In Friluftsliv

Med Äntligen vilse till Fulufjället och Njupeskär

Njupeskär på Fulufjället

Jag har äntligen haft gäster här i ladan och inte vilka som helst! Först ut var Katarina a.k.a. Äntligen Vilse, som jag mötte upp utanför OK i Särna i torsdags. Hon är på en roadtrip genom Sverige och när vi insåg att hon skulle till Fulufjället och jag skulle vara i Särna så var det ju bara att lägga till en bloggare på hennes itinerary.

Jag har ju varit till Fulufjället & Njupeskär ett oräkneligt antal gånger sedan jag var bebis, men jag älskar det varje gång. Särskilt när jag får komma dit med någon som upplever det för första gången – som med Katarina i torsdags och med Sara & Katrin i lördags. I torsdags fick jag dessutom äntligen se Old Tjikko – världens äldsta träd.

Fulufjället är en av Sveriges nationalparker och är därför väl utmärkt med fina leder och information och ett Naturum vars arkitektur jag bara älskar.

 Finbesöket Katarina i början av leden – där en får njuta av myrmark och kärvt vackra fjällträd

Efter en stund går stigen genom orörd urskog – så otroligt drömsk och vacker. Riktig John Bauer-skog.

Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall, med en fallhöjd på 90 meter och det är mäktigt att både se och höra. Du kan uppleva det både nere vid foten och uppifrån toppen av fallet. Jag och Katarina tog sikte på den övre delen av fallet först och halvvägs upp kom jag på att vi kunde leta efter Old Tjikko – världens äldsta träd. Katarina var på direkt och vi gjorde en avstickare. Efter en fika med mäktig utsikt över Städjan, Nipfjället & Idre Fjäll, så hittade vi fram till Tjikko. Första gången även för mig!

Det är egentligen rotsystemet längs marken som är världens äldsta (uppmätta) med hela 9550 år på nacken. Mäktigt att stå vid något som levt så länge. Tänk om rotsystem kunde tala…

Jag fotar Katarina som fotar Tjikko. Fasen vad kul det är att hänga med folk som oxå gillar att fota. När de dessutom är bloggare och man har en massa andra gemensamma intressen så blir det ju ännu bättre. 

Efter att ha hälsat på Tjikko (döpt efter upptäckarens hund) gick vi vidare till toppen av Njupeskär. Vattnet faller i några vackra etapper innan det slutligen droppar 70 meter fritt ner till botten av ravinen. Vid foten av det första lilla fallet finns en väldigt vacker fikaplats, där en bland annat kan stå vid kanten och det ser ut som världens mäktigaste infinitypool ungefär.

Foto: Sara Rönne

Det går att klättra ner närmare den sista fallkanten, men det är verkligen på egen risk. Just nu är vattenflödet litet och det är relativt torrt runtomkring, men det kan vara rejält halt nära fallet. Bilden här ovanför är tagen en bit ifrån den sista kanten och Katarina vinkar från den översta avsatsen.

Efter en vacker utsiktspaus uppe vid fallet så gick vi tillbaks på samma sida som vi kom från för att komma ner och gå fram till foten av fallet (det går också att fortsätta på en led som fortsätter över Fulufjället och tillbaks till parkeringen).

Katarina & Njupeskär

För den som gillar att klättra på stora (och delvis hala) klippblock så går det att gå ända fram till fallet. När vi var där var det några som passade på att bada allra längst fram. Vi nöjde oss med att fota & filma 🙂

När vi kom tillbaks till bilen hade vi gått ca 9km och 50 våningar enligt telefonen och benen hade fått sig en bra omgång! En del partier är rätt så branta och höjer pulsen, särskilt om du går till toppen av fallet. Det är ändå en hyfsat lättvandrad led och om du inte kollar in Old Tjikko så är det 5,5 km totalt runt fallet och 4 km om du bara går till foten av fallet och tillbaks samma väg.

Med möra ben var det alldeles lagom att grilla och basta nere vid sjön, innan vi somnade. Förutom att jag råkade bränna delar av maten på grillen så var det en riktigt bra dag, den allra första med finfrämmande i Nordomsjön!

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Friluftsliv

Eldmat och sommarkvällar vid sjön

Den här veckan – jag är så väldigt glad för den. Trots att det är Särnas överlägset mest intensiva vecka på året (vecka 29 är Festveckan och både turister och hemvändare fyller byn med liv – det blir till och med ont om parkeringar på byn), så har vi haft en riktigt lugn och mysig vecka här på andra sidan sjön. Jag, Gudrun, Jonny, Janne och Carla har varit solo här i några dagar. Jag är själv i ladan, Janne & Carla har varit själva i huset och Gudrun & Jonny bor i sin husvagn nere vid sjön.

Vi har skrotat runt, jobbat & fikat i lagoma mängder och det har varit så himla mysigt. Nån åker och fiskar, någon tar en tupplur eller klyver ved och en annan (jag) monterar IKEA-möbler. Sen fikar vi.

Det har också blivit några riktigt fina kvällar nere vid sjön. Janne & Carla (min farbror & min ingifta faster) var tyvärr tvungna att åka hem två dagar, men jag, Jonny & Gudrun (pappas barndomskompis och hans fru – de är som farbror & faster för mig också) gjorde middag över elden både igår och i förrgår. Ena kvällen bjöd jag på varma mackor i mackjärn – en riktig favorit som Katrin introducerade mig till – och den andra kvällen ställde Jonny & Gudrun till med kolbullefest.

Det var konstigt nog första gången jag åt kolbullar – vi har alltid gjort kolbotten när vi samlats nere vid sjön. Det var nog mer festligt. Det är ju ganska likt ändå, men smakar helt annorlunda. Kolbulle var nog inget som gjordes när vi barnbarn var på besök, så jag har liksom aldrig haft den äran förut. Men gud vad gott det var – nästan så jag föredrar det framför kolbotten (fast kolbotten vinner på nostalgipoäng).

Vår plats nere vid sjön, den är en av mina absoluta favoritplatser i världen. Det är ingen slump att den nog är mitt mest fotograferade motiv. Sjön som går ihop med himlen och skiftar utseende med den. Lugnet, den sprakande elden och alla samtal. Dimman som sveper fram när solen dragit sig tillbaks. Fåglarna, de vakande fiskarna och de enstaka ljuden från byn.

Jag hoppas att du som tittar in här då och då står ut med återkommande bilder på sjön, bryggan och de dramatiska himlarna. Jag kan nämligen inte få nog 🙂

I måndags var det jag som bjöd på eldmat nere vid sjön – med varma mackor på menyn. Allra godast blir de med tvättäkta surdegsbröd, men när det inte finns så duger det rätt bra med köpt surdegstoast. Jag gjorde en svampröra med fetaost, lök, paprika & matlagningsgrädde från Oatly. Till det lite halloumi & tomat och till köttätarna lite rökt korv eller skinka.

Bröden ska smöras på utsidan och sen är det bara att köra in järnet i elden några minuter, vända på det och sedan kolla av efter ytterligare några minuter.

Vi drack te till, berättade historier och pratade om livet – perfekt en småkylig sommarkväll!

Jonny flugfiskade mellan varven (och jag fick smyga in en till bild på sjön 🙂 )

I tisdags var det jag som blev bjuden på mat som sagt – en riktigt smarrig premiär! Kollbulle görs på vetemjöl, vatten och salt och smeten ska vara tjockare än pannkakssmet hälsar Gudrun.

Stek fläsk (om du äter kött såklart) och häll sedan över smeten. Vänd efter några minuter. Med lite extra olja i pannan blir kanterna härligt frasiga!

Medan du väntar på maten kan du roa dig med timer & groupies

Min första kolbulle – galet god med rårörda (Gudrun & Jonny-plockade) lingon till!

Tycker det här köket slår alla nyrenoverade lyxkök med hästlängder!

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In

En sommartavla

Sedan i fredags är jag äntligen landad i Särna, efter en rätt så flackande månad. Klockan 12 i fredags lämnade vi över nycklarna till vår fabrikslägenhet i Norrköping till en glad trebarnsfamilj. Efter det kapitelavslutet åt jag, Eric & Linnea lunch tillsammans innan jag packade ihop och åkte norrut. Hemåt.

Jag har en sån otroligt lugn och tillfreds känsla i kroppen här. Det är verkligen hemma, på ett annat sätt än mina andra hem varit. I går kväll när jag hade monterat IKEA-grejer lite för länge så tittade jag ut genom fönstret och såg dimman över sommarängen och sjön. Det var så himla vackert och på något sätt så tidlöst.

Jag gick ut genom dörren och in i en sagolik tavla. 

Jonny var också ute och njöt av skönheten

Sommarnätter alltså…

Dagg under fötterna

Här är jag hemma.

Share Tweet Pin It +1

23 Comments

In Friluftsliv

Frihet på hjul – att resa med husbil

att resa med husbil

Jag skrev ju om det här med att ge sig själv lite mer första gången i livet för ett tag sen. Då var jag i Lofoten och var mitt uppe i första gången att resa med husbil. Det var inte självklart att vi skulle resa just på det sättet, men ibland faller liksom bitarna på plats i rätt tid.

Vilket boende passar oss?

Vi kollade runt en del på (rätt dyra och för oss ”felplacerade”) boendealternativ först, men landade inte riktigt. Det kändes som en utmaning att tvingas bestämma alla var/när/hur i förväg. Hur vi skulle lägga rutten, hur länge vi ville bo var och så. Tält kändes inte optimalt heller, men idén med bring your own boende lockade. Då kom vi på det. Vi borde såklart testa husbil! Är det någon resa där det passar så är det ju en där man verkligen vill utforska en ny plats och åka runt en hel del. Det finns ju inget bättre än när det dyker upp lokala supertips och oväntade guldkorn och en faktiskt har utrymme för spontanitet.

Vi kollade upp olika alternativ och hittade bland andra Touring Cars, som hyr ut husbilar runtom i världen. Det föll sig så lyckat att de behövde miljöbilder från bland annat Norge med en ny husbilsmodell och gärna lånade ut en av sina Hobby-campers till oss eftersom vi skulle till Lofoten.

Pirriga på väg!

Lunchpaus i norra Sverige

”Störst av allt är friheten” – fördelar att resa med husbil

  • Alltså friheten. Jag älskar känslan av att vara på väg på äventyr, utan krav eller tider att passa. Det var den känslan som var bäst med den här resa/boendeformen tycker jag. Självklart hade vi övergripande tider att passa, men vi kunde stanna på vackra platser och äta lunch, ändra oss längs vägen och övernatta bekvämt mitt i ingenstans om det behövdes. Vi hade ju både boende, mat och all packning med oss hela tiden. Och toalett!Jag gillade verkligen den känslan och skulle vilja göra en riktig rundresa i Sverige också. Jag tror det är ännu enklare här att hitta vackra ställplatser (kombinationen höga berg och smala vägar gör att det inte går att stanna till lika enkelt i de delarna av Norge är min känsla).

  • Äventyrskompatibiliteten – krångligt ord, men sant! I en vanlig bil med tre personer får en ofta banta ner packningen för att få plats. När en reser med allmänna färdmedel och ska bära allt själv får den gärna bli ännu mindre, för att inte tala om vandring, som jag gillar. Då vill en inte ha onödiga gram och skrymmande prylar i ryggan.

    Nu kunde vi ha med oss klotgrill, muurikka, vandringskängor, SUP-bräda (jo, Sara hade med sin, men vi använde den aldrig) och bäst av allt: alla våra foto- och elektronikprylar. Allt fick plats och vi behövde inte släpa allt in och ut ur stugor och hotellrum. Även om jag gillar de andra sätten att resa jättemycket så var det härligt att ha det såhär i en vecka.

  • Ekonomin. Jag ska inte säga att det är billigt, men det finns såklart ekonomiska fördelar när en kan bo i sin bil och ha självhushåll. Husbilar är dyra investeringar har jag förstått – den vi hade, som i och för sig var en stor och välutrustad Deluxe-modell, går loss på 780.000 kronor ny. Inte gratis och kanske inte en så klok investering för den som inte vill resa mycket på det här sättet.

    Jag tror det handlar mer om att det blir en livsstil och att det då kan gå jämnt upp på sikt.Annars kan du hyra husbil en vecka och beroende på modell och säsong så går väl de flesta på mellan 8-15tkr/vecka. Bränsle tillkommer (vår bil drog ca 1-1,3 liter/mil), gasol, campingavgift och så självriskreducering (vi lade 2800kr för att få ner den till mellannivån – det kan bli väldigt dyrt annars).

    Men – säg att ni är 4-6 personer så blir det ändå rätt prisvärt. Genom att planera och handla all vår mat i Sverige sparade vi många slantar på restaurangbesök och höga livsmedelspriser i Norge. Eftersom vi hade både kyl & frysfack och gott om förvaring så kunde vi ha med oss allt hemifrån och bara komplettera med smågrejer.

Husbilsliv deluxe!

Är det bara härligt med husbilssemester?

Håller du inte alls med Karin Boye om att det är vägen som är mödan värd? I så fall ska du nog undvika att resa med husbil en längre tur. Det finns såklart några baksidor, men som med allt så handlar det ju om smaken och baken och det där.

  • Det tar tid! Vi plockade upp vår husbil i Stockholm och det är ju en bit till Lofoten. Ungefär 130 mil mellan Stockholm och Moskenes, där vi landsteg. Husbilar får generellt inte köras snabbare än 80-100km/h och de är inte gjorda för kaxig kurvtagning (förlåt Sara & Katrin för en och annan överskattning i början av resan, haha).

    Jag tror det handlar om att ställa om från transportmode med snabb bil till resemode. Och vägen är en himla fin del av resan, extra mycket så i Norges mäktiga landskap.Skulle jag göra om samma resa skulle jag dock förlänga den – vi hade bara 7 dagar totalt och ungefär 4 av dessa spenderade vi på väg till och från Lofoten.
    Nu hade vi otur och tappade en hel dag pga vägarbeten som gjorde att vi missade nattfärjan från Bodö, men jag hade gärna haft en hel vecka bara i Lofoten.

Helt okej transporttid ju

Fotostopp är ett måste ibland

  • Inte för den superbekväma – du måste tömma toalett och spillvatten och fylla på nytt vatten och sånt smått och gott. Men jag, som fick rollen som septiktank-manager, blev väldigt positivt överraskad över hur enkelt och fräscht det ändå var. Kassetten var enkel att ta ut och gav ingen insyn. Ut kom blått vatten som värsta tampongreklamen och helt utan doft. Det var ingen större fara tycker jag, men visst, alla gillar inte ”skitgöra”.

Sammantaget så gillade jag verkligen att resa med husbil – jag är ju en frihets- och äventyrsjunkie och jag tycker om att köra bil. Jag har redan börjat tänka på en längre tripp runtom i norra Sverige och så skulle jag gärna dra söderut och testa husbilslivet i både alper och på soliga stränder. Jag tror också det är riktigt grymt att hyra en husbil i lågsäsong – tänk att parkera vid havet en blåsig novemberdag, ta en promenad och göra en brasa på en milslång, öde strand!

Är du sugen på att testa? Eller är du redan en inbiten husbilsfantast som de här härliga experterna?  

Share Tweet Pin It +1

15 Comments

In Frilansliv

Almedalen – en intensiv premiär

I skrivande stund befinner jag mig på en segelbåt utanför Gotska Sandön, har just ätit frukost och börjat morgonen med dåliga vitsar i gott sällskap. Sämre kan en ha det.

Jag blev rätt så spontant inbjuden till Almedalen av min far och hans kompanjon (eftersom jag ska jobba en del med deras nya företag) och även om det kändes rätt så körigt att åka hit mitt i min flytt, så är jag väldigt glad att jag gjorde det.

Jag har aldrig varit i Visby under Almedalen förut och det är ju en himla speciell upplevelse. Oavsett sammanhanget så blir det alltid väldigt speciell stämning när människor samlas med samma syfte. Så här öppna och mingelglada är nog bara svenskar i grupp just den här veckan. Tre dagar har jag varit här och det räcker rätt så bra. Det är otroligt intensivt och då har jag ändå inte haft en egen mingelagenda, utan mer hängt på bygg- & fastighetsfolket jag reser med.

Jag har framförallt fokuserat på stadsutveckling och boendefrågor vad gäller seminarier, även om det finns precis hur mycket som helst att lära och höra här dessa dagar. Vi har också ätit middag med så många inspirerande personer och jag har haft det himla gött.

Att bo på en segelbåt i en bissi hamn har faktiskt varit något jag varit sugen på i många år. Det har alltid verkat så härligt att sitta på en båt och mingla med folk som går förbi. Nu har jag fått göra det – vi har varit 8 personer på en stor segelbåt och som grädde på moset så blev jag erbjuden att segla tillbaks till Nynäshamn, via Gotska Sandön. Det krävde inte många sekunders fundering innan jag tackade jag och bokade av färjan hem.

Jag har faktiskt aldrig seglat förut, inte någon längre sträcka i alla fall. Det är verkligen en upplevelse och ett fantastiskt sätt att resa. Vi har ju alltid varit en skog- och fjällfamilj och har aldrig haft annat än roddbåtar för fiske.

I går kväll kom vi hit efter 7 timmars segling och har ankrat utanför stranden. Men mer om Gotska Sandön i nästa inlägg – nu är det dags att ta lilla båten in till ön för att utforska lite.

Är du en båtmänniska eller mer av en vandrare som jag? 

Vårt hem för veckan – Skyfall (en Bavaria 50 för er som kan mer om båtar än jag)

Och några av mina roomies – Ingrid, Tomas och pappson. Vilka solnedgångar en får vid havet alltså. Jag hade gärna haft en ren horisontlinje i Särna – det är ljuvligt vackert!

Tomas, Ingrid & segwayen på mingeltur i Visby hamn.

Vi låg inte mitt i smeten som de här gjorde – det har faktiskt varit riktigt lugnt utanför båten på kvällarna.

Vi började med middag och kvällsmingel när jag kom i tisdags kväll. Galet mycket folk överallt!

På väg hem till båten stannade vi och njöt av solnedgången.

Och snackades med några av öns trevliga kids.

Havet <3

Tomas i kvällssol

Pappa fick agera bloggfotograf. En av tio bilder blev någorlunda skarp i alla fall 🙂

Har du också varit på Almedalsveckan? 

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Life Design

Friheten, naturen och enkelheten – om att flytta till landet

Jag går ner den lilla ängsvägen mot sjön, som jag gjort så många gånger förr. Varje gång jag kommer ner ser sjön och himlen ut på ett nytt sätt. Jag kan inte tröttna på den här platsen. Nu är det en sommarnatt i juni och den är lite kylig. Dimman ligger över sjön och byn på andra sidan kan jag bara skymta. Då och då ser det ut som om bryggan går rakt ut i det vita och bara fortsätter.

Jag sätter mig längst ut på bryggan och bara är en stund. Det är ju inte så ofta det händer faktiskt – att jag bara sitter tyst för mig själv, utan någonting för händerna. Och jag inser att det är det jag uppskattar allra mest med den här platsen. Livet här har ett helt annat tempo. Det är rätt så ofärgat av köer, stress, späckade sociala agendor och framförallt så finns det space. Precis överallt. Jag kan gå långa promenader direkt från vår gård utan att möta en själ om jag vill. Det är tyst på allt utom vinden i träden och något enstaka avlägset hundskall.

Många undrar hur jag kommer klara omställningen från stad till landsbygd – kanske till och med att det räknas som glesbygd – men jag är faktiskt ganska säker på att jag kommer undra precis det motsatta. Hur orkar andra fortsätta det eviga jagandet? Jag har suttit i bilkö fler timmar än jag vill tänka på de senaste veckorna.

Jag kommer garanterat svära över att allting måste planeras mer. Att jag inte kan sista-minuten-handla, inte hitta ett brett utbud av vad som helst när som helst eller kunna ta en härlig aw i klackar en solig dag. Men – det är inte så ofta jag gör det nu heller. Och jag tror att den där tänkta veckan per månad som jag kommer vara i Stockholm kommer vara lagom för att få den där dosen av latte, folkmyller & sociala happenings. Och att jag kanske rentav kommer träffa mina kompisar mer när det måste planeras i förväg.

Vad jag tror jag kommer älska är att fixa på gården. Att kunna göra en eld nere vid min egna strand en fredagkväll. Att jag kanske kan ha häst eller höns. Att ha råd att göra annat än att bo för mina pengar utan att jobba ihjäl mig. Att kunna springa på ett fjäll så snart lusten faller på. Att slippa bli köpsugen när jag går längs en gata i stan. Att slippa prata om kvadratmeterpriser och räntenivåer så ofta.

Det kommer vara baksidor och tuffa utmaningar, garanterat. Men jag tror faktiskt att de inte kommer vara tuffare än de jag upplevt i storstadslivet. Made by Mary skrev så himla fint om sitt första år på landet och det är precis så jag tänker mig det. Med motgångar, krångel och helt ljuvliga stunder om vartannat. Så är ju livet! Men jag tror att det är lättare att ta motgångarna när det som i grunden gör mig glad och lugn i hela kroppen kommer vara så nära. Det jag vill ha mest av allt: friheten, naturen och enkelheten.

Tror du att du skulle trivas på landet? Eller bor du redan så? 

Share Tweet Pin It +1

32 Comments

In Vardagsliv

In transit – den stora flyttarhelgen

Hej, hej från Norrköping och från mitt i den senaste av min långa rad flyttar här i livet. Jag är nere med släp och pappas stor-Volvo för att få med mig allt mitt bohag. Det sprack dock, jag hade mer skrot än jag trott, så det blir en vända till faktiskt. Trots att jag rensat väldigt mycket det senaste halvåret.

Jag sitter just nu i vår nästan tomma fabrikslägenhet och väntar på frysen ska bli färdigurfrostad (nästan lika kul som att se färg torka). Vi har burit enormt mycket i vanlig ordning och jag har både rivsår och träningsvärk som sig bör. Erics nya lägenhet ligger ca 200 meter nerför gatan så vi har gått med allting dit – det var liksom för nära för att lasta ett släp med grejer. Smidigt men ändå lite omständigt, det har blivit några vändor.

En sak jag aldrig riktigt vänjer mig vid när det gäller flyttande är det här med hur snabbt ett hem förvandlas till rätt anonyma fyra väggar, tak och golv. För några dagar sedan var det här ett mysigt hem och nu är det (nästan) tomma rum Det blir liksom så naket och så tydligt att det mesta i ett hem är sånt en tar med sig. Människorna och den ombonade känslan.

Före

Just nu. Bordet ska köparna behålla.

Tyvärr kommer det ju dröja för min del innan jag har ett helt eget hem igen – det ska överenskommas och byggas först. Så mitt släp med bohag kommer få dela upp sig lite. Ett lass går till hyrt förråd, några prylar till pappas källare och så några grejer till ladan, där jag kommer husera större delen av tiden tills jag har mitt egna hus. Efter nästan sex månader i kappsäck & lådor längtar jag rätt så mycket efter att kunna packa upp mig själv igen. Men, good things come to those who wait. Det ska i alla fall bli skönt att ha mina grejer på en plats mindre ett tag.

Utsikten från Erics nya lägenhet – vårt gamla hus!

Så – här är jag just nu. I morgon åker jag tillbaks till Stockholm och sen vidare till Almedalen på tisdag. Efter det är det äntligen lite mer semester över livet!

Har du sparkat igång sommarlovet eller vad gör du i veckan? 

 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Vardagsliv

Nu vet jag varför sommaren är kort

Jag har liksom råkat vända lite på dygnet här. De här vackra, ljusa nätterna kan bli min undergång. De och att jag har svårt att avbryta något jag börjat med.

I går kväll började jag montera garderoben som kom i förra veckan. Jag är rätt så less på att leva ur en resväska med noll överblick och koll, så det är rätt så efterlängtat att få en alldeles egen (om än ganska liten) garderob här, i väntan på ett eget hem.

När jag äntligen hade skruvat dit de sista grejerna och packat in alla kläder så hade klockan på något magiskt sätt blivit 02:30. Men det hade jag inte märkt. Jag lyssnade på ljudbok och monterade och därute var det ju fortfarande ljust. Hur ska en veta?

Och när klockan ändå var 50 minuter ifrån en soluppgång så var det ju ingen idé att lägga sig. I stället klädde jag om och gick ner till sjön. Där rusade dimman från stranden och fåglarna kvittrade glatt åt den rodnande himlen. Det är magiskt att vara ute den tiden på dygnet, den här tiden på året. Ljuset, fågelkvittret, dofterna. Som en porlande sommarsymfoni för sinnet. Natten till igår var det dimman över sjön som förförde mig bort från nattsömnen. Också magiskt att se.

03:23 gick solen upp och en kvart senare gick jag stigen från sjön upp mot ladan igen. Trött och lycklig kröp jag ner under mitt varma täcke och tänkte att jag får vända på dygnet en annan gång. I höst kanske (i skrivande stund är nämligen klockan 22:40 och himlen är helt galet vacker härutanför. Jag som skulle lägga mig nu).

Det är nog därför sommaren är kort. För att inte jag ska tyna bort. 

Börjar få rätt bra kläm på det här med IKEA-montering nu faktiskt. Men det är fortfarande inte särskilt kul tyvärr 🙂

Skitnöjd kvinna reder sig själv (resten av släkten har farit hemåt så det här tvåmansjobbet fick jag greja själv).

En blyg rodnad avslöjar att solen är på väg.

Trött men hänförd. Den här sjön alltså.

Solen går upp till vänster bakom höjden den här tiden på året, så den syns inte förrän efter nån halvtimme. Men då hade jag redan lagt mig.

Jag var väldigt nöjd med förbandet den här morgonen – hur bra?

Rose gold

Det är ändå värt hålögdheten ju.

Måndag morgon i Särna. Långt från köttmuren på Stockholms Central.

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In

Midsommar i Särna – gammalt och nytt

Jag tror inte att jag firat midsommar i Särna sedan jag var nere på ensiffrig ålder. Det finns några gamla super 8-filmer från när jag var 3-4 år och jag, mamma & syrran dansar runt midsommarstången på den vackra gammelgårn i Särna. Det såg ungefär likadant ut nu – något färre deltagare eftersom Särna på den tiden hade mer än dubbelt så många invånare, men det är precis lika mysigt nu som då.

Gammelgården i Särna är som gjord för midsommarafton. Med gamla gärdsgårdar och sommarängar som omger de välbevarade gamla fäbodstugorna och så gapskjulet (eller slogboden som det också heter) där spelmännen står och skapar den där underbara folkmusiken med dragspel och fioler.  Precis bredvid står den otroligt vackra gammelkyrkan, helt gjord i trä och byggd 1684. Tänk vilket hantverk, som står sig 333 år!

Efter att vi hälsat och pratat med diverse släktingar och bekanta så åkte vi över till Nordomsjön igen. Där hade vi pyntat ladan och förberett för långbord med 16 gäster – bara släkt och såna som är så gott som släkt. Riktigt mysigt och jag var så glad över att det var som förr, när farmor & farfar bodde här och det alltid var fullt med folk på gårn.

Vi åt bland annat västerbottenpaj, älg, egenfångad & egenrökt fisk och så hade jag köpt en stor flaska mousserande till midsommarskålen.

Efter riktigt mysig och lugn kväll gick jag och pappa till sängs – för äventyrsväckarklockan skulle ringa kl 05 på midsommardagen. Men mer om det äventyret nästa gång!

midsommar i SärnaRegnet höll sig borta så det blev en tur till Gammelgårn. Sån nostalgi!

Det var många som hade klätt upp sig otroligt vackert. Vet inte var de här dräkterna är ifrån dock, men vackra är de!

Den här trion var jag tvungen att gå fram till och be att få fotografera. Så himla fina dräkter – de är från Österåker om jag inte minns fel.

Vacker musik från spelmännen, som kom i lövad skrinda med hästkortege genom byn. Det missade jag tyvärr, men jag fick ju höra dem spela i alla fall!

Dragspelande dansledare!

Midsommar i Särna - särnadräktenHär är den vackra Särnadräkten – tycker allt är så fint! Såg att det fanns en till salu i min storlek på Blocket. Lite sugen, men 7000 kronor är ju rätt mycket pengar. Men tänk att komma iklädd Särnadräkt nästa år!

Gammelkyrkan. Tänk vad många människoöden den kunde berätta om ifall den kunde tala.

Pappas kusiner Marianne (som har huset bredvid vårt) & Leo och Leos fru Ines. Leo är en historieberättare av rang och en social mästare – bland annat kände han Olof Palme en gång i tiden.

Långbord i ladan. Vi passade på att midsommarsmycka takbjälkarna – i jul blir det granris i stället!

Vi börjar få lite ordning på utsidan, men tills allt är klart så har jag planterat blommor och så drog pappa upp lite björkkvistar här också.

Jag trivs så fantastiskt bra här – vill typ aldrig åka härifrån. Just nu sitter jag inne & kurar vid brasan medan åskan dundrar utanför. Blir inte mycket mysigare än så!

Hoppas du haft en riktigt härlig midsommarhelg, oavsett väder! 

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Inspiration

Att uppleva årets kortaste natt

Sommarsolstånd 2017

Den spegelblanka ytan visar upp kvällens tavla – en evigt skiftande reflektion av himlen ovanför. Den är rosa, lila, blå och så den där ljusa, obestämbara bakgrundsfärgen, som bara finns en ljus sommarnatt i norden. Ingen mörk natthimmel i sikte och så kommer det förbli ett tag till.

Hela jag är en enda lyckokänsla. Allting ryms i mig ikväll. Förväntan och pirr. Vemod och andäktighet. Spring i benen och inre lugn. Allt på samma gång.

Vi har kommit till årets kortaste natt.Sommarsolståndet. Vändpunkten som jag längtat efter sedan den där långa, mörka natten i december. Som allting stegrats mot sedan dess. Nu är ljuset här och det är så flyktigt, så otroligt värdefullt för att det knappt går att blinka innan kvällarna är mörkare igen.

De ljusa nätterna är den stora anledningen att jag aldrig kan tänka mig att bo någon annanstans i världen. Jag är så otroligt glad över att vi får ha dem, häruppe i norr. De kommer till ett högt pris, men det är värt all strävan under de långa, mörka månaderna. Det här uppvaknandet som sker varje år är magiskt. Och det skulle aldrig vara detsamma utan dvalan.

Det är kontrasterna som gör livet. Nu går vi mot mörkare tider igen, men just därför är ljuset så extra magiskt.

 Den vackraste spegel jag vet

Den här kvällen <3

Mörkare än såhär blir det inte i natt

Livet!

Tack för den här dagen.

Har du passat på att njuta av ljuset inatt? 

Share Tweet Pin It +1

12 Comments