Fördelningsledighet

Jag har haft en speciell sommar i år. Förra sommaren var mest bara ledighet och lösdrift, medan den här sommaren handlade om jobb. Det är lite så jag vill leva – varva asmycket jobb med mer lediga perioder – och sprida ut det över veckan, året, livet.

Jag har sen några år insett – och gjort om livet efter – att jag inte trivs med det klassiska upplägget att vara ledig på helger och 4 veckor på sommaren. Jag vill ibland jobba helger och vara ledig en tisdag – eller jobba hela sommaren och ta mer ledigt på vintern.

Bada i Njupeskär
En rätt så ledig katt förra sommaren

Jag visste redan när jag klev på det här uppdraget i januari att det skulle bli väldigt komprimerat med jobb fram till åtminstone september. Mitt stora uppdrag är att jobba med lanseringen av Idre Fjälls nya webb och bokningssystem, som nu är ca 3 veckor bort.

Jag visste också att sommaren skulle bestå av jobb och därför har jag sedan januari sett till att ge mig själv små mikrosemestrar längs vägen.

Idre Fjäll, magiskt fångat av min begåvade kollega Alexander Neimert

Jag har inte haft någon ledig vecka i sommar, men jag känner mig ändå i balans och som att jag haft en riktigt härlig sommar. Jag tror det beror på några olika saker och kanske kan de vara bra tips till dig!

  1. Jag har hela tiden varit inställd på läget och ser det här projektet som en spännande utmaning med ett leveransdatum. Jag vet att just det här upplägget med mycket jobb har ett slutdatum och därför är det mer taggande än tröttande.
  2. Jag har använt helger, ibland weekends, till att byta miljö, lägga in vardagsäventyr eller kortare resor som givit mig en riktig boost och känsla av att jag haft en liten semester. Som mitt besök i Järvsö, följt av besök hemma hos mig, med små miniäventyr.
  3. Jag har använt sommarkvällarna! Jag brukar lätt bli trött och bekväm när jag jobbar mycket, men i sommar har jag använt kvällarna. Jag har lagt kajaken i sjön och paddlat till en ö för ett kvällsdopp, hajkat upp på en fjälltopp efter jobbet och grillat över öppen eld med semesterledig familj.
  4. Kanske viktigast av allt: de senaste veckorna – när vi gått in i en närmast dygnet-runt-fas av projektet – har jag lagt mig i tid och infört en morgonrutin där jag yogar, tar ett kort cirkelpass, eller en topptur tidigt varje morgon. Det har givit mig så mycket mer energi att lösa problem och mata på med allt som ska göras.
Minisemester Östomsjön
En övernattning i husvagn med nattbad, vid en strand 3km hemifrån – som en full semester!

Jag vill verkligen slå ett slag för det här med fördelningsledighet – kanske särskilt för dig som jobbar heltid och försöker hinna ta hand om det mesta av ditt välmående under 3-5 korta sommarveckor.

Gör inte det. Eller gör det också, men ge dig själv mikroledigheter hela året, med koncentrerade shots av det du behöver och tycker om. Oavsett hur du jobbar eller är ledig tror jag det är nyckeln till att inte bara transportera sig till nästa semester, utan faktiskt trivas hela vägen.

Nästa sommar? Jo, då tänker jag ta en hel del ledigt faktiskt. Och en massa härliga mikrosemestrar på vägen dit!

Höststormar

som river i kropp och själ. Som får mig att känna mig allsmäktigt levande och pytteliten på samma gång.
Jag vill känna dem på första parkett, i håret, på kinden, långt in på kroppen och framför brasan med utsikt över sjön och himlen, hänförd med tofflorna på.

Springa

på fjället på en glödröd bädd av ljung
och känna doften av sommarens kondens i milda höstvindar .

Utsikt från Nipfjället

Gå i mål

med årets stora projekt, high fivea med de som kämpat bredvid och åka hem med känslan av tillfredsställelse som bara hårt jobb kan ge. Laga mig en god lasagne, tända brasan, klappa mig på axeln och säga ”Bra jobbat. Imorgon får du sovmorgon”. 

Förändring

Bjuda en kompis

på en god gryta, dricka rödvin och slukas upp av ett snack om livets liv, medan kvällen mörknar och regnet slår mot rutan.

Att vakna tidigt

tända ljus och brasan i spisen och yoga mig mjuk och svettig och hungrig på frukost.

Det mysiga livet på landet

Ta ledigt från allt

lagom länge.

Vada ut

i bedövande kallt och vackert vatten. Kliva ner i en spegel och komma upp som ett bättre jag.

Katta fullmoon swim

Bygga

mitt hem, som jag vill ha det. Känna känslan att nu, nu händer det. Nu kan jag landa, på riktigt.
Det blev åtta. Men vem räknar?

Berätta. Vad får dig att längta efter höst?

natur och utvecklingsfas

”Jag tror jag är i en ny utvecklingsfas” skrev jag häromsistens på instagram och fick så himla fin respons. Det är nog många som kan känna igen de där mer långsamma utvecklingsfaserna. Ibland förklädd till ”30-årskris”, ibland är det mest en allmän vilsenhet som inte riktigt går att hänga upp på något.

De gör ju oftast inte det förrän efteråt – orsak, verkan och mål blir ju alltid som tydligast i backspegeln.

Katta i Särna
Nyinflyttad och salig

Jag gjorde ett stort kliv för två år sedan och flyttade till min drömplats. Skapade min bästa vardag och det är fan det bästa jag gjort. Jag har ingen längtan härifrån, men jag tror jag håller på att processa de andra bitarna.

Jag är rent geografiskt jag där jag vill vara just nu och då har andra stora funderingar klivit fram och tagit plats, den inre geografin liksom.

Jag märker det på att jag grubblar en hel del och har en känsla av att vara på väg fast jag liksom inte är det. Jag funderar på vad jag vill lägga min kraft på framåt. Vilka relationer som ger eller äter energi och hur jag kan hantera det. Vad jag vill jobba med på sikt. Hur världen ens ser ut om 15 år?

Vem skulle jag vilja dela äventyr och vardag med och hur hittar man den personen?

Bad i tjärn
En typ av äventyr – dra till en tjärn, bada naken och dricka en kall öl

Jag tycker att det är så pirrigt och spännande att utforska nya möjligheter och känna att det kan bli vad som helst. Men det kan vara ruskigt energikrävande också – när allt är ovisst och vagt i konturerna. Lite som att sitta med ett kodlås och ha minst en miljon möjliga kombinationer att beta igenom.

Jag vet att de här perioderna kan ta sin lilla tid och det ska de få göra. Men det kan hjälpa att ha en metod till hands. Jag har ju min struktur för förändring sen tidigare och ska ta en rejäl fjälltur med block och penna. Vem vet, jag kanske snubblar över en äventyrskompis däruppe också 😉 .

Även om det är jobbigt att vara mitt i det, så tycker jag ändå att en utvecklingsfas är mycket mer av en möjlighet än en kris. Hur fungerar du, brukar du ha såna omorienteringsfaser? Hur hanterar du det?

Katta cykling Idre Fjäll

Det är en häftig känsla att lära sig något nytt – att börja med en ny sport till exempel. När man är barn händer ju det där rätt så ofta och är kanske inget att reflektera över – för det mesta är ju nytt när en är barn.

Som vuxen är det mer sällan en plockar upp helt nya saker. Det är väl dels en bekvämlighet som kommer in, det där livet som tar sin plats och så det faktum att en redan provat rätt många saker.

Men jag har skrivit om det tidigare – jag vill alltid fortsätta uppleva första gånger, för det både utvecklar mig och gör mig pirrig på samma gång. Det håller mig nyfiken!

I sommar har jag upptäckt mountain bike-cyklingen (sist på bollen?) i tryggt sällskap med min cykelälskande mentor Sara.

Jag är precis purfärsk med bara några gånger i benen, men jag har som en härlig känsla för det. Som efter en första dejt där det mesta verkar lovande och är lite pirrigt liksom. Det här kan bli nåt tänker jag.

Längtar tills jag är bra nog att upptäcka Städjan med cykel. Bild lånad från Sara.

För ett antal år sedan testade jag downhillcykling en gång, i Hammarbybacken. Det gick bra utför och på den tiden var jag nog modigare så när intruktören sa ”det är mycket lättare att köra fort än att bromsa” så liksom bara följde jag det rådet och tyckte det var väldigt kul.
Däremot hade jag en rätt spektakulär tur upp med cykeln i ankarliften, så jag åkte bara en gång – för att jag inte ville åka upp med liften igen.

Sara på drömcykeln på Nipfjället

Nu när jag testade MTB på Idre Fjäll första gången, med ett gäng kollegor på lunchen, så var jag faktiskt ganska rädd utför upptäckte jag. Men jag råkade börja i den knixigaste leden också och efter det här i vintras har jag också blivit lite räddare vad gäller allt. Min första känsla var nog att jag kanske inte skulle fastna ordentligt.

Mountainbike-cykling på Idre Fjäll
Alla Kan-leden en magisk kväll på Idre Fjäll – en snäll downhill för oss stigcyklister 🙂

Men nu, efter några gånger, har jag nog fastnat rätt bra. Jag är lite rädd för downhill men älskar stig, sten och knixigheter. Cyklingen ger mig en frihetskänsla och blir som en ny kompis att återupptäcka min omgivning med på nya sätt. Det känns så jäkla roligt!
Hittills har jag lånat cyklar, men nu är jag redo att skaffa en ny äventyrskompis till mitt lilla gäng av skidor, skoter, snöskor och löpardojjor.

This could be the beginning of a beautiful friendship.

Katta MTB på Idre Fjäll
Upptäcker gamla stiga på nytt vis | Nipfjället

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close