In Friluftsliv

Trumvallens Fjällridning – hästliv de luxe

Här kommer ett litet vykort från Trumvallens fjällridning och sommarens mesta hästäventyr. Jag har fått hänga på syrran och hennes kompisar på deras försenade 40-årstripp och det är jag väldigt glad för.

Vi är här på fyra dagars enkelt och alldeles ljuvligt ranchliv, som kickades igång direkt med att vi drev kor första dagen. Det är ju kanske det roligaste jag gjort i hästväg. Idag har vi ridit på fjället hela dagen och herregud vad blöta vi blev. Det duggade lätt när vi red iväg, men det var ingen fara alls. Men det trappades upp – just när vi skulle äta utelunch. De sista två timmarna hade jag en mindre sjö i mina skor men vi höll humöret på topp ända fram till sista halvtimmen, när vi var helt genomsura och började frysa.

Jag har ju inget större problem med fulväder och det här är ju en ridtur jag kommer minnas – det är ju ofta så när en prövas lite extra. Men den där sista halvtimmen hade jag en stark målbild i huvudet; att sitta i torra kläder framför kaminen i vår lilla stuga. När jag satt där och värmde mig så kände jag att det här nog var den absolut härligaste eldupplevelsen i sommar – tack vare kontrasterna.

Imorgon ska vi rida upp på nästa fjäll och övernatta där – för att avrunda med en hemritt på måndag och övernattning på Nya Fjällvistet i Storhogna. Det ser helt grymt ut! Än så länge ser det ut som att vi inte får så mycket regn imorrn och det känns rätt skönt.

Vilken avrundning på sommaren 2017 alltså – och jag tänker att jag kommer fortsätta min Trumvallen-tradition många somrar framöver. Det är något alldeles särskilt med den här fäbodvallen, de fantastiska hästarna och inte minst, fantastiska Hanna & Johan som skapar alla dessa upplevelser.

Trumvallens fjällridning

Share Tweet Pin It +1

0 Comments

In Friluftsliv

Topptur till Åreskutan med kvinnliga äventyrare

Åh vilken helg det blev! Så mycket härlighet att jag fortfarande är både upprymd och trött på samma gång. Vi har chockat benen med en topptur till Åreskutan, lagat trerätters lyxlunch över eld med Katrin (mer om det i ett eget inlägg) och så har jag skrattat mer än jag gjort sammanlagt det senaste året tror jag.

I lördags var det dags för en hajk upp till Åreskutan. Vi kunde välja mellan det eller att gå upp på Totthummeln. Den första en lite tuffare tur, den andra är också tuff men skulle göras i ett lugnare tempo. Det var Emelie från Morakniv som ledde oss upp till Skutan och Sara som guidade de andra upp till Totthummeln.

Vi gick den lite slingriga vägen upp, som till skillnad från Vertical K inte går rakt uppför till toppen. Det var jag rätt så tacksam för med tanke tempot vi höll. Efter ett tag delade vi upp gruppen eftersom några ville gå mer eller mindre utan paus och vi andra kämpade lite mer med stigningen. Den sista halvan blev en riktigt härlig upplevelse, tuff och pulshöjande, men med tid att stanna och njuta av utsikten medan vi andades. Vädret var kanon medan vi gick uppför och vi såg milsvitt omkring. Fjäll i olika lager, vackra Åresjön och dramatiska moln här och var. Så grymt vackert.

Delar av gänget, innan vi delade upp oss och gick i olika tempo.

Ett litet vattenfall som ju inte syns på vintern. Det är en vacker vandring uppför Åreskutan, vart du än vänder blicken!

Det är många cyklister i backarna också, de har sina stigar, vandrarna har sina. Det var kul att se hur skickligt de susade ner. Vill nog testa igen någon gång, bara jag slipper ankarliftar.

 

Topptur till ÅreskutanNora och Amanda kämpar på – snart uppe!

Topptur till ÅreskutanVi börjar närma oss toppen. De här vackra trapporna hjälper till den sista biten. Bra stället att köra trappintervaller på om en skulle några pigga muskler kvar i benen 🙂

Uppe på toppen satt Angeliqa och Tina och väntade på deltagare till täljworkshopen som vi skulle ha där. Tror att de passade på att dricka kaffe och njuta av utsikten också…

Täljkniv från MoraknivVackra täljknivar från Morakniv. Jag köpte loss min efter helgen, bara måste fortsätta med täljandet. Så avkopplande!

Angeliqa Mejstedt Kvinnliga ÄventyrareAmanda (som förutom att hon bloggar så bra på Explore a little more, också höll i morgonstretch och fjällzumba) får känna på sin blivande smörkniv. Min smörkniv (som inte blev riktigt klar) blev nog helgens största skrattfest – men det bjuder jag på, haha.

Matsäcken och kaffet smakade så himmelskt gott efter nästan 2,5 timmars uppförsvandring och med den här utsikten. Åre, du är en vacker plats på jorden!

Åre har något för alla – den här dagen var vindarna lugna och skärmflygarna många. Det är så vackert att se dem sväva längs bergssidan. Mäktigt små liksom.

I fall någon skulle ha glömt att Åreskutan är ett fjäll, så kom vädret och påminde oss. På någon minut var vi helt insvepta i vitt och tog kabinbanan ned igen, nöjda, mätta och lagom trötta.

Väl tillbaks i mitt andra hem och äventyrshubb, Holiday Club Åre, tog jag en varmdusch och var sådär ljuvligt mör i kroppen och lycklig i själen som en bara kan bli efter några timmars svettig vandring och underbart fjällhäng.

Smörkniven? Nä, den är fortfarande inte klar. Men jag kanske behåller den som den är, ett roligt minne från en helt grym dag. 

Share Tweet Pin It +1

5 Comments

In Life Design

The magic of beginnings

Jag läste ett så jäkla fint inlägg av Katarina, om den tuffa övergången från semester till jobb. Det var liksom vemodigt men ändå lite hoppfullt.

Igenkänningen alltså –  den var stor! Så många söndagar, semesterslut och avsked som jag haft den där känslan. Ibland har den konsumerat mig helt och en gång såpass att jag sa upp mig, hyrde ut lägenheten och reste i fem månader. Jag klarade bara inte av tanken att återgå, sitta fast på ett jobb i en bransch som inte intresserade mig alls. I slutet av den sommaren ökade pirret i takt med att september och avresedagen närmade sig. Jag minns hur lycklig jag var över att ha tagit paus från det där ekorrhjulet – att med hösten kom min frihet.

För tre år sedan hade jag sagt upp mig igen och förberedde mig för min första höst som egenföretagare. Samma pirr och känsla av frihet kände jag då när hösten närmade sig. Skitläskigt, javisst, men helt priceless.

När jag läste Katarinas text om de där känslorna, tankarna, processerna som sätts igång men som ibland klingar av i takt med att sommaren/äventyret bleknar där bak i fjärran, så insåg jag att jag är på samma plats nu som den där hösten för 10 år sedan och för 3 år sedan. Med den här hösten kommer ett nytt kapitel och jag är både pirrig och lugn på samma gång.

Det där pirret uppstår oftast i mig av en anledning; att jag är i början på något nytt, härligt. Något som är ovisst, men som handlar om magkänslan och inget annat. Jag är på väg åt rätt håll och den här gången är det norrut.

Det finns så många delar av det här äventyret som jag ser fram emot. Att bygga något eget. Att bo mitt i naturen. Att leva enklare. Att odla saker och misslyckas med att odla saker. Att vara utomhus hela dan när det är minus 20 och huttrande värma mig vid brasan sen. Att välja in en lagom dos av stad och puls, men åka hemåt, norrut och lämna köerna bakom mig.

Mest av allt ser jag nog fram emot att lära mig nya saker. Jag vet att det är det som utvecklar mig och skapar helt nya spår att följa. Det är ju så jäkla spännande också. När jag hälsade på Sofia (som också är mitt uppe i ett kapitelbyte) så sa hon det så skönt krasst; ”ibland måste man rycka upp sig med rötterna och skaka om allt lite, för att inte blir för bekväm och gå på rutin” (fritt återgivet). Det tror jag verkligen på.

Det kan vara både läskigt och jobbigt att stå vid någontings början, men det är också alldeles, alldeles magiskt. 

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In Frilansliv

Kvinnliga äventyrare i Åre

Snöskovandring på Åresjön

Nedräkningen har börjat – om en vecka är jag på plats med ett gäng kvinnliga äventyrare i Åre för, vad jag är rätt säker på blir, en episk helg tillsammans med en massa coola tjejer.

Jag har ju tidigare konstaterat (bland annat efter den här nästan drömlika helgen) att det här med att få vara bland människor som har samma grundsyn på livet är otroligt förlösande och inspirerande. Häftigt på ett nästan fysiskt påtagligt sätt. Och nu ska jag få uppleva en till sån helg.

Det är vandringsgurun Angeliqa som tillsammans med Morakniv arrangerar ännu en sammankomst på Holiday Club i Åre – min favvohubb för liknande samkväm, det blir ju tredje gången nu.

För min del är det superviktigt med de här oaserna av input, häng som får det att spritta i både kroppen, huvudet och själen och som sätter igång processer i mitt egna tänkande. Det är fasen det bästa som finns, bland en massa annat som är det bästa som finns (typ kaffe, hästar, skog, fjäll & sånt).

Jag ser nog mest fram emot att tälja och såklart Katrins utemats-workshop och Saras tankar om träningsglädje. Ojoj, vilken helg det blir. Och vilken tur att den kommer nu, när jag försöker komma över att vi just lämnat tillbaks våra fantastiska nordisar till Lena och avrundat hästveckan för det här året.

Kvinnliga äventyrare i Åre

Utomhuskocken Katrin!

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In

Hästlycka i Nordomsjön

Vi är mitt uppe i hästveckan här och känslan att ha hästar på gården alltså, den är svårslagen. I år har vi tre lagom tjocka, fantastiskt fina och snälla nordsvenskar i sina bästa år. En av dem har vi för tredje året, de andra två är inne på sitt andra år här på Nordomsjön Horse Bootcamp.

Det är vår ”granne” Lena, som äger hästarna. Hon bor några kilometer bort och är vår hästhjälte som hyr ut till oss för tredje året och dessutom har världens bästa barnhästar. Har sällan haft att göra med snällare hästar faktiskt.

Johanna brukade ha med sin bästis Jenny hit i Särna i sina tidiga tonår – och nu är hon här igen, med familj. Deras barn har tagit över stafettpinnen och är på hästäventyr i Särna, så kul ju!

Igår avrundades kvällsritten med en barbackatur ner till sjön, där hästarna fick plaska loss. Kvällssolen var som vackrast, doften av häst och sommaräng fyllde luften tillsammans med ljudet av skrattande barn och frustande hästar. Det är lycka. Sommarlycka och hästlycka i Nordomsjön.

En sekunds poseringspaus i plaskandet

Sally var riktigt badsugen 🙂

Nordsvenskar – mina absoluta favorithästar.

Felix & Amanda på Leily och Santea. En kväll att minnas.

Dags att gå upp

Men först lite bisniss, haha. Precis i strandkanten.

Hästar <3

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In Inspiration

Torpdröm i Söderbärke

Jag fortsätter mitt sommarlov i ett lantligt sommar-Sverige i djup grönska. Vårt land är ju så förbaskat vackert alltså! Just nu befinner jag mig mitt i en torpdröm utanför Söderbärke i södra Dalarna, där min kompis Sara hittade det här torpet förra sommaren och slog till. Äntligen har vi fått till en helg tillsammans här.

Det är sådär idylliskt Dala-vackert att en nästan tror att det är en kuliss. Faluröda hus, gamla gärdsgårdar och hav av rallaros runtomkring. Att det dessutom ligger avskilt inne i skogen vid en sjö, det gör ju inte idyllen mindre total. Tystnaden här är som den i Särna – en mirakelkur för själen.

Jag och Johanna (som jag lärde känna på jobbet för nästan 10 år sedan) kom upp i förrgår och förutom att softa, grilla och picknicka på bryggan har vi också hunnit med en massiv loppisturné runtom i Söderbärke & Smedjebacken. Det var år sen jag loppade ordentligt och jösses vad kul det var att göra det här – vi var på sju olika ställen och alla hade riktigt bra grejer och nästan alla var riktigt prisvärda (på insta stories (@bucketlifese) finns våra fynd dokumenterade i några timmar till).

Imorgon bär det av till norra Dalarna igen och hästvecka i Särna. Det brukar vara allt annat än lugnt, men otroligt idylliskt!

Det stora huset. Det där är en farstubro att hänga på!

Jag älskar uthus och det här har ju alla rätt, så himla fint. Just nu sitter jag på trappan här och dricker kaffe. Den perfekta kaffeplatsen!

Gärdsgård med patina och luktärter. Alltså skönheten i detta, jag orkar knappt!

Inget torp utan massvis av pelargoner

Torpkatten Doris älskar landet lika mycket som vi – när det vankas hemfärd till stan försöker hon rymma direkt.

Grillmiddag med sjöutsikt.

Sara granskar ett av alla loppisfynd – en stor, vacker linneduk för 20 kronor.

Efter massiv loppisrunda var vi tvungna att ta igen oss på trappen och fira med bubbel.

Sen gick vi den mysiga skogsstigen ner mot sjön & kvällspicknick på bryggan

Bryggfilosofi

Jag invigde min nya fina picknickfilt från Clas Ohlson. Både fin & prisvärd (under hundralappen har jag för mig).

Precis som jag kände i vintras – att jag inte ville att vinter skulle ta slut – så känner jag nu med all denna grönska, de mysiga kvällarna med härliga personer och alla blommor som gör sommarängarna så fina. Just nu vill jag bara stanna tiden, även om jag ser fram emot min första höst och vinter i Särna.  Men det är ju fint det där, att en ändrar sig precis i tid och älskar den säsongen som står för dörren.

Känner du likadant eller har du börjat längta till hösten? 

 

Share Tweet Pin It +1

19 Comments

In Friluftsliv

Med Äntligen vilse till Fulufjället och Njupeskär

Njupeskär på Fulufjället

Jag har äntligen haft gäster här i ladan och inte vilka som helst! Först ut var Katarina a.k.a. Äntligen Vilse, som jag mötte upp utanför OK i Särna i torsdags. Hon är på en roadtrip genom Sverige och när vi insåg att hon skulle till Fulufjället och jag skulle vara i Särna så var det ju bara att lägga till en bloggare på hennes itinerary.

Jag har ju varit till Fulufjället & Njupeskär ett oräkneligt antal gånger sedan jag var bebis, men jag älskar det varje gång. Särskilt när jag får komma dit med någon som upplever det för första gången – som med Katarina i torsdags och med Sara & Katrin i lördags. I torsdags fick jag dessutom äntligen se Old Tjikko – världens äldsta träd.

Fulufjället är en av Sveriges nationalparker och är därför väl utmärkt med fina leder och information och ett Naturum vars arkitektur jag bara älskar.

 Finbesöket Katarina i början av leden – där en får njuta av myrmark och kärvt vackra fjällträd

Efter en stund går stigen genom orörd urskog – så otroligt drömsk och vacker. Riktig John Bauer-skog.

Njupeskär är Sveriges högsta vattenfall, med en fallhöjd på 90 meter och det är mäktigt att både se och höra. Du kan uppleva det både nere vid foten och uppifrån toppen av fallet. Jag och Katarina tog sikte på den övre delen av fallet först och halvvägs upp kom jag på att vi kunde leta efter Old Tjikko – världens äldsta träd. Katarina var på direkt och vi gjorde en avstickare. Efter en fika med mäktig utsikt över Städjan, Nipfjället & Idre Fjäll, så hittade vi fram till Tjikko. Första gången även för mig!

Det är egentligen rotsystemet längs marken som är världens äldsta (uppmätta) med hela 9550 år på nacken. Mäktigt att stå vid något som levt så länge. Tänk om rotsystem kunde tala…

Jag fotar Katarina som fotar Tjikko. Fasen vad kul det är att hänga med folk som oxå gillar att fota. När de dessutom är bloggare och man har en massa andra gemensamma intressen så blir det ju ännu bättre. 

Efter att ha hälsat på Tjikko (döpt efter upptäckarens hund) gick vi vidare till toppen av Njupeskär. Vattnet faller i några vackra etapper innan det slutligen droppar 70 meter fritt ner till botten av ravinen. Vid foten av det första lilla fallet finns en väldigt vacker fikaplats, där en bland annat kan stå vid kanten och det ser ut som världens mäktigaste infinitypool ungefär.

Foto: Sara Rönne

Det går att klättra ner närmare den sista fallkanten, men det är verkligen på egen risk. Just nu är vattenflödet litet och det är relativt torrt runtomkring, men det kan vara rejält halt nära fallet. Bilden här ovanför är tagen en bit ifrån den sista kanten och Katarina vinkar från den översta avsatsen.

Efter en vacker utsiktspaus uppe vid fallet så gick vi tillbaks på samma sida som vi kom från för att komma ner och gå fram till foten av fallet (det går också att fortsätta på en led som fortsätter över Fulufjället och tillbaks till parkeringen).

Katarina & Njupeskär

För den som gillar att klättra på stora (och delvis hala) klippblock så går det att gå ända fram till fallet. När vi var där var det några som passade på att bada allra längst fram. Vi nöjde oss med att fota & filma 🙂

När vi kom tillbaks till bilen hade vi gått ca 9km och 50 våningar enligt telefonen och benen hade fått sig en bra omgång! En del partier är rätt så branta och höjer pulsen, särskilt om du går till toppen av fallet. Det är ändå en hyfsat lättvandrad led och om du inte kollar in Old Tjikko så är det 5,5 km totalt runt fallet och 4 km om du bara går till foten av fallet och tillbaks samma väg.

Med möra ben var det alldeles lagom att grilla och basta nere vid sjön, innan vi somnade. Förutom att jag råkade bränna delar av maten på grillen så var det en riktigt bra dag, den allra första med finfrämmande i Nordomsjön!

Share Tweet Pin It +1

14 Comments

In Friluftsliv

Eldmat och sommarkvällar vid sjön

Den här veckan – jag är så väldigt glad för den. Trots att det är Särnas överlägset mest intensiva vecka på året (vecka 29 är Festveckan och både turister och hemvändare fyller byn med liv – det blir till och med ont om parkeringar på byn), så har vi haft en riktigt lugn och mysig vecka här på andra sidan sjön. Jag, Gudrun, Jonny, Janne och Carla har varit solo här i några dagar. Jag är själv i ladan, Janne & Carla har varit själva i huset och Gudrun & Jonny bor i sin husvagn nere vid sjön.

Vi har skrotat runt, jobbat & fikat i lagoma mängder och det har varit så himla mysigt. Nån åker och fiskar, någon tar en tupplur eller klyver ved och en annan (jag) monterar IKEA-möbler. Sen fikar vi.

Det har också blivit några riktigt fina kvällar nere vid sjön. Janne & Carla (min farbror & min ingifta faster) var tyvärr tvungna att åka hem två dagar, men jag, Jonny & Gudrun (pappas barndomskompis och hans fru – de är som farbror & faster för mig också) gjorde middag över elden både igår och i förrgår. Ena kvällen bjöd jag på varma mackor i mackjärn – en riktig favorit som Katrin introducerade mig till – och den andra kvällen ställde Jonny & Gudrun till med kolbullefest.

Det var konstigt nog första gången jag åt kolbullar – vi har alltid gjort kolbotten när vi samlats nere vid sjön. Det var nog mer festligt. Det är ju ganska likt ändå, men smakar helt annorlunda. Kolbulle var nog inget som gjordes när vi barnbarn var på besök, så jag har liksom aldrig haft den äran förut. Men gud vad gott det var – nästan så jag föredrar det framför kolbotten (fast kolbotten vinner på nostalgipoäng).

Vår plats nere vid sjön, den är en av mina absoluta favoritplatser i världen. Det är ingen slump att den nog är mitt mest fotograferade motiv. Sjön som går ihop med himlen och skiftar utseende med den. Lugnet, den sprakande elden och alla samtal. Dimman som sveper fram när solen dragit sig tillbaks. Fåglarna, de vakande fiskarna och de enstaka ljuden från byn.

Jag hoppas att du som tittar in här då och då står ut med återkommande bilder på sjön, bryggan och de dramatiska himlarna. Jag kan nämligen inte få nog 🙂

I måndags var det jag som bjöd på eldmat nere vid sjön – med varma mackor på menyn. Allra godast blir de med tvättäkta surdegsbröd, men när det inte finns så duger det rätt bra med köpt surdegstoast. Jag gjorde en svampröra med fetaost, lök, paprika & matlagningsgrädde från Oatly. Till det lite halloumi & tomat och till köttätarna lite rökt korv eller skinka.

Bröden ska smöras på utsidan och sen är det bara att köra in järnet i elden några minuter, vända på det och sedan kolla av efter ytterligare några minuter.

Vi drack te till, berättade historier och pratade om livet – perfekt en småkylig sommarkväll!

Jonny flugfiskade mellan varven (och jag fick smyga in en till bild på sjön 🙂 )

I tisdags var det jag som blev bjuden på mat som sagt – en riktigt smarrig premiär! Kollbulle görs på vetemjöl, vatten och salt och smeten ska vara tjockare än pannkakssmet hälsar Gudrun.

Stek fläsk (om du äter kött såklart) och häll sedan över smeten. Vänd efter några minuter. Med lite extra olja i pannan blir kanterna härligt frasiga!

Medan du väntar på maten kan du roa dig med timer & groupies

Min första kolbulle – galet god med rårörda (Gudrun & Jonny-plockade) lingon till!

Tycker det här köket slår alla nyrenoverade lyxkök med hästlängder!

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In

En sommartavla

Sedan i fredags är jag äntligen landad i Särna, efter en rätt så flackande månad. Klockan 12 i fredags lämnade vi över nycklarna till vår fabrikslägenhet i Norrköping till en glad trebarnsfamilj. Efter det kapitelavslutet åt jag, Eric & Linnea lunch tillsammans innan jag packade ihop och åkte norrut. Hemåt.

Jag har en sån otroligt lugn och tillfreds känsla i kroppen här. Det är verkligen hemma, på ett annat sätt än mina andra hem varit. I går kväll när jag hade monterat IKEA-grejer lite för länge så tittade jag ut genom fönstret och såg dimman över sommarängen och sjön. Det var så himla vackert och på något sätt så tidlöst.

Jag gick ut genom dörren och in i en sagolik tavla. 

Jonny var också ute och njöt av skönheten

Sommarnätter alltså…

Dagg under fötterna

Här är jag hemma.

Share Tweet Pin It +1

23 Comments

In Friluftsliv

Frihet på hjul – att resa med husbil

att resa med husbil

Jag skrev ju om det här med att ge sig själv lite mer första gången i livet för ett tag sen. Då var jag i Lofoten och var mitt uppe i första gången att resa med husbil. Det var inte självklart att vi skulle resa just på det sättet, men ibland faller liksom bitarna på plats i rätt tid.

Vilket boende passar oss?

Vi kollade runt en del på (rätt dyra och för oss ”felplacerade”) boendealternativ först, men landade inte riktigt. Det kändes som en utmaning att tvingas bestämma alla var/när/hur i förväg. Hur vi skulle lägga rutten, hur länge vi ville bo var och så. Tält kändes inte optimalt heller, men idén med bring your own boende lockade. Då kom vi på det. Vi borde såklart testa husbil! Är det någon resa där det passar så är det ju en där man verkligen vill utforska en ny plats och åka runt en hel del. Det finns ju inget bättre än när det dyker upp lokala supertips och oväntade guldkorn och en faktiskt har utrymme för spontanitet.

Vi kollade upp olika alternativ och hittade bland andra Touring Cars, som hyr ut husbilar runtom i världen. Det föll sig så lyckat att de behövde miljöbilder från bland annat Norge med en ny husbilsmodell och gärna lånade ut en av sina Hobby-campers till oss eftersom vi skulle till Lofoten.

Pirriga på väg!

Lunchpaus i norra Sverige

”Störst av allt är friheten” – fördelar att resa med husbil

  • Alltså friheten. Jag älskar känslan av att vara på väg på äventyr, utan krav eller tider att passa. Det var den känslan som var bäst med den här resa/boendeformen tycker jag. Självklart hade vi övergripande tider att passa, men vi kunde stanna på vackra platser och äta lunch, ändra oss längs vägen och övernatta bekvämt mitt i ingenstans om det behövdes. Vi hade ju både boende, mat och all packning med oss hela tiden. Och toalett!Jag gillade verkligen den känslan och skulle vilja göra en riktig rundresa i Sverige också. Jag tror det är ännu enklare här att hitta vackra ställplatser (kombinationen höga berg och smala vägar gör att det inte går att stanna till lika enkelt i de delarna av Norge är min känsla).

  • Äventyrskompatibiliteten – krångligt ord, men sant! I en vanlig bil med tre personer får en ofta banta ner packningen för att få plats. När en reser med allmänna färdmedel och ska bära allt själv får den gärna bli ännu mindre, för att inte tala om vandring, som jag gillar. Då vill en inte ha onödiga gram och skrymmande prylar i ryggan.

    Nu kunde vi ha med oss klotgrill, muurikka, vandringskängor, SUP-bräda (jo, Sara hade med sin, men vi använde den aldrig) och bäst av allt: alla våra foto- och elektronikprylar. Allt fick plats och vi behövde inte släpa allt in och ut ur stugor och hotellrum. Även om jag gillar de andra sätten att resa jättemycket så var det härligt att ha det såhär i en vecka.

  • Ekonomin. Jag ska inte säga att det är billigt, men det finns såklart ekonomiska fördelar när en kan bo i sin bil och ha självhushåll. Husbilar är dyra investeringar har jag förstått – den vi hade, som i och för sig var en stor och välutrustad Deluxe-modell, går loss på 780.000 kronor ny. Inte gratis och kanske inte en så klok investering för den som inte vill resa mycket på det här sättet.

    Jag tror det handlar mer om att det blir en livsstil och att det då kan gå jämnt upp på sikt.Annars kan du hyra husbil en vecka och beroende på modell och säsong så går väl de flesta på mellan 8-15tkr/vecka. Bränsle tillkommer (vår bil drog ca 1-1,3 liter/mil), gasol, campingavgift och så självriskreducering (vi lade 2800kr för att få ner den till mellannivån – det kan bli väldigt dyrt annars).

    Men – säg att ni är 4-6 personer så blir det ändå rätt prisvärt. Genom att planera och handla all vår mat i Sverige sparade vi många slantar på restaurangbesök och höga livsmedelspriser i Norge. Eftersom vi hade både kyl & frysfack och gott om förvaring så kunde vi ha med oss allt hemifrån och bara komplettera med smågrejer.

Husbilsliv deluxe!

Är det bara härligt med husbilssemester?

Håller du inte alls med Karin Boye om att det är vägen som är mödan värd? I så fall ska du nog undvika att resa med husbil en längre tur. Det finns såklart några baksidor, men som med allt så handlar det ju om smaken och baken och det där.

  • Det tar tid! Vi plockade upp vår husbil i Stockholm och det är ju en bit till Lofoten. Ungefär 130 mil mellan Stockholm och Moskenes, där vi landsteg. Husbilar får generellt inte köras snabbare än 80-100km/h och de är inte gjorda för kaxig kurvtagning (förlåt Sara & Katrin för en och annan överskattning i början av resan, haha).

    Jag tror det handlar om att ställa om från transportmode med snabb bil till resemode. Och vägen är en himla fin del av resan, extra mycket så i Norges mäktiga landskap.Skulle jag göra om samma resa skulle jag dock förlänga den – vi hade bara 7 dagar totalt och ungefär 4 av dessa spenderade vi på väg till och från Lofoten.
    Nu hade vi otur och tappade en hel dag pga vägarbeten som gjorde att vi missade nattfärjan från Bodö, men jag hade gärna haft en hel vecka bara i Lofoten.

Helt okej transporttid ju

Fotostopp är ett måste ibland

  • Inte för den superbekväma – du måste tömma toalett och spillvatten och fylla på nytt vatten och sånt smått och gott. Men jag, som fick rollen som septiktank-manager, blev väldigt positivt överraskad över hur enkelt och fräscht det ändå var. Kassetten var enkel att ta ut och gav ingen insyn. Ut kom blått vatten som värsta tampongreklamen och helt utan doft. Det var ingen större fara tycker jag, men visst, alla gillar inte ”skitgöra”.

Sammantaget så gillade jag verkligen att resa med husbil – jag är ju en frihets- och äventyrsjunkie och jag tycker om att köra bil. Jag har redan börjat tänka på en längre tripp runtom i norra Sverige och så skulle jag gärna dra söderut och testa husbilslivet i både alper och på soliga stränder. Jag tror också det är riktigt grymt att hyra en husbil i lågsäsong – tänk att parkera vid havet en blåsig novemberdag, ta en promenad och göra en brasa på en milslång, öde strand!

Är du sugen på att testa? Eller är du redan en inbiten husbilsfantast som de här härliga experterna?  

Share Tweet Pin It +1

15 Comments