[:sv]Tännforsen – Sveriges största vattenfall[:]

[:sv]Tännforsen – Sveriges största vattenfall[:]

[:sv]– Det kanske snöar för mycket för att det ska vara någon idé att åka till Tännforsen, sa jag i morse under vår smarriga helgfrukost (jag är så glad när jag är i sällskap med andra som älskar helgfrukostar – min sambo är ingen frukostmänniska så jag kan sakna det där pilliga, dignande frukostbordet ibland). Vi har ju gjort massor i helgen och jag ville inte köra slut på min stackars kompis heller.

– Nej, sa Sara bestämt, vi ska absolut dit! Och så blev det och det ångrar jag verkligen inte.

Jag älskar vattenfall (som de flesta kanske?), känslan av att vara så liten, omgiven av dånet från forsande vatten är mäktig. Det finns nog inga fula vattenfall heller och ni som inte tittat på ett vattenfall mitt i vintern borde genast skriva upp det på er bucketlist. Det är ännu vackrare i vinterskrud, med alla frusna vattenformationer runtomkring fallet, som nog ingen människa skulle kunna fantisera fram. Naturens råa skönhet.

Jag har ju besökt Sveriges högsta vattenfall otaliga gånger i mitt liv och nu kan jag lägga till Sveriges största vattenfall i mitt upplevelsearkiv.

Tännforsen ligger ungefär 20 minuter från Åre, förbi Duved. När vi kom dit snöade det sådär som i en Disneyfilm – tyst, stilla och med singlande, mjuka flingor. En mysig inramning och ingenting som störde sikten. Vi gick ner till fallet och vid trapporna fanns skyltar som avrådde från att gå hela stigen, men det var ingen större fara så vi gick vidare ändå.

Vi lekte loss med kamerorna och stod och njöt av fallets ljud- och iskonst. En riktigt bra avrundning på en riktig njutarhelg. Sara var lite bekymrad över att solen inte tittat fram så mycket, men jag har faktiskt inte ens tänkt på det. Åre har så mycket att erbjuda i alla väder.

Tännforsen-waterfallTännforsen i all sin prakt

Tännforsen-icebergVackert isberg. Naturen alltså <3

Tännforsen-ice-wonder

Tännforsen-SaraDet är såhär vi oftast ser varann! 

Tännforsen-meditation Jag passade på att meditera lite…näe, det var faktiskt bara för bilden. Allt för bilden 🙂 

Efteråt hann vi precis med en smaskig galette på Åre Creperie & Logi innan det var dags för mig att hoppa på tåget för en lång resa hem. Jag hoppas på bättre leverans av hemresan än ditresan – än så länge rullar tåget i alla fall!

Åre Creperie

Åre Creperie

Tack Sara, för ännu en helg att föra in på plussidan på livskontot – nu ska jag nog överleva några veckors slask![:]

[:sv]Längdskidor på Åresjön[:]

[:sv]Längdskidor på Åresjön[:]

[:sv]Planen idag var att åka längdskidor på Åresjön – om bara Tor höll sig borta. Och det gjorde han, trött förmodligen efter nattens härjningar. Sara bullade upp en riktig helgfrukost, med nybakt bröd och allt. Jag förpassades till soffan medan hon fixade, hon skämmer bort mig, rara Sara.

Vi gick ut i ett ymnigt snöfall som svepte in Åresjön i ett lite mystiskt dis innan det upphörde efter ett tag. Åre är vackert i alla väder måste jag säga. Med längdskidorna i handen gick vi ner till sjön, ett stenkast från Saras lägenhet. Vilken lekpark hon har utanför dörren, all possibilities.

Precis som igår hade vi med kameror, varm saft i termos och fårskinnsfällen. När bloggare är ute på tur blir det många kamerastopp, så också idag. Sara låg i snön och fotade min mäktiga skidstil (på en bild ser det ut som jag försöker hoppa stavhopp med mina stavar alternativt gräva mig ner i isen, haha) och jag försökte jobba fram material till vår lilla Årefilm. Jag har lite problem med skärpan när jag filmar med systemkamera bara.

Det var en riktigt skön tur och just som vi klev in genom dörren så blåste det upp igen. Otroligt optimerad dagsplanering ändå – medan stormen ven utanför svängde Sara ihop en gudomligt god semmelkladdkaka (recept kommer på hennes blogg) och möra och lite frusna tinade vi långsamt i takt med att caffe latten rann ner.

Nu ska vi göra oss i ordning för en middag på stan – på Vinbaren närmare bestämt. Dags att hoppa ur understället en stund. Eller så gör vi inte det. Vi är ju ändå i Åre!

Längdskidor på ÅresjönSåhär glad blir man av att åka längdskidor på Åresjön

Längdskidor på ÅresjönRedan efter några hundra meter var vi tvungna att stanna och fota lite…

Längdskidor på ÅresjönJag gjorde mitt bästa för att få stavtagen på rätt plats

Längdskidor på ÅresjönSara hittade som vanligt en bra fika-location!

Längdskidor på ÅresjönDet är skönt att fika med en annan bloggare, som liksom förstår det här med att allt föregås av en fotosession.

Längdskidor på ÅresjönSen skidade vi hemåt igen, nöjda och glada efter en fin dag på Åresjön.[:]

[:sv]En dag i Åre[:]

[:sv]En dag i Åre[:]

[:sv]Jag kan skriva ännu en härlig dag i Åre till minnesboken. Jag tycker så mycket om den här byn och att vara här med Sara – det är ju härligt att spendera en dag med någon som har samma intressen som en själv.

Vi började med frukost och caféjobb på mysiga Bageriet – jag hade lite skrivjobb att klara av innan vi kunde ge oss ut på äventyr i snön med våra kameror.

Vid lunchtid åkte vi hem och svirade om till utekläder. Sara föreslåg en tur till Fröå gruva, där det finns fina gamla hus och skog – två favoritgrejer. Vi var inne på att ta skidorna, men bestämde oss för att gå istället, eftersom det inte var riktiga spår, mer av en led.

Gruvan lades ner 1919, men ett tag på 1800-talet var Fröå Jämtlands största ort sett till invånare. 127 torp fanns där då och 600 personer bodde där (inte så mycket mindre än Åre idag, som har 1500 invånare!).

Med oss hade vi varm saft på termos och en fårskinnsfäll. Lycka i en liten ask! Just som Tors förtrupper började komma in med blåst och snöfall satte vi oss i lä bakom en lada och drack saft. Jäkligt mysigt alltså!

Sen toppade vi med en varm choklad på Åre Chokladfabrik, innan vi åkte hemåt med kvällens middagsingredienser i bakluckan, men mer om den smarriga middagen sen.

Nu ska vi strax ut i snöfallet och åka längd på Åresjön, innan vi ska kura inomhus och titta ut på snöfallet. Och äta semmelkladdkaka. Det ser ut att bli ännu en härlig dag med andra ord, jag har det banne mig bra jag.

Vad gör du i helgen? 

Åre-BagerietBästa kontoret!

Fröå ÅreFröå Gruva

Torp ÅreVi hittade en lada med lä och utsåg den till fikaplats.

Sara ÅreTittut!

Termosfika ÅreVarm saft på fårskinnsfäll – fem tummar upp!

Åre ChokladSnabbvisit på Åre Chokladfabrik

Åre ChokladfabrikMed äkta varm choklad. Så jäkla gott![:]

[:sv]Vad som hände sen och Vita Renen[:]

[:sv]Vad som hände sen och Vita Renen[:]

[:sv]”Jag VILL gå med snöskor till Vita Renen” tänkte jag sorgset för mig själv när jag satt den fjärde timmen på tåget och insåg att om jag alls kom upp till Åre så skulle det inte bli förrän till natten.

Sara hade planerat en grym kväll, där vi skulle traska 3-4 kilometer med snöskor upp till Vita Renen och äta middag och sedan gå tillbaks, genom nattmörk skog med varsin pannlampa. Det där lilla stoppet igår blev ju som kanske många sett en riksangelägenhet och pågick i 12 timmar.

När alla fjärrtåg utom vårt hade blivit inställda så insåg jag att jag nog skulle kolla på alternativ. Surfade in på Malmö Aviation och hittade ett flyg som skulle landa 1540 – och då skulle jag hinna uppleva vår drömmiga kväll. Jag bokade och sa adjö och lycka till till mina medresenärer, vi hade samarbetat och peppat så fint de här timmarna.

Blev full i skratt när taxichauffören körde över en stor järnstolpe redan på Centralen och tänkte att, det här är nog inte min dag riktigt. Men efter lite besiktning visade sig bilen oskadd och vi åkte vidare mot Bromma. Taxichauffören var riktigt engagerad i mitt äventyr och sa hejdå med ett ”Lycka till nu, jag ska tänka på dig klockan 19 när du sitter på Vita Renen!”.

Väl framme på Bromma var ett enda plan försenat. Gissa vilket! Men den här gången gick det faktiskt, bara 45 minuter sent. Snälla Sara hämtade mig på Frösön kl 1615, och vi kunde styra kosan mot Edsåsdalen och byta om till snöskor. Skam den som ger sig!

Det var precis så underbart som jag hade föreställt mig det. Att vandra genom skog och på fjäll under en stjärnklar himmel, med snöskornas knarrande som enda ljud – wow! Vi gick och pratade, stannade och tittade upp på stjärnhimlen, konstaterade stora luckor i våra stjärngeografiska kunskaper och fortsatte uppåt.

Väl framme beställde jag in en viltgryta med renskav och lingon och Sara beställde deras hemgjorda gnochi och så belönade vi oss med varsin varm choklad till efterrätt.
Vita Renen är ett jättemysigt ställe, det var lugnt och lagom tyst, brasan sprakade och maten var god. Det var några sällskap till där, några av dem mötte vi när de susade förbi på skidorna upp och ner. Tänk att kunna skida och snöskovandra till en utemiddag. Åre är verkligen härligt!

Nu sitter vi och caféjobbar lite innan vi ska på foto-/skidtur i eftermiddag. En bättre helg helt enkelt! 

Sara-snöskor_1Sara redo för nattvandring!

Vita-Renen-snöskor_1Stjärnhimlen syns inte så bra här, men det var så vackert!

Vita-Renen-brasa_1Alla restauranger borde ha en öppen eld!

Vita-Renen-souvas_1Souvas – mums!

Vita-Renen-Souvas2_1 Vita-Renen-Choklad_1Välförtjänt efterrätt!

Renfjället_1 Renfjället-lift_1[:]

[:sv]Signalfel – livet från den ljusa sidan[:]

[:sv]Signalfel – livet från den ljusa sidan[:]

[:sv]God morgon! Här kommer en rapport direkt från Stockholms Central, där ett signalfel gör att jag sedan 07:54 väntat på att rulla vidare mot drömmig helg i Åre.

Min morgon är strålande så här långt faktiskt! Det började med att jag gick hemifrån i rätt god tid, eftersom jag skulle kånka på tunga & otympliga väskor. Efter sådär 400 meter stannade jag med ett ”fan också”. Jag hade glömt datorn. Jag ska ju jobba på tåget och i morrn. Hilfe!

Vände utan att tänka och insåg det stört omöjliga i att springa med sagda väskor. Dumpade dem en bit hemifrån och sprang tillbaks. Återvänder och tackar stilla eventuella ärliga passerande som måste undrat över väskhögen som låg där.

Just när jag kommer kånkande med sådär 400 meter kvar så hör jag plinget om att tåget strax ska inkomma. Springsnubblar fram, den tunga väskan på ryggen glider ner, axlarna krampar, skidfordralet leker vägbom …Ser framför mig hur bommarna går ner och jag vackert får stå och titta på när tåget rullar iväg utan mig. Lägger in en extra växel och genomsvettig kryper jag på tåget just som de sista passagerarna gått in. Andas och high fajvar mig själv inombords – I f-n made it!

Inser sen att den där frukosten som ingick skulle hämtats ut (av mig) på Pressbyrån och intet finns att uppbringa på tåget. It dawns on me…jag ska åka ända till Gävle innan jag får en chans att äta eller få min morgonkaffe. Över tre timmar dit. Gah!! Anar en växande huvudvärk efter den oergonomiska språngmarschen med oergonomisk väska. Tänker att en kaffe hade suttit som en smäck. Men, tåget är i tid och jag är så lycklig att jag hann att inget kan dämpa mitt humör.

Precis när vi anlände Stockholm C verkar ett vad de kallar ”massivt signalfel” ha uppstått i Karlberg och jag anade att min marginal på 20 minuter till nästa tåg i Gävle låg pyrt till. Och det gjorde den ju. Satt en timme på tåget, tackade min lyckliga stjärna för att jag inte skulle till ett flyg på Arlanda som mina grannar, innan jag pratade med tågvärden som berättade att mitt Gävle-tåg stod på spår 4 och väntade i samma långa tågkö som vi. Han ringde dem och jag fick grönt ljus att springa över. Tjoho! Hör hur han ropar efter mig ”där har du bistro också, så du får frukost!”. Ger honom en tumme upp och springer.

Så, nu sitter jag här. Fortfarande på Stockholm Central sedan nästan två timmar, men med två koppar kaffe (lika bra att ta påtåren på en gång) och tänker att det mesta ordnar sig ändå (trots att jag hörde bistrokvinnan prata om att ”nu är vi så sena att vi kanske inte kommer hela vägen till Åre”…).

Med kaffe och lite hopp kommer en långt. Kanske hela vägen till Åre?
signalfel
[:]