april 2016

[:sv]Progress och skitgöra – arbetslägret dag 3[:]

[:sv]Jag utlovade ju en bildkavalkad och nu har jag äntligen hunnit tömma kameran och gå igenom bilderna. Vi jobbar ju på hela dagarna för att maxa tiden här så ärligt talat har jag inte fotat sådär jättemycket heller – för att vara jag. Jag har däremot snappat en del, det är enklare & snabbare och jag tänkte spara filmerna som arbetsdokumentation. Älskar enkelheten i snapchat!

Under de tre dagarna vi jobbat så har det hänt massor. Såhär såg det ut inne i ladan när vi kom hit:

laduprojekt_sovrum-sidan

Då fanns bara dessa mellanväggar. Nu har området till vänster blivit två ”färdiga” sovrum, ett till sovrum har byggts längst ned till höger och två badrum byggts där bräderna står lutade till höger här i bild.

Såhär ser sovrummen till vänster ut nu:sovrum-efter

Badrum-foreHär är sovrummet längst ned på väg upp. Den öppna ytan i bild är numera två badrum, men den bilden får jag uppdatera med i morgon.

fonster

Jag har fortsatt med mitt fönsterprojekt. Det är verkligen asmycket jobb med fönster. När man tror man är klar med att slipa varenda målningsbar yta så upptäcker man tre till. Gärna små utfasade, som är svåra att nå också. Plus några gångjärn och handtag som ställer till det. Sen ska det grundmålas två gånger med torktid emellan och sedan målas ett sista varv. Plus att jag måste avlägsna omväxlande kladdig och stenhård fogmassa längs kanterna.
fonster-arbetsplats

Men jag gillar jobbet ändå. Jag kan gå all in på en enda uppgift, jag ser tydliga framsteg och det är rätt så meditativt. Dessutom har jag ju världens bästa kontorsutsikt!

dagens-kontor

De här små fasningarna är ett h-vete att slipa kan jag säga, men jag gillar att det krävs sånt fokus och jag älskar utsikten. Snacka om öppet kontorslandskap. 

Jag passar också på att lyssna på ljudböcker och poddar medan jag arbetar och just nu lyssnar jag på ”You already know how to be great” av Alan Fine. Grymt intressant bok om kunskap vs utförande och vad som hindrar oss från att göra sånt vi egentligen redan kan. Kommer minst två blogginlägg på det so far.

Pappa fick förresten det riktigt skitjobbet – att tömma det gamla dasset på avfall som samlats sedan 1928. Men nu är det tomt och det visade sig finnas en potentiell framtida poolstruktur under all skit. Kanske öppnar vi spa med organisk pool här framöver?

skitjobb-efter

I morgon ska jag bli klar med resterande fönster och så ska vi börja riva väggar för att förbereda kök/vardagsrumsytan. Det är så fantastiskt jäkla kul att jobba på sin drömframtid såhär, det slog mig flera gånger idag. Vilken drivkraft det är alltså, jag skulle kunna jobba hur mycket som helst, för målet är så levande för mig i varje moment. Jag tror aldrig jag känt så såhär starkt förut att det verkligen motiverar mig i varje jobbigt arbetsmoment. Det måste vara så som Kalla & andra elitidrottare känner när de siktar mot ett OS 4 år framåt i tiden.

Har du upplevt det nån gång? Håller det i sig hela vägen? [:]

[:sv]Working 9 to 9 and loving it[:]

[:sv]Vi orkade inte göra middag idag faktiskt. Baksidan med kroppsarbete utomhus är att man blir väldigt, väldigt trött. Men det är också framsidan, så jag tar det onda med det goda.

Efter en väldigt kylslagen natt i lillstugan (elementet hade inte hunnit göra så mycket nytta) där jag vaknade en gång i timman och skakade lite, så var jag inte igång och jobbade förrän runt 8:30. Men sen blev det drygt 11 timmars jobb ändå, både byggjobb och datorjobb.

Jag tänkte säga att jag åkte på skitgörat (att slipa, tvätta och måla alla fönster som ska monteras in) men det var faktiskt pappa som gjorde det idag, bokstavligen. Han tömde nämligen det gamla dasset/gödselluckan som inte tömts sedan den byggdes 1928. Lite coolt ändå att han idag har tömt mockor från kossor som stod här för 80 år sen, plus lite annat avskräde från senare år (jo, det är några som tycker det är nostalgi att gå på dasset, fast det finns vattentoa sen 1948).

Grabbarna grus – aka våra byggstjärnor – har smällt upp ett helt nytt rum och lite till idag. De är så fenomenalt duktiga och snabba att det är en fröjd att se på (fast det kan jag ju inte, för det är ju lite match nu att också hinna mycket). Det är två bröder från Polen och deras barndomskompis som hjälper oss och igår bjöd de på polsk korv och vodka nere vid sjön.

Korven var god och vodkan var säkert också god, men jag föredrar att blanda ut vodka med snällare dryck om jag ska dricka det. Men det var roligt! Jag älskar verkligen att sitta framför en brasa vid en sjö och varva egna funderingar med intressanta snack. Grymt!

Tyvärr har jag inte haft tid att tömma kameran på bilder, men i morgon tänkte jag bjuda på en liten bilduppdatering från ladan.

Nu däremot, ska jag sova. Riktigt, riktigt gott. 

kokkaffe-brasa
Från en tidigare brasa vid samma eldstad.

 [:]

[:sv]Baklängesvår och bootcamp Särna[:]

[:sv]Idag har jag farit genom aprilvädret (det opålitliga stycket, 3 snöstormar från Rättvik och hit!) och landat i Särna igen. Jag, pappa och tre skitduktiga byggkillar ska jobba hela veckan så vi kommer nog få mycket gjort.

Trots att det varit lite snö/hagel här sen vi kom så har våren verkligen kopplat greppet här också. Det är ju bara två veckor sen vi var här och körde snöskoter och nu är det helt bart på backen, förutom en liten rest av snöhögen mellan ladorna. Och sjön är öppen i mitten (vilket jag sörjer lite, har ju verkligen börjat gilla det här med att gå på en så stor, vid yta). Det går så himla fort och det är så coolt att följa naturens skiftningar.

Ännu häftigare är att resa genom landet såhär på en dag – det är ju som att se våren i en omvänd timelapse. I Norrköping blommar körsbärsträden och här är det bara ett fåtal tappra träd som vågat sig på det första knoppstadiet. Nån gång i livet ska jag ägna en hel vår åt att åka från söder till norr och förlänga våren så mycket jag kan (eller kanske försommar – tänk hägg & syrendoft i två månader!) och göra en omvänd resa på hösten.

Men nu ska vi faktiskt trotsa vädret och gå ner och grilla vid sjön som en kick-off på arbetsveckan. Det finns inga dåliga väder, bara dåliga eldstäder – det får bli mitt nya motto.

Här får du några fler bilder på blommande träd att addera i flödet så länge – men jag lovar att bjussa på karg för-vår inom kort!

humla-korsbarsblom
 Spot the bumble bee!

korsbarsblom-norrkoping
 Norrköpings mest fotograferade träd (på Repslagaregatan), för några dagar sen.[:]

[:sv]Weekend plans[:]

[:sv] 

Jojomen, det blev fredag igen och jag håller som bäst på att multi-taska inför helgen och nästa vecka. Jag har lite olika jobbgrejer nu och på söndag drar jag till Särna igen, med pappson och tre duktiga byggjobbare. Det blir en veckas hårt kroppsarbete och jag ser verkligen fram emot det!

Apropå gårdagens inlägg om titlar och sånt så kan jag nu lägga till hacker. Nej, okej inte riktigt, men jag är lite stolt över att jag löste en riktig scare jag hade i morse, när jag plötsligt inte kunde komma åt något här på min sajt. Inte komma åt panelen, skriva inlägg eller försöka logga in på nytt. Fick bara upp fatal error och en vit sida.

Jag anade rätt snabbt att det kunde ha med uppdaterade plugins att göra och efter en del efterforskning förstod jag att det var Jetpack. Enligt WordPress.org var lösningen att via Ftp gå in och radera Jetpack-filerna (eftersom jag ju inte kom in på sajten) så nu har jag fått lära mig hur man gör det. Och allt verkar funka igen. Så tips, om ni råkar ut för samma sak – radera Jetpack och ominstallera. Det är ju svinjobbigt att inte komma åt sin egen sajt ju.

I Särna väntar full sprutt med att göra klart sovrumsdelen av ladan och kanske, kanske hinner vi påbörja allrumsdelen. Det är så galet mycket jobb, men jäklar vad roligt. Jag ska troligen ansvara för att måla lada (med Falu rödfärg såklart), men vi får se hur arbetsplaneringen blir när vi väl är på plats.

Självklart tänkte jag dokumentera hur arbetet fortskrider både här och på Snapchat (kattsthlm heter jag där).

Har du nåt roligt på gång i helgen? 

rainy-day
Vitställ på nästa vecka!

 [:]

[:sv]Vad jobbar du med? Om svårigheten att svara på en enkel fråga[:]

[:sv]Jag levererades med en stor dos upptäckarlust, men när det drog ihop sig till högre utbildning och vägval så gällde det att helt plötsligt veta vad jag ville jobba med resten av mitt liv. Typ. När jag var tonåring upp handlade allt om att ha en utstakad väg (kanske pga nylig lågkonjunktur och nyfött Internet). Fanns inte en ambitiös jäkel på gymnasiet som inte hade den klar för sig.

”Jag ska plugga det och det och bli VD innan 30”. Eller läkare. Eller jurist eller musiker. Jag hade verkligen ingen aning, men av alla trygga vägar att gå så kändes ändå ekonomi mest valbart. Där gömde sig ju en flora av potentiella yrken och vägar fick jag höra. Och Internet verkade ju spännande, så jag slängde in det i ekvationen när jag sökte till högskolan (en tvärvetenskaplig utbildning är verkligen skitbra, tips till alla som funderar).

innanstagedebut
 2003 försökte jag mig som nyutexad ekonom på att bli rockstjärna. Det gick sådär. 

Jag har jobbat inom en rad olika områden i många olika roller och jag är intresserad av ett stort spektra av grejer. Och jag har på senare år insett att det nog alltid kommer vara så. Jag kan och vill inte bestämma mig för en enda profession. Jag kommer nog heller aldrig borra ner mig fullständigt i ett enda ämne (med eventuellt undantag för psykologi och kognitionsvetenskap. Fast oj, det var ju två).

Och jag vet nu att det inte är för att jag är velig, utan helt enkelt för att jag är mer intresserad av sammanhangen än att djupdyka i delarna. Eureka! För min del är det egentligen inga problem, men jag tycker ibland det är svårt att svara på vad jag gör eller vill göra, för det blir ju oftast en del förklarande. Mitt CV kan verka spretigt, även om det finns en rätt tydlig, röd tråd genom det.

Men så gott som alla, inklusive jag själv, kategoriserar omvärlden för att vi behöver det. För att få koll på läget. På savannen var det viktigt att snabbt avgöra vem som var vän eller fiende. I dag behöver vi istället ett bra och tydligt svar på frågor som ”Vad jobbar du med?”, ”Var bor du?” och sånt. Vi vill snabbt få en bild av vart vi kan placera in någon.

Jag har under flera perioder haft svårt att ge ett väl inramat svar på det där (t.ex. när jag bodde i två städer samtidigt). Genom åren har jag försökt låta som om jag har ett enkelt svar eller förtvivlat försökt hitta det. Det enda. Mitt kall. Som jag har sökt! . 

Hårddraget så är väl arbetslivet rätt så uppbyggt på att vi ska ha en nisch, vara specialister? En jobbtitel eller ett område som vi behärskar till fullo? Jag inser att sena 80-talister och framåt kanske ser ut som frågetecken nu, men ni kanske också känner av det här? Vi ser upp till såna personer, jag också. Jag älskar specialister. De som forskar om cancer. De som kan allt om amerikansk politik. De som tar oss ut i rymden eller som kan skapa vad som helst med Excel (beundrar!). Idrottaren som töjer gränsen för sin kropp och sport. Vi vill ha specialister! De för världen framåt!

På mitt förra jobb hade jag till slut 4-5 titlar som jag växlade mellan. Där kunde jag ofta känna att min mixade bakgrund var en tillgång, eftersom jag kunde ha affärsperspektivet, målgruppsperspektivet och designperspektivet och hade rätt bra koll på teknikmöjligheterna.

M_Katta-jobbar-i-taxi
 Projektledande User Researcher i Marocko 2013. Vi genomförde 40 djupintervjuer på universitet i Agadir & Marrakech. Resultatet var rekommendationer för tjänsteutveckling.

Det borde ju varit toppen, men jag tampades ibland med specialistkomplex. Alla mina kollegor var specialiserade inom sin grej och var verkligen fördjupade i ämnet. Jag kunde en hel del om några grejer och en del om fler och trivdes allra bäst med att gräva i gränslandet mellan dem, hitta var de möttes. Det var både svårt och lätt att sälja in mig – jag hade gjort det mesta vi sålde utom att formge, men en titel? Nä, jag hade ju ett gäng och det upphandlas inte särskilt många mångsysslare – utom möjligen utopiförfrågningar där man söker en som är specialist på typ allt (de finns inte f.ö.).

I takt med att mångsysslarna blir fler bland annat pga den ökande trenden med frilansande egenföretagare så tror jag det kommer bli lättare att ”förklara sig” när man jobbar som jag och många andra, tänk bara vad alla proffsbloggare gör! Men jag skulle verkligen vilja komma på en ruggigt bra titel som förklarar och ringar in.

Kan man kanske kalla sig för nischad generalist? 🙂 Jag kan ju en hel del om en hel del och så kan jag lite om några fler grejer. Dvs jag är inte den klassiska generalisten, som ju kanske har en negativ klang (att kunna lite om mycket må vara bra i TP men det är svårt att söka jobb på). Arbetslivet skulle kanske behöva uppdateras, för det är ofta specialister som efterfrågas, när det kanske är nischade generalister som behövs?

Trots att det kan vara svårt att förklara vad jag jobbar med* i ett ord och även om jag ofta känner att jag skulle vilja vara den där utopiska mass-specialisten (drömmen ju!), så trivs jag ju så himla bra med att lära mig en hel del om en hel del så att säga och sedan kunna koppla ihop det till nya insikter och mångsidighet som egenföretagare.

Så nästa gång nån frågar kanske jag ska svara enkelt och tydligt; jag är en nischad generalist! Glasklart va?

Men du då, vad jobbar du med? Var bor du nånstans? (hehe)

bloggcoaching med La Linda
 Nu jobbar jag i skogen, på caféer, hos kunder och hemma, med olika delar inom kommunikation & tjänsteutveckling.

* Titlar jag kan säga att jag jobbar som nu:
Projektledare, egenföretagare, kommunikatör, Content manager, varumärkesstrateg, fotograf, copywriter, marknadsförare, webbredaktör, innehållsproducent, affärsutvecklare, user researcher, mfl. Och det finns många som jag. Kan vi hitta en enklare beskrivning tro? 

[:sv]Kompetensutveckling och en smashing user experience[:]

[:sv]Idag har jag rullat fram och tillbaks till Stockholm igen, pga kompetensutveckling. Ibland försöker jag åka upp på ett och annat seminarie (det är ungefär noll och inga alls här i Norrköping) för att hålla mig uppdaterad på olika områden. Idag var det UX-dag på Visma (för dig som inte orkar googla fram ännu en bokstavsförkortning så står UX väldigt kortfattat för User Experience, dvs hur användare upplever tjänster och hur de kan förbättras utifrån att man tar reda på det och anpassar accordingly) och förutom att få höra några intressanta talks, så fick jag hänga med sju gamla kollegor också, så det hela blev till en lång återträff.

Just det här kollegehänget gjorde att jag tänkte skippa att delta i det quiz som de hade efter själva föreläsningarna, eftersom det krävde lite informationsletande och jag ville ju prata ikapp istället. Men jag fick in quizzet i sista stund och bestämde mig för att stanna på lunchen oxå. Och vet ni vem som vann, på lottning? Jo, jag!

Så nu har jag en sprillans ny iPad 4 Mini (som jag tänkte göra ett seriöst försök att behålla för mig sjäv, dvs inte installera en enda barnapp), fast jag verkligen hade tänkt skippa tävlingen. Jag måste alltså tacka Visma för en smashing User Experience idag. Och så fick jag mig ännu en sån där klok insikt om livet; det går inte att vinna något om man inte gör sig omaket att lägga en insats. Så tydligt, om än något ytligt i detta fall!

Hur har du haft det idag? Har du också lyckats bekräftat någon gammal livsvisdom? 

morning-train
 Typiskt bra tågdag idag.[:]

mina bästa knep för att bota söndagsångest

[:sv]Mina enkla knep för att slippa söndagsångest [:]

[:sv]Jag har några enkla knep för att slippa söndagsångest numera och istället göra söndagar till riktigt bra dagar. Förr i tiden var de ofta rätt jobbiga dagar, eftersom jag skulle påbörja en ny, megastressig vecka utan att ha hunnit återhämta mig tillräckligt. Nu har jag ju mer tid och mindre stress, men söndagar har fortfarande en benägenhet att inte kännas lediga riktigt, det är som om måndagen och gamla hjärnspöken knackar på för att påminna om sig själva.

Som med de flesta självsuggererade tillstånd så handlar det ju om att hjälpa hjärnan att tänka på rätt saker. Att skaffa sig överblick och kontroll och att ge sig själv lite mental medicin och återhämtning.

Det här är mina 5 bästa tips för en riktigt bra söndag. Jag vågar nästan garantera att det funkar mot normal söndagsblues eller jobbstress för dig också.

  1. Röra på sig! Ta en promenad med en kompis eller på egen hand, lyfta lite skrot, köra ett corepass framför TV:n eller upptäcka en ny plats med kameran. Jag försöker alltid få till tid utomhus och i naturen eftersom jag gillar det allra mest.
  2. Lägga 5 minuter eller mer på att meditera. Det har man tid med.
  3. Ägna en fokuserad halvtimme/timme åt att förbereda för veckan som kommer. Göra listor, få koll på kalendern och förbereda mail eller sånt som gör att man känner sig i fas och kan slappna av.
  4. Unna sig en siesta eller en helt kravlös vilostund.
  5. Bonus: fatta pennan eller tangentbordet och spontant skriva ner hur vardagen ser ut i ens bästa version av framtiden. Eller berätta för sig själv vad man skulle vilja göra det närmsta året. Eller något annat som får en att återknyta bekantskapen med vad som gör en lycklig i livet. Jag lovar att det är både kittlande och givande.

Som lite söndagsgodis passar jag på att dela med mig av några grejer som fick mig på riktigt bra humör idag. En lagom och väl redakterad dos Internet är ju inte heller fel på en söndag.

Som det här klippet som för det första innehåller två sanslöst begåvade tjejer som bara ÄGER. Jag stod och stuffade framför skrivbordet och ville bara improvisera loss, jäklar vad det svänger! Men en bit in kommer ännu en cool grej när en av passagerarna lägger sig i. Se och njut!

Eller det här löjligt gulliga klippet om vänskap. Jag är en sucker för sånt här måste jag erkänna.

Jag vill också tipsa om lite bra lyssning; framgångspodden har intervjuat Annelie Pompe och det var ett riktigt bra avsnitt som jag lyssnade fängslat på under min söndagsprommis. Hon är så ödmjuk, klok och bara sprudlar av livsglädje. Jag blev verkligen inspirerad och det hoppas jag att du också blir om du lyssnar. Vilket jag rekommenderar.

Har du fler bra söndagstips eller någon rutin som du funkar bra för dina söndagar?  

mina enkla knep för att bota söndagsångest
Skogen – min bästa söndagskompis!

 [:]

[:sv]Drömmen om vänbyn[:]

[:sv]Jag har just kommit hem igen efter två riktigt fina dagar i Stockholm. Jag har träffat många av mina favoritmänniskor, jag har caféjobbat, jag har skrattat, fikat, ätit och till och med varit på lokal en kortis.

Under båda dessa dagar har jag känt sådär på riktigt hur jäkla glad jag är över mina vänner och min familj. Ibland får man perspektiv på saker och ting och det har jag fått nyligen. Det är så fantastiskt att jag får ha dem i mitt liv och bli inspirerad, involverad och stärkt på så många sätt.

Jag skriver ju en hel del om hur jag skulle vilja leva nära fjällen i skogen och det vore ju en drömtillvaro. MEN – även om jag tycker om att vara själv så behöver jag verkligen de här personerna i mitt liv och helst inte på alltför långt avstånd. De nära och kära som de ju brukar kallas, är avgörande för att bli lycklig på riktigt, det vet jag.

Hur jag ska få ihop den ekvationen vet jag inte riktigt ännu. Helst av allt skulle jag vilja att vi alla bildade en by nånstans på en vacker plats, där vi kan springa mellan varandras gårdar och störas, fika, hjälpas åt och ta hand om varandra.

Tänk att ha alla sina vänner och sin familj nästgårds och ha möjlighet att träffa dem precis närsomhelst. Jag tror ju att vi fortfarande är gjorda för ett sånt liv, snarare än att bo själva i våra enheter i en lägenhets- eller husbox. Då får vi liksom hela spektrat av våra behov uppfyllda och vi behöver inte dra hela lasset själva, utan hjälps åt i stället. Vilken dröm alltså.

Jag tänker att jag ska påbörja en lång och nötande övertalningskampanj för att lura alla en bit norrut. Det vore nåt det.

Välkomna till Vänbyn; you can check out any time you like, but you can never leave!

Katten-filosoferar
Katten filosoferar. Nu igen.[:]

[:sv]Det lilla projekt jag kallar livet[:]

[:sv]Idag har jag påbörjat mitt varv hos myndigheterna för att spottas ut på andra sidan som aktiebolagsdirektör (eller vad en nu kallas). Det är ju inte klart ännu, så jag har inte hunnit känna efter riktigt, men den dagen (förhoppningsvis nästa vecka) jag har mitt organisationsnummer i handen så tror jag det blir verkligt.

Men det är ju ”bara” en verktygsmilstolpe i det lilla projekt jag kallar livet. Alltså det är en stor grej för mig att ombilda till AB, men det är ju inte själva målet. Målet har jag skrivit om i tidigare inlägg om min life design och vad jag vill uppnå och eftersom jag har en del nya läsare så kan jag ju länka tillbaks till dem här (utan att fiska efter länkklick, läs om du vill) här (på engelska) och här och här

Jag har en ganska tydlig bild av vad jag vill göra framöver. Och med det tänker jag mig de närmsta 10 åren ungefär. För jag tror att det kommer förändras i takt med mig och flera gånger om eftersom jag delvis är en scanner. Jag och Sara konstaterade idag när vi pratade att det är både läskigt och härligt att vi hela tiden förändras genom livet – det är ju spännande och givande, men det innebär ju att vi hela tiden måste omrelatera till det omkring oss.

Jag ser framför mig att jag som aktiv senior (som det kallades när jag gjorde user research för ett kinesiskt företag som jobbade med digitala tjänster för dessa – inte att förväxla med en elderly, passiv pensionär) vill något annat än jag vill nu. Leva loppan och rulla hatt på Mallis kanske, eller driva hobbyprojekt med mitt likasinnade kompisgäng på Manhattan, men troligast så jobbar jag med välgörenhet nånstans i världen. Jag hoppas jag har både pengar, tid och hälsa att hjälpa andra på heltid när det ska bege sig.

Men nu är nu och nu kommer med att jag har en grafisk profil till mitt företag och snart är min sajt uppe och mitt AB igång. Jag har en kittlande idé om vad jag vill göra, inte bara med bloggen utan som konsult. De lirar tillsammans (om jag lyckas) och det känns bra i kroppen. Jag har bestämt mig för att våga mer än jag brukar och se eventuella bakslag för vad de är; lärande erfarenheter (mitt svåraste). Vi får se vart det bär!

Katta-sunset

 

 [:]

Hej igen våren

[:sv]Hej igen våren och tack för all tid du tog med dig[:]

[:sv]Vilken grej att åka direkt från vårvinter till vår i full blom – på dryga 7 timmar. Här i Norrpan har våren dragit igång sin explosionsfas, med grönt gräs, knoppande buskar och tappra vårblommor. Vi har bokat tid för däckbyte och vintern är officiellt över för den här gången.

Jag håller som bäst på att försöka komma ikapp och ställa om mig själv till den här nya årstiden – jag har verkligen haft fullt vinterfokus in i det längsta och hade ju thermobrallor så sent som i torsdags. Känner mig lätt förvirrad av att plötsligt notera blåvita ben (hjälp) och lära mig planera för att dagen inte tar slut kl 16 längre. Men det är ju alldeles ljuvligt!

Jag tänkte börja två dagars rätt oväntad egentid (sambon drog söderut) med att nyttja den långa kvällen på bästa sätt; med kamera & solnedgång. Ikväll går solen ned 20:00. 20:00!!

Andra sätta att maxa de långa, ljusa kvällarna nu är ju att springa (vi tjejer kan äntligen våga oss ut lite senare), ta härliga kvällspromenader eller cirkelpass i närmaste park (för oss som inte har trädgård) eller bara tända på grillen och njuta av att mörkret förlorade i år igen. Ha! Det känns så otroligt lyxigt varje år att helt plötsligt ha så många extra timmar med ljus.

Vad tycker du bäst om att göra med allt extra dagsljus?  

Hej igen våren

 [:]