Kallbad - jag känner att jag lever

Kylan slår emot kroppen och fötterna kan jag knappt känna. Och jag känner att jag lever, så intensivt. Kallbad har den effekten – just i den stunden är jag helt och fullt där, i min kropp och i mitt sinne. Allt är så krispigt verkligt när kylan gör så att jag knappt kan andas, när jag omsluts av vattnet och det kalla liksom försvinner och ersätts av ett totalt fokus.

Kallbad i havet utanför ÖrnsköldsvikHelgens dopp i havet

Kallbad i Åresjön med Sara
Ett isande kallbad i Åresjön några dagar tidigare

Strax innan har jag, mot alla sunda instinkter, klätt av mig de varma, sköna kläderna utomhus, i ett råkallt novemberrusk. Ändå vill jag det. Det kittlar i sinnet att känna det där obehaget och veta att på andra sidan väntar en belöning. Kontrasterna förstärker varandra, det brukar jag säga. I det här fallet är det så väldigt konkret. Det gosiga varma är så väldigt mycket gosigare och varmare efter ett riktigt friskt kallbad.

Kallbad i Åre

Jag föll handlöst för kallbad under den här helgen förra året och i år har det vuxit till en kärlek. En lite smärtsam, men väldigt givande kärlek. När huden rusar och kroppen jobbar för att återfå värmen efteråt, är det en av de där stunderna jag känner att jag lever, på ett intensivt fysiskt sätt. Det är så häftigt.

 

Kallbad - jag känner att jag lever
Kall men väldigt, väldigt lyckorusig efteråt. 

Har du testat ett riktigt kallbad någon gång? Eller är du sugen? 

Tack Sara för bildlån/foto!

Winter workation i Nordomsjön

Efter fem sköna dagar i Åre har jag och Sara landat på workation i Övik och intagit det gula huset i Kvaved som Linda flyttade hem till i somras. Två hundar, en katt och tre människodjur ska hänga hela helgen tillsammans och vi har redan inlett med fuldans, dålig humor och skönsång till frukost. Det blir nog grymt!

Det blir två dagar av jobb, utflykter och för min del en poddinspelning med en grym gäst. Det är verkligen grymt för en som mestadels jobbar ensam och hemma, att få byta kontor, ha lite kollegor och hänga i en annan miljö några dagar.

Vi kommer fokusera på business och ha några mastermind sessions, något som brukar vara sjukt givande på kort tid. Det går enkelt sagt ut på att man får dra något man planerar, jobbar eller sliter med just nu och så ger de andra råd, feedback och ja, hjälper till att vässa idéer eller lösa problem helt enkelt.

Workation i SärnaMaster mind session på en annan härlig workation

Jag väljer lite mellan två grejer som jag vill bollplanka, får se vad jag landar i. Det här snabba men ändå lite uppstyrda sättet att utveckla sina idéer på kan jag verkligen rekommendera, oavsett om det är jobb eller privatliv man klurar på. Ofta har man ju en grym mix av kompetenser i sin närhet och dessutom har man själv ganska säkert något att bidra med till andra.

Jag och Sara ska också klämma in en jogg och så har jag lovat mig själv att börja med en morgonpromenad och avrunda med en kvällspromenad varje dag. Det blir en grym mix av jobb, utomhus, dålig humor och hälsa alltså – ett perfekt arbetsläger i mitt tycke!

Vad gör du i helgen? 

Workation i ÖvikPå morgonpromenaden konstaterade Sara & jag att skitväder kan vara väldigt vackert

Längtan och kärlek

Två av mina bästa känslor i livet är längtan och kärlek. Att länga efter något är ju bara underbart. Det är pirr, det är lite saknad och det ger ett kraftfull driv till allt. Och kärlek. Ja, ni vet. När det är bra kärlek, ja då är det ju inte mycket som slår den.

Det slog mig i helgen när jag pratade med kompisar att jag längtar efter kärlek. Inte för att jag saknar något, tvärtom tror jag det är just för att jag inte saknar något och att det liksom kan bli ännu bättre av att dela det, eller hur?

När kärlek inte förväxlas med ägande, makt eller självbekräftelse är det ju det bästa som finns. Den där allt får ingå – härlig närhet och irriterande brister. Med gemensamma drömmar och tröst i sorger. Den där stora, varma famnen där allt till slut blir okej.

Det är så grymt att vara kär när allt stämmer. Att känna pirret i magen och nyfikenheten på någon speciell. Att komma någon nära, som tar fram ens bästa jag och vice versa. Att vara med någon som både kan ge och få utan skyddande lager. Att ha obegripliga internskämt som ingen annan fattar.

Kärlek

Någon att skratta åt sina brister med, någon som kanske till och med gillar dem. Någon som får en att skratta mycket överhuvudtaget och någon som det är tryggt att gråta hos. Någon att dela drömmar och driva knasiga projekt med, bara för att det är kul. Någon som lär en att se och tycka om nya sidor hos en själv. Det är det fina med kärlek.

Det är också fint när kärlek gör en bra dag bättre och en tråkig dag lite roligare. När man gör varandra tryggare och gladare, när äventyren blir roligare och svackorna lättare för att man delar dem. När det känns ordentligt allra längst därinne.

Lyckans liv i Lyckans läger

Att känna längtan. Att plötsligt ha något som gör för ont att förlora och det förändrar dig, på ett positivt sätt.
Längtan och kärlek – de gör att livet känns lite mer, eller hur?

Vi sitter uppkrupna i soffan med varsin kopp ingefärsbrygd i det flackande ljuset från brasan i spisen. Vi småpratar medan vi redigerar bilder och jobbar lite på varsin skärm. Och jag är sådär fint tillfreds, du vet den där känslan av lågintensiv glädje över sakers härliga tillstånd som dyker upp när man liksom bara trivs?

Vi har det gemensamt jag och Sara, den där småmysiga lyckan vi känner när vi får slå oss ner och gå igenom dagens bilder, fixa lite jobb och annat efter en härlig dag utomhus. Vi behöver inte känna oss osociala, för vi vill ägna kvällen åt precis samma sak. Det slog vi fast redan under mitt första besök här för över fyra år sedan och ja, det hänger kvar.

Ungefär såhär kan det se ut – bild från en helg på Idre fjäll för fyra år sedan

Jag kom till Åre igår och landade rakt in i en plockmiddag hos Katrin. På bordet fanns löjrom, ugnsbakad sötpotatis, ostar, kex, röror och sallad och allt möjligt. Och bubbel. Plockmiddagar borde lyftas fram mer tycker jag, det är ju skitmysigt och gott att sitta och plocka bland massor av favoritgrejer och det får liksom ta tid.

Idag hajkade upp till Saras frukosttopp för en söndagsfika. Vi ville vara utomhus och röra på oss, men i övrigt var söndagsplanerna öppna. Över frukost bestämde vi vart vi skulle och sen packade vi ihop varm lingonsaft, fikabröd från Krusa och Oatly chokladdryck och gav oss av.

Från Ullådalsliften började vi gå uppför mot Saras eget smultronställe här i Åre, och jag förstår att hon valt just den – utsikten är så vacker, med fjäll i alla väderstreck.

Nästan framme efter en brant men ganska kort hajk från Ullådalen. 


Här trivs hon, Sara!

Där är den, frukosttoppen, som fick bli fikatopp idag. Fredrik hann upp först och posade på toppen.


I väntan på säsongen. 

Tre själar jag tycker väldigt mycket om 🙂 

Efter hajken åkte vi ner till byn igen. Jag gjorde ett köp jag tänkt göra i tre år minst, en sån där lättviktsdunjacka att ha till alla möjliga äventyr. Det är konstigt att jag inte haft någon tidigare. När man tänkt ungefär hundra gånger att ”en sån borde jag haft nu” – ja då är det ett befogat köp. Innan Åsa och Fredrik började resan hem mot Stockholm igen åt vi en sjukt god galette på Åre Creperie och konstaterade att det var det perfekta stället för en söndageftermiddag efter en dag utomhus. Precis som Saras soffa.

Nu ska jag hänga hos Sara i några dagar, innan vi tillsammans åker vidare till workation hos Linda i Övik över helgen. På fredag passar jag på att intervjua en av våra favoritgäster till podden när jag är i krokarna – så taggad för det!

Vad gör du för kul i veckan? 

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close