juli 2015

Svalor som häckar – the final chapter

Jo, hur gick det då med svalungarna? Ni vet de här små raringarna. Jo, samma dag som vi åkte till Norge var det dags för dem att testa sina vingar och börja flyga – som ett fint litet hejdå till oss. Jag var tvungen att låta Eric vänta lite i bilen så jag hann fota dem lite. Försökte filma också men det var alldeles för mycket mygg i ladan för att hålla kameran still och jag hade packat ner stativet.

Men några bilder blev det, på de nymodiga små liven. De flaxade och flög lite, sen satte de sig och vilade lite innan de försökte igen. Två av ungarna hade tyvärr dött, men det var tre kvar som var redo att bli egna, stora svalor.

0F9A9578 0F9A9587 0F9A9576 0F9A9561

 

Nu har vi alltså inga svalor kvar i ladan och föräldrarna har dragit på en välbehövd semester. Det är på ett sätt skönt för det är inte så mycket fågelbajs på våra redskap längre, men jag saknar dem också. Det var så mysigt att heja på dem varje morgon.

Men, det är ju the circle of life. Snart är vi hemma igen och får lite semester från vårt dagliga jobb här. Jag ser fram emot lite space, men jag kommer sakna det också, precis som med svalorna.

En dröm som blev sannDreams come true

Det var sommarlov, jag var 11 år och drömmen skulle äntligen bli sann. Det var helt overkligt och lyckan spred sig som ett nästan outhärdligt pirr i kroppen. Vi skulle få ha en alldeles egen häst i fyra långa veckor, på farmor och farfars gård. Mitt barndomsparadis blev komplett.

Det är sommar och jag är 37 år. Lyckan i barnens ögon går inte att ta miste på. Det är dags att hämta de två nordsvenskarna som ska vara våra i en hel vecka. Drömmen om att få ge dem samma lyckopirr som vi fick uppleva är äntligen dags att realisera. Vi ger oss iväg i bilen de 3 kilometrarna för att hämta hem hästarna. Dolly och syrran ska rida hem dem till gården, där vi slitit hela dagen med att bygga hage.

Det är vacker kvällssol när hovklappret närmar sig och vi springer upp för att möta dem. Äntligen är de här, äntligen får vi återuppleva den där magin som vi kände som barn.

Det kräver sitt att ha hästar och särskilt när två av tjejerna inte kan rida själva, men oj vad det är värt det. Hästar som betar på gården, lyckliga barn och ridturer nere vid sjön och upp i skogen. Vi har klarat av den första avglidningen från barbackarygg och småtjejerna hajfajvade för att de blivit riktiga ryttare – för det är en inte förrän en ramlat av som en får kalla sig det!

Snart är det dags för eftermiddagsturen. Hästarna betar och frustar hemtrevligt i hagen. Allt är som det ska vara. 

0F9A9702 0F9A9704 0F9A9733 0F9A9740 0F9A9744 0F9A9749

It was summer, I was 11 eyars old and dream was about to become reality. We were about to become ”horse owners” for a whole month on my grandparents farm, and my childhood paradise was complete.

It’s summer. I’m 37. The happiness in their eyes is overwhelming. It’s time to go to a farm nearby and  ride our two summer horses back to our place. They are ours for a whole week and my dream of giving them the same summer magic that we got to experience is finally about to get real.

Off we go, my sister and Dolly are gonna ride the horses back to our farm, where we have been working all day building a paddock.

There’s a warm, evening sun when we hear the clip-clop from the road and run up to meet them. They’re finally here!

It takes a lot of work having horses, especially with 4 kids who want to ride all day and can’t really ride unsupervised. But it’s so worth it! Grazing horses outside the window, happy kids and riding adventures – it’s magical!

Soon it’s time for the afternoon ride. The horses are grazing outside and everything is just the way it should be.  

0F9A97020F9A97040F9A97330F9A97400F9A97440F9A9749

Besseggen – the report

Vi har brummat in på vår gård i Särna igen och så smått packat in oss. Vi har haft några riktigt bra dagar i Norge, trots den rätt så spontana bokningen och trots dystra väderprognoser.

Vi har totalt sett haft rätt mycket sol, även om det varit rätt kyligt. Som kallast var det uppe på Sognefjell igår, med 5 grader och regnblåst, men då kunde vi ju bara krypa in i bilen efter våra fotostopp.

Men nu var det ju Besseggen jag skulle berätta om. Det är lite roligt det där, hur man tänker innan om något som man inte riktigt planerat eller förberett. I våra huvuden så skulle vi ta Besseggen som en liten för-hajk till Glittertind, som vi tänkte bestiga på fredagen. När vi vaknade på torsdag morgon så såg prognosen så dålig ut för dagen medan fredagen skulle bjuda på idel sol, så vi tänkte att vi bara skulle ägna torsdagen åt att ta en liten tur.

Vi njöt en bra stund av frukosten, som vi upptäckte ingick, och det var ingen dålig sådan – jordgubbar och grönkål från det egna landet, getostar av alla sorter och ljuvligt hembakt bröd. Jag hade inte kunnat drömma ihop en godare frukost själv faktiskt!

breakfast-nordigard-blessom brown-goat-cheeseVackraste osten jag sett – ingen vågade börja på den 🙂

homebaked-bread

På något sätt så blev det i alla fall så att vi, runt klockan 12, lite soft pallrade oss iväg med matsäck, nötblandning, energibars och så mycket kläder vi kunde. Vi tänkte ge Besseggen en chans i alla fall, både vår värd och Fröken Äppelbo (TACK för tipset!!) hade sagt att det var en fantastisk tur och eftersom det är Norges mest populära tur så tänkte vi att det var synd att missa.

När man vandrar Besseggen finns några alternativ. Man kan ta Gjendebåten bort till Memurumbu (som trots namnet inte ligger i Nepal) och sen gå tillbaks till Gjendesheim, där båten går ifrån. Eller så kan man gå till Memurumbu och ta båten tillbaks. Vi valde att gå till själva eggen och sen vända och gå tillbaks. Det är totalt sett längre, men vi hade hört att många fått vänta upp till två timmar på båten eftersom det var så mycket folk, så vi ville inte riskera att komma hem på natten, utan kunna styra själva.

Vi satte igång, glada i hågen och började streta uppför. Det var brant och efter tio minuter var vi så varma och flåsiga att vi fick göra det första av många klädrelaterade stopp. Man vill ju inte bli blötsvettig, för då kan hela turen bli förstörd om det blir kallt sen. Så kläderna åkte av och på, säkert 6-7 gånger längs turen. Första sträckan var solig och i lä och högre upp var det lite blåsigare och kyligare. Mot slutet var det mulet några gånger och då var det mössa och vantar på i stället och sen av med allt igen när vi kom nedåt.

0F9A9733Ut på tur, aldrig sur! Laddad och redo nere vid Gjendesjöns blåsiga strandkant. 

0F9A9744Ca 300 meter rakt uppför och vi var tvungna att göra klädbyte 🙂 Nedanför den vita toppen längre ned på höger sida ser ni vårt mål – hur långt det var visste vi inte riktigt här. 0F9A9752Vårt hårda slit uppför lönade sig konstant med vackra vyer. Jag stannade säkert var tredje minut och fotade…

Jag minns från min Kebnekaisetur (2001) att vi hela tiden trodde vi närmade oss, men att det alltid var en ny slätt, brant eller dal runt nästa krök – lite så var det här också, men det var så jäkla vackert så vi blev liksom glatt överraskade.
0F9A9759Det går ju inte att fånga, men alltså djupet och mäktigheten i bergen…det gör något djupt inne i mig.

0F9A9763

Som ni ser var det inte alls spöregn som prognosen sagt. Vi hade kanonväder, med någon enstaka molnighet och lite regn på slutet. Vi fattade i efterhand att vi hade sån tur, eftersom folk haft regn och snö och dålig sikt både dagarna innan och efter.

0F9A9767Inte ens halvvägs, men väldigt högt upp! Det grönturkosa vattnet i Gjendesjön är en slående vy!

0f9a9776Vattenfall fanns lite här och var. När man kör bil i Norge är det lite som på Hawaii – dramatiska berg och vattenfall överallt. Bara vegetationen och temperaturen skiljer  sig en aning 😉 

0F9A9785Efter ca två timmar, när vi fortfarande hade ca 1 timme och 45 minuter kvar att gå uppåt/bortåt, så stannade vi och åt lunch. Äggmackor har aldrig smakat så gott!

Besseggen är klassad som en någorlunda lätt vandring och det var många barnfamiljer på turen. Barn från typ 8 år och uppåt verkar greja den. Jag tyckte första biten var rätt pulsig och flåsig, men vi gick rätt så snabbt jämfört med familjerna, och det gick brant uppför i cirka en timme, så det blir väl vad man gör det till. Det var i alla fall inga avancerade klättringspartier, vilket jag tror är vad de bedömer efter.

Precis på själva Besseggen, som är ett smalt parti där två högre partier går ner väldigt brant till lägsta punkten, är ganska tuff klättring bland klippblock och stenar, men det var bara korta partier som krävde klättring med både armar och ben. Pulsen däremot, den steg lika brant som berget!
0F9A9801Vi började äntligen närma oss högsta punkten och trodde att vi var ganska nära…men det var en bit kvar!

0F9A9808Första väntade några såna här partier. När vi kom till slutet av denna var det en bit till såhär. Som ni ser är det en väldigt populär tur…

0F9A9815Och när en kommer upp så är det rätt så tydligt varför…

0F9A9821Här är vi äntligen på turens högsta punkt – 1742 meter över havet. Sen var det en brant klättring nedför mot själva eggen (och givetvis tillbaks uppför). Längt därnere syns ”basstationen”, Gjendesheim, där vi startade från. 

0F9A9846Eric balanserar ovanför eggen… Som synes är det en bra bit ner till lägsta punkten, och där är det klippklättring!

0F9A9855Ungefär såhär. Detta är en av Norges mest fotograferade utsikter – på högra sidan Besvatn med sitt blå vatten och på andra sidan Gjendesjön med sin vackra gröna färg. Runtom bara fjäll så långt ögonen skådar. Det är så vackert! Besvatn brukar kallas för Norges renaste sjö, med siktdjup på upp till 30 meter.
Det ser ut som att sjöarna nästan möts, men det är nästan en kilometer ner till Gjendesjön från Besvatns strand vid eggens lägsta punkt. Mäktigt! 

0F9A9862Lite free climbing för spänningens skull…

0F9A9861Fast det var inte så farligt som det ser ut – jag hade rätt gott om plats där nedanför 🙂 

Vi klättrade ned en bit, men inte hela vägen eftersom Eric är lite höjdrädd och det är rätt creepy att just klättra nedåt när det är så brant.
Jag är inte särskilt höjdrädd, men på vägen tillbaks ville jag ta den här bilden och det var faktiskt läskigt. Det började blåsa upp till regn precis när jag stod där med armarna ut och då pirrade det en del under fötterna…
0F9A9891

0F9A9918Solen kom dock tillbaks och vi fick en väldigt vacker sista promenad nedåt mot Gjendesheim och bilen. 0F9A9902

Väl nere var vi stela och trötta och klockade in oss på 5 timmar och 45 minuter. Då tog ditvägen runt 3 timmar och 45 min, så det är rätt stor skillnad på upp och ned 🙂 .Vi var tillbaks vid bilen när kl var 19 – tur att kvällarna är ljusa!

Efter en timmes bilkörning tillbaks till Vågå satt middagen otroligt fint och vi somnade ovaggade efter en varm, skön dusch, samtidigt som vi konstaterade att Glittertind nog inte var ett alternativ morgonen efter. Den är 700 meter högre (Norges näst högsta berg,  1 meter lägre än Galdhöpiggen) och 8 timmars vandring/klättring med svårighetsgrad 8/10 kändes övermäktigt.

Men den ska jag ta nästa gång, och Galdhöpiggen. Jag har redan börjat drömma om nästa tur till Norge, en renodlad och välplanerad vandringstur ska det bli. Förhoppningsvis nästa sommar!

 

 

 

Touching base

Jag har just suttit i två timmar och gått igenom alla bilder från gårdagens bravader på Besseggen. Och nu måste jag lägga mig, men jag lovar en vandringsreport i morgon, när jag har wifi igen!

Idag tog vi en lugn dag – vår ursprungliga plan att ta den ”stora turen” upp på Glittertind idag var lite optimistisk :). Istället körde vi til Sognefjell och tog in magnifika vyer längs hela vägen, innan ett oväder kom och vi vände tillbaks. Det blev otaliga fotostopp på vägen – meget klad kat!

Det är så vackert det här landet. Vi har ju Nya Zeeland precis nästgårds! Det här är bara den första av många upptäcktsresor jag gör hit, det kan jag garantera.

waterfall-jotunheimen

Nordigard i Blessom

Ja, vi är i Norge nu och JAA vi elsker dette land! Vi kom fram igår kväll lagom till middagsdags, efter ungefär 40 mils körning från Särna.

När vi rullade upp mot gården vi bokat via grymma airbnb (jag har både hyrt ut och bokat boende via dem sedan 2013, grym tjänst för er som inte testat) så kände jag att det här skulle vara bättre än vi förväntat oss. Och det var det ju.

0F9A9632
Det ser ut som gräs med skorstenar när man kör upp mot gården 🙂 0F9A9623
Det här är ett sånt ställe som man drömmer om att hitta när man söker runt inför en resa. Jag försöker alltid hitta de där personliga, mysiga ställena som inte behöver vara lyxiga i den klassiska bemärkelsen  (de är oftast raka motsatsen till personliga), utan mer att de har en själ.

Här i Nordigard Blessom finns både själ, historia, en makalös utsikt och fantastiska värdar – Ingrid som jag haft kontakt med och hennes farmor. Gården har funnits i deras släkt i flera hundra år (de vet inte säkert) och de kan berätta så mycket om trakten och gården. Sånt älskar jag. Ingrid bor i Oslo, men hennes föräldrar och farmor bor på gården året om.

Det är så himla fint i husen. Gamla timrade hus med riktigt fina gamla detaljer. Jag önskar att jag får igenom det på samma sätt i vår lada – rejäla trägolv, vackra gamla möbler och dörrar och så nyproducerade detaljer i gammal stil. Gammalt och modernt i perfekt blandning. Ingrid och hennes farmor är dessutom sådär måna om sina gäster som bara airbnb-värdar är – man får tips och kunskap som inte går att få på ett regelrätt hotell.

Imorse kom vi ner till en uppdukad superfrukost där våra vänner från kvällen innan redan satt sig – ett Schweiziskt par och en familj från Göteborg. Också något jag verkligen gillar med att boka den här sortens boende – att man träffar och pratar med folk. Efter att vi lärt oss en hel del om alla språk i Schweiz och norsk gårdslagstiftning igår kväll, så kröp vi in i vår temporära stuga och spelade kort.

Jo, vi trivs! Och nu ligger jag, som en hängmörad oxfilé, i en riktigt gammal säng med lyxigt fluffigt täcke och kudde och ska strax tokdäcka. Imorgon ska jag berätta mer om dagens äventyr på Besseggen. 18 kilometers vandring/klättring rakt upp till 1743 möh och sedan ner igen. Och det var så jäkla värt nästan 6 timmars slit!

0F9A9654Eric beundrar utsikten. Norge; landet som fick allt!

0F9A9655Ja, den var storslagen! Dock fick vi ännu vackrare vyer idag. Otroligt vilket vackert land Norge är och ändå har jag inte varit här på riktigt tidigare!

0F9A9625Vår stuga igår, som de tror är från 1300-tal. Idag bor vi i stora huset och har egen toa & dusch, vilket var skönt efter vandringen. 

0F9A9635Matsalen i stora huset. Så fint! 

0F9A9680Kvällshäng med nya bekantskaper! 

0F9A9687Och en vacker gårdskatt. Tur att man kan fota dem även om en är allergisk!

0F9A9690Tror katter också gillar utsikten. Nordigard 0F9A9700Eric vann, men jag har ju sån tur i kärlek, så det gör inget. 😛 

 

Dagsverke

Igår fick vi väldigt mycket gjort – det var en bra dag!

Nästan all sortering är klar och dessutom lade vi golv i ena boden (pappa, hans bror och Eric) och målade taket i källaren (undertecknad).

Det var inget färdigt golv vi lade, utan ett egentillverkat, väldigt rough golv. De körde ner virke från en hög vi har här på tomten, sågade till det och lyfte in det, en stock i taget. Fyrhjulingen är ovärderlig i arbetet här. Den har lyftkran, släpkärra och tar sig fram smidigt nästan överallt. Jag som trodde det mest var en leksak för mogen ungdom…

0F9A9443Virket kördes på plats med hjälp av fyrhjulingen – två stockar i taget. 

0F9A9453Pappa sågade till stockarna i rätt längd med motorsågen…

0F9A9458 Diverse sten & småplank fick agera underlag efter att vi skottade bort all golvfyllning (hästjobb!) som legat sedan 1928 (när den ”nya” tillbyggnaden gjordes) och därför kändes rätt ohälsosamt.

0F9A9475Eric, aka ”Byggare Bob”

0F9A9557Tada! Färdigt, rustikt trägolv som lär hålla minst 90 år som det förra.

Jag stod inte bara och såg på – tvärtom! Medan de jobbade med golvet hade jag ett målarprojekt i källaren och då gäller det att klä sig!
0F9A9433
Sen var det bara att köra – två lager vit färg och det gamla murriga taket blev som nytt! När jag är tillbaks från Norge så ska jag ge mig i kast med de andra taken och väggarna. Här har ju pappa tänkt att vi ska göra en liten lägenhet nämligen, att ha fram tills att ladan är klar. Det är trångbott nu när vi är många här, så det behövs!

FÖREkällare-före källaren-före

UNDER & EFTER
painting-kat

Tjusigt, eller hur?

Särna

Semester i semestern

Det känns i kroppen när en jobbar såhär varje dag. Vilket träningsläger! I förrgår började dessutom jag och pappa med en tvåmilatur på inlines, för att därefter bära skrot hela dagen. Det är inga problem med insomningen här minst sagt.

Idag kör vi ett race igen – vi råkade skaffa oss ett litet extraprojekt igår där vi röjde ur golv och ”stoppningslagret” under golvet ute i redskapsboden. Det var halvruttet och kändes inte bra att andas in luften därinne – det är nog både råttlort och så en hel del fågelbajs såklart. Svalor är gulliga men de är inte rumsrena direkt 🙂

Så idag ska vi lägga nya golvplank och försöka hitta på ett sätt att lyfta dem lite från marken. Det är rolig problemlösning och riktigt kul att fixa, röja och bygga. Jag skulle kunna skaffa ett andra liv där jag håller på med sånt och skulle gärna lära mig mer grunder i hemmabyggande. Sen ska vi måla källaren och sen kan vi börja fokusera på det vi faktiskt är här för – vår kära lada!

Men först ska vi ju till Norge några dagar – det ska bli skönt med lite kravlös vandring och de där magiska vyerna. Jag ser fram emot att fota mer också, har knappt haft tid med det här. Jag hade ju jätteambitiösa planer med timelapse och film och allt möjligt, men det blir mest ströbilder här och var.
I morgon bitti far vi iväg i alla fall. Har ni några tips på must do’ s runt Jotunheimen så släng dem hitåt!

NordomsjönHäromkvällen tog jag och Eric fyrhjulingen ut på en tur, för jag ville fota vår ”strand” från sjösidan. Jonny & Gudruns husvagn står därnere och en bit från båten är själva badplatsen med bryggan (som knappt syns).

 

Jonny

I lite drygt 55 år har de hängt ihop, pappa och Jonny. Som ler & långhalm, olika som två personer kan bli, men de passar så bra ihop ändå. De har en fin historia tillsammans och tack vare den har jag fått växa upp med Jonny och hans Gudrun. De två hör också ihop, eller som pappa brukar säga; ”du kan inte säga Jonny utan Gudrun och tvärtom”.
silly-posesCoola, lugna Jonny till vänster & min utåtagerande far till höger.

När jag tittar i de gamla fotoalbumen här så spelar det nästan ingen roll vilket årtionde bilderna är tagna; där är Jonny och så småningom Gudrun. Farmor och farfars hus har alltid varit en farled av besökare och de här två är några av konstanterna. Och några av de snällaste människor jag vet.

De hjälper oss så mycket nu i vårt projekt och det var Jonny som hjälpte pappa att bygga verandan förra året. I går kväll grillade vi på just denna veranda och jag drog upp kameran precis när Jonny tände sin pipa och jag tyckte bilderna blev så fina. Men så brukar det bli när man fotar fina människor.
pipe Jonnyboy jonny-smiling

Svalor som häckar

Det är så jäkla mysigt att följa svalungarnas utveckling dag för dag. Jag hinner ju inte dokumentera minut för minut, hade gärna suttit på span och fångat minsta lilla utvecklingssteg. Men det är fint nog att kika upp då och då och se hur de har det.

Nu har de i alla fall hoppat ur boet allihop och sitter och kurar vid takplåten istället. På eftermiddagen idag satt bara tre stycken tillsammans där och en krake hade hoppat/ramlat ner och satt sig på stocken under. Den verkar tyvärr glömmas bort i matningen, så jag vet inte om den kommer klara sig. Den femte vet jag inte vart den tagit vägen, den kanske gömmer sig i boet. Jag hoppas så att alla fem klarar sig till den stora flygardagen.

Familjen i andra ladan har redan börjat sina flygövningar, så de här små rymdvarelserna ligger efter. 

alien-swallos swallows-nestJag blir lite full i skratt varje gång jag kikar upp och kommer att tänka på de sköna gangsterpingvinerna i Madagaskar – visst är de lite lika? Eller så är det för att de ser ut som likgiltiga aliens på håll, jag vet inte. Söta är de hursomhelst.

I övrigt har vi haft en halvdag idag – pappa drog till parken på dans i går och tog lite sovmorgon och sen spöregnade det fram till efter lunch. Ungefär som på bilden här nedan, som är tagen igår. Skillnaden är att det nästan är tomt ute på presenningen nu, så vi har fått en hel del gjort på eftermiddagen, då det slog om till finväder i stället. Klassisk svensk sommar alltså!
rainy-day

Jo, och så har jag fått hit min finfina östgöte. Himla bra skit! På onsdag eller torsdag drar vi på en spontantripp till Norge för att frossa i fjordar och hajkäventyr i 2 dagar. Can’t wait!

Norge har varit på min bucket list länge och nu tänkte vi passa på att dra rakt över gränsen härifrån sett, till Jotunheimen närmare bestämt. Ser ju görfint ut! Jag har inga som helst förhoppningar om så här pass strålande väder, men jag ser fram emot naturupplevelser med kameran i högsta hugg och Eric bredvid mig.
jotunheimen

 

 

Byggplanen

Just nu känns det lite som att vi eldar för kråkorna, eftersom vi är en bit ifrån att ens komma igång med själva ombyggnaden. Men, det är jag som är så ivrig att komma igång med ”det riktiga jobbet”. Vissa saker måste fixas först för att vi ska ha förutsättningar att bygga med flyt, så jag får helt enkelt vara sådär mogen och chilla lite. Inte min starkaste sida… 😛

När det känns lite frustrerande att vi jobbar med städning av redskapsboden och tömning av källaren i ”huvudhuset” istället, så tar jag en titt på ritningarna och liksom hittar syftet igen. Slutmålet är verkligen en dream come true och det är värt allt arbete och det får ta sin tid helt enkelt. Vi kommer ju komma dit!

Häromdagen satt vi och kollade igenom allt och diskuterade lite kring etapper. Allt kan inte göras samtidigt, så vi har bestämt oss för att börja med det viktigaste – sovplatser och kök & bad. Då kan vi bo där även om vi inte kommer ha stora umgängesytan och det där lilla extra på plats.

Först ut är att dra ut el till ladan och att lägga grunden till ett golv i vad som ska bli sovrumsdelen. Halva det befintliga golvet har fallit in, så det ska rivas ut och sen göras om. Det hoppas vi hinna börja på nästa vecka, parallellt med att vi målar i källaren (som ska bli vår tillfälliga ”lägenhet” medan vi bygger, när vi är fler familjer här).

barn-renovation1

Den senaste versionen av ritningarna. Förmodligen kommer vi ändra lite till längs vägen, så det är nog inte den sista…

 

 

barn-renovation3En mer visuell ritning. Den här kan jag inte se mig mätt på! Jag fantiserar om härligt gänghäng med massor av kompisar & familj. Hur underbart? 12-14 bäddar har vi planerat in, men det kan bli fler.

barn-renovation2
Längst till vänster är den huvudsakliga sovavdelningen, som vi alltså börjar med. Sen kommer två duschrum och en WC, de där tre mindre rummen bredvid varandra. Längst till höger är ett sovloft/övervåning som vetter ner mot sjön. Idag är det ett mycket högt beläget utedass som så att säga levererar ner i gödselrummet som ligger under. Där mockade de också ut kossornas skit genom en lucka, för fjöset (kostallet) låg där hörnsoffan och matbordet är på ritningen. Himla fiffigt!

Den murade spisen finns idag (även om den är mycket förfallen) och var den som värmde kossorna. Fast från allra första början bodde de där och det är därför den finns där egentligen. Idag finns också små rum där dusch/wc kommer ligga och det var fjöskammarn. Det var för pigor & drängar, men där bodde en av farfars bröder ett tag.barn-renovation4Pappa visar olika vyutsnitt inifrån sett. Coolt att se det så också, som om man står där.

I morgon ska jag fota bra ”Före”-bilder inifrån ladan – blir kul att ha sen och jämföra med! Här är en bild på fjöset (alltså där kossorna bodde förr) så länge, där vi ställt in allt som stod i lidret inför golvläggningen.
fjöset

Däruppe, längst bort är alltså nuvarande utedass (som inte används längre annat än av nostalgiker här på gårn). Bakom diskbänken är luckan där de mockade ur. Där diskbänken står ska det alltså bli en trappa upp till ett sovrum, med stora fönster ner mot sjön. Det kommer jag nog lägga rabarber på så ofta jag kan… 😉

Hoppas det inte blir tjatigt med alla inlägg om vårt sommarprojekt, jag ska försöka variera mig lite. Kanske blir ett om hur otroligt mycket jag avskyr knott också, detta djävulens påfund. Sen tänkte jag ge er en update på svalungarna i morgon, det händer grejer där!