”Jag kan undra var hon är ibland, tyst i timmar uppslukad av en bok”. Minns att min dagmamma sa så till mamma någon gång.

Det är jag. Den lågmält bubblande lyckan när jag får dra mig undan, in i mitt, känner jag fortfarande. Jag kan rysa av välbehag då. Att stänga ute allt, eller kanske stänga om mig själv och det jag gör, det är livets gosiga kudde.

Men jag hade också storslagna planer. Om hästäventyr och tidningar jag skulle göra. Om somrar med nya upplevelser. Om filmroller jag provade för och sånger jag ville sjunga in. Om sånt som fick hela själen att pirra.

Äventyr på Svalbard. Bra pirr.

Det är också jag. Jag älskar känslan av uppbrott, av nya okända saker bortom horisonten. Och jag älskar tryggheten och lugnet. Jag balanserar alltid mellan de båda.

Tanken på att allt är möjligt gör mig knäsvag. Att kunna bryta upp och börja om. Förväntan och pirret inför nästa äventyr, på gränsen till jobbigt, som det kan kännas att bli kittlad. Skönt och jobbigt på samma gång. I en evig kamp med längtan efter min plats på jorden. Det stora i det lilla livet.

Lugnet och ron, mot uppbrott och fyrverkerier.

Häromdagen läste jag ett inlägg skrivet mitt i språnget; ”nu flyttar vi – äntligen dags att ta steget”. Och jag kände det där pirret växa. Känslan inför ett självvalt uppbrott. Inför fyrverkerier. Jag vill känna den igen.
Undrar vad det blir denna gång?

En ohärlig lista – så kallade Sara den. Och nu lånar jag den rakt av. Jag tänker ju mycket mest hela tiden och det har inte ändrats på sistone. 

Jag har bland annat noterat att jag uppskattar rättfram ärlighet mer än tidigare, känner mig löjligt upprymd de gånger jag själv framför den (i all nödvändighet – inte ständigt och opåkallat) och har tröttnat rätt mycket på all korrekthet.

Katta på Fulufjället

Unpopular opinion:

Jag tror att idén om att bygga personliga varumärken har gjort att alldeles för många har tappat för mycket av sig själva – ironiskt nog. Men när du ska köra allt du är genom ett varumärkesfilter så blir det liksom…förenklat och distansierat. Egentligen gäller det allt som blir för medvetet, som tex en vacker plats som upptäcks. Så fort det blir det och börjar byggas ut försvinner en del av den ursprungliga tjusningen. En del grejar den där balansen, men jag tror många tappar bort sig. Jag gillar när människor faktiskt är precis sådär motsägelsefulla och befriande inkonsekventa som bara människor kan vara. 

Guilty pleasure:

Power naps. Jag accepterar dem inte fullt ut själv alltid, men jag är aldrig så lycklig som när jag ger mig själv en nap. Mitt på dan. Visst får jag fomo ibland och känner mig som en dålig person, men efter att jag körde slut på alla mina lager för några år sen så vet jag också att jag inte är mitt bästa jag utan lite vila.

Jobbsvaghet:

Jag styrs så väldigt mycket av känsla och även om jag har lärt mig att siffror och prioriteringar är bra grejer så motiveras jag inte av att jobba bara för avkastning. Jag vill ha ett långsiktigt (hållbart) syfte och kul på jobbet. Inte alltid klockrent beroende på var en jobbar, men jag tror det är en styrka när en vill bygga långsiktiga grejer.

Irriterande egenskap:

För min egen del: att jag är för självkritisk och att jag helst av allt skulle vilja slippa öppna tråkig post.

För andras (och min egen) del: troligen att jag kan gå in i skov där jag är dålig på att höra av mig.

Störda matvanor:

Jag äter sällan lagad mat när jag är själv. Vilket är ganska ofta. Jag älskar att äta frukost till både frukost, lunch och middag. Eller rentav bara till lunch och middag. 

Udda saker jag tycker är snyggt på killar:

Underarmar. Lagom starka och lite håriga. Och ögon med sug i, lite fulla i fan som det brukar kallas (tror det är humor och sug på livet som skapar det där egentligen).

Hur skulle din lista se ut?

Lyckans liv i Lyckans läger

I små framstötar har den gjort sig påmind – vintern som snart börjar ordentligt. Ända sedan september har den varit här och nosat runt, visat oss att den snart landar. Det har varit snö och köldknäppar några gånger, men just nu är det bara kallt och väldigt bart. Imorse vaknade jag till 18 minusgrader och isens första rungande sång. Övergångarna mellan årstider är verkligen sina egna små skådespel.

När en som jag bor på en gård på landet i en väldigt vintrig del av Sverige, så är det inte bara att invänta vintern; man måste stänga sommaren först och det är en hel del förberedelser att stå i. I år har jag inte varit så delaktig i de stora delarna eftersom jag äntligen kunde åka i väg på höstlovet (har knappt lämnat bygden sen april), men jag har gjort slitet tidigare år. Som tur var kom pappa med sambo, farbror och Jonny upp och gjorde hästjobbet i år.

Jag tänkte att det kunde vara lite intressant för alla stadsbor att få en inblick i hur vi rustar oss för vinter här – ifall nu någon skulle fundera på att kanske bli landsbyggare 🙂

Vår checklista för vintern

Dra upp bryggorna på land och surra fast dem inför vårfloden. Alltid lite vemodigt. En mix av kallbad och vinschning med fyrhjulingen. Förra året hoppade jag i som frivillig!

En av många vackra sommarkvällar vid bryggan. Saknar den alltid tills isen och snön har lagt sig.

Dra upp eventuella flytdon, som båtar, kayaker och andra sommarleksaker som inte riktigt gör sig på vintern. De ska antingen in i förråd eller läggas på lämplig plats utomhus och täckas för väder och vind.

Kratta löv – kan också göras efter att snön smält, men det går lite lättare när de är rätt så nyfallna tycker jag. Mysigt kroppsjobb som belönas med hopp i lövhögar.

Vinterförvara ev plantor och blommor. Här kan jag ungefär ingenting, varför de flesta av mina plantor dör och ersätts av nya till våren, när jag återigen tror att jag ska få gröna fingrar. Tydlig förbättringspunkt.

Markera alla större objekt (som båtar och sånt) som absolut inte ska köras sönder av snöröjaren eller off pist-skoteråkare. Det är lustigt hur snabbt man glömmer var saker fanns så snart snön lagt sig metertjock på gården. Överlag ta in/ta bort så mycket som möjligt av löst skrot på gårn, särskilt sånt som råkar ligga löst där vårfloden kommer fram. Det kan gå snabbt och vi är inte alltid hemma när det händer och då får man springa runt bygden och leta lösöre.

Katta i vårfloden i Särna
Förra året flöt en bro, ett massivt träbord och slogbodens golv iväg på gårdsäventyr. Tog en hel helg att samla ihop allt.

Säkra vedförrådet för en lång, kall vinter. Det här består av flera steg. Dels fälla träd och såga upp (detta får jag ännu inte göra, måste lära mig motorsågen först) och sen klyva veden i lagom bitar (i god tid så de hinner torka över sommaren). Sen sen få in dem i vedbon innan snön stökar till det. Dels köper vi ved (förra året blev det 20 kubik som med nöd och näppe räckte) och, när den levererats, hivar in den i vedbon.

Det var ett jobb som tog mig en vecka med några timmar här och var. Bra hemmagym kan jag meddela. Detta är också varför jag skäller på pappa när han eldar tills det är 28 grader i vardagsrummet. Det hårda slitet vill man inte elda upp utan eftertanke.

Hur har du förberett dig för vintern?

Prästbodarna

Jag for till Prästbodarna i vackra Älvdalen med känslan av att ha tappat bort en väldigt kär del av mig själv; mitt fotande. Det är inte lätt att vara människa och ibland kanske inte heller direkt svårt, men lite skavigt. Som när jag det senaste året faktiskt slarvat bort mitt fotande en aning.

Jag har fotat mindre – eftersom jag haft ett heltidsjobb – och jag har också förvirrat mig genom att kasta ut både gammal bekant utrustning och gamla bekanta arbetssätt. Jag har bytt från Canon till Sony (inte helt klar över vad jag tycker om det just nu) och jag har gått en halv bildbehandlingskurs. Nu är jag helt förvirrad med andra ord. Livet är helt klart enklare när man håller sina rutiner. Men – det kan också lätt bli stillastående då.

Åter till Prästbodarna och det som blev lite av en omstart. 

Efter mitt totala fokus på jobb de senaste månaderna så har jag tagit någon dag här och var för att få in lite ledighet igen och det är så jäkla skönt. Efter jobbet i torsdags åkte jag hem och packade om för en helg utan mobiltäckning, i Hannahs ljuvliga lilla fäbodstuga utanför Älvdalen.

Vi ville ha vildmark, eld, mysiga kvällar och utvecklande snack och det är faktiskt precis vad det blev.Tyvärr var inte Hannah själv med, men däremot Sara och Louise – och Iowa, en väldigt fin och välartad Malamute.  Vi dryftade allt från karriär till nära relationer och hjälpte varann framåt mellan dåliga skämt och sus i träden.

Jag fick till exempel ventilera min låga fotolust, mitt skrivande (som avtagit en del) och min borttappade bildbehandling. Och så fick jag hjälp och en jävla massa inspiration. Workations med såna här människor är raketbränsle.

Hur kan man inte bli inspirerad av det här?

Och av den här.

Kör du också fast i gamla spår ibland? Att pausa, byta miljö (vara bortom täckning) och få bolla livet och sånt som bildbehandling kan bli precis den gnistan du letar efter.

Har du kört fast i nånting just nu? Rota fram kalendern, ring dina mesta mentorer och boka in ditt nästa rebootcamp – nu!

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close