februari 2015

BlankBlank

Idag försöker jag ha ett fokus – återhämtning. Jag har så många bollar i luften nu och då är det extra viktigt att ta ett kliv tillbaks och tanka ny kraft. Öppna dörren för kreativiteten att hitta in.

Jag känner mig lite blank i huvudet i dag och jag ska utnyttja det. Ge mig ut och springa (åh vad jag önskar att jag hade ett fjäll utanför dörren, men lerig skog får duga). Kanske måla eller göra något annat med bara händerna. Jag ska inte tänka, planera, jonglera. Bara existera sådär lite oplanerat.

Typiskt bra grejer att göra när en existerar tycker jag är:

  • Röra på benen utomhus (helst i naturen)
  • Baka något, laga något gott, helt enkelt skapa i köket
  • Ta en siesta
  • Sätta sig med en kaffe, luta ryggen mot något och blunda mot solen.

Jag har bockat av punkt 2 redan – jag skapade en smarrig frukostsmoothie från höften. Kaffe har jag druckit, men inte utomhus dock.

Nu är det dags att snöra på löparskorna och bara kliva ut och se vad som händer.

Vad är din bästabästa återhämtningsgrej att göra, finns det något som gör dig riktigt lugn & lycklig?

smoothie
Banan, avocado, jordnötssmör, kokosmjölk, vaniljpulver och lite chlorella. Smaskens till sista droppen! 
coffee_dean-deluca
Letade upp några nya äventyrsbloggar att läsa till frukostkaffet. Inspiration en masse! 

ITOday was about one thing – mental recovery. My list of ongoing projects is quite long at the moment and I know from experience that a good day off once in a while is what saves you and recharges you. It’s also my way of keeping creativity pouring in.

I’m gonn use the feeling of a blank brain today and get outdoors. Running. How I wish I had a mountain right outside my doorstep, but a muddy city park will do. I won’t do anything that requires brain power today, I’m just gonna randomly exist, haha.

Typically good stuff to to when existing randomly:

  • Stretching my legs, outside. Preferrably in the nature.
  • Bake something, cook something – creating in the kitchen. I know I’m recharged, almost bored when that urge awakens.
  • Enjoy an afternoon nap (loooove it)
  • Pour a cup of coffee, lean my back towards something and enjoy the sun with my eyes closed.

I already had my kitchen creativity moment – I improvised a yummy smoothie. Coffee however was enjoyed indoors.

SO – it’s time to jump into my Airias, step outside and see what happens. Still taking #babysteps, still powered by lust.

What’s your all time favorite method of recovery? Is there something that makes you extra happy or relaxed?

smoothie
Banana, avocado, peanut butter, coconut milk, real vanilla powder and some chlorella. Yummy in the tummy 
coffee_dean-deluca
I found myself some adventure blogs to consume with my breakfast coffee. Inspiration en masse! 

Särna

BlueprintsBlueprints

Nu har vi suttit och ritat, planerat och diskuterat kring vår framtida mötesplats. Det är ett rätt så massivt projekt vi har framför oss. Troligen rätt så kostsamt också. Tusan att inte Ernst har svarat på mitt mail om hans ultimata ”sommartorp”…

Tanken är att 23 meter lada ska bli till en del social yta – eldstad, stor matplats och kök och sköna soffor – och en del boendeyta – sovloft, sovrum, badrum och förvaring.

Vi har några stora utmaningar dock. Dels är Särna en plats som ligger rätt så off från allt vad köpmeckan och byggvaruhus heter, dels är det en plats med mycket väder. Det är en utmaning när en ska bygga nåt som inte blir klart på en vecka.

Vi behöver också byta ut en hel del av timret i den befintliga strukturen – det har ruttnat och riskerar att rasa in och skapa mögelproblem. Hur gör man det utan att helt ändra utseendet på gården? Den gård som jag har älskat så fullt ut sen jag var liten och det var mitt bästa ställe i hela världen. Jag vill inte förändra den drastiskt, något jag kände starkt i somras när farmors hus målades om. Jag har fortfarande inte vant mig (ja, jag är en djupt konservativ förändringsälskare – mitt eviga dilemma).

Jag vet att det kommer riva i själen den dagen vi river stommen. Aaaj! För mig är charmen med det historiska just det att jag kan titta på gamla plankor och dörrar och tänka att det här handtaget, den här spiken har någon – i det här fallet mina förfäder – hållit i för hundra år sedan.

Vi toppade kvällen med att tåras över Kallas guld och argumentera högljutt om politik. Sånt känslomänniskor gör när de träffs!

korvpytt[/insert 
ritningar_särna2
 
ritning-särna

nordomsjön_barn

kalla2
We have been drawing up variations of floor planning, discussed materials and planned the work to be done in order to create our future meeting place. It’s a pretty massive task we have ahead of us and probably rather costly too. It”s a shame my email to a Swedish variant of ”Home make over” hasn’t given any effect…

Our plan is to turn 23 metres of barn and into one part social space – fireplace, dining area, kitchen an lounge – one part accommodation space with bedrooms, loft, bathrooms and storage.

There are a few challenges though. Särna is a place with very limited possibilities to buy construction material. There are no malls or Home Depots anywhere close. We have to plan and buy most of it in Stockholm and bring it.  It’s also a place with lots of weather. We won’t finish during summer and the winters are cold. Very cold. It can also rain a lot during fall & summer so we have to be careful to avoid damages.

Part of the timber in the current structure is rotten and has to be replaced – and how does one do that without completely changing the overall appearance of the estate? It’s a place I have loved since I was a baby, my best place in the world. I hate the thought of changing the way it looks. Last summer when we repainted grandma’s house, I had that feeling. I still have problems getting used to it (I am a deeply conservative change lover – my eternal dilemma!).

I know it’s gonna hurt the day we have to tear the walls down and replace them. Ouch! To me, much of the charm with old things is that I can look at them and now that this nail or this door handle was put in place by someone (in this case my ancestors) some 150 years ago.

Anyways – me and dad topped the evening by makin rustique food, tearing up over Charlotte Kallas gold medal and arguing over politics. Things Vi toppade kvällen med att tåras över Kallas guld och argumentera högljutt om politik. Stuff emotional people do when they hang out!

korvpytt[/insert Old school food in an iron pan
ritningar_särna2
Blueprints of a dream
ritning-särna

nordomsjön_barn

kalla2

Projekt SärnaProject Särna

Nu börjar sommaren närma sig och med den starten av vårt stora byggprojekt – att göra om ladan till en stor, härlig mötesplats. Vårt eget basläger för en lång radda naturäventyr. Jag längtar så att jag spricker!

I morgon ska jag hem till papshmir på middag och planering – då ska vi titta på de uppdaterade ritningsförslagen som pappas kompis arkitekten tagit fram. Det känns som att det liksom börjar på riktigt då.

Andra roliga saker i veckan är att jag ska spika soffa för nya lägenheten. Med två drömplatser som ska fixas till finns en viss risk att jag kommer vara lite mätt på inrednings- och byggidéer när det här halvåret är över. Men än så länge känns det riktigt pirrigt och spännande.

Här är några av idéerna jag samlat till vår lada. Källa? Pinterest såklart…

Särna_inspiration

It may not feel like it, but summer is getting closer – and with it our ”Grand Designs”-project; turning our barn into the big, wonderful meeting place we’ve dreamed of. Our own base camp for all kinds of nature adventures! I’m all giddy with excitement!

I’m going to my dad’s tomorrow – dinner and planning is on the agenda. We’re gonna go through the updated floor plan/blueprints that dad’s friend the architect has created. Somehow, it feels like the starting signal for my dream project.

Another starting point this week is choosing the right sofa for our new apartment. Having two dream homes to decorate (of which one sort of has to be build) chances are I might find myself quite fed up with interior design and DIY ideas once August is here. So far though, it’s all just exciting and inspiring!

Below is some of the inspiration I’ve gathered for the barn. Source? Pinterest of course…

Särna_inspiration

Spring is a comin’

I helgen väcktes vårkänslorna på riktigt. Lite vårsmältning, grus och yrvakna solstrålar och den stressade nutidsmänniskan som hukat för kalla vindar i månader, rätar plötsligt upp sig och ser vad finns därute. Som ett uppvaknande varje år. Så, nu vill jag ut på äventyr – som varje vår.

Jag har sett bilder från alla möjliga destinationer i mitt flöde de senaste dagarna; hike i Patagonien, strandhäng i Thailand, fjäll i Åre, makalösa vyer i Colorado och alptoppar i Frankrike. Jag bara måste ut och lufta själen snart. Tanka intryck, skapa uttryck och bara upptäcka. Powered by wanderlust.

Helgen blev ett litet äventyr i alla fall – det finns en uppsida med att ha flyttat från sin hemstad och det är att en kan åka dit på minisemester – och det gjorde vi!

Vi bodde på nyöppnade Hotell Kungsträdgården (som ligger där det heter såklart) och det var verkligen kanon. Så fint, med rogivande färger och material och innergård med tak. Jag blev liksom lugn av att vara där. Tips till er Stockholmssugna – de hade rätt bra erbjudande på dubbelrum via Hotelspecials.

Som sista aktivitet gick vi rakt över gatan till NK och skaffade lite inredningsinspiration. Vi hittade det perfekta matbordet, som tyvärr var lite för litet. Illums Bolighus fick också ett besök. Herrejössesamalia vad många vackra ting det finns därinne. Det blir fler vändor dit innan flyttlasset går.

Vad har du gjort i helgen? Har du fått något vårpirr i tårna? 

hotell_kungsträdgården
Jag slogs än en gång av att jag måste få det hemliga receptet på hotellsängar. Hur gör de? Varför är det så skönt att krypa ner där? Som en fluffig himmel av mjukhet, fast med perfekt fasthet. Gaah. 
selfie_Kingsgarden
#hotellselfie 
stenvalls
Vi började med att äntligen komma på hustitt hos Erika – och jag blev nykär i lilla Alva 
thepiano
Lördagskvällen ägnades åt att fira min rara Mara med fuldans & drinkar. 

Bråttom & viktigt

Nämen hej! Vilken radioskugga det var i veckan, sådär som det är ibland.

Det har mötats och däremellan jobbats och däremellan pendlats – få mentala pauser med andra ord och när jag idag hade en rätt så oplanerad dag gick den åt till att bara koppla ner. Första stunden på veckan som jag var själv. Så jäkla skönt!

Den stunden – efter lunch och innan helghandling (what a waste of life att helghandla på fredagar för övrigt) – hann jag dock processa lite av den input jag fått i veckan.

Vi bjöds på en föreläsning om personlig effektivitet och stresshantering i veckan och den var rätt så tankeväckande. Christina, som föreläste, hade ett fokus på och en utgångspunkt i hur hjärnan fungerar – och det var lite skrämmande att höra hur stress och multitasking påverkar den rent fysiskt.

Hon pratade också om hur vi kan effektivisera vår tid och gav rätt så bra och konkreta verktyg.

Vad jag tog med mig var framförallt två saker:

  1. Hur hon definierade stress: ”Skillnaden mellan vad du gör och vad du tror du bör göra” och ”Skillnaden mellan vem du är och vem du tror att du borde vara”. Det kändes rätt så sant efter en stund och det innebär med andra ord att det inte nödvändigtvis handlar om att göra fler saker för att minska stress – utan att se över om det där vi tror vi borde verkligen stämmer.
  2. Matrisen ”Bråttom & viktigt” som jag lärt mig förut men som jag nu blev påmind om. Tydligen är det så att vi oftast är i Viktigt & bråttom (eftersom det är både viktigt & bråttom). Därefter tenderar vi att ta itu med det som hamnar i Bråttom men inte så viktigt-rutan istället för Viktigt men inte så bråttom. Vilket sen leder till att fler saker hamnar i Viktigt & bråttom (där vi oftast vill vara), vilket innebär brandsläckning – och stress. Ju mer vi jobbar med Viktigt men inte så bråttom, desto mindre hamnar i Viktigt & bråttom – dvs mindre brandsläckning. Varför gör vi inte det då? Den frågan hänger med mig in i helgen.

Annat som är på min bucketlist för helgen:

  • Träffa en fin kompis jag inte sett på länge
  • Fira en annan fin kompis som jag träffar lite oftare men ändå för sällan
  • Fortsätta med mina #babysteps – fasen vad roligt det är att ha kommit igång med löpningen igen!

Vad har du för dig i helgen? 

kat2

När det spritter i gumman

Är det så enkelt som att ljuset har börjat återvända? Det känns som om det sköljt in en våg av energi, som om jag levlat upp och fått lite super powers.

I alla fall så har jag haft en riktigt bra helg. Igår skrattade jag mer än jag gjort på länge och var dessutom vaken längre än jag varit på länge. Halv fyra stod klockan på när jag la huvudet på kudden. Trots, eller kanske tack vare, det så var jag pigg och löpsugen när jag gick upp idag och efter lite frukost och bloggläsning så gav jag mig iväg ut i vårvintern och solen.

Det går inte snabbt, men jösses – min tredje löptur på en vecka är avklarad! Babysteps som gör mig riktigt glad, lite stolt och förhoppningsvis skänker lite välbehövlig kärlek till min kropp också.

Skratt & motion – två delar som är så jäkla viktiga i det där bucketlife-konceptet jag jobbar på. Jag ska uppa dosen på dem framöver, helt klart.

Snart är det vår och jag känner livet i mig. Det är inte illa pinkat för en söndag ändå va?

whats-cooking
Eric är en riktig mästare på matlagning..här är det en winning rödvinssås som trollas fram

foodandfriends
Stina, Jimmy & plankstekarna. Glad att vi återupptäckt den rätten, herregud så gott. Särskilt med östgötsk oxe på.  
tulips
Sure sign – när jag köper tulpaner, ja då har den här gumman börjat spritta av vårkänslor

 

It’s Friday!It’s Friday!

  • Veckans to-dos är avklarade (och det var banne mig många!)
  • Jag har sprungit och yogat (inte varje dag det händer)
  • Jag har NJUTIT Alex & Sigges pod till ovan löptur (de blir bara bättre & bättre)
  • Jag och min finfina eRock har AW:at på vår kära Bagarstuga
  • Vi har påbörjat en ny serie (den här) – hoppas på ett nytt njutbart kvällsgöra.

Resten av helgen ska ägnas åt mer träning, lite häng med våra favorit-011:or och så ska jag sooooova.
Peppen är stor!

Industrilandskapen
 
winter-run

Full throttle – tankar om stressFull throttle – thoughts on stress

Det ligger en hel del saker på mitt bord just nu och den här veckan och nästa påminner en del om mitt förra liv när det gäller möten, tågresor och deadlines (med skillnaden att jag vet att det inte bara fortsätter så utan andningspauser – det blir snart lugnare igen).

Nu sitter jag på kvällståget hem efter en dag som kanske bäst beskrivs som lite bananas? Jag har hållit en strategiworkshop hela dagen hos min kära kund. Jag var lite nervös innan den och vaknade tidigt i morse (det är jag alltid och det är ju bra att vara taggad) men det blev en avslappnad och riktigt kul tillställning. Jag har faktiskt aldrig varit med om att deltagarna försöker ”vinna” workshopen, haha.

När sista post-it-lappen var nedplockad kastade jag mig och min eviga kompanjon rullväskan till Älvsjö för att skjutsa min förtjusande Dollyboll till ridlektion* och vi var på plats precis till tränsning. Efter en snabb middag efteråt tog jag mig tillbaks till Centralen och kvällståget hem.

Det ska med andra ord bli riktigt, riktigt skönt att komma hem och sova inatt. Och vakna till lite hemmajobb och en löptur i morgon. Det har jag faktiskt gjort mig förtjänt av.

Dagens och veckans schema fick mig att reflektera över det här med stress och hur vi hanterar den – och vilken typ av stress som uppstår av olika situationer.

Det kan ju vara körigt för att kalendern är full och det rent tidsmässigt är ett härke att få ihop det hela utan att ta bort något. Det sliter ju också såklart (jag är redigt trött nu kan jag säga) att inte ha tid för återhämtning.

Men den stress jag oftast känt tidigare har handlat mer om prestation (att vilja leverera på topp är tufft med många ansvarsområden), än om tidspress. Det har också handlat jättemycket om att inte ha makten över min kalender – jag kunde i princip inte säga nej till något då hur mycket jag än hade, men det kan jag nu (sen behöver jag öva på det lite mer ;). Det är ju jag som får mindre intäkter om jag säger nej, inte min arbetsgivare.

Att dessutom ha dåligt samvete för att jobbgrejer lite för ofta äter sig in på ledig tid, på möjligheten att träffa vänner, vara närvarande hemma – det ger upphov till mycket stress det också. Att bokstavligen slira in på Åhléns på den där enda kvarten som fanns mellan två möten, för att köpa en present som en egentligen skulle vilja åka runt land och rike för att välja noga. Det är inte kul. Nu kan jag till en större del planera runt olika privata grejer. Jag kommer inte ha en leverans samma dag som en skolavslutning tex.

Trots att schemat var tajt den här veckan så är det alltså en stor skillnad i hur jag känner och hanterar det – jag har och får ta in hjälp och bara det är som en helt ny värld för mig – ska jag inte göra allt själv? Jag har också valt situationen helt själv som sagt och kan ju då förändra den själv i mycket högre grad om jag vill.

Det som finns kvar som negativ stress är känslan att inte hinna träffa alla jag vill på den lilla Stockholmstid jag har utanför jobbet.

Så sammanfattningsvis: jag tror att tidsrelaterad stress är det minsta problemet vi har idag egentligen – det är höga ambitionsnivåer (prestationsstress), dåligt samvete (känslomässig stress) och känslan av att inte ha kontroll över vår egen tid (att inte känna sig maktlös rent utav) jag tror är de värsta bovarna. Om vi på det adderar informationsstress (herreguuuud vad mycket vi kan ta in hela tiden och vad nåbara vi är jämt) så blir det rätt svettigt faktiskt, eftersom vi tappar förmågan att koncentrera oss på det vi ska göra.

Men, den här vetenskapliga studien är helt och hållet baserad på självstudier. Hur är det för er, stämmer det här in på er andra tro? Vad har ni för tankar kring stress? Vad får upp din puls och har du några knep för att varva ner?

top-of-stadjan
Anti-stressmedel. Verkar omedelbart.

I have a voluminous to-do-list at the moment and these past two weeks remind me of my former life when it comes to meetings, train travels and deadlines. Except for one thing – I can see the end of it, it’s not just gonna keep on keeping on until (or way past) summer vacation starts.

Right now I’m on the night train back to Norrköping, after a full day of facilitating a workshop for my fun colleagues. I was a little nervous about it (I always am and I think that keeps me on my toes) but it was a relaxed yet energetic day. When the las post it was taken down I took my bag on wheels and hasted to Älvsjö to give my niece a ride to riding class* and we made it just in time to bridle Cinzano. After riding I had a quick dinner at my sisters place and then headed back towards the Central station and the night train home.

In other words – it’ll be a delight to lay my tired self in bed later tonight. I definitely earned it!

Anyway – the schedule today and this past week made me reflect on stress and how we handle it –  vand what kind of stress that varying situations cause.

There’s the pure stress of having a tight schedule and pulling your hair over how to fit it all in there. There’s also the physical part of it – it’s tiring to chase between tasks without having the time for proper recovery.

The stress that I used to feel before however was more about performance and the will to over achieve, succeed expectations – without having the proper means to do so. It has also been about not feeling that own my schedule – basically I couldn’t say no to anything no matter how much was already on my plate, but now I can (I do need some practice in that department though, haha). I’m the only one suffering from choosing to work less.

Another negative kind of stress is that of feeling bad for work spilling over to free time, eating on friends time and on the ability to be present when you’re at home. To literally skid into the store to shop a gift in the only 15 minute break available between meetings – it’s not fun.

Despite my busy schedule this week, there’s a huge difference in how I feel about it and cope with it. I have, and am more than encouraged to hire, help when needed for one. That’s like a whole new word to me – I’m not supposed to do everything myself? I have also chosen to take on more work, because I want to. AND I have the full mandate to choose otherwise.

What I’m still struggling with is the feeling bad-part, about not having the time to see everyone I want to see in the little time I have in Stockholm outside of work. And that, I can’t really control – we have to live where we live now.

To sum it up: I think that time related stress is the least of our problems today – it’s the high ambitions (performance stress), the feeling bad (emotional stress) and the feeling of not being in charge of our own time and schedule that make up the real villains in our lives. Add a couple of pounds of information stress (jeez, there’s sooo much to take in and we are sooo reachable constantly) to that and it’s quite a pulse raiser.

But, this scientific study is purely based on self studies – what’s it like for you? Does this reasoning make sense to you? What get’s you stressed and do you have any tricks for feeling better?

top-of-stadjan
Anti-stressmedel. Verkar omedelbart.

Powered By: WanderlustPowered By: Wanderlust

Du vet den där känslan, när du lyckas släppa alla krav på prestation, alla tankar på måsten & borden och deras mostrar – och så finns det plötsligt en massa lust?

Jag är ju inte supertajt med den känslan (förutom när jag reser) eftersom jag ofta vill prestera, vara duktig, stark, snabb och så vidare. Även om det varit ett grymt roligt år, med #kulpåjobbet och allt det där, så har jag haft lite svårare att hitta vägen tillbaks till mitt tränande jag.
Det har varit en del uppbyggd press kring det och även om jag är smart nog att veta att ”ingenting” är sämre än ”litegrann” så har det känts som en så lång väg tillbaks. Eller framåt. Jag vill ju vara i min gamla form direkt och inte känna mig svag och otränad. Det har känts som en tröskel det där.

Igår fick jag dock någon slags genombrott tror jag. Jag satt och jobbade lite och tittade ut genom fönstret. Där ute pågick en av de där strålande, soliga vinterdagarna och plötsligt längtade jag så himla mycket efter att vara utomhus, andas, röra på mig, njuta.

Några enkla ord som en ganska nyfunnen vän sa till mig för några veckor sedan, har etsat sig fast. ”Ta babysteps. Bestäm dig för att du ska vara ute i 45 minuter, jogga, gå eller spring så länge det är kul. Eller gå till gymmet och bestäm dig för att du ska vara där i en kvart och hylla dig själv för att du gick dit”. Enkelt va?

Och det är faktiskt exakt vad jag gjorde igår. Jag gled ner i min löparuniform och bara trippade iväg. Och jag joggade och joggade, njöt för fullt av den blå himlen, den första lilla doften av vår, bländades av solen och snön och det var inte jobbigt alls. Faktum är att jag inte ville sluta! Jag tog extra varv, utforskade nya stigar jag inte sprungit förr och såg till att hålla mig där det var som finast och soligast. Och jag log!

Först när jag hade kommit hem kom jag på att jag hade mitt fitbit-band på mig och kikade på vad den sa. Jag insåg att jag hade roat mig strax över en timme och avverkat 10,6 kilometer. Utan att tänka på det ett skvatt.

Jag är en prestationsinriktad figur, men jag ska försöka hålla fast vid den här inställningen så länge som jag behöver. Jag gillar att pusha mig själv så längre fram kommer jag säkert planera intervaller, kolla kilometertider och köra planerade gympass. Men just nu ska jag bara följa det glada.

Powered by wanderlust – mitt nya motto!

Poweredbyme

You know when you sometimes let go of everything – all demands for performance, all thoughts about musts and shoulds and all in between – and suddenly there’s only lust?

I must say I’m not all too familiar with those moments (except for when travelling). Even though it’s been an awesome year because of #funatwork and all that, but I have had a hard time finding my way back to my training self. There’s been so much built up pressure there and even though I’m smart enough to know that ”nothing” is less productive than ”a little”, it’s just felt like such a long road to get back. Or forward.

Yesterday though, felt like a sort of breakthrough. I was working some, looking out the window and one of those stunningly beautiful winter days was unfolding out there. And I suddenly felt this longing to be outside, moving, breathing, enjoying.

A few simple words that a rather new friend of mine spoke the other week has really stuck with me. ”Take babysteps. Just go outside, jog, run or walk for as long as its fun. Or go to the gym and start with 15 minutes and applaud yourself for going”. Simple huh?

That’s excactly what I did yesterday. I slipped into my running armour and just tapped away. And I kept jogging. Admiring the blu sky, smelling that first bit of a distant spring, got blinded by the sun reflecting on the melting snow and it wasn’t hard at all. In fact, I didn’t want to stop. I took extra laps, exploring new paths, making sure I kept to the more scenic ones. And I smiled!

As I got back home I glanced at my fitbit wristband and realised I had been enjoying myself for an hour and 10,6 k’s. Without even counting!

I will try to keep this approach for as long as I need it – I like pushing myself, so at some point I’m gonna plan intervals & rough sessions at the gym, but for now – I’m just gonna stay powered by wanderlust.

Poweredbyme

Cross Country SkiingCross Country Skiing

Äntligen kom premiären! Jag fick som sagt sätta mina nya längdskidor i arbete däruppe på Idre Fjäll och trots att resten av högen fokuserade på den alpina skidåkningen så lyckades jag klämma in två sköna sessioner av skogsterapi.

Det är så GALET vackert därute i skogarna på fjället och jag upptäckte till min förtjusning att spåret gick precis utanför vår dörr så det var bara att hoppa på skidorna så befann jag mig i en tyst och vacker vinterskog. Det är ju själva essensen av ett bucketlife.

Själva skidåkningen var varken galet vacker eller skön dock. Jösses alltså, jag måste verkligen styrketräna regelbundet. Och kanske ta några lektioner. Men jag hade inga höga ambitioner – bara att vara utomhus och återknyta bekantskapen med ett par längdskidor.

Efter den första uppförsbacken (som kom direkt) flåsade jag värre än på länge. Och armarna, ja de påminde mer om överkokt sparris än något annat. Men jag hade ett stort leende hela vägen, där jag bara tog in stillheten, snötyngda träd och kvällsolen. Vilket otroligt sätt att köra slut på sig själv!

Det blir absolut mer skidåkning snart. Och så småningom ett par lektioner eller fler…

x-country-idre-fjäll
Jag måste verkligen slå ett slag för Craft – vilka jäkla mjuka, varma, torra och perfekt följsamma plagg! Jag hade Craft inifrån och ut och höll mig perfekt tempererad. De vet vad de pysslar med där!
xcountry-ski-idrefjäll
Ok, den här är inte helt oposerad…
Katta-bucketlife
Precis ovanför vår stuga, med utsikt över vidderna. 5 tummar upp!
Bucketlife-on-skiis
Happyhappy

Finally, that premiere came! I put my brand new cross country skis to use in Idre Fjäll (lousy snow situation at home). Despite that the rest of the bunch only went for the downhill alternative, I squeezed in two lovely sessions of forest therapy. It is SO beautiful up there and the tracks passed right outside our cabin door, so I could just get on my skiis and find myself in a deep winter forest. That’s bucketlife indeed.

The skiing wasn’t as lovely and beautiful though. My God, I need to hit the gym. And take some lessons. But I didn’t have any ambitions, just to be outside and reacquaint myself with the skiis.

After the first uphill part I was panting like h*ll. Arms like overcooked spaghetti. But the smile on my face as I couldn’t stop admiring the stillness, the snowy trees, the evening sun…What a great way to exhaust yourself!

There’s definitely gonna be more of that. And perhaps a few lessons…
x-country-idre-fjäll
 
xcountry-ski-idrefjäll
 
Katta-bucketlife
 
Bucketlife-on-skiis