maj 2015

One happy nerd

Förra veckan låg jag ju i diken och klättrade runt på Stadion för att fota löpare. Då bestämde jag mig för att slå till på lite utrustning jag funderat på flera gånger när jag haft kameran med på släptåg, nämligen en smidig sling camera strap. Jag får ofta ont i nacken när jag har det vanliga bandet som kommer med kameran. Kamerahuset är ju rätt så tungt och några av objektiven väger minst lika mycket.

photonerdFotonörderi i Åre – Sara fångade mig in action, haha.

Med en sling strap kan jag istället smidigt ha kameran hängande över axeln istället och snabbt kunna plocka upp den ändå. Som de visar i den här otroligt cheesy videon 🙂

 

Jag passade också på att köpa något som de flesta bloggare nog haft länge – en fjärrutlösare så man kan ta asgrymma selfies ;). Skämt åsido, det är iofs en grej att ha den till, men jag passade på att ta en lite vassare variant som tex kan ställas in för att ta timelapse och lite annat skoj och såklart vill jag kunna ta bilder med lång slutartid på stativ utan att skaka till kameran vid själva knapptrycket.

camera-gear

Kommer bli perfekt för både nattfoto och att ta timelapse på natthimmel med norrsken eller solnedgångar i sommar.

Längtar efter att packa upp och testa, men först blir det matlagning. Och städning. Och lite hemmagym, för i det här spöregnet har jag ingen lust att köra cirkel i Folkparken…

Homeward bound

ÄNTLIGEN är jag hemma igen – jag liksom fastnade i Stockholm den här veckan och 1 natt blev till 3 istället. Så kan det gå och jag trivs ju i min kära hemstad, men just den här veckan ville jag ha fredagen helt och hållet dedikerad till att preppa för finbesök.

Det är faktiskt så att några av mina bästa människor reser till Östergötland i helgen. Jag har en anspråkslös och något spontant inbokad födelsedagsmiddag i morgon och det bubblar i hela mig. Jag blir alltid helt spattig av att ha mina stockholmare på plats i Norrköping, det är liksom lite overkligt och något av ett drömscenario att de finns i min nya stad.

Så, nu är det till att parkera min trademark rullväskan och förbereda mat! Och köpa bubbel! Och vad fasen, det blir snittblommor också!

tutta

Jag i Saudiarabien för 36 år sen och i sommarstugan i Särna för 34 år sedan. Svindlande vad en varit med om sen dess!

Att nå sin fulla potential

Jag fick en hemuppgift i dagarna, inför en grej vi planerar på jobbet. Instruktionen var att ta med en sak, bild eller symbol som representerar som beskriver en aktivitet, en relation eller en händelse som gör er obeskrivligt GLADA!
Där jag känner att jag är mitt rätta jag, når min fulla potential, är helt uppfylld eller fullständigt blown away.

Härligt, eller hur? Problemet var att det tog mig förvånansvärt mycket tid att komma på något och det är ju, insåg jag, ytterligare en lärdom att ta med in på kammar’n.

När är jag egentligen mitt rätta jag och vilket är mitt rätta jag? Har jag i något ögonblick nått min fulla potential? Jag kan komma på stunder där jag varit helt uppfylld (det händer rätt ofta; om HSP är en verklig diagnos så har jag den) – och det är nästan alltid i naturen, särskilt när jag samtidigt jobbar med kroppen. En hike bland berg är nog mitt bästa; med kameran i troget släptåg såklart.

Men det här med min fulla potential och mitt rätta jag? Har jag nått den? Hur vet man det? Hur vet man om man hittat den optimala sammansättningen? Jag vet att det är kommunikation och språk och mänskligt beteende som får nyfikenheten att skutta. Jag gillar att hjälpa. Och jag är som bäst när jag helt och hållet släpper prestation, drivs av känslomässigt engagemang och en kravlös upptäckarlust. Frihet är viktigt för mig.

Jobbmässigt är jag nog närmst just nu sett till alla jobb jag haft, privat så borde jag nog bo närmare storslagen och rätt så ödslig natur (typ såhär?). Och på sikt så borde jag kanske kombinera de båda.

Det vore kul att höra om andras tankar om samma frågor – har du upplevt alla de lägena? När då i så fall? 

forest-view-stadjanEn topptur till Städjan –  helt i mitt rätta element!

 

En försommardagsdröm

Idag flyttade vi ut till Norrköpings härligaste oas – Folkparken. Och till skillnad från any given park i Stockholm så finns det park så det räcker och blir över – det är inte svårt att hitta en egen fläck att livsnjuta på. Vi gjorde basecamp på en sån plätt och varvade slappande på filten med minigolf, parklek och diverse (o)gymnastiska lekar.

Däremellan klämde jag in ett halvtimmes corepass, och jösses vad jag har att jobba på där…men jag känner mig taggad. Det känns kul, men så har jag haft en särdeles bra dag idag. Det hoppas jag ni haft också.
En riktigt bra försommardag. Sundayfunday-7Jag sparkade av mig båda skorna…

Sundayfunday-12…och grävde ner fötterna i grönskan. Finns någon bättre känsla än årets första gräs mot tå-känsla?

Sundayfunday-3Jag blev inte jättesur idag, bara lite. Undrar hur gammal jag ska bli innan jag förstår att minigolf alltid är roligt i början och lite mer irriterande på slutet 🙂

Sundayfunday-5Vi gjorde ett pit stop hemma, för lite omgruppering, hemmaträning och grillfix. Sen var vi tillbaks igen, i vår adopterade trädgård.

Sundayfunday-8Såhär glad blir man av sånt!

jumpEric och hans split jump

LinneaLinnea kan också hoppa högt

Sundayfunday-13Livet alltså. Lite gräs, lite sol och en go familj. Allt som behövs.

Sundayfunday-14En riktigt bra bonus <3

I rätt riktning

Ibland kommer de svävande, de där bra dagarna. Som idag. Jag började med ett möte där vi hade bra snack och mitt uppdrag blev förlängt, vilket känns kul – det är tråkigt att lämna något innan en är färdig och jag får göra så roliga saker här. Grattis till mig!

Efter det var det dags att besöka Stadion. Vilken härlig plats det är, med all historia, de vackra tornen och till det har jag glada minnen från när jag var liten och vi hade som tradition att gå på DN-galan.

Men dagens besök var härligt på fler sätt – det var ett rekmöte inför ett jättejätteroligt uppdrag i morgon – mitt första beställda fotouppdrag. Jag blev så jäkla peppad av att gå runt där, fantisera fram bilder och utsnitt och slogs av hur otroligt kul (och lite pirrigt) det är att ta kliv.

Men dagen var inte slut där – jag fortsatte mot ett seminarium om mina favvoämnen – varumärkesstrategi och digital påverkan där jag fick lyssna på min favorit, Brit Stakston. Inte minst fick jag hänga med Erika. Vi avrundade med ett besök på Brillo, catching up och så tog jag en promenad ”hem” genom ett försomrigt Stockholm, medan jag funderade över det här med att våga utvecklas åt det håll magen pekar och hur skönt det är när den inre neggon håller tyst en hel dag.

Sötast idag? Helt klart den här vakten som höll koll på seminariedeltagarna.
cute-dog

 

I tyllhimlen – klänningsprovning hos Elsa Billgren

Att stiga in på Elsa Billgrens lilla kontor på Konstakademien vad som att kliva in i en himmel av tyll, siden och skönhet. Så mycket hantverk och skönhet på några kvadratmeter måste vara något slags rekord.
elsas-klänningar

Det var alltså dags för min storasyster att prova klänning till bröllopet och när vi började prata om det såg jag chansen att få testa på det härliga, hållbara konceptet som Elsa byggt upp. Vilket jag för övrigt tycker är helt fantastiskt. Jag har alltid tyckt att det känns som ett hjärtskärande slöseri att så många magnifika klänningar (och allt arbete bakom) får några timmar i ljuset, för att sedan bli hängande i en garderob någonstans och aldrig användas igen. De borde åtminstone få hänga framme tänker jag. Men det allra bästa är ju att de får gifta sig om och om igen, som Elsas klänningar.

Vi kom dit kl 13, med lite bubbel & snacks och Elsa mötte oss i dörren. Efter lite prat om vad Johanna hade tänkt sig så började Elsa sen plocka fram lite klänningar medan vi skålade förväntansfullt och jag passade på att fota alla vackra ting och arrangemang.
klänningsprovning-(2-av-17)

klänningsprovning-(6-av-17)Och Elsas tjusiga skor!

Sen var det dags att sätta igång! Elsa berättade om klänningarna och var fenomenal på att ge stylingtips. Det märks verkligen att hon kan sin sak och det slog mig återigen hur bra saker blir när man gör det man gillar bäst.

klänningsprovning-(5-av-17) klänningsprovning-(7-av-17)Elsa fixade Superfrisyren på Johanna och helt plötsligt stod liksom en färdig brud där och jag blev alldeles tårögd. Hur jag ska klara den riktiga dagen utan snor och svullna ögon är en gåta…

klänningsprovning-(9-av-17)Titta på den här…Vi föll mer och mer för varje klänning som kom på och trodde valet skulle bli rätt svårt.

klänningsprovning-(11-av-17)En Viktoriaklänning som tyvärr var precis för liten.

johanna-elsas-dressJohanna passade på att prova Elsas egna magiska klänning också och den var verkligen helt underbar!

klänningsprovning-hos-elsa-billgrenEn till vacker variant med singoalla-topp. Åh vad roligt det här var, är sugen på att boka en provning bara för att det var så härliga klänningar!

selfie-hos-elsaJag var såklart tvungen att ta en selfie när jag äntligen var där. Nya tidens måste. provning-hos-elsa-billgrenDe två stora favoriterna. Hur vackra?! Med Elsas egendesignade hårprydnad i mässing…

the-dress-elsa-billgren...och blommor till  (se bilden ovan) så blev nog det här The Dress. Jag har världens finaste syster, som kommer bli en så otroligt vacker brud – ojojoj!

Tack Elsa för en härlig provning i din tyllhimmel!
Tyll-Elsa-Billgren

 

 

 

 

This week in life

Nu väntar en vecka med lite fläng igen – 3 dagar hemifrån blir det och en kompott av jobb, pirriga grejer och en debut.

TISDAG
Tidig uppgång. Hur det ska gå med mitt trötta jag vete sjutton. Men tåget går 06:24 och jag ämnar inte stå kvar på perrongen. Sen är det två timmars ledningsmöte i Stockholm innan den jobbdagen är över. Klockan 13 väntar nämligen klänningsprovning hos den inspirerande Elsa Billgren! Som jag har längtat efter ett tillfälle att få kliva in i den där magiska vintagevärlden av brudklänningar och blommor. Jag lär gråta en skvätt när syrran står där brudklädd, men vad härligt det ska bli! Bra dag-potential!

elsa-collagebilder lånade av Elsa

ONSDAG
Innebär återigen något av en halvdag. Jobbar fram till strax efter lunch, sedan troligen lite rek inför torsdagens debut. Därefter väntar äntligen lite inspirations- & kunskapsinhämtning, då jag faktiskt bokat upp mig på det här spännande seminariet. Det är något jag verkligen, verkligen tycker om; att få inspireras, trendspana och hämta in nya intryck att fnula över och tolka om till min egen strategi. Jag får dessutom sällskap av Erika! Och efter det så går vi ut och käkar lite och pratar ikapp, det blir inte så ofta nuförtiden. Bra dag där med!
erika

TORSDAG
Återigen – halvdagsjobb ute i Solna och därefter: DEBUT! Jag ska hjälpa till att fota ett företagsevent tack vare den här modiga kvinnan, som tipsade om mig när de sökte fotograf. Jag har tagit in hjälp och ser riktigt mycket fram emot att göra mitt första photo assignment! Hela kvällen håller vi på, sen lär jag hem och stupa i säng, med ett fulltankat minneskort i både kamera och knopp.

FREDAG
Gissa…Jo, det blir en halvdag igen, sen vänder jag åter mot Norrköping och en hemmafixhelg. Skåphandtag ska upp och så lär jag få åka till IKEA en sväng igen. Det är en never ending story med mitt höj- & sänkbara skrivbord. Jag köpte det för 6 veckor sedan och så saknades en liten men förargligt viktig del vid monteringen. Strömadaptern. I förra veckan kom äntligen reservdelen och jag var överlycklig. Ett höjbart skrivbord var det första jag bestämde mig för att köpa eftersom jag hatar att sitta hela dagarna. Men, det går troll i det där. I över en vecka har jag rotat runt som en galning efter den där lilla, lilla plutten som man höjer och sänker skrivbordet med. Den är spårlöst borta efter att jag röjde rummet inför möhippan. Finns ingenstans. Jag blir ilands-GALEN. Gaaah. Troligast väntar ytterligare 3 veckors sittande innan nästa sändning reservdel kommer.

Så – en  övervägande rolig och lagom utmanande vecka ahead med andra ord. Har du något skoj planerat i veckan?
Och, har du möjligen en liten styrpryl till Bekant Sitt &Stå över?

hohoI still haven’t found, what I’m looking for…

 

Hälsoprojektet

Nu tänkte jag klappa mig själv på axeln faktiskt. Jag har nästan alltid varit otroligt mycket bättre på att kritisera mig än på det omvända så jag tänker att jag har en rätt stor buffert på Jante-kontot ändå.

Det har blivit 2 löppass i helgen, ett lätt och glatt och så gårdagens tyngre, som liksom inte lättade mot slutet heller. Jag känner mig lite hängig idag så jag bestämde mig för att ta en riktigt lång kraftpromenad (visst låter det roligt på svenska, och inte alls lika coolt?).

På vägen lyssnade jag på Hjärnkoll på vikten, en bok som tar upp matvanor och kost ur ett perspektiv som blandar hjärnforskning, beteendevetenskap och samhällskritik. Jag har bestämt mig för att släppa vikt och sånt efter att ha ägnat nästan ett helt liv åt att bry mig alldeles för mycket om det.

Det innebär dock inte att jag ska släppa all kontroll över vad jag stoppar i mig, för vikten är ändå viktig som en hälsoindikator.  Dessutom är jag övertygad om att kosten har en jättestor del av måendet och min trötthet på sistone irriterar mig.

Därför vill jag bli bättre på kost helt enkelt. Vad är det jag omedvetet stoppar i mig som inte är bra för mig? Varför har jag vuxit ur en del kläder bara sen i höstas? Något fel gör jag ju.

Två timmar och 1,3 mil senare hade jag fått många nya insikter, repeterat gammal kunskap och inte minst – jag hade vandrat runt i en helt ljuvlig försommargrönska, skog med barrstig och en hel väldoftande armé av storblommande Rhododendron.

Det var en bra dag idag, som avrundning på en riktigt bra helg. Klapp på axeln, Katten.

rhododendron

Mina jag och träningen

Jag lyssnar på Alex & Sigges pod rätt så regelbundet och de brukar presentera små, mer eller mindre seriöst menade, teorier om livet, människorna och allt däremellan.

En av de där teorierna, eller om en ska kalla dem tankefrön, fastnade faktiskt hos mig. Jag tror det var Sigge som pratade om alla olika jag vi hade inom oss i varje givet ögonblick. Han pratade nog om oss själva i olika åldrar, medan jag kan tänka att vi har våra olika fysiska och känslomässiga jag inom oss, lite mer oberoende av ålder så att säga.

För mig är det nog träningen som jag verkligen kan applicera det här tydligast på. Just nu är jag rätt out of shape, både konditions- och styrkemässigt. Och när jag tränar så är mina gamla jag så himla närvarande plötsligt. Mitt snabblöpande skuggjag springer där någon kilometer framför mig, mitt styrketräningsälskande skuggjag är där bredvid och bara kör och kör i plankan och fällkniven när jag dråsar ner i marken. Hon står bredvid i gymmet och lyfter glatt 4 kilo tyngre hantlar med konturer på armarna när jag tragglar med brännande, osynliga muskler.

Jag minns så tydligt hur det kändes och det gör liksom hela träningen så mycket tristare. Jo, jag är en tänkande person och jag vet att det bara är mer träning som hjälper. Men det är liksom känslorna som styr motivationen, inte intellektet. Tyvärr! En klassisk negativ spiral.

I dag var jag i alla fall ute och sprang, liksom i går. Jag har ju ändå bestämt mig för att bli mitt favoritjag igen. Och i dag var det faktiskt gårdagens skuggjag som drog iväg och hade det så mycket lättare. De fjäderlätta (nåja) benen och orken från igår var som bortblåsta idag.

Men, jag blev inte frustrerad! Jag körde på med pannbenet före och eftersom gårdagens jag var mycket närmre i minnet än det för 4 år sedan, så slapp jag i alla fall frustrationen över att jaga mig själv i toppform! Jag var ju precis lika otränad igår som i dag och kunde därför tänka att jag nog bara var trött i benen pga träning och det hela blev ju positivt då. Eureka!

Min plan är alltså nu att försöka nollställa. Delete old selves och starta om med tom hårddisk. Jag ska köra några styrkepass i följd, några intervallpass och sätta nya referensobjekt helt enkelt. Så ska vi nog bli kompisar igen, mina jag och träningen..

after-run

 

Egentid

Jag stängde ute alla högljudda röster, liksom tog ett steg ut i kulisserna och satte mig med den bok jag längtat efter att få fortsätta sluka. Utanför lekte de andra barnen vidare och gradvis försvann deras röster och jag kom längre och längre in i den där magiska världen. Där boken blev verklighet och jag fick följa med; på drakryggar, genom träsk, upp i klippiga berg, in i mysterier som skulle lösas. In i äventyren.

Jag har alltid älskat de där stunderna helt för mig själv. När tiden upphör och ingen stör mig, pockar på min uppmärksamhet. Jag behöver dem, för de är mitt allra bästa. En simpel väg till ett lyckotillstånd. En kravlöst och helt och hållet egen stund. Får jag dem är jag redo för världen sen. För stordåd och umgänge. Hårt jobb och gemensam lek. Får jag dem inte så brinner reserverna och det tar till slut slut.

Igår fick jag en igen. En alldeles underbar lucka av tid för bara mig. Egentid.

alone-time

Inspiration

kitchen-table

Betraktande och hemplanering

strawberriesSommarens bucket list är redan under utförande – dagens dos av jordgubbar