Bucketlife

FRIHET | NATUR | UTVECKLING

Ladan bootcamp – nya verandan

Ladan bootcamp – nya verandan

Tystnaden har åter lagt sig över gården och byggstöket är undanröjt. Ännu en jobbvecka i vår lada är till ända och efter en hel vecka med fullt ös från morgon till sen kväll – med både det ena och det andra och det tredje och myche fölk på gårn – är jag rätt trött. Tur att jag kan ta igen mig på den fina nya verandan!

Men vilken vecka det varit. Tom & co har som vanligt jobbat på så man tappar hakan – effektivitet och yrkesskicklighet rakt igenom allt. När första dagen var till ända så hade vi en nästan färdigmålad lada och den sprillans nya verandan med sjöutsikt stod färdig. Och en påbörjad förstubro. Vi började undra om de skulle ha att göra veckan ut i det tempot.
Så har det fortsatt hela veckan – förrådsbygget hann jag inte ens dokumentera starten av, när jag kom ut efter lite skärmjobb var grunden redan klar.

Vi blev ju aldrig översvämmade av den där vårfloden, men jobbet med den andra ladan fick flyttas fram, pga sjö där grävningen skulle göras. Den här veckan har i stället bara handlat om att göra klart det mesta inne i och utanför ladan jag bor i nu.

Här kommer lite bilder på verandan – före, under och efter. I går kväll firade vi veckans jobb med Grand opening med pizza & öl i kvällssolen. Jag har på känn att den där verandan kommer vara sommarens boplats!

Så här såg det ut innan. Vi hann aldrig måla klart hela ladan förra året och ärligt talat har jag velat kring den här väggen. Den är fantastiskt vacker i kvällssol och helst hade jag velat spara den här solbrända tavlan.
Någon timme senare såg det ut såhär. Obs! att det vita partiet på långsidan hade målats under tiden. De jobbar så sjukt effektivt!

Sol och nästan 30 grader – en perfekt dag att bygga veranda. Kolla hur sjön har sjunkit undan också. Kvällen innan var vattnet vid virkeshögen. Det har gått ruskigt fort den här veckan och nu är det nästan tillbaks till normalstånd igen. Otroligt att det bara för en vecka sedan var all time high!

Sommarkväll dag ett och verandan har tagit form ordentligt. Vi har sol från morgon till kväll här och en vacker utsikt över sjön, så det kommer nog bli både frukost och middag häruppe ett antal gånger. För min del blir det nog lite utomhuskontor också… 🙂
Lite senare på kvällen, just som solen började gå ner, kunde jag & pappa gå ut och njuta av utsikten från den nya verandan. Vi konstaterade att det här är den bästa platsen på jorden, innan vi gick och lade oss.
Vi hade till och med fått nya fönsterfoder och en färdigmålad vägg & vindskiva. Jag är så djupt imponerad av dessa grymma yrkesmän, inte en detalj förbises.
Så här ser ladan numera ut nedifrån – kvar är att inreda verandan och så ska det beställas glas till staketet.
Sista kvällen och pizzafest på verandan, innan vi skulle jobba vidare med det sista. Vilket gäng!
Det var verandan det. Men vi hann med bra många fler grejer den här veckan, som var och en får sitt eget inlägg.
Efter lite byggstädning och en skogsjogg ska jag äntligen slå mig ner i soffan och unna mig lite Netflix. I morgon väntar lite söndagsjobb för att hinna med det som inte hanns med i veckan.

Vad tycker du om verandan? Har du några inredningstips så tar jag tacksamt emot dem! Det nuvarande möblemanget är högst temporärt 🙂

Särnsjön och dimman

Särnsjön och dimman

Kvällar som den i lördags – när tiden finns och spontan upptäckarlust sammanfaller med magiska naturfenomen – de är fasen meningen med livet för mig. En av dem i alla fall. 

Jag kan bli så in i själen lycklig, rörd, ja nästan få ont av allt det vackra. Av hur förgängligt det är och hur djupt det kan beröra mig. Jag gör mitt allra bästa för att fånga det och kunna dela det vidare, men hur jag än försöker så går det ju inte att fånga allt med såna stunder.

Och det är kanske fint så. Jag kan ta vackra bilder att ha kvar, men resten sparas som en känsla, ett välbefinnande och som ren kärlek i kroppen.

Jag hann bara några minuter hemifrån innan jag stannade bilen för den här vyn. Som spökträd som svävar fritt.
Jag skulle egentligen åka över till andra sidan sjön, men här blev jag kvar. Vid sjöbodarna nedanför Israelshöjden gled dimman in framför solnedgången och jag kunde inte slita mig.
Magin i detta
För en kort, kort stund gled dimman in framför solen, som lyste upp granen på ett overkligt vis. Som en gloria. Sen sjönk solen ner bakom molntäcket och stunden var över. Men känslan, den kommer stanna kvar länge.

Bonjour de Provence

Bonjour de Provence

I 30 år har vi känt varandra. De här tjejerna har all min viktiga historia och jag deras. Tillsammans har vi  parerat en hel del svåra tider och delat  så många bra stunder. Vi har varit sams och osams, glidit ihop och isär, men det är något med att ta sig igenom allt det. Då blir bandet starkare. Jag ser fram emot att analysera och skratta åt livet med de här när vi är 90 år. 

I år fyller vi alla 40 år och för att fira det hade vi sen länge bestämt att skulle resa tillsammans. Det blev aldrig någon New York-trip när vi fyllde trettio men nu blev det en drömmig helg i ett stenhus med pool i Provence. Den franska drömmen!

Vi hyrde ett hus med pool i den lilla byn Flayosc, någon timme utanför Nice. Efter mitt besök i Ravello 2010 och den här resan kan jag konstatera att kust i all ära, men bergen i dessa länder är något alldeles extra. Flayosc är en relativt fattig kommun, men det är en riktigt gammal och mysig bergsby, där vi bodde i ett villaområde strax ovanför huvudgatan i byn. Och ett villaområde här, det innebär vackra gamla stenhus med prunkande trädgårdar, långt från pulsen i kuststäderna.

Byvägen utanför vårt hus
Vyn på väg ner till byns huvudgata. Här trängs vingårdar med vindlande bergsvägar. Så vackert!
Vi hittade till slut huset med allt vi ville ha – många rum, härlig trädgård och pool, för att kunna ha soft hemmahäng med god mat
Det blev två kvällar med plockmiddag vid poolen – med allt det goda Provence har att erbjuda

Ett besök i Provence innebär självklart besök på en vingård. Vi fick faktiskt till två besök  – det ena till Chateau de Saint Martin, den vackra, lummiga vingården jag besökte med min kund för snart tre år sedan. Ett tips om ni är i trakten!

Sara, Lisa, Sussie & Sara. Så här glad blir man av rosésmakning i Provence!

Sussi hade en dröm om att äta druvor direkt från vinrankan – hon fick i alla fall vandra bland dem, fast det inte riktigt var ätmoget…
Ett valv i Flayosc
Vi besökte den orimligt pittoreska byn Tourtour också – ett måste om du är i närheten! Men gör inte som jag – som hade kamerabatteriet kvar i laddaren i huset. Här är i alla fall en bild jag fick med mobilen som är rätt talande för hela byn.

Tre härliga dagar blev det i Flayosc med omnejd. Jag är så glad att vi kom iväg tillsammans och byggde på arkivet med en jäkla massa bra snack och asgarv. Vänner alltså – det är bra skit!

 

Vatten – byn är full av vatten

Vatten – byn är full av vatten

Hur det går med vårfloden? Jodå, den frodas och mår. Det har bara stigit och stigit och ja, det kommer fortsätta så några dagar till. Hjälp! I går uppgraderade SMHI till en Klass 3-varning, just när min granne Stig hade berättat att stigningen minsann avtagit och jag började andas ut.

I dag väntas nämligen kraftigt regn vilket i sig ger mer vatten (såklart) men det ger också snabbare snösmältning och tillsammans blir de ett Dreamteam i vattenflödesbranschen. Rätt otajmad monsun måste jag säga.

Kvällen den 7 maj

Eftermiddagen den 10 maj. Jag kom inte ens ner till samma plats med kameran 🙂

Just nu är vattenståndet ungefär precis så högt att jag är inringad av sjön med en marginal på ca 50 cm. Onödigt nära tycker jag. All lågmark runtomkring är vattenfylld och ängarna är nu en del av sjön. Men sjön är väldigt stor nu och en höjning på 50cm runtom kräver en hel del. Som vår snickare Gillis sa idag när vi funderade på att plasta in delar av fasaden;
”Det är mer än tre hinkar”. Han var inte orolig, vilket ju var skönt, haha.

Det är häftigt att uppleva, men f*n så nervöst också.  Jag vaknade i morse av att jag drömde att jag vadade i vatten på hela gården. Man kan säga att vårfloden också översvämmat min hjärna de senaste dagarna.

Ser ni slogboden och den nedersta trädlinjen runt viken? Där slutar sjön i vanliga fall.

Jag är omringad av vatten och skräp!

50 centimeter. Det är min magiska siffra den här helgen. Måtte det inte stiga mer än så. Inte mer än tre hinkar!

Sommaren 2014 tog jag ett stort steg jag inte ångrat. Jag sa upp mig och började jobba med två saker jag drömt om ett tag; att bli min egen chef och att bygga min bästa vardag, mitt bucketlife. Det blev ett sätt att leva och den här bloggen. Jag har nyligen bytt livet i Stockholm mot ett enklare och friare liv på vår släktgård i Särna, en liten by i norra Dalarna. Jag frilansar, bloggar och fotar så mycket jag kan och lägger bit för bit i mitt alldeles egna livspussel.

Följ mig här

Kategorier

Arkiv

Instagram Feed

Something is wrong.
Instagram token error.

Facebook

Bloglovin

Follow