Solnedgång Huskucabin

Där, i solen på bryggan vid Huskucabin, med slutna ögon och omgiven bara av små vågors kluckande mot träet, kom ett beslut till mig. Tystnaden och syssloslösheten, två avlägsna bekanta, kom på återbesök och jag tyckte om det. Jag tyckte så mycket om det. Jag ska bjuda in dem oftare.

Efter ett ångande varmt nationaldagsfirande hoppade jag in i bilen och styrde mot Åre och en helg med Sara & Katrin. Åre är en av de få platser som skapat såna där formativa minnen hos mig i vuxen ålder och det är alltid, alltid med pirr i själen som jag åker dit.

Eller jag ska korrigera – det är ju egentligen inte Åre utan mina människor där som skapat den där känslan av att komma hem.

När jag kom fram på torsdagkvällen dukade vi upp en plockmiddag på Katrins balkong (jag har nog inte tackat plockmiddagar tillräckligt för all lycka de ger mig – tack) och Katrin berättade att hon hade en överraskning. Vi skulle åka till Huskucabin ett dygn. En stuga som fick min inre skogseremit att tonårstråna när Katrin och Sara tog en tur dit i början av vintern.

Erkänn att det knappt blir mer #cabinporn än såhär?
Bild lånad från Sara

Att vara på en plats utan mobiltäckning, rinnande vatten och el är en jäkla ynnest numer. Det finns inte många såna kvar i landet och ibland tänker jag att det är precis vad vi alla behöver mycket mer. Att verkligen på riktigt vara helt onåbar och onående och hitta sysslolösheten det innebär. Den där tankarna till slut landar.

En larv på äventyr Huskucabin
Vet du hur spännande och förtjusande det kan vara att följa en larv som tar sig fram genom att vika sig dubbel?
Katta på bryggan - Huskucabin
Sara och sommaren - Huskucabin
Bubbel & löjrom på bryggan - Huskucabin

När det är lite händelserikt att värma vatten och handdiska, för att inget annat stressar mig vidare. När det finns tid att tända en eld och laga mat på ett primitivt men vackert utekök med skogen som tapet. Tid att ligga två timmar på en brygga och halvslumra tillsammans i tystnad. När hjärnan gradvis får vänja sig av med snabba kickar, helt enkelt för att de inte finns att tillgå. Det är en ynnest.

Jag och Sara badade och jag måste säga att det nästan, men bara nästan, var lite tråkigt att inte längre känna rushen som iskallt vatten ger utan inse att vi nu gått in i säsongen med sommarbad.

Matlagning på utekök - Huskucabin

Utekök Huskucabin
Sara med kåsa - Huskucabin

Efter att Katrin styrt en svingod eldmiddag i uteköket – älgburgare med tallegio, picklad rödlök och västerbottencreme på grillat surdegsbröd – så gick vi ner till bryggan igen, satte båten i sjön och rodde in i solnedgången. Ja fan, det låter som en klyscha och precis så vackert var det.

Solnedgång Huskucabin
Katta ror - Huskucabin
Jag och Katrin - Huskucabin
Solnedgång Huskucabin
Bild lånad från Sara.

Tack för den här gången. Jag ser fram emot att uppleva Huskucabin i bitande vinter med marschaller och isbad. Och låta tystnaden och sysslolösheten få ta plats igen.

Katta i potatisåker

Hade jag för 10 år sedan fått frågan hur en riktigt härlig födelsedag skulle se ut så hade jag nog lyckligt suckat något om hotellfrukost och spa och kanske bubbel & middag på stan.

Jag hade nog fått ge många versioner för att landa i årets födelsedag. Men den var bokstavligen skitbra. Den började som en vanlig dag (även för pappa som inte riktigt kom ihåg att det var födelsedag och inte bara måndag). Jag pep iväg och jobbade, planerade en god middag och fick en vinbeställning av pappa som kommit på sig under dagen och åkte hemåt med lite fredagskänsla trots måndag.

Dagen innan gav jag nämligen mig själv en nyplöjd och nyfräst potatisåker i födelsedagspresent. Det som började som en idé att skörda några egna färskpotatisar till midsommar växte lite kan man säga. Nu blir det mandelpäler till hösten istället.

Bra med att bo på landet – man har minst två grannar med traktor! Här Kurt som återupplivade farmor & farfars gamla pälåker (som det heter i Särna). Först ska det plöjas….

…Sen bytte han traktor för att fräsa.

Under dagen skulle det ha kommit ett lass med gödsel – enligt pappa min födelsedagspresent och faktiskt det finaste jag kunde önska mig – men av oklara skäl hade det inte kommit. Istället åkte pappa & min släkting Petter och hämtade lasset medan jag lagade viltlasagne och kände mig pirrig. Tänk att en kan bli så upprymd av ett ton skit!

Kvällen efter (älskar de långa, ljusa kvällarna, som en hel arbetsdag efter den vanliga) var det dags att sprida ut gödslet så att Kurt kunde komma tillbaks och fräsa ner det i jorden.

Bästa presenten!

Det var ett rätt tungt jobb, gödsel väger en hel del visade det sig. Tur att jag gillar kroppsjobb. En och en halv timme senare var vi klara och kunde meddela läget i landet.

Dagen efter kom Kurt och fräste ihop allt till en riktigt mojsig och bördig jord och jag kunde stoppa ner mina 40 sättpotatisar (fler är beställda), ett gäng jordgubbsplantor och en tapper gräslök som överlevt vintern. Just nu funderar jag på vad jag ska odla här – för i den här jorden borde till och med jag lyckas hålla liv i grejer.

Äntligen dags att sätta mandel i den här jorden igen!
Första raden i jorden! Så djupt lycklig över detta 🙂

Det är en häftig känsla att fortsätta farmor & farfars tradition och ge liv åt den gamla pälåkern igen. Jag tror att de skulle ha varit väldigt glada om de visste att gården lever vidare med ny energi och får fortsätta vara vårt lilla paradis på jorden i nygammal form.

Gubbarna i pallkragen ska få lite grannar på åkern. Jag vill bada i jordgubbar på sommaren!

Nu behöver jag alla odlingstips jag kan få – inte minst på vad jag borde använda landet till utöver päler och jordgubbar (som funkar i klimatzon 7). Vad bör en bra köksträdgård innehålla?

drömmer om sommar

Jag åkte söderut, genom årstiderna. Från vårvinterns bruna grenar, förbi nygröna knoppar till blommande syrenbuskar och böljande rapsfält. 
Nu reser jag tillbaka, för att uppleva dem igen, från början i maklig takt. 

Det vankas sommar och jag har börjat drömma. 

Jag vill andas in dimman en tidig sommarmorgon. Bada på alla möjliga och omöjliga platser. Dricka kaffe på trappen medan humlorna surrar på blomsterängen. 

Jag vill äta nykokt gårdspotatis och solvarma jordgubbar från kvist. Jag vill springa mjukt rakt in i skogen och på steniga fjällstigar. Jag vill laga mat och baka och jobba mig svettig på gården. 

Jag vill ha små äventyr och ljusa nätter. Långa snack och höga skratt. Jag vill känna lugnet och fyllas av pirret. 

Jag vill köra mot midnattssolen och stanna där nyfikenheten tar över. Jag vill festa med sommarglada vänner med all tid i världen. Sitta i en trädgård och prata en hel natt och se solen gå upp. 

Jag vill sova under bar himmel och se världen upp och ner i spegelblanka vatten. 

Speglingar i Särnsjön

Vad drömmer du om, när du drömmer om sommar?

Vårflod i Särna 2019

Minns du förra årets vårflod? Den kommer i alla fall inte jag glömma. Det var min första här i Särna och den kom obehagligt nära ladans väggar.

För ett år sen firade vi Valborg i ett Särna som fortfarande hade kvar en bra bit av den vinterns tjocka snötäcke. Isen låg kvar om än inte helt kompakt. Dagen efter åkte jag söderut och då slog värmeböljan till. Maj var ju som en sommar vid medelhavet – i Särna. På 6 dagar hade all is och snö smält och förvandlats till vatten när jag kom tillbaks.

Vårflod i Särna 2018
Förra årets sjötomt

Att vårfloden blev stor då var inte konstigt. All denna snö som smälte på rekordtid. I år har jag varit väldigt lugn – det har inte alls varit lika mycket snö och den har smält bort gradvis under några varma veckor med kalla nätter.

När jag kom tillbaks till Särna igår efter fyra dagar på Idre Fjälls säsongsavslutning blev jag väldigt förvånad. På bara ett dygn (vi har en kamera ner mot sjön som pappa höll koll på) hade sjön stigit från stranden till bara några meter från ladan.

I går när jag kom hem (29 april) såg det ut såhär. Tänk att vi satt på den 80cm tjocka isen och drack påskbubbel bara 7 dagar tidigare!
Ny strandlinje - vårflod i Särna
Förra året när jag kom hem (7 maj) var vattnet lite högre. Och ett dygn senare hade det stigit 40 cm.

Jag fick börja kvällen med att dra på pappas vadarstövlar och plaska ner till slogboden, för att undvika förra årets extrajobb med att samla ihop allt som ligger där (inklusive ett massivt, stort träbord) från ängarna runt gårn.

Prylarna i slogboden var fortfarande över ytan. Tänk att vattnet steg ända upp till nederkanten på slogbodstaket förra året!
Förra året var majkasen täckt av snö och kunde inte eldas på Valborg (och sen vet ni ju vad som hände med eldningsregler) – i år hamnade den i sjön i stället. Vilket år som helst nu kan vi säkert elda upp den här vackra rishögen.

Till skillnad från förra året så har vattnet inte fortsatt stiga än så länge. Några centimeter bara på ett dygn. All snö i skog & fjäll har inte smält ännu och det ska regna en del nu, så det lär bli lite till innan det vänder. Men förhoppningsvis behöver jag inte oroa mig för att få sjötomten ända in i vardagsrummet i år. Även om den är otroligt vacker så föredrar jag nog furugolvet här inne.

Hur ser det ut där du bor? Märker du av någon vårflod, är ni redan mitt i sommaren eller har du snö utanför fortfarande?

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close