juni 2015

Wedding week

Det är overkligt, men nu är vi här. På Gotland, i början av bröllopsveckan. Strax efter 17 rullade vi in till det vackra huset med den lummiga trädgården i Fide. Nu väntar en hel del bestyr kommande dagar och jag börjar i morgon bitti med veckans kanske viktigaste förberedelse; att fixa fejkade fransar inför tårfesten på lördag. Det har redan varit nära flera gånger – när en strålande vacker syster anlände strax efter oss efter att ha testat en bröllopsuppsättning och sminkning – ja då blev det blankt i ögonen.

Hon, min stora fina syster, gifter sig med världens bästa Ola på lördag. Jag ska bara njuta hela veckan av detta fina!

Johanna vidvinkel amanda dolly-collage flowers-fide

The one with all the rain

Jag är lite oduglig just nu. Förra veckans intensiva jobberi och så den där skälvande upploppsrakan till syrrans bröllop, ja jag kan helt enkelt inte förmå mig att till exempel vara en duktig kompis och höra av mig massor, eller planera sommaren, eller fixa allt med ekonomin eller blogga i vettig frekvens med vettigt innehåll. Men så är livet ibland.

Allt mitt fokus just nu är riktat mot lördag den 27 juni och innan midsommar kände jag nästan att vad fasen, måste vi hålla på och fira det också? Men, ett dygn med Erics komplett underbara familj raderar helt och hållet såna tankar – det är alltid lika värt det att åka dit!

Tyvärr måste jag meddela att det inte blev någon midsommarcykling i år – för första gången sedan 2011. Vi åkte ut kvällen innan och väderprognosen liksom det faktum att cykeln inte är ett smack servad på 3 år och har pyspunka fick mig att prioritera bort det helt enkelt. Trist att bryta en omtyckt svit, men så är livet ibland.

Trots regn och rusk hade vi en underbar midsommarafton. Vi fick gosa med släktens färskaste medlem Belle, klä midsommarstång och dansa runt densamma och sedan klarades femkampen av i en kollektiv motståndsrörelse mot vädermakten. Femkamp medelst paraply.

femkampDen prestigefyllda femkampen kan ICKE ställas in!

midsommar-15-1En personlig paraplyhållare och odåliga kläder löste den saken…

katta-dansLiksom dansen runt midsommarstången (som vi hjälpte till att klä – väldigt kul).

katta-midsummer

 

Jag höll humöret uppe med min allra första egengjorda krans. Oformlig och lika lustig att se på som grodorna, men egengjord!

På tisdag vänder vi kosan mot Gotland, för att göra klart de sista förberedelserna på plats på öjn. Härliga tider!

Upploppet

Nu börjar det verkligen dra ihop sig till vad som verkligen är årets bröllop, nämligen min systers. 12 dagar kvar idag och jag är jättenervös! Dels för tal och sång, men framförallt för alla känslor som den dagen kommer innehålla. Jag satt med en klump i halsen och tårar i ögonen i lördags när vi tittade på bröllopssändningen i soffan – hur ska det då inte bli när min syster vigs?

Jag har redan bestämt mig för att göra ögonfransar och färga brynen så att jag inte behöver torka mascara från kinderna, men det finns INGENTING som hjälper mot gråt när en ska sjunga. Har ni provat? Det GÅR inte att sjunga med gråt i halsen! Hur det går vet vi om 14 dagar 🙂

Jag kan i alla fall summera en fantastisk Stockholmshelg som en bra uppladdning inför upploppet de närmsta två veckorna. Ni vet det galna racet till sommarlovet. Det är tjänsteresor, bröllopsfix deluxe, en ansenlig mängd jobbplanering. Om bara lite mer än en vecka går färjan till öjn och då ska allt vara klart. Hjälp.

Har ni också en intensiv målraka fram till semestern, eller får ni trappa ned lite soft till rätta sommarfeelingen? 

MohedaÄntligen fick vi vår Piren-premiär med bubbel på bryggan i solnedgång. Femte året vi hänger där nu.

sommarEn fotbild om året!

Katta-piren sunsetDet är få platser i stan som bjuder på den här storslagna showen.

Himlen-view-stockholmEfter det gick vi till ännu en view point – Himlen i Skrapan, som ju verkligen gör skäl för namnet. Stockholm är magiskt vackert från ovan.

selfieWindow selfie innan hemgång efter en mycket bra dag och kväll.

Sommartider och framtider

Såhär års längtar jag alltid ut på landet. Vad gör vi i stan? Vad gör vi inpackade i små lådor hela dagarna? Hemmalådor och kontorslådor och transportlådor.

Idag har jag faktist inte varit i någon låda alls. Bara ute, trivts med människor jag tycker om och med solen och gräset runtomkring.

Jag har så många tankar om mänskligheten, planetheten och evigheten som virvlar runt därinne. Kanske att de kommer ut i något begripligt här snart, vem vet. Som Annie brukar uttrycka det, ”idag har jag lite weltschmerz” och det brukar bli så på särdeles vackra dagar, särskilt när de innehåller vackra skolavslutningar som med naturnödvändighet lyfter fram tankar om en ljusnande framtid som grumlas av klimathot och fundamentalister och krig.

Men misstolka mig rätt. Det har varit en alldeles underbar sommardag som jag nu ska avrunda med skön sömn i sommarnatten. Hoppas ni haft en riktigt härlig en ni också.

skolavslutning linnea

 

Jordmån

Jag lyssnar just nu på Outliers av Malcolm Gladwell och är det något jag gillar så är det att få tankeinspiration och nya perspektiv genom att ta del av andras spaningar, analyser och resonemang.

Den här boken är kanske ingen lifechanger, men han tar upp en rad faktorer som påverkar framgång (den mer amerikanska definitionen av framgång förvisso), men som inte ofta nämns. Han menar att vi i allt för hög grad tillskriver all framgång de personliga egenskaperna och bara dessa. Målinriktning, talang, individen i sig.

Gladwell vill lyfta att det nog inte ger hela bilden.  Det innebär ju att vi alla vore helt och hållet självförsörjande och egenformade från att vi föds och det är ju helt omöjligt när en tänker efter. Det är så mycket som formar oss och skeenden som visar sig gynna oss eller stjälpa oss, oavsett potentialen vi sitter på. Jag kan fundera på hur många kvinnliga Mozarts och Shakespeares som hade funnits i våra historieböcker, om bara kvinnor hade haft en plats som annat än hemkeepers.

Det räcker ju med att gå till den nu levande omgivningen och en själv egentligen. Ett kapitel som intresserar mig särskilt, är hur viktig miljön, kulturen, det sociala arvet & människorna omkring är i formandet av oss under uppväxten. Uppmuntras vi aktivt av föräldrar och andra vuxna, eller får vi höra att vi nog inte kan. Eller får vi kanske inte höra något alls?

Jag har själv tänkt på det här och fascineras otroligt över hur olika vi faktiskt tänker kring vår egen förmåga. Startläget liksom, innan vi ens provat.Hur olika vår tro på oss själva är och hur det faktiskt påverkar vad vi väljer och gör

Jag kan tänka mig det som ett lopp ibland. För att måla upp jämförelsen är det som om en del står i gummistövlar på en åker 3 mil utanför arenan, medan andra står topputrustade på startlinjen, för samma hundrameterslopp. Till syvende och sist är det upp till den egna talangen och hårt jobb hur det går i loppet, men startsträckan blir olika lång. Och vissa kanske aldrig ens letar efter arenan så att säga.

Flera stora studier som Gladwell hänvisar till visar att det har en mycket stor påverkan var och vad vi kommer ifrån – även om två personer har samma förutsättningar vad gäller talang och intelligens. Har föräldrarna inte synen att man kan påverka sitt liv, om de inte har pluggat, har ett jobb, om de har misstro till samhället osv etc, så slår det med större sannolikhet igenom även på barnens senare val i livet.

Jag har t.ex vuxit upp i arvet av den gamla svenska arbetarkulturen i en pytteliten by. Jantes starkaste fästen och inte direkt en grogrund för visioner och bildning. En grej som jag i vuxen ålder insett har påverkat mig mycket är skamgrejen i att gå en annorlunda väg, eller bara följa sin vilja egentligen. ”Vad ska folk säga?” ”Vad ska de tro om du gör sådär?” ”kommer du verkligen klara det där?”. Det är också bra att gå den breda vägen. . ”Plugga det här, det är säkrast för att få jobb”. Trots att mina föräldrar faktiskt bröt upp och gjorde en lång resa från den lilla byn de kom ifrån och jag föddes i Stockholm, så finns ju präglingen kvar.

Jag vet att det i grunden var en stor välvilja och oro att vi skulle bli besvikna eller kantstötta som låg bakom. Att vi skulle tufsas till, inte bli omtyckta. Livssynen, ja det var ju vad de hade med sig från sina respektive uppväxter. I en liten by skvallras det enormt och det är inte positivt att sticka ut så att säga.

Det blev ändå missriktat, för vad tar barn med sig? Jo exakt det de sa såklart! Grundbudskapet – om än inte menat så – är ju att en inte duger som en är, utan hela tiden måste förhålla sig till vad andra ska tycka. Jag har alltid varit orolig att jag inte ska lyckas, att folk ska prata om mina fadäser, att jag inte ska duga eller vara omtyckt. Att jag ska behöva skämmas eller göra i värsta fall, göra någon besviken. Det är nog mitt farligaste faktiskt.

Jag vill inte använda det som en ursäkt för allt jag inte vågat eller gjort, men oj vad jag fått slåss mot det där inom mig själv. Jag har ju en inre rebell, en upptäckare, en som älskar livet och vill ha ut massor av det och ironiskt nog så tänker jag samtidigt att det är lite fel att vara sån.

Tack och lov så hade jag ändå möjligheter att låta äventyraren vinna – tack vare att mamma & pappa lät mig växa upp där det fanns andra influenser. Den där äventyraren har vunnit många interna strider och jag har gjort en massa saker som jag inte trodde jag kunde eller vågade innan. Men den där korpen har ofta suttit där och kraxat ”du kommer misslyckas, du kommer göra bort dig, du är inte så vass som de andra, som vet preciiis vad de gör”. Jag har bara blivit bättre på att knipa ihop näbben på den, i takt med att jag gjort, vågat och ibland lyckats.

Jag kan ibland undra – hur hade det varit utan alla inbillade föreställningar, utan det där arvet? Om jag bara hade haft en orubblig tro på mig själv från början och skolats i att ta för mig ordentligt av livet. Inte brytt mig om vad andra skulle tänka eller tycka? Hur mycket kraft hade jag haft då?

Det är egentligen inget jag tänker ägna mer energi åt – jag är glad för alla mina erfarenheter och vart jag landat och jag tror på sätt och vis det gjort mig lite starkare – men det tål att tänkas på.

Idag då? Jo, korpen sitter där dagligen och dåliga dagar så tror jag honom. Men de bra dagarna är fler nu och jag är bättre på att visa honom fingret. Men kanske kommer han alltid finns kvar och spöka lite.

Nu jobbar jag målmedvetet för att forma livet jag vill ha och struntar faktiskt blankt i om det verkar knasigt för andra. Eller nej, jag bryr mig, men jag låter inte det styra besluten, så länge jag inte sviker någon nära. Det jag kan snubbla och fega ur på är snarare tron på att jag ska klara av något. Jag vet att det kommer att komma bakslag och irrvägar, men det är banne mig ingen korp som håller i trådarna längre – det är jag. Och pappa – ja, han är faktiskt en av mina största påhejare!

katta-forest

Just to do your thing’s the hardest thing to do 

 

Livet på landet

Det är i kontrasterna det händer! Om gårdagen var en bästa sortens city-fredag, så är dagen all about that countryside. 

Dagar som igår är stan helt okej. I går morse vaknade jag hos en av mina bästa vänner och efter den asgrymma starten väntade nästa stopp – drygt tre timmar på café med Annie & Sara. Jag är alltid så enormt påfylld med energi efter dejter med dem, det är två kvinnor som kommer göra världen till en ljus och väldigt rolig plats. Jag roade mig så mycket att jag fick rusa till tåget hem, där ett trött gäng snodde ihop en city-picknick i Folkparken. Lagom soft och med magiskt sommarväder och glada studenter som ackompanjemang.

Men. Hur god staden än är mot mig så är landet svårslaget en solig sommardag. Just precis nu sitter jag och tittar ut över ett soligt (och galet blåsigt) Mormorsgruvan. Det här är nog Östergötlands paradis, i alla fall vår version av det. En sjö, en gräsmatta och massor av skog. Ingen fast el, inget rinnande vatten men vem sjutton behöver det när en får diska med sjön som ho? Här jobbar vi med kroppen alltså. Och vi fick sätta igång direkt eftersom en mindre storm hade blåst ner ett litet hinder i vår väg till stugan. Och så var veden till kvällens eldkorg löst!

Jag fick också den sedvanliga landet-lusten att röra på mig. Skog ger mig löparbegär och jag stack ut så fort vi var framme. Avrundade med tabator på gräsmattan och ett kyligt semidopp i sjön. Det är banne mig livskvalitet alltså.

Nä ni, nu måste jag gå och rodda med grillen och dricka lite vitt. Kanske blåser jag ner i sjön och får årets första dopp på kuppen?

0F9A5426Die Mauer

0F9A5428

Eric i närkamp

0F9A5443Ved in the making. Det är ett hårt jobb att såga trädstammar till behända vedklampar I tell you.

0F9A5457Naturlig värmekälla

0F9A5463The real skottkärra

0F9A5432Nu är allt klart för att njuta av det här. Om bara vinden mojnar lite i ”matsalen”… 🙂

 

Spontanfredag

Det är fredag! Det är sommar! Det är livet!

Här kommer 3 tips som sätter guldkant på tillvaron en fredag som den här:

  1. Köp jordgubbar och stjäl med dig lite kvistar & blommor hem till köket. Färska naturupplevelser vi inte är bortskämda med här i landet!
  2. Packa en picknick eller ta på dig motionspjucksen och gå ut i närmsta park/skog/ängsyta. Stanna och sug in dofterna. Försommaren är som bäst just precis nu.
  3. Kryp upp i soffan med något gott och kolla på Newsroom om du inte sett den redan. Galet bra serie. Eller lär dig något nytt genom att kolla in här – en radda härliga playlists att dyka ner i…

sommaräng

I’m not old, I’m vintage

– Linnea tyckte att du skulle få blommor på din födelsedag, sa Eric efter skönsången i morse. En härlig frukost senare, med de två fina, kan jag nu konstatera att jag blivit 37 och att det är 22 år sedan jag fyllde moppe. Det är lite galet det där, när åren börjar pila upp på hög, samtidigt har jag sedan den där dagen 1999, när mamma dog alldeles för ung, alltid tänkt att alternativet är värre – att inte få bli äldre.

Dessutom: alla mina knasigheter till trots så är jag ändå så mycket mer trygg nu än för fem år sedan och den pågår ju hela tiden den där utvecklingen. Och det är ju skönt, att även om utsidan sakta går mot sämre tider så är det lite tvärtom för insidan. It’s not all bad 😉

Så jag omfamnar dagen och min nya ålder – som födelsedagskortet från mina bästisar (jo, det heter så när man är 37 också) löd: You’re not old, your vintage. Min nya!

Jag firar dagen med ledighet och tänkte baka ihop den med en del träning, en del gå på stan och en del fotoprommis. En perfekt dag!

Är ni nojiga med åldrande, eller känns det bra att årsringarna läggs på? 

b-day

Hej juni

Vips så var det måndag igen. Numera har jag börjat tycka om måndagar, eftersom jag oftast har det som idag – en så gott som ledig dag på hemmaplan.

Jag passade på att börja dagen med en frisk prommis. Det var grått och låg lite regn i luften. Nu när jag sitter vid datorn med kaffe i muggen och frukost i magen, så är himlen blå och solen skiner. Tur att jag gillar duggregnig grönska – dofterna blir sådär härligt tunga och friska på samma gång och så länge det inte är spöregn så gör det inte ett smack tycker jag.

Maj avslutades på bästa sätt. Några av mina bästa vänner och min syster var här på födelsedagsmiddag och alltså, lyckan i att få ha hela högen här i ett dygn nästan…Så härligt.

green-walk
Och lite hjärtskärande när de åker igen och jag inser att jag inte har dem här på heltid.
goodbye

Men nu är det juni! Alltid en av mina favoritmånader men just i år extra mycket. Det händer mycket och jag har nästan det där sommarpirret en brukade ha som barn när hela sommarlovet låg framför fötterna.

Bra grejer med juni

  • Den här veckan flyttar vi med jobbet och byter trist industriområde mot grönskande sjöutsikt och perfekta förutsättningar för lunchjogg med avslutande dopp!
  • Jag fyller år på onsdag. Och ja, jag är fortfarande barnsligt förtjust i födelsedagar!
  • Enligt planen skall den här veckan avrundas på landet med strålande sol och 20+ grader (äntligen!)
  • Och så väntar ju den där alldeles särskilda dagen. Min systers bröllopsdag. Jag är både sjukt nervös och förväntansfull så jag nästan kissar på mig. En hel vecka på Gotland är ju inte heller fel!
  • Jag ser fram emot att komma in i min älskade sommarträning. Löpturer genom ängar och skog, svettiga utepass i grönt gräs, inlines i sommarkvällen, transportcykling på midsommarafton och mycket, mycket mer.

midsommar

Hej Juni, nu kör vi!