Svalor som häckar – the final chapter

Svalor som häckar – the final chapter

Jo, hur gick det då med svalungarna? Ni vet de här små raringarna. Jo, samma dag som vi åkte till Norge var det dags för dem att testa sina vingar och börja flyga – som ett fint litet hejdå till oss. Jag var tvungen att låta Eric vänta lite i bilen så jag hann fota dem lite. Försökte filma också men det var alldeles för mycket mygg i ladan för att hålla kameran still och jag hade packat ner stativet.

Men några bilder blev det, på de nymodiga små liven. De flaxade och flög lite, sen satte de sig och vilade lite innan de försökte igen. Två av ungarna hade tyvärr dött, men det var tre kvar som var redo att bli egna, stora svalor.

0F9A9578 0F9A9587 0F9A9576 0F9A9561

 

Nu har vi alltså inga svalor kvar i ladan och föräldrarna har dragit på en välbehövd semester. Det är på ett sätt skönt för det är inte så mycket fågelbajs på våra redskap längre, men jag saknar dem också. Det var så mysigt att heja på dem varje morgon.

Men, det är ju the circle of life. Snart är vi hemma igen och får lite semester från vårt dagliga jobb här. Jag ser fram emot lite space, men jag kommer sakna det också, precis som med svalorna.

En dröm som blev sannDreams come true

En dröm som blev sannDreams come true

Det var sommarlov, jag var 11 år och drömmen skulle äntligen bli sann. Det var helt overkligt och lyckan spred sig som ett nästan outhärdligt pirr i kroppen. Vi skulle få ha en alldeles egen häst i fyra långa veckor, på farmor och farfars gård. Mitt barndomsparadis blev komplett.

Det är sommar och jag är 37 år. Lyckan i barnens ögon går inte att ta miste på. Det är dags att hämta de två nordsvenskarna som ska vara våra i en hel vecka. Drömmen om att få ge dem samma lyckopirr som vi fick uppleva är äntligen dags att realisera. Vi ger oss iväg i bilen de 3 kilometrarna för att hämta hem hästarna. Dolly och syrran ska rida hem dem till gården, där vi slitit hela dagen med att bygga hage.

Det är vacker kvällssol när hovklappret närmar sig och vi springer upp för att möta dem. Äntligen är de här, äntligen får vi återuppleva den där magin som vi kände som barn.

Det kräver sitt att ha hästar och särskilt när två av tjejerna inte kan rida själva, men oj vad det är värt det. Hästar som betar på gården, lyckliga barn och ridturer nere vid sjön och upp i skogen. Vi har klarat av den första avglidningen från barbackarygg och småtjejerna hajfajvade för att de blivit riktiga ryttare – för det är en inte förrän en ramlat av som en får kalla sig det!

Snart är det dags för eftermiddagsturen. Hästarna betar och frustar hemtrevligt i hagen. Allt är som det ska vara. 

0F9A9702 0F9A9704 0F9A9733 0F9A9740 0F9A9744 0F9A9749

It was summer, I was 11 eyars old and dream was about to become reality. We were about to become ”horse owners” for a whole month on my grandparents farm, and my childhood paradise was complete.

It’s summer. I’m 37. The happiness in their eyes is overwhelming. It’s time to go to a farm nearby and  ride our two summer horses back to our place. They are ours for a whole week and my dream of giving them the same summer magic that we got to experience is finally about to get real.

Off we go, my sister and Dolly are gonna ride the horses back to our farm, where we have been working all day building a paddock.

There’s a warm, evening sun when we hear the clip-clop from the road and run up to meet them. They’re finally here!

It takes a lot of work having horses, especially with 4 kids who want to ride all day and can’t really ride unsupervised. But it’s so worth it! Grazing horses outside the window, happy kids and riding adventures – it’s magical!

Soon it’s time for the afternoon ride. The horses are grazing outside and everything is just the way it should be.  

0F9A97020F9A97040F9A97330F9A97400F9A97440F9A9749

Besseggen – the report

Besseggen – the report

Vi har brummat in på vår gård i Särna igen och så smått packat in oss. Vi har haft några riktigt bra dagar i Norge, trots den rätt så spontana bokningen och trots dystra väderprognoser.

Vi har totalt sett haft rätt mycket sol, även om det varit rätt kyligt. Som kallast var det uppe på Sognefjell igår, med 5 grader och regnblåst, men då kunde vi ju bara krypa in i bilen efter våra fotostopp.

Men nu var det ju Besseggen jag skulle berätta om. Det är lite roligt det där, hur man tänker innan om något som man inte riktigt planerat eller förberett. I våra huvuden så skulle vi ta Besseggen som en liten för-hajk till Glittertind, som vi tänkte bestiga på fredagen. När vi vaknade på torsdag morgon så såg prognosen så dålig ut för dagen medan fredagen skulle bjuda på idel sol, så vi tänkte att vi bara skulle ägna torsdagen åt att ta en liten tur.

Vi njöt en bra stund av frukosten, som vi upptäckte ingick, och det var ingen dålig sådan – jordgubbar och grönkål från det egna landet, getostar av alla sorter och ljuvligt hembakt bröd. Jag hade inte kunnat drömma ihop en godare frukost själv faktiskt!

breakfast-nordigard-blessom brown-goat-cheeseVackraste osten jag sett – ingen vågade börja på den 🙂

homebaked-bread

På något sätt så blev det i alla fall så att vi, runt klockan 12, lite soft pallrade oss iväg med matsäck, nötblandning, energibars och så mycket kläder vi kunde. Vi tänkte ge Besseggen en chans i alla fall, både vår värd och Fröken Äppelbo (TACK för tipset!!) hade sagt att det var en fantastisk tur och eftersom det är Norges mest populära tur så tänkte vi att det var synd att missa.

När man vandrar Besseggen finns några alternativ. Man kan ta Gjendebåten bort till Memurumbu (som trots namnet inte ligger i Nepal) och sen gå tillbaks till Gjendesheim, där båten går ifrån. Eller så kan man gå till Memurumbu och ta båten tillbaks. Vi valde att gå till själva eggen och sen vända och gå tillbaks. Det är totalt sett längre, men vi hade hört att många fått vänta upp till två timmar på båten eftersom det var så mycket folk, så vi ville inte riskera att komma hem på natten, utan kunna styra själva.

Vi satte igång, glada i hågen och började streta uppför. Det var brant och efter tio minuter var vi så varma och flåsiga att vi fick göra det första av många klädrelaterade stopp. Man vill ju inte bli blötsvettig, för då kan hela turen bli förstörd om det blir kallt sen. Så kläderna åkte av och på, säkert 6-7 gånger längs turen. Första sträckan var solig och i lä och högre upp var det lite blåsigare och kyligare. Mot slutet var det mulet några gånger och då var det mössa och vantar på i stället och sen av med allt igen när vi kom nedåt.

0F9A9733Ut på tur, aldrig sur! Laddad och redo nere vid Gjendesjöns blåsiga strandkant. 

0F9A9744Ca 300 meter rakt uppför och vi var tvungna att göra klädbyte 🙂 Nedanför den vita toppen längre ned på höger sida ser ni vårt mål – hur långt det var visste vi inte riktigt här. 0F9A9752Vårt hårda slit uppför lönade sig konstant med vackra vyer. Jag stannade säkert var tredje minut och fotade…

Jag minns från min Kebnekaisetur (2001) att vi hela tiden trodde vi närmade oss, men att det alltid var en ny slätt, brant eller dal runt nästa krök – lite så var det här också, men det var så jäkla vackert så vi blev liksom glatt överraskade.
0F9A9759Det går ju inte att fånga, men alltså djupet och mäktigheten i bergen…det gör något djupt inne i mig.

0F9A9763

Som ni ser var det inte alls spöregn som prognosen sagt. Vi hade kanonväder, med någon enstaka molnighet och lite regn på slutet. Vi fattade i efterhand att vi hade sån tur, eftersom folk haft regn och snö och dålig sikt både dagarna innan och efter.

0F9A9767Inte ens halvvägs, men väldigt högt upp! Det grönturkosa vattnet i Gjendesjön är en slående vy!

0f9a9776Vattenfall fanns lite här och var. När man kör bil i Norge är det lite som på Hawaii – dramatiska berg och vattenfall överallt. Bara vegetationen och temperaturen skiljer  sig en aning 😉 

0F9A9785Efter ca två timmar, när vi fortfarande hade ca 1 timme och 45 minuter kvar att gå uppåt/bortåt, så stannade vi och åt lunch. Äggmackor har aldrig smakat så gott!

Besseggen är klassad som en någorlunda lätt vandring och det var många barnfamiljer på turen. Barn från typ 8 år och uppåt verkar greja den. Jag tyckte första biten var rätt pulsig och flåsig, men vi gick rätt så snabbt jämfört med familjerna, och det gick brant uppför i cirka en timme, så det blir väl vad man gör det till. Det var i alla fall inga avancerade klättringspartier, vilket jag tror är vad de bedömer efter.

Precis på själva Besseggen, som är ett smalt parti där två högre partier går ner väldigt brant till lägsta punkten, är ganska tuff klättring bland klippblock och stenar, men det var bara korta partier som krävde klättring med både armar och ben. Pulsen däremot, den steg lika brant som berget!
0F9A9801Vi började äntligen närma oss högsta punkten och trodde att vi var ganska nära…men det var en bit kvar!

0F9A9808Första väntade några såna här partier. När vi kom till slutet av denna var det en bit till såhär. Som ni ser är det en väldigt populär tur…

0F9A9815Och när en kommer upp så är det rätt så tydligt varför…

0F9A9821Här är vi äntligen på turens högsta punkt – 1742 meter över havet. Sen var det en brant klättring nedför mot själva eggen (och givetvis tillbaks uppför). Längt därnere syns ”basstationen”, Gjendesheim, där vi startade från. 

0F9A9846Eric balanserar ovanför eggen… Som synes är det en bra bit ner till lägsta punkten, och där är det klippklättring!

0F9A9855Ungefär såhär. Detta är en av Norges mest fotograferade utsikter – på högra sidan Besvatn med sitt blå vatten och på andra sidan Gjendesjön med sin vackra gröna färg. Runtom bara fjäll så långt ögonen skådar. Det är så vackert! Besvatn brukar kallas för Norges renaste sjö, med siktdjup på upp till 30 meter.
Det ser ut som att sjöarna nästan möts, men det är nästan en kilometer ner till Gjendesjön från Besvatns strand vid eggens lägsta punkt. Mäktigt! 

0F9A9862Lite free climbing för spänningens skull…

0F9A9861Fast det var inte så farligt som det ser ut – jag hade rätt gott om plats där nedanför 🙂 

Vi klättrade ned en bit, men inte hela vägen eftersom Eric är lite höjdrädd och det är rätt creepy att just klättra nedåt när det är så brant.
Jag är inte särskilt höjdrädd, men på vägen tillbaks ville jag ta den här bilden och det var faktiskt läskigt. Det började blåsa upp till regn precis när jag stod där med armarna ut och då pirrade det en del under fötterna…
0F9A9891

0F9A9918Solen kom dock tillbaks och vi fick en väldigt vacker sista promenad nedåt mot Gjendesheim och bilen. 0F9A9902

Väl nere var vi stela och trötta och klockade in oss på 5 timmar och 45 minuter. Då tog ditvägen runt 3 timmar och 45 min, så det är rätt stor skillnad på upp och ned 🙂 .Vi var tillbaks vid bilen när kl var 19 – tur att kvällarna är ljusa!

Efter en timmes bilkörning tillbaks till Vågå satt middagen otroligt fint och vi somnade ovaggade efter en varm, skön dusch, samtidigt som vi konstaterade att Glittertind nog inte var ett alternativ morgonen efter. Den är 700 meter högre (Norges näst högsta berg,  1 meter lägre än Galdhöpiggen) och 8 timmars vandring/klättring med svårighetsgrad 8/10 kändes övermäktigt.

Men den ska jag ta nästa gång, och Galdhöpiggen. Jag har redan börjat drömma om nästa tur till Norge, en renodlad och välplanerad vandringstur ska det bli. Förhoppningsvis nästa sommar!

 

 

 

Touching base

Touching base

Jag har just suttit i två timmar och gått igenom alla bilder från gårdagens bravader på Besseggen. Och nu måste jag lägga mig, men jag lovar en vandringsreport i morgon, när jag har wifi igen!

Idag tog vi en lugn dag – vår ursprungliga plan att ta den ”stora turen” upp på Glittertind idag var lite optimistisk :). Istället körde vi til Sognefjell och tog in magnifika vyer längs hela vägen, innan ett oväder kom och vi vände tillbaks. Det blev otaliga fotostopp på vägen – meget klad kat!

Det är så vackert det här landet. Vi har ju Nya Zeeland precis nästgårds! Det här är bara den första av många upptäcktsresor jag gör hit, det kan jag garantera.

waterfall-jotunheimen

Nordigard i Blessom

Nordigard i Blessom

Ja, vi är i Norge nu och JAA vi elsker dette land! Vi kom fram igår kväll lagom till middagsdags, efter ungefär 40 mils körning från Särna.

När vi rullade upp mot gården vi bokat via grymma airbnb (jag har både hyrt ut och bokat boende via dem sedan 2013, grym tjänst för er som inte testat) så kände jag att det här skulle vara bättre än vi förväntat oss. Och det var det ju.

0F9A9632
Det ser ut som gräs med skorstenar när man kör upp mot gården 🙂 0F9A9623
Det här är ett sånt ställe som man drömmer om att hitta när man söker runt inför en resa. Jag försöker alltid hitta de där personliga, mysiga ställena som inte behöver vara lyxiga i den klassiska bemärkelsen  (de är oftast raka motsatsen till personliga), utan mer att de har en själ.

Här i Nordigard Blessom finns både själ, historia, en makalös utsikt och fantastiska värdar – Ingrid som jag haft kontakt med och hennes farmor. Gården har funnits i deras släkt i flera hundra år (de vet inte säkert) och de kan berätta så mycket om trakten och gården. Sånt älskar jag. Ingrid bor i Oslo, men hennes föräldrar och farmor bor på gården året om.

Det är så himla fint i husen. Gamla timrade hus med riktigt fina gamla detaljer. Jag önskar att jag får igenom det på samma sätt i vår lada – rejäla trägolv, vackra gamla möbler och dörrar och så nyproducerade detaljer i gammal stil. Gammalt och modernt i perfekt blandning. Ingrid och hennes farmor är dessutom sådär måna om sina gäster som bara airbnb-värdar är – man får tips och kunskap som inte går att få på ett regelrätt hotell.

Imorse kom vi ner till en uppdukad superfrukost där våra vänner från kvällen innan redan satt sig – ett Schweiziskt par och en familj från Göteborg. Också något jag verkligen gillar med att boka den här sortens boende – att man träffar och pratar med folk. Efter att vi lärt oss en hel del om alla språk i Schweiz och norsk gårdslagstiftning igår kväll, så kröp vi in i vår temporära stuga och spelade kort.

Jo, vi trivs! Och nu ligger jag, som en hängmörad oxfilé, i en riktigt gammal säng med lyxigt fluffigt täcke och kudde och ska strax tokdäcka. Imorgon ska jag berätta mer om dagens äventyr på Besseggen. 18 kilometers vandring/klättring rakt upp till 1743 möh och sedan ner igen. Och det var så jäkla värt nästan 6 timmars slit!

0F9A9654Eric beundrar utsikten. Norge; landet som fick allt!

0F9A9655Ja, den var storslagen! Dock fick vi ännu vackrare vyer idag. Otroligt vilket vackert land Norge är och ändå har jag inte varit här på riktigt tidigare!

0F9A9625Vår stuga igår, som de tror är från 1300-tal. Idag bor vi i stora huset och har egen toa & dusch, vilket var skönt efter vandringen. 

0F9A9635Matsalen i stora huset. Så fint! 

0F9A9680Kvällshäng med nya bekantskaper! 

0F9A9687Och en vacker gårdskatt. Tur att man kan fota dem även om en är allergisk!

0F9A9690Tror katter också gillar utsikten. Nordigard 0F9A9700Eric vann, men jag har ju sån tur i kärlek, så det gör inget. 😛