mars 2016

[:sv]Det blev en solnedgång i Nordomsjön[:]

[:sv]Det blev en solnedgång i Nordomsjön ikväll, trots att det snöat från ett tjockt molntäcke hela dagen. Jag satt i köket och hade just ätit middag, när jag tittade ut och såg att solen hittat en liten lucka att kika fram i och jag bestämde mig för att ta chansen. Jag stängde locket på datorn, flög in i ytterkläderna och högg med mig kameraväska och stativ.

Jag tänkte att om jag går ut på sjön så får jag nog en ostörd och vacker vy över en eventuell solnedgång. Friheten i att gå ut på en stor sjö är något jag upptäckt på riktigt i år. På Åresjön, Ågelsjön och nu Särnsjön. Det är något speciellt med det; vidderna, att det inte finns bestämda vägar, att jag ser så långt. En riktigt terapisession.

Jag gick (försiktigt) in under gångbron, som förutom att den är stängd pga rasrisk också hänger över ett strömt parti där isen försvagas först. På andra sidan fick jag en fri vy över Österdalälven (Särnsjön är egentligen bara en bredare del av Österdaläven) uppåt mot solnedgången.

Jag stod där och var så jäkla lycklig. Dels över det vackra skådespelet framför mig, dels över att jag har möjligheten att vara här och att jag bara kunde springa ut ur huset för att några minuter senare stå mitt i allt det vackra. Jag kan inte beskriva det riktigt, men precis hela jag var bara där och då och helt igenom lycklig.

När solen hade gått ner och lämnat efter sig en makalös show av lila, blå och rosa toner, vände jag hemåt igen och satte mig vid vedspisen i köket och bara njöt en stund. Jag älskar verkligen att ha det så här. Jag känner mig rikast i hela världen just precis nu.

Solnedgång i Nordomsjön

solnedgang-sarna-katta

sunset Nordomsjön

sunset-north-of-the-lake
[:]

[:sv]Det enkla livet[:]

[:sv]I morse när jag vaknade upp hade pappa hade gjort upp eld i vedspisen och känslan när jag klev in i det varma gamla köket, hörde sprakandet från elden och började ordna med kokkaffe på spisen, ja det var totalt välbefinnande i hela kroppen. Jag trivs så bra här, jag blir sådär lugnt lycklig i själen av det enkla livet.

Nu har pappa åkt och jag har jobbat lite här i köket. Vid lunch packade jag ner en termos, en macka och gav mig ut på en promenad. Jag gick runtom i skogen häromkring och nu blir det nog en sväng över till byn. Jag lämnar skotern idag och passa på att röra kroppen i stället. Nu är det ju ljust mycket längre än när jag var här sist och långpromenader hinns med lite bättre trots att jag jobbar också.

Det är rätt lite snö här efter några dagars tö och regn, så det är inte lönt att ge sig ut med skoter i skogen när jag är ensam – jag vill inte köra fast nånstans och tvingas lämna den, så skotern får ta små turer på sjön i stället.

När mår du som bäst? Vad ger dig det där lugnet i kroppen? 

kokkaffe-brasa

 [:]

[:sv]Njupeskär på vintern – naturlig iskonst[:]

[:sv]Det var några år sedan jag upplevde Njupeskär på vintern och jag bestämde mig redan i höstas att jag skulle göra det i år. Det är mäktigt att se Sveriges högsta vattenfall (93m fallhöjd) helt genomfruset. Jag brukar leka med tanken att åka rutschkana nerför, men den tanken försvinner rätt snabbt när man står framför det. Fast nu var det ju ungefär 10 meter snö just i botten av fallet, så man kanske hade landat riktigt mjukt.

Igår var det dags – vi packade ryggan och gav oss iväg på en blåsig och rätt så grå tur till Njupeskär, men när man väl är där spelar det ingen roll – Fulufjället är vackert i alla väder. Till Njupeskär kommer man genom att ta sig till Fulufjällets nationalpark. Vid ”basstationen”, som är en bra startpunkt både för Njupeskärsturer och längre vandringsturer på fjället, finns en servering (kolla öppettider), toaletter och Naturum med intressanta utställningar om djur & natur och värt en titt i sig för den otroligt vackra byggnaden.

Njupeskär på vintern - Fulufjällets Nationalpark

Välkomna till Fulufjällets Nationalpark!

Innan vi kom dit var jag lite orolig att ispelaren skulle ha rasat redan – det har ju varit både plusgrader och regn här – men det var ingen fara. Fallet är genomfruset, men med lite mer töväder så faller snart 100 meter is rakt ner i backen. Det vore riktigt mäktigt att se för övrigt, måste nog upp på min bucket list…

Vi gick den vanliga turen, som går över en myr, in i en sagoskog och sen lagom brant uppåt en bit. Vid stigens högsta punkt ungefär kommer man till en härlig rastplats nära trappan ner till fallet. Där finns eldstad ute med en vacker vy över fallet och en mysig värmestuga där elden var igång i kaminen, så vi passade på att njuta av vår matsäck därinne. Tappra Linnea var både trött & lite frusen, så det var lagom.

Vi har faktiskt har en super 8-film från en fika i samma stuga när jag var två år gammal. Hela tjocka släkten var med på en tur till Njupeskär, när vi var hemma på semester från Saudiarabien, där vi bodde i 2,5 år när jag var liten. Den här gången var vi bara tre i stugan, men det var lika mysigt det.

Varmestuga
 Den mysiga värmestugan

Varmestuga-Njupeskar

Ungefär den här vyn finns med i super8-filmen. Utanför fönstret ser man Njupeskär på håll, tänk att ha den fikautsikten lite oftare!

Skithuspoesi

Pappa skriver vad han själv kallar ”skithuspoesi” i gästboken. Men det blev ett fint litet poem om Njupeskärs resa från södra halvklotet (där låg det när vattnet började erodera berget, för svindlande 900 miljoner år sedan).

Till slut kom vi fram till fallet, som ligger ungefär halvvägs på den totala turen på runt 5 kilometer. Från där Eric står på bilden är det ca 50-70 meter fram till fallet, men vi gick inte ända fram nu eftersom det var runt 10 meter djupsnö längst fram. Men det är många som isklättrar på fallet vintertid, något jag gärna skulle prova (med proffsguide…)

Njupeskär på vintern
 Att känna sig liten på det bra sättet

Njupeskär på vintern
 Alla bilder från fallet och efter blev lite disiga – det blåste regnspik på tvären och mitt linsskydd ligger i en jackficka i Norrköping. Men det var vackert i alla fall och ungefär såhär såg det ju ut även med det mänskliga ögat…  

Jag blir alltid lika hänförd när jag står framför Njupeskärsfallet, trots att jag varit där så många gånger. Om du är i Norra Dalarna (kanske på väg till/från Idre Fjäll?) så är det verkligen värt en avstickare. Njupeskär på sommaren bjuder på dånande vattenmassor, Njupeskär på vintern på en mäktig och helt naturlig iskonst. Du kan ju dessutom passa på att beskåda världens äldsta träd alldeles i närheten av värmestugan!

Turen runt var ungefär 7000 steg – så det är en bra tur i lagom kuperat område, som barn klarar också.

Hur spenderade du påskdagen? Lugnt och skönt hemma, ute på äventyr eller på resande fot? [:]

[:sv]Påskkort från Särna – en himla bra långfredag[:]

[:sv]Här kommer ett något försenat påskkort från Särna – det har varit fullt upp sedan vi kom och det här är första gången jag ens hinner sätta mig vid datorn. Som det ska vara alltså!

Syrran & co kom upp i fredags och har just dragit vidare upp till Idre för lite skidsemester, så plötsligt är huset sådär tyst igen. Igår var vi 6 vuxna och 6 barn i det här lilla 40-talshuset med ett underdimensionerat kök och precis ingen plats att ha grejer på. Men det gick! Alldeles utmärkt dessutom! Tänker att vi verkligen skulle kunna bo trängre än vi gör idag. Här växte ju pappa upp med mor & far och 4 syskon, och det gick ju det också.

I fredags åkte jag, pappa, Eric & Linnea ut på en skogs- och fisketur innan resten av gänget kom. Vi åkte till vår nya favoritplats, där vi (pappa) gjort i ordning en eldplats som ligger perfekt för fiske och korvgrillning. Vi var här i höstas också, då såg det lite annorlunda ut.

Det blev min premiärtur med nya skotern och det var riktigt kul att få köra igen, jag har verkligen längtat! Det är ovanligt lite nö här (som överallt annars) men det går fortfarande att åka längs skoterlederna och på sjön är isen metertjock där det inte är strömt. Jag kommer ju få åka lite skoter här de dagarna jag är solo, eftersom jag inte har någon bil. Och så får jag gå också såklart. Finfint det också!

Efter lite korvgrillning, pimpelfiske och fågelskådning (ett gäng sångsvanar kom och dansade och sjöng för oss) med Städjan som vacker backdrop, vände vi hemåt igen och välkomnade resten av högen.

En helt perfekt långfredag i min bok.

skotern
Nya skotern – får 5 tummar upp av mig!

pappa-borr
Jäkligt bra armträning faktiskt

vedsag
Klassiska könsroller…hmm…men jag fotade ju.

skogsbrasa-pask
Gruppfoto med rökmaskin

Påskkort från Särna
 På rätt plats i rätt tid![:]

[:sv]Housewife issues och resfeber[:]

[:sv]Det var längesen jag var så jäkla hemmadriftig som jag varit idag. Utöver att göra klart en radda jobbgrejer så har jag påskhandlat, bakat, gjort ett kilo köttbullar (julköttbullar är ungefär som julmust – de funkar på påsken också) och nu ska jag göra en proffsig hemmafärgning av håret. Jag har till och med packat det mesta inför nästan två veckor i norra Dalarna. Och allt detta med en krasslig bonustjej hemma, som en sån där super mom. Inte likt mitt nya, nedstressade jag.

Jag tror att det kan vara en Bryssel-effekt. Jag blir extra hemmakär och tacksam över det lilla när sånt händer. Längtar inte ut i världen, tvärtom. Att stå och baka till en famljehelg känns fantastiskt lyxigt.

I övrigt går jag mest och längtar. Imorgon åker vi norrut. För mig väntar nästan två veckor däruppe och jag tänker njuta av varenda sekund. Hoppas på Särna i sitt vårvinteresse och tänker skidturer på sjön, skoteråkning, morgonbrasa med kokkaffe, framtidsjobb, skogsturer och annat mysigt. Det ser ut att bli rätt mulet, men jag tror det blir kanon ändå.

Enda kruxet – jag kommer inte ha någon bil när jag är där själv. Måste lösa det, för en del äventyr jag tänkt blir lite för tidskrävande om de ska göras helt och hållet till fots, tyvärr. I värsta fall blir det några lugna dagar med apostlahästarnas räckvidd och det är ju inte fy skam ändå när en bor vid en sjö mitt i skogen. Häng gärna med på Snapchat – lär bli en del snaps därifrån! Sök på kattsthlm så hittar ni mig. 

Sa jag att jag längtar? 

laduprojekt_lada-baksida
Ska kolla in vår lada och planera jobbet där…

 0F9A4116
Minst ett besök hit lär det bli också. Hoppas det fortfarande är lite fruset.

Ögån_1
 En hel del sånt här ska det också bli.[:]

[:sv]Jag hoppas att världen hamnar rätt igen[:]

[:sv]Dagens nyhetsflöde gör mig dyster och orolig. Jag har en latent världsoro, där klimathot, fundamentalism, stängda samhällen och mänsklig avtrubbning utgör de stora ingredienserna.

Händelser som idag får den att bubbla upp igen och jag inser att lyckan i spännande framtidsplaner är skör – så totalt beroende av att vi lever i ett land som har fred. Och att det får fortsätta vara så. Idag är alla mina tankar på läget i världen och rädslan jag känner över att något är på väg att gå riktigt fel.

Som tur är så finns det fina saker att glädjas åt, som jag skrev igår. Folk som gör gott, som hjälper varann, osannolika möten som överbryggar rädsla och vi-och-dom-tänket. Men just idag är det snårigt i hjärtat.

På torsdag ska vi till Särna om alla håller sig friska. Jag längtar så otroligt mycket, det har alltid varit en plats som gör mig lugn och hoppfull. Och nu känns det som att det är precis rätt tid att fara mot skogen och glesbefolkade platser och ladda med positiv energi.

slogbod-sarna
Min oas

Jag hoppas att vi lyckas styra allting rätt igen och jag tror att vi kommer göra det. Men tills dess är jag så oerhört tacksam över att jag har en plats att dra mig tillbaks till, där jag är trygg och lugn. Det är så många som inte har den lyxen.

Är du också en som oroar dig mycket över allt som händer? [:]

[:sv]Måndagsmedicin[:]

[:sv]I mitt tidigare liv var det ofta jag behövde lite måndagsmedicin – typ dagdrömmeri och inspiration som låter en glömma att det är vardagarnas vardag just den dagen, följt av en lång, tuff arbetsvecka.

Numera är det inte riktigt så på samma sätt, men visst är det något särskilt segt med en del måndagar ändå. Det ska hämtas, lagas mat, kanske handlas och planeras. Läxor ska hjälpas till med, räkningar betalas. Och så vidare. Ibland är det mysigt, ibland önskar jag mig till en fjälltopp, helt utan måndagsmåsten.

I alla fall så tänkte jag införa lite måndagsmedicin här, för den hugade. Som en liten godispåse med gott och inspirerande från olika hörn av Internet, världen och Kattas huvud.

Veckans hopp för mänskligheten

Det finns en hel del att oroa sig för och bli ledsen av i världen och ibland behöver jag aktivt leta upp positiva nyheter för att inte bli totalt dystopisk. I veckan kom något som gjorde mig så glad i mitt flöde, tror det var Annie som delade, och det gjorde mig så glad. Det finns motvikter mot all mänsklig arrogans, folk som verkligen gör bra grejer och är sådär briljanta att man blir varm inombords.

Veckans fluff

Cuteness overlad. Nu vill jag träffa elefantungar regelbundet.

Veckans drömförebild

Den här storyn, den går rakt in i min vildmarkstörstande själ. Älskar såna här historier. Och dessutom tycker jag KIT är jäkligt bra på att berätta dem, och mycket annat.

dromforebild
Klicka på bilden för att läsa

Veckans fina minne

Många lever efter devisen att inte titta bakåt – vi ska ju framåt. Men jag håller inte riktigt med. Det är ju en stor del av det här med att samla på upplevelser – att faktiskt plocka fram dem ur minnet ibland och njuta av dem igen. Jag tittar ofta igenom bildarkivet när jag är lite låg eller håglös – och det funkar faktiskt varje gång.

Den här veckan hittade jag en film från när jag var i Nya Zeeland och så mindes jag hur jag liksom bestämde mig för att göra något modigt. Jag hade skippat tanken på bungy jump eftersom jag har osedvanligt svårt för tanken att hoppa ut över en kant. Det suger i magen bara jag tänker på det. Men det här var ungefär som ett bungy jump fast mycket mindre då.

Men ändå. Jag minns hur mina knän skakade och jag stod nog över en minut och kunde bara inte göra det, innan jag till slut tänkte ”jag har ju bestämt mig – kör nu bara” och klev rakt ut i luften. Och det var så häftigt.
Det är en dålig film med rätt mycket vind. (tänk att det här var HD 2007!) men hoppet syns i alla fall.
Och jag tänker att jag nog är rätt modig ändå när jag bara bestämt mig.

Har du något bra sätt att fylla på inspirationskontot en måndagkväll? [:]

[:sv]Från dröm till verklighet och en panghelg[:]

[:sv]Idag hänger jag och syrran på Coffice. Det är dags att gå från dröm till verklighet när det gäller livet och äventyren och det faller sig faktiskt så att vi med något års mellanrum landat i exakt samma hägrande vision. Jag är så peppad att jag kan smälla av!

Syrran har just gått ner i arbetstid för att frigöra sig för det där hon drömmer om och jag kan ju jobba lite varsomhelst ifrån så vi bestämde oss för att göra gemensam sak och caféjobba en hel dag i storstan. Så grymt!

Förutom att jobba med lite annat så har vi också tagit första spadtaget i en framtidssatsning som vi hoppas blir vår verklighet om inte alltför lång tid. Vi har börjat med målbilden idag – att ringa in vad exakt vi vill åstadkomma och sen har vi börjat bryta ner den i olika delar och identifiera stegen på vägen dit. Det är så jäkla kul att vara igång!

I övrigt väntar en hel helg i storstan; ikväll ska jag hem till den här fina vännen, imorrn är det födelsedagsmiddag med ett gäng andra fina vänner och på söndag en brunch med ja, ännu en fin vän. Vilken jäkla panghelg rent ut sagt.

Drömmar och fina vänner, det ni. Det är inte kattskit!

Från dröm till verklighet
Framtidsfabriken i full produktion

Louie-coffice [/insert] Mysiga LouieLouie blev dagens coffice

storasyster-coffice
 Min storasyrra. Hon är bäst!
[:]

[:sv]Ågelsjön runt – ett lunchäventyr[:]

[:sv]Jag vaknade till strålande sol och bestämde mig – idag ska jag gå Ågelsjön runt – hela vägen! Förra gången jag var där hade jag tänkt det, men då gick jag nästan hela vägen bort uppe på skogsstigen och sen tillbaks på och längs med isen på samma sida.

Idag kändes isen lite väl vårtunn för min smak – även om jag såg en modig skrinnare så vågade jag mig aldrig ut. Men jag hade det väldigt bra ändå, för det här med att gå i en skog, det tröttnar jag aldrig på.

Jag valde att gå på vänster sida av sjön, från parkering sett och då tog jag skogsvägen, samma som förra gången. Efter några kilometer kommer man ner till en grusväg och en stig längs med sjökanten och den följde jag hela vägen bort, ända till Övre Ågelsjön, där vägen svänger och vänder ner på andra sidan sjön innan den mynnar ut i en skogsstig som sedan går hela vägen tillbaks på andra sidan.

Ågelsjön runt

Det tog ungefär 2,5 timmar med fotostopp och så klart termosfika. Jag valde favoritplatsen, med bästa utsikten.

Ågelsjön runt utsiktsplats

Vackraste platsen runt sjön tror jag!

termosfika

Kaffe & kokostoppar till fika.

Idag kände jag verkligen att det var vår för första gången. En del av promenaden, på en soldränkt skogsväg, tog jag av mig jackan och såg att det var 12 grader varmt. Runtom hördes fågelkvitter och det luktade vår.

Katta termosfika

Väl tillbaks vid bilen kunde jag summera att Ågelsjön runt klockade in på 14560 steg, 12,4 kilometer, 51 våningar i höjdmeter och en jäkla massa sol. Himla bra lunchpass alltså!

Har du också varit ute och fångat sol idag? [:]

[:sv]Vill du veta mer om fotografering?[:]

[:sv]Jag har funderat på att skriva mer om fotografering – behind the scenes liksom. Jag har alltid sett mig som en glad amatör och därför inte skrivit så mycket på det ämnet i någon slags lärande avsikt, men jag tänker att jag även som sådan kan ha tips som är användbara för någon som är alldeles ny på banan.

Det är ju också något som upptar en hel del av både min tid och mina drömmar och därför tänkte jag höra efter om det är något du vill läsa om och i så fall vad du skulle vilja att jag går in på?

Det finns ju olika sätt att ta sig an det och jag har funderat på om det är bildbehandling som är mest intressant eller vad jag använder för utrustning och inställningar. Eller är det hur jag brukar göra när jag fotar selfies i skogen eller ska jag visa mina favoritbilder, favoritfotografer på instagram eller något annat?

Släng en kommentar här och berätta om det är något särskilt du skulle vilja veta, så ska vi se om jag kan göra ett eller fler inlägg på ämnet!

jag lär mig mer om fotografering
[:]