Att bo i ett sportlov. Själva uttrycket kom till när hela familjen var här på sportlov efter att jag hade flyttat upp, och när de motvilligt var tvungna att åka hem så bara kom det ur mig; ”Jag behöver inte åka hem, jag bor ju i ett sportlov”. Och ja, så är det ju. Och ja, jag älskar det.

Jag vill berätta lite om det. Om där runt hörnet från staden, där det finns space i överflöd, tomma vägar och andlöst vackra stigar. Om att leva lokalt, för nästan allt är nära. Om att ”allt” inte handlar om shoppingutbud, utan om sammanhang, rörelse och naturupplevelser. Om att känna sina grannar. Om mer tid att förundras.

Jag bor i en liten by utanför en något större by och jag jobbar på Idre Fjäll som startades av och för bygden – för att den skulle kunna fortsätta leva. Och det är vad det fortfarande handlar om, för här är ingenting självklart. Inte den vanliga samhällsservicen vi tar för givet i tätare bygder.

Hur är det då, att bo och jobba i fjällen? På min lediga tid åker jag skidor både utför och på längden. Faktiskt också på jobbet ibland . Mina skidor & pjäxor står redo på kontoret och i år siktar jag på mycket mer skidåkning än förra vintern.

Jag tar en kaffe kokt över elden eller en skotertur upp på det orörda fjället här bakom. Jag är nästan aldrig i en kö och jag skulle kunna gå ut på min gård naken utan större risk att bli sedd av någon. Det finns ingen parkeringsvakt och det finns alltid plats att stå på. Precis utanför dit du ska.

Katta Idre Fjäll

En himla bra dag på jobbet förra veckan

Jobbet kan vara riktigt intensivt. Gästupplevelser är inget man skojar bort – vi behöver alltid vara på tå för att alla som är på sin efterlängtade fjällsemester ska få precis det de hoppats på – och gärna lite till. Och när våra gäster är lediga jobbar vi som mest. Men vi har också världens bästa avkoppling utanför dörren.

Eftersom just min arbetsplats drivs av och för bygden så tror jag det är extra viktigt för oss att verkligen ta hand om våra gäster – och jag hoppas att det märks. Belöningen hamnar inte hos några ägare utomlands, utan består i att vi får dela med oss av och bo kvar i vår andlöst vackra glesbygd eftersom allt återinvesteras här.

Men jag tror att det gäller för många jobb på mindre orter. Äldreboendet, där du känner alla äldre, som kanske var en del av din barndom. Butiken som vi (och turisterna) så gärna vill ha kvar. Frisören som ser till att vi inte behöver åka 12 mil för en klippning. Och så vidare. Det är fint och ger mening.

Särna i morgondis

Vad gör jag på jobbet då? I ett år ungefär har jag framförallt jobbat med att byta bokningssystem och lansera en ny webb, tillsammans med ett härligt gäng. Jag har också varit webbredaktör, en roll som nu Louise tar över och kommer göra helt grymt bra!

Själv tänkte jag dyka ner i kundresan och se hur den kan bli ännu bättre – hur roligt som helst.

Det är de här roliga, lagom knäppa och galet begåvade kollegorna jag har turen att ha att göra med dagligen.

Tommy H, som rattar hela teamet (och gästade podden för ett tag sen) och är ruskigt driven i att få fler att upptäcka fjället. Skrattar ofta och blir glad när Leksand vinner. (denna bild och översta bilden tagna av Alexander)

Alexander Neimert

Alexander är mannen som låter våra följare få en stor dos fjällmagi i sin vardag genom sina otroliga bilder. Är rätt ensam i gänget om att gilla tidiga morgnar, men kämpar på. 

Tommy P

Tommy P ser både till att snön är perfekt och filmerna helt sjukt bra (jag har på riktigt gråtit när jag sett en av hans filmer från en soluppgång). Gillar inte tidiga morgnar, men Alexander jobbar på det. 

Louise Idre Fjäll

Och Louise kommer som sagt ta vidare vår webb till nya höjder. Hon är grym och kommer dessutom styra upp mitt fritidsäventyrande här i fjällen! 

Det är en ynnest att få bo och leva såhär men jag förstår att det inte är för alla. Men jag tror att det är för många fler än vad som faktiskt bor såhär idag. För de som känner att ljud och köer river små rispor i själen. För de som tänker att naturen är härlig men för sällsynt. För de som vill hänföras av helt naturliga shower lite mer.

Jag vill bara berätta att det går. Att det du tror du ska sakna kommer du nog inte ens tänka på dagligen. Att det du faktiskt saknar går att få i lagom doser. Att det finns fantastiskt roliga och meningfulla jobb här också. Att du kommer få så mycket annat du inte ens tänkt på innan. Att det går att ändra sig om det blir lite fel. Men att det faktiskt också kan bli ett helt nytt rätt.

Det här med vardag har inte varit min favoritgren i livet. Jag har alltid känt mig lite låst i alltför inrutade dagar och jag kan bara inte förstå att vi kollektivt bara har bestämt att vissa dagar (måndagar tex) ska vara tråkiga. Det finns något så lutherskt i det, på ett hämmande sätt (finns några bra grejer med det lutherska arvet också, men inte just det här själsliga självspäkandet).
Vardag har liksom varit något jag ska kämpa mig igenom. Jag ska få tiden att gå, till det där andra roliga, där allt liv ska hinnas med.

Här i Särna har jag byggt en vardag jag trivs i – för första gången. Den är lugn, den är enkel och den är precis mitt i naturen. Jag har insett att det inte är vardag jag inte gillar – det är att leva bortkopplad ifrån mina behov som långsamt äter upp lust och energi. Som jag verkligen gjorde förut. När jag byggde om min vardag så att den var formad för mig så hände något. Jag började älska den istället.

Morgonvyn jag inte tröttnar på

Det senaste året har jag haft lite mer traditionell vardag i mitt liv och jag ska vara ärlig och säga att det var en stor omställning att börja åka till ett kontor större delen av veckan. Att inte vara utomhus halva dagen och att istället ha massor av människor omkring mig. 

Men jag har ju också turen att den vardagen utspelar sig på ett fjäll och handlar om fjällupplevelser. Det kan liksom aldrig bli lika mycket vardag som en vardag på ett random jobb i stan. I fredags tog vi en jobbtimme ute i backarna och maxade det fina vädret. I luften låg all förväntan inför världscupen i Skicross som går på Idre Fjäll i helgen och det gav mig en rejäl energipåfyllning. 

Jag vaknar i och kommer hem till totalt lugn omgiven av bara natur, vilket ger mig kraft och återhämtning på samma gång.

I går fick jag besök av en skogsmus på vedspisen och idag kom den här och hälsade på. Väldigt söt och avstressande vardagsinramning ju. 

 

Vad jag vill säga? Ja, det är så jäkla viktigt att ta en rejäl funderare på vad ens allra viktigaste behov är – och se till att bygga in dem i det dagliga livet. På veckobasis om inte på dagsbasis. Att vakna och se ut över skog och sjö och ha det alldeles tyst utanför, istället för att se och höra en livligt trafikerad gata direkt på morgonen, har gjort enorm skillnad för mig.

Vilken känsla vill du ha mer eller mindre av i din vardag? Kan du få in det redan nu?

Det är väl dags för ett litet nedslag i nuet? Från en fåtölj framför brasan, en söndagkväll i januari. Ungefär så här ser det ut just nu och framåt för min del.

Hänt sen sist

Egentligen inget särskilt. Jag jobbar på och vintern är inte riktigt som den ska, så det blir inget mer storslaget än längdskidor lite nu och då. Vill leva vinter nu och längtar till nästa dump med snö och kallare grader. Jag myser framför min brasa, sover middag på helgerna och fortsätter troget med min morgonyoga. Behagligt och fint, men inte så äventyrligt!

Winter trees in Särna
För två år sedan – riktig vinter med sådär 1,5 m snö

På gång just nu

Imorgon börjar äntligen min nya kollega, som ska ta över det jobb jag haft det senaste året. Och det blev ingen mindre än den här fantastiska tjejen som flyttade upp till Idre i helgen och blir min lärling ett tag framöver!
Efter ett antal misslyckade försök ska jag åka och hämta min skoter helgen som kommer och sen väntar lite roliga helger med vänner framöver. Och förhoppningsvis en brakvinter de månader som är kvar.


Louise och hennes varg har flyttat hit!

Vad jag längtar efter

Mitt planerade avsteg från mitt ”bucketlife” med heltidsjobb är snart över efter lite förlängning och jag ser fram emot att hitta tillbaks till att uppleva naturen på mitt sätt. Med små näräventyr direkt från dörren när ljuset faller rätt, med helgäventyr runtom i landet och med mer tid för vårt underbart roliga poddande. Och den här bloggen, min trogna, lätt förbisedda vän.


Känslan 2018

Vad jag också längtar efter

Att starta bygget av min lada och äntligen få ett helt hem för mig själv i år, om allt går enligt plan. Herregud vad jag längtar efter det och det är så roligt att sitta och välja golv, väggar och tak och känna att det faktiskt närmar sig. Fast jag inte riktigt kan tro på det ännu.

Goda nyheter

Jag har turen att ha flera superbegåvade kompisar och några av dem vill jag lyfta fram lite extra just nu. Emilia som har släppt sin bok Klimatglädje och håller på att bli hela Sveriges inspiratör i den omställning som krävs. Så fantastiskt grym.
Sara och Jessica har just släppt en ny podd, som jag fått äran att namnge till och med! Lyssna på Oförnuft & Känsla och låt dig kramas om av en skönt uppriktig och bra podd. Jag längtar efter nästa avsnitt så fort jag lyssnat klart. Det är ett efterlängtat tillskott med en ärlig podd om livet rakt upp och ner.

Min senaste lyckobubbla

Häromnatten när fullmånen klädde hela landskapet i det där sagoljuset och jag struntade i klockan, rotade fram stativet och sprang ut och tog in allt. Fan vad jag älskar att glömma tid och rum och bara ta in allt det vackra. Mer sånt.

Fullmåne

Hur har du det just precis nu? 

Nu är det dags igen – för brevet till mig själv i slutet på 2020. Det har suttit ganska långt inne att formulera det, kanske för att jag i början på året grubblar lite över riktningen framåt, både praktiskt och på andra plan.

Som tur är så tycker jag att det är jäkligt spännande att göra det (vad som helst kan hända!), men det är ju också jobbigt att inte ha en glasklar bild av vadet och huret. Jag hoppas på att jag värkt fram det till mig själv i slutet av 2020 och att jag sitter där, mycket klokare och med en tydlig plan.

2020 – the year of andlighet?

Brevet till mig själv 2020 handlar faktiskt mer om känslor än om tydliga steg. Jag tror nämligen att allting börjar där – i att lyssna och fatta vad som hänt därinne sen sist. Det handlar att släppa fram känslor, be några av dem dra för gott, ta hand om en del och låta några få leda mig.

foto: Sara Rönne

Jag har tänkt mycket på det här på sistone och kanske ligger problemet för oss människor (och vår omgivning och vårt stackars härjade jordklot) till stor del i hur vi (inte) hanterar våra känslor. Allt från att skyffla undan dem lite lätt till att aktivt gå omvägar eller agera ut dem på destruktiva sätt. Det är så mycket svårare att erkänna, hantera och visa sina känslor konstruktivt. Skam, rädsla, sorg, och ilska såklart, men också mer positiva känslor som kärlek och nyfikenhet.

Jag nämnde i mitt och Johannas nyårsavsnitt av Bortom ekorrhjulet (har du lyssnat?) bland annat att jag vill få in mer av det här i mitt liv och kallade det då för andlighet i brist på bättre samlingsord. Angeliqas begravning i våras tog upp mycket sorg i mig till ytan, sorg jag liksom inte tagit hand om ordentligt. Nu, till skillnad från förr, har vi varken tid eller en plats för att ta hand om den ganska stora delen av oss. Jag har jobbat mycket med min personliga utveckling och byggt om mitt liv utifrån vad jag vill och behöver, men jag tror jag behöver gå djupare i en del saker. Låta allt kännas mer.

Katta i solnedgång
foto: Sara Rönne

Jag – som är inte är troende eller ägnat mig särskilt mycket åt meditation och liknande – har känt ett växande behov av mer andlighet eller vad det ska kallas. Det jag menar med det är att bli bättre på att ge plats för alla möjliga känslor och på att bearbeta dem. Nu har jag möblerat om mitt yttre liv på ett praktiskt sätt och 2020 vill jag fortsätta med det där inre.
Det kan bli ett spännande år alltså!

Andra saker jag vill göra i år

Jo, jag har en del mer praktiska och opraktiska saker jag vill fylla året med också – man kan ju inte bara sitta och grubbla. Jag skrev här att 2019 var ett år av prestation och jobb, därför vill jag fylla 2020 med fler upplevelser.

Jag vill topptura mig trött och lycklig genom Sveriges och Norges fjällvärld

Jag vill bygga mitt eget hem och flytta in

Det här ska förvandlas till ett hem

Jag vill ha en längre ledighet att bara ägna åt drömprojekt och viktigheter (se nedan)

Jag vill se massor av kraftfulla politiska åtgärder världen över för att bromsa klimatförändringar och bidra med allt jag kan själv

Jag vill plocka mängder av bär och känna mig rik

Sally och Dolly plockar blåbärPlocka bär med häst. Extremt mysigt.

Jag vill träffa vännerna jag vill ha kvar i mitt liv mer.

Jag vill uppleva soluppgångar, solnedgångar och allt däremellan med min kamera. Fota som fan och få ordning på mitt bildarkiv igen

Jag vill rensa och sälja eller ge bort saker jag inte behöver

Jag vill förverkliga den grymma idén jag och syrran fick kring podden.

Jag vill att världen ska bli rätt igen och att vi ska kunna fortsätta ha såna här önskningar inför ett nytt år. Helt utan ett tredje världskrig.

Och som alltid önskar jag att alla nära, kära och jag själv får vara friska och glada hela året.


foto: Sara Rönne

Okej Katta, i slutet av 2020, hur gick det med allt? 

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close