juli 2016

Solnedgångsritt på Trumvallens Fjällridning

I torsdags var det äntligen dags för en av sommarens höjdpunkter; en solnedgångsritt på Trumvallens Fjällridning! 

Ni minns kanske den där fabulösa helgen som Sara bjöd in till i maj? I alla fall så gick jag & Katrin ihop och Katrin slog snabbt fast att Sara gillar ju upplevelser, precis som vi, så det får det bli!  Dessutom delar vi ju det här med kärlek till fjäll och ett intresse för hästar. 

Jag tänkte direkt på Trumvallen, där jag och syrran hade några otroliga dagar förra sommaren. De dagarna gav en känsla som suttit kvar i oss båda sen dess. En fridfull lyckokänsla om en kan uttrycka det så. 

Eftersom min syster fick sig en makalös ridtur i solnedgången när vi var där (syns i den här filmen, som filmades under en av våra dagar) så tänkte vi att det borde ju gå att göra om ifall vi frågar! 

Katrin har mailat & planerat och Hanna & Johan på Trumvallen sydde ihop det. De är grymma de där två! 

I torsdags kväll var det alltså dags och som vi hade hoppats ända sedan i maj så blev det en solnedgång – en vacker kväll, varm och utan regn, med några dramatiska moln som hjälpte till att skapa ett storslaget skådespel i horisonten. 

Eftersom min häst föredrog att gå väääldigt långsamt så hade jag gott om tid att fundera där på efterkälken. Jag tänkte på det här med upplevelser och hur mycket det ger. Katrin frågade om det inte var jobbigt att åka tåg & buss hela vägen till & från Östersund/Vemdalen/Glen för vår tvådagarstripp och det kanske man kan tro på pappret. 

Men när jag satt där på hästryggen, på väg uppför ett fjäll i kvällssolen, då var det så glasklart. Såna upplevelser förlänger liksom tiden och suddar ut transporterna. Dessutom skapas minnen och känslor som lever kvar mycket, mycket längre än en bekväm kväll i TV-soffan. 

Det är värt väldigt mycket besvär för att samla de här ögonblicken och känslorna. Jag lovar att energikontot för det allra mesta har ett stort överskott när alla räkenskaper ska summeras. 

På väg uppför fjället på världens säkraste terrängfordon!

Katrin på Bringbaus. Världens piggaste & friskaste 30-åriga häst? Fjälluft & motion är bra för hästar oxå!

Sara på Mac, en av Trumvallens vackra Nordsvenskar.

Kvällskaffe från brasan. Blir inte godare än så!

Röken från elden gav extra effekt till skådespelet

Kompisar i solnedgången

Lidö Värdshus

[:sv]Vykort från Lidö Värdshus och ett dygn i skärgården[:]

[:sv]I år gick den årliga kompisresan till Stockholms skärgård och Lidö Värdshus. Sedan 2005 har vi varje år försökt få till en gemensam resa med de i kompisgänget som kan, vilket är något av en utmaning numer. I år var vi två tappra som fick till det! Jag och ”långa Sara” (jag har många Saror i mitt liv, alla är bäst och just den här är lång också) lyckades pussla ihop ett dygn mellan olika resor och jobb och även om det låter kort så är det så jäkla sjyst – ett helt dygn med bara prat, softande och god mat. Inte kattskit alls!

Just den här gången föll valet på ett dygn i skärgården, eftersom väderprognosen såg bra ut. Igår morse tog jag tåget från Norrköping och Sara plockade upp mig vid centralen för vidare färd mot färjan.

För att komma till Lidö så krävs en kortare båtfärd – vi åkte från Räfsnäs brygga, strax utanför Norrtälje. Båtresan tog runt 20 minuter och det var tidig eftermiddag när vi steg i land i skärgårdsidyllen.

När man klivit i land på bryggan är Lidö Värdshus typ det första man ser. De har vandrarhem, pensionat och stugor på ön. Som namnet antyder finns en restaurang oxå och i vår pensionatbokning ingick en trerättersmiddag. Smidigt när en bara ska vara borta ett dygn och inte vill ha så mycket packning. Det var jäkligt prisvärt, för 695kr/person fick vi boende, trerättersmiddag och frukost. Båten ut kostade 45kr/person så det är ett bra tips om man vill njuta av skärgården utan att ha båt/tält/massor av tid.

Lidö är en lummig skärgårdsö, med både klippor, skog och ängar. Det finns till och med en bondgård på ön, så vi fick hälsa på kor och kalvar på vägen till vårt klippbad. Man går överallt på ön på ganska kort tid, den stora rundan är 5km ungefär.

Vid halv tre idag hoppade vi på färjan tillbaks, efter ett skitmysigt dygn i skärgården. Nu har jag mellanlandat hos pappa en natt, imorgon bitti går färden vidare för två dygn med en annan Sara och en Katrin. Mer mer om det då!

Ett vykort är ju inte ett vykort utan kort på vyerna förresten. Här är ett dygn på Lidö i bilder!

 

Lido-sara-jobb
Lite jobb, kaffe & glass i väntan på färjan

lido-kvarn
En fin kvarn mötte oss vid bryggan.

lido-utsikt
Havsutsikt från rummet!

lido-picknick
Efter bad & promenad runt ön firade vi sommar med bubbel & babbel. Bästa sättet!

 

lido-sara
Vackra Sara och havet! Vi har känt varann i typ 27 år. Galet ju.

lido-regn
Vi noterade att det regnade i fjärran. Tills vi noterade att det plötsligt regnade över oss och vi fick dra hem för ett ombyte.

lido-vardshus
Lagom till middagen hade det dragit förbi, vilket var tur eftersom restaurangen är helt och hållet utomhus.

lido-solnedgang
Efter middagen skulle vi bara kika på solnedgången, när jag plötsligt skymtade den vackraste kvällssolen jag sett på länge mellan träden och rusade som en galen människa ner till bryggan. ”SARA, KOLLA SOLEN”, skrek jag och drog iväg. Jo, jag älskar solnedgångar.

lido-havaianas
Efter frukost idag blev det klippor & korsord i några timmar…

lido-havsbad
…och sommarens andra salta bad, något friskt. Det var 24 timmar på Lidö det![:]

[:sv]Vardagslifehack för naturkära stadsbor[:]

[:sv]Den här veckan har jag mestadels befunnit mig i stan och i vår lägenhet och det är ju snudd på olidligt på sommaren. Trots att vi har en minst sagt luftig lägenhet med 4 meters takhöjd så är den så varm.

Igår hade jag fönstret öppet i arbetsrummet, bara för att plötsligt stå öga mot öga med en nyfiken 10-åring som kikade in. Lätt creepy och baksidan med att bo på gatunivå.

Men det finns som tur var räddning även för oss ofrivilliga stadsbor! Nästan varsomhelst så är ju naturen nära och det är inte särskilt krångligt alls att ta sig dit! I tisdags hade jag redan börjat klättra på väggarna efter två dagar hemma och sa till Eric att jag ville se hur solnedgången tar sig från Ågelsjön. Han i sin tur ville testa sina nya vandringsprylar (fast egentligen ville han spela uppdateringen av Hitman som hade släppts, haha).

Vips så hade vi planerat ett litet vardagsäventyr, med skog, brasa och spartansk middag med utsikt, jippie! Vi tog bilen till sjöns parkering och vandrade de ca 20 minutrarna till min favoritutsiktspunkt vid Ågelsjön – den där skogen stupar brant ner och blicken når hur långt som helst. Där gjorde vi upp eld och drog igång trangiaköket. Vi lyxade med färsk pasta blandat med kapris, citron, olivolja och parmesan (den smakkombon måste ni testa om ni inte gjort det).

Sen åt vi middag på restaurang Ågelsjön med en makalös utsikt, plockade blåbär, studerade myror och täljde på pinnar. Någon solnedgångsupplevelse blev det inte riktigt pga moln i horisonten, men nu vet jag att klippan är första parkett när det är molnfritt.

Barrdoft, tystnad och middag i det fria. Ett riktigt bra vardagslifehack för naturkära stadsbor alltså!

Har du fler på lager? 

bushcraft-box 
Smidig eldlåda från Bushcraftstore

eric-agelsjon
Eric leker med sin nya eldlåda. Man kan laga mat på den också, men vi hade den bara för att elda den här kvällen.

katta-agelsjon
 Det är liite läskigt att sitta precis på kanten…men värt utsikten!

kniv-agelsjon
 En ”fiskepinne” in the making.

middagsvy-agelsjon
Ridån var för solnedgången den här kvällen, men det är vackert ändå!

 [:]

[:sv]All possibilities – sommar och planer[:]

[:sv]Jag står här med en helt oplanerad vecka och med varmt, soligt väder i prognosen. Jag ska definitivt åka och bada med en bok, lite fika och kanske en skrivbok, där jag kan teckna ner idéer och planer. Något fotoäventyr blir det nog också, vet inte vad ännu.

Jag började med en rejäl återhämtningsdag igår. Jag sov en timme vid lunch och en timme på eftermiddagen (!). Det var som att jag behövde ligga på laddning efter en vecka med hårt kroppsjobb, lite sömn och med bara en enstaka inköpstur till byn med ensamtid. Idag känner jag mig piggare och med ny energi.

Den här sommaren så har vi inte planerat så mycket, på både gott och ont. Ikväll ska vi kolla in hur solnedgången ser ut från Ågelsjön – jag har varit där många gånger men aldrig vid soluppgång/nedgång så det ser jag fram emot.

Helst skulle jag vilja åka upp till Särna igen denna vecka. Där pågår nämligen festveckan den här veckan, årets höjdpunkt i byn. Tyvärr är det inte vår vecka och det är fullt hus, så jag stannar nog hemma.

Nästa vecka väntar ett dygn med en av mina barndomsvänner, innan jag far norrut för att tillsammans med Sara och Katrin uppleva magiska Trumvallen igen. Vi ska bara rida några timmar, men oj vad jag längtar!

Sen blir det nog en vecka i Särna med Eric & Linnea innan jag och Eric har två veckor oplanerat ledigt. Vad som händer då har jag ingen aning om ännu, men vi vill vandra och så vill vi ha kravlös, ledig tid. Har du en stuga att hyra/låna ut v 32 eller 33 så säg till! 🙂

Hur ligger du till i sommarplanerna? Har du något roligt planerat framöver?

nordomsjon-kvall

 [:]

[:sv]Ladurenovering – premiärnatt, innertak och golvgrund[:]

[:sv]Nu börjar den här arbetsveckan rundas av – idag är sista arbetsdagen och det är dags att plocka ihop och såklart summera.

Som vanligt har killarna gjort så mycket på en vecka och gjort det så bra. Den stora grejen denna vecka har varit att göra klart innertaket och lägga golvgrunden i vardagsrummet och det har blivit klart. Nästa gång läggs själva golvet där, något jag verkligen ser fram emot att se på plats!

Det första sovrummet har dessutom blivit klart, med golv och allt! Igår kom killarnas familjer upp för att njuta av Dalarna och se vad de jobbat med och Tom (som har byggfirman) och hans fru och son har premiärsovit i ladans första sovrum. Det är en milstolpe!

Här är en liten bildresa från första spadtaget sand till golvgrunden, till nästan färdigt resultat.

forsta-spadtag

golvgrund
golv1 
golv2
golv4
golv3
golv5

Och här är samma vy för ett år sedan – så kul att se vilka framsteg som gjorts på ett år.

fjöset

 [:]

[:sv]Bootcamp Särna – love the work![:]

[:sv]Det är vecka 28 och det är laduvecka igen! Jag längtade så mycket efter att jobba på ladan så att jag kostade på mig ännu en hyrbil* och ännu en vecka hemifrån. Eric jobbar fortfarande och jag kan ju jobba varsomhelst ifrån, så jag åkte upp igår kväll för att försöka göra nytta med pappa och våra tre superkrafter till bygghjälp.

Mitt uppdrag i sommar är att måla ladan. Och det behövs verkligen. Den har förvisso målats med Falu Rödfärg (vad annars) men det var 1928, så det var dags för en lätt uppfräschning. Eller ja, så gott som nymålning, eftersom det är några få, tappra pigment kvar på väggarna.

Jag tycker de har så fantastiskt vacker färg idag, det rostbruna, där ljust trä nästan glöder igenom. I kvällssol är det helt magiskt. Vi måste dock måla, men vi kommer behålla dörrarna som de är, fast med någon olja. Det har vi gjort på den andra ladan, som målades om på 90-talet, och det är så fint.

Jobbet då? Jo, det går bra, men långsamt för min del. När man jobbar med proffs så känns det så! Ibland blir jag frustrerad på att jag inte kan uppvisa samma stora förändringar efter en dag som de kan. Men idag sov jag lite längre pga att jag kom fram först 02:30 i natt och dessutom så stoppar jag för att dokumentera hela arbetet då och då – och det gör att man tappar fart i sitt eget jobb.

Det kommer bli så himla kul att kolla i efterhand så det är värt  de avbrotten. Pappa har ”godkänt” detta tidsslöseri (ni som bloggar/fotar vet…alla har inte förståelse för det eviga dokumenterandet) för det här är också dokumentation av gårdens historia. Det känns viktigt att både filma och fota och bevara hur det såg ut och vad vi gör och hur det växer fram.

Jag har ju missat några veckor så jag har inte kunnat dokumentera allt. Dessutom kör jag på och jobbar ibland eftersom jag själv blir lite störd av att stoppa och känna att jag jobbar långsamt (det lutherska arvet?). Jag kan inte bara gå från att måla till att fota, för då blir kameran full med färg, så det blir ett litet ”projekt” varje gång.

Men, så här såg det i alla fall ut idag, då vi kom en bit på väg mot målet.

Katta-malar

Visst är den nuvarande ”färgen” vacker? Så levande. Men det blir jättefint med rött också och framförallt så kommer ladan hålla 100 år till. Minst.

katta-skrapar
Mitt kontor för dagen. Har definitivt haft värre.

vy-loft
Här är vardagsrummet sett från loftet (det gamla dasset). Den gamla spisen kommer bli så fin!

sovrum
Det första sovrummet är klart! Det blir lite fjällstuga över sovrummen, men de ska vara snabbuppvärmda och yteffektiva. Det blir toppen!

loft 
Här står jag på loftet, där det förhoppningsvis inte blir något mer utförande av behov.

innertak
Innertaket är nästan helt på plats. I morgon ska det bli klart är det tänkt.

vardagsrum-loftvy
Hard work in progress.

vardagsrum
Vad tycker ni, börjar det likna något?[:]

[:sv]Så fick jag beskåda ännu en gryning[:]

[:sv]Innan jag upptäckte det magiska i en gryning beskrev jag mig alltid som mer av en kvällsmänniska än en morgonmänniska. Har alltid gillat att ha världen för mig själv på natten, det är då mina idéer och kreativiteten blommar som bäst. När allt är igång som mest på dagen, med rusningstrafik, fullpackade tåg och trånga trottoarer, då blir jag liksom störd i tankarna.

Men jag har mer och mer börjat älska de riktigt tidiga morgnarna. Av samma anledning. Att vara vaken före världen, röra sig på tomma vägar och få känslan av att jag delar en hemlighet med en plats medan alla andra sover. Att få bevittna det storslagna skådespel som en soluppgång är och tänka att idag, just här, var det bara jag som såg. Vi delar en hemlighet, soluppgången och jag. Vi vet hur allting började, just den här dagen.

För några dagar sedan klev jag upp strax för klockan tre på natten, för att få en stund med gryningen. Det är en själavärmande upplevelse att se världen vakna inbäddad i rosaskimrande guld. Och jag bär med mig ännu en gryning, som en vacker hemlighet att glädjas åt.

gryning i Bråviken
”Jag ska visa dig en hemlighet…”

solgata
Liquid gold

katta-sunrise
Bättre start på dagen finns verkligen inte.

morning-glory
Golden Hour – förgyller både inuti och utanpå.[:]

[:sv]Fem saker jag vill ha i mitt liv[:]

[:sv]Jag är hemma igen, efter en härlig, hästfylld och intensiv vecka i Särna. Dagarna tenderar att bli fullt intecknade från morgon till sen kväll när vi är där och jag fokuserade på att verkligen vara där när jag inte jobbade. Jag vill liksom inte missa något.

Jag och syrran har pratat mycket om vår längtan till ett mer naturnära liv, med djur som en självklar del. Tyvärr kan vi inte realisera det fullt ut just nu någon av oss, men vi har börjat bana väg för att öka dosen av skog & fjäll i våra liv och det är så härligt att måla upp den där visionen som hjärtat bankar för.

På vägen hem hälsade jag på Annie, som jobbsemestrar på sin absoluta favoritplats i Värmland, ett sagolikt vackert hus med stor tomt och härliga gårdsbyggnader. Det jobbades för fullt med diverse byggprojekt, precis som på vår gård. Vi pratade också om det härliga i att jobba med kroppen och ha naturen utanför dörren.

Det här tar upp mycket av mina tankar och jag har ringat in några särskilda ingredienser som liksom är anledningen till att jag längtar till en gård nära naturen. Saker jag mår riktigt bra av och vill ha som en bas i mitt liv, förutom vänner, familj och hälsa såklart.

  • Skog & fjäll. All natur är vacker, jag älskar hela Sverige med hav, klippor, platta landskap och ekhagar. Men det är något visst med barrskog och fjäll som drar i mig. Får hjärtat att klappa lite extra. När jag drar ett djupt andetag med barrdoft & fjälluft, då kan ingenting oroa mig.
  • Space. Att jag längtar norrut har inte bara med barrskog & fjäll att göra, utan en stor lockelse är orörd vildmark och vidsträckta skogar. Ingen dunge med en E4 bakom. Vetskapen att det inte är tusentals köande människor omkring mig. Känslan av att vara ensam och liten i ett mäktigt landskap. Jag har alltid känt så, även anpassat det till de platser jag bott på med mer folk. I Stockholm föredrar jag alla dagar de norra stadsdelarna och förorterna framför de södra, för de södra har inget space. Norrut finns det alltid space. Fysiskt och mentalt.
  • Kroppsarbete och ”gratismotion”. Känslan att gå och lägga sig efter en dag med mycket fysisk aktivitet, den är oslagbar. När jag utan att tänka på det gått 15000 steg för att det ingår i dagsrutinen. När jag kan se resultatet av mitt dagsverke rent konkret ger det en djupare typ av tillfredsställelse. Som att bygga hage, renovera lada, måla väggar, gräva och slå gräs med lie. Jag älskar det.
  • Djur. Kontakten med djur är något speciellt och det här med att sköta om dem går ju in i punkten här ovan. Jag skulle vilja ha häst, höns och kanske getter. Getter verkar vara så roliga och knasiga. Jag skulle nog vilja ha en vakthund också om jag bor på landet, trots att jag är allergisk.
  • En egen matträdgård. Det var längesen jag hade trädgård och mina ogröna fingrar gör att jag inte kan odla något inomhus. Inte ens garderobsblommor. Men drömmen om att kunna gå ut och plocka min egen sallad, färskpotatis, jordgubbar och massor av annat, den är stark och ihärdig. Och jag tror att jag kan bli bra på det när naturen själv hjälper till.

Vad vill du ha mer eller mindre av i ditt liv? 

nordsvensk
osterdalalven

nordomsjon
[:]

[:sv]Hemma är där man bara är[:]

[:sv]Det är något visst med att känna sig riktigt hemma på en plats. Ni vet när man bara är med dofterna, ljuset, naturen och väderskiftningarna. Det är lite mer av allt här och det älskar jag. Igår hade vi tre skyfall och underbar kvällssol. 9 grader och 17 grader.

Här har man ingen glassig semester direkt. Jag kan verkligen räkna dagarna jag legat och slappat på en strand här eller haft tjusiga sommaroutfits. Det är liksom inte den sortens plats. Här fixar man grejer, jobbar på gården, är ute och fiskar, vandrar eller rider. Man klär sig mot mygg & knott om det är svalt, eller bromsar om det är varmt. Friluftsliv i alla årstider. Det är lugnt för hjärnan, aktivt för kroppen och balsam för hjärtat.

Igår smet jag ut på en fotopromenad på kvällen. Det var så vackert kvällsljus och i skogen blir det nästan en magisk stämning när ljuset faller in och skapar ljusgator som kommer och går. Jag gick bara runt och njöt för fullt och efteråt kom jag på att jag inte hade tänkt på något annat på hela tiden.

Det är något visst med att känna sig riktigt hemma på en plats. 

ljusgata

skogens-magi

forest-web

magic-forest
[:]

[:sv]Hästveckan i Särna[:]

[:sv]Sent igår kväll for jag upp till Särna i min fräsiga hyrbil och kom inte fram förrän strax efter klockan 01. Det var en rätt så spontan tripp med anledning av syrran och småtrollen är här denna vecka. Känslan att få vakna upp i Nordomsjön, den är svårslagen i min värld. Jag älskar den här platsen så mycket, den är en av få som har direktaccess till min själsliga  och jag tror att det här är den platsen där jag har högst lyckoratio per antal dagar spenderade.

Att dessutom få toppa den sedvanliga morgonutsikten över Särnsjön med att blicka ut över en hage där fyra fridfulla nordsvenskar betar i en hage, ja då blir det nästan kortslutning däruppe.

Syrran har nämligen bokat förra årets hästkompisar i en vecka och så fick vi liksom två sällskapshästar på köpet. En himla härlig deal för en som är tokig i nordsvenskar och ja, hästar överhuvudtaget.

Jag blir här till på onsdag och planen är att rida, bada, göra kolbotten och så ta ett himla viktigt steg i min och syrrans framtida jobbplan (vi ska bilda kreativ duo). Bästa platsen att göra det på är ju platsen som inspirerat oss båda till en förändring i livet.

Här kommer några bilder från dagens hästäventyr, som nästan slutade med att vi fastnade i en myr, men allt gick väl förutom för mina jeans.

nordsvenskar
hovkrats

amanda-centea
Precis den här typen av natur, det är nog min bästa. Doften av ris & barr, det lite karga landskapet. Magi!

dolly-sally
Lyckliga hästtjejer, lycklig mamma på mossjakt, lycklig moster. It’s all good!

 [:]