Just nu på huvudkontoret

Just nu på huvudkontoret

Det är måndag igen och dags för en ny vecka i livsfabriken! Jag laddar för en riktigt fartfylld vecka i resandets tecken och samtidigt går jag och filurar på lite framtid och sånt. Den där livsdesignen ni vet. Det är ju så spännande att göra det och just nu är det många idéer som ska sållas och bli till handlingsplaner. Val att göra.

Här är ett urval av vad huvudkontoret sysslar med just precis nu:

  • Bopålar. Jo, vi flyttade i april, jag tycker jättemycket om vår lägenhet och jag svor på min kartongtrötta hjärna att jag aldrig skulle flytta igen. Men en kan ju ändra sig! Jag vill speeda på den där downshiftingen och det där landet-livet. Vi snackade en del om det i helgen och kom fram till rätt många bra grejer och steg att ta ganska snart. Vi sitter ju inte i sjön, men jag är rätt så färdig med stan faktiskt.
  • Vad jag vill bli när jag är stor. Vi pratade om det också. Det finns en drömutbildning jag vill gå och som är en grundpelare i min vision. Men den innebär upp till ett år på annan ort större delen av tiden. ”Det löser vi”, sa E generöst. Men även där finns en del mindre steg vi kan ta som första steg. Kortare kurser som tar mig åt rätt håll. Och kanske E också!
  • Sparande. Som egenföretagare är det här ju en rätt så skitviktig grej att ha på plats och som jag liksom inte kommer framåt med. Just nu har jag alla sparpengar på ett nollräntekonto i princip. Jag blir helt matt varje gång jag försöker sätta mig in i vilket av alla miljarder alternativ jag ska välja och vilken mix som är bäst. Har ni något supermegabra spartips som ger hög avkastning till låg risk? Inte? :). It’s a jungle out there…och då är jag ändå ekonom med förflutet i finanssvängen. Suck. Tror det blir ett eget inlägg om detta framöver!
  • I-lands. Ska jag orka ta fram epilatorn den här veckan eller ska jag bara glatt hänvisa till skeva kvinnoideal och låta de lurviga härja fritt i Frankrike? Jag lutar åt det sistnämnda 😉

Vad funderar du på just precis nu? 

kattaFoto av Fröken Rönne

 

 

 

 

Gourmet Challenge

Gourmet Challenge

Någon gång under det första året vi var tillsammans började vi köra med Gourmet Challenge. Jag minns inte riktigt hur det började, men troligen var det ett sätt att få rätt intensiva barnhelger att bli lite mer spännande för oss vuxna (jag kom ju trots allt rakt från ett singelliv i Stockholm till att ägna varannan helg i en lägenhet i ett ganska trist område i Norrköping med utflykter till lekparker som det mest exotiska vi gjorde).

Jag tänkte att jag skulle tipsa om den här ganska roliga leken/tävlingen, som ett litet Lifehack för att förgylla en vardag eller en hemmahelg!

I korthet gick det ut på att en av oss skulle planera och laga en 3-rättersmiddag och det fanns två regler: det skulle vara lite extravagant (dvs falukorv med annat tillbehör räknas ej) och det viktigaste: det måste vara något en aldrig lagat förut!

Igår dammade vi av den där gamla utmaningen och gjorde om den lite. Vi lottade om vem som fick förrätt respektive varmrätt (vi äter aldrig efterrätter har det visat sig, så den strök vi) och sen körde vi!

Jag hittade det här receptet på Lotta Lundgrens gamla blogg och bestämde mig för att testa. Chévre kan ju aldrig gå fel! Jag slängde in en fördrink också, som tyvärr fick lida lite av snål tillgång på is, men var god ändå.

Eric gick all in i matlagandet och bestämde sig för att göra egen pasta och servera med en grym kantarell- och oxfiléröra.

Roligt hade vi och gott blev det, särskilt Erics mat. Jag är verkligen inte begåvad när det gäller att få recept till verklig maträtt och allra minst lägga upp det snyggt, men jag gav mig själv godkänt igår ändå.
Nu vet vi hur lätt det är att göra egen pasta också – bra grej det här med Gourmet Challenge!
Do try it at home!

cooking making-pasta homemade-pasta homemade-pasta-ready chevre-chaud chevre-chaud-roasted-pears homemade-pasta-chanterelles

It’s a new dawn

It’s a new dawn

Häromdagen ställde jag klockan på ruskigt tidigt för att vara en ledig dag. Klockan 05:00 drog det igång och det fanns en riktigt bra anledning till det, som jag i och för sig kämpade med att komma ihåg när jag vevade efter mobilen för att få tyst på den.

Jag har tänkt hela sommaren att jag någon dag ska gå upp och för att se soluppgången och spara den i min kamera och nu var det dags. Trots allt är ju 05:37 en lite mer human tid än 03:46 som det var för två månader sedan.

När himlen började explodera i orange och rosa så sprang jag ner mot tågstationen. Många morgnar har jag stått där och väntat på tåget och nästan missat det för att soluppgången är så vacker. Det är något med kontrasten i den natursköna himlen och alla stålkonstruktioner som jag gillar.

Jag belönades för mitt sömnoffer med en av de mest glödande soluppgångar jag sett och tänkte i mitt stilla sinne att det stämmer nog det där gamla talesättet.

The early bird catches the worm.

Early-bird Norrköping-station-sunrise Sunrise-and-trains Early-bird-sunrise

The turn

The turn

Jag hade gjort det rätt bra ändå, det hade jag. Gått från nyutexad ekonom till kundansvarig med vindskontor vid Stureplan på 3 år. Efter en hel del turer med uppköp och politik fann jag mig sittandes ensam vid rodret på det lilla svenska bolaget, med ansvar för alla kunder, resultat och försäljning. Jag hade världens goaste kollegor i systerbolaget, som jag satt tillsammans med, men det var ensamt och lite bortglömd var jag nog av det danska moderbolaget.

Men jag försökte verkligen. Jag satt på måndagsmöten och rabblade pipelines och leads och cross sales och räntemarginaler tills jag blev yr och jag försökte intala mig själv att det var det viktigaste i hela världen. Av bara farten höll jag på att tacka ja när favoritkollegan på systerbolaget försökte värva mig som valutatrader, men jag insåg att jag inte ville kolla på 4 skärmar hela dagarna.

Jag minns att jag satt på det där vindskontoret när regnet smattrade mot takfönstret och undrade vad det var för fel på mig som inte tände på alla cylindrar när det pratades miljoner & kurser.

Och så en dag vann jag ett resepresentkort. Någon dag efter att jag hade skickat ett ledset mail till min syster, som var i Nicaragua på volontärjobb och tyckte att jag skulle komma och hälsa på, och konstaterat att resan dit blev för dyr, så ringde Taxi Stockholm och sa ”Grattis, du vann tävlingen!”. 15000 kronor att resa för i precis det rätta ögonblicket.

De där pengarna blev min grundplåt till en livsförändring. Jag bokade resan och kunde kasta mig om halsen på min syster och gosa med Dolly, som just fyllt 1 och som jag saknade så att jag gick sönder.
Två veckors semester hade jag fått och under de två veckorna så var det som att jag vaknade upp ur en dvala.

Någon gång den sista veckan, som vi spenderade på Little Corn Island utanför Nicaraguas karibiska kust, så började jag prata med några backpackers. De berättade att de hade kommit till Corn för en månad sen, och bara skulle stanna några nätter. Men så hade de fallit pladask för det enkla livet där och bestämt sig för att stanna och nu skulle de bara åka till Big Corn för att ta ut mer pengar och sen åka tillbaks.

Det drabbade mig. Jag ville ju också stanna kvar! Men så kan man väl inte göra? Jag hade ett jobb, en bostadsrätt och ett miljonlån. Ingen kille och inga barn förvisso, men visst satt jag väl fast? Visst var väl den där tiden över för mig, när jag bara kunde gå på känsla och göra som jag ville?

Jag åkte lydigt hem och sen gjorde jag revolt. Två veckor senare hade jag sagt upp mig och börjat planera min jorden-runt-resa. Biljetten? Min tävlingsvinst räckte till nästan halva den också.

Tre månader senare var min lägenhet uthyrd, väskorna packade och jag jobbade min sista dag. 6 månaders äventyr låg framför mig och jag kände mig så fri. 

katta-whitehavenWhitehaven Beach, Queensland, Australienkatta-myellaRanchliv på Myella Farm, Queensland, Australienkatta-queenstownQueenstown, NZ

Greklandsresan – veckans kärleksbomb

Ni vet hur det är vissa dagar. Lite segt och trött och ingen riktig gnista. Ikväll kom jag till mitt lilla nattkvarter i Stockholm efter lång dag med mötesfest. Roliga möten i och för sig, men efter dålig nattsömn och ett tidigt tåg i morse var jag trött redan innan jag anlände till centralen strax innan 08.

Hade mycket jobb att göra även ikväll och var därför inte bara trött utan också lite putt på mig själv när jag strax efter 20 upptäckte att jag hade somnat i soffan.

Jag tog upp datorn igen och jobbade undan, samtidigt som TV:n var på i bakgrunden. Gradvis fångades jag av programmet som rullade. Ett äldreboende i Västervik verkade ju inte superspännande från början, men en stund senare fann jag mig själv helt uppslukad.

Jag grät, log och skrattade om vartannat. Det var det finaste jag har sett på väldigt, väldigt länge och återigen slog det mig hur viktigt det är att få upplevelser, livet igenom. Att få skratta, leka och umgås med andra. Att bli sedd som människa och vara viktig.

Jag bara måste rekommendera den här kärleksbomben. Om du som jag ibland kan känna det bara är elände på nyheterna, så kan jag säga att det finns hopp, i form av personalen på ett äldreboende i Västervik!

Kolla här! Lova det! Greklandsresan – på SVT Play