One happy nerd

One happy nerd

Förra veckan låg jag ju i diken och klättrade runt på Stadion för att fota löpare. Då bestämde jag mig för att slå till på lite utrustning jag funderat på flera gånger när jag haft kameran med på släptåg, nämligen en smidig sling camera strap. Jag får ofta ont i nacken när jag har det vanliga bandet som kommer med kameran. Kamerahuset är ju rätt så tungt och några av objektiven väger minst lika mycket.

photonerdFotonörderi i Åre – Sara fångade mig in action, haha.

Med en sling strap kan jag istället smidigt ha kameran hängande över axeln istället och snabbt kunna plocka upp den ändå. Som de visar i den här otroligt cheesy videon 🙂

 

Jag passade också på att köpa något som de flesta bloggare nog haft länge – en fjärrutlösare så man kan ta asgrymma selfies ;). Skämt åsido, det är iofs en grej att ha den till, men jag passade på att ta en lite vassare variant som tex kan ställas in för att ta timelapse och lite annat skoj och såklart vill jag kunna ta bilder med lång slutartid på stativ utan att skaka till kameran vid själva knapptrycket.

camera-gear

Kommer bli perfekt för både nattfoto och att ta timelapse på natthimmel med norrsken eller solnedgångar i sommar.

Längtar efter att packa upp och testa, men först blir det matlagning. Och städning. Och lite hemmagym, för i det här spöregnet har jag ingen lust att köra cirkel i Folkparken…

Homeward bound

Homeward bound

ÄNTLIGEN är jag hemma igen – jag liksom fastnade i Stockholm den här veckan och 1 natt blev till 3 istället. Så kan det gå och jag trivs ju i min kära hemstad, men just den här veckan ville jag ha fredagen helt och hållet dedikerad till att preppa för finbesök.

Det är faktiskt så att några av mina bästa människor reser till Östergötland i helgen. Jag har en anspråkslös och något spontant inbokad födelsedagsmiddag i morgon och det bubblar i hela mig. Jag blir alltid helt spattig av att ha mina stockholmare på plats i Norrköping, det är liksom lite overkligt och något av ett drömscenario att de finns i min nya stad.

Så, nu är det till att parkera min trademark rullväskan och förbereda mat! Och köpa bubbel! Och vad fasen, det blir snittblommor också!

tutta

Jag i Saudiarabien för 36 år sen och i sommarstugan i Särna för 34 år sedan. Svindlande vad en varit med om sen dess!

Att nå sin fulla potential

Jag fick en hemuppgift i dagarna, inför en grej vi planerar på jobbet. Instruktionen var att ta med en sak, bild eller symbol som representerar som beskriver en aktivitet, en relation eller en händelse som gör er obeskrivligt GLADA!
Där jag känner att jag är mitt rätta jag, når min fulla potential, är helt uppfylld eller fullständigt blown away.

Härligt, eller hur? Problemet var att det tog mig förvånansvärt mycket tid att komma på något och det är ju, insåg jag, ytterligare en lärdom att ta med in på kammar’n.

När är jag egentligen mitt rätta jag och vilket är mitt rätta jag? Har jag i något ögonblick nått min fulla potential? Jag kan komma på stunder där jag varit helt uppfylld (det händer rätt ofta; om HSP är en verklig diagnos så har jag den) – och det är nästan alltid i naturen, särskilt när jag samtidigt jobbar med kroppen. En hike bland berg är nog mitt bästa; med kameran i troget släptåg såklart.

Men det här med min fulla potential och mitt rätta jag? Har jag nått den? Hur vet man det? Hur vet man om man hittat den optimala sammansättningen? Jag vet att det är kommunikation och språk och mänskligt beteende som får nyfikenheten att skutta. Jag gillar att hjälpa. Och jag är som bäst när jag helt och hållet släpper prestation, drivs av känslomässigt engagemang och en kravlös upptäckarlust. Frihet är viktigt för mig.

Jobbmässigt är jag nog närmst just nu sett till alla jobb jag haft, privat så borde jag nog bo närmare storslagen och rätt så ödslig natur (typ såhär?). Och på sikt så borde jag kanske kombinera de båda.

Det vore kul att höra om andras tankar om samma frågor – har du upplevt alla de lägena? När då i så fall? 

forest-view-stadjanEn topptur till Städjan –  helt i mitt rätta element!

 

En försommardagsdröm

En försommardagsdröm

Idag flyttade vi ut till Norrköpings härligaste oas – Folkparken. Och till skillnad från any given park i Stockholm så finns det park så det räcker och blir över – det är inte svårt att hitta en egen fläck att livsnjuta på. Vi gjorde basecamp på en sån plätt och varvade slappande på filten med minigolf, parklek och diverse (o)gymnastiska lekar.

Däremellan klämde jag in ett halvtimmes corepass, och jösses vad jag har att jobba på där…men jag känner mig taggad. Det känns kul, men så har jag haft en särdeles bra dag idag. Det hoppas jag ni haft också.
En riktigt bra försommardag. Sundayfunday-7Jag sparkade av mig båda skorna…

Sundayfunday-12…och grävde ner fötterna i grönskan. Finns någon bättre känsla än årets första gräs mot tå-känsla?

Sundayfunday-3Jag blev inte jättesur idag, bara lite. Undrar hur gammal jag ska bli innan jag förstår att minigolf alltid är roligt i början och lite mer irriterande på slutet 🙂

Sundayfunday-5Vi gjorde ett pit stop hemma, för lite omgruppering, hemmaträning och grillfix. Sen var vi tillbaks igen, i vår adopterade trädgård.

Sundayfunday-8Såhär glad blir man av sånt!

jumpEric och hans split jump

LinneaLinnea kan också hoppa högt

Sundayfunday-13Livet alltså. Lite gräs, lite sol och en go familj. Allt som behövs.

Sundayfunday-14En riktigt bra bonus <3

I rätt riktning

I rätt riktning

Ibland kommer de svävande, de där bra dagarna. Som idag. Jag började med ett möte där vi hade bra snack och mitt uppdrag blev förlängt, vilket känns kul – det är tråkigt att lämna något innan en är färdig och jag får göra så roliga saker här. Grattis till mig!

Efter det var det dags att besöka Stadion. Vilken härlig plats det är, med all historia, de vackra tornen och till det har jag glada minnen från när jag var liten och vi hade som tradition att gå på DN-galan.

Men dagens besök var härligt på fler sätt – det var ett rekmöte inför ett jättejätteroligt uppdrag i morgon – mitt första beställda fotouppdrag. Jag blev så jäkla peppad av att gå runt där, fantisera fram bilder och utsnitt och slogs av hur otroligt kul (och lite pirrigt) det är att ta kliv.

Men dagen var inte slut där – jag fortsatte mot ett seminarium om mina favvoämnen – varumärkesstrategi och digital påverkan där jag fick lyssna på min favorit, Brit Stakston. Inte minst fick jag hänga med Erika. Vi avrundade med ett besök på Brillo, catching up och så tog jag en promenad ”hem” genom ett försomrigt Stockholm, medan jag funderade över det här med att våga utvecklas åt det håll magen pekar och hur skönt det är när den inre neggon håller tyst en hel dag.

Sötast idag? Helt klart den här vakten som höll koll på seminariedeltagarna.
cute-dog