december 2014

2014 – the turnaround year

När jag ser tillbaks på året som gått så ser jag framför mig en riktigt väl tilltagen berg-och-dalbana. Det började på en ganska mörk ton, som vibrerade vidare ända in i juni. Sen vände allt.

Här följer mitt brev till mig själv, från nyårsafton förra året. Nu med svaren.

Hej Katten, i slutet av 2014. Det är dan före popparedan och jag sitter i soffan tillsammans med E och L, som just kommit upp från Östergötland.

Jag undrar vad du har bakom dig när du sitter där, förmodligen på nyårsafton, kanske med lite festpirr i magen. Jag hoppas hursomhelst att du har haft med dig de här små vägvisarna under året!

  • Som alltid är det bra att vara snäll mot dig själv, i allt du gör och tänker. Du är din bästa kompis i vått och torrt!

Jag har verkligen jobbat på det här under året – men det är svårt att lära gamla katter att sitta, eller hur är det de säger? Men framförallt så gick andra halvan av året ganska mycket i den tonen. Jag blev egen, med mer ledigt, sov siestor och tackade nej till fler saker än jag brukar. Framförallt så tog jag den längsta semestern jag haft sen jag började plugga och vilade och tränade så mycket jag kunde. Det bästa jag gjort!

  • Under punkt nummer två ger jag dig en rolig utmaning – en omdesign. Helst innan våren. Våga! Så ska du se att du lägger grunden för något riktigt bra.

Jag vet precis vad jag syftade på här – min jobbsituation och att starta upp den här bloggen som jag har nu. Och ja – jag gjorde det, big time. När året började hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle bli min egen, snarare var planen att jag skulle gå ner i arbetstid eller byta arbetsgivare. Men det blev bättre än jag hade kunnat tro och jag kan inte annat än ge mig själv 5 plus på den här punkten. Bra jobbat, jag!

  • Fortsätt att äta och dricka sånt som är bra för kroppen och världen. Sparsamt med kött, handla ekologiskt, frossa i bär och frukt och laga mer mat från grunden – det blir så extra smarrigt då!

Jag får väl halvt godkänt på den här punkten – jag har dragit ner på köttkonsumtion och köper numera ekologiskt så mycket jag kan. Däremot så har jag inte varit toppen på att laga mat, utan har jobbat mycket med frukost, frukost, frukost. När jag övernattat i Stockholm har det mest blivit yoghurt, granola eller omelett till middag tyvärr. Jag har dock fortsatt min bärtradition – jag har ätit bär nästan varje dag det här året – framförallt till frukost. Och när jag väl lagat mat – eller Eric – så har vi lagat mycket från grunden. Grytor, såser, potatismos – alltid från grunden!

  • Du vill vara utomhus mycket mer, rör på dig varje dag och hitta på aktiviteter både själv och med familj som ger dig det, för det mår du bra av! Och du, glöm inte bort rörligheten…

Jag har försökt – men den stressiga vardagen följde mig in i frilanslivet och jag har inte haft luft för utomhusaktivitet varje dag. Men hela semestern vigdes åt livet på landet och nu de sista månaderna innan jul har jag försökt nå 10000 steg/dag oavsett var jag är. Det går inte alltid men jag snittar just nu 7283, vilket får vara ok med tanke på att jag bara åkt bil och flyttstädat de senaste dagarna. Jag har dragit med mig Eric och Linnea ut i skogen, vandrat på fjäll och promenerat runt i mina hemstäder. Men mer landsbygd måste jag ha i mitt liv, definitivt!
Rörligheten? Sämre än någonsin tyvärr. Ska 2015 bli the year of yoga på riktigt kanske?

  • Boka in regelbundna kompisträffar och fortsätt träffa nya människor – kanske över gemensamma intressen?

Under året har kompisdelen varit väldigt upp och väldigt ner så att säga. Första halvåret var jag deprimerad, stressad och inte på topp. Andra halvan har jag i stället varit mindre i Stockholm och har därför inte haft samma tid som förut att träffa alla jag vill träffa. Det gör ont i mig att jag inte räckt till för alla fina vänskaper, men jag ska planera bättre under 2015 – bjuda folk söderöver och boka in träffar norröver.
Något jag är glad för är att jag fått nya vänner och lärt känna några av de nyare ännu bättre. Och det till stor del över gemensamma intressen – vilken bonus!

  • Låt sommaren bli en sån där rolig löparsommar som 2010 och släng in ett cykeläventyr också!

Åh, jag var på så god väg! Löparsuget större än någonsin och det började bra, tills det gick dåligt. Jag fick konstaterad hälseneinflammation någon vecka in på semestern och istället för långa trailturer blev det daglig cirkelträning på tomten, cykelturer och rehabiliterande tåhävningar 3 gånger om dagen. Till slut kunde jag börja springa upp till 3 kilometer i alla fall och nu kan jag köra som vanligt, även om det kan bli lite ömt ibland.

  • Ägna ledig tid åt att lära dig nya saker – fortsätt med fotoskillsen, språkkursen du blev sugen på, handarbete till exempel.

Jag har verkligen ägnat mer tid åt fotografering det här året – det är verkligen något som gör mig lycklig in i själen. Jag har pluggat, testat, övat och lekt. I slutet av året slog jag till på en ny kamera, en investering jag är så otroligt glad över, varje dag. Språkkurs och annat har jag inte velat lägga kraft på i år. Det här har varit ett år av läkande, och sen hela äventyret med företagande och fotograferandet är det enda jag velat lägga min lediga tid på faktiskt. Jag har verkligen följt lusten där och det tänker jag fortsätta med!

  • Och du – häng inte på planerandet av årets RESOR, stora som små. Jag skickar med några uppslag…Roadtrip i Europa i sommar, med mat, bad, kultur, trail och vandring, en vinterresa till Mexico med dyk och surf, en vårtripp till NYC eller kanske en septembertur till Mallis? Eller är det dags för en fjordupplevelse i Norge och en fjällvandring i Lappland kanske? Spara in på onödigt spenderande så kanske du kan pricka in flera av dem?

Jag har gjort nästan alla de resor jag ville göra i år. I somras planerade vi en roadtrip i Europa, men i maj kände jag att allt jag ville och behövde var en lång semester på samma plats, riktig vila. Så vi planerade om och hyrde hus på landet och jag och Eric är rörande överens om att det är den bästa semestern vi haft. Att vi spenderade en vecka i Särna var grädde på moset och lade grunden till mitt beslut att satsa på mitt livs allra viktigaste favoritplats. Det enda som jag hade lovat mig själv och inte uppfyllde var en vinterresa till solen – jag har svårt för mörkret numera – men det har gått ganska bra ändå. Kanske tar vi en spontanresa efter årsskiftet.

  • Sist och absolut viktigast – jag hoppas att du och alla dina nära och kära haft ett strålande år, fritt från sjukdom och sorgligheter.

Det har inte varit sorgfritt direkt, men samtidigt så uppskattar jag kontrasterna. Jag och nära till mig har upplevt sorg och varit olyckliga men också varit lyckligare än på länge. Tänk vad som kan hända på ett år!

Överlag summerar jag ett riktigt bra år på de flesta fronter utom träningen – men den kommer nu!

Tack Katta för ett år sedan – dina riktlinjer och dina spirande tankar om en stor förändring av jobbsituationen var precis spot on. Nu kör vi vidare!

katta-forest
Jag hade en helt fantastisk sommar…

nordomsjön-view
Återfann mitt älskade Särna – och nu med familj! Något av årets bästa är att jag fått min pappa och lillebror tillbaks. 

yoga
Jag föll för yogan, men tappade bort den lite sen. 

blueprints_särna
Jag har smidit planer för vår gård tillsammans med pappa och syster yster
0F9A7663
min fina lillebror

Cafe_New_York_Budapest_view
Jag skrattade och åt mig igenom en helg med barndomspolarna i Budapest. 

sara-traningsgladje
Veckan efter njöt jag för fulla muggar med Sara i fjällen. Foto, fjäll, snö och utomhusliv – det blir fasen inte bättre än så! 

apartment

Sen sålde jag min lägenhet i Stockholm – och köpte en ny i Norrköping. Vilken kapiteldelare!
Idre
Jag bestämde mig för att det här ska bli en mycket större del av mitt liv – fjäll, skog och fotografi. Gärna i kombination. 

Live from a mess

Tänkte ge en snabb rapport direkt från händelsernas centrum. I två dagar har vi packat, rensat, röjt och farit runt. Tänk att det finns så mycket att göra i en lägenhet som bara agerat hotellrum de senaste 1,5 åren.

Nu är i alla fall förrådet tomt och lägenheten så gott som nedpackad i lådor. I morgon åker vi till pappsen för att stänga det här året med skidåkning, eld och pang-pang vid en och samma sjö – min barndoms Ravalen. Där hade vi ”tama” kanadagäss när vi var små, som kom när vi ropade och bjöd på brödsmulor (fråga mig inte vad namnet betyder, men vi brukar kalla den Ravan kort och gott). Pappa har plogat upp en bred bana runt hela sjön till alla Viby-bors glädje. Den tänkte jag fara runt på i morgon!

På nyårsdagen går flyttlasset på riktigt. Då vinkar jag hejdå till huvudstaden, vemodigt men också kul. Tyvärr flyttar vi ju inte till vår nya lya (en ombyggd textilfabrik med såna där drömmiga, höga fönster och djupa fönsterbänkar) förrän 1:a april, men då hinner vi ju rensa lite mer å andra sidan…

I kväll packar jag järnet för att äntligen kunna vara lite ledig i det här vackra vinterlandskapet i morgon (lagom till tövädret alltså). Färden till pappa går via mellandagsrea på lämplig sportbutik (troligen XXL i Bromma). Där ska ett stycke längdåkningspaket och ett par långfärdsskridskor införskaffas.

Faktum är att jag aldrig ägt dylika skridskor och än mindre åkt på ett par. Det ska bockas av från min bucket list innan 2014 drar sin sista suck. Jag tänker att min inlinesvana kommer ge mig en head start vad gäller tekniken, vad tror ni?

Här kommer också min årssummering och mina framtidsplaner att dyka upp i morgon, en tradition är till för att hållas! 

Vad gör du i morgon? Och kanske ännu mer spännande, har du gjort planer för nästa år?

inboxing
I have a lot of crap!
dinner-on-the-move
Klassiker – hämtmat i flyttröran
Sunset_lindhagen
En av de sista dramatiska himlarna jag ser från min Highlife-balkong!

 

Throwout Sunday

När jag körde fram och tillbaks till Linköping igår/idag var det så smärtsamt vackert. Tack vintern, för att du äntligen kom och målade allt som var tråkigt brunt krispigt vitt istället.

Jag är så jäkla sugen på det nya året. Efter några lediga dagar håller jag på att landa lite och då sätter idéverksamheten igång för fullt däruppe. Jag har så mycket roligt jag vill göra och jag ser löjligt mycket fram emot att sätta ihop min bucket list för nästa år. Samtidigt är jag väldigt ödmjuk inför att hur många planer en än gör så kan det bli något helt annat.

Idag har vi i alla fall förberett för allt det där som komma skall genom att rensa järnet här i Norrköping. Det är en syssla jag kan rekommendera inför ett nytt år, det är befriande på ett konstigt sätt att rensa ut och göra plats. I morgon åker vi till Stockholm för att göra samma sak där och flytta kvarlåtenskapen söderut. För första gången på mina 36 år kommer jag inte ha en bostad i Stockholm. Himla märkligt. Men det kommer alltid att vara hemma, tillsammans med en handfull andra platser. Det känns bra!

Att rensa är inte bara att kasta bort har jag insett. Det kan också vara en spännande nyupptäcktsfärd.
Några exempel på nygammalt en kan hitta under en rensarrajd;

  • ett stycke nödpass som väckte stressiga och magnifika minnen på en och samma gång
  • ett pulsband och min gamla Garmin som nog tyvärr får se sig utbytta mot den här inom en snar framtid. Men vilka resminnen jag fick.
  • Ett par förlorade gamla favoritbyxor, som hade hamnat bland dukarna i linnehyllan. Återbäring!
  • Mitt armband för löpturer med iPhone – som jag har letat! Nu kan jag äntligen ta en tur utan att tappa den i backen.

I övrigt har jag blivit mycket kryare samt blivit bjuden på desserten som enligt uppgift utan problem kan ersätta en kärleksrelation. Och jag är faktiskt böjd att skriva under. Fan-f*n-tastic chokladtårta. Himmelsk, jag lovar!

death-by-chocolate
 Pajdeg av krossade oreos. Bara en sån sak. 

 

 

So this was christmas

Vår julturné är nu slut och jag fick avbryta lite i förtid. En dunderförkylning har susat från den ena till den andra och nu var det min tur. Det är ju nästan alltid så att jag blir sjuk när jag är ledig – konstigt det där hur det funkar.

Vi har varit i Åkersberga, Sollentuna och idag var det Linköping var det tänkt, men jag hoppade av i Norrköping och har sovit i nästan tre timmar. De satt fint faktiskt, jag har behövt varva ner. Nu väntar några dagar med bara vuxentid och vi ska flytta ur det mesta ur min lägenhet i Stockholm. Sorgligt men också skönt att ta nästa kliv.

Jag är också mitt inne i min årliga bakåt-framåt-formulering. Vad hände året som gick och hur känner jag för det och vad vill jag göra och känna under nästa år. Jag älskar att göra det och just årsskiftet ger en så skön och naturlig lucka för det.

Dolly
Julafton #2 hos pappa.
birdfeeder
Frukostvyn i morse
morning-view
Har har jag gjort många rondater i mina dar.
pappas-hus
Pappa bygger om huset igen, nu med en ny uthyrningsdel. Jag fotar med ryggen mot sjön så det blir en fin utsikt från de stora fönstren.

Det går verkligen inte att känna igen mitt barndomshem, fast det är samma hus i grunden.
Så här såg det ut förr, innan den förra ombyggnaden. 

viby

Taget från sidan med sjön till höger. Den nya husdelen byggs där garaget (min gamla basketplan) stod en gång i tiden. Som sagt, oigenkännligt!

Just nu i fåtöljen

Nu så, äntligen börjar den riktiga julstämningen komma – mycket tack vare världsbästa värdparet, Erics moster och ingifta morbror. Här är det verkligen jul trots grönt gräs utomhus.

Jag har fått glögg, skumtomte och sitter och väntar på feeling för julrimmandet. När jag väl kommit igång brukar det rinna på, men dammluckan måste liksom öppnas först. Lite kreativ angst kan en säga att jag har – rimmen är liksom julens höjdpunkt tycker jag.

I morgon är det alltså dopparedag och också sista luckan i min årliga Fulkalender.
Jag ser fram emot att summera det här året i mellandagarna. Vilket år det varit.

Brukar du summera året som gått? Hur i så fall?

julgran

Fröknäcke – min nya drog

Vad gott det är. Särskilt med ost. Jag älskar fröknäcke och jag ääälskar ost.

Jag fick pysselfeeling idag och bestämde mig för att testa att göra fröknäcke för första gången. Renee Voltaires version är ju så svindyr att man gråter när man äter det.
Och – det blev gott! Nästan godare faktiskt.

Jag har dessutom fått blodad pysseltand – i morgon blir det julgodis. Några gamla hederliga paradnummer och så tänkte jag testa något från den här inspirationskällan.

Vad har ni för julgodis som specialitet? Är det knäck och mozartkulor eller mer moderna varianter som Rocky Road? Hit me med de bästa!

fröknäcke-lchf

NU är det jul igen

Nästan hela julupptakten har hunnit gå, utan att jag känt minsta julkänsla. I stället har jag köpt och sålt lägenhet och jobbat, så jag har liksom inte tänkt på julen på riktigt. Har inte skrotat runt hemma på det där sättet som som ger äkta julfeeling.

Eftersom jag älskar jul och julkänsla så bestämde jag mig för att skaffa den idag. Jag gick all in på klappjakt och köpte på mig härliga inslagsgrejer – lack, snören, mönstrad tejp och hela konkarongen!

När jag kom hem möttes jag av julmusik, tända ljus och paketinslagning – Eric & Linnea hade satt igång tomteverkstan. Jag anslöt och började linda in mina paket (så sa alltid mormor) jag med.

Nu börjar den infinna sig ordentligt, den där julkänslan. Imorgon ska jag göra julgodis – bland annat med recept härifrån – och handla de sista klapparna. På måndag är det rimstuga och då är det jul på riktigt – rimmen är nog det bästa med hela julafton. Det blir liksom en extra dimension på det här med att ge bort något – att försöka rimma finurligt och helst få mottagaren att klura riktigt, riktigt länge…

Hur gör ni med era klappar? Är det rim som gäller eller har ni andra påhitt? Rebusar kanske?

fin-i-barret
En jul för några år sedan, då jag gjort mig extra fin i barret.

 

 

Do what makes you happy

Det här med att utvecklas, kliva ur komfortzonen, vilja mycket. Det är jäkligt tufft ibland. Framförallt om en är en som lite för ofta kopplar ihop sitt värde med vad en gör. Och jo, det är tyvärr jag, sen så länge jag kan minnas.

Jag skulle vilja prata om det här mer. Jag tror det finns många, många som fungerar så. Och det blir ju inte lättare när vi hela tiden jämförs och jämför. När en stor mängd människor är fixerade vid sitt personliga varumärke, att inte visa ”svagheter” och när måttet för att lyckas är skevt eller åtminstone rätt så endimensionellt.

Jag vet att jag varit påverkad av detta. Jag vill göra bra hela tiden. Jag vill vara en jättebra människa, vara intressant, en bra vän, vara bra på jobbet, bra på att ta hand om mig själv, bra på att laga mat, bra på att höra av mig, bra på att hinna med typ allt. Alla andra gör ju det så jag borde också greja det.

Jag älskar sociala medier, Internet, alla möjligheter. Det är helt fantastiskt. Men jag undrar om inte det också drivit på en hel uppkopplad mänsklighet att börja göra det mesta för någon annans skull. Om det så är beundran, uppmärksamhet, en OK-stämpel i baken eller att bara vara duktig. Vi tappar vårt varför i allt surr.

Under hösten har jag kommit en bra bit på väg mot ett bättre förhållningssätt till mig själv och allt jag gör, om det så är digitalt eller fysiskt. Och det är så jäkla befriande. Vissa dagar har jag en känsla av att ALLT är möjligt och att jag vill göra allt i hela världen. För att jag tycker det är kul. Sprunget ur ren lust. Mitt ursprungliga varför har börjat visa sig mer och mer. Och det handlar om att växa och utforska.

Ett blogginlägg som den alltid så kloka Sara skrev i höstas gjorde att jag kunde sätta ord på vad det var jag höll på att skifta om till. Jag har alltid drivits av en stark inre upptäckarlust och drivkraft, men i takt med att jag blivit vuxen med ansvar och jobb och viktiga relationer så har den där starka drivkraften fått sin bensin mer och mer från borde-tanken snarare än vill-tanken. För andra mer än för mig.

Nu försöker jag göra precis tvärtom. Och med envishet och nötande så kan det till slut ha en effekt på vad en faktiskt gör – ett förändrat beteende.

Jag kan inte ens beskriva hur mycket som har hänt och förändrats för mig det senaste halvåret. Pusselbitar har och håller på att falla på plats och det känns ibland lite som det där gamla patiensspelet på datorer (för er som är gamla nog). Plötsligt inser man att den kommer gå ut. Sen kommer ju nya uppsättningar händer att dyka upp, som ska gå ut, men just nu känns det så bra. Jag är lycklig, för första gången på flera år så känner jag det på ett helt nytt sätt.

Nu har det gått bra för mig som egen, men jag tror inte att det är anledningen. Det är att jag bröt upp och vågade och följde den där inre rebellen som ville och behövde komma loss. För jag är inte orolig att det ska gå dåligt. Jag tänker att det löser sig. Jag var mycket mer orolig när jag var anställd och gjorde vad andra ville att jag skulle göra, för andras skull.

Om affärerna går dåligt så har jag ändå något mycket större med mig, något som inte kan raderas. Nämligen att jag vågade. Och att jag kunde, åtminstone en period. Det kommer jag alltid, alltid ha med mig.

Do what makes you happy. Det ligger så jäkla mycket i de slitna orden ändå.

dowhatmakesyouhappy
Borrowed from annabrixthomsen.com

dowhatmakesyouhappy

Weekend

Äntligen helg! Även om jag har en backlog med jobb så ska det bli skönt att inte passa tider i helgen.

Ikväll är jag hos pappa och lillebror Gabriel – det blev pizzafredag och jag konstaterar att detta är tredje gången jag äter pizza på tre veckor. Jag äter typ aldrig pizza (mest för att vi inte har någon bra pizzeria i närheten) och helt plötsligt känns det nästan bekant. Men, det är gott i lagom dos.

I övrigt så väntar jag som sagt på ledighet. Efter nästa vecka har jag klarat av höstens åtaganden och kan ta jul på riktigt. Då ser jag fram emot att odla intressen, röra på mig och umgås massor med de jag tycker om. Och så hoppas jag på SNÖ, för jag har kommit på att jag önskar mig bidrag till längdskidor i julklapp. Det var ju så himla skoj!

Efter jul är det också dags att checka av hur jag klarat riktlinjerna från förra årets jag och tipsa mig själv för nästa år. Det ska bli spännande. Jag tror faktiskt att jag överträffat mig själv på några punkter, men det får jag se då (jag tjuvläser aldrig innan nyårsafton).

Då så. Nu går jag och lägger mig. I morgon väntar firande av min otroligt envisa, jobbiga, irriterande och alldeles omistliga pappa.
gabriel

gabriel

Att vända blad Turn the page

Är ni några kvar som läser här? Jag är ledsen för långsam uppdatering, men så kan det bli när livet rusar fram.

Jag har haft en osedvanligt massiv vecka måste jag säga. Jag har flängt mellan Stockholm och Norrköping, barnkalas och visningsfix, köp av en lägenhet och försäljning av en annan och självklart jobbat en del.

Men nu kan jag andas ut litegrann. På bara 3 dagar skrev vi på för en ny lägenhet och sålde min och så har vi firat en lockhårig sjuåring däremellan.

Nu sitter jag här i min Stockholmslägenhet. Jag har tänt lite ljus, jobbat en sväng och nu sitter jag och kontemplerar över vad som egentligen hänt den gångna veckan. Allt gick rätt snabbt måste jag säga.

Att sälja min lägenhet här – det är ett väldigt stort steg för mig. Redan när jag hyrde ut den på heltid så kände jag det märkliga i känslan av att vara besökare i sin egen hemstad. Att vara tvungen att ta in på hotell eller sova hos vänner. Att nu lägga på det faktum att jag hoppar av den här galna karusellen som är Stockholms bostadsmarknad – det känns ännu lite märkligare.

Samtidigt var det dags att vända blad. Att ha en etta i Stockholm är inte helt förenligt med att fortsätta utvecklas på andra platser. Jag ville rota mig lite mer, skaffa det där boendet som jag liksom skulle vara hemma i och jag vill satsa på vår familjegård i Dalarna. Då känns valet ganska lätt ändå.

Det må vara nostalgiskt, men ibland är det dags att vända blad. För såväl kungligheter som fölk.
När har du vänt på viktiga blad? Hur hanterar du nostalgi vs förändring och uppbrott?

turn-the-page

Kvällen innan jag for iväg på min långresa 2007. En annan bladvändare. I wonder if there are still any readers here? I am sorry for my lack of updates (is that the most common blog quote?). Sometimes life rushes forward and that’s the case at the moment.

The past week I’ve been dashing about between Stockholm & Norrköping, between birthday party and home showing, buying one flat and selling another. And of course, I’ve been working quite a lot.

Finally I get to breathe for a bit. I have signed a purchase agreement and a sales agreement in 3 days. And celebrated a cute 7 year old.

Right now I’m sitting in my Stockholm flat. I have lit candles, worked some and now I’m just contemplating the events of this past week. It all went quite fast I must say.

Selling my flat here – it’s quite a leap for me I must admit. It was a weird feeling being a visitor in my own town when I used to sublet my flat and now – exiting this crazy market – is even more weird.

It is however time to turn the page. Having a small flat in Stockholm isn’t really compatible with developing life in other places. I want to root myself and also invest time and money in our family farm. So, the choice is quite easy.

It may be nostalgic, but sometimes it’s just time to turn the page. No matter if you’re royalty or ordinary people. When did you turn a page? How do you handle nostalgia vs change?

turn-the-page

The night before I left for a round-the-world-trip – another one of my page turning moments