[:sv]Progress och skitgöra – arbetslägret dag 3[:]

[:sv]Progress och skitgöra – arbetslägret dag 3[:]

[:sv]Jag utlovade ju en bildkavalkad och nu har jag äntligen hunnit tömma kameran och gå igenom bilderna. Vi jobbar ju på hela dagarna för att maxa tiden här så ärligt talat har jag inte fotat sådär jättemycket heller – för att vara jag. Jag har däremot snappat en del, det är enklare & snabbare och jag tänkte spara filmerna som arbetsdokumentation. Älskar enkelheten i snapchat!

Under de tre dagarna vi jobbat så har det hänt massor. Såhär såg det ut inne i ladan när vi kom hit:

[insert]laduprojekt_sovrum-sidan [/insert]
Då fanns bara dessa mellanväggar. Nu har området till vänster blivit två ”färdiga” sovrum, ett till sovrum har byggts längst ned till höger och två badrum byggts där bräderna står lutade till höger här i bild.

Såhär ser sovrummen till vänster ut nu:sovrum-efter

Badrum-foreHär är sovrummet längst ned på väg upp. Den öppna ytan i bild är numera två badrum, men den bilden får jag uppdatera med i morgon.

[insert]fonster [/insert]
Jag har fortsatt med mitt fönsterprojekt. Det är verkligen asmycket jobb med fönster. När man tror man är klar med att slipa varenda målningsbar yta så upptäcker man tre till. Gärna små utfasade, som är svåra att nå också. Plus några gångjärn och handtag som ställer till det. Sen ska det grundmålas två gånger med torktid emellan och sedan målas ett sista varv. Plus att jag måste avlägsna omväxlande kladdig och stenhård fogmassa längs kanterna.
[insert]fonster-arbetsplats [/insert]

Men jag gillar jobbet ändå. Jag kan gå all in på en enda uppgift, jag ser tydliga framsteg och det är rätt så meditativt. Dessutom har jag ju världens bästa kontorsutsikt!
[insert]dagens-kontor [/insert]
De här små fasningarna är ett h-vete att slipa kan jag säga, men jag gillar att det krävs sånt fokus och jag älskar utsikten. Snacka om öppet kontorslandskap. 

Jag passar också på att lyssna på ljudböcker och poddar medan jag arbetar och just nu lyssnar jag på ”You already know how to be great” av Alan Fine. Grymt intressant bok om kunskap vs utförande och vad som hindrar oss från att göra sånt vi egentligen redan kan. Kommer minst två blogginlägg på det so far.

Pappa fick förresten det riktigt skitjobbet – att tömma det gamla dasset på avfall som samlats sedan 1928. Men nu är det tomt och det visade sig finnas en potentiell framtida poolstruktur under all skit. Kanske öppnar vi spa med organisk pool här framöver?
[insert]skitjobb-efter[/insert]

I morgon ska jag bli klar med resterande fönster och så ska vi börja riva väggar för att förbereda kök/vardagsrumsytan. Det är så fantastiskt jäkla kul att jobba på sin drömframtid såhär, det slog mig flera gånger idag. Vilken drivkraft det är alltså, jag skulle kunna jobba hur mycket som helst, för målet är så levande för mig i varje moment. Jag tror aldrig jag känt så såhär starkt förut att det verkligen motiverar mig i varje jobbigt arbetsmoment. Det måste vara så som Kalla & andra elitidrottare känner när de siktar mot ett OS 4 år framåt i tiden.

Har du upplevt det nån gång? Håller det i sig hela vägen? [:]

[:sv]Working 9 to 9 and loving it[:]

[:sv]Vi orkade inte göra middag idag faktiskt. Baksidan med kroppsarbete utomhus är att man blir väldigt, väldigt trött. Men det är också framsidan, så jag tar det onda med det goda.

Efter en väldigt kylslagen natt i lillstugan (elementet hade inte hunnit göra så mycket nytta) där jag vaknade en gång i timman och skakade lite, så var jag inte igång och jobbade förrän runt 8:30. Men sen blev det drygt 11 timmars jobb ändå, både byggjobb och datorjobb.

Jag tänkte säga att jag åkte på skitgörat (att slipa, tvätta och måla alla fönster som ska monteras in) men det var faktiskt pappa som gjorde det idag, bokstavligen. Han tömde nämligen det gamla dasset/gödselluckan som inte tömts sedan den byggdes 1928. Lite coolt ändå att han idag har tömt mockor från kossor som stod här för 80 år sen, plus lite annat avskräde från senare år (jo, det är några som tycker det är nostalgi att gå på dasset, fast det finns vattentoa sen 1948).

Grabbarna grus – aka våra byggstjärnor – har smällt upp ett helt nytt rum och lite till idag. De är så fenomenalt duktiga och snabba att det är en fröjd att se på (fast det kan jag ju inte, för det är ju lite match nu att också hinna mycket). Det är två bröder från Polen och deras barndomskompis som hjälper oss och igår bjöd de på polsk korv och vodka nere vid sjön.

Korven var god och vodkan var säkert också god, men jag föredrar att blanda ut vodka med snällare dryck om jag ska dricka det. Men det var roligt! Jag älskar verkligen att sitta framför en brasa vid en sjö och varva egna funderingar med intressanta snack. Grymt!

Tyvärr har jag inte haft tid att tömma kameran på bilder, men i morgon tänkte jag bjuda på en liten bilduppdatering från ladan.

Nu däremot, ska jag sova. Riktigt, riktigt gott. 

[insert]kokkaffe-brasa [/insert] Från en tidigare brasa vid samma eldstad.

 [:]

[:sv]Baklängesvår och bootcamp Särna[:]

[:sv]Baklängesvår och bootcamp Särna[:]

[:sv]Idag har jag farit genom aprilvädret (det opålitliga stycket, 3 snöstormar från Rättvik och hit!) och landat i Särna igen. Jag, pappa och tre skitduktiga byggkillar ska jobba hela veckan så vi kommer nog få mycket gjort.

Trots att det varit lite snö/hagel här sen vi kom så har våren verkligen kopplat greppet här också. Det är ju bara två veckor sen vi var här och körde snöskoter och nu är det helt bart på backen, förutom en liten rest av snöhögen mellan ladorna. Och sjön är öppen i mitten (vilket jag sörjer lite, har ju verkligen börjat gilla det här med att gå på en så stor, vid yta). Det går så himla fort och det är så coolt att följa naturens skiftningar.

Ännu häftigare är att resa genom landet såhär på en dag – det är ju som att se våren i en omvänd timelapse. I Norrköping blommar körsbärsträden och här är det bara ett fåtal tappra träd som vågat sig på det första knoppstadiet. Nån gång i livet ska jag ägna en hel vår åt att åka från söder till norr och förlänga våren så mycket jag kan (eller kanske försommar – tänk hägg & syrendoft i två månader!) och göra en omvänd resa på hösten.

Men nu ska vi faktiskt trotsa vädret och gå ner och grilla vid sjön som en kick-off på arbetsveckan. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga eldstäder – det får bli mitt nya motto.

Här får du några fler bilder på blommande träd att addera i flödet så länge – men jag lovar att bjussa på karg för-vår inom kort!

[insert]humla-korsbarsblom [/insert] Spot the bumble bee!

[insert]korsbarsblom-norrkoping [/insert] Norrköpings mest fotograferade träd (på Repslagaregatan), för några dagar sen.[:]

[:sv]Weekend plans[:]

[:sv]Weekend plans[:]

[:sv] 

Jojomen, det blev fredag igen och jag håller som bäst på att multi-taska inför helgen och nästa vecka. Jag har lite olika jobbgrejer nu och på söndag drar jag till Särna igen, med pappson och tre duktiga byggjobbare. Det blir en veckas hårt kroppsarbete och jag ser verkligen fram emot det!

Apropå gårdagens inlägg om titlar och sånt så kan jag nu lägga till hacker. Nej, okej inte riktigt, men jag är lite stolt över att jag löste en riktig scare jag hade i morse, när jag plötsligt inte kunde komma åt något här på min sajt. Inte komma åt panelen, skriva inlägg eller försöka logga in på nytt. Fick bara upp fatal error och en vit sida.

Jag anade rätt snabbt att det kunde ha med uppdaterade plugins att göra och efter en del efterforskning förstod jag att det var Jetpack. Enligt WordPress.org var lösningen att via Ftp gå in och radera Jetpack-filerna (eftersom jag ju inte kom in på sajten) så nu har jag fått lära mig hur man gör det. Och allt verkar funka igen. Så tips, om ni råkar ut för samma sak – radera Jetpack och ominstallera. Det är ju svinjobbigt att inte komma åt sin egen sajt ju.

I Särna väntar full sprutt med att göra klart sovrumsdelen av ladan och kanske, kanske hinner vi påbörja allrumsdelen. Det är så galet mycket jobb, men jäklar vad roligt. Jag ska troligen ansvara för att måla lada (med Falu rödfärg såklart), men vi får se hur arbetsplaneringen blir när vi väl är på plats.

Självklart tänkte jag dokumentera hur arbetet fortskrider både här och på Snapchat (kattsthlm heter jag där).

Har du nåt roligt på gång i helgen? 

[insert]rainy-day [/insert] Vitställ på nästa vecka!

 [:]

[:sv]Vad jobbar du med? Om svårigheten att svara på en enkel fråga[:]

[:sv]Vad jobbar du med? Om svårigheten att svara på en enkel fråga[:]

[:sv]Jag levererades med en stor dos upptäckarlust, men när det drog ihop sig till högre utbildning och vägval så gällde det att helt plötsligt veta vad jag ville jobba med resten av mitt liv. Typ. När jag var tonåring upp handlade allt om att ha en utstakad väg (kanske pga nylig lågkonjunktur och nyfött Internet). Fanns inte en ambitiös jäkel på gymnasiet som inte hade den klar för sig.

”Jag ska plugga det och det och bli VD innan 30”. Eller läkare. Eller jurist eller musiker. Jag hade verkligen ingen aning, men av alla trygga vägar att gå så kändes ändå ekonomi mest valbart. Där gömde sig ju en flora av potentiella yrken och vägar fick jag höra. Och Internet verkade ju spännande, så jag slängde in det i ekvationen när jag sökte till högskolan (en tvärvetenskaplig utbildning är verkligen skitbra, tips till alla som funderar).

[insert]innanstagedebut [/insert] 2003 försökte jag mig som nyutexad ekonom på att bli rockstjärna. Det gick sådär. 

Jag har jobbat inom en rad olika områden i många olika roller och jag är intresserad av ett stort spektra av grejer. Och jag har på senare år insett att det nog alltid kommer vara så. Jag kan och vill inte bestämma mig för en enda profession. Jag kommer nog heller aldrig borra ner mig fullständigt i ett enda ämne (med eventuellt undantag för psykologi och kognitionsvetenskap. Fast oj, det var ju två).

Och jag vet nu att det inte är för att jag är velig, utan helt enkelt för att jag är mer intresserad av sammanhangen än att djupdyka i delarna. Eureka! För min del är det egentligen inga problem, men jag tycker ibland det är svårt att svara på vad jag gör eller vill göra, för det blir ju oftast en del förklarande. Mitt CV kan verka spretigt, även om det finns en rätt tydlig, röd tråd genom det.

Men så gott som alla, inklusive jag själv, kategoriserar omvärlden för att vi behöver det. För att få koll på läget. På savannen var det viktigt att snabbt avgöra vem som var vän eller fiende. I dag behöver vi istället ett bra och tydligt svar på frågor som ”Vad jobbar du med?”, ”Var bor du?” och sånt. Vi vill snabbt få en bild av vart vi kan placera in någon.

Jag har under flera perioder haft svårt att ge ett väl inramat svar på det där (t.ex. när jag bodde i två städer samtidigt). Genom åren har jag försökt låta som om jag har ett enkelt svar eller förtvivlat försökt hitta det. Det enda. Mitt kall. Som jag har sökt! . 

Hårddraget så är väl arbetslivet rätt så uppbyggt på att vi ska ha en nisch, vara specialister? En jobbtitel eller ett område som vi behärskar till fullo? Jag inser att sena 80-talister och framåt kanske ser ut som frågetecken nu, men ni kanske också känner av det här? Vi ser upp till såna personer, jag också. Jag älskar specialister. De som forskar om cancer. De som kan allt om amerikansk politik. De som tar oss ut i rymden eller som kan skapa vad som helst med Excel (beundrar!). Idrottaren som töjer gränsen för sin kropp och sport. Vi vill ha specialister! De för världen framåt!

På mitt förra jobb hade jag till slut 4-5 titlar som jag växlade mellan. Där kunde jag ofta känna att min mixade bakgrund var en tillgång, eftersom jag kunde ha affärsperspektivet, målgruppsperspektivet och designperspektivet och hade rätt bra koll på teknikmöjligheterna.

[insert]M_Katta-jobbar-i-taxi [/insert] Projektledande User Researcher i Marocko 2013. Vi genomförde 40 djupintervjuer på universitet i Agadir & Marrakech. Resultatet var rekommendationer för tjänsteutveckling.

Det borde ju varit toppen, men jag tampades ibland med specialistkomplex. Alla mina kollegor var specialiserade inom sin grej och var verkligen fördjupade i ämnet. Jag kunde en hel del om några grejer och en del om fler och trivdes allra bäst med att gräva i gränslandet mellan dem, hitta var de möttes. Det var både svårt och lätt att sälja in mig – jag hade gjort det mesta vi sålde utom att formge, men en titel? Nä, jag hade ju ett gäng och det upphandlas inte särskilt många mångsysslare – utom möjligen utopiförfrågningar där man söker en som är specialist på typ allt (de finns inte f.ö.).

I takt med att mångsysslarna blir fler bland annat pga den ökande trenden med frilansande egenföretagare så tror jag det kommer bli lättare att ”förklara sig” när man jobbar som jag och många andra, tänk bara vad alla proffsbloggare gör! Men jag skulle verkligen vilja komma på en ruggigt bra titel som förklarar och ringar in.

Kan man kanske kalla sig för nischad generalist? 🙂 Jag kan ju en hel del om en hel del och så kan jag lite om några fler grejer. Dvs jag är inte den klassiska generalisten, som ju kanske har en negativ klang (att kunna lite om mycket må vara bra i TP men det är svårt att söka jobb på). Arbetslivet skulle kanske behöva uppdateras, för det är ofta specialister som efterfrågas, när det kanske är nischade generalister som behövs?

Trots att det kan vara svårt att förklara vad jag jobbar med* i ett ord och även om jag ofta känner att jag skulle vilja vara den där utopiska mass-specialisten (drömmen ju!), så trivs jag ju så himla bra med att lära mig en hel del om en hel del så att säga och sedan kunna koppla ihop det till nya insikter och mångsidighet som egenföretagare.

Så nästa gång nån frågar kanske jag ska svara enkelt och tydligt; jag är en nischad generalist! Glasklart va?

Men du då, vad jobbar du med? Var bor du nånstans? (hehe)

[insert]bloggcoaching med La Linda [/insert] Nu jobbar jag i skogen, på caféer, hos kunder och hemma, med olika delar inom kommunikation & tjänsteutveckling.

* Titlar jag kan säga att jag jobbar som nu:
Projektledare, egenföretagare, kommunikatör, Content manager, varumärkesstrateg, fotograf, copywriter, marknadsförare, webbredaktör, innehållsproducent, affärsutvecklare, user researcher, mfl. Och det finns många som jag. Kan vi hitta en enklare beskrivning tro?