mars 2015

Still moving

Vi har burit, släpat, lyft, packat, kånkat och stånkat i nästan tre hela dagar nu (jag vet – we DO have a lot of crap!). Musklerna är ömma (jag ska påminna mig om att det är sånt här jag gör kroppen redo för bland vikter och pilatesbollar på gymmet – och jag behöver göra det oftare!) och nu har vi en dag till av intensivt bärande. BRA träning!!

Eftersom vi skulle få tillträde samma dag som vi skulle flytta ut så har vi löst det hela på ett riktigt smart och samtidigt riktigt skitjobbigt sätt. Nu har vi kört hela vårt bohag i 3 vändor med släp till ett förråd som vi hyr. Det blev ett släp till återvinningscentralen också, så vi har banne mig kånkat järnet. Tyvärr är vi ju inte klara, utan hela konkarongen ska flyttas en gång till  (där har ni alltså det skitjobbiga i vårt upplägg…)! Fast i morgon har vi lastbil, så det bör bli max två vändor, förhoppningsvis.

Imorgon 9:30 får vi nycklarna och då är det bara att ösa på! Men, jag gillar faktiskt träningselementet i det hela. Det är härligt att använda kroppen i arbete. Det tråkiga tycker inte jag är att bära och lyfta – det är att gå never ending vändor fram och tillbaks – så psykologiskt urbota trist! Men, I-landsproblem, återigen.

Det slog mig när vi rensade mormors lägenhet (och då snackar vi en som inte kan slänga en trasig knapp ens – fatta hur mycket prylar man har efter ett helt liv då..) och det slår mig nu. Varför har vi alla dessa saker? Det som är lite skrämmande är att vi ändå sålt nästan alla möbler. Två sängar, en soffa, ett köksbord med stolar (nu hade vi ju iofs kvar mitt slagbord, från Stockholmslägenheten). Och ändå fick vi preciiis in sista pinalen i förrådet.

Jag börjar på allvar fundera på att rensa bort mycket, mycket mer. Måste vi ha två verktygslådor? Ett cykelställ? En gammal projektor och två datorväskor och trehundra leksaker och fyra kartonger med böcker och gamla minnessaker (jag kan inte slänga sånt, men ärligt – jag tittar ju aldrig på dem, förutom sådär vart tredje år när jag flyttar och kollar igenom kartongerna). Det värsta är nog alla kläder. Jag har rensat och rensat och ändå hade jag 4 säckar. Och lite till. Och ändå har jag aldrig något att ha?

Jag ska meditera lite över det där, kanske kan jag hämta inspiration från de här minimalisterna. Jag kan ju i alla fall känna mig nöjd med att det mesta småkrafset och en hel del möbler jag köper numer är second hand.

Eftersom vi är helt utan pinaler i lägenheten (inte ens glas har vi) så ska vi faktiskt testa på det minimalistiska livet redan ikväll. Vi har varsin luftmadrass och våra badrumsgrejer kvar – inget annat. Jo, routern såklart och en iPad, två laptops och två iPhones. Så att vi har något att göra liksom. Vissa saker går inte att vara utan…

shadesofgreyPerfekt flyttväder (förutom att kartongerna blev lite blöta då)!themessSå gött att blicka ut över ett hav av prylar och veta att allt, precis allt, ska fraktas bort idag. simple-life Efteråt är man så här nöjd  (även när man varit i skolan hela dagen och kom hem till dukat bord, fast tvärtom så att säga)!

home-officeMitt ergonomiska hemmakontor/nattkvarter. Lite av ett härligt äventyr ändå – klarar vi oss? 🙂

Söndagstips

Norrköping vaknade till smatter mot fönster, pölar på asfalten och en himmel klädd i grått. Så verkar även andra platser ha vaknat idag så jag tänkte passa på att tipsa om bra söndagsgöra, för er som inte kör skräp och flyttar.

  1. Öppna konto på Storytel och börja lyssna på de tre makalöst fina, råa och sorgliga berättelserna om 80-talets Sverige och AIDS intåg i det. Jonas Gardell är så ruskigt bra på att skildra mänskliga känslor och beteenden och på att väva en stark historia av en mängd olika trådar. Vår tids viktigaste samhällsskildring.
  2. Ta ett bad, lägg bort telefonen och blunda. Passa på att tänka ostört. Om du har badkar såklart. Annars kan en varm dusch och en kraftig skrubbvante göra susen för välbefinnandet det också.
  3. Testa något du funderat på att göra men som inte blivit av – lära dig sticka, sortera bilder eller baka bröd.

Själv ska jag, när jag klar med ännu ett tungt flyttbetonat dagsverke, unna mig det allra bästa jag vet – att sjunka in i en tupplur, med en härlig berättelse i öronen. Mmmmm.

boxesVi lovade oss själva att bara ha kartonger, men hur man än gör så blir det liksom inte så…liftNästan redo för det första av många lass ner och in i släpet. Jag kommer inte sakna konsten i vår port ett dugg. LinneaLinnea är väl ett semiproffs på flytt kan man säga. Men hon har svart bälte i  att kolla på film.
moving-truck3 såna här lass har det blivit hittills. Och en hel del fler blir det, för allt ska flyttas en gång till när vi får tillträde på tisdag. Nu lovar jag högt och tydligt att köpa in hjälpen nästa gång. Inte en enda kartong ska jag flytta när det här är över!

On the move

Det är flytthelg och det är en (strukturerad) röra här hemma. Jag borde vara helt taggad – jag brukar gilla det här rörelsemomentet, nyhetskänslan med att flytta – men jag är så trött i huvudet. Lite låg liksom. Och jag vet ju att jag påverkas rätt så mycket när det är röra runtomkring mig. När det inte är mysigt och hemtrevligt. Jag är så färdig med den här lägenheten nu och det känns lååååångt till tisdag.

Men jag tror att det mest handlar om att jag nu sen januari spenderat mycket mindre tid i Stockholm, eller snarare, jag har spenderat mindre tid med mina vänner, ”mina” barn och min syster. Och jag har så svårt att få tiden att räcka till alla jag vill räcka till för. Jag vet att det egentligen handlar om det. Det är något jag måste få tillbaks in i den där livsdesignen, på tal om den. Jag saknar dem. Mina relationer är det viktigaste jag har, vi människor har varandra och det är allt. Som tur är kan jag hälsa på dem, men jag har lite svårt att vänja mig av med frekvensen. Jag kan ju inte åka varje dag.

Så, då var dagens I-landsproblem avklarade. Tacosarna är uppkäkade och nu väntar lite soft fredagskväll innan det stora rejset kör i gång i morrn. Let’s do this! Det blir kul på tisdag, när vi käkar take away i vårt nya kök och innan dess får jag ju en hel massa träning medelst flyttkartonger.

ladiesNågra av de jag vill ha mer kvalitetstid med!

That wanderlust

Okej, så jag sitter och drömmer om resor just nu. Gärna långa. Gärna till natursköna destinationer med massor att upptäcka.

Det är mycket på gång hemma (OBS – mest roligtroligt men ändå – så mycket planering, koordinering, beslut!) att jag liksom längtar till en strand, en bergstopp, en stad med massor att se och dagar helt utan planering och och helt fulla av upptäckande. Herregud vad härligt.

Ungefär som när vi var på Hawaii – en av mitt livs bästa resor. Topp tre av de mest bildsköna och ååååååh-framkallande. Det var på den här resan jag verkligen insåg hur löjligt rörd jag blir av naturens skönhet. Jag började gråta när jag såg de höga klipporna, täckta av grönska. Så dramatiskt, så otroligt svårt att ta in allt. Jag blev överväldigad så många gånger på den resan, precis som på Svalbard, Nya Zeeland och i svenska fjällen.

Nä, jag tror det är dags att boka någonting. Jag är så glad att jag har en tågbiljett till Sara som ska användas inom kort, ser galet mycket fram emot den trippen!

Drömmer du om någon resa? Har du redan någon bokad? Berätta gärna, det är så himla härligt att höra om andras resor också!

Här en film som Eric klippte ihop från vår Hawaii-upplevelse. Jag tittar på den bland, samtidigt som jag suckar lite lyckligt.

Superfront

Det är en rätt stor risk att den här bloggen förvandlas till en inredningsblogg framöver. Jag har ju faktiskt inte mindre än tre olika flyttar/inredningsprojekt framför mig (min kund flyttar i juni och så ska vi ju ge oss i kast med det blygsamma lilla laduprojektet i sommar…).

I alla fall har jag just klickat igenom ett köp som känns sådär pirrigt i kroppen och jag kände att jag måste tipsa vidare ifall någon har missat att Superfront finns! De tillverkar fronter, toppar, handtag och ben till olika IKEA-stommar och de gör det så himla fint!

Jag hörde talas om dem i höstas (ganska sent förmodligen) via en kompis som använt dem i en visningslägenhet.
-Vart har du hittat det dääär skåpet?! frågade jag så fort jag såg bilderna på facebook, och trodde knappt på henne när hon sa att det var en ikeastomme med fronter från Superfront. Sedan dess har jag väntat på rätt tillfälle att välja och vraka bland vackra fronter, toppar och handtag.

Vår nuvarande TV-bänk får följa med i flytten och får alltså en ny kostym; vit marmortopp och smutsrosa luckor med mässingsknoppar. Kommer bli superfint! Tyvärr inte IKEA-priser, men det känns ändå riktigt billigt, med tanke på att jag får 240cm marmortopp billigare än alla pluttiga soffbord med samma material som jag surfat runt på (jo, jag är lika kär i marmor som alla andra just nu. Men nu kan jag ju köpa ett soffbord i trä i stället, mycket skönare för plånboken).

Så – det var mitt tips för dagen för alla som vill få sina IKEA-möbler att kännas sådär diskret exklusiva.

superfront_for_ikea

superfront

Bilder lånade från superfront.com och ambienti.se

 

Life design och nedräkning

Den här veckan har jag sagt hej till min nyaste goda vana!
Låt mig presentera ”Att ta ledigt en dag tillsammans med sina bästa polare”. Skitbra grej.

Det blev precis som jag hade hoppats också. En dag med träning, spalunch, vårsol, långprommis, middag & bubbel. Och så klart – massor av tid med två tjejer som äger. Svårslaget koncept måste jag säga!

Jag brukar prata om life design, och mer försvenskat så handlar det om att jag bygger ihop mitt liv lite mer som jag vill ha det. Det ger liksom hjälp på traven att tänka så tycker jag, att jag ger mig själv bra förutsättningar och bra grejer som helst ska återkomma;  folk som jag älskar att hänga med, vanor och miljöer jag trivs med och blir glad av, vackra saker som ger mig inspiration, hobbies och kunskap jag suktar efter , ja ni fattar.

Andra roliga grejer som kryddade helgen:

Jag följde upp min drömmiga torsdag med en rolig återträff hos min gamla arbetsgivare; det var inflyttningsfest och en massa gamla fina kollegor kom dit. Det var så himla kul att snacka med dem att jag bokade om mitt kvällståg och bokade ett hotellrum. Ibland får man feeling och den är till för att följas såklart!

Igår var det i stället jobb på schemat, med flyttpackning och rensafest. Rätt så trist del av hela flyttgrejen, med med en bra spellista och lördagsfeeling blev det rätt kul ändå. Bäst var ändå att vi mitt i kartongkaoset blev bjudna på befriande spontanmiddag av Norrköpings absolut skönaste duo, som alltid ger mig träningsvärk i skrattmusklerna. Vi släppte silvertejp och sopsäckar och svirade tacksamt om till normal klädsel och breezade in till en smarrig fördrink – Lynchberg lemonade.

Till min stora förtvivlan hade jag en trasig glugg som inte ville prata med kameran, så det blev inte många bilder från en av årets hittills bästa helger. Tur att upplevelsen inte sitter i sökaren så att säga…

Nu börjar nedräkningen på riktigt; nästa helg tömmer vi lägenheten och om bara 8 dagar får vi nycklarna till vår efterlängtade gamla fabrik!

(och vi har rätt många möbler kvar att fixa…men det löser sig nog!)

wall-colors
Vi har typ bestämt alla färger idag. Tror jag. Nästan i alla fall…

Injektion

Idag funderar jag på det här med tillskott utifrån. Själv är bäste dräng i all ära, men jag är i alla fall inte självförsörjande när det gäller energi, välmående, inspiration och glädje.

Jag behöver andra människor. Särskilt vissa speciella människor. Och jag får en krympt dos av dem nu när jag flyttat, så det är liksom ännu mer värt nuförtiden.

Jag tror på synergieffekten i möten. Vi människor behöver varandra för att liksom skapa mer tillsammans. Hur driven och glad och inspirerad och motiverad en person än kan vara, så tror jag att det gradvis läcker tills det är tomt om vi inte får tillskott i möten med andra. Injektioner av energi, intryck, nya spår att tänka på, nya perspektiv som leder in på oväntade vägar.

Ikväll har jag träffat en av mina speciella människor. Ett rätt så spontant häng på centralen med min syster. Åh gud så härligt! Vi pratade om allt från menspedagogik* till bröllopsplaner (hon knyter hymens band i juni!) över god mat och rosévin på Luzette. Lämpligt nog, eftersom jag skulle ta tåget hem sen.

I morgon bitti är det tåg upp igen (jag ska hem och vända för att lämna bonusbarn på skolan) för ännu mer lyx – en ledig heldag med piraterna – mina två vapendragare genom åren.

Mellan dessa två möten kom ett ljuvligt mail med förslag på en helg längre fram i vår med två andra såna speciella människor. Och jag tänker att jag är lyckligt lottad, som får tanka så mycket bra från så många, så att jag kan bli bättre själv.

Tur att jag har så bra saker att filosofera kring, så att jag kan glömma att jag ska sitta på det här tåget i 40 minuter till i stället för att sova. Jag är bara lite bitter på att SJ snor ännu en bit av mitt liv utan förklaring…Bara lite!

johanna
Världens finaste syster!
* min systerdotter är helt pepp på mens och vi diskuterade det härliga i att dagens 9-åringar längtar efter det medan vi och typ alla vi kände mörkade det och knappt vågade berätta hemma när ”det” hände och mamma bara hänvisade till bindorna i skåpet och aldrig nämnde det igen. Allt var inte bättre förr! 

Three years and 3o days

De säger att vår generation (och yngre) är rastlös av sig. Vi stannar max 3 år på ett jobb, bor 3 år på en plats och jag vet inte – kanske har många 3-åriga förhållanden också?

Det slog mig i alla fall att vi flyttar ganska precis 3 år efter att vi flyttade in. Jag lämnade Stockholm då och jag lämnar Stockholm nu. Då hyrde jag ut min lägenhet och skrev mig i Norrköping, nu har jag sålt lägenheten och har alla bopålar här i Östergötland.

Så här såg det ut för tre år sedan, när vi körde flyttlasset från Stockholm (första gången). På Statoil i Kungens kurva frågade killen i kassan lite chockat om jag visste vad jag gjorde – ”flyttar du från Stockholm till Norrköping? Det brukar ju vara tvärtom?”.

leaving-stockholm

Jag ser ju ganska glad ut ändå?

Efter att ha lassat av mitt bohag var det dags att hämta Erics stuff. Jag och Linnea hjälptes åt som tur var.

on-the-move-2

Tänk att den där lilla overall-parveln är en stor 7-åring nu som gör sin egen frukost. Galet.

Sen var det dags att flytta in i nya lyan. Som nu är gamla lyan då. Soffan på bilden nedan är numera såld till ett gulligt, 18-årigt par som flyttar till sin första gemensamma lya. Känns fint!

on-the-move

Efter att all flytt och allt hemmastaddande så gav jag mig ut på lite upptäcktsfärder i min nya hemstad. Jag upptäckte på riktigt min kära runda runt Strömmen (den jag typ alltid springer) och fascinerades av runskrifterna på Himmelstalundsfältet för första (men inte sista) gången. Snacka om timehop. Mina fötter precis bakom fotsteg inristade av någon annan, för tusentals år sedan. Så nära och så fjärran.

Runes_norrköping

Jag älskar att Norrköping har spårvagnar också. Det här var en av de första turerna jag tog ner på Drottninggatan efter att vi flyttat. För just precis 3 år sedan.

norrköping-tram

Nu väntar nya äventyr i staden som växt på mig de senaste 6 åren. Nästa kapitel. Då, för sex år sedan, när jag just träffat E, trodde jag aldrig att jag skulle lämna Stockholm och flytta hit. Helt otänkbart var det till och med.

Nu tycker jag mycket om den här staden, charmas av den och uppskattar att den inte har en hemsk tunnelbana och miljarder människor som är i vägen. Däremot kommer den förmodligen alltid att sakna det jag saknar allra mest. Mina bästa vänner & familj, min syster och småtrollen. Men vi får hitta en lösning. För jag verkar bli kvar här som det ser ut.  Åtminstone 3 år till 😉

FredagsbucketlistFriday Bucket list

Tut i luren så var det fredag igen. Hurra säger jag och gör planer för dagen. En liten fredagsbucketlist i all enkelhet!

Jag avrundar veckan på mitt favoritsätt – utan flängande, på plats hemma, efter lite ändrade planer. Förutom att göra en del jobbgrejer så har jag tänkt hinna mixa ned de här beståndsdelarna i min fredags-smutti också:

  • Springa i vårgruset – kan bli en längre upptäckarjogg runt stan, en trailtur i Vrinnevi-skogen eller så blir det intervaller. Jag får se vad knopp och kropp är sugna på i morgon. Check! Det blev den första varianten. Dejlig tur längs med vattnet i en solig stad. Tumme upp!
  • Rensa kläder och skräp (igen!) och packa minst 5 kartonger inför flytten (det tråååkigaste som finns). Till det får jag lyssna på två av mina favvofredagspoddar; Alex & Sigge och Hannah & Amanda (i veckans avsnitt av Freakonomics (en annan favvopodd) så pratar de om temptation bundling och ni vet hur en del saker bara landar klockrent på plats i ens världsbild? Den här gjorde det – det är precis SÅ jag ska göra för att sluta skjuta upp (eller i vissa fall, springa åt andra hållet från) trista göromål). 
  • Baka något gottigt från härliga Baka Sockerfritt – jag blir sugen varje gång hennes bilder glider förbi i instagramflödet men det har liksom inte blivit av. Men imorgon blir det den här till efterrätt – inte för att det är sockerfritt utan för att det låter så jäkla gott!
  • Forma framtiden! Jag ska prata med en AD jag fått rekommenderad för att ta fram en grafisk profil för mitt företag – och den här lilla delen av bloggosfären därtill.

UPDATE: Allt är avbockat – helt otroligt!

Det är inte bara veckorna som går fort – det gör åren också som en logisk konsekvens. För snart 30 år sedan tog pappa den här bilden i en backe nära Rösjön i Sollentuna. Det var den 14 april 1985 och jag sprang/gick Rösjöloppet med min mamma, som då strax skulle fylla 29. Dvs 8 år yngre än jag är nu. Vilken throwback. Vilken mamma.

mom-and-I
Kolla in löparmodet – det var enklare (och billigare) förr!
Med det säger jag glad fredag och ta lite vara på helgen – de är ju kända för att gå undan de också…

 

Woot-woot, it’s Friday, again! I say hooray and let’s make some plans for the day: a Friday Bucket list in all simplicity!

I will bring this week to a close in my favorite manner – at home and no travelling. Besides some work I plan to add below ingredients in my Friday smoothie.

  • Spring running – I’m thinking either an explorative jog around town, a trail run in the Vrinnevi forest or intervals nearby. I’ll hear what my body and mind say tomorrow and decide then.
  • Sort clothes and stuff  (again!) and pack at least 5 for the upcoming move. I get to listen to my two favorite podcasts while packing (the most boring thing one can do): Alex & Sigge and Hannah & Amanda ( in this weeks episode of Freakonomics (another favorite podcast) they talk about temptation bundling and now I know exactly how to get all the boooring shit done from now on!) 
  • Bake something yummy from this lovely site: Baka Sockerfritt – I’m tempted everytime her images show up in my insta feed, and tomorrow I’ll finally try one of her recipes, namely this one – not because it’s sugar free, but because it sounds absolutely delicious!
  • Shape my future! I’m contacting a graphic designer I’ve been recommended, to start working on the graphic identity of my company and also this little part of the blogosphere!

It isn’t just the weeks that go fast, the years do too. It’s soon been 30 years since my dad took this picture of me and my mom, near Rösjön in Sollentuna. It was April 14 1985 and we ran/walked Rösjöloppet (a 5k race). Mom was about to turn 29 and I was 7. She was 8 years younger than I am now. Some throwback. Some mom.

mom-and-I
 Check out the running fashion – it was easier (and cheaper) back then 🙂  

On that note, I wish you a Happy Friday! Enjoy the weekend, as they tend to fly by too!