november 2014

etthundra svar

Karin skickade mig en utmaning och det tog tid att göra den! Men här kommer – hundra svar på lite av varje. 
1. Hur gammal är du om fem år?

41.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med igår? 

Min sambo Eric & bonustjej Linnea – efter att inte ha träffat dem på över en vecka. Äntligen! som Gert brukar säga.

3. Hur lång är du? 

169,5 cm. Så nära, men ändå så långt borta!

4. Vilken är den senaste filmen du sett?

Var tvungen att tänka länge. Men det var nog när jag och Eric hyrde Angriest man in Brooklyn på DVD. Hemskt nog spelar Robin Williams en man som försöker ta livet av sig. Men den var riktigt bra.

5. Vem ringde du senast?

Min kompis Lisa – fastighetsmagnaten! 

Vem ringde dig senast?

Se ovan!

7. Hur löd det senaste sms:et du fick?

*tumme upp* *smiling face* *rödvinsglas* (de som skrev den här frågan hade inte tänkt på emojis, eller hur?)

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? 

Sms eller fysiska möten tror jag. Är inte jättemycket för telefonsamtal om det inte är superviktigt.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? 

Svår fråga. Mamma gick bort, så varken eller.

10. När såg du senast din mamma?

Den 25 oktober 1999, dagen efter hon somnade in.

me_and_mom

11. Vilken ögonfärg har du?

Gröna med lite, lite brunt i.

12. När vaknade du i går?

Jag vaknade vid 7:30. Redo att ta tag i jobb och städning inför lägenhetsfotografering.

13. Vilken är din favoritjulsång?

Någon med Elvis tror jag. Men jag brukar hinna tröttna på de flesta.

14. Vilken är din favoritplats?

Särna. En sandstrand i solnedgång. Skogen (i dagsljus). På upptäcktsfärd.

hawaii
På upptäcktsfärd på Hawaii – en bra plats!

Vilken plats föredrar du minst?

Köttmuren på Stockholms Central. Troligen Bombay och Calcutta av samma anledning.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år?

Ingen aning! Men jag tror att jag är precis där jag vill vara!

17. Vad skrämde dig om natten som barn?

Monster under sängen.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast?

Mina kompisar när vi var i Budapest.

19. Hur stor är din säng?

I Stockholm 160cm, i Norrköping 180 – hur stor som helst!

20. Har du stationär eller bärbar dator?

En bärbar (nåja) Macbook Pro 15 tum med retinaskärm. Älskar den.

22. Hur många kuddar har du i sängen? 

Typ en per skalle. Och min börjar bli alldeles för platt.

23. Hur många landskap har du bott i? 

Tre tror jag. Uppland, Södermanland och Östergötland. Om man bara räknar Sverige. Annars 4. Dags att utöka?

24. Vilka städer har du bott i?

Stockholm, Norrköping, Brighton. Kortare period i Brisbane.

tstreet
Min första egna lya, på T-street (Torsgatan) i Stockholm.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?

Konstigt nog strumpor inomhus och barfota utomhus (sommartid alltså). I övrigt har jag gärna skor på tassarna.

26. Är du social?

Ja, när jag är på humör så kan jag vara toksocial. Och ibland vill jag bara vara själv och inte prata med någon. Men jag är nästan alltid trevlig om någon försöker prata, oavsett vilket humör jag själv är på.

27. Vilken är din favoritglass? 

Är inte sådär galen i glass. Men jag gillade verkligen vår hemgjorda jordgubb/saltlakritsglass. Annars brukar jag gilla polka eller något med choklad/krokant.

28. Vilken är din favoritefterrätt? 

Creme Brulée eller chokladfondant tror jag.

29. Tycker du om kinamat?

Nej, det var nog ett tag sedan.

30. Tycker du om kaffe?

OMG yes!

31. Vad dricker du till frukost? 

Vatten och kaffe oftast.

32. Sover du på någon särskild sida?

Ja. Alltid till höger från fotändan sett.

33. Kan du spela poker? 

Haha. Jag tycker att jag är utmärkt på poker. Min sambo och min svåger hävdar att jag frångår alla befintliga teorier och mönster. Helt oförutsägbar mao. Så ja, jag tycker jag är utmärkt på poker!

35. Är du en beroendemänniska?

Nä, tror inte det. Kanske när det gäller vissa grejer, som att vilja hålla kvar känslan av att det inte är vardag.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din?

Nej, faktiskt inte! Dan före och dan efter bara.

37. Vill du ha barn?

Om det tvista demonerna! Men de är ju sjukt gulliga!

dolly_nica
Dollyboll i Nicaragua.

38. Kan du några andra språk än svenska.

Engelska och tyska. Fast tyskan är rätt så vilande just nu faktiskt…

39. Har du någonsin åkt ambulans?

Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng?

Havet!

me-beach

41. Vad spenderar du helst pengar på?

Om du frågar mig: resor, restauranger och sånt som gör livet enklare (ibland taxi t.ex). Frågar du mitt kontoutdrag – presenter!!

42. Äger du dyrbara smycken?

Nej, inga juveler. Men en ring som betyder oerhört mycket som jag alltid har på mig. En som mamma fick i 40-årspresent och som jag lyckats ha koll på i 15 år – trots att jag är jättedålig på att ha fina smycken kvar i min ägo.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?

Kollar inte på TV längre i traditionell mening. Men om jag kollar bakåt på SVT Play så är det dokumentärer. Plus alla underbar serier på Netflix/Viaplay mfl.

44. Kan du rulla med tungan?

Japp!

45. Vem är den roligaste människan du känner?

De tre jag nyligen spenderade en helg med i Budapest. De tre när de är tillsammans är ett A-team!

46. Sover du med gosedjur?

En östgöte, i övrigt inget.

eric-me

47. Vad har du för ringsignal?

Old phone för det mesta. Sjukt trist och jobbig men jag har inte hittat någon bättre.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten?

Troligen, men de är nog i pappas källare. Har ett par små skor i en låda här i Norrköping dock.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött?

En soffkudde med mönster.

50. Flirtar du mycket?

Nej. Jag har världens sämsta flirtradar. Men det här att jag har svårt för att vara otrevlig och ganska nyfiken på människor har rätt många gånger misstagits för flirtande.

51. Kan du byta olja på bilen?

Jajemen!

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?

Aldrig!

53. Vilken var den senaste boken du läste?

Den senaste hela boken var nog Spår av Lena Sundström. Sjukt bra! Sen har jag minst 8 påbörjade böcker i pocketform och 2 i ljudform. Jag har tappat förmågan att försvinna in i en bok, vilket jag saknar galet mycket som gammal tokbokmal.

54. Läser du dagstidningen? 

Nej. Lyssnar på radio och omgivningen.

55. Prenumererar du på någon veckotidning?

Nej

56. Dansar du i bilen?

Det händer. Men oftast sjunger jag pinsamt inlevelsefullt till powerballader!

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? 

P1.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?

Minns inte faktiskt…:)

59. När var du i kyrkan senast?

På mormors begravning i januari.

Särna_kyrka

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet?

Jämnt skägg mellan Ove, mattelärare och Eva, klassföreståndare.

61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?

Några dygn

62. Vem var det som senast gjorde något extra speciellt för dig?

Det går inte att urskilja – jag har så många snälla vänner som gör olika saker som gör mig glad.

63. Vad lyssnar du på just nu?

Avsnitt 12 säsong 3 av Walking Dead som Eric kollar på medan jag skriver det här.

64. Har du varit med i tidningen?

Ja, typ 2 gånger. Aftonbladet söndag och Metro teknik.

65. Vad är det konstigaste du ätit?

Jag är ju rätt kinkig med konstig mat så jag tror inte jag har någon udda grej på listan faktiskt. Fiskbullar i hummersås?

67. Vad är det för färg på din tandborste?

Vit med ett gult streck.

68. Hur imponerar man på dig? 

Genom att vara trygg i sig själv och att vara mån om andra. Och så lite egocentrisk som möjligt.

69. Vem ringer du när du är arg/ledsen?

Eric, Lisa eller Strömmen.

sarakattalisa
BFF:s

70. Har du någon piercing?

Bara i öronen.

71. Din största vinst?

När jag vann 15000kr i resepresentkort, just som jag konstaterat att jag inte skulle ha råd att hälsa på min syster och systerdotter i Nicaragua när de var där. Jag vann, bokade och det ledde till att jag senare sa upp mig och reste jorden runt. Vilken vinst va! Tack Taxi Stockholm!

me_and_dolly

72. Civilstånd?

Sambo med avvikelser. Men snart är jag nog helt och håller bofast i Norrköping.

73. Vilka hemsidor besöker du dagligen?

instagram, traningsgladje.se, facebook (tyvärr – dock ej i mobilen längre) och min egen såklart.

74. Är du fåfäng?

Ja, det händer. Men mer kring prestation än utseende.

75. Ångrar du någonting du gjort?

Nej faktiskt inte. Allt jag gjort har tagit mig dit jag är idag. Till och med det jag inte gjorde.

76. Hur gammal är din pappa?

63 och småbarnsfar

dad-gabriel_1

77. Vilket är ditt drömjobb?

Jag har roliga och ambitiösa människor omkring mig och styr över mina egna tider och åtaganden. Frilans kanske?

78. Finns det något du verkligen skulle vilja göra men inte haft tillfälle, tid eller råd till?

Åka till Galapagos. Lära mig filma riktigt bra.

79. Vad har du haft för husdjur?

Massor av kaniner och zebrafinkar. Hyrhästar får väl räknas också?

80. Berätta tre saker som dina läsare antagligen inte vet om dig?

1. Jag är rätt så flygrädd och måste alltid läsa safety onboard minutiöst innan take off samt hålla någon i handen – fysiskt eller via sms.
2. Jag blev nästan uttagen till Sikta mot Stjärnorna en gång i tiden (som Lisa Miskovsky)
3. Jag bodde i Saudiarabien från att jag var 8 månader till jag var 2,5 år.

fear-of-flying
Lätt spänd inför flygtur i Nicaragua. I ett gammalt propellerplan fredag den 13. Optimalt upplägg! Men jag överlevde.

81. Svär du ofta?

Jovars.

82. Sverige när det är som bäst?

Försommar – älskar ljusa, långa kvällar, den skira grönskan.  Men vinter är riktigt fint det också.

sunset

83. Kan du åka slalom?

Japp! Lärde mig på Idre Fjäll när jag var 4 år. 

84. Vad har du ätit i dag?

Chiagröt med hallon till frukost (japp Sara, jag fastnade!).

chiagröt

85. Vad har du för utbildning?

Management med IT (ekonomi och data- och systemvetenskap). Blev civilekonom och har nästan en ekonomie kandidat, men jag har 5 poäng java att tenta av först, som jag missade när jag var sjukskriven efter att mamma dog. Tror inte jag kommer ta dem faktiskt.

86. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med?

Rent fysiskt – ögonen. De uttrycker precis vad jag känner i varje given stund. Som tillgång säger jag hjärnan och hjärtat.

kat2

87. Vilken kroppsdel är du minst nöjd med?

Nacken just nu – den gör ont och är stel. Men jag ska vara ärlig och säga att jag nästan jämt haft komplex för min mage, så egentligen borde det stå magen. Men jag jobbar på att bli kompis med den.

88. Vilken är din bästa egenskap?

Jag vill göra bra grejer, över förväntan och vill alltid utvecklas.

89. Vilken är din sämsta egenskap?

Typ samma som min bästa.

91. Saknar du något?

Mamma

92. Är det viktigt att fira födelsedagar?

Ja, det tycker jag. Framförallt andras. Jag älskar att fira de jag tycker om, även om jag alltid har lite prestationsångest inför det.

birthday-cake

93. Vad gör dig ledsen?

När någon sviker ett förtroende. Mänskligt beteende.

94. Vad gör dig glad?

Naturen. Mänskligt beteende.

95. Har du varit gift eller förlovad?

Nej.

97. Vad är det knasigaste du gjort?

Haha. Oj. Lite censur kom in här. Men att säga upp sig, hyra ut lägenheten och dra till andra sidan jorden i 5 månader får väl också anses som lite halvknasigt? Eller infallet på fråga 80.

new_zeeland
Ja, Donna & Nathan i the land of the long white cloud 2007!

98. Vad har du för laster?

Jag älskar att sova siestor.

99. Vem är din förebild?

Många! Mina kompisar som är så himla bra på vad de gör (inklusive vänskap, mammaskap, jobb och annat). Mina syskonbarn som bara är sig själva och underbara. Pappa som fixar så mycket, även om han kan vara sjukt jobbigt i bland.

100. Vad ska du göra när du svarat klart på alla frågor?

Sova, och om allt går som det ska så köper jag en lägenhet sen. Men det måste jag unjinxa säger Eric.

(Update: nu är den signad!)

Jag skickar den vidare till den som känner sig manad – hojta gärna till om du svarar och länka i kommentarerna!

Fyrbent

Jag tror inte jag har skrivit/förklarat så mycket vad jag menar med en av de kategorier som jag har här på bloggen – trots att det nog är den viktigaste egentligen. Den må låta amerikanskt klyschig men det är nog det viktigaste jag definierat för mig själv, nämligen life design.

Vad jag lägger i den termen är egentligen själva tillvägagångssättet för att skapa mitt bucket life – nämligen att designa (eller forma om man så vill) det liv jag vill leva genom en radda finstilta småjusteringar och  mer dödsföraktande hopp, som liksom skapar den där blandningen jag vill åt.

Det händer en hel del just nu och det är så spännande att vara i såna här perioder. Jag gillar att liksom kasta om lite grejer och se vart de landar. MEN. Det finns en jätteviktig förutsättning för det, nämligen att jag har en bra grund.

Förändring som drivs av rädsla eller flykt blir sällan bra, särskilt om den sammanfaller med att några ben är i gungning. Ben i det här fallet kommer från min egensnickrade teori om ben jag står på (vilket är 4 till antalet, till skillnad från alla andra i Homo Sapiens-släktet).

Ett ben är relationer, ett är boende, ett är jobb och det sista är hälsa. Min teori går ut på att om tre av benen är riktigt stabila, ja då kan jag kasta mig ut i det okända på det fjärde. Kanske också om två ben står stadigt, beror lite på vilka. Om hälsan är god och relationerna stabila, ja då kan jag väl byta jobb och samtidigt passa på att flytta. Typ. Men om jag är sjuk och nydumpad – ja, då är det väl inte asfräsch timing att börja nytt jobb och lägga ut lägenheten på Hemnet. Typ.

Just nu är de flesta ben friska och glada. Jobblivet är superkul sen i höstas, jag är lyckligt kär och förhoppningsvis frisk. Och vips, så är jag igång med förändring.  Jag är lite av en ketchupflaska när det gäller det där. Jag kan fundera länge på saker, samla på mig eftertanke och ledtrådar och sen plötsligt så smäller det.

Med anledning av detta sitter jag just nu i soffan och tittar ut över min Stockholmslägenhet och tänker på det här med kapitel. I morgon ska den fotas och på fredag finns den på Hemnet. Om allt går som det ska så skriver vi på för en ny lägenhet i helgen, i en annan stad.

Det är alltså mitt Stockholmskapitel – i stort sett hela mitt liv med andra ord – som har skrivpaus på obestämd tid. Jag har övat lite på det förut när jag hyrde ut min lägenhet, men när jag lämnat över nycklarna så kommer jag vara påhälsande i min egen stad. Det är ju riktigt konstigt.

Samtidigt – och det är därför jag gör det – så är det dags. Jag vill röra mig framåt och för att göra det så behöver en lätta ankar för att använda metaforer. Det känns rätt – om än nostalgiskt (jag är vansinnigt nostalgisk) – och är det något livet har lärt mig så är det väl just det att det inte blir många minnen skrivna om en sitter på samma fläck dagarna i ända.

Vad tror du om det här med ben? Har du någon annan teori eller vad får dig att göra större förändringar?

view-fog
Just precis när fotografen skulle komma så lade sig den här dimman över min utsikt. Det blir ett nytt försök i morgon 
sofa
Ny-och egenstajlat 
candle
 
continental_bed

Hej Craft WP Stretch, jag äger dig snart

Inför besöket i Idre så frågade jag Sara (som har svart bälte i allt om lager, material och fukttransport och hens moster) vad jag skulle ta med mig för att kunna åka längd. Jag hade planerat att köpa ett par löpartajts för vinterbruk eftersom jag vid några tillfällen nästan har förfrusit rompan när jag sprungit i några av mina vanliga tajts.

Jag tycker att det är en riktig djungel i sportbutikerna när det gäller just ”rätt” kläder för rätt sak. Det finns så många olika varianter på underställ, lager 1, lager 2, lager 3, och jag tycker inte alltid det är helt tydligt vilket lager en står och fingrar på. Tänk om jag köper 2 lager 2 liksom…Sen har vi ju det här med att en del är för löpning, andra för vandring och så vidare.

Jag behövde helt enkelt djupt insatt proffshjälp för att hitta rätt bland snåren för jag vill köpa bra grejer som funkar för lite av varje.

– Du, jag tar med mig lite grejer från en provkollektion så får du prova dig fram, skrev Sara, som jobbar en del för Craft. Och hon valde ju rätt bra måste jag säga.

De Craft WP stretch-tajtsen som jag fick låna var inte bara galet sköna (så jäkla följsamma och ändå liksom skönt stöttande); de funkade för promenad, skate-lektion, ridning och fjällvandring. Hur grymma som helst. Nu har jag inte provat några andra, men jag känner att jag inte behöver leta mer. Det får bli ett par sådana.

Jag fick också låna en lager 2 och jacka i fina färger. Om jag ska köpa någon så är det nog jackan – även den var riktigt rörlig men tajt på ett skönt sätt.

Sara tog också med en underställströja, Active Extreme Concept Piece med mesh som gjorde den väldigt lätt (den är gjord för ganska svettiga aktiviteter och håller en torr, vilket ju var vår fjällguides råd nummer ett för vinterturer på fjället).

De här kompisarna höll mig tillsammans med ett par sköna alpinstrumpor och vinterkängor från Canada Snow riktigt varm och rätt klädd för samtliga aktiviteter (utom möjligen finmiddagen då). Det enda som jag inte hade var en bra tjockjacka – jag hade bara plats för en och valde min varma, lårlånga och något tjocka vinterjacka från BikBok. Gosig som en sovsäck, men inte så praktisk att vandra brant i. Men varm, det var jag! Och ärligt talat – det är ännu en Törnrosahäck att navigera sig igenom, det här med att köpa rätt vinterjacka…

Det är en riktig materialsport, det här med att vara aktiv nuförtiden, eller hur?

katta-skate_Craft-Wp-Stretch

craft-wp-stretch
De klarar även Trana-posen!
skate-in-craft-wp-stretch
Liksom skate på nybörjarnivå

Finns det ett liv efter döden?

Nu när vi var i Idre så frågade Sara mig om jag ville gästa hennes pod Träningsglädje talks för att prata om hur man går vidare när världen blir helt omkullkastad av att en nära person rycks bort.

Jag tvekade först, dels för att det är så otroligt svårt att ge en tredimensionell bild av en person som betytt så oerhört mycket, för personer som aldrig träffat vare sig mig eller min mamma (jag lyckades inte!). Det är också jättesvårt att beskriva en process som var så oerhört komplex och pågick under flera års tid. Och som fortfarande pågår.

Jag visste att jag inte skulle kunna förmedla hela bilden. Men det kändes viktigt, för kanske är det någon som läser här eller hos Sara som är mitt i en liknande process och som undrar om livet någonsin kommer tillbaks.

Det var svårt att prata om bitvis. Det blev lite stockning i rösten ibland men det var också ett glatt samtal. Precis som livet är efter att man förlorat någon nära. Det är mycket sorg, ibland avgrundsdjup, men det kommer också lycka så småningom – och härligt nog i minnena av den som försvunnit. I alla fall för mig.

Jag hoppas att jag kunnat förmedla tre jätteviktiga saker till andra som kanske är mitt i det nattsvarta hål som sorgen kan vara.

Nummer ett: Det kommer en morgondag där du kommer kunna vara lycklig igen. De lyckliga stunderna kommer till och med bli ännu lite mer intensiva, eftersom du förstår vad de är värda och för att de alltid kommer kantas av en fin linje av saknad. Var inte rädd för att prata dig igenom det, med proffs och vänner och familj. Det behövs, under lång tid.

Nummer två:  Våra nära och kära är det viktigaste som finns. Lägg tid och massor av kärlek på dem och se till att prata också om de svåra sakerna. Det gör vi nu, jättemycket, men vi gjorde det inte då.
När någon nära dör och om du kanske till och med står bredvid och ser det hända utan att kunna göra något åt det, ja då gör det förbannat ont. Och smärta är jobbigt men det är inte farligt. Vi blir så mycket starkare när vi kan dela den och lyfta upp den.

Nummer tre: Sorgen är inte linjär och den följer ingen mall. För mig är perioden efter mammas död som en dimma i minnet, där jag inte hade kontakt med mina känslor. Jag förstod inte och jag var totalt desorienterad. Min sorg kom senare och då med besked. Viktigt att tänka på för både den det drabbar och de som finns omkring. Var snäll mot dig själv länge och som vän eller nära – var lyhörd och följ med i processen. Det är inte farligt med ledsna människor – våga ta dig in.

Så – lyssna gärna och berätta vad du tyckte. Du hittar avsnittet här. Och missa inte Saras många andra podd-avsnitt, som jag tycker är rakt igenom så himla bra och kloka.

Och sist men inte minst; hylla gärna mammas minne och hjälp samtidigt till att stötta cancerforskningen. Vår insamling i mammas namn finns här.

#fuckcancer

träningsglädjetalks-åre
 Bild från traningsgladje.se

Tack för maten, den var god

Vi har ju inte bara varit hurtiga och farit runt på en massa äventyr här, vi har ätit en massa gott också. Eller smaskens som jag sa till den propra servitören på tjusiga Pernilla Wiberg Hotell igår. Det var förmodligen första gången någon valde just det adjektivet om en riktigt mör bit renfilé.

Utöver vår hemlagade högrevsburgare och alltid lika goda ”svennebanan-tacos” så har vi ätit oss runt på restaurangerna via goda luncher och en middag.
Lunchen igår satt som en smäck efter Städjans topp t/r. Hederliga köttbullar med lokala lingon (som inte var översötade – bäst är när lingon får smaka lingon). Charlies, som stod för lunchfiolen serverar ekologiskt och närproducerat och det gör mig alltid lite extra glad.

Överlag är Idre Fjäll så himla lokalt på ett mysigt sätt. Många som jobbar där bor i byn (och det är görtrevligt folk vill jag lova!) och det är ingen kvartalsekonomi som styr – här återinvesteras allt i verksamheten och bygden. Jag får hopp om livet och framtiden när jag träffar på sån fin långsiktig inställning.

I går blev det finmiddag på Pernilla Wiberg Hotell alltså. Vi kom tyvärr en timme efter utsatt tid, men det var inget problem (vi trodde vi hade valfri middagstid så vi satt och njöt av att kunna chilla i soffan med photoshop, men det fanns visst en tidsbokning…).
Vi valde varsin trerättersmeny med en lokal touch; till varmrätt var det renfilé och Sara åt varmrökt röding till förrätt. Jag bytte fisken mot kalvcarpaccio med löjrom och var nöjd med det valet.

Renen var riktigt fin – kanske aningen för röd på sina ställen för min smak, men det ska ju vara så, det är bara jag som är kinkig. Mör och fin och den kom med en spännande rödvinssås med blåbär och choklad – lockande kombo! Det var också en pasternackspuré till, som gärna hade fått kryddas med lite västerbottensost (eftersom jag älskar allt med västerbotten och tycker det passar ypperligt till vilt). Till det slog vi till på en flaska Terreno – riktigt gott och mustigt vin som tydligen en svensk familj i Italien ligger bakom.

Till efterrätt? Givetvis vaniljglass och hjortron, med ett gott dessertvin till. Smaskens som sagt.

Vi avslutade kvällen i loungen, ackompanjerade av franska skidlandslaget som satt i soffgruppen bredvid, innan vi tyvärr vaskade vårt kvarvarande lyxvin pga trötthet och osugenhet och gick hem. Och i vanlig ordning tog ett ansenligt antal fotostopp med sökaren riktad mot frostiga trädgrenar – något av det finaste jag vet.

Jag susar just nu fram på rälsen mellan Mora – Stockholm med en stor lyckobubbla för att jag får uppleva såna här helger. Tack finfina Sara, för att du ville ha med mig!

PS – om du vill vinna en tripp till Idre Fjäll och köra Honda upp/ner så ska du definitivt klicka dig in hit och tävla!

Sara_Pernilla-Wiberg-Hotel
Att ha Sara på andra sidan bordet, det är inte tokigt alls!

terreno-red
Terreno – smaskens

starter_Pernilla-Wiberg-Hotel
Start me up

reindeer_maincourse_Pernilla-Wiberg-Hotel
Utsökt ren!

memorabilia_Pernilla-Wiberg-Hotel
Pernilla-memorabilia prydde många väggar

lounge_Pernilla-Wiberg-Hotel
Loungehäng. Hade vi kunnat franska hade det kunnat vara lite taktikspionage…

Pernilla-Wiberg-Hotel_Idre-fjäll
Alpstuga format större – Pernilla Wiberg Hotell

winter_tree
Gnistrande fint!

Dagen då jag och Städjan möttes till slut

Som en skarp och majestätisk klammer har hon funnits i bakgrundsvyn till alla mina lediga dagar i Särna. Lite skygg sådär – hon visar sig bara från vissa platser och och ibland har hon gömt sig bland molnen. Men jag har ofta tittat efter den där klassiska formen i horisonten.

Idag fick jag äntligen hälsa på henne och det kändes så roligt att det var just upp till Städjans topp som vi skulle göra helgens vandringstur.

Martin guidade oss tålmodigt hela vägen upp. Det tog två timmar med alla pauser för fotografering av osynliga fjällripor och vindpinade fjällbjörkar. Troligen inte den snabbaste vandringen som genomförts.
Men i bland stannade vi bara för att titta ut över landskapet, fråga Martin ännu en fråga om djur, natur, bajs och spår. Han är fjällguide på Idre Fjäll och kunde lära oss en hel del om allt från skägglav till vart alla guider egentligen vill jobba och vad som är absolut viktigast för att trivas och komma hem säkert från fjället (håll dig torr till varje pris!).

Mitt mål om mer vildmark i mitt liv under 2015 (och framåt) blev bara ännu tydligare. Jag älskar verkligen detta. Jag fick en ny punkt på min bucket list dessutom – att sova under en gran! Det lät också rätt kul att vintertälta på fjället. Martin tipsade om att gräva ut ett rum i snön och sen sätta tältet över det. Då kan en stå upprätt och byta om, eller sätta sig på en egengjort snösoffa. Tänk er den!

Jag summerar ännu en härlig fjälldag med röda kinder och en sten-attackerad knäskål och gör mig redo för finmiddag på Pernilla Wiberg hotell. Highlife som farmor Märta skulle kvittrat! 

stadjan-sign
skägglav

Skägglav

sara-traningsgladje

Sara i sitt element

top-of-stadjan

Städjans topp ovan molnen

forest-view-stadjan

Det blir ju inte mycket vackrare än så här

reaching-summit

Sara & Martin 1131 meter över havet

martin-fjällguide-idre

Den tålmodiga fjällguiden på ännu en fotopaus

katta-on-summit

Reaching the summit, utan syrgas!

mountain-guide

Hej då Städjan, vi ses snart igen

Skate it til you make it

Det är inte mer än rätt att jag sitter här i soffan med mör kropp och mosiga ögon – vilken jäkla drömdag rent ut sagt! Både jag och Sara är riktigt avundsjuka på oss själva just nu.

Fjäll, skog, (lite) snö (men ändå!), skidor, ridning och inte minst. En hel dag utomhus, vi har verkligen maxat de få ljusa timmar som bjuds så här års. Sånt jag drömmer om när jag suttit på ett kontor en hel dag (därav den inåtriktade avundsjukan – på måndag kommer jag vara skitavis på mig själv).

Sofia på Idre Fjäll hade snickrat ihop ett digert upplevelseprogram för helgen och i morse bar det av till skidstadion. ”Var det ni som höll lektion” undrade Eric och det var ju gulligt, men nej. Två Bambis var det som äntrade arenan, där diverse landslag och andra elitåkare susade fram.

Vi skulle lära oss skata (skejta?) och det var Ole som hade den digra uppgiften att få oss till fullfjädrade skejtare på strax över en timme. Och SOM han lyckades. Nu var det inte Kalla och Haag som vandrade ut från stadion, men det händer ändå en hel del på en timmes övande. Nu kan vi briljera med 3:ans växel (Sara), 4:ans växel (jag) och så ettan såklart. Även om jag inledde med passgång till Oles förtjusning.

Sjukt kul var det och att vi fick äran att träna för Ole, en härlig, försvenskad norrman som tränar världens första proffslag för tjejer, Team Pro Am var ju humbling och riktigt roligt. Han toppade en mycket lärorik timme med att servera oss glögg – bara en sån sak! I vinter ska jag släpa hit familjen och boka längdlektioner med Ole (jo, alla kan göra det!) för efter idag har jag fått riktig smak för längd. Det blir en längdvinter i år!

Hur toppar en då det här? Givet. En ridtur på fjället såklart. Komplett med naturguidning, lyckliga hästar som enligt Ola (ridguiden) var formtoppade efter en månads vila. 600 kilo krumsprång och galoppglädje genom skogen i en westernsadel – det var magiskt! Vill ni se hästarna – kolla hos Sara!

Nu? Tacos såklart! Veckans fredagsmys har börjat (vi skålade i champagne för att vi har det så bra). Lite rödtut och sömn på det så är silver liningen TOTAL!

Sara_skate_idre-fjall
Sara, redo att ta sig an Stadion!  
Ole-Ski_team_pro_am
Härliga Ole – boka lektioner med honom om ni åker till Idre Fjäll – från Bambi till Hellner på 70 minuter!  
sara-idre-fjäll
En bloggerska med sin kamera.
katta-skate
Hej #falun2015 😀
I_made_fire
I made fire
champagne-after-ski
Bästa grädden på moset. Bubblor och sprakande eld. Bucketlife indeed.

Week(end) of funWeek(end) of fun

Jag fick årets kanske trevligaste inbjudan för ett tag sedan – Sara skulle ta en bil norrut och spendera en aktiv och rolig helg i Idre och undrade om jag ville haka på. Bil och boende, aktiviteter och liftkort – allt var förberett och planerat och en awesome reskompis – hur kan en tacka nej?

Den sköna kontrasten i att hoppa in bilen i ett gråblött Upplands Väsby och komma ut framför en kvällsupplyst backe med snö i Idre Fjäll (där jag lärde mig åka skidor för sisådär 32 år sedan – det är ju bara tre mil från min hemby Särna) – ljuvligt. Bilen har för övrigt ett förtjusande budskap längs hela sidan – ”Week of fun” lovar gott och det är Honda och Idre Fjäll som står för skojet!

Nu har vi parkerat oss i soffan, för lite jobb, bild- och bloggpill. Älskar när sällskapet har exakt samma pyssel för sig och inte tar illa upp när locket på datorn är uppfällt.

I morgon väntar ett förmiddagspass skate med skidlärare (hjälp!) och ett eftermiddagspass på hästryggen (jippie!). Känns som det är en Fab Friday i faggorna. Hoppas det gäller för dig också, oavsett vad du har för planer!

Honda-week-of-fun

Powered by Honda
homemade_burger
Givetvis blev det homemade burger när två burgarfantaster sätter menyn…
sara-soffa
Bästa kontoret – en uppdaterad variant på fjällstuga i Idre. Här trivs jag!I received a highly appreciated invitation from Sara a couple of weeks ago. She was gonna pick up a car, go north and spend an activity packed weekend in Idre Fjäll and wanted some company. Everything booked and planned and an awesome travel companion on top of that – how can one say no?

We went from a grey and rainy parking lot outside Stockholm to a lit up, snowy ski slope in Idre Fjäll (where I learned to ski some 32 years ago – it’s only 30 km from Särna) The car had a clear message along it’s sides; ”Week of fun”. Sounds good and it’s Honda and Idre Fjäll who deliver the fun!

Tomorrow we’re gonna learn how to skate (with skis that is) with a coach (scary) and finish up with some western riding (yay!)THat’s one Fab Friday!

Honda-week-of-fun

Powered by Honda
homemade_burger
What else when two burger lovers set the menu?
sara-soffa
Love this office!

New York Café BudapestNew York Café Budapest

Ännu en helg har passerat snabbare än ögat och vilken helg! Jag skuttar in i den nya veckan full av energi, nykär i mina vänner, livet och restaurangpriserna i Budapest.

Vi gick all in på livsnjutarfrukost, -lunch och -middag och i det lokala mousserande vinet (inget finvin, vi kunde inte hitta en enda flaska prosecco, men det blev ett glatt inslag i vår Budapest-helg).

En av helgens (många) highlights var att vi unnade oss en sån där riktigt lyxig frukostbuffé på anrika och stilfullt pampiga New York Café. Det hade verkligen en härligt lyxig atmosfär, men ändå varm och välkomnande. Jag känner mig ofta lite malplacé i så fina salonger, men jag stortrivdes i de guldskimrande salarna! Bara ställen med anor och en kärlek till minsta, smakfulla detalj kan frambringa den där speciella atmosfären. Café New York är av många ansett som världens vackraste coffee house och jag kan förstå varför.

Nu kommer vi till den stora uppsidan med Budapest, som jag inte riktigt kan smälta. En liknande frukost i liknande lokal (typ Grand Hotel i Stockholm) är troligen något jag sällan skulle unna mig om jag inte hade ett presentkort eller så. Men i Budapest. Alltså. Där har de flesta vanliga svenskar lätt råd med en smak av det ljuva livet.

Som bilderna visar så var det en generös buffé. Från yoghurt i vackra glasburkar, via bakverk, frukt, otroligt goda salamis & korvar till ostbricka och mousserande vin. All you can eat & drink för 200 kronor. Nu höll vi igen på det bubbliga, men det var otroligt prisvärt ändå.

Jo, jag glömde nämna att hela upplevelsen toppades med en flygel och en begåvad pianist. En frukost med sann silver lining…

Inom kort: Budapest del två – en grym middag på Guide Michelin-rekommenderade Bock’s Bistro

Cafe_New_York_Budapest_view
Cafe_New_York_Budapest_buffet2
Cafe_New_York_Budapest_buffet
Cafe_New_York_Budapest_sweets
Cafe_New_York_Budapest_breakfast
yoghurt-in-a-jar
Cafe_New_York_Budapest_Hanna
Fina Hanna i fina lokaler!
Cafe_New_York_Budapest_pianist
Another weekend has passed and what a weekend! I enter this new week full of energy, in love with my friends, life and the food prices in Budapest.

We totally indulged in the city’s breakfast, lunch and dinner tables and the local bubbly.

One of the highlights of the weekend (and there were many!) was our pre-booked luxury breakfast at the famous New York Café. It’s full of that super luxurious and yet welcoming atmosphere that only places with old traditions and a love for the details can offer. It’s considered to be the most beautiful coffée house in the world and I can see why.

A similar breakfast buffet in a similar place (I guess Grand Hotel in Stockholm would compare well) is something I probably wouldn’t treat myself to unless someone gave it to me. But in Budapest, a taste of the good life is really affordable for us normal Swedes.

As you can se in the pictures below, it’s a generous buffet that spans from yoghurt in lovely glass jars, on to pastries, fruits, amazing salamis and sausages for those who like that, cheese and as much sparkling wine as you want (within limits I guess). All this for the staggering amount of SEK 200 (approx 20 EUR).

Oh – I forgot to mention – there was also a brilliant pianist, really setting the mood for a breakfast with real silver lining…

Coming up: Budapest part two – an awesome dinner at Guide Michelin recommended Bock’s Bistro

Cafe_New_York_Budapest_view
Cafe_New_York_Budapest_buffet2
Cafe_New_York_Budapest_buffet
Cafe_New_York_Budapest_sweets
Cafe_New_York_Budapest_breakfast
yoghurt-in-a-jar
Cafe_New_York_Budapest_Hanna
Fina Hanna i fina lokaler!
Cafe_New_York_Budapest_pianist

Stockholm fall

Spåren av sommaren finns där, om man tittar en extra gång. De är som ett eko av alla de dagar då stadens människor flyttade ut.

Ett övergivet pingisbord står i mörkret i parken och väntar på våren. En uteservering har menyn kvar, men borden täckta av svart plast. Det känns nästan iscensatt.

Jag går genom mörkret, betraktar genom kameran. Kurar ihop mig i kappan när vinden tar i lite extra. Tänker att jag ska ta en varm dusch och tända några ljus när jag kommer hem.

Snart är det vår igen och allt lever upp igen. Men tills dess tar jag tillvara på eftertanken och det introspektiva som årstiden ger. Och tänker än en gång att det är kontrasterna som gör livet så himla, himla fint.

Autumn-tree
lonely-leaf