Notice: Trying to get property of non-object in /storage/content/62/190462/bucketlife.se/public_html/wp-content/plugins/wordpress-seo/frontend/schema/class-schema-utils.php on line 26

Höststormar

som river i kropp och själ. Som får mig att känna mig allsmäktigt levande och pytteliten på samma gång.
Jag vill känna dem på första parkett, i håret, på kinden, långt in på kroppen och framför brasan med utsikt över sjön och himlen, hänförd med tofflorna på.

Springa

på fjället på en glödröd bädd av ljung
och känna doften av sommarens kondens i milda höstvindar .

Utsikt från Nipfjället

Gå i mål

med årets stora projekt, high fivea med de som kämpat bredvid och åka hem med känslan av tillfredsställelse som bara hårt jobb kan ge. Laga mig en god lasagne, tända brasan, klappa mig på axeln och säga ”Bra jobbat. Imorgon får du sovmorgon”. 

Förändring

Bjuda en kompis

på en god gryta, dricka rödvin och slukas upp av ett snack om livets liv, medan kvällen mörknar och regnet slår mot rutan.

Att vakna tidigt

tända ljus och brasan i spisen och yoga mig mjuk och svettig och hungrig på frukost.

Det mysiga livet på landet

Ta ledigt från allt

lagom länge.

Vada ut

i bedövande kallt och vackert vatten. Kliva ner i en spegel och komma upp som ett bättre jag.

Katta fullmoon swim

Bygga

mitt hem, som jag vill ha det. Känna känslan att nu, nu händer det. Nu kan jag landa, på riktigt.
Det blev åtta. Men vem räknar?

Berätta. Vad får dig att längta efter höst?

natur och utvecklingsfas

”Jag tror jag är i en ny utvecklingsfas” skrev jag häromsistens på instagram och fick så himla fin respons. Det är nog många som kan känna igen de där mer långsamma utvecklingsfaserna. Ibland förklädd till ”30-årskris”, ibland är det mest en allmän vilsenhet som inte riktigt går att hänga upp på något.

De gör ju oftast inte det förrän efteråt – orsak, verkan och mål blir ju alltid som tydligast i backspegeln.

Katta i Särna
Nyinflyttad och salig

Jag gjorde ett stort kliv för två år sedan och flyttade till min drömplats. Skapade min bästa vardag och det är fan det bästa jag gjort. Jag har ingen längtan härifrån, men jag tror jag håller på att processa de andra bitarna.

Jag är rent geografiskt jag där jag vill vara just nu och då har andra stora funderingar klivit fram och tagit plats, den inre geografin liksom.

Jag märker det på att jag grubblar en hel del och har en känsla av att vara på väg fast jag liksom inte är det. Jag funderar på vad jag vill lägga min kraft på framåt. Vilka relationer som ger eller äter energi och hur jag kan hantera det. Vad jag vill jobba med på sikt. Hur världen ens ser ut om 15 år?

Vem skulle jag vilja dela äventyr och vardag med och hur hittar man den personen?

Bad i tjärn
En typ av äventyr – dra till en tjärn, bada naken och dricka en kall öl

Jag tycker att det är så pirrigt och spännande att utforska nya möjligheter och känna att det kan bli vad som helst. Men det kan vara ruskigt energikrävande också – när allt är ovisst och vagt i konturerna. Lite som att sitta med ett kodlås och ha minst en miljon möjliga kombinationer att beta igenom.

Jag vet att de här perioderna kan ta sin lilla tid och det ska de få göra. Men det kan hjälpa att ha en metod till hands. Jag har ju min struktur för förändring sen tidigare och ska ta en rejäl fjälltur med block och penna. Vem vet, jag kanske snubblar över en äventyrskompis däruppe också 😉 .

Även om det är jobbigt att vara mitt i det, så tycker jag ändå att en utvecklingsfas är mycket mer av en möjlighet än en kris. Hur fungerar du, brukar du ha såna omorienteringsfaser? Hur hanterar du det?

Katta cykling Idre Fjäll

Det är en häftig känsla att lära sig något nytt – att börja med en ny sport till exempel. När man är barn händer ju det där rätt så ofta och är kanske inget att reflektera över – för det mesta är ju nytt när en är barn.

Som vuxen är det mer sällan en plockar upp helt nya saker. Det är väl dels en bekvämlighet som kommer in, det där livet som tar sin plats och så det faktum att en redan provat rätt många saker.

Men jag har skrivit om det tidigare – jag vill alltid fortsätta uppleva första gånger, för det både utvecklar mig och gör mig pirrig på samma gång. Det håller mig nyfiken!

I sommar har jag upptäckt mountain bike-cyklingen (sist på bollen?) i tryggt sällskap med min cykelälskande mentor Sara.

Jag är precis purfärsk med bara några gånger i benen, men jag har som en härlig känsla för det. Som efter en första dejt där det mesta verkar lovande och är lite pirrigt liksom. Det här kan bli nåt tänker jag.

Längtar tills jag är bra nog att upptäcka Städjan med cykel. Bild lånad från Sara.

För ett antal år sedan testade jag downhillcykling en gång, i Hammarbybacken. Det gick bra utför och på den tiden var jag nog modigare så när intruktören sa ”det är mycket lättare att köra fort än att bromsa” så liksom bara följde jag det rådet och tyckte det var väldigt kul.
Däremot hade jag en rätt spektakulär tur upp med cykeln i ankarliften, så jag åkte bara en gång – för att jag inte ville åka upp med liften igen.

Sara på drömcykeln på Nipfjället

Nu när jag testade MTB på Idre Fjäll första gången, med ett gäng kollegor på lunchen, så var jag faktiskt ganska rädd utför upptäckte jag. Men jag råkade börja i den knixigaste leden också och efter det här i vintras har jag också blivit lite räddare vad gäller allt. Min första känsla var nog att jag kanske inte skulle fastna ordentligt.

Mountainbike-cykling på Idre Fjäll
Alla Kan-leden en magisk kväll på Idre Fjäll – en snäll downhill för oss stigcyklister 🙂

Men nu, efter några gånger, har jag nog fastnat rätt bra. Jag är lite rädd för downhill men älskar stig, sten och knixigheter. Cyklingen ger mig en frihetskänsla och blir som en ny kompis att återupptäcka min omgivning med på nya sätt. Det känns så jäkla roligt!
Hittills har jag lånat cyklar, men nu är jag redo att skaffa en ny äventyrskompis till mitt lilla gäng av skidor, skoter, snöskor och löpardojjor.

This could be the beginning of a beautiful friendship.

Katta MTB på Idre Fjäll
Upptäcker gamla stiga på nytt vis | Nipfjället
Saras lägenhet i Järvsö

Hej från mitt i sommaren och Järvsö! Jag jobbar just nu full sprutta med Idre Fjälls kommande nya (och alldeles underbara) webbplats, så mitt upplägg för sommaren är därför att få in några weekends här och var. Som i Järvsö. Jag gillar att få in små minisemestrar året runt, hellre det än att bara ha en lång ledighet på året. Vad föredrar du?

Jag kom hit vid 16-tiden igår och hittade Sara i full färd med att packa upp och inreda. Det är en riktigt fin, nyproducerad lägenhet precis vid Järvsö Bergscykelpark.

Sara i äventyrslägenheten i Järvsö

Den här helgen hälsar jag på i Saras och Dannys nya basecamp i Järvsö och kollar in konkurrensen lite. Förutom att vara här själva och äventyra så kommer de också hyra ut den till natursugna själar året runt.

Vi bytte snabbt om och drog ut på en joggprommis längs Sannaleden. En mysig led genom ängsmark och skog. Båda gillar mest att springa på skogsstigar, så vi gick och tog in landskapet på grusvägarna och skuttade fram över rötter och stenar i skogen.

Vi hann både avhandla sånt som energisugande relationer man inte enkelt kan undvika och knixa fram på glädjegivande stigar – perfekt mix efter en dag som började dåligt för mig.

Järvsö Bergcykelpark
Järvsö Bergcykelpark från Saras balkong

Vi avrundade gårdagen med en god plockmiddag (kan vara livets bästa, med plockmiddagar!) och en kvällsprommis runt cykelparken med kundupplevelseögonen på. Sara jobbar ju i Åre och jag på Idre Fjäll, så det är kul att se hur andra destinationer gör.

Idag fortsätter vi utforska – men inte på cykel eftersom jag inte har någon och Sara inte hade plats för sin. Det blir en hajk och kanske ett test av Järvsös matutbud. Det är så kul att upptäcka nya platser!

Sara i Järvsö
Sara och äventyrsläggan.

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close