Bucketlife

FRIHET | NATUR | UTVECKLING

A natural high – turskidor på Forsaskalet

"Åker du bort när det är som allra finast här?" sa min granne idag och jag förstår honom...

Sunset is my favourite colour

Kylan bet i kinderna och jag hade glömt min kamera hemma, men allt det försvann när jag vände mig...

It’s better in the mountains

  Fjäll är inte bara fria vidder och mäktiga monument för mig - även om det räcker långt. De...

Fjället och friheten – en natt i Rösjöstugorna på Fulufjället

  Påsken 1985 övernattade jag med hela släkten i Rösjöstugorna på Fulufjällets platå. Vi skidade...

Let it go to let it grow

Jag skriver ju en del om det här med att göra aktiva val och forma en vardag att må...

Förändring – härligt men farligt?

Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag får sitta där själv, utan jobb, långt från vänner, med svansen...

Never stop exploring – saker jag vill kunna

Utveckling är nästan lika viktigt för mig som att andas. Den dagen jag inte är nyfiken på ny...

Mitt 2018 – att bygga en framtid

2018 är i full gång, men jag har varit ledig såhär långt och tagit mig tid att tänka igenom vad...

All the good things to come

Idag känns det som om jag ska börja ett långt sommarlov. Jo, det är minusgrader och tonvis med snö...

That Friday Feeling – tre bra saker med helgen

Egentligen har jag haft that Friday Feeling sen i måndags, då jag först hade grannen Helena på...

En del lunchraster är bättre än andra

Hej hej från andra sidan julen! Jag har äntligen landat i soffan med en skumtomte och lite tid att...

Att leva till hundra

I går morse somnade hon in, efter bara några veckors sjukdom. Vår glada, fina gammelmoster. Hon...
En helg för kontrasterna

En helg för kontrasterna

På 24 timmar har jag åkt från droppande vårvinter rakt in i spirande vårgrönska. Det är som en timelapse-resa genom årstidsskiftet och just nu susar tidiga vårtecken förbi utanför tågfönstret.

När jag lämnar byn försöker jag alltid att få in så många grejer som möjligt i ett besök.
Sent igår kväll kom jag ner till Stockholm och mitt home away from home hos syrran och nu väntar några dagar på turné.

Torsdag

I dag åker jag till tur och retur till Göteborg och gör lite filmjobb för en kund. Förhoppningsvis kan jag sladda direkt från Centralen till en uteservering i kväll (litar inte riktigt på att tåget anländer när det ska dock). Sen blir det hotellnatt i stan faktiskt.

 

Min och Saras takbarssafari förra året. Kan inte fatta att det är uteserveringsdags igen. Hur jäkla snabbt gick den här hösten & vintern?

Fredag

ÄNTLIGEN har jag bokat en frisörtid! Sist var nog i…december kanske? Much needed alltså och skönt att få gå från skogstroll till människa igen! Har också bokat en ansiktsbehandling och tänkte strosa lite på stan och luncha med mina pirater innan det blir kalas hemma hos syrran. En sån där riktigt härlig cityfredag som jag kan sakna med stadslivet.  Tur att jag kan få dem ändå!

 

Lördag

Det blir nog en city stroll innan jag åker till Sollentuna för helgens andra födelsedagsmiddag, hos min barndomskompis Lisa. Blir en sleep over också, det är ju skitmysigt! Kanske får jag in en skogsjogg på Järvafältet om förkylningen är väck. Det blir faktiskt joggpremiär för i år i så fall!

Eventuellt stannar jag kvar i stan till på måndag och skiftar till sommardäck (what?!), sen åker jag norrut igen med ett stopp hos mammas kusin i Sandviken.

Mitt cityjag får sin dos i helgen och sen får min inre skogsmulle återgå till lugnet. Russin i kakan och det där ni vet 🙂

Vad gör du för kul i helgen? 

A natural high – turskidor på Forsaskalet

A natural high – turskidor på Forsaskalet

”Åker du bort när det är som allra finast här?” sa min granne idag och jag förstår honom verkligen. Vilket pucko gör så liksom? Som tur var åkte jag till Åre denna helg, där det var precis lika fint och fullt med favoritmänniskor.

 

En av höjdpunkterna var en skön dag med turskidor på Forsaskalet. Sara & Katrin har tydligen haft den här på sin vinter-bucketlist och i helgen stod planeterna rätt på övertid. Liften i Duved skulle egentligen ha varit stängd för säsongen, men den här vintern är ju inte som andra så det var en bonushelg vi tackade för.

I lördags packade vi två bilar och åkte först till Ullådalen, där vi parkerade min bil för hemfärd och sen till Duved där vi skulle börja turen.
Jag inledde med stil när jag skulle glida av sittliften lite världsvant på längdskidor, men plötsligt var i horisontellt läge och drog med mig Sara i fallet (jo, det var första gången för mig, jag kan ha trott att jag hade alpina skidor på fötterna en stund där. Haha). Men upp kom vi och jäklar vad fint det var!

Trots att vi åkte lift upp så var det en hel del stigning kvar att göra. Det gick faktiskt över förväntan att saxa i branta partier med längdskidorna, men till nästa säsong ska jag ha ett par turskidor med stighudar. Att gå upp och åka ner har blivit en ny kärlek i mitt skidliv, det är ett fantastiskt sätt att upplev fjällen på.
Det blev i vanlig ordning en hel del fotostopp. En ska inte stressa sig igenom det vackra!
Vi hittade en klippa som fick agera solgrop och vykort för vår fikastund. Just där, när jag lutade mig tillbaks och blundade mot solen, då ville jag stanna tiden.
Leden vi åkte går över Mullfjället och Forsaskalet och avslutas i Ullådalen, hela tiden med storslagna vyer som avbyter varandra. Fjäll & vidder så långt ögat når och frihetskänslan är total!

Jag älskar verkligen att vara ute och röra på mig – det gör upplevelsen så mycket större, för jag mår så bra när kroppen får jobba. När motionen kombineras med naturupplevelsen så tror jag det blir världens bästa natural high. The perfect storm för välmåendet.

När motionen kombineras med naturupplevelsen så tror jag det blir världens bästa natural high
Med Åreskutan som fond åkte vi ner mot Ullådalen. Med en mil i benen och solsken i själen kunde vi summera en helt grym dag och samtidigt konstatera att den inte var slut än.

Jag tror att den där lyckan vi jagar skiten ur oss för att hitta är så mycket närmare än vi tror. Den finns ju där, i människor, miljöer och aktiviteter vi tycker om. Det är en stor del av vad vi behöver för att må bra på naturlig väg.

Det ska jag ta med mig in i sommaren. Att vara utomhus, röra på mig och umgås med fina personer, gärna samtidigt. Det blir grunden i min sommar. Det blir fint.

Semi-filosofisk fredagslista

Semi-filosofisk fredagslista

Jag har transporterat mig ett gäng mil norrut och landat hos Sara i Åre. En helg med jobb, snöskor & bubbel väntar. Angeliqa är här på en egen workation för att tanka lite fjälluft, Katrin är här och Annie tog tåget upp idag.

De flesta av oss är egenföretagare och får på det här sättet hänga med kollegor och bolla business & framtidsplaner och varva det med fjälläventyr med kompisar. Förbaskat bra!

Jag och Sara började morgonen med en jobbfrukost i lugn och ro hemma. Som så ofta när vi hänger så hamnar vi väldigt högt och väldigt lågt i våra reflektioner. Vi halvfilosoferade lite över morgonkaffet och det resulterade i en Semi-filosofisk Fredagslista. Jag ställde 5 frågor till Sara och hon ställde 5 till mig. Läs Saras svar på mina frågor här!

Du har en oväntad relation med annat än människor. Vad är grejen med det? (Visa minst tre exempel i bild)

Jag fattade rätt snabbt att en av de ”andra sakerna” som Sara syftade på var Städjan. Det är nästan så att jag tänker på henne som en människa, men det är ju faktiskt ett fjäll. Åh, vad jag älskar det fjället. Haha. Städjan har fascinerat mig sen så långt tillbaks jag kan minnas. Klammern, som alltid vakat över byn i bakgrunden. Vad grejen är kan jag nog inte beskriva, men berg generellt och Städjan i synnerhet slår an något djupt i mig. Det är väl inte någon som är oberörd av berg, eller hur?

Det andra exemplet får nog bli deppigt vackra betongstrukturer. Ja, det är skitmärkligt för en som gillar vildmark, men det är ju något med kolonner i rad och grå betong som tilltalar mig. Jag är ett litet weirdo helt enkelt.

Det tredje exemplet lär ju bli fåglar. Jag är inte en ambitiös fågelfotograf, men av någon anledning har jag alldeles för många bilder på framförallt cityfåglar för att jag ska kunna förklara bort det. Jag blir väldigt glad av fåglar. Det är väl självklart?

Vad är den första tanke som dyker upp hos dig när du hör ordet kärlek?

Livet. Jag är jättekär i livet. Cheesy men sant!

 

Hur blir man en bra vän med dig? Hur många vänner kan man ha egentligen?

Jag tror jag faller för witty humor, positivitet och stora hjärtan, både vad gäller vänner och kärlekar. Jag är rätt så öppen för nya bekantskaper, tjej, kille eller bakgrund spelar inte så stor roll, bara man är snäll och öppen i sinnet. Det kan dock ta ett tag innan jag blir riktigt nära med någon och det beror nog mest på att jag kan vara smygblyg.

Jag önskar att man kunde ha många nära vänner, men det är ju faktiskt svårt att hinna underhålla nära relationer i obegränsad mängd. Något som blir väldigt påtagligt när man flyttar och är dålig på att ringa & messa dagligen. Jag vet inte, men kanske 2-5 riktigt nära vänner, 5-10 närmre vänner och så ett gäng bekanta?

Vilken är den bästa sociala medieplattformen för vänskap – och varför?

Trots att jag hyser en viss skepsis till fenomenet så får jag säga att facebook är den plattform som jag använder mest för att hålla mig uppdaterad, slänga iväg snabbchattar i eller samordna events med. Baksidan med att allt händer där är väl att det kan bli många smatterkonversationer parallellt att jag blir yr, inte hinner läsa ikapp allt eller svara på allt. Känns det igen?

Det jag egentligen tycker är bäst – näst efter att ses på riktigt då – är att ringa och ha gott om tid att prata. Inte alltid prata länge, men ha tid liksom. Eftersom hela världen, inklusive jag själv, numer är telefonskygg så blir det inte så ofta. Jag pratar helst i telefon med vänner när jag kör bil, men då är ju oftast alla andra på jobbet eller mitt i middagslagandet, så det är rätt sällan nån som svarar faktiskt. Haha.

Vad skulle du svara på de här frågorna? Svåra, eller hur? 

Så som det är att bo i Särna

Så som det är att bo i Särna

Sara skrev ett väldigt fint inlägg om att bo i Åre och jag känner igen så mycket av det hon lyfter fram vad jag känner för att bo i Särna. Möten på annorlunda sätt, vardagkvällar på oväntade platser och sysselsättning som får själen att jubla. Inte en enda kö så långt ögat ser.

Jag har fått frågan mer än en gång om hur det är att bo i Särna. De som inte bor här undrar över min fritid. De som bor här, som vet precis allt som går att göra med den, undrar mer över vad sjutton jag jobbar med. Jag har tänkt att jag ska dokumentera några typiska dagar i mitt liv här – precis som de kan se ut – i filmformat. Det blir jobb, vedhämtning, skidor och ekorrar. Vilken cliffhanger, eller hur? 🙂

Tills jag är klar med den filmen så kommer här några snapshots från min vardag i stillbildsformat – so far this week.

Igår satt jag inne och jobbade mest hela dagen. Utanför sken solen och smältvattnet droppade från taken, men jag klippte klart filmen som jag filmade material till i Linköping förra veckan och så uppdaterade jag en presentation för en annan kund.
Att klippa film kan verkligen ta hur lång tid som helst, men fasen vad kul det är! Vill lära mig så mycket mer om den konstformen.

På kvällen skulle jag på möte på byn. Vi var några i Turistföreningen som skulle ses på fika och sommarplanering och eftersom jag hade suttit inne typ hela dagen så bestämde jag mig för att låta bilen stå. Istället klev jag i vildmarksskidorna och åkte över sjön i en helt fantastisk kvällssol. De sista 200 metrarna fick jag bära skidorna i famnen, för nu har tövädret tagit greppet om de större vägarna ordentligt.

Ina, Karin, Sofie och Helena. Några riktigt grymma entreprenörer & eldsjälar i byn. Vilken ynnest att få mysfika och planera sommaraktiviteter med dessa tjejer!

Idag hade jag lunchplaner på byn och tankar på att dra till Idre Fjäll och riva av några premiärsvängar med mina nya skidor, men förmiddagen ägnades åt jobb istället. Mitt i kände jag att nä, jag bara måste checka ut en stund och njuta av den här helt underbara dagen.

Eftersom jag inte hade ätit frukost och det var hög tid för lunch, så packade jag ner en termos kaffe, två nykokta ägg och fröknäcke och hoppade ner i vildmarksskidorna igen. Jublade lite över att jag kan dra ner på sjön direkt från min ytterdörr och satte kursen mot norr.

Jag skidade under gångbron och följde Österdalälven upp mot Ögånäset (där vår timmerstuga ligger). Det är fantastiskt före just nu och vädret… Jag tog av mig den stickade tröjan och åkte i tunn underställströja utan vantar under en klarblå himmel och strålande sol. Helt ensam på isen. Vilket jäkla lyckopiller!

Tänk att jag får leka sportlov på en helt vanlig lunchrast.

Dags för ”brunch”  – solokvist på älven!

Efter min lilla utflykt jobbade jag några timmar till innan jag tog en powernap. Fan vad skönt det är ändå. Sen var det dags att hälsa på hos vår kungliga hästleverantör Lena (det är hennes hästar vi hyr och rider så fort vi kommer åt). Jag ska bli medryttare hos henne och efter många om och men kunde jag äntligen svänga förbi och heja lite på alla djuren.

Det är nåt visst med Lenas gård, jag trivs så bra där. Det är så himla mysigt med barn, hästar, kor, får, getter och hundar var en än tittar. Om jag inte vore så resande så skulle jag skaffa djur direkt. Två nordsvenskar och några får eller getter. Gärna ett gäng höns också.

Det blev ju inte mindre mysigt av att Bisa fick ett föl i söndags och att fåren levererar gulliga lamm till höger och vänster just nu. Herregud, man kan ju dö lycklig efter en sån eftermiddag.

3 dagar gammal och så jäkla gullig redan!

Två flasklamm som jag bara ville ta med mig hem. Orkar inte!

Precis som Sara så tänkte jag en vardagkväll i längdspåret häromsistens att ”det andra har som semester har jag som vardag” med en väldigt tacksam känsla. Och jag lovar att jag uppskattar det som om det vore semester nästan hela tiden. Visst kan jag bli less på att bära in ved, skotta snö och på att soporna bara töms en gång per månad, men det räcker med att titta ut genom fönstret så glömmer jag alla baksidor. Jag vill inte byta detta mot någon galleria i världen!

Sommaren 2014 tog jag ett stort steg jag inte ångrat. Jag sa upp mig och började jobba med två saker jag drömt om ett tag; att bli min egen chef och att bygga min bästa vardag, mitt bucketlife. Det blev ett sätt att leva och den här bloggen. Jag har nyligen bytt livet i Stockholm mot ett enklare och friare liv på vår släktgård i Särna, en liten by i norra Dalarna. Jag frilansar, bloggar och fotar så mycket jag kan och lägger bit för bit i mitt alldeles egna livspussel.

Följ mig här

Kategorier

Arkiv

Instagram Feed

Something is wrong.
Instagram token error.

Facebook

Bloglovin

Follow