[:sv]Övergivna platser med Fotoresor & Weare365 – dag 3[:]

[:sv]Övergivna platser med Fotoresor & Weare365 – dag 3[:]

[:sv]I juni åkte jag på fotoresan Övergivna platser med Fotoresor & Weare365, som ju var en makalös upplevelse. Jag har tidigare berättat om de två första dagarna och såhär lite fördröjt kommer de två sista dagarna. Jag tar dem en och en för det blir så rackarns många bilder annars!

Dag tre började i Värmland, närmare bestämt Karlstad, där vi checkat in sent kvällen innan. Dagens första stopp var en helt magisk gruvgång, som såg ut som något från Sagan om Ringen. Inte minst när Thilda bytte om till drömsk vit klänning och stod under stenvalv täckta av lummig grönska.

[insert]Övergivna platser med Fotoresor och Weare365[/insert] Kontrasten mellan Thilda och de gruvarbetarna som en gång jobbade här…?

[insert]fotoresor-gruvgång [/insert] Magic by nature.

Efter det åkte vi vidare till ett gammalt pappersbruk, ett riktigt stort ställe att förlora sig i. Helt övergivet och så häftigt. Rum efter rum i byggnad efter byggnad. Vips hade nästan tre timmar gått och vi hade inte ens hunnit igenom hälften kändes det som.

[insert]Fotoresor-pappersbruk-trapp [/insert] Det är inte helt riskfritt med såna här ställen. Jag började gå uppför en trappa som jag insåg hängde löst i rostiga, halvt nedfallna ställningar några våningar upp… På vissa ställen var det också rashål i golven.

[insert]Fotoresor-pappersbruk [/insert] En gammal central, där det låg kvar papperslappar & andra fascinerande grejer. Som om folk bara rest sig upp och gått därifrån.

[insert]Fotoresor-pappersbruk-golv [/insert] Den här våningen var klart häftigast och tyvärr hann jag knappt utforska den. Men vi hann knäppa några coola porträttbilder på varann i alla fall. Så coolt hur naturen bara tar över så snabbt!

Efter att vi slitit oss från pappersbruket var det dags att åka in i Dalarna och besöka en fabrik som låg vid ett stort gruvbrott. Där hade de visst grävt lite för nära huskanten och huset gick itu när marken rörde sig, för ca 30 år sedan. Nästan som Mattisborgen alltså!

[insert]Fotoresor-fabrik [/insert]Två hus som brukade vara ett. Dålig dag på jobbet när kontoret spricker?

[insert]abandoned-place [/insert]  Som på alla såna här platser så har mänskligheten satt sin prägel. Det är något med trasiga grejer som verkar få folk (kids?) att gå loss totalt på förstörelsen. Men det passar ju in också.

[insert]abandoned [/insert] Bra place för svartklubb ju.

Trodde ni att dag tre var slut där? Nope – vi skulle vidare till Falun och den vackra bangården vid järnvägsstationen. Där stod förvisso några vackra gamla tågvagnar, men vi hade den stora turen att vara där kvällen innan nationaldagen och fick VIP treatment. Några underbara tågentusiaster visade villigt upp de vackra gamla ångloken som de förberedde för nationaldagsfirande. Så häftiga!  Vi fick till och med gå in i dem och blev samtidigt undervisade i deras historia. Det är ju så fantastiskt med passion alltså.

Men först blev det lite modefoto i kvällsolen vid de vackra tågvagnarna och lokstallet.

[insert]Fotoresor-thilda-lokstall [/insert]

[insert]Fotoresor-thilda-tagvagn [/insert] Det var så jäkla roligt att fota med modell att jag nog bestämt mig för att anmäla mig till en av Emmas modefotoworkshops.

När vi lekt av oss där stiftade vi bekantskap med den här entusiastiske herren och hans kollegor. De var så bjussiga och ställde upp på bilder och visning av loken och stod ut med att vi lånade ett av dem för lite modefoto.  Det är häftigt när människor brinner för något och vill dela sin passion.

[insert]Fotoresor-anglok[/insert]

[insert]Fotoresor-thilda-anglok [/insert] Thilda fick till och med låna stinsmössan och blev nästan för cool att titta på, eller hur?

[insert]Fotoresor-parlan[/insert] På vägen tillbaks till hotellet var vi fortfarande fotosugna. Jag & Pärlan lekte loss på dagens sista övergivna ting – tunnorna.

Vi avrundade ännu en dag späckad med upplevelser och kunskap i hotellbaren, där vi gick laget runt och berättade om våra topp tre drömresemål till ett glas vin. Jag undrade om en dag överhuvudtaget kan bli mer fullstoppad med favvogrejer. Tror inte det.

Jag somnade ovaggad och lycklig över vetskapen att ännu en dag med fotoäventyr med likasinnade väntade.

 [:]

[:sv]Far from any road, I see the (milky) way[:]

[:sv]Far from any road, I see the (milky) way[:]

[:sv]Det finns en majestätisk fördel med de mörkare nätterna. Stjärnhimlen tittar fram igen. 

Om vi kunde se den lite oftare så tror jag att ödmjukheten inför var vi är, vad vi gör och att vi överhuvudtaget är, skulle växa. Det är något svindlande existentiellt över att ligga och blicka upp mot oändligheten och försöka greppa alltings litenhet och storhet på samma gång.

Det är en av de bästa grejerna med att ta sig bort från alla ljus, långt från de stora vägarna.
De sista sommarhelgerna i Mormorsgruvan bjuder ibland på stjärnklara nätter och igår var en sådan. Det var inte ett moln på himlen och efter att vi hade ätit årets sista (?) grillmiddag utomhus, eldat i eldkorgen och grillat marshmallows, så lade vi oss på varsin madrass på gräsmattan med blicken fästad på världens bästa skärm. Vi kunde se stjärnhimlen bli alltmer detaljerad och storslagen i takt med att mörkret lade sig.

Vi såg stjärnfall, satelliter och enstaka flygplan på väg någonstans och så den där vackra aningen av vår galax, som ett dammoln långt borta. Den som alltid får mig att tappa fotfästet i små svindlande millisekunder, innan hjärnan kortsluter och lägger ner försöken att förstå.

Och samtidigt som min framkämpade förståelse för livet och meningen med hela skiten krymper till ingenting, så blir jag sådär pampigt uppfylld av att det är alldeles, alldeles fantastiskt.

Mer är så behöver vi väl inte veta egentligen?

[insert]Natthimmel-augusti [/insert] Just efter solnedgången börjar de titta fram.

[insert]natthimmel-karlavagnen [/insert] Ser du Karlavagnen?

[insert]natthimmel-stuga [/insert] I ett hus vid skogens slut

[insert]stardust-natthimmel [/insert] Evigheters evighet och ett flygplan som blinkade till oss, på väg någonstans.

 [:]

[:sv]Det är inte lätt att vara människa[:]

[:sv]Det är inte lätt att vara människa[:]

[:sv]Det är inte lätt att vara människa. Man ska förverkliga själv, följa sina drömmar och allt det där. Jag älskar det konceptet. Vi lever ett liv (vad vi vet) och fatta hur kort det är egentligen!? Jag tog nyss studenten och nu är min nästa jämna födelsedag 40. Hur hänger man med i det?

Och hur gör man allt det där egna utan att samtidigt prioritera bort andra? Det är ett av mina stora dilemman på vägen mot drömverkligheten, har alltid varit. För relationer är ju också en av meningarna med livet. Utan dem är det inte så roligt. Och de kräver ju sina uppoffringar. Särskilt de med barn inblandade (och nej, det är inte därför jag inte skaffat barn hittills. Jag har levt småbarnsliv i sju år så jag har gjort dem iaf).

Jag har funderat mycket på det där i mina dar. Balansen mellan att bygga starka relationer, finnas där för andra (särskilt barn) och göra saker för att göra någon annan glad, kontra att göra saker för sin egen skull och det som gör en själv glad. Vi matas ju med båda delar för att vara ärlig. Jag har alltid varit bra på att åsidosätta egna behov för andra och samtidigt som det tar mycket så ger det också väldigt mycket.

När jag på senare år blivit bättre på att tillfredsställa den egna viljan och behoven, ja då kommer det dåliga samvetet istället. Det här vet jag att typ alla jag känner känner. Jag vet inte vad som är jobbigare, att strunta i att göra det man vill eller att ha dåligt samvete för att man gör det. Det är ju inte lätt att vara människa alltså, haha.

Det är också lätt att känna dåligt samvete för privilegiet att ens ha de här tankarna, för det betyder att man har det bra. Lite för bra? 

Det är inte lätt att dra den där tydliga gränsen. Den som hjälper att sålla bland saker man bör göra för andras skull och saker man bör göra för sin egen skull. Jag vill inte leva utan nära relationer, vilket jag tror krävs för att fullt ut göra sin egen grej i alla lägen. Men jag vill heller inte se tillbaks och ångra saker jag inte gjorde. Det gäller att hitta rätt i balansgången där helt enkelt. I vissa fall är det glasklart, i andra är det mer luddigt och det är ju de som är de svåra. Senast idag var jag tvungen att göra ett val som faktiskt gav dåligt samvete i båda alternativen och de är är ju inte bra på något sätt.

 

Hur gör du för att dra gränsen mellan dina önskningar och mellanmänsklig uppoffring? Tycker du att du har en bra balans där eller skulle du vilja ändra på något?

[insert]Katta-Dolly-Amanda [/insert] Jag med två av dem jag gör allt för – mina syskontroll![:]

[:sv]Närproducerade vardagsupplevelser jag vill avnjuta[:]

[:sv]Närproducerade vardagsupplevelser jag vill avnjuta[:]

[:sv]Jag är rejält ressugen just nu. Eller jag kanske ska säga upplevelsesugen snarare, för jag har ingen lust att flyga & harva runt med packning direkt (jag ägnar så förbaskat många dagar per år med att kånka packning. Packa ner, packa upp, tvätta, komma på att jag glömt saker. Ja ni vet).

Eftersom jag jobbar på nya kunder och just startat upp mitt AB så är jag försiktig med utgifterna och de där stora resorna får vänta. Men det behöver ju faktiskt inte alla upplevelser göra.

Jag håller på att lista några grejer som jag kan göra med begränsad budget och utan att åka alltför långt & länge. Närproducerade vardagsupplevelser tänkte jag kalla dem – det blir en återkommande kategori här på bloggen och jag hoppas det kan inspirera andra till att lyfta in små äventyr och breaks i vardagen.

Här är några av de jag kommit på än så länge, utan inbördes ordning. Har du några tips så får du gärna dela dem i kommentarerna eller länka till egna små äventyr. Tänk om vi kan skapa en rörelse tillsammans!

  • Dra med mig en bra kompis på en höstvandring med trerättersmiddag på primuskök i ett närbeläget skogsområde (Stockholm eller Norrpan alltså). Är vi riktigt tuffa så tar vi en natt i tält också (men jag måste lära mig sova i sovsäck utan att frysa först). Tänker charkisar, gryta och typ chokladpudding, med någon god dryck till. Och varm saft framför brasan med fint prat om livet.
  • Kolla upp en spännande övergiven plats inom några mils radie
  • Fota villig modell eller mig själv med rökgranat i trollskog (OBS! Under brandsäkra former) eller bland klippor
  • Fortsätta njuta av soluppgångar och solnedgångar. Med kaffetermos, kamera och skrivbok.
  • Transportmotionera! Jag fikade med Annie idag, som ju är drottning av de här ”små” äventyren. Jo, det blir faktiskt som ett äventyr! Det ska planeras färdväg och färdkost och jag får alltid den där pirriga känslan av projekt och utmaning när jag hittar på sånt. Även om jag inte kutar tre mil till tåget, snarare en mil till landet, men ändå.
  • Paddla kajak uppför Österdalälven en spegelblank kväll.
  • Göra en take på Saras ypperliga tradition att fira sommarsolståndet och hylla vintersolståndet med en brasa utomhus. Snacka om värt att hylla för en som lider av mörkret som jag.

Jag har en känsla av att den här listan kommer växa, kanske snabbare än jag tänkt, men det känns ju som ett lyxproblem av bästa klass.

Kommer du på några vardagsäventyr som du skulle vilja göra? 

[insert]Solnedgång vid Glan [/insert] Solnedgångar och soluppgångar kan aldrig överdoseras

[insert]lakeside-yoga [/insert] Vinteryoga utomhus, kan det va nåt?

[insert]Termosfika Åre [/insert] Varm saft OCH bra kompis – gets you through the dark season![:]

[:sv]Fjällporr – Vandring på Fulufjället[:]

[:sv]Fjällporr – Vandring på Fulufjället[:]

[:sv]Snudd på trettio år efter min första vända var det äntligen dags för en ny vandring på Fulufjället. Om jag var taggad? Jajemen! Vi har pratat om att vandra i sommar ett bra tag och från början var planen att åka längre norrut. Jag var sugen på både Abisko och Jämtlandsfjällen, men eftersom jobb och annat begränsade antal dagar vi kunde vara borta så fick det bli en närmare vandring. I mina hemtrakter så att säga.

Fulufjället bjuder på några olika vandringsleder som skiftar mellan ca 5-20 kilometer. Det går såklart att kombinera och göra längre vandringar, men vi valde Rösjöleden, som är 15km, och lade till svängen förbi Lorthån, som totalt skulle vara 20km tur/retur. Vi bestämde oss för att ta en övernattning på Fulufjället mellan söndag/måndag.

På måndagen var planen att åka hem, packa om och gå upp till vårt fiskeställe i skogen nära Nordomsjön och övernatta där natten till tisdag. Slutligen hade vi tänkt att göra en topptur upp på Städjan på tisdagen, om jag inte skulle jobba i Sthlm på onsdagen – det var inte helt inbokat när vi åkte upp.

Vi packade våra väskor och gav oss iväg. Vädret såg lovande ut och jag var så jäkla taggad på att få uppleva fjället igen, få somna med en mör kropp och lyckligt sinne. Finns något bättre?

När man vandrar på Fulufjället är det vanligaste att man parkerar vid Naturum – där finns en utställning, ett kafé, återvinningsplats och så är det startpunkten för de flesta turerna, även den kortare som bara går till Njupeskär och tillbaks. Där började också vi. Det går tydligen buss fram till Mörkret, vilket innebär en ”förvandring” uppför ganska branta vägar till Naturum. Det är 9% lutning på en del av sträckan!

Vi valde att gå den längsta sträckan första dagen, vilket innebar att vi gick mot fallet först. Vägen dit blir jag lika förtrollad av varje gång. Gammal mystisk urskog, bäckar med friskt & klart källvatten och så myrmark såklart. Det är så fint! Efter ett tag börjar en ganska brant stigning mot fallet, och för vår del, som skulle upp till toppen av fallet, så fortsatte stigningen ytterligare. Ska man till foten av fallet så vänder stigen nedåt igen efter ett tag.

[insert]Fulufjallet-trollskog [/insert] En del av den vackra skogsstigen mot Njupeskär.

[insert]Fulufjallet-njupeskar [/insert] Varm & svettig efter en brant stigning belönas man med den här utsikten. Det är så vackert! Det är riktigt häftigt när man plötsligt, från ett steg till ett annat, hör dånet från Sveriges högsta vattenfall.

Ärligt talat så är väl den här första biten, fram till fallet, den mest spektakulära och varierade. Fulufjället består sedan mest av en platå, med platt och snäll vandring, och man ser inte så många andra fjäll i horisonten förutom från den sidan där fallet ligger. Där har man en magnifik vy mot Idre Fjäll, Städjan och Nipfjället bland annat.

Vi vek som sagt av uppåt, mot toppen av fallet. I krokarna av den stigen kan man vika av och gå någon kilometer för att hitta Tjikko. Vi tog en kort avstickare, men eftersom vi inte visste hur långt och åt vilket håll vi skulle gå så gav vi upp det, men vi njöt av utsikten längs vägen!

[insert]Fulufjallet-katta [/insert]

Sen kom vi fram till toppen av Njupeskär. Där har jag inte varit sen jag var liten och jag undrar verkligen varför. Det är en otrolig syn och så mäktig känsla att stå där. Man kommer ganska nära själva fallet, även om det är den första avsatsen av flera. Den allra sista avsatsen innan det faller fritt så att säga, är vansklig att gå nära, med hala stenar och lurigare terräng. Men ca tio meter ovanför satt vi i lugn och ro på en sten mitt i fallet och njöt av vår lunch. Jag har definitivt haft sämre lunchraster!

[insert]Vandring på Fulufjället [/insert] Utsikten från toppen! Kanten som syns i bilden är den sista kanten, jag står på ”trappsteget” ovanför, som var mycket säkrare, men med samma härliga, pirrande känsla av att stå vid kanten, som synes på bilden här nedanför!

[insert]Njupeskar-kant-katta [/insert] Det är lätt att låtsas att man är vid den sista kanten, eller hur? 🙂

[insert]Njupeskar-lunch [/insert] Vår magiska lunchplats. Jag ville verkligen inte gå härifrån, samtidigt som jag var sugen på att fortsätta. Men den här fikarasten bär jag med mig länge, länge. Det bästa är att även höjdrädda kan njuta av den här (min käre sambo är höjdrädd men kände sig väldigt trygg på den här platsen).

Efter vår spektakulära lunch vandrade vi vidare mot kvällens campsite Harrsjön,  via Lorthån. Vandringen är som sagt ganska lätt, om man inte har lätt för att vricka fötterna. Det är några partier med stenrösen och steniga stigar, men överlag är det flackt och lättvandrat.

Jag älskar ju det här landskapet, med myr, grönklädda stenar och knallblåa fjällsjöar. Jag tänkte faktiskt inte på att man inte ser de där pampiga fjällsilhuetterna i fjärran som man kanske oftast gör i andra fjälltrakter.

[insert]vandring på fulufjället [/insert] Eric på spången

[insert]Fulufjallet-Lorthan [/insert]  Vid Lorthån stannade vi för en kort fika och jag passade på att ringa Lisa som fyllde år. Det var en av få platser där jag hade täckning med Telenor!

Efter några kilometer till kom vi fram till vårt dagsmål – Harrsjön!

[insert]Fulufjallet-harrsjon-vy [/insert] Harrsjön och övernattningstugan på håll. Vi var helt själva här och det var en riktigt vacker, välutrustad och mysig plats.

Vi slog upp vårt lilla tält, som skulle visa sig vara högst olämpligt för fjällvind!

[insert]Fulufjallet-talt [/insert]

Sen började vi utforska området. Här finns båtar att hyra, en övernattningsstuga och en raststuga som man kan värma sig i. Vi hade inga nycklar så vi kunde bara nyttja raststugan, men jag skulle kunna tänka mig att boka båt och övernattningsstuga någon dag eller två här.

[insert]Harrsjon-ekor [/insert]

[insert]Harrsjon-fiske [/insert]  Eric testade fisket, utan större lycka. Pappa har berättat att det var gott om fisk här förr, men att det numera är rätt så utfiskat tyvärr.

[insert]Harrsjon-blommor[/insert] Jag struntade i fisket och njöt istället av det vackra ljuset med min kamera. Vi hade sånt kanonväder alltså!

[insert]Fulufjallet-solnedgang-katta [/insert]

[insert]raststuga-harrsjon [/insert] Raststugan, som skulle visa sig bli en lifesaver för min del. Det blåste en hel del på kvällen, så vi gick in här istället för att elda vid tältplatsen. Vi eldade i kaminen, käkade middag med egenplockade hjortron till, spelade kort och drack ett gott rött vin. Livet deluxe!

[insert]Stuga-harrsjon [/insert]  När solen hade gått ner och vi var supertrötta efter närmare 2 mils vandring och friskluft, så gick vi och lade oss i tältet. Det blåste väldigt mycket och det visade sig att vårt tält inte hade dragkedja längst ned, vilket lämnade en glipa med bara myggnät. Kallt! Dessutom måste jag skaffa en varmare sovsäck. Jag låg till slut och hackade tänder och skakade och insåg att jag inte skulle kunna somna, än mindre gå ut och nattfotografera som jag tänkt.

Det slutade med att jag gav upp vid strax efter ett och gick in i raststugan. Där får man bara sova i nödfall, men det var det banne mig för min del. Känslan när jag fick igång elden och började tina upp i skelettet var gudomlig. Eric hängde med in och vi somnade till slut och vaknade vid fem för att elda lite till innan jag somnade om till 07:30. Jag msåte helt klart öva på mitt tältsovande samt införskaffa rejälare prylar. Det var ju inte under nollstrecket, någon grad över, men jag frös så in i märgen alltså, trots att jag hade dubbla tjocka strumpor, underställ, mössa och hoodie på i sovsäcken.

[insert]Frukost-fjallvandring[/insert] Vi vaknade till klarblå himmel och fantastiskt väder, om än blåsigt fortfarande. Vi åt gröt med kanel & jordnötssmör, drack kaffe och njöt en stund i solen innan vi gick de 7 kilometrarna tillbaks till bilen.

Jag ser fram emot nästa vandring, med lite bättre utrustning. Jag är så otroligt glad över att det finns fjäll och vackra landskap och att jag har möjligheten att njuta av dem så mycket. Livet alltså!

 [:]