Bucketlife

FRIHET | NATUR | UTVECKLING

Bada i Njupeskär – Sveriges högsta vattenfall

Bada i Njupeskär – Sveriges högsta vattenfall

Det här var sommaren jag började bada i vattenfall och jag tror aldrig jag kommer sluta. Två gånger har jag haft lyxen att få bada i Njupeskär, en gång har jag badat i Yxningåfallen. Kanske hinner jag med ett till bad innan sommaren definitivt är över, det får vi se.

Redan förra sommaren när Katarina var här, pratade vi om att bada i Njupeskär, men det var en kall sommar och badlusten var inte överväldigande. Jag hade dessutom inte haft en tanke på det innan så inga badkläder fanns med. Det behöver i och för sig inte stoppa en och det gjorde det faktiskt inte under mitt första dopp i år – då jag badade i underkläderna.

I sommar har ju temperaturerna varit högre och mitt första bad i Njupeskär var till och med behagligt. Jag tror det var runt 20-21 grader. En vecka senare var det nog närmare 17 och lite mer uppfriskande, men väldigt skönt ändå.

Jag har sett folk bada vid foten av fallet, men det är betydligt enklare att ta sig ett dopp uppe vid toppen – dessutom får man en vidunderlig utsikt och känslan av att bada i världens vackraste infinitypool, bara det gör det värt att ta den branta vägen upp runt fallet. Det är också färre som gör sig omaket att gå upp så chansen är större att du får bada i lugn och ro.

De senaste åren har antalet besökare bara ökat till Fulufjällets Nationalpark och Njupeskär. Det är på ett vis superroligt att fler får upptäcka det mäktiga fallet, den magiska sagoskogen och den vackra, steniga fjällplatån. Samtidigt ser jag hur det sliter på stigarna, som dock alterneras av, antar jag, det syftet.

Arg och besviken har jag också plockat en hel del skräp och hundbajspåsar längs stigarna – begriper inte hur vuxna människor (inte sällan framför barn) överhuvudtaget kan känna att det är OK att bara släppa sånt längs vägen. Baksidan av ökad turism tyvärr.

Vattenkraft

Alldeles vid kanten av det högsta fallet, där vattnet forsar fritt 80 meter ner.

Njupeskär är nog den absolut vackraste pool en kan bada i. Har du vägarna förbi närmsta veckorna tycker jag att du ska passa på att hoppa in i badkläderna och ta ett dopp, följt av en fika med makalös utsikt vid toppen av fallet. Men – ta med dig skräpet när du går så blir det lika njutbart för de som kommer efter.

Solnedgång, Sauron och middag på Städjans topp

Solnedgång, Sauron och middag på Städjans topp

Om man kan vara kär i ett objekt så är jag nog kär i Städjan. Hela mitt liv har hon stått där, min favoritklammer, som en trygg kuliss till min favoritplats på jorden.

Jag brukar säga att alla platser där Städjan syns är bra platser. Den bästa platsen är väl kanske Städjan själv och jag är väldigt glad att jag bor så nära att jag kan besöka henne med jämna mellanrum.

Topptur med middag på Städjan

Städjan sedd från Särna

Nu i sommar drog jag med mig Sara och Danny till Städjan. De börjar bli stamgäster i ladan nu, efter deras tredje besök på ungefär ett halvår. Jag älskar när de kommer och hälsar på, eftersom det alltid innebär lagom många förolämpningar, svingod mat och roliga upplevelser. Premiumhäng!

Vi bestämde oss för att göra en solnedgångshajk med middag på Städjans topp. Jag har haft det på min lista i nästan två år nu, så jag var rätt exalterad över denna tilldragelse.

Vi parkerade vid Gränjesåsvallen – du fortsätter förbi infarten till Idre Fjäll och där vägen delar sig håller du höger mot Gränjesåsvallen. Parkeringen är skyltad och därifrån börjar den kortare leden upp mot toppen (man kan också gå en längre tur från Nipfjället). Turen är bitvis rätt brant men inte så lång i sträcka – ca 6km t/r.

Den första biten går man genom härlig gammal fjällskog, innan man kommer upp över trädgränsen och ser Städjans rygg och den vackra toppen.

Det blev en vacker vandring upp på toppen medan dagen övergick i en härlig golden hour. Varmt och rätt så vindstilla, perfekt för en topptur. När vi kom upp på den något lägre puckeln såg vi att det också var en riktigt bra tältplats där, strax nedanför toppen.

Det betyder att jag kan förverkliga min andra Städjan-bucketpunkt på ett smidigare sätt – att se solnedgången och hänga kvar för soluppgången åt andra hållet. Bara det är en hyfsat vindstilla natt, eftersom tältplatsen inte är ett smack skyddad mot vinden.

Bild lånad av Sara

Väl uppe drog molnen ihop sig och efter 20 minuter hade vinden friskat på såpass att vi gått från T-shirt till varmt och vindtätt. Men först hann Sara & Danny dingla med benen över sina förbaskade kanter.

Medan vi (Danny) förberedde middagen så började vi känna oss iakttagna. Vi blickade norrut och där var han, Sauron. Med ny, uppgraderad stereosyn. Ett mäktigt fenomen som hängde kvar riktigt länge.

Molnen gjorde att solnedgången mer blev till en dramatisk ljusshow i mörkblått och rosa. På första parkett satt vi och åt våra goda wraps med blicken i fjärran, medan en grym dag övergick i ännu en härlig fjällkväll.

Att leva sin dröm – några timmar på Lindö

Att leva sin dröm – några timmar på Lindö

Det är få saker jag tycker är så intressanta som att få sitta och lyssna på andras historier och erfarenheter.
För någon vecka sedan åkte jag ner till Stockholm och gjorde en roadtrip med syrran ut till Stallarholmen, för att spela in det fjärde avsnittet av Bortom ekorrhjulet. Där blev vi upplockade med båt av Nathalie som bloggar om att leva sin dröm, vilket i hennes fall är på en gård på en ö i Stallarholmen.

Vi åt glass och drack kaffe i skuggan under ett träd på hennes gård och pratade i flera timmar. Det var ett så himla spännande samtal att vi blev kvar längre än vi tänkt.

Till ljudet av får, höns och passerande båtar pratade vi om starka drivkrafter som kan slå fel och leda en rätt. Om balans och om hur man tar sig till och från en ö när isen varken bär eller brister. Om vad man egentligen ska säga att man hör när tuppar gal (tuppgalningar känns liksom lite fel men rätt 🙂 ).

 

Nathalie har jobbat igenom en del tuffa grejer och utstrålar den där grundade känslan som de gör som landat rätt efter en hel del turbulens. Både jag och Johanna uppskattade mötet med Nathalie så himla mycket och jag har tänkt på mycket av det vi pratade om under veckan som gått.

Det här samtalet blev det fjärde avsnittet av vår podd och om du vill kan du lyssna här. Nathalie kan du också följa på hennes blogg Att leva sin dröm, som handlar om livet på Lindö och allt vad det innebär att återhämta sig från utmattning, sträva efter självförsörjning och att driva en gård med djur och odling.

Här i Särna har hästveckan börjat – för fjärde sommaren i rad har vi Lenas fina nordisar på gården och barnen lever sin dröm just nu med sena kvällsbad till häst och galopper i skogen.

Det är fint, livet med djur. Jag förstår verkligen Nathalies val att leva det på heltid.

Sommaren 2018

Sommaren 2018

Det är en vidunderlig sommar vi upplever, sommaren 2018.
Du som bara pågått och fortsätter pågå.
För mig kommer du alltid att förknippas med värme. Med sena bad och svettig hud. Jordgubbar och berg, äventyr och framtid.
Med krisen. Elden som aldrig tar slut. Och med vatten.

Vattnet jag badar i. Vattnet som ger svalka. Vattnet som aldrig kom från himlen. Vattnet som bekämpar bränderna. Vattnet som plötsligt hamnat främst.

Det är lustigt hur jag aldrig förr skänkt vatten så många tankar som sommaren 2018. Det har gått från självklart och givet, till något som i sin frånvaro ändrat på allt.

Foto: Sara Rönne

Jag har aldrig förr sett skogen så torr. Aldrig förr vandrat på bruna, knastrande ängar och sett höstens färger sprida sig innan juli ens passerat halvtid.
Jag har aldrig upplevt en vardag där jag handlar mat just bredvid tidernas största räddningsinsats. Där vår säkerhet så tydligt ligger i händerna på främmande hjältar och vatten från himmelen.

Sommaren 2018 kommer för alltid vara ljudet av flygplan och helikoptrar i skytteltrafik för mig. Kvällsbad på bryggan ackompanjerade av en krigsliknande ljudmatta.

Sommaren 2018 kommer för alltid vara mänsklig dumhet mot mänskligt hjältemod. 
Engångsgrillar mot frivilliga insatser dygnet runt.
Slängda fimpar mot outtröttlig bekämpning av elden.

Det är en vidunderlig sommar, sommaren 2018. Du som bara pågått och fortsätter pågå.

Sommaren 2014 tog jag ett stort steg jag inte ångrat. Jag sa upp mig och började jobba med två saker jag drömt om ett tag; att bli min egen chef och att bygga min bästa vardag, mitt bucketlife. Det blev ett sätt att leva och den här bloggen. Jag har nyligen bytt livet i Stockholm mot ett enklare och friare liv på vår släktgård i Särna, en liten by i norra Dalarna. Jag frilansar, bloggar och fotar så mycket jag kan och lägger bit för bit i mitt alldeles egna livspussel.

Följ mig här

Kategorier

Arkiv

Instagram Feed

Something is wrong.
Instagram token error.

Facebook

Bloglovin

Follow