Vad är det som gör att en plats så snabbt kan kännas nästan som hemma? Jag har känt det några gånger i mitt liv. Min första lägenhet i Stockholm var en sån, den talade till mig och jag visste direkt att den var min. Den hade liksom en viss känsla. Av vad vet jag inte exakt, men när den finns där så vet man.

På senaste har jag rest en del mil genom Lappland och varenda en av dem har jag njutit. Det har varit lite som att komma hem där också. Det är något med det kärva, ensamma och naturmäktiga som går rakt in i min själ. Precis allt det jag älskar med Särna har jag också hittat här – fast mer.

För några veckor sedan rullade jag in i Gautosjö, en liten by med 9 invånare några mil från Arjeplog, strax före vägen tar slut. Sara och Danny hade fallit handlöst några veckor tidigare och bjöd med mig på ett återbesök. Och Sara hade verkligen inte överdrivit om vilken härlig vinterbubbla Camp Gauto är. Trots att jag jobbade en del från stugan så var det som om omvärlden med stress och oro tonade bort och ersattes av ett här och nu och vida vidder. Ett enkelt liv.

Byn i slutet av vägen. Bild lånad från www.traningsgladje.se

Vi ägnade dagarna åt att köra långt ut till fjälls, åka djupt in i skogen, bekämpa lite rädslor (jag) och äta massor av god mat. Det finns en skön gång i dagarna på Camp Gauto. Efter en lång dag med friskluft blir det soft häng hemma, en öl i bastun och, om andan faller på vilket den ju gör, lite skotermek i garaget och ”barhäng” hos goda grannar. Det är som en liten by i den lilla byn och jag älskar ju att leva lokalt. Anders och Sofia som driver det har verkligen skapat sin plats på jorden – och är snälla nog att dela med sig av den.

Har haft en stark instinkt att inte tippa skotern, men nu börjar det bli mindre läskigt efter mycket intern kamp. Märta och jag börjar bli riktigt bra kompisar (ja, jag döper mina fordon, det gör väl alla?)
Västeråsklas kontemplerar

En dag blev det långled mot Nasafjället, men det var lite för långt och kallt för att åka alla 14 milen dit och hem. Visa av erfarenhet att det inte är särskilt kul att köra i bitande mörker, stannade vi istället och gjorde sen långlunch vid Laisstugan och maxade solen. Att resa med en matlagningsgud som Danny är ren lyx! Han stekte ugnspannkaka på muurikkan och vi värmde oss med brasa, varm lingonsaft och solsken innan vi vände hem i den bitigt vackra skymningen.

Bilden lånad från www.traningsgladje.se
Bilden lånad från www.traningsgladje.se
Bilden lånad från www.traningsgladje.se

Det var mitt första, men inte mitt sista, besök i Gauto. Det blir nog många bra dagjävlar där framöver!

Att bo i ett sportlov. Själva uttrycket kom till när hela familjen var här på sportlov efter att jag hade flyttat upp, och när de motvilligt var tvungna att åka hem så bara kom det ur mig; ”Jag behöver inte åka hem, jag bor ju i ett sportlov”. Och ja, så är det ju. Och ja, jag älskar det.

Jag vill berätta lite om det. Om där runt hörnet från staden, där det finns space i överflöd, tomma vägar och andlöst vackra stigar. Om att leva lokalt, för nästan allt är nära. Om att ”allt” inte handlar om shoppingutbud, utan om sammanhang, rörelse och naturupplevelser. Om att känna sina grannar. Om mer tid att förundras.

Jag bor i en liten by utanför en något större by och jag jobbar på Idre Fjäll som startades av och för bygden – för att den skulle kunna fortsätta leva. Och det är vad det fortfarande handlar om, för här är ingenting självklart. Inte den vanliga samhällsservicen vi tar för givet i tätare bygder.

Hur är det då, att bo och jobba i fjällen? På min lediga tid åker jag skidor både utför och på längden. Faktiskt också på jobbet ibland . Mina skidor & pjäxor står redo på kontoret och i år siktar jag på mycket mer skidåkning än förra vintern.

Jag tar en kaffe kokt över elden eller en skotertur upp på det orörda fjället här bakom. Jag är nästan aldrig i en kö och jag skulle kunna gå ut på min gård naken utan större risk att bli sedd av någon. Det finns ingen parkeringsvakt och det finns alltid plats att stå på. Precis utanför dit du ska.

Katta Idre Fjäll

En himla bra dag på jobbet förra veckan

Jobbet kan vara riktigt intensivt. Gästupplevelser är inget man skojar bort – vi behöver alltid vara på tå för att alla som är på sin efterlängtade fjällsemester ska få precis det de hoppats på – och gärna lite till. Och när våra gäster är lediga jobbar vi som mest. Men vi har också världens bästa avkoppling utanför dörren.

Eftersom just min arbetsplats drivs av och för bygden så tror jag det är extra viktigt för oss att verkligen ta hand om våra gäster – och jag hoppas att det märks. Belöningen hamnar inte hos några ägare utomlands, utan består i att vi får dela med oss av och bo kvar i vår andlöst vackra glesbygd eftersom allt återinvesteras här.

Men jag tror att det gäller för många jobb på mindre orter. Äldreboendet, där du känner alla äldre, som kanske var en del av din barndom. Butiken som vi (och turisterna) så gärna vill ha kvar. Frisören som ser till att vi inte behöver åka 12 mil för en klippning. Och så vidare. Det är fint och ger mening.

Särna i morgondis

Vad gör jag på jobbet då? I ett år ungefär har jag framförallt jobbat med att byta bokningssystem och lansera en ny webb, tillsammans med ett härligt gäng. Jag har också varit webbredaktör, en roll som nu Louise tar över och kommer göra helt grymt bra!

Själv tänkte jag dyka ner i kundresan och se hur den kan bli ännu bättre – hur roligt som helst.

Det är de här roliga, lagom knäppa och galet begåvade kollegorna jag har turen att ha att göra med dagligen.

Tommy H, som rattar hela teamet (och gästade podden för ett tag sen) och är ruskigt driven i att få fler att upptäcka fjället. Skrattar ofta och blir glad när Leksand vinner. (denna bild och översta bilden tagna av Alexander)

Alexander Neimert

Alexander är mannen som låter våra följare få en stor dos fjällmagi i sin vardag genom sina otroliga bilder. Är rätt ensam i gänget om att gilla tidiga morgnar, men kämpar på. 

Tommy P

Tommy P ser både till att snön är perfekt och filmerna helt sjukt bra (jag har på riktigt gråtit när jag sett en av hans filmer från en soluppgång). Gillar inte tidiga morgnar, men Alexander jobbar på det. 

Louise Idre Fjäll

Och Louise kommer som sagt ta vidare vår webb till nya höjder. Hon är grym och kommer dessutom styra upp mitt fritidsäventyrande här i fjällen! 

Det är en ynnest att få bo och leva såhär men jag förstår att det inte är för alla. Men jag tror att det är för många fler än vad som faktiskt bor såhär idag. För de som känner att ljud och köer river små rispor i själen. För de som tänker att naturen är härlig men för sällsynt. För de som vill hänföras av helt naturliga shower lite mer.

Jag vill bara berätta att det går. Att det du tror du ska sakna kommer du nog inte ens tänka på dagligen. Att det du faktiskt saknar går att få i lagom doser. Att det finns fantastiskt roliga och meningfulla jobb här också. Att du kommer få så mycket annat du inte ens tänkt på innan. Att det går att ändra sig om det blir lite fel. Men att det faktiskt också kan bli ett helt nytt rätt.

Det här med vardag har inte varit min favoritgren i livet. Jag har alltid känt mig lite låst i alltför inrutade dagar och jag kan bara inte förstå att vi kollektivt bara har bestämt att vissa dagar (måndagar tex) ska vara tråkiga. Det finns något så lutherskt i det, på ett hämmande sätt (finns några bra grejer med det lutherska arvet också, men inte just det här själsliga självspäkandet).
Vardag har liksom varit något jag ska kämpa mig igenom. Jag ska få tiden att gå, till det där andra roliga, där allt liv ska hinnas med.

Här i Särna har jag byggt en vardag jag trivs i – för första gången. Den är lugn, den är enkel och den är precis mitt i naturen. Jag har insett att det inte är vardag jag inte gillar – det är att leva bortkopplad ifrån mina behov som långsamt äter upp lust och energi. Som jag verkligen gjorde förut. När jag byggde om min vardag så att den var formad för mig så hände något. Jag började älska den istället.

Morgonvyn jag inte tröttnar på

Det senaste året har jag haft lite mer traditionell vardag i mitt liv och jag ska vara ärlig och säga att det var en stor omställning att börja åka till ett kontor större delen av veckan. Att inte vara utomhus halva dagen och att istället ha massor av människor omkring mig. 

Men jag har ju också turen att den vardagen utspelar sig på ett fjäll och handlar om fjällupplevelser. Det kan liksom aldrig bli lika mycket vardag som en vardag på ett random jobb i stan. I fredags tog vi en jobbtimme ute i backarna och maxade det fina vädret. I luften låg all förväntan inför världscupen i Skicross som går på Idre Fjäll i helgen och det gav mig en rejäl energipåfyllning. 

Jag vaknar i och kommer hem till totalt lugn omgiven av bara natur, vilket ger mig kraft och återhämtning på samma gång.

I går fick jag besök av en skogsmus på vedspisen och idag kom den här och hälsade på. Väldigt söt och avstressande vardagsinramning ju. 

 

Vad jag vill säga? Ja, det är så jäkla viktigt att ta en rejäl funderare på vad ens allra viktigaste behov är – och se till att bygga in dem i det dagliga livet. På veckobasis om inte på dagsbasis. Att vakna och se ut över skog och sjö och ha det alldeles tyst utanför, istället för att se och höra en livligt trafikerad gata direkt på morgonen, har gjort enorm skillnad för mig.

Vilken känsla vill du ha mer eller mindre av i din vardag? Kan du få in det redan nu?

Det är väl dags för ett litet nedslag i nuet? Från en fåtölj framför brasan, en söndagkväll i januari. Ungefär så här ser det ut just nu och framåt för min del.

Hänt sen sist

Egentligen inget särskilt. Jag jobbar på och vintern är inte riktigt som den ska, så det blir inget mer storslaget än längdskidor lite nu och då. Vill leva vinter nu och längtar till nästa dump med snö och kallare grader. Jag myser framför min brasa, sover middag på helgerna och fortsätter troget med min morgonyoga. Behagligt och fint, men inte så äventyrligt!

Winter trees in Särna
För två år sedan – riktig vinter med sådär 1,5 m snö

På gång just nu

Imorgon börjar äntligen min nya kollega, som ska ta över det jobb jag haft det senaste året. Och det blev ingen mindre än den här fantastiska tjejen som flyttade upp till Idre i helgen och blir min lärling ett tag framöver!
Efter ett antal misslyckade försök ska jag åka och hämta min skoter helgen som kommer och sen väntar lite roliga helger med vänner framöver. Och förhoppningsvis en brakvinter de månader som är kvar.


Louise och hennes varg har flyttat hit!

Vad jag längtar efter

Mitt planerade avsteg från mitt ”bucketlife” med heltidsjobb är snart över efter lite förlängning och jag ser fram emot att hitta tillbaks till att uppleva naturen på mitt sätt. Med små näräventyr direkt från dörren när ljuset faller rätt, med helgäventyr runtom i landet och med mer tid för vårt underbart roliga poddande. Och den här bloggen, min trogna, lätt förbisedda vän.


Känslan 2018

Vad jag också längtar efter

Att starta bygget av min lada och äntligen få ett helt hem för mig själv i år, om allt går enligt plan. Herregud vad jag längtar efter det och det är så roligt att sitta och välja golv, väggar och tak och känna att det faktiskt närmar sig. Fast jag inte riktigt kan tro på det ännu.

Goda nyheter

Jag har turen att ha flera superbegåvade kompisar och några av dem vill jag lyfta fram lite extra just nu. Emilia som har släppt sin bok Klimatglädje och håller på att bli hela Sveriges inspiratör i den omställning som krävs. Så fantastiskt grym.
Sara och Jessica har just släppt en ny podd, som jag fått äran att namnge till och med! Lyssna på Oförnuft & Känsla och låt dig kramas om av en skönt uppriktig och bra podd. Jag längtar efter nästa avsnitt så fort jag lyssnat klart. Det är ett efterlängtat tillskott med en ärlig podd om livet rakt upp och ner.

Min senaste lyckobubbla

Häromnatten när fullmånen klädde hela landskapet i det där sagoljuset och jag struntade i klockan, rotade fram stativet och sprang ut och tog in allt. Fan vad jag älskar att glömma tid och rum och bara ta in allt det vackra. Mer sånt.

Fullmåne

Hur har du det just precis nu? 

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close