In

Vinternatt

Vinternatt

Januari har bjudit på väder så här långt. Riktigt kallt och rejält med snö. Det känns så lyxigt att ha så mycket vinter, efter många år där jag tvingats maxa vintern under några få semesterdagar.

Jag tycker väldigt mycket om ljuset såhär års, men i år har jag verkligen fördjupat min förälskelse i mörkret också. Det har blivit många nattpromenader under månsken och stjärnhimlar. Jag känner mig sådär ödmjukt liten och samtidigt väldigt nära hela alltet när det bara är jag, stjärnorna och knarrandet i snön.

Men det är inte helt riskfritt att traska runt på nätterna! Häromkvällen var jag ute och gick med snöskor på sjön, djupt försjunken i tankar. Över halva sjön låg lite snödis och det var sån där mysig spöklik känsla liksom. Jag kunde se ljusen från gårdarna och någon enstaka vägbelysning.

Efter en halvtimme började jag vända hemåt och tog sikte på ”mina” ljus. Men efter ett tag kom jag till en udde som inte borde vara där. Jag kikade runt och försökte greppa vart jag var, men det stämde inte alls med min mentala karta så jag fick liksom inte ihop det.

Jag korsade en skoterled och tänkte att nu vet jag i alla fall. Vände och knatade åt rätt håll. Tills jag kom till stranden och insåg att ingenting stämde. Jag hade ingen aning om vart jag var, haha. Plötsligt såg jag tre björkar i rad som jag hade fotat dagen innan och insåg att jag hamnat på andra sidan sjön, precis mittemot oss. Det var en surrealistisk känsla, att bli så totalt bortkollrad av lite dimma.

Jag får väl ta mina nattpromenader på mer stjärnklara nätter framöver. Det är ju inte så tokigt ändå. 

Särnsjön, en dimfri natt.

Det är som att vandra i en vintersaga.

Vilan och evigheten. Alla borde få uppleva en promenad i en vinternatt.

Share Tweet Pin It +1

11 Comments

In

Ljus och mörker

Ljuset. Det kan stå för så mycket, det ordet. Undrar om det är den mest använda metaforen för att signalera hopp, bättre tider, ett lyckligare slut där i den mörka tunneln? Ljuset är för mig också den största konstnären av dem alla. Så många gånger jag blivit rörd till tårar, spralligt euforisk eller bara andäktigt stum framför ljusets skådespel över berg, skogar och städer. Lugnad av stämningen det lilla levande ljuset skapar i ett nedsläckt rum.

Men jag tycker om mörkret också – de kolsvarta nätterna när stjärnorna syns som bäst. Det lugnare tempot i själen när dagarna är korta. De dunkla vrårna som gör att de tända ljusen syns. Sorgerna som gör lyckan starkare. Jag tycker om mörkret för att det lyfter fram ljuset.

Den 21 december klockan 17:28 inföll vintersolståndet – när dagen är som kortast och natten som längst, innan det vänder mot ljusare tider. Värt att fira tycker jag, mörker och ljus och deras eviga samspel.

Sara bjöd några av mina favoritmänniskor till Hälsingland, för att fira vändningen med ett dygn av lugnt och lyxigt vinterhäng. Midvinterbrasa, utefika och middag lagad över öppen eld. Vänner och vedeldat vinterbad under stjärnorna.

Den bästa blandningen av ljus och mörker.

Ljus och mörker på vintersolståndetMarschallstigen ner mot brasan. Älskar marschaller i vintermörkret!

Sara – alltid upplyst, alltid ljusspridare!

Midvinterbrasan

Och midvinterskålen

Åsa fixade middagsveden

Midvintertvagningen. Ljuvlig!

Ljuskonstnären alltså…

Begåvade Louise och Iowa

Ljusglad Katt

Fina människor i fint ljus – Angeliqa & Emilia

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Vardagsliv

En ko på isen – älgbesök på Särnsjön

Älgbesök på Särnsjön av nyfiken fjoling

Mina morgnar här börjar alltid med att jag går fram till balkongdörren i köket och kollar läget vid frukostbordet därute. Där hänger mina gangsta-ekorrar med alla småfåglarna (ja, jag vet, jag håller på att morpha till crazy bird lady, men alltså, det är morgonens höjdpunkt, förutom första kaffekoppen såklart). De är så jäkla söta och roliga att kolla på.

I morse höll jag som bäst på att filma ekorrarnas thuglife när jag plötsligt skymtade en rörelse nere vid sjön i ögonvrån. Där stod en lite tonårsranglig älg och funderade på vart han skulle gå. Efter bara några sekunder gick han in bland träden igen och jag funderade på om jag skulle ge mig över till grannens gård och se om jag hittade honom. Jag laddade kaffebryggaren enligt devisen ”first coffee, then the moose” och kikade ut igen och plötsligt ser jag fjolingen (fjolårskalv) med sin mor spankulera ut på sjön i skoterspåret.

Jag kan nog inte beskriva hur fullkomligt tagen jag blev. Strunt i kaffet! I den guldlila soluppgången stod två majestätiska skepnader, precis där vår äng slutar. Jag har aldrig sett älgar här – väldigt många spår på mina skid- och snöskoturer, men jag trodde inte jag skulle få se dem så här öppet. Och så länge. Och utanför mitt fönster.

Jag SPRANG ut med kameran i handen, ner till sjön. Där kunde jag följa dem under deras ispromenad i morgonsolen. De gick rakt förbi över den lilla viken vid oss och upp på badplatsen på andra sidan. Fjolingen kollade lite nyfiket när jag kom flaxande, men sen gick de lugnt vidare. Precis när de kom upp på udden började de trava upp i skogen mot gångbron och försvann bakom träden.

Då upptäckte jag att jag knappt kände händerna. Jag blev så till mig att jag sprang ut utan vare sig jacka, mössa, vantar eller halsduk. I 25 minusgrader. Det är väl ungefär så det märks att jag är nyinflyttad här :). Det gjorde lite ont när jag kom in igen och började tina, men euforin satt kvar längre än kylan. Vilken början på jobbdagen!

Älgar på SärnsjönTonåring på vinternöje

 

Älgko med fjolårskalvOch plötsligt var det en ko på isen. 

Älg i SärnaSå vackert att jag spricker. Så glad att fick uppleva det. Fjolingen tyckte nog mest att jag var konstig, jag kan ha varit lite odiskret på vägen ned.

Queen of the forest, captain of the lake

Tack för den här gången, you made my day!

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In Vardagsliv

Kalla dagar som värmer själen

Winter sunset in Särna

I morse vaknade jag till en riktigt kall och gnistrande vacker vintervärld. Ute var det 29 minusgrader och i stora rummet var det knappt 14 grader. Jag tycker det är så mysigt att gå upp, slå på kaffebryggaren och börja elda. Med varma mjukiskläder och hett kaffe vaknar jag med värmen från de båda spisarna.

Tillsammans värmer spisarna upp rummet ganska snabbt, en fördel med de moderna varianterna som inte ger all värme till kråkorna. Det går mycket ved nu, men det är bra mycket billigare än att värma upp ladan med el. Och jag har vant mig, eller snarare anpassat mig, till lite kallare rum – jag har tofflor, tjock stickad tröja och antingen underställsbyxor eller mina tjockare mjukisar.

Utanför fönstret ser jag småfåglarna burra upp sig och kämpa mot kylan och jag vill så gärna släppa in dem i värmen. De små krakarna! Men jag matar dem med energispäckade jordnötter och frön och små ostbitar på tips av min farbror. Det är en underbar känsla att gå ut och fylla på och veta att jag hjälper dem hålla sig varma i kylan. Mina små kompisar!

Det ska vara så här kallt några dagar till och jag sänker mitt eget tempo i takt med kylan. I två dagar har jag varit ute på pulshöjande snöskopromenader, men idag, när det är riktigt bitande kallt, har jag mest varit inne. Det är som om vi ska vila och spara energin, så jag tänder ljus, jobbar inomhus och tittar på The Crown på kvällarna. Uppkrupen i soffan med ett varm fårskinn.

Ute är det kallt, men den vackra vintern, fåglarna och den lugna brasan värmer mig i själen. Det är fint, det här livet nära naturen.

En kall och helt makalöst vacker snöskotur på sjön. Har jag nämnt att världen är som vackrast i minusgrader? 

Känslan att vara omsluten av det här, den är svårslagen. 

Ett av mina vackraste svettpass ever!

En liten plutt som fryser – åh om jag kunde få ta in dem en stund! 

Har fyllt på alla fågelrestauranger idag och har funderat på hur knasigt det skulle anses att klä fågelholkar med fårskinn. Crazy bird woman-knasigt? 

Pappas kompis Jonny (ni vet, han med pipan), har gjort ett fågelbord som fick finbesök av Domherren idag.

Verkar vara en sträng herre 🙂 

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Life Design

Mitt 2018 – att bygga en framtid

2018 är i full gång, men jag har varit ledig såhär långt och tagit mig tid att tänka igenom vad jag vill se tillbaks på när det är dags att fira in 2019. Jag tror verkligen att det ger effekt att reflektera, utvärdera och att på något sätt skriva ned hur en vill att ens år och följaktligen ens vardag ska se ut.

Sedan 10 år har jag varje nyår skrivit ett brev till mig själv om ett år, som jag svarar på ett år senare. Förutom att det är ganska roligt så har jag märkt att jag dels blivit mer medveten i mina val, dels i högre grad faktiskt förverkligat dem. Av dyrköpt erfarenhet vet jag att livet (och döden) ofta bara händer, men det finns delar vi verkligen kan påverka dit vi vill.

2017 var för mig ett stort förändringsår -precis som för 10 år sedan. Och precis som då ser jag fram emot ett år där jag förvaltar och tar vidare förändringen jag gjort och de insikter som landat. I år planerar jag inte för några drastiska hopp, men, kanske ännu mer utmanande, för att verkligen skapa mig en ny vardag och lägga grunden för framtida verksamhet.

Gryning över SärnsjönMen; först och främst hoppas jag att alla mina nära och kära och jag själv får vara friska och glada hela året. Det är själva grunden för allt.

Årets kaka tänker jag ska bakas av några riktigt bra ingredienser, nämligen följande:

FOKUS

Det här blir mitt ledord i år – jag vill att det ska genomsyra både fritid, jobb och framtid. De senaste åren har jag flängt så mycket, gjort lite av varje, bott i kappsäck och känt mig fram. I år vill jag renodla, skala av och fokusera. Det gäller i stort och smått – ner på daglig nivå.

Det är lätt att bli distraherad av sociala medier, allt som händer i världen, allt vi ”måste ha” och allt som ”borde göras”. I år ska jag välja och välja bort ännu mer medvetet, väldigt inspirerad av den här kloka kvinnan. Att min närmsta granne nu är skog och fjäll och att jag hellre kollar på ekorrar istället för instagram på morgonen känns som en bra början.

Ekorre snor talgboll

UTVECKLING

Planerade självstudier

Jag älskar att utvecklas (även om jag ärligt talar känner att jag invecklar en del på vägen) och så även i år. Jag har valt ut några områden där jag vill lära mig mer och har lagt upp planerade självstudier. Med fokus enligt ovan. Där jag tidigare strökollat tutorials på impuls har jag nu planerat temamånader för ett område i taget och tänkt mig ett slags ”examensprojekt” för varje område. Jag är riktigt taggad för det!


Självstudier i grupp, juni 2016 med Fotoresor

Skriva

Jag har alltid reflekterat genom att skriva, men det har blivit mindre av det efter att jag började skriva mer i jobbet. Mitt privata skrivande har begränsats till bloggen, men där hamnar ju inte allt. Därför har jag bestämt mig för att skriva mer vid sidan om igen. Kanske till och med analogt. Kanske är 2018 året då den klassiska dagboken får sin revival?

INSPIRATION

Detta viktiga bränsle! Särskilt viktigt som ensamjobbande egenföretagare. Jag har satsat på det ända sedan jag blev egen och började ansvara för det själv, men nu när jag också bor rätt så avskilt så är det ännu viktigare och därför hamnar det där.

Skaffa kollegor

Nej, jag tänker inte anställa, men jag längtar efter att få jobba med kollegor. Att utmanas, bollplanka och skapa tillsammans med andra är det jag saknar med att vara anställd. I år vill jag därför sälja in och genomföra ett projekt med en eller flera ”kollegor”. Har du lust och idéer, maila mig!

Elin Kero, Linda Hörnfeldt inos workation
Elin och Linda leker loss på INOS Winter Workation i Åre förra året. 

Keep the workations coming

Workations har blivit ett av mina favvosätt att få inspiration och lära känna nya människor. Det har blivit några stycken sedan den första för två år sedan och jag tänker fortsätta. Först ut i år är Winter Workation i Åre med INOS.  Jag vill både arrangera och åka på så många jag kan, för herregud vad det ger mycket.

Hantverk

Sist men inte minst så vill jag lära mig snickra i år. Ett mål jag har är att designa och snickra en egen möbel. Tänk, att kunna skapa precis det en vill ha – vad häftigt!

HÄLSA

Ju äldre en blir, desto viktigare känns den och desto mindre får en gratis 🙂 . Jag tror på att ha en bra mix av aktivitet, bra kost och väl valda relationer. Inte minst – en bra struktur för hur jag fördelar tiden på de olika delarna. Under 2018 vill jag – återigen med fokus i åtanke – hålla det enkelt.

Jag vill röra mig varje dag – gå, skida, springa eller hugga ved spelar ingen roll – och så har jag tagit upp styrketräningen igen.

Jag vill ha struktur för arbetstid, fritid, sömn och fysisk aktivitet. Viktigt när en jobbar hemifrån! Längtar till jag har ett eget hem så jag också kan packa upp och ha koll på alla saker.

Katta vid NjupeskärInga problem med träningsmotivation när gymmet ser ut såhär! 

Sist men inte minst – en ingrediens jag äntligen har som bas i mixen:

SÄRNA!

I år ska jag börja bygget av mitt egna hem och det ser jag fram emot så himla mycket! Men jag vill också lägga en mer yrkesmässig grund för min framtid här. Exakt hur den ska se ut vet jag inte än, men jag har ringat in vad jag vill och i år vill jag sätta spaden i marken så att säga.

Jag vill också fortsätta njuta av allt som den här bygden erbjuder i form av skog, fjäll, stillhet och tid. Och jag vill bli ännu bättre på att lyfta fram livet på landet och i naturen. Inspirera fler som funderar till att våga ändra sin mix att innehålla mer av naturen och mindre av det som på sikt drabbar den.

Hej 2018 – vi ska ha så roligt tillsammans! 

Natur i Särna

Share Tweet Pin It +1

15 Comments

In Friluftsliv

En vinterdag till arkivet

Det här med att hänga i två veckor med familjen – det är hektiskt, intensivt och alldeles, alldeles underbart. Vi har spelat poker, lagat mat, diskat och utflyktat oss genom ett vintrigt jullov.

Det är mycket umgänge och logistik när tio personer hänger konstant och det positiva med det är att jag knappt ägnat internet en minut på hela tiden. Faktum är att jag knappt haft en minut egentid.
Baksidan med det är att jag ligger efter med allt annat jag vill göra när jag är ledig. Se TV-serier, blogga, vila och sånt.

Jag har inte heller hunnit tänka klart över mitt 2018, men något jag äntligen gjort är att åka skoter. Innan högen kom hit hade jag faktiskt inte tagit ut skotern för i år, men nu har vi gjort flera turer. Vi har också fått en ny skotermedlem i familjen så att vi alla kan hänga med på samma skotertur, vilket ju är trevligt.

Häromdagen packade vi ved, matsäck och oss själva i två skotrar och en kälke och åkte iväg till Glytjärn – en gammal favorit i släkten. Det var en helt otrolig vinterdag, med lågt stående sol och massvis med snö. Granar med snötyngda grenar, det är nog den vackraste vintervyn jag vet.

Vi gjorde upp eld, testade skotrarna och fikade på kaffe, mackor, bullar och varm choklad. När himlen färgades lila och rosa vände vi hemåt igen, med röda kinder efter en riktigt fin vinterdag. En sån jag kommer minnas länge.

Pappa & lillbrorsan körde mig & syrran lugnt och säkert i kälken.

Väl framme ville alla testa vår nya, lite mer fartiga skoter. Här är det syrran som gasar iväg…

…och så min svåger Ola, som visade sig vara en naturbegåvning, fast han är från Skåne!

Det blev bara vackrare och vackrare över Glytjärn. Gud vad jag är glad att jag bor här (jag kanske har sagt det förut?).

Ola fortsatte leka loss i kvällssolen

Och jag insåg att det inte bara finns golden hour och blue hour, det finns pink, purple och allt däremellan också. Stackars mitt minneskort…

Vinter <3

Dags att vända hem till brasan och middagslogistiken, med själen full av vinter. 

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Life Design

Det stora äventyret – mitt 2017

I morgon firar vi ut 2017 och det har verkligen var ett av mina mer förändringspräglade år här på jorden. När jag blickar bakåt och går igenom vad det här året har givit så är det ett stort spektra som låter sig sammanfattas så enkelt. Det har varit ett stort år. Om 2016 var ett rätt så vilset och tufft år, så var 2017 året jag landade i det mesta och på landade på rätt plats. Min plats.

En skakig start

På nyårsafton förra året skrev jag för första gången sedan 2005 inget brev till mig själv om ett år. Dagen innan tog en lång och kär relation slut och allt var så upp och ner att det inte gick. Jag blev inneboende hos pappa och köpte en egen bil och början av året handlade mycket om att avsluta och fundera på nästa kapitel.


I januari hämtade jag ut äventyrsbilen – en väldigt viktig kompis under året

Inte förrän i april hade jag helt kommit fram till hur nästa steg skulle se ut och i maj kunde jag äntligen skriva ner mina intentioner för 2017. Det var mitt nyår, en något försenad men riktigt efterlängtad nystart, efter ett kvartal med ovissa planer.

2017 – så blev det

Jag plitade ner mina olika utmaningar och beslut under några olika rubriker; Geografin, Utmaningarna och Upplevelserna. Och ungefär såhär gick det.

Geografin

Ladan invigdes i april och med det blev det plötsligt självklart:  inga stepping stones på vägen, jag ville ju vara i Särna. Så jag fattade årets absolut bästa beslut – jag skulle flytta hit. Jag kan nog inte riktigt beskriva hur rätt det känns. Hur otroligt grundad och tillfreds jag känner mig här. Hur tacksam jag är precis varje dag – på riktigt. TACK till mig själv för att jag gick hela vägen dit hjärtat ville.


En av de första fredagkvällarna jag var i Särna efter jag bestämt mig för att det skulle bli hemma. Minns hur otroligt lyxigt det kändes!

Det handlade om en flytt på flera plan. Från inrutat stadsliv till nedskalat landsbygdsliv. Från sambo till singel. Från ett socialt och yrkesmässigt sammanhang till ett helt annat. Och det har börjat så bra!

Jag tycker jag har varit mer social än på flera år sen jag flyttade hit. Jag har älskat livet på landet från första stund. Från att jobba med kroppen och klara mig själv till att uppleva naturen varje dag, själv och med andra.

Katta vid sågbock

Jag har under hösten träffat så många olika personer häromkring – grannar, likasinnade, blivande ”kollegor” och eldsjälar. Det har varit så kul och jag är väldigt glad över hur välkommen jag känt mig.

Och nu, precis i skiftet mellan 2017 och 2018 har vi på riktigt påbörjat planeringen för ”min” lada – det som ska bli mitt egna lilla hem tvärsöver gården. Åh, det känns så spännande!

Utmaningarna

Jag gav mig själv några utmaningar under året, som jag vill ta tag i när jag väl hade landat. Det handlade om ett lustfyllt hobbyprojekt som jag och syrran påbörjat, om att äntligen få koll på och bli vän med allt det där administrativa som vuxenlivet och egenföretagarlivet kräver, och så handlade det om hälsan. Om att vara mitt friskaste, gladaste och starkaste jag lagom till jag fyller nytt decennium i sommar.

  1. Hobbyprojektet – vi har kommit rätt långt, trots att vi båda jobbat och haft fullt upp med allt det där andra. Under början av 2018 kommer vi släppa vår lilla bebis och jag ser verkligen fram emot det. Det har tagit längre tid än vi trodde, men nu har vi fått upp farten!
  2. Det där med post, räkningar, försäkringar och bokföring – det har varit rörigt i år. Jag har bott i en kappsäck mer än halva året, inte haft en fast adress och inget kontor. Fy alltså. Men nu under hösten tog jag tag i det ordentligt och inför 2018 känns det äntligen som jag börjat få koll. Det här har varit en riktig energitjuv och det är en sån lättnad att jag är i fas nu. Usch vad jobbigt det är när det inte funkar.
  3. Hälsoprojektet har också gått upp och ner. Jag har varit väldigt trött nästan hela året. Trots att jag mådde så bra mentalt och verkligen dragit ner på all stress och ovisshet, så var det som att jag aldrig var pigg. Började blir rätt så orolig att jag var sjuk, innan det äntligen vände i höstas. Jag kommer skriva mer om det i ett eget inlägg.

Upplevelserna

Det här året. Jag skulle vilja beskriva det som ett oerhört rikt år där jag träffat så många otroliga människor. Både nya och tidigare vänner. Jag utnämner workation & likasinnade som fenomen till de absoluta stjärnorna i mitt år.  Från de olika större eventen till de mindre sammankomsterna. De har givit mig så förbaskat mycket.

Det var Winter workation i Åre, TIC i Stockholm, workations här i ladan med fotografer och frilansare, ett besök hos Sofia och så den härliga helgen med Kvinnliga Äventyrare.  Overkligt bra!

Jag ville också besöka Lofoten och i juni blev det av. Jag, Katrin, Sara och Hobby kunde tack vare Touring Cars åka på en låååång drömresa till vackra Norge.

Någon långvandring blev det inte, men jag har vistats i fjäll mest hela året ändå och hann inte riktigt sakna den tänkta upplevelsen. Däremot blev det ännu ett episkt äventyr till häst på Trumvallen. Och ja, jag måste dit nästa år också!

Trumvallens fjällridning

 

Så, jag ser tillbaks på ett riktigt, riktigt fint år. En separation är jobbig, sorglig och tuff, men jag följde kompassen och såhär i slutet av ett händelserikt och omtumlande 2017 så är det med förväntan och helt galet mycket pepp jag ser fram emot att fira in 2018. Jag bär med mig mycket positivt in i det nya året.

Imorgon kommer jag berätta mer om vad jag hoppas få uppleva, åstadkomma och känna under nästa år.

Vad tar du med dig från 2017? 
Länka gärna i en kommentar om du också summerat, så intressant att läsa!

Share Tweet Pin It +1

16 Comments

In Inspiration

En del lunchraster är bättre än andra

Hej hej från andra sidan julen! Jag har äntligen landat i soffan med en skumtomte och lite tid att kika igenom bilder.

Det har varit några härliga dagar helt fulla med härliga människor. Jag ligger efter i mitt bildarkiv, så jag arbetar mig framåt med början i en fin sista dag i Särna.

Jag höll på att fixa med julklappar, jobba och bunkra Särna-lugn inför en vecka i stan. Vid sen lunchtid ville jag ut och ta en skidtur på sjön – det var rätt så perfekt snö, krispigt kallt och vackert eftermiddagsljus.

Precis när jagkom tillbaks till ladan så slog den här otroliga kvällshimlen till. Jag slängde mig ner till sjön igen och hann precis fånga några bilder innan ljuset mattades av. Naturen alltså. Vilken jäkla stjärna!

Nöjd efter en skön jäkla lunchpaus. Och sen såg jag det här…


Bara att slänga skidorna och springa ner!


Visst blir man andlös? Jag har bara ljusat upp träden lite på de här bilderna, the rest is nature <3


Min plats!

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In Vardagsliv

Julen, guldet och min inre bohem

I dag fick jag nästan hicka när jag såg att det redan var den 18 december. Om två dagar ska jag föreläsa här i Särna, sen åker jag söderut för att fira vintersolstånd och julafton.

Innan dess ska jag visst vara klar med en hel radda grejer, som att fixa sista klapparna, slå in dem, jobba undan för jullov och julstäda ladan. Men jag blir hela tiden distraherad av allt det vackra utanför dörren. Jag klarar nästan inte av det! Och då vet jag ju ändå att jag förmodligen har mycket vinter att se fram emot här.

I går morse vaknade jag ungefär när solen gick upp och tänkte vakna långsamt med en god frukost framför Musikhjälpen. Men så tittade jag ut genom fönstret och bara kastade mig ut genom dörren. I långkallingar och dunjacka. Helt hänförd av en guldig dimma tog det 20 minuter innan jag upptäckte att det faktiskt var 25 minusgrader ute och att de nöp mig lite överallt. Naturmupplivet deluxe!


Värt att förfrysa mindre kroppsdelar för ju <3


Om jag nånsin skulle få för mig att flytta, påminn mig om att bo vid en sjö. Och där det blir vinter. Alltid. 


Jag orkar inte. De här Disney-granarna på vår gård, guldljuset, snön, dimman, LIVET! Tack, tack, tack för att jag får leva så här.

Nu sitter jag här och försöker göra en disciplinerad plan för morgondagen, blogga, äta skumtomtar och ladda för paketinslagning, samtidigt. Skulle vilja se ett avsnitt av The Crown också…
Jag inser att det är dags att göra en lista – det har jag inte gjort på nån vecka och jag behöver nog strukturera allt jag vill hinna med innan jag åker. Mitt bohem-jag klarar inte av att bo såhär utan disciplinerade listor!

Är du redo för jullov än? 

Share Tweet Pin It +1

16 Comments

In

Att komma hem ska vara en julfest

Särna

Snön kom flygande emot mig när jag körde de sista milen mot Särna. Efter Älvdalen var vägen som orörd, med drivsnö och snötyngda granar som lystes upp av mitt helljus. Åh, det var magiskt, med snöandet, träden och känslan av att vara helt ensam på vägarna. Eller ja, jag var ju faktiskt det. Efter Älvdalen mötte jag inte en enda bil.

Jag vaknade i morse av snöröjning utanför fönstret och jag gick ut för att flytta bilen. Niklas, som satt i traktorn och som fixar snöröjningen på gården, berättade att han är min fyrmänning. När en bor i en liten by som både mamma och pappa kommer ifrån så är det inget konstigt – ändå blir jag lika glatt överraskad varje gång jag presenteras för en ny släkting. Det är så roligt!


Nyplogad gårdsplan – insnöad bil

När han åkt gick jag in och eldade loss – det var svalt i ladan – och sen åt jag en lugn frukost, packade upp min väska och kollade på småfåglarna. Efter lagom mycket kaffe gick jag ut.
Jag tycker om att ta en runda på gården när jag varit borta. Kolla vad vädret förändrat sedan jag åkte, om allt är i ordning och så går jag ner till sjön. Den bjuder alltid på en ny tavla, som en välkommen-hem-present.

Jag insåg att jag vaknat i Narnia, klädde om för en promenad och gick ut. Med risk för att vara tjatig – men som jag älskar att bo här. Det är så sanslöst vackert, rofyllt och naturnära.


Vyn som mötte mig utanför dörren. Vitt lördagsgodis!


En babygran med vinteroverall. Och så det där vinterljuset. Typ allt jag behöver i en bild.


Jag gick över sjön, in på våra skogsstigar och sen kom jag ut på den oplogade vägen som går till vår sommarstuga. Visst är den vacker? På vintern är det skoter eller skidor som gäller om vi ska dit.


När grannhuset ser ut såhär, då vet en att en bor bra! Pappas kusin har den här vackra gården som fritidshus (farfars syster bodde där förr). Grandungen bakom det stora huset döljer vår ena lada, som skymtar mellan träden. På ängen betar våra hyrhästar på sommaren. 


Vår väg var nästan smärtsamt vintervacker. Precis utanför högerkanten av bilden svänger man ner på vår gård. 

När jag kom hem fick jag världens fixarfeeling. Tror det var all vinter som fick igång mig, jag kände sån där Karl-Bertil Jonssonsk julharmoni, haha.
Först skottade jag upp våra gångpassager på gården, sen bar jag in tre säckar ved innan jag tog yxan och en säck och gick ut för att hugga grankvistar. Här skulle julpyntas!


Jag tände lyktan av bara farten. Gillar när det är mysigt både ute och inne!


Doften av gran alltså…Finns det något bättre jultjack? Hade en tanke om att klä det gamla vagnshjulet i grankvistar. Hur det gick får ni se senare…


Julskjortan på! 

Just nu kan jag faktiskt inte tänka mig en bättre lördag. Vinter, kroppsjobb, pyssel och brasa med julmusik. Jag vågar nästan inte skriva det, men fasen alltså, jag blir så lycklig av att bo här*!

*unjinx

Share Tweet Pin It +1

19 Comments