Min helg i bilder: Livets kontraster på 24 timmar

Min helg i bilder: Livets kontraster på 24 timmar

Det är ju i kontrasterna livet händer som jag brukar konstatera. Och den här helgen har verkligen varit en som påvisar detta faktum. Min helg i bilder var tänkt att dokumentera en helt vanlig, fin helg, men det blev något helt annat. Det blev kontraster. Tänkte att jag skulle skippa hela alltet, men sen tänkte jag att det är ju just såhär det är ibland, i sin alla ärligaste form. Fullt av kontraster.

I lördags åkte jag till Stockholm för att fira en riktigt begåvad och alldeles underbar tjej, som jag haft förmånen att få jobba med – Annika. Hon är en av mina favorit-AD:s och designar inte bara vackra webbar och digitala verktyg, hon är en fena på mönster, illustrationer och möbelrenovering också. Och förbaskat härlig som person.

[insert]helg-people [/insert] Ägnade mig åt att titta på folk  innan kalaset, och fantisera över alla öden och historier som går förbi.

[insert]helg-bubbel [/insert] Ett glas bubbel med gamla kollegor.

[insert]helg-annika [/insert] Fina Annika (th). Bra kontrast!

Efter några timmar på middag som bara flög förbi (jag skulle ta sista tåget hem till Norrpan, 21:51) så tvingades jag kasta mig hemåt. Tyvärr gick tåget ungefär en minut innan jag nådde perrongen och där stod jag. Skickade nödsignal till systern och fick ett entuasiastisk ”JAAA!” från syskonbarnen. Vilket välkomnande! Eftersom det tar sin lilla tid att harva ut till villaområdet i Älvsjö så valde jag att åka direkt dit. Vi hann gosa lite innan vi lade oss och jag blev återigen alldeles varm över att de där små trollen finns och är så jäkla fina, coola och väldigt roliga att hänga med.

På morgonen hade de blivit företagare; de skulle sälja nybakade frukostbröd (de här goda) till grannarna. Pappa Ola bakade för glatta livet och tjejerna levererade ut på sina beställningar. Något långsamt och ineffektivt, men det ska ju alltid finnas förbättringspotential. Jag är så stolt över dem. Det bara kör och de är så påhittiga.

[insert]helg-brod[/insert] Syskonbarnens levebröd…

[insert]helg-mammabullar[/insert] Lyckliga grannar fick dessa till sin söndagsfrukost.

Det var med en riktigt varm känsla jag åkte hemåt igår, sådär som det blir när man fått träffa så många människor man är glad över att ha i sitt liv.

Och sen ringde min gammelmoster. Och min syster. Och jag förstod att något hänt och ungefär vad det handlade om.
Vi har en morbror som inte haft ett lätt liv. Särskilt inte sedan vår mamma (hans storasyster & klippa) gick bort. Med jämna mellanrum de senaste 10 åren har vi åkt på olika utryckningar till Värmland, där han & mormor bodde. Efter att mormor gick bort för tre år sedan så har det bara blivit värre kan man säga.

Och idag har vi varit och sannolikt sagt farväl till en morbror som aldrig riktigt fick blomma ut. Och det väcker så mycket sorg och funderingar över den där andra delen av mänskliga relationer och livets utveckling. Den som inte blir så varm och givande och full av möjligheter, utan hård, snorig och för vissa, knäckande.

Vi har än en gång fått hälsa på det gamla som vår generation förhoppningsvis brutit med. Dessutom känner jag mig väldigt påverkad av liv och död och var gränsen går. När är ett liv värt att rädda? När vet man att det inte finns hopp? Den filosofin, i gränslandet mellan vetenskap, vilja att rädda liv och definitionen av ett liv, den har vi fått besöka idag. Filosofin utan tvärsäkra svar.

Beslutet är inte i våra händer, men det ser inte ljust ut. Imorgon vet vi mer. Men vi fick säga vårt adjö och finnas där idag, och det känns bra oavsett allt som varit och oavsett hur mycket vår närvaro gav.

Igår vaknade jag med framtiden, hoppet och obändig livslust koncentrerat i mina syskonbarn. I dag besökte jag det förflutna, såg döden i nästa avfart och återbekantade mig med sorgen. Det är förbannat kontrastrikt ibland, det här livet, men det är också själva poängen. Det ÄR i kontrasterna det händer. Allt sammantaget blev det en väldigt stark och fin helg.

[insert]helg-sjukhus [/insert] Också en del av livet. Jobbig, men fin.[:]

[:sv]Fjällvandring i Åre – fjällräddning för tröga stadsbor[:]

[:sv]Fjällvandring i Åre – fjällräddning för tröga stadsbor[:]

[:sv]Här hemma är det sommar, men jag längtar till fjällvandring i Åre! Kanske borde sommarens alla dagar i fjäll och skog ha tankat på förråden och gjort mig rustad för en höst i stan, men jag känner nästan tvärtom. Jag längtar mer än någonsin efter att få maxa hösten i fjällen. Och sedan få maxa vintern i fjällen. Och så vidare. Jag vill vara där och uppleva allt! Soluppgång, dimma, höstglödande fjällvidder i solsken och solnedgångar på högsta parkett. Mycket vill ha mer kanske?

[insert]fjällvandring i Åre [/insert] Skogens guld

Jag tror att det jag saknar mest i stan är de där stora kontrasterna i naturens skiftningar. Att vädret känns och hörs. Att jag känner och hör mig själv. Här hemma på kontoret hör jag mest spårvagnar som dundrar förbi och skolbarn som dunkar i fönsterplåten (plus i går den pipande brandvarnare på fyra meters takhöjd som jag inte nådde att åtgärda. Gaah). Jag blir liksom störd i de längre tankarna och landar dem inte lika bra som i skogens lugn eller på fjällets vidder. Jag hittar inte inspirationen här.

[insert]fjällvandring [/insert]

Som tur är åker jag upp till Åre om en vecka och där väntar en vandringstur på höstfjäll med tre av mina mesta inspirationskällor – jag måste nästan nypa mig i armen att de är där samtidigt, Katrin, Sara och Annie. Jag ser så mycket fram emot att garva, prata och vara tyst tillsammans med dem och bara ta in fjället i höstfärger. Vi är ett gäng livsnjutare oxå – så jag tror det blir en perfekt dos fjällmat med silver lining.

[insert]fjällvandring åre[/insert] Min senaste vandringstur i Åre – Totthummeln!

Dessutom ska jag ta revansch på min senaste tältnatt! Ni det, den när jag skakande rusande in i raststugan och gjorde upp eld på världsmästartid? Nu kontrar jag med en varm sovsäck tack vare den här geniala idén. Någon som tror att jag klarar en hel natt utan raststuga? Jag hoppas oavsett att Rent-a-Plagg kommer till Idre-Särna snart, tror det finns många potentiella kunder där också.

Jag hoppas som vanligt på att få in en ensam Särnavecka i höst och bara gå loss totalt i fotandet. Skita i morgontrötthet och läggtider, bara all in på att vara där och fånga det som händer där det händer. Friheten! Äventyrslusten!

Vad längtar du till just nu? 

[insert]golden-forest [/insert]

 [:]

[:sv]Solnedgång på Himmelstalundsfältet[:]

[:sv]Solnedgång på Himmelstalundsfältet[:]

[:sv]Igår tog jag med mig Eric och Linnea på en solnedgångstur till Himmelstalundsfältet. Häromveckan när jag gick och pratade med Sara på samma sträcka så fullkomligt brann himlen över fältet och jag tänkte att det skulle vara en bra plats som ändå är nära.

Tyvärr drog disiga moln in precis när vi kom fram och det blev inte samma brinnande himmel som jag hade hoppats på. Men det är aldrig förgäves att springa fritt på ett öppet fält och vara utomhus i stället för att sitta i TV-soffan, så det gjorde inget.

Det är heller aldrig förgäves att uppleva en solnedgång – tvärtom! 

[insert]linnea-sunset [/insert] Chasing sunsets

[insert]linnea-sunset-close[/insert]  Linnea blickar in i solnedgången. Vill gärna byta hår med henne!

[insert]catch-the-sun [/insert] ”Jag vill att du tar en sån där bild där det ser ut som att jag håller i solen” – det var lite svårt att instruera, men blev ju rätt fint ändå :)[:]

[:sv]Bygga om en lada – the thrilling vatten & avloppsinlägg[:]

[:sv]Bygga om en lada – the thrilling vatten & avloppsinlägg[:]

[:sv]Det här med att bygga om en lada är inte bara inredningsporr med charmiga detaljer. Den här veckan har vi dragit in avlopp, vatten och el till ladan bland annat och även om det låter väldigt trist så känns det jäkligt häftigt. Det innebär att det börjar bli en bostad av vår lada och jag kan knappt fatta det!

Förra sommaren kändes det så långt bort, när jag och pappa började förbereda arbetet. Vi hade diskussioner om hur mycket tid vi kan lägga där och tanken var då fortfarande att vi skulle göra det mesta själva. Tidshorisonten landade på runt 10-20 år när vi gick igenom allt arbete och lade det mot korta semesterveckor och enstaka arbetsveckor under året. Jag blev tung i hjärtat och drömde om lottovinster och mailade Ernst (utan resultat). Det är inget litet projekt att forma om en gisten, delvis rutten lada med glipor mellan plankorna, till en plats där en kan laga mat och hålla sig varm i 30 minusgrader.

Sen bestämde sig pappa för att satsa helhjärtat och investera i en familjedröm och ta in hjälp, trots att det kostar. I september förra året åkte han upp med vårt dream team Tom, Darek & co för den första arbetsveckan och nu, ett år senare och totalt bara 4 hela arbetsveckor (iofs med 10-timmarsdagar), så börjar vi ana slutresultatet. Min drömplats på jorden. Det känns helt otroligt faktiskt!

Tillbaks till vatten & avlopp (min mest säljande mening ever?). Ett område där min kunskap begränsar sig till att jag förstår att vatten i kranen kommer någonstans ifrån och kiss & bajs helst ska försvinna när man spolar. Jag har aldrig haft hus och har därför aldrig behövt sätta mig in i det här med avloppstankar, pumpar, vattenledningar och grundvattennivå. Men nu har jag fått en liten inblick i det hela och vilken finurlig vetenskap det är!

Efter att pappa (som turligt nog jobbat hela sitt liv i byggbranschen) funderat och vägt alternativ så kom han fram till en bästa möjliga lösning. Vi har diskuterat att ha allt från mulltoa och duschkabin i icke våtrum till att installera en egen avloppstank och ha fullt fungerande våtrumsbadrum. Vi landade i det senare. Tanken är ju att vi ska kunna vara många där under 1-5 veckors tid och då blir det trist att tömma en mulltoa hela tiden. Och duschkabiner är svårstädade och tar mycket plats för liten verkstad.

Eftersom ladan ligger lite lägre än boningshuset och inte särskilt mycket högre än Österdalälven så finns översvämningsrisk. Det har varit år då båten legat vid ladans nedre väggända, för att vårfloden gått ända upp. I framtiden får vi tyvärr räkna med att högre vattennivåer än så kan förekomma och det gjorde att vi funderade på en lösning där avsloppstanken skulle ligga utanför det nuvarande boningshuset med en stark avloppspump, för att den inte skulle flyta upp eller läcka ut i grundvattnet. Men efter att pappa dykt ner i grundvattennivåer och förankringsaspekter så kunde den ändå grävas ner strax ovanför ladan. Pappa har valt en stor jäkel, eftersom stora sällskap lämnar efter sig en del avfall.

[insert]bygga om en lada [/insert] The mighty mighty avloppstank

Farfars gamla snillrika konstruktion från 50-talet har kopplats ihop med denna moderna. Han gjorde en avloppstank som läcker lite till jorden utanför, vilket ger bra, bördig jord.

[insert]avloppstank [/insert] Den gamla tanken får numera sällskap av ledningen från vår nya tank. Med värmekabel tejpad runt för att undvika frysning.

[insert]dra avloppsledning [/insert] Pappa preppar för ledningen med sand och sedermera frigolitbädd (jag gjorde samma jobb för vattenledningen, ger bra ryggträning!). Vår grävhjälp från PeRo i Särna är f.ö. sjukt proffsig och kan plocka upp småsten med skopan med en precision som om det vore hans hand. Coolt att se!

[insert]bygga om lada [/insert] Ungefär där frigoliten slutar har vår tank grävts ned. Uppe bredvid boningshuset är den gamla tanken.

Vi har dragit vatten också. För mer än hundra år sedan har våra arbetsamma förfäder grävt på skrå väldigt smart. Från höjden ovanför huset har en grävd bäck lett vatten från en egen källa ner till gården. Det har runnit oavbrutet sedan dess och jag minns hur roligt det var som barn att leka med ett av utloppen som går till fiskdammen. Vårt vatten här är det godaste dricksvattnet jag smakat, det är precis som vatten ur en fjällbäck.

Det vattnet går numera till en vattentank som pappa grävde ner för 25 år sedan, när det krävdes lite rörbyte och omledning. Från den tanken har vi nu dragit vatten även till ladan och passade på att rensa 25 års slam i botten som nu blir världens bästa odlings- och maskjord.

[insert]vattenbrunn [/insert] Den svarta högen till höger är 25 års slam från vattnet.

[insert]avloppsbrunn [/insert] Här vill man inte blir kvarglömd på jobbet!

[insert]lada-gravmaskin [/insert] Bakom grävmaskinen är vattentanken och så har vi grävt för ledningen till ladan tvärs över gården.

[insert]vatten-lada [/insert] Och här går det lyxiga vattnet in till ladan. Och jag har varit med och hjälpt till att dra det – så kul!

[insert]pappa-andre[/insert] Två nöjda grävare! Grävproffset André bor dessutom på en granngård, så han tar bara grävmaskinen hem på lunchen!

Hela tiden genom det här arbetet så slår mig två saker; 

  1. Hur svårt det måste vara att driva och planera ett sånt här projekt själv som helt okunnig i byggbranschen. Att pappa kan så mycket efter 45 år i branschen har sparat mycket tid och pengar i det här arbetet.
  2. Hur otroligt imponerad jag är över våra förfäders hårda och gedigna jobb med att bygga det här före oss. Överallt ser vi bevis på deras snillrika lösningar, yrkesstolthet och håra, hårda jobb. De hade inga skruvdragare, inga spikpistoler och de köpte inte panel och färdigfasade golv på Beijers. De sågade ner träden, hyvlade fram planken och i vissa fall gjöt de spikarna. Och ändå är allt så jäkla fint gjort. Det är rörande.

Jag ser redan fram emot nästa arbetsvecka. Förhoppningsvis får vi till ännu en i höst, men våra briljanta byggmästare är tyvärr väldigt bokade, så det kan bli efter årsskiftet. Jag hoppas på det förra![:]

[:sv]Ladurenovering: en spontan kakeltripp och en Volvo V60-crush[:]

[:sv]Ladurenovering: en spontan kakeltripp och en Volvo V60-crush[:]

[:sv]Jag är i Särna! Det är arbetsläger i ladan den här veckan och jag sörjde över att jag pga jobb mitt i veckan hade svårt att åka upp. Men så ringde pappa sent i torsdags kväll efter vår spelning* och smörade. ”Vad kul att du ska upp, jag saknar dig” osv. ”Vad har du glömt?” frågade jag och pappa medgav att de kunde ha räknat lite fel på kakel till badrummen.

”Jag kan teoretiskt sett åka upp, men jag har bara klänning & tajts och ingen bil” sa jag. Jag var ju på jobb i Sthlm och hade bara tagit med tandborsten för eventuell övernattning. Men – allt går som bekant att lösa!

I går morse blev det klart – pappa hade bokat hyrbil och lagt undan 200kg kakel (”vi har räknat liiiiite fel” – jo, jo) och efter en härlig kompisfrukost gick jag till Hertz och plockade ut min drömbil, en Volvo V60. Jag har i några månader gått och suktat efter leasingbil och den jag allra helst vill ha är V60. Och nu är jag ännu mer övertygad. Jävlar vad rolig den är att köra och så galet snygg dessutom. Jag är KÄR! Så fort jag tar in en till kund så ska jag banne mig fira med en bil!

[insert]Volvo v60 [/insert] Whats not to love? Det är en miljöbil också. <3

[insert]freedom [/insert] Jag älskar att hoppa in i en bil och köra iväg på spontana äventyr såhär. Friheten!

Jag stannade till och fotade den vackraste rastplatsen jag vet – strax efter Trängslet-dammen.

[insert]Trängslet[/insert] Längst bort i bild syns dammkonstruktionen.

Jag kom fram till Särna vid 18-tiden och gick raka vägen in i ladan. Eller ja, först var jag tvungen att smälta och forcera detta…

[insert]ladan-gravning [/insert] So this happened…När vuxna människor har stora leksaker kan det bli lite stökigt…

[insert]gravjobb [/insert] Det är avlopp och vatten till ladan som ska dras här.

Väl inne i ladan noterade jag som vanligt stor förändring efter att killarna varit här några dagar. Tom höll på med vårt blivande hallgolv, en skorsten murades, bjälklaget har oljats och balkongdörrar har satts in. Loftet kommer lätt bli den absolut favvoplatsen…

[insert]laduprojektet [/insert] Blivande hallgolv med golvvärme. Perfekt för gnistrande kalla vintermorgnar!

[insert]lada-loft [/insert] Jag har tyvärr bara med mig kompaktkameran pga skäl, så ursäkta bildkvaliteten, men det här loftet kommer vi slåss om! Helst vill man ju sova där, till ljudet av brasan nedanför…

[insert]lada-utsikt [/insert] …och vakna på morgonen med den här vyn från balkongen!

Lyckan som sköljer genom mig varje gång jag kommer hit och vi jobbar med vårt projekt, ja den slår det mesta. Jag älskar denna plats så mycket och jag är så otroligt glad att vi drog igång det här. Det blir så jäkla bra!

Just precis nu har det gått ett år sedan vi började ordentligt. 4 arbetsveckor totalt och allt det här har hänt. Det är ju smått otroligt!

Jag tänkte bjuda på lite mer bilder och film imorgon, men nu måste jag sova. Klockan sju kommer grävproffset för att sätta avloppstanken på plats bland annat. Jag? Jag ska givetvis måla!

* Jag sjöng på en scen igår. I ett band. Och låtskrivaren kom och kollade. Det var stort! Men det får jag berätta mer om längre fram![:]