Lisa på längdskidor i Grövelsjön

Efter en helg på längdskidor i Grövelsjön är benen ömma, vet jag exakt var höftböjarna är i detta nu och har återfunnit mina magmuskler. Jag har skrattat så sjukt mycket, åkt över fyra mil längdskidor och sovit som en stock.

Lisa på längdskidor i Grövelsjön

I höstas bokade jag in den här helgen som en födelsedagspresent till min barndomsbästis Lisa. Vi har hängt ihop sen vi var 7 år (äsch, vem räknar hur länge det är) vilket är smått svindlande.

STF Grövelsjön

Vi hade en hel helg i längdparadiset Grövelsjön och planen var att åka längd. Som vi gjorde det! Det finns 10 mil preparerade spår där, så vi hade fullt upp.
Efter en natt i ladan kom vi till STF Grövelsjön på fredagförmiddagen. Det är ett enkelt boende, riktigt mysigt, rent och fräscht. Det bästa är att de jobbat med hållbarhet i väldigt många år och ligger långt fram på det området, så det känns liksom extra fint att bo där.

Det är ju bara 8 mil från mig till Grövelsjön, så det är konstigt att jag bara varit där som hastigast en gång för 10 år sen. Faktiskt med Lisa då också, men då var det sommar. Nu var det gnistrande vit vinter och solsken och vi kastade oss ut i spåren på en gång.
Eller ja, först gjorde vi så pass många vändor in i bagagerummet att det blev ett internskämt med tjejerna i receptionen. Det man inte har i huvudet får receptionen stå ut med i nyckelhämtningar ni vet.

Vinter i Grövelsjön
Vi möttes av det här när vi kom ut. Saligheten!
Lisa på längdskidor i Grövelsjön
Lisa testar laggen. Vi fick skidorna vallade för sjysta 35kr, skönt eftersom min valla faktiskt hade tre år på nacken…
Katta på Längdskidor i Grövelsjön

I lördags kom vi ut till ett helt annat landskap – det snöade fluff i mängder och av de fina preparerade racerspåren från dagen innan syntes inte mycket. Vi mer eller mindre gick på skidorna och stakade i nerförsluten, men var precis lika lyckliga som dagen innan.
Fan vad härligt det är att vara ute i många timmar och låta kroppen bli trött i vacker natur. Blir aldrig trött på det! Eller som Lisa sa – ”jag får som lyckobubblor i kroppen, får du också det?”

Fika i Lappvallen i Grövelsjön
En fredagsfika vid Lappvallens slogbod
Salsfjället i skymning Grövelsjön
Fjällutsikten på hemvägen <3
Grövelsjön i snöfall
Lördagen såg lite annorlunda ut – men var också vansinnigt vacker!
Lavskrika vid Lappvallen i Grövelsjön
Till lördagsfikat i Lappvallen fick vi finfrämmande – det finns lavskrikor där också! (Jag brukar ju träffa dem på Fulufjället också)
Vildmarksskidor i Grövelsjön

Efter två mil och lite till i kärva spår var vi tydligen inte nöjda – vi testade vildmarksskidorna en sväng i skogen innan det var dags för After Fjäll. Vi kände oss som Piff & Puff i Kalle Ankas julafton (och lät kanske lite som dem också).

Jag kommer definitivt åka hit fler gånger i vinter – tänk att jag har det så nära att jag kan ta en dagstur! Vill inte låta odräglig, men fasen vad bra jag bor. Älskade skog och fjäll.

Vad uppskattar du mest där du bor?

Fruset vattenfall Tännforsen

Låt mig få ge dig en riktig höjdarpunkt till din bucketlist – upplev ett fruset vattenfall, för guds skull, innan du packar ihop och far.

Det är inget mindre än hänförande att se de forsande massorna frysta, som om de stannat mitt i fallet. Och så tystnaden, som vid Njupeskär. Att något som vanligtvis dånar fram plötsligt är alldeles tyst. Det är nästan som om tystnaden hörs mer än dånandet.

Njupeskär på vintern
Njupeskär i Särna – Sveriges högsta…
…och Sveriges största, Tännforsen i Åre

Över nyår var jag ju i Åre och en av dagarna tog vi en tur till Tännforsen igen. Tror det var fjärde gången jag var där och det lustiga är att jag bara sett det på vintern. Eftersom vädret varit ganska milt så var fallet inte lika fruset som den här gången  (noterar att vi då precis som nu avrundade det hela med en galette på Creperiet – tydligen två kompatibla besöksmål), men dånande vackert ändå. Som ni ser.

Älskar att se fallen både från ovan och nedan. Nästa gång ska jag ta med drönaren för ännu fler vinklar 🙂

Tännforsen ligger en lagom lång biltur från Åre och en lagom lång promenad från parkeringen. Det är perfekt halvdagsgöra att ta en tur dit (och sen unna sig en crepe eller galette då).

Sara var där…
…Emmi (och Philip) var där…
..jo, jag och sedvanliga vattenfallsposen var där också!
Och så hon, stjärnan. Mother Nature. What a show off.

Så. Jag ville bara säga det. Vattenfall är inte bara för sommarhikes och drömbad – ett fruset vattenfall skojar en inte bort.

Nu ska jag checka ut från naturbilderna och in på fjälltoppen som är mitt kontor.

Men återigen. Åk till närmsta frusna vattenfall. Just do it.

Tännforsen - fruset vattenfall

När vi körde in på den smala leden, omslutna av höga, snötyngda granar kände jag det rent fysiskt i mig – hur all den där skönheten och mäktigheten som bara naturen kan visa upp, på riktigt får mig att må så mycket bättre.

Inför helgen hade jag bestämt mig för få in tre saker som jag längtat efter sen jag började jobba heltid; att vara mycket utomhus, att plocka upp kameran och fota vintern och att röra på mig. Och smack, jag har fått in allt det!

Tänk att jag blir förvånad varje gång, över hur bra jag mår när jag får in de där rätt enkla delarna; att vara ute, att röra på mig och få leka lite. Jag kanske är lite korkad ändå?

Katta Bucketlife vinter

I fredags kväll drog vi på laggen och körde fem kilometer längd uppe vid Mickeltemplet. Sen åkte jag hem, bar in ved och lagade mat, som jag njöt framför en bra film.

I lördags tog jag en sån där härlig, lugn morgon. Sov ut, låg och drog mig i sängen och drack det magiska morgonkaffet framför brasan. Tänk om allt kunde smaka som dagens första kopp java.

Glida runt i morgonrock: fem tummar upp

När jag mornat mig odrägligt länge packade jag matsäcken och skottade fram skotern – det var dags att möta Mari & co på OK för vidare tur mot Granåsjön. Det är en led som inte sladdas så ofta och det verkar inte vara så många som åker där. Inte för att det är nånsin är tätt med folk häromkring, men vi såg inte en enda skoter på hela dagen – trots att det här nog är den vackraste leden jag åkt här.

Det var så många passager genom tät Narniaskog och all nysnö gjorde att vi bokstavligen flöt fram i pudret på många ställen. Det var verkligen fantastisk åkning!

När vi kom fram till Granåsjön gjorde vi upp en eld och värmde oss med kaffe. Med görmyche mjölk som man säger på Särnmål. Såklart gjorde jag varma mackor också. Överlägset bästa utematen!

Efter det vände vi hemåt, via Granåsvallen och jag tror jag hittat ännu en drömplats häromkring. De otroligt fina, strävsamma stugorna, omgivna av de där mäktiga granarna. Det är ju inte svårt att förstå varför det heter som det gör.

Jag vill bo här!
Kan man ha bättre gran(n)ar?
Ibland måste man göra burpees i djupsnö för att få upp värmen…
…eller busa runt i all nysnö
Mari är kanske min coolaste kompis?

När jag kom hem igen var det mörkt och jag var sådär härligt mör som en blir efter sex timmar utomhus. Det bästa jag vet då är att ta en riktigt varm dusch och sen dra på mig mjukisar och bara ligga och blunda en stund. Jo, så bar jag in ved också.

Idag har jag skottat snö för ett helt fullkroppspass och nu är det kvällsjobb framför brasan som gäller. Och jo, jag har burit in ved idag också.

Har du också lekt i snön i helgen eller har du kopplat av på annat vis?

Katta Volvo

För två veckor sedan gjorde jag ett väldigt roligt jobb. Briefen var ett nyp-mig-i-armen-upplägg: dokumentera ett besök till Njupeskär som en del av en Volvo-kampanj för att få fler att uppleva mer här i trakterna. Jag skulle anlita en lokal filmare och en stillbildsfotograf och fundera ut ett upplägg. Tänk, att få chansen att visa upp en plats jag besökt under hela mitt liv, på det sättet jag ser den, i ett sammanhang där många kommer nås. Overkligt kul!

En tidig tisdagmorgon möttes vi upp på Fulufjällets parkering, de asgrymma fotograferna (som faktiskt båda råkar vara kollegor till mig nu, men det visste jag inte när jag planerade jobbet) deras ”assistenter”, de tre supertrevliga personerna från kundens byrå och jag. Tommy var dagens filmproffs och Alexander – som också plåtar alla magiska bilder för Idre Fjäll – var stillbildsgeneral.

Några av bilderna ser ni här nedanför men filmen är i sista fixet. De är så galet grymma och proffsiga att jag blev helt blown away.

Katta Bucketlife Njupeskär
På väg till Njupeskär för jag vet inte vilken gång i ordningen. Mitt älskade Fulufjäll! Alla bilder: Alexander Neimert
Njupeskär <3

Nu sitter jag och kollar på bilderna och drömmer mig ut på äventyr. De senaste veckorna har allt fokus gått till att lära mig det nya jobbet och att starta upp det stora projektet som jag ska driva där. Det är superkul men jag vet också att jag verkligen måste få in mina aktiva dagar i naturen. Det längtar i själen och kroppen känns så oanvänd liksom. I helgen ska jag vara ute så mycket jag bara kan. Svettas och lägga mig med en riktigt trött kropp. Upptäcka en ny plats och leka med kameran. Och såklart, fika vid en brasa!

Mycket gladare än jag ser ut här 🙂 Fick köra en nyare version av min egen älskade äventyrsbil, den nya V60 XC.


Självklart hade vi med en brasa och kokkaffe i dokumentationen – det är ju obligatoriskt vid alla outdooräventyr! Jag hade klätt mig filmfint i det nya stället jag fått från Ridestore för att testa och såklart hade jag kåsan jag fick i present av Jonny, med Njupeskär handmålat på. 

Jag har så lätt för att gå all in mentalt och energimässigt när jag kastar mig in i något nytt och så släpper jag mina rutiner som om de aldrig funnits. Jag har knappt ens plockat upp kameran i januari! Men nu har jag börjat greppa jobbet och liksom sorterat ut vägen framåt i huvudet, så nu tror jag att jag kan plocka upp vardagsmotionen och äventyren igen. Och min älskade kamera.

Brukar du också ha svårt att hålla fast i gamla rutiner i nya situationer eller har du ett bra knep att dela med dig av? 

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close