In

Midsommar i Särna – gammalt och nytt

Jag tror inte att jag firat midsommar i Särna sedan jag var nere på ensiffrig ålder. Det finns några gamla super 8-filmer från när jag var 3-4 år och jag, mamma & syrran dansar runt midsommarstången på den vackra gammelgårn i Särna. Det såg ungefär likadant ut nu – något färre deltagare eftersom Särna på den tiden hade mer än dubbelt så många invånare, men det är precis lika mysigt nu som då.

Gammelgården i Särna är som gjord för midsommarafton. Med gamla gärdsgårdar och sommarängar som omger de välbevarade gamla fäbodstugorna och så gapskjulet (eller slogboden som det också heter) där spelmännen står och skapar den där underbara folkmusiken med dragspel och fioler.  Precis bredvid står den otroligt vackra gammelkyrkan, helt gjord i trä och byggd 1684. Tänk vilket hantverk, som står sig 333 år!

Efter att vi hälsat och pratat med diverse släktingar och bekanta så åkte vi över till Nordomsjön igen. Där hade vi pyntat ladan och förberett för långbord med 16 gäster – bara släkt och såna som är så gott som släkt. Riktigt mysigt och jag var så glad över att det var som förr, när farmor & farfar bodde här och det alltid var fullt med folk på gårn.

Vi åt bland annat västerbottenpaj, älg, egenfångad & egenrökt fisk och så hade jag köpt en stor flaska mousserande till midsommarskålen.

Efter riktigt mysig och lugn kväll gick jag och pappa till sängs – för äventyrsväckarklockan skulle ringa kl 05 på midsommardagen. Men mer om det äventyret nästa gång!

midsommar i SärnaRegnet höll sig borta så det blev en tur till Gammelgårn. Sån nostalgi!

Det var många som hade klätt upp sig otroligt vackert. Vet inte var de här dräkterna är ifrån dock, men vackra är de!

Den här trion var jag tvungen att gå fram till och be att få fotografera. Så himla fina dräkter – de är från Österåker om jag inte minns fel.

Vacker musik från spelmännen, som kom i lövad skrinda med hästkortege genom byn. Det missade jag tyvärr, men jag fick ju höra dem spela i alla fall!

Dragspelande dansledare!

Midsommar i Särna - särnadräktenHär är den vackra Särnadräkten – tycker allt är så fint! Såg att det fanns en till salu i min storlek på Blocket. Lite sugen, men 7000 kronor är ju rätt mycket pengar. Men tänk att komma iklädd Särnadräkt nästa år!

Gammelkyrkan. Tänk vad många människoöden den kunde berätta om ifall den kunde tala.

Pappas kusiner Marianne (som har huset bredvid vårt) & Leo och Leos fru Ines. Leo är en historieberättare av rang och en social mästare – bland annat kände han Olof Palme en gång i tiden.

Långbord i ladan. Vi passade på att midsommarsmycka takbjälkarna – i jul blir det granris i stället!

Vi börjar få lite ordning på utsidan, men tills allt är klart så har jag planterat blommor och så drog pappa upp lite björkkvistar här också.

Jag trivs så fantastiskt bra här – vill typ aldrig åka härifrån. Just nu sitter jag inne & kurar vid brasan medan åskan dundrar utanför. Blir inte mycket mysigare än så!

Hoppas du haft en riktigt härlig midsommarhelg, oavsett väder! 

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Inspiration

Att uppleva årets kortaste natt

Sommarsolstånd 2017

Den spegelblanka ytan visar upp kvällens tavla – en evigt skiftande reflektion av himlen ovanför. Den är rosa, lila, blå och så den där ljusa, obestämbara bakgrundsfärgen, som bara finns en ljus sommarnatt i norden. Ingen mörk natthimmel i sikte och så kommer det förbli ett tag till.

Hela jag är en enda lyckokänsla. Allting ryms i mig ikväll. Förväntan och pirr. Vemod och andäktighet. Spring i benen och inre lugn. Allt på samma gång.

Vi har kommit till årets kortaste natt.Sommarsolståndet. Vändpunkten som jag längtat efter sedan den där långa, mörka natten i december. Som allting stegrats mot sedan dess. Nu är ljuset här och det är så flyktigt, så otroligt värdefullt för att det knappt går att blinka innan kvällarna är mörkare igen.

De ljusa nätterna är den stora anledningen att jag aldrig kan tänka mig att bo någon annanstans i världen. Jag är så otroligt glad över att vi får ha dem, häruppe i norr. De kommer till ett högt pris, men det är värt all strävan under de långa, mörka månaderna. Det här uppvaknandet som sker varje år är magiskt. Och det skulle aldrig vara detsamma utan dvalan.

Det är kontrasterna som gör livet. Nu går vi mot mörkare tider igen, men just därför är ljuset så extra magiskt.

 Den vackraste spegel jag vet

Den här kvällen <3

Mörkare än såhär blir det inte i natt

Livet!

Tack för den här dagen.

Har du passat på att njuta av ljuset inatt? 

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In

Ännu en sommar i Särna

Det är sent när jag rullar in på gårdsplanen. Klockan har hunnit bli 00:39 men det är fortfarande ljust. Jag är framme i Särna och nu, äntligen, börjar ännu en sommar här. Den rör verkligen något djupt inne i mig, den här platsen.

Den betyder mycket för mig – det kanske framgår. Det finns alltid en pirrig magi i att passera skylten som berättar att nu är vi i Särna. Att komma ur den där första kurvan och fundera på om vi ska svänga mot Nordomsjön direkt eller ta en bysväng först. Knastret i gruset när jag svänger ner på farmor & farfars gårdsplan och nästan ser farmor stå där på bron, som alltid förr, trots att både hon och bron är borta nu.

Idag har jag mest skrotat runt, acklimatiserat mig och jobbat. Och så har jag tagit emot 600 kilo IKEA-leverans som pappa beställde för några veckor sedan. En soffa, några fåtöljer och en garderob till ”mitt” rum bland annat. Och jag har varit så fånigt glad hela dagen. Så glad över att vara här, så otroligt sugen på att fixa och jobba, så full av lust att skapa & tänka.

Nu ikväll tog jag en promenad och var sådär allmänt lycklig över den ljusa sommarkvällen och den färska grönskan. Över att vara här. Samtidigt kniper det lite i hjärtat över att det vänder i morgon, ljuset alltså. De är så fantastiska, de här långa dagarna och ännu är jag inte redo för att de ska bli kortare. Det gäller att ta vara på dem nu när de är här alltså.

Vi har montering för en hel sommar att ta tag i. Men soffan är numera på plats.

Förra veckan var pappa uppe & styrde med gräsmattesådd och gårdsstädning

Här på baksidan ska det bli stenlagd uteplats, gräsmatta och allmänt härligt!

Uppbyggt och tillplattat – redo för stenläggning! Och jo – jag ska måla de sista delarna i sommar.

Sommaren har kommit till Särna! Skir grönska och lillstugan är gulligare än någonsin! (ser du oxå ansiktet i bilden? 🙂 )

Dessa ljusa nätter <3

Årets näst längsta dag avrundades finast möjligt.

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Vardagsliv

Dit längtan går – om slutspurt och sommarlov

I morgon åker jag norrut. Och vad jag längtar! Skogen. Känslan av att vara ledig (fast inte helt, men ändå). När jag har den känslan så blir jag alltid så full av kreativ lust. Jag vill baka, skriva, röra på mig, fota, skapa, odla, måla, möblera om, planera framtiden. Den där fria känslan är mitt livselixir.

Sen sist har jag haft en del på schemat. Jag har varit i Göteborg på jobb, Norrköping på skolavslutning, sprungit ett extra gott lopp och värdat en fruhippa för min barndomsbästis. Nu har jag just vaknat efter en två-timmars power nap. Huset är återställt, disken diskad och bruden hippad & glad efter en heldag och ett grekiskt garden party här i pappas hus.

Nu blir det lite lugnare under sommaren. På konsult- och kalasfronten alltså, det blir nog en hel del fysiskt jobb i och utanför ladan i sommar. Och en hel del vandring och löpning och egna jobbproduktioner.

Åh, jag längtar nu. Hade tänkt spendera merparten av våren i Särna ju, men istället blev det knappt en enda dag sen i påskas. Jag har haft härliga Stockholmshelger, rest till Lofoten och haft roliga jobbuppdrag, men det är ju något med Stockholm och livet i kappsäck som gör att jag är alldeles för mycket uppe i huvudet. Jag behöver skogen, ensamheten och de mötesfria dagarna för att grunda ordentligt (och herregud vad jag är less på att köa – har det inte blivit väldigt mycket trängre på både vägar och i kollektivtrafik, ni som bor i stan? Mvh tant).

En sak jag lovade mig själv när jag blev egen var att jag inte skulle ha så jäkla mycket för mig de här sista veckorna innan sommaren men på något sätt blir det alltid så ändå. Särskilt på den sociala fronten. Som om alla kommer ur idet och bara måste ta igen en hel vinters stugsittande de där veckorna innan semester. Känns det igen?

Så – nu är det dags för sommarlov (kind of), uteliv och bloggande; yaaay for vaycay!
Hur har du det – mitt i slutspurten eller har du checkat ut nu? 

Nu ska vi äntligen ut på äventyr igen, jag & äventyrsbilen!

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In Vardagsliv

En fredag i treor

Just nu sitter jag på min absoluta favoritplats i pappas hus* och softar med bloggande, bildpill och räkningar (gaaaah). Tänker att det är en bra kombo för att palla tråkig admin – att mixa det med rolig sysselsättning och vacker omgivning.

Framför nosen har jag en helt ljuvlig sommarbukett som jag fick med mig hem från min joggingtur i skogen idag. Mitt i turen fullkomligt drabbades jag av en doft och så himla starka minnen och känslor att jag var tvungen att stanna. Tittade ner och där var de – en hel hög med alldeles perfekta liljekonvaljer. Doften tar mig tillbaks till lågstadiets skolavslutningar i Ekbacken här intill (vet inte riktigt varför, men troligen var det liljekonvaljer inblandade) och den pirriga känslan av ett evighetslångt, spännande sommarlov. Det är ju verkligen så coolt hur dofter, ljud och smaker kan skicka en rakt in i ett gammalt minne eller en känsla och göra de så levande!

I alla fall. Min fredagsprokrastrinering (inför admingrejerna) får bli den här fredagslistan som Sara satte ihop idag. Precis lagom för en fredag, eller hur?

3 saker jag längtar efter

Med risk för att vara tjatig – men jag längtar upp till Särna nu. Har inte fått till det på över en månad och det börjar kännas!

Mitt egna hem (se *). Pappa är jättesnäll som huserar mig, men jag längtar verkligen efter att ha en egen garderob (istället för väskor och kassar) och att få inreda mitt absoluta drömhem.

Roliga sommaräventyr, små och stora. Jag vill maxa sommaren!

3 saker jag helst inte gör

Köar i allmänhet och går från tunnelbana till tåg eller vice versa på Stockholms Central i synnerhet. Själsdödande!

Äter hummer

Springer idioten på tid (ni som haft fysträning i diverse lagsporter hajar)

Sommarbukett från Järvafältet

3 saker jag ser fram emot

Att bygga mitt nya hem. Alltså bygga på riktigt! Bestämma från början till slut hur det ska se ut och vad som ska finnas där. Oooooh vad jag längtar (samt dras med grov beslutsångest, men det är det värt).

Att springa på Nipfjället (och andra fjäll) i sommar.

Att fira sommarsolståndet på en riktig favoritplats. Hoppas, hoppas att vädret är med mig!

3 saker som irriterar mig

Faktaresistens och bristen på källkritik. Inom typ allt.

Folk som tar för sig utan någon som helst hänsyn till andra

Kommer inte på något mer just nu. De stora grejerna ryms liksom inte inom ”irriterar”.

3 saker jag sysselsätter mig med

Att upptäcka platser med kamera & vänner (allt som oftast)

Dricka ett glas rosé (just nu)

Planera lite allt möjligt.

3 saker jag gjorde igår

Sov middag (Lofotens midnattssol naggade på sömnkontot)

Planerade & producerade innehåll för kund

Köpte 100 kvadratmeter gräsmatta samt tog ”sista” kompletteringsrundan (3 timmar) på IKEA med pappa – allt till ladan såklart!

3 saker jag ska göra imorgon

Springa en mil till förmån för Panzisjukhuset i Kongo – och hjälpa den här underbara världsförbättraren att dra in pengar till detsamma

Äta middag med min syster, svåger och syskonbarn. Längtar så jag spricker efter dem allihop!

Vinka av pappa som drar till Särna med 100 kvadratmeter gräsmatta och tre timmars IKEA-shopping.

Älskar att sitta här bland blommorna och se ut över sjön. Bra kontor! 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In

Tre årstider på 36 timmar

Nu är vi hemma igen, med fullmatade minneskort i såväl kameran som minnesbanken. Vi började hemfärden redan i måndags, med slutmålet Touring Cars kontor senast klockan 18 i onsdags. Däremellan skulle vi vinka av Katrin i Östersund.

I Lofoten har vi haft kanonväder. Jag skulle säga sommarväder, men graderna steg väl som mest upp till 12 i antalet. Men det var grönt och frodigt överallt. När vi passerade Riksgränsen och kom in i Sverige igen så var det vinter fortfarande. Vårvinter förvisso, men inte ett spår av våren. Det kändes faktiskt lite märkligt och jag som ändå älskar vintern kände att jag nog var färdig med den för i år. Skir grönska och blomdoft gör liksom något med sinnet som inte smutsig snö, brunt gräs och kala träd klarar av.

Min stora behållning med att vi tog den långa vägen genom vintern och Sverige var att jag äntligen fick se Lapporten. Otroligt att jag aldrig varit där förut, men nu är jag sugen på att återvända dit – och gärna hinna med Stora Sjöfallets nationalpark och Abisko på samma resa.

Ett antal mil söderut på vår resa så kom vi äntligen ikapp våren. Och i takt med att vi betade av mil efter mil så reste vi in i sommaren. För en som älskar kontraster så är det ju den ultimata roadtripen ändå. Att resa genom tre årstider och alla dess skiftningar, det är ju som att resa i tiden. Rätt så häftigt.

Sista natten spenderade jag och Sara parkerade vid hennes fina familjegård utanför Bollnäs. Vi åkte de sista milen dit på en idyllisk liten omväg och var tvungna att stanna på flera platser och njuta av den sena solnedgången. Vi kom fram till Saras hus mitt i natten, och då låg dimman över somriga ängar och natthimlen var juniljus. En kan bli lycklig för mycket mindre. Efter en väldigt njutbar dusch var jag tvungen att gå runt och känna daggen i gräset och blicka ut över det dimhöljda landskapet innan jag kröp till kojs för sista natten i husbilen. Trots att vi skulle upp tidigt och köra de sista timmarna hem till Stockholm så kunde jag inte låta bli.

Morgonen efter fick vi njuta morgonkaffet på Saras omtalade farstubro, innan vi städade ur och packade ihop i husbilen och rev av de sista 3 timmarna på en 340 mil lång roadtrip. I Stockholm var sommaren i full blom, även om vädret slog om ungefär lagom till att vi kom tillbaks. Men sommarregn är också sommar.

Nu ska jag jobba ikapp och landa lite i vardagen igen, men det kommer ett inlägg inom kort om hur det är att resa med husbil, vår rutt och såklart, fler bilder från Lofoten.

Tills vidare – här kommer tre årstider på 36 timmar i bilder!

Sista lyxiga utemåltiden i Lofoten blev varma mackor över eld på en strand i försommarväder. Ljuvligt, och inte bara på bild.

Katrin svänger ihop mackorna medan jag och Sara roddar eld och njuter av utsikten. Den långa färden hemåt har börjat!

Men en ska inte ha bråttom i onödan när omgivningen ser ut såhär.

Ett dygn senare hade vi farit in i vintern. Is på Torne träsk och inte en grön skiftning så långt ögat nådde. Däremot en mäktig lapport!

Vinter som sagt. I sneakers. En utmaning!

I Hälsingland kom vi ikapp sommaren igen, efter att ha njutit av våren i Västerbotten. Och den gjorde oss inte besvikna.

Jag kan knappt greppa att det kan vara såhär vackert! ÄLSKAR ljusa sommarnätter.

Klockan närmade sig 01 när vi kom fram till Saras gård. Det här var på nattens tablå – omöjligt att stänga av och lägga sig.

Jag blev sugen på att springa in i dimman och leka älva en stund. Men älvor brukar nog inte ha löpartajts och vara stela efter 340 mil i bil, så jag nöjde mig med att betrakta. Inte så dumt det heller.

Dagen efter njöt vi sommar för fullt, med en efterlängtad kaffe på Saras farstubro. Särskilt mycket mer behövs inte här i livet ändå.

Share Tweet Pin It +1

9 Comments

In Life Design

Första gången

Jag hörde för några år sedan en mening som fastnade hos mig. Den gick ut på att man ska fortsätta uppleva saker för första gången, många gånger, livet igenom. Jag tror att en stor del i att må bra handlar om just det – att uppleva nya saker, göra nya saker och lära nya saker. Det håller i alla fall mig från att bli uttråkad, ignorant och intellektuellt avstängd – det ger ett driv framåt på något sätt. För om en gör eller lär sig en ny sak har det ofta den fina fördelen att nya vägar öppnar sig och fler nya saker och människor kommer i ens väg. Ringar på vattnet. Jag har tagit till mig den där tanken och gjort den till en rätt så medveten filosofi.

För även om jag alltid varit jäkligt nyfiken och förtjust i att upptäcka, utvecklas och göra förändringar, så har jag också en bekväm och trygghetssökande liten jäkel i mig. Den där som ibland tycker att det känns lite jobbigt att hänga med på ett spontanäventyr och hellre stannar hemma. Om den får lite för stor del av kakan kan det hända att jag blir sittande där i soffan och har det skönt och bekvämt, i stället för att hänga med på eller gör egna små äventyr.

Därför känns det viktigt att ha en princip att luta sig mot. För även om det är just skönt och bekvämt att sitta i soffan i bland så är det sällan de stunderna en minns om en ska vara ärlig. Det skapas inga minnen för alla sinnen i det långa loppet.

Den här resan har faktiskt fyllts med flera första gången – från att resa med husbil (definitivt inte sista gången för det), till att äta fiskburgare i Henningsvaer (de som känner mig vet att jag har ett spökande barndomstrauma när det gäller allt som smakar fisk och skaldjur) och uppleva den majestätiska Lapporten på nära håll.

Det är en fantastiskt givande livsfilosofi när den appliceras. Obekväm ibland absolut – det är inte alltid härligt att vintertälta (fortfarande kvar att göra) eller gå runt på alldeles för få timmars sömn för att ett landskap i midnattssol är för magiskt för att sovas bort – men det är värt det nästan varje gång.

Den här resan upplevde jag dagsljusa nätter för andra gången – den första var i Svalbard för fem år sedan och jag minns fortfarande den känslan av total häpnad. Det kändes faktiskt likadant nu. Det är helt fantastiskt att ha flera timmar med golden rose hour.

Söndag kväll klockan 00:30.

Ska du göra något helt nytt i sommar? 

Share Tweet Pin It +1

22 Comments

In Friluftsliv

Livets kontraster och en födelsedag

De senaste dagarna har jag ännu en gång blivit väldigt påmind om den tunna tråden mellan liv och död och det har funnits med mig de här dagarna i Lofoten, väldigt mycket. Jag brukar ju prata om kontraster och hur de fungerar som livets förstärkare. Att bli medveten om skörheten i livet har förstärkt känslan av att uppleva, utforska och ta vara på.

Förra året startade jag vad jag tänker ska bli en tradition, nämligen att fira min födelsedag med sånt jag tycker om att göra, på en plats jag vill vara. Helst med de jag tycker mycket om också, men förra året blev det faktiskt med ett helt gäng främlingar (som snabbt blev vänner) på fotoresan jag pratat så mycket om.

I år blev det alltså Lofoten – en plats jag drömt om att åka till i några år nu. Ljuset, bergen, vattnet. Det ser så fantastiskt ut på alla de bilder jag sett härifrån. Och det ÄR ju det också. Naturen påminner mig om Hawaii, minus de regnskogsbeklädda sluttningarna, men landskapet är precis lika dramatiskt, sanden lika vit och vattnet om möjligt ännu mer turkost och blått.

Jag hade en önskan på min födelsedag och det var att göra en hajk. And so we did. Efter att jag väcktes av rörande vacker sång, fint paket och galet goda fattiga riddare till frukost, så gav vi oss av. Målet för dagen var den vackra, branta Reinebringen. Nerifrån Reine ser det inte ut som att det går att ta sig upp där utan klätterutrustning, men stigen börjar nere vid vägen på andra sidan berget – där det är något flackare.

Det var rätt så brant och vissa sträckor lite oklart vart vi skulle gå – här i Norge har de inga markerade leder på samma sätt som i Sverige, utan om en ger sig ut får en se till att kunna ta sig fram. Den här leden är på gott och ont väldigt vältrampad dock, och har förgrenat sig i en radda olika knasiga stigar uppför.

Det var rätt så varmt, flåsigt och slitsamt för benmusklerna, men vi blev rikligt belönade för jobbet. Väl på toppen var utsikten magisk och vi bestämde oss för att äta födelsedagslunch på den rätt så smala bergkammen. Finare lunchrestaurang hade jag knappt kunnat få.  Katrin har verkligen skämt bort mig och Sara den här resan, med ett slags all inclusive-koncept. Frukost, lunch, middag, snacks – allt var planerat och jäkligt gott.

Det kommer ett eget inlägg om all god mat vi ätit, men just den här lunchen blev det smörstekt gnocchi med kapris, salvia och citron, i matkåsa. Med jordens utsikt, lä och sol. När jag satt där och lutade ryggen mot bergkammen, blundade och kände solen värma ansiktet, då fick jag en sån lyckobubbla i kroppen. Det är såna stunder jag vill samla på. Inte saker, inte pengar, bara härliga upplevelser och fina människor i mitt liv.

På kvällen (på något sätt går timmarna vansinnigt fort här – vi har inte ätit middag innan kl 21 någon kväll tror jag) dukade vi upp charkisar, ostar och skålade i champagne i de fina champagnekåsorna som Katrin köpt till oss från Åre glasblåseri. Våra namn och orden ”äventyr deluxe” är ingraverade. Så himla fint!

Efter det åt vi vårrullar med jordnötssås i kvällssolen. Det var lite kyligt, men väldigt härligt att sitta utanför vår fina husbil och blicka ut över en hel kedja dramatiska bergstoppar.

Jag och Sara avrundade natten (jo, det var natt då, men det känns ju liksom inte när solen ändå skiner) med ett fotosafari någon kilometer bort från campingen. Himlen var rosa, natten ljus och klockan 01:30 när vi gick tillbaks till husbilen. Jag somnade, tacksamt lycklig över en i min bok alldeles perfekt födelsedag.

Det här är en bättre parkeringsplatsutsikt skulle jag vilja påstå. Reine ligger väldigt fint mellan höga berg och klart, blått hav.

Kände mig som en katt bland hermelinerna på vägen upp – bokstavligen. Haha. En ruskigt söt vandringspolare fick vi när vi pausade för vatten.

Det är vägen som är mödan värd. Särskilt när en hajkar upp för vackra berg! Det är ju inget problem att det krävs många pustarpauser när de ser ut såhär.

Men målet var i det här fallet också mödan värd. En rätt svårslagen utsikt mötte oss när vi kom upp. Här Reine från ovan. Långt därnere står vår bobil (så heter det i Norge) Bettan & väntar.

Bortom Reine skymtade väggen av höga berg i havsdiset.

Åt andra hållet – där stigen börjar långt därnere, var det inte heller någon dålig utsikt.

Braveheart Sara är inte rädd för cliffhangers. Allt för den perfekta fotbilden!

Efter att vi åh:at och ah:at en stund så öppnade Katrin köket och började med lunchen.

Såhär glad blir man då!

Birthday lunch view – 5 tummar upp!

Födelsedagsporträtt på bergstopp. Bra skit.

Klassigt snacksbord på klassisk campingplats. Om nån trodde camping var tråkigt så kan ni ändra på det nu.

Bubbles & mountains

Tack Katrin

…och tack Sara, för att ni var med och gjorde min dag så himla, himla bra!

Share Tweet Pin It +1

16 Comments

In

Lång dags färd mot Lofoten

Igår vid kl 15 kunde Sara och jag äntligen svänga ut från Touring Cars parkering i Arlandastad, med en sprillans ny husbil och stort fokus på att ta ut svängarna.

Vi har fått låna en husbil av Touring Cars för att ta lite fina bilder på den i de vackra Lofoten-miljöerna. Det ska bli riktigt kul att testa på livet i husbil i en vecka, jag tror att friheten i att ha boendet med sig kommer passa oss alla tre väldigt bra. Vi kan upptäcka rätt så fritt utan att låsa oss på vissa boenden vissa datum – kanon när en vill åka runt men inte bestämt exakt till vilka platser.

Sent igår kväll kom vi fram till Östersund och plockade upp Katrin och all den fantastiska mat hon planerat – vår Lofoten-meny går inte av för hackor och Katrin har satt ihop allt från husbilsfrukost deluxe till middagar med guldkant tillagade över öppen eld. Det lär bli några härliga matinlägg under resan med andra ord!

Natten spenderades på en så exotisk plats som en lastbilsparkering i Hoting. Älskar kontrasten mellan det och att vakna upp i Lofoten. Tänk vad en får vara med om ändå.

Just nu är vi på väg mot färjan i Bodö, som ska ta oss till Moskenes. Förhoppningsvis hinner vi fram i tid, just nu har vi ca 40 minuters marginal efter en liten felkörningsfadäs i Mo i Rana. Men det var i alla fall en vacker detour på några mil. Det går ju inte riktigt att gasa på här i Norge. 20 mil kan låta enkelt att göra på 3 timmar, men maxfarten är 80km/tim och vägarna är branta och smala. Att våra vänner på Touring Cars berättade att den vanligaste skadan på husbilarna är skador på backspeglarna, när en möter lastbilar på de smala bergsvägarna här i landet. Det har satt sig i skallen, haha (självrisken är hög, även om vi sänkt den genom att köpa en tilläggsförsäkring).

Om allt går som det ska så är vi på fast mark på Lofoten klockan 03:30 inatt – håll en tumme! 

Den första av väldigt många timmar i bilen.

Man sitter så högt och bra i en sån här. Som en drottning på vägarna. Och det är vi ju också (förutom när vi kör fel).

Trion är komplett!

Troligen inte våra mest natursköna nattkvarter under resan 🙂

Katrin börjar rodda med lunch – det var lite väl kallt att sitta ute, vilken tur att vi hade en varm husbil att luncha i 🙂

Nya Bettan!

Jag & Sara fotade medan Katrin styrde lyxlunch.

Så himla mysigt litet kök!

Kalasmåltid – rökt röding, färskpotatis, halloumi (till mig) och gurka. Så jäkla gott!

På E6:an mot Bodö. Där vi nu nån timme senare står tvärstill pga något tunnelarbete. Håll en tumme.

Share Tweet Pin It +1

9 Comments

In Vardagsliv

Sommar-Stockholm runt på fyra terrasser

Den här tiden på året är Stockholm i sin allra bästa form. Det slog mig igår att jag inte längtat till stillheten norrut på någon vecka, för när Stockholm blommar ut, då blommar också vi som är här.

Långhelger med sommarväder, spontanitet och vänner ger de bästa förutsättningarna för att njuta av vår huvudstad och jag noterar att den här helgen har prickat in alla tre på ett ypperligt sätt.

Temat för helgen har varit balkonger och terrasser – jag har tagit mig runt mitt fina Stockholm via inte mindre än fyra stycken på tre kvällar. Så, här kommer en mindre bildkavalkad av vänner, bubbel och Stockholm från ovan.

Jag började min terrasshelg på Annies balkong – med födelsedagsmiddag och bubbel. Hon har fått till det så himla mysigt på balkongen, hoppas få hänga där fler gånger i sommar!

Verktygslådor är perfekta glashållare ifall ni inte visste det.

Eftersom Annie numera också är egenföretagare så är detta även hennes hemmakontor. Rätt mysigt ju.

Födelsedagsflickan själv!

Efter en hyfsat tidig hemgång på onsdagen hade jag både hunnit springa i skogen och vara redo för den spontaninbjudan till terrasshäng nummer två som kom i torsdags. Det var Sara, Åsa & Viktor som kommit på att det var Chardonnay Day och ville fira med utsikt över takåsarna. Himla mysigt!

Yay för chardonnay!

Saras lillebror Marcus skulle egentligen plugga, men hängde med han också.

Cava & chardonnay

Efter några timmar på taket svängde vi ner till Nybrogatan 38 och åt gott.

Sen promenerade vi tillbaks i den ljusa sommarnatten och avrundade kvällen med te och 90-talslåtar i Saras föräldrars soffa, innan jag for ”hem” till Sollentuna.

Igår var det dags igen – jag och Sara hade bestämt att vi skulle ha ett takbarssafari – det har öppnat en hel del härliga såna i stan och det finns ju inte många bättre sätt att njuta av en sommarkväll (iofs inte tokvarm men ändå) i en storstad.

Utsikten från nybyggda Scandic Continentals takterrass (där jag också skymtade en pool och lade det på minnet). När solen försvann bakom takbarsbyggnaden (den är inte riktigt optimerad för kvällshäng, utan bör avnjutas på dag/eftermiddag) gick vi vidare till det omtalade TAK.

Vi beställde Aperol Spritz, precis som alla andra, funderade på roliga midsommarmöjligheter och snackade om det mesta. Så härlig sommarkväll!

Snygg spegelvägg på TAK.

Man ska passa på att njuta av nedsikten också när man är på takbar!

Efter det här stoppet gick vi till Brillo (som har köket öppet sent!), åt tryffelpizza och bestämde oss för att ta resterande takbarer på nästa runda.

Nu är jag rätt så nöjd med vin & takbarer och håller till i pappas uterum ikväll istället. Det blir joggrunda i skogen, kvällsjobb och lite grillat är tanken.

Hur har du haft det i helgen? 

Share Tweet Pin It +1

17 Comments