SKOG, FJÄLL & LIFE DESIGN
Life Design

Att rensa. Det har alltid varit ett tveeggat svärd för mig. Jag är en nostalgiker av rang och har samlat på mig allt från boardingkort till restaurangkvitton från resor och speciella events med tanken att jag ska ”göra en scrap book en dag” eller kommer tycka det är kul att se en gammal bussbiljett från min resa i Nya Zeeland när jag är 85 år och vill minnas mina äventyr.

Jag har till exempel en låda med telefonlappar från när jag pluggade i Brighton 1998.  De satt på anslagstavlan i studenthemmet i bland när man varit ute. Jag hade mobiltelefon, men det var ju så ruggigt dyrt att ringa till och ta emot samtal på, så samtalen tog man till studenthemmet. På många av de där magiska (de känns fortfarande speciella) gula lapparna står det typ.  ”your mum rang, said to call her back when you can”. Jag kan ju inte slänga dem, för hon gick bort året efter och i bland vill jag minnas att det fanns en tid när hon ringde mig och jag fick lappar om att jag kunde ringa tillbaks till henne.

Samtidigt känner jag mig så fri och så mycket lättare när jag lyckats övervinna den där nostalgin och gjort mig av med grejer som jag ändå bara släpar med mig, år efter år, från boende till boende. Gamla halvnötta smycken, kläder som jag aldrig egentligen trivts i, men som kan vara fina ”en sommarkväll när jag är solkysst och tillfället är rätt”.

I helgen kör vi en massiv rensning och jag utmanar mig själv. Jag har slängt gamla grattiskort från när jag fyllde 23, räkningar från när jag var 25 och till och med en C-uppsats. För jag kommer aldrig kolla i den igen, det kan jag konstatera efter att ha haft den i en och samma kartong i 15 år. Jag har samlat ihop säkert 70% av mina kläder och märkt två sopsäckar med ”skänkas bort”. Jag har slängt 10 gamla förpackningar till elektronikprylar, som den till min gamla macbook från den tiden macbooks var vita. Jag kommer nog inte sälja den och om jag gör det så behövs nog inte kartongen och garantipapprena. Jag slänger dem nu.

Det har verkligen slagit mig nu i helgen hur det här med ting och tillhörigheter kan tynga en. Visst är det fantastiskt att hitta gamla brev och bilder (de slänger jag aldrig tror jag) men det där som bara följt med år efter år och som mer handlar om borden än om kära minnen, det gör mig inte glad. Eller som bara varit okategoriserbart skräp som man inte orkat ta itu med (deklarationer, skolböcker och räkningar från 2o03 kanske kan slängas nu?) och som därför fått följa med i en kasse i en kartong eller två. Fula ljusstakar. Felköp på loppisar, eftersom jag nog aldrig kommer ha det där 50-talshemmet. De äter bara energi.

Nu åker det mesta, utom det allra, allra heligaste. Och jag känner mig redan så mycket friare, trots att sakerna fortfarande står i hallen, i väntan på att köras till återvinning och second hand-ställen i morgon. Och jag har på riktigt landat i att jag framåt ska ha så få saker jag bara kan. Bara det jag verkligen, verkligen behöver och älskar. Att vår planet behöver det är en anledning som är tillräcklig i sig, men jag tror verkligen att insikten landat i mig mer än tidigare nu i helgen. Den som handlar om hur röran får oss att må.

Ju färre ting, desto lättare sinne. 

Fria vidder & min kameraväska. Så värst mycket mer behöver jag inte.

8 Comments
Projekt Särna

I helgen åker pappa upp till Särna för att förhoppningsvis göra klart de sista stora grejerna med vår lada. Jag kan tyvärr inte åka upp den här gången pga jobb och andra praktiska grejer. Jag kan knappt tro att vi snart är där. Att vi snart kan bo i det som för 1,5 år sedan var ett delvis förfallet uthus och en dröm. En väldigt stark sådan, men ändå en dröm.

Så här såg det ut då, vackert i sin slitna form men helt obeboeligt. Om man inte är tre sval-familjer, de stortrivdes där!

Vi har ändrat och frångått skisserna en hel del, men på det stora hela har vi kommit så mycket närmare målbilden nu; att ha en plats där vi kan bo, umgås och njuta av allt som Särna och fjällvärlden har att erbjuda. Jag längtar så jag spricker till den första gången jag sitter framför brasan i det gamla stallet och njuter av att det hårda arbetet är klart.

Det kommer nog ta ett tag tills vi får allt smått & gott på plats, men om allt går vägen så är det inte många dagar till min första övernattning där.

Den här vändan ska köket på plats, insatsen i öppna spisen monteras och det sista med vattnet fixas. Och så en hel del annat ”småfix”.

Det här projektet har varit slitigt och stort, men jag har nog aldrig känt så mycket glädje över att jobba hårt. Målet får mitt hjärta att göra glädjeskutt.

9 Comments
Friluftsliv

När Sara introducerade mig till det här med snöskopromenad förra året så anade hon nog inte vad hon satte igång. Jag blev kär, inte bara i ett nytt sätt att utforska vinterlandskapet på utan också för det här med att gå i mörkret, med en pannlampa och snön som enda ljuskällor. Det är något magiskt med det.

När jag och syrran for norrut på vår workation i Särna så hade jag redan bestämt att vi skulle ta kvällspromenader i mörkret och tystnaden. Och det gjorde vi. Med snöskor och utan. I ett mörkt, knarrande vinterlandskap, med frostiga träd och total tystnad, med undantag för någon enstaka snöskoter. Det hör liksom Särna till.

Jag kan knappt tänka mig en bättre fredagkväll. Börja med en snöskopromenad och prata om livet och drömmarna. Sitta vid en slogbod vid sjökanten, göra upp en eld och dricka varm choklad. Prata lite till. Sitta tysta och bara lyssna, på den sprakande elden och tystnaden. Låta elden brinna ut och gå upp till bastun, som blivit lagom varm. Prata lite till, hälla vatten på stenarna och titta ut över vita vinterträd medan värmen stiger. Gå ut i snön, frysa som tusan och springa in i värmen igen.

Somna när huvudet landar på kudden, bredvid världens bästa syster och kompis, på vår bästa plats i hela världen.

snöskopromenad
På sjön med Särna by i bakgrunden.

 Fredagsmys i sin bästa form

Vackra Nordomsjön

Om du aldrig gått in i en mörk vinterskog på natten så tycker jag du ska prova. Så mysigt!

 

5 Comments
Vardagsliv

Det är dags att summera vecka nummer sex på det här året. Det har varit en vecka där det inte hänt så mycket på bloggen, men det är mest för att det går undan i verkliga livet.

VECKANS PLATSER

Den här veckan har jag som vanligt åkt mellan Norrköping och Stockholm. Numera åker jag med min bästa kompis Äventyrsbilen (ff inget bra namn klart) fram och tillbaks. Mindre miljövänligt men en stor fördel när man övernattar i en förort (hos pappa) och ska ut till andra förorter (kund- och jobbmöten och barnvaktning) och dessutom ska frakta stora prylar hit och dit.

Sunrise-and-trains
Saknar faktiskt tågåkandet lite. E4:an är inte särskilt rolig mellan Sthlm-Nkpg.

VECKANS ROLIGA

Jag har börjat jobba med två nya kunder den här veckan! Känns väldigt kul, eftersom jag har på årets lista att börja jobba med minst en ny kund. Det ena är ett kortare uppdrag till att börja med, det andra ett mer löpande.

Jag har blivit inbjuden till en himla mysig jobbresa med andra frilansare. Det är nog det bästa med frilanslivet tror jag – att kunna flytta kontoret några dagar och få inspiration av andra som jobbar själva för det mesta.

Ett av mina favoritkontor

VECKANS INSIKT

Jag och Sara jobbade på Urban Deli i veckan när en gammal dam plötsligt föll handlöst i golvet med sin rullator. Ett trasigt ögonbryn som blödde och ömma händer kunde vi konstatera, som tur var inget brutet. Det var flera stycken som direkt hjälpte henne, plåstrade om henne och ringde hennes dotter. Sen tog Sara och jag en promenad och följde henne hem (där det fanns en sköterska).

Det var fint att det var så många som gick ihop och hjälpte henne och personalen på cafét ställde upp supermycket. Jag tror allting slutade så bra det kunde och veckans insikt får bli att vi människor behöver varandra och att de flesta inte tvekar att ställa upp när det behövs. Hjärtevärmande!

skog-kvallssol

BLOGGINLÄGG JAG TOG TILL MIG I VECKAN

Coola Sofie Lantto påminde mig om det här med att den inre rösten är en stark kraft. Som kan slå åt båda håll så att säga. Ett inspirerande inlägg som gjorde mig glad och som fick mig att skriva ner ett litet manus för den där rösten. I fall det behövs en sufflös då och då.

Inne på Hildas.se läste jag ett väldigt bra och liksom lugnande inlägg. Sofia skriver om det här med att måttfullhet kan vara bra att komma ihåg. Att vi kanske inte behöver eller ens bör sträva efter ständig optimering, tillväxt och all-in-läget.

Hur har din vecka varit? 

6 Comments
Inspiration, Vardagsliv

När en vecka kör ihop sig litegrann så är det väl en himla tur att det finns roliga blogglistor? Jag åker mellan Norrköping & Stockholm och en hel radda åtaganden den här veckan och har också hunnit med en hel del som tagit mycket energi och inneburit oro. Nästa vecka kommer jag tillbaks med lite mer frekvens här på bloggen, men tills dess kommer här en lista som jag norpade hos Trailinspiration!

Jag skulle aldrig…

Äta? Jag har generellt en skeptisk hållning till inälvsmat och knasiga grejer som grisfötter och testiklar och sånt. Plus hummer & knaperstekta kackerlackor.

Dricka? Ja, det finns ju väldigt mycket en inte vill dricka, men av det som är mer vedertaget som människodryck så säger jag nog beska droppar. Det är inte gott på något sätt.

Skoja om? Sånt som andra är ledsna över eller känner sig i underläge kring. Rasistiska och sexistiska skämt är inte heller kul.

Ha på kroppen? Genomskinliga kläder. Alltså riktigt genomskinliga. Kommer troligen heller aldrig mer att låna pappas kostymbrallor och skjortor som jag gjorde i högstadiet. Men en ska aldrig säga aldrig.

Vilja uppleva? Att någon jag känner får cancer igen. Eller blir sjuk och dör av annan orsak. Att klimatet kollapsar och ett tredje världskrig.

Kunna arbeta med? Ohållbara och oetiska företag, falska och lata människor, repetitiva, administrativa uppgifter (jag avskyr verkligen momsredovisning…).

Säja nej till? Egentid eller vänskapstid i naturen. Att lära mig mer om foto. Att hjälpa en kompis som har det svårt. En miljon kronor helt kravlöst.

Sara Åre
Typiskt Ja-sägar-läge

Googla? Oj, vågar knappt spekulera. Djurmisshandel plus en massa grejer om trafficking & pedofili. Fraser som skulle hamna på någon amerikansk antiterror-alert.

Göra offentligt? Haha, kanske får tvångstankar nu? Nummer två. Märkligt svårt att komma på mer?

Blogga om? Privata saker om människor i min närhet. Hur mycket jag älskar Trump. Säger som Trailinspiration – Casinosajter. Så sluta tjata!

Vad hittar man alltid/ofta…

På ditt skrivbord? För många oöppnade kuvert. Några kaffefläckar. Fyra externa hårddiskar varav tre är mer eller mindre trasiga. Har en snårig relation med hårddiskar.

Under din säng? En heltäckningsmatta som är gosig att sätta ner fötterna på.

I din jackficka? Något kvitto, mobiltelefonen och kanske en snusdosa.

Bakom din kylskåpsdörr? Ofta förekommande innehåll: någon typ av yoghurt eller fil. Helst Fjällfil. Smör och ost. Ett kålhuvud. Rårörda lingon. Ett halv paket jäst (går åt ett halvt till mina över-natten-bröd) och mjölk. Vilken spännande kyl va? Borde åtminstone ha en flaska champagne på kylning i varje given stund.

Vid sidan av ditt handfat? En handtvål, en tandborstmugg och då och då en sminkväska.

Högst upp i din bokhylla? En vacker gammal burk, en Särnahäst (Dalahäst med Särnamönster) och en (numera tom) blomkruka (hittills har ingen växt överlevt mig).

hemmakontor bokhylla

Längst ner i din tvättkorg? Något plagg som ska specialtvättas. Alltid och för evigt.

Framför näsan på dej? Min laptop, ett glas rött och Rapport. Snart min bästis Lisa.

I dina tankar? Ganska mycket. Både bra och dåligt. Jobb- & framtidsplaner och en del sorg. Förtröstan.

Agelsjon-katta

Är din lista ungefär lika eller vad skulle du aldrig äta? 

6 Comments
Friluftsliv

När jag var runt 20+ sådär så brukade jag tänka att jag nog aldrig skulle kunna bo i Särna på heltid. Även om jag älskade platsen då också så tänkte jag att det liksom inte fanns så mycket att göra. Ingen bio, knappt några restauranger (förutom pizzerian och numera Lenas kök & bar) och inte så många butiker alls. Konsum, en klädbutik (som är grym för övrigt), en järnaffär och så några hantverksbetonade butiker. Nu finns också en butik med skotrar, fyrhjulingar och annat kul för den motordrivna.

Grejen är ju att det finns massor att göra – för den som gillar att vara utomhus. Dessutom är det inga köer så långt ögat når. Bara vacker vildmark att utforska på olika sätt. Nu kan jag absolut tänka mig att bo här en stor del av tiden. Så fort jag kommer hit så blir jag lugn och inspirerad. Det är noll meter till vidsträckt skog, jag ser fjällen och tiden kan läggas på det som är viktigt.

I lördags valde vi att ta ut skotern på en tur. Baksidan med skotrar är ju att de låter och drivs av bensin. Uppsidan är (förutom att det är sjukt kul att köra) att man kommer längre ut i naturen än om man tex vandrar, springer eller åker skidor (mina favoritsätt att komma ut på). Det gör ju att man kan utforska så mycket mer på en dag.

Efter lite roliga Stockholmar-grenar, som start av sur skoter och försök till start med fel nyckel, så kunde vi köra ut på sjön med matsäck, ved och riktigt glatt humör. Jag kan faktiskt inte tänka mig bättre lördagsgöra än att dra ut på vildmarksäventyr som involverar brasa och utefika.

Vi åkte en bit på Vedungsleden, en superfin betalled som Särna Skoterklubb vårdar ömt. Vi skulle inte åka så väldigt långt, men för den som vill så går det bland annat att åka upp på Vedungsfjället eller ända till Lofsdalen om andan faller på.

Vinterskogen var som ett sagolandskap. Det var så magiskt att fara fram i en skog som bitvis var helt vit från topp till rot. Det ger en riktig Disneykänsla och vi väntade oss nästan att Elsa skulle dyka upp bakom en av de vita trädstammarna. När vi stannade för att ta in det så slog det mig hur otroligt tyst det var. Inget bakgrundsbrus från bilar, inga flygplan, bara tyst skog i vinterdvala. Såna stunder sparar jag i lyckobanken.

Tänk att vi har så mycket obebodd vildmark i Sverige.  Det är verkligen något jag uppskattar mycket. Jag tänkte en hel del på det när vi var i Holland i höstas, där knappt en kvadratkilometer är obebyggd och man inte kan vara riktigt själv nånstans. Jag skulle få lite klaustrofobi av det tror jag.

Vi vände hemåt igen med påfylld inspirationsbank inför kvällens jobbpass. Såhär skulle alla arbetsdagar se ut ju!

workation-skotertur-3
Kolla den här vinterdrömmen…Så vackert att man nästan blir galen!

workation-skotertur-2
Vackert gäng ju, syrran, skotern & vintern

workation-skotertur-7

Vedungsleden
Vedungsleden bjuder på riktigt vackra vyer

workation-skotertur-4
Vi var tvungna att ta lite vinterporträtt såklart!

workation-skotertur-5
Sån här backdrop dräller det ju inte av i stan.

workation-skotertur-6
Det går att göra voltige på skotern också!

workation-skotertur-8
Till skogs

Som sagt. Jag kan inte få nog av vinter. Tur att jag snart ska upp igen!

14 Comments
Frilansliv

Det har inte ens gått en månad sen drömhelgen i Åre och jag är redan på nästa winter workation. Jag kan ha byggt upp ett beroende? Jag och syrran tog bilen upp till Särna igår för att ha en helg med jobb, framtidsdrömmar och gnistrande vinter. Bara hon & jag, i farmors och farfars gamla hus.

Vi har en hel del på agendan och det här med listor känns aktuellt. Förutom att hinna med en hel del utomhus så ska vi jobba – med våra respektive och våra gemensamma projekt – och så ska vi försöka spika inredning för ladan. Vi kommer få köra på för att hinna allt!

Längdskidorna lämnade jag hemma i sista stund, men det blir vinterjoggar, snöskopromenader och lite skoteråkning är det tänkt.

Vi har tagit en lugn morgon inomhus idag, med brasa, godfrukost och jobb. Det gäller att elda mycket, igår när vi kom var det tre minusgrader i huset och vi satt med mössa, filtar och element medan vi eldade som sjutton. När vi lade oss hade vi jobbat upp temperaturen till mer humana 17 grader i alla fall.

Vi fick förresten världens mysigaste sällskap till frukost – ekorren Kurre (nöddop) satt och kalasade på fågelfrön utanför fönstret, samtidigt som vi drack kaffe och åt nygräddade mammabullar*.

Nä, nu är det dags att snöra på joggingskorna och halka runt i snön – det är riktig vinter här, precis som jag hade hoppats!

nordomsjon-workation-2
nordomsjon-workation-1
nordomsjon-workation-3
6 Comments
Bucketlists

Klockan har slagit februari och jag har såklart funderat på vad jag vill uppleva och göra denna vintermånad. 

Pga omständigheter så kommer jag pyssla en hel del med praktiska saker. Sånt som inte är så kul, men jag kommer försöka balansera det med att tanka in bra energi där jag kan.

Maxa vintern

Februari är i högsta grad en vintermånad, även om det inte riktigt känns så överallt. Jag har läst om spirande vårkänslor här och var, men själv är jag långtifrån klar med vintern. Jag vill ha mer, mer, mer! Så februari handlar om vinterkul, som:

  • Åka längdskidor vid Mickeltemplet (Särnas skidmecka)
  • Testa snöskorna i Särna, med tillhörande brasa såklart
  • Åka skoter en solig vinterdag
  • Vinterjogga med syrran och hoppa rakt in i bastun efteråt.
  • Fota massor med vinter!

Balansera

Jag har sovit dåligt på sistone och har kommit ur löpningen när jag flängt runt. Därför kommer jag också att göra bra grejer för hälsan och sömnen. En sak som jag börjat litegrann med igen, efter ett väldigt långt uppehåll, är att skriva dagbok. Jag insåg att jag har saknat den typen av skrivande, jag tänker och landar så bra när jag gör det. Mer av det alltså!

  • Stänga ner skärmen vid 21
  • Springa tre gånger i veckan, helst i skogen
  • Dricka grönt te efter kl 13
  • Skriva dagbok
kokkaffe-brasa
x-country-idre-fjäll
Idre-forest

Månadens motto

katta-courage

Vad har du för planer för februari? 

18 Comments
Vardagsliv

Den fjärde veckan på året sjunger på sin sista vers och jag pysslade med lite av varje, lite här och var.

Veckans platser

Jag började min vecka i Norrköping – ensam hemma eftersom resten av hushållet var på Teneriffa. I mitten av veckan åkte jag till Stockholm för att jobba, träffa vänner och gå igenom praktiska detaljer kring ett eventuellt införskaffande av en ny kompis. I slutet av veckan var det klart och jag vände tillbaks till Norrköping, där jag varit i helgen.

Veckans digitala nomadliv

Den här veckan har det blivit både coffice och hoffice lite överallt faktiskt. Jag har hjälpt pappa med vad han kallar ”mördande tråkig admingöra” (jag håller med), med min barndomstomt och sjö utanför fönstret. Jag har byggt webb med Annie under ett lagom distraherat caféjobb, där också min bästis & barndomsvän Sara anslöt. Kul när två fina vänner äntligen får träffa varandra! Jag hann också med ett härligt fredags-hoffice med säljjobb hos syrran, innan jag for hem till fredagsmys på egen hand i Norrköping.

Jag gillar verkligen att flytta runt mitt kontor och kombinera kompisträffar med kompisjobb. Som en ambullerande workation.

vecka-fyra-3

Veckans görande

Veckans största grej var en investering i framtida nomadliv. Efter inre överläggningar och yttre diskussioner så slog jag till på en ny (fast begagnad), delvis eldriven äventyrskompis. I fredags kunde jag åka hem i min Volvo V60 hybrid, som jag numera leasar. Än så länge har min äventyrskompis inte fått något namn (bilar måste ju ha namn!), men jag lurar på det. Något förslag kanske?

vecka-fyra-2

vecka-fyra-1
Hade jag valt helt fritt hade den varit svart, men jag tycker den här är riktigt fin oxå!

Den går 5 mil på el, vilket gör att jag kan göra alla korta stadsresor och ärenden (när den drar som mest) utsläppsfritt och växla på långkörningar, med hybridläget.

Jag har tänkt mycket på det här med att ha bil eller ej – miljön är ju en av mina största oroskällor just nu. Men jag kan konstatera att jag verkligen haft behov av en egen bil det senaste året – har hyrt bil (inte jättebilligt kan jag meddela) typ 5 gånger för att åka till Särna och jobba.

Som jag tänkt framåt så kommer det bli många fler turer dit och norrut, så då valde jag det mest miljövänliga, som jag ändå kan ta mig fram med vintertid däruppe (denna har fyrhjulsdrift vid behov). Dessutom känns den trygg att köra med längs vilttäta skogsvägar. Jag kommer skriva ett eget inlägg om det här med bilen som en viktig del i min life design.

Veckans känsla

Veckan har dominerats av en känsla, som jag nog delar med de flesta sunt förnuftiga människor just nu. Känslan av att demokrati och trygghet som vi tagit för givet är under hård prövning. ”Alternativa fakta” är ett uttryck som ger mig riktigt kalla kårar.  Redan för några år sedan tänkte jag att mänskligheten nog inte kan hantera allt som följer med global och viral direktkommunikation. Och nu ser vi hur lätt det är att komma undan med rena lögner. Att sprida desinformation och propaganda. Att USA:s nya president på bara en vecka backat bandet i vansinnig fart.

MEN – jag känner också hopp. För oj vad det motdemonstreras och organiseras nu. Enormt många människor som vägrar släppa på demokrati, jämlikhet och öppenhet samlar sig. Jag håller på att fundera på vad jag kan göra.

womens-march
 Bildkälla

Blogginlägg som berörde mig i veckan

Bara dra på. Bara stanna inte. Underbara Clara skriver så fint och avskalat om den strävsamma delen av att vara människa. Strävsamhet är något som berör mig mycket av någon anledning. Det är verkligen något jag beundrar, både hos speficika personer och i människans natur i stort. Det är så rörande på något vis, hur vi strävar på.

Vecka åtta plus sex. Elna träffade jag i Åre – vi delade sovkupé och överlevde tropiskt klimat och istid tillsammans i den svårtempererade vagnen. I det här inlägget berättar hon om det härliga och sköra i att vänta barn och berätta det tidigt. Tycker hon skriver så fint om att inte bara dela det glada, utan också det svåra. Håller tummar & tår för dem!

Det som ger mig energi och är viktigt. Emilia träffade jag också i Åre och jag gillar verkligen hennes blogg. Bilderna, texterna, kreativiteten. Det här inlägget handlade om något så viktigt (och faktiskt rätt enkelt, när en bara kommer på det) som att fundera igenom vad som får en att må bra. Och vad som kanske behöver ge vika för det.

vecka-fyra-1-2 
Inte mycket att fundera på – mer sånt här för min del 

Hur har din vecka varit? 

19 Comments
Friluftsliv

Sista helgen innan jul så lade jag julstressen åt sidan och åkte upp till Åre. Då var det inte konferens på agendan, utan en härlig helg rätt med lite jobb och ganska obokade dagar i övrigt. Vi skulle göra det som föll oss in helt enkelt.

Jag delade rum med Katrin och det innebär att ha en livsnjutande lokalguide vid sin sida. Inte kattskit alls faktiskt! Medan Sara planerade fotosessions med sin bror så for jag och Katrin i det blå äventyrsåket* till Tännforsen. Jag var ju där med Sara sist och då var Sveriges största fall klädd i en rejäl isdräkt. Den här gången var det inte fullt så mycket is, men väldigt vintrigt och vacker ändå.

På vägen till Tännforsen passade vi på att kolla hur bygget av Katrins nya lägenhet tog sig. Snart flyttar hon dit, och jag är lite lagom avis faktiskt!

tannforsen-1

På vintern så är det nedstängt vid Tännforsen och alla besök till fallet sker på egen risk. Det kan vara lite klurigt att ta sig både ner och upp för trappor och stigar till de bästa vyerna, men om du har bra skor eller broddar så går det bra. Vi hängde i räckena och det funkade det också.

Det finns flera olika platser att fota fallet från och förslagvis tar man dem i fallande ordning (pardon the pun). Högst upp får man en fin vy över fallet ovanifrån.

Tännforsen uppifrån
Åre alltså. Vilka vyer du bjuder på!

En liten promenad ner breder den här mäktiga utsikten ut sig

tannforsen-2
tannforsen-3

Ytterligare lite längre ner kan du njuta av hela det mäktiga fallet precis vid foten av det – det är verkligen en upplevelse!

tannforsen-5
Katrin i njutartagen

Tännforsen nedifrån
Hur vackert?

tannforsen-4
Naturlig iskonst.

tannforsen-6
Jag passade såklart också på att få en bild till bloggen… Sist kunde jag och Sara stå på isklumpen framför mig på bilden, men så pass hade inte snö- och isstigarna lagt sig ännu.

Fortsätter du ännu längre ner så har du en riktigt fin plats att njuta av både fallet och fjällvyer från. Vänder du blicken åt andra hållet finns nämligen också en riktigt vacker utsikt över fjäll och skog.

tannforsen-8

Vi vände hemåt just som solen gick ner och kunde njuta av rosa himmel och frostklädda träd. Svårslagna ingredienser för en dag i livet, eller hur?

tannforsen-1-3

 

*Katrins blå lilla busbil. En finfin äventyrskamrat!

8 Comments
>