In Friluftsliv

Utomhus är bästa kryddan

Mackjärn över eld

Jag tror faktiskt att jag har helt rätt när jag påstår att utomhus är bästa kryddan. Oavsett om det är jägarsnus på fjällvandringen eller en äggmacka och varm choklad en kall vinterdag så smakar det banne mig gudomligt.

Ända sedan Katrin först introducerade mig till mackjärnet så har jag haft en vurm för dessa eldredskap. Jag köpte snabbt ett eget järn och vi har kompletterat med fler. Varma mackor över eld är snudd på oslagbart gott och precis som flera andra av mina favoriträtter så går de att variera efter sug (pajer, risotto, soppor, kladdkakor) – stoppa i det du gillar och det blir nästan alltid gott!

I lördags ville jag ta med mitt finbesök till en favoritplats – dit åker vi ofta med familjen och fiskar och där finns en eldstad med rediga sittplatser (som vi återkommit till sedan generationer bakåt). Jag föreslog att vi skulle göra en macklunch och mina kloka gäster kläckte idén att fylla dem med chevre, rucola, valnötter och honung. Mumma med andra ord.

Vi tog fyrhjulingen och eftersom vi var tre och skulle ha lite packning med oss så kopplade vi på vagnen också. På ditvägen fick Danny nöjet att sitta i den skumpiga vagnen – hur skumpig den var hade jag nog förträngt, för på hemvägen satte jag mig där och herregud. Det var inte skönt en sekund, men jag asgarvade konstant när vi åkte i skogen, pga helt brutal åkupplevelse.

Jag visste att vi inte skulle komma hela vägen fram med fyrhjulingen, eftersom det regnat massor och det är myrmark den sista biten. Jag stoppade ungefär där det började klafsa runt hjulen, men Danny hävdade kaxigt att ”här skulle jag åkt med bil” och jag testade en bit till (han är norrlänning och kompis med Sara så jag tänkte att jag litar på honom). Det bra med det beslutet är att jag nu har testat vinschen och den funkar bra tillsammans med en tall när en behöver dra sig loss från exempelvis en myr. Haha.

Fyrhjuling myrTest av vinschfunktionen – check!

Alla platser där Städjan syns är bra platser enligt mig.

Skogspromenad i höstfärgerEfter att vi kommit loss & parkerat fyrhjulingen gick vi till fots den sista kilometern.

Väl framme så ägnade vi oss åt våra respektive favoritsysslor – fiske och skogspromenad med fotofokus. Det är bra att jobba upp en hunger med lite fysisk aktivitet, som att dra loss fyrhjuling och gå i blötmark.

Vi gick längs en vacker bäck – som en trollskog. Det är så himla kul att utforska mina nya hemtrakter.

Katta på myrenPaus vid en myr. När världen är långt bort och naturen så nära.

Sara skogspromenadSara och hösten 

Napplöst fiske

Efter våra strapatser var det dags för mat. Den här helgen har jag verkligen inspirerats att gå all in på elddesign. Det är en hel vetenskap, det här med eld. Jag måste verkligen skaffa mig ett tändstål nu, så kul!

chevretoast i mackjärnEld med tändstål

Mackjärn över eldMackjärnen gör sitt jobb med våra chevremackor…

Chevretoast deluxe - utomhus är bästa kryddan

Ni ser ju hur gott det blir! Här är lördagens recept:

Chevretoast i mackjärn

Skivor av levain (blir godast)
Getost från Skärvångens mejeri
Rucola
Ekologisk honung
Rostade valnötter (praktiskt att rosta hemma innan)
Smör

  • Smöra brödskivorna på båda sidor (för att det inte ska fastna lika lätt i mackjärnet).
  • Lägg på rucola, chevre och valnötter på den ena brödskivan, lägg den andra över.
  • Stoppa in i mackjärnet och lägg över elden.
  • Grilla några minuter, vänd sedan på järnet. Öppna och kolla så att de inte bränns.

Ringla honung på den färdiga toasten och njuuuuuut!

Sara fixar kokkaffeEfter maten var det dags att inviga Saras nya kaffepanna. Sådär skinande kommer den aldrig bli igen! 

Det blev en riktigt fin och något äventyrsbetonad lördag, precis som jag vill ha det! Och mackorna, ja de smakade helt jäkla fantastiskt. Utomhus är bästa kryddan!

Vilken är din favoritmat när du är ute?

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Friluftsliv

Höstfjäll och regnbågar – en dag i Särna

Finns det nåt bättre än att få celebert spontanbesök? Jag tror inte det! Sara skulle på jobb i Grövelsjön i slutet på veckan och kom på den briljanta iden att hon skulle komma hit över helgen när hon var klar där. Grövelsjön är ju bara 6 mil bort ungefär, så det var ju nästgårds.

Vi möttes upp mittemellan Särna och Grövelsjön, för där ligger Idre och Nipfjället, som fick bli dagens fikaplats. Trots att jag är häruppe nu så är det inte varje dag en kommer iväg till ett fjäll och såhär års finns det ju inget bättre. Höstfjäll är något alldeles, alldeles extra.

Vi hade fint väder när vi körde Trollvägen upp mot Nipfjällets sommarparkering och började gå uppför till en vacker utsiktsplats. Därifrån har man en fantastisk vy mot mitt favoritfjäll (jo, jag kan väl ha nämnt Städjan nån gång förut kanske? Hehe). Nipfjället är inte heller en ful plats om en säger så, jag skulle gärna hänga runt där dagarna i ända. Höstfjäll som sagt.

Älskar när det är finväder och väder i samma bild. Städjan i solsken och en regnskur över grannen Idre Fjäll.

Sara & Danny bygger på bildbanken

Klassisk bloggpose, haha. Men precis den här känslan får jag på fjäll. Vad vore livet utan dem?

Två av mina favoriter i samma bild – Sara & Städjan 🙂

Höstfjäll - StädjanJag kanske ska gifta mig med Städjan. Stabil, vacker och speciell!

Gyllene höstfjäll - NipfjälletVackra, vackra Nipfjället inramad av väder.

Här trivs jag!

Det här med väder ja. Det är ju mäktigt ändå. Precis när vi svängde ner i den sista backen innan vår gård så ställde jag mig på bromsen och viftade till Sara i bilen bakom att stanna. Den starkaste regnbågen jag någonsin sett hade kommit fram och skapade en mäktig båge över Nordomsjön.

Efter den spektakulära väderdagen avrundade vi med bastu och eld nere vid sjön och då bjöds vi på den första stjärnklara natthimlen på ett bra tag. Så vackert!

Slogboden, stjärnorna och gästerna från Grövelsjön.

Stjärnklart, dimslöjor över sjön och jag och Sara med varsin pannlampa. Bra kväll till ännu en bra dag i Särna.

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In Friluftsliv

En gyllene after work i skogen

Det råder verkligen ingen brist på regn här just nu! Det har regnat en hel del den senaste veckan och även om det är skitmysigt med regnsmatter mot taket, så saknar jag det vackra ljuset på morgnar och kvällar. Igår var himlen fortfarande mestadels grå, men jag bestämde mig för att unna mig en after work i skogen efter en hel dag framför skärmen. Färgerna skulle skogen få bjuda på!

Jag körde till Mickeltemplet igen, för att få både skog och vida vyer. Där finns det olika långa slingor som är löpspår sommartid och fina skidspår vintertid. Jag bestämde mig för att utgå från 5-kilometersspåret, men ta lite omvägar in i skogen.

Det börjar bli så galet vacker höst här nu att jag typ vill vara ute konstant och bara ta in alla faser och inte missa något. Ibland tänker jag att jag borde bo uppe på en fjälltopp, så slipper jag fara runt så mycket för att se allt. Oskymda soluppgångar och solnedgångar, skog och obrutna vyer – fjället har ju allt!

Igår blev det i alla fall skog, med utsikt mot flera fjäll. Det får en ju verkligen vara nöjd med som after work-lokal ändå, eller hur?

För löprundor med premiumutsikt – igår med en regnbågsbonus!

after work i skogen med utsiktLängst ner till vänster, på andra sidan vattnet, skymtar min nya hemby. Bakom molnen ruvar Städjan.

Blåbärsblått skogsleende ftw!

after work i skogenSolen tittade fram då och då och gav extra lyster till höstskogen. Så förbaskat vackert!

Det är riktigt gott om lingon nu, hoppas hinna plocka många litrar framöver!

Idag har det varit lite finare väder och jag var faktiskt uppe på fjället – dock inuti en slaktbod i 8 timmar (jag har hanterat enorma mängder kött för att inte vara köttätare, haha). Men, all fjälltid är bra fjälltid och jag bjöds på en riktigt vacker kvällshimmel på vägen hem. Imorgon ska jag springa på fjället och förhoppningsvis i lite solsken. Längtar ruskigt mycket!

Har hösten börjat synas där du är? 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Life Design

Meningen med hela skiten. För mig.

Något av det bästa jag vet med att vara här på gården är att jag kan börja dagen med en lugn stund nere vid sjön. Jag tror det håller på att bli en av mina nya rutiner här. Ni som har läst här ett tag har väl kanske noterat att sjön är ett av mina mest fotade motiv här och det finns ju en anledning.

Nere vid sjön är det som att vädret förstärks. Är det blåsigt så går det gäss på sjön, är det vindstilla så är den en spegel, är det dimma så ligger den tjock över vattnet. Det bästa av allt är när en sprakande soluppgång eller solnedgång förvandlar hela sjön till en färgpalett. Det är aldrig tråkigt där.

I fredags morse gick jag ut för att ta en nypa friskluft innan jag åt frukost. Det var lite mittemellanväder, men så fint och lugnt. Ibland kan jag tänka på alla trångbodda megastäder och länder i världen och undra hur länge vi får ha det såhär bra här. Möjligheten att få ha så mycket fritt space för sig själv. Det är verkligen en lyx, eller hur?

Efter en stund på bryggan gick jag skogsvägen upp till ladan igen, gjorde frukost med starkt kaffe och jobbade lite framför brasan. Jag hoppas att jag aldrig börjar ta det här lugnet och den här friheten för givna – de är ju meningen med hela skiten. För mig.

Hösten är inte ens i sin peak ännu, men det är redan så vackert.

meningen med hela skitenMin nya morgonrutin. Så otroligt mycket härligare för min själ än centralen i morgonrusning. 

Share Tweet Pin It +1

9 Comments

In Friluftsliv

Älgjakt – en dag i skog och fjäll

I går följde jag med pappa & jaktlaget på en dag i skog och fjäll. Älgjakten pågår för fullt och även om jag inte jagar (och inte tycker om tanken på att döda något levande utom knott & fästingar) så har jag respekt för jakten. Häruppe är den en naturlig del av livet, den präglas av kärlek och respekt för djuren och den går långt tillbaks i historien. Men, det här inlägget handlar inte om jakt eller inte, utan om naturupplevelsen i att hänga med en dag på pass.

Vi klev upp tidigt, tidigt igår morse. Kvart över fyra ringde klockan och vid halv sex var det samling vid Stormorvallen, precis vid foten av Fulufjället (ni vet, där det där vattenfallet ligger 🙂 ). Över en kaffe och bulle planerades dagen och vi skulle börja nere i skogen omkring Stormorvallen. På eftermiddagen skulle vi högre upp mot fjället och eftersom jag skulle fota så tilldelades pappa & jag ett av de vackrast belägna passen på eftermiddagen.

På väg till första passet strax innan soluppgången. Dimman är på väg att lätta och tjärnen ligger alldeles spegelblank. Vilken start på dagen.

Vi installerade oss på första passet och gjorde en långsam, liten eld. Pappa förklarade hur röken är bra för att se hur vinden ligger och det är en viktig faktor i jakten. Älgar har skarpt korn och vi hade satt oss så att en eventuell älg skulle gå mot oss mellan en myr och en tjärn och passera på ett tiotal meter. Om den kände lukten av oss skulle den istället fortsätta på andra sidan myren eller tjärnen. Det var kul att lära sig mer om hur älgar fungerar och hur mycket strategi som ligger bakom en lyckad jakt.

Väl installerad handlar det mycket om väntan och tystnad. Riktig mindfulness med andra ord. 

På radion kunde vi höra hur hundförarna rörde sig och när Tia, den briljanta älghunden, hade älg på gång. Så himla spännande. Jag var väldigt trött efter att ha sovit ruskigt dåligt (fullmåne?) så jag lade mig ner och vakenvilade i tystnaden. Så otroligt rofyllt.

Jag fick en så stark känsla av…ja, välbefinnande. Lycka kanske en skulle kunna säga, men det var inte pirrigt, bubblande, utan det var liksom lugn. En känsla av att vara precis där jag skulle vara. I trädtopparna hängde dimman kvar, elden knastrade bredvid och allt var så fridfullt.

Utsikten över tjärnen åt ena hållet. Hösten har börjat färga allting nu och jag ser så väldigt mycket fram emot att få uppleva hela hösten här.

Älgjakt - en dag i skog och fjällVisst ser jag nästan ut som om jag har koll på det här? 

Efter bara en halvtimme eller så så hörde vi Tia skälla alldeles i närheten. Vi förstod att en älg var på ingång och strax efter brakade den fram mot oss genom lite sly. Det var en vacker älgko och hon stod och tittade på pappa en stund innan hon vek av och passerade oss på 40 meters håll.

Jag undrade varför pappa inte sköt (och var lite glad att han inte gjorde det) och han berättade att de bara fick skjuta en tjur eller en kalv, eftersom de hade skjutit en ko några dagar tidigare. Hon fick springa vidare och strax efter kom Tia förbi oss. Det var häftigt att se hur ivrigt och pricksäkert hon spårade älgen.

På radion hörde vi att någon skjutit en kalv och det bestämdes att vi skulle avbryta och mötas upp i jaktstugan och placera om oss för nästa område.

Tia, den duktiga älghundenTia – en fantastiskt fin och duktig jakthund. Hon var väldigt ivrig på att komma iväg på nästa sväng!

Lite samråd och planering, sen var vi på väg igen. Jag jublade lite inombords över att få komma upp på fjället igen.

Vi gav oss iväg och installerade oss på nästa pass, ungefär en kilometers promenad upp på Fulufjället. På vägen såg vi några vandrare och jag undrade om de visste att det var jakt på gång eller om de skulle bli väldigt förskräckta över att höra skott under sin vandring. Det skjuts ju aldrig i riktning mot vandringsleder, så det är ingen fara för dem såklart.

Till fjälls! Hösten är verkligen här, så vackert!

Pappa meddelar att vi är på plats till jaktledare Åke – vi hade passet längst bort. 

Utsikten en dag i skog och fjällOch vilken utsikt vi hade från lagets finast belägna pass, särskilt när molnen hade spruckit upp.

Efter någon timme med fika och lite blåbärsplock (jag passade på medan hundförarna var långt bort fortfarande) hörde vi plötsligt två skott från passet alldeles nedanför tjärnen här. Pappa sköt en älgko där i måndags och nu var det en tjur som fallit. Efter ett tag bröt de jakten och vi gick tillbaks ner för att börja ta hand om köttet.

Två älgar på en dag är en bra utdelning och särskilt för Ulf som sköt båda två. Efter att de tagit ut alla inälvor på plats där djuren fallit, så åkte vi till gården där de slaktar djuren. Det är hårt jobb att stycka och ta reda på en älg och jag tänkte att alla som äter kött egentligen borde äta kött från vilt och få koll på eller testa hela processen från skog till bord.

På plats öppnar man buken och halsen och tar ut inälvorna. Allt utom hjärtat blir till en festmåltid för björn och andra köttätare i skogen. 

I slakthuset flås och styckas älgarna och sen får de hängmöras olika länge beroende på temperaturen. 

Per och pappa i färd med att vinscha upp tjuren. 

Även om jag för egen del föredrar att gå runt i skogen och på fjället och njuta med kameran över axeln, så var det både spännande och lärorikt att hänga med på jakt en dag. Det var en naturupplevelse där jag lärde mig mycket om skogens villkor och nödvändiga ekobalans. För de som har en hund som jaktkompis tror jag också det handlar mer om samspelet med den än om själva fällandet av vilt.

Imorgon ska jag fira lördag på ett favoritsätt – och om tekniken är med mig så tänkte jag dela med mig av det i en film.

Vad ska du göra i helgen? 

Share Tweet Pin It +1

14 Comments

In Life Design

Hej september!

Nu är september här; den första månaden jag kommer bo i Särna.  Augusti flög förbi med resor och känslan av att fortfarande inte ha någon bas – men nu, nu blir basen Särna. Jag tar dit alla grejer jag behöver, tömmer den tillfälliga garderoben hos pappa och drar norrut.

Jag ser så otroligt mycket fram emot den här hösten – med allt vad den kan innebära av underbar höstnatur, utmaningar och tuffare stunder. Jag har ett grundpirr i kroppen som liksom bubblar runt och rusar fram ibland, fast samtidigt känner jag mig så lugn och säker. Det är så självklart.

 

Även om jag börjar september med några dagar i Stockholm så ser jag fram emot att spendera större delen av en fantastisk höstmånad hemma. Jag ser också fram emot en månad där jag dels återgår till gamla rutiner, dels hittar de nya. Jag ska landa i att jag bor i en liten by utanför en liten ort och börja planera utifrån det, efter ett halvår i kappsäck. Det blir en omställning och en jag verkligen ser fram emot!

Hur har jag tänkt då? Många frågar om det, hur det kommer se ut framöver; ”kommer du bo där, hela tiden liksom?”. Kanske inte en fråga en får om en flyttar från lägenhet till villa eller till en ny stad, men jag förstår att den kommer. En by i norra Dalarna, hur ska en försörja sig, klara sig utan alla nära, våga sova själv och allt det där som kommer med en flytt till glesare bygder?

Men det är ju så att det bor andra där, som gjort det länge. Precis som i vilken stad eller ort som helst så funkar det toppen för en del, mindre bra för andra, några längtar bort, andra är verkligen hemma. Ibland reser man för jobb eller nöje, men för det mesta är man där man bor.

De stora skillnaderna som jag tror kan bli kännbara såhär innan jag testat är väl välfärd & service. Å andra sidan haltar den i städerna också, men visst kommer ambulansen eller polisen troligen snabbare där om det händer nåt. I stan finns specialistvård på nära håll och taxibilar överallt om nåt händer och bilen pajat.
Det finns ingen nattöppen butik i Särna och bussarna går inte var tredje minut. Det finns inte ens tåg faktiskt (rälsen revs på 70-talet om jag är rätt informerad) . Jag tror det kommer göra mig bättre på framförhållning.

Den stora vinsten jag tror jag får – och det jag längtar efter allra mest – är ett liv närmare naturen och längre ifrån köer, stress och den ängslighet som präglar en större stad. Jag får bo på en plats jag verkligen älskar. Där jag kan umgås en hel kväll utan att prata om kvadratmeterpriser och jobb. I stället vill jag plocka de bra bitarna av storstadspulsen i lagom doser och lämna resten för skog, fjäll och fysisk trötthet snarare än mental.

Jobbmässigt fortsätter jag som innan, det vill säga som digital nomad. Jag har kunder i Stockholm och lite uppdrag som väntar i Särna. Eftersom jag frilansat mycket på distans i tre år redan så är det inga större förändringar.

Jag tror och hoppas att det här blir en riktigt spännande och underbar höst. Jag är så redo och så pirrig. Tänk att den är här nu, den där efterlängtade, nästan ouppnåeliga förändringen. Jag hoppas att ni följer med mig!

Foto: Sara Rönne

Share Tweet Pin It +1

34 Comments

In Frilansliv

Outdoor workation i Nordomsjön – feel the thunder

Jag har skrivit om det förr, tänker på det ofta och har ynnesten att uppleva det med jämna mellanrum; att umgås och växa med likasinnade. En workation är något alldeles särskilt med sin mix av jobb, diskussioner och nöje. Speciellt när den där dynamiken uppstår som bara en mix av bra och bjussiga personer kan skapa.

Hela det stora projektet att bygga om ladan har handlat om ett enda mål – att skapa en hubb att samlas på och utgå ifrån för olika äventyr, tillsammans och själva. Även om det framförallt är skapat för vår familj, så har jag hela tiden haft en vision som fått det att pirra i magen; att kunna samla vänner, blogg- och frilanskollegor i vårt vildmarksbasecamp.

Ganska precis tre år efter byggstarten var det dags – den första Outdoor Workation-tillställningen i Ladan är precis avslutad. En långhelg med frilansfokus som blev något långt över mina höga förhoppningar och värt allt slit bara den. Jag såg framför mig några dagar där vi kunde slipa strategier, lösa luriga frågor, byta hacks och kunskap med varann och såklart njuta av brasor & vildmark i sensommarskrud.

Vad jag fick utöver det var förbaskat mycket inspiration, power och så ännu mer power. Jag har också skrattat så jag fått kännbart ont i magen. What’s not to LOVE?

Emilia, Angeliqa och Maria kom i torsdags kväll och vi gick ner till sjön och gjorde varma mackor till kvällsmål. Sara skulle komma vid 22-tiden, men satt i stället med punka vid en vägren omgiven av älg ungefär 8 mil bort. Efter en rescue mission mitt i natten hade vi äntligen Sara hos oss och kunde dra igång i fredags morse.

Över frukost gick vi igenom vad alla ville få ut av helgen och gjorde en grov planering över dagarna. Och drack den första av många litrar kaffe.

Vi ville ha sessioner med olika teman, som målsättningar, utmaningar och strategier. Varje dag efter frukost hade vi en session på några timmar, inomhus eller utomhus.

Workation dag ett

Workation essentials pt 1

Workations essentials - anteckningsböckerWorkation essentials pt 2

Workation session nere vid sjönJag har lärt mig så mycket i helgen. Kommit till viktiga insikter, fått bolla utmaningar och stora planer och fått så mycket klokhet från de här skarpa affärskvinnorna. Tänk att jobb kan vara såhär förbannat kul och spännande, det känns nästan olagligt. 

Vi ville också njuta av brasor, soluppgångar och solnedgångar och annat härligt som går att göra i Särna. Som att bada bastu nere vid sjön, springa i skogen eller lära sig göra kokkaffe (Sara efterfrågade det, vilket resulterade i en kokkaffe-workshop på lagom hög nivå).

Soluppgång vid sjön

Sara, Maria och jag gick ner till sjön med en kanna kaffe vid 5-tiden i lördags för att njuta av soluppgången.

Kokkaffe över eld med kanna från LemmelKokkaffeworkshop på lagom fullt allvar med Marias nya kanna från Lemmel.

Det bästa som finns? Kanske att få nörda loss totalt i sina intressen tillsammans med andra som är precis lika nördiga. 

Maria Allthingsgreen.nu och Sara Träningsglädje vid bastunTvå av kvällarna eldade vi upp bastun och en av kvällarna bastade & badade jag. Den andra kvällen råkade jag nämligen nästan elda upp mig själv mot skorstensröret till vänster i bild, strax efter den här bilden togs. Blev kalldusch i stället för bastu för mig och nu har jag ett rödlila, åtta centimeter långt och droppformat minne från den här helgen på min högra skuldra. Kommer le varje gång jag ser ärret!

I lördags kväll åkte vi mot Idre i jakt på en härlig solnedgångsshow. Vi stannade på en sandstrand och det blev en kväll jag kommer minnas länge. Så mycket skratt, bra snack och så helgens themesong i bilen till en kuliss av guldljus, fjäll och skog. Magiskt.

Sara Träningsglädje och Emilia Enemilia

Emilia Enemilia.se

Katta Bucketlife

Angeliqa Mejstedt Vandringsbloggen

Workations (mix av jobb & skoj med andra under några dagar) för mig är the secret key to world domination, som jag tycker fler borde upptäcka . Jag kommer ur helgen med känslan – nej övertygelsen – om att vi kan ta över världen om vi vill och hur ofta känner en så på en måndag?
Ensam är stark på många sätt, men olika likasinnade är banne mig oövervinnerliga tillsammans.

Jag ser fram emot fler träffar som den här, i olika konstellationer och sammanhang, but first; world take over! 

Share Tweet Pin It +1

15 Comments

In

Hemma igen

I förrgår kom jag hem igen – till Särna. Tänk att det här ska vara hemma nu – har lite svårt att förstå det faktiskt. Tänker att såhär lyxigt kan en ju inte få ha det.

När jag hade packat upp gick jag ut på en kvällspromenad. 5o meter hemifrån hittade jag ett hav av blåbär och inte en själ utom några få, tappra myggor. Jag plockade två liter, promenerade några kilometer till, innan jag satte mig vid Ögåns utlopp och njöt av kvällshimlen. Sen gick jag hem och eldade i spisen.

I går jobbade jag, tvättade och handlade för helgen. Jag plockade sommarens sista ängsblommor till vasen, innan jag gick ner till sjön och gjorde varma mackor över en eld. Jag vet att det kommer komma prövningar och bistra dagar, men jag vet också på något sätt att jag har hamnat rätt här. Att det kommer vara värt – ja till och med lyftas av – allt slit.

I dag får jag finbesök hit för en rolig helg – men mer om det sen! 

Min uteplats <3

Det börjar kännas höst vid sjön – ser fram emot färgsprakande speglingar i sjön!

Varm macka i mackjärn – tack Katrin för det grymma tipset!

Share Tweet Pin It +1

11 Comments

In Friluftsliv

Trumvallens Fjällridning – hästliv de luxe

Här kommer ett litet vykort från Trumvallens fjällridning och sommarens mesta hästäventyr. Jag har fått hänga på syrran och hennes kompisar på deras försenade 40-årstripp och det är jag väldigt glad för.

Vi är här på fyra dagars enkelt och alldeles ljuvligt ranchliv, som kickades igång direkt med att vi drev kor första dagen. Det är ju kanske det roligaste jag gjort i hästväg. Idag har vi ridit på fjället hela dagen och herregud vad blöta vi blev. Det duggade lätt när vi red iväg, men det var ingen fara alls. Men det trappades upp – just när vi skulle äta utelunch. De sista två timmarna hade jag en mindre sjö i mina skor men vi höll humöret på topp ända fram till sista halvtimmen, när vi var helt genomsura och började frysa.

Jag har ju inget större problem med fulväder och det här är ju en ridtur jag kommer minnas – det är ju ofta så när en prövas lite extra. Men den där sista halvtimmen hade jag en stark målbild i huvudet; att sitta i torra kläder framför kaminen i vår lilla stuga. När jag satt där och värmde mig så kände jag att det här nog var den absolut härligaste eldupplevelsen i sommar – tack vare kontrasterna.

Imorgon ska vi rida upp på nästa fjäll och övernatta där – för att avrunda med en hemritt på måndag och övernattning på Nya Fjällvistet i Storhogna. Det ser helt grymt ut! Än så länge ser det ut som att vi inte får så mycket regn imorrn och det känns rätt skönt.

Vilken avrundning på sommaren 2017 alltså – och jag tänker att jag kommer fortsätta min Trumvallen-tradition många somrar framöver. Det är något alldeles särskilt med den här fäbodvallen, de fantastiska hästarna och inte minst, fantastiska Hanna & Johan som skapar alla dessa upplevelser.

Trumvallens fjällridning

Share Tweet Pin It +1

16 Comments

In Friluftsliv

Topptur till Åreskutan med kvinnliga äventyrare

Åh vilken helg det blev! Så mycket härlighet att jag fortfarande är både upprymd och trött på samma gång. Vi har chockat benen med en topptur till Åreskutan, lagat trerätters lyxlunch över eld med Katrin (mer om det i ett eget inlägg) och så har jag skrattat mer än jag gjort sammanlagt det senaste året tror jag.

I lördags var det dags för en hajk upp till Åreskutan. Vi kunde välja mellan det eller att gå upp på Totthummeln. Den första en lite tuffare tur, den andra är också tuff men skulle göras i ett lugnare tempo. Det var Emelie från Morakniv som ledde oss upp till Skutan och Sara som guidade de andra upp till Totthummeln.

Vi gick den lite slingriga vägen upp, som till skillnad från Vertical K inte går rakt uppför till toppen. Det var jag rätt så tacksam för med tanke tempot vi höll. Efter ett tag delade vi upp gruppen eftersom några ville gå mer eller mindre utan paus och vi andra kämpade lite mer med stigningen. Den sista halvan blev en riktigt härlig upplevelse, tuff och pulshöjande, men med tid att stanna och njuta av utsikten medan vi andades. Vädret var kanon medan vi gick uppför och vi såg milsvitt omkring. Fjäll i olika lager, vackra Åresjön och dramatiska moln här och var. Så grymt vackert.

Delar av gänget, innan vi delade upp oss och gick i olika tempo.

Ett litet vattenfall som ju inte syns på vintern. Det är en vacker vandring uppför Åreskutan, vart du än vänder blicken!

Det är många cyklister i backarna också, de har sina stigar, vandrarna har sina. Det var kul att se hur skickligt de susade ner. Vill nog testa igen någon gång, bara jag slipper ankarliftar.

 

Topptur till ÅreskutanNora och Amanda kämpar på – snart uppe!

Topptur till ÅreskutanVi börjar närma oss toppen. De här vackra trapporna hjälper till den sista biten. Bra stället att köra trappintervaller på om en skulle några pigga muskler kvar i benen 🙂

Uppe på toppen satt Angeliqa och Tina och väntade på deltagare till täljworkshopen som vi skulle ha där. Tror att de passade på att dricka kaffe och njuta av utsikten också…

Täljkniv från MoraknivVackra täljknivar från Morakniv. Jag köpte loss min efter helgen, bara måste fortsätta med täljandet. Så avkopplande!

Angeliqa Mejstedt Kvinnliga ÄventyrareAmanda (som förutom att hon bloggar så bra på Explore a little more, också höll i morgonstretch och fjällzumba) får känna på sin blivande smörkniv. Min smörkniv (som inte blev riktigt klar) blev nog helgens största skrattfest – men det bjuder jag på, haha.

Matsäcken och kaffet smakade så himmelskt gott efter nästan 2,5 timmars uppförsvandring och med den här utsikten. Åre, du är en vacker plats på jorden!

Åre har något för alla – den här dagen var vindarna lugna och skärmflygarna många. Det är så vackert att se dem sväva längs bergssidan. Mäktigt små liksom.

I fall någon skulle ha glömt att Åreskutan är ett fjäll, så kom vädret och påminde oss. På någon minut var vi helt insvepta i vitt och tog kabinbanan ned igen, nöjda, mätta och lagom trötta.

Väl tillbaks i mitt andra hem och äventyrshubb, Holiday Club Åre, tog jag en varmdusch och var sådär ljuvligt mör i kroppen och lycklig i själen som en bara kan bli efter några timmars svettig vandring och underbart fjällhäng.

Smörkniven? Nä, den är fortfarande inte klar. Men jag kanske behåller den som den är, ett roligt minne från en helt grym dag. 

Share Tweet Pin It +1

7 Comments