oktober 2016

Kroppsjobb och fjällfika – saker att göra i smörväder

[:sv]Vi har haft några riktigt smöriga höstdagar här i Särna. Solen har skinit, soluppgångarna varit frostiga och färgsprakande och fjällen har varit sådär höstigt tillgängliga men ändå bjussat på lite snö.

Kalla morgnar har börjat med brasa i spisen och kaosig, gemensam frukost i det trånga köket. I lördags var vi till Nipfjället. Några av oss ville passa på att ta en topptur upp på Städjan, men vi enades till slut om att ”bara” ta en tur vid Nipfjället, som var lite mer lättvandrad för kidsen (tålamodsmässigt alltså, fysiskt hade de nog klarat Städjan).

När vi väl kom till toppen av Nipfjället blåste det storm – vädret var strålande i övrigt men med blankis & stormvindar är det ingen höjdare att gå på fjälltoppar för vare sig barn eller vuxna. Jag testade att segelglida på parkeringen, men insåg att det var väldigt svårt när man skulle vända tillbaks.

Vi ändrade planerna och tog en annan promenadled som utgick från parkeringen och gick till Nipvallen. Det är en vacker fäbodvall som är privatägd, men där vi kunde sitta i en solig backe strax utanför staketet och fika. Det var en lagom tur på totalt 4km och med härliga vyer över både norska & svenska fjäll.

Nipfjall-utsikt
Underbar vy från parkeringen på toppen av Nipfjället. Jag tror att det är Lofsdalen som syns med pister i fjärran, men är inte säker.

Fika-nipvallen
Så jäkla gött alltså. Fika med mina favvisar i solig skog med fjällutsikt!

Nipvallen
Norska fjäll i fjärran.

I söndags var det dags att börja jobba med vinterförberedelser. Hela högen hjälptes åt att kratta och köra bort löv. Det är sjukt mycket löv runt vår nedfart, så det tar sin lilla tid. När det var klart åkte jag och pappa upp och jobbade med en grej i skogen några timmar. Har sådär skön träningsvärk idag som man får efter hårt kroppsjobb, älskar det!

johanna-lov
Syrran och löven

lovtomning
 Pappa hade ivriga barnarbetare till hjälp. Släng in en fyrhjuling så får du dem att göra vilket tråkjobb som helst!

kratta-lov

Nu väntar vi in den stora snöstormen som ska komma inatt/imorgon. Idag har vi gjort klart det mesta inför att snön & vintern kommer. Vi har isolerat det som behövs isoleras på bygget och vi har säkrat vattentillförseln i vinter, genom att slita hårt med rörläggning och isolering av bäcken som leder ner vårt källvatten genom skogen. En rotvälta hade ställt till det i den bäck som våra förfäder grävde ur och som runnit oavbrutet i 200 år. Hårt jäkla jobb var det, men nu lär vattnet rinna 200 år till, minst!

Så, nu är jag och gården redo för vinter – Bring it on! [:]

[:sv]En alldeles underbar fredag[:]

[:sv]Det har varit en lång, fin, sorglig, glad och alldeles gnistrande vacker höstdag här i Särna. Igår åkte vi norrut för att återigen samlas och begrava en släkting. Sedan 1999, då vi begravde mamma, har vi suttit i samma kyrka, vandrat till en grav för avsked och fikat tillsammans i Kyrkbacksgården sju gånger. Vi börjar få rutin på det här nästan.

Dagen började med en riktigt vacker soluppgång. Vi var mitt uppe i förberedelser, men jag var till slut tvungen att springa ner till sjön i svart finklänning bara för att fånga en del av skådespelet. Dimma och guldfärgat morgonljus. Så vackert!

Ikväll har vi ätit en mysig middag tillsammans och invigt vår nya ”bastutunna”  och så har jag, Dolly & Amanda nattfotat och kollat på stjärnfall. En så jäkla fin och mysig dag med familjen, med sorg och skratt på min bästa plats i världen. Det blir inte bättre än så faktiskt.

sunrise-lake
sunrise-close
night-kids
night-house

 [:]

[:sv]24 oktober[:]

[:sv]Den 24 oktober 1999 är dagen som delade upp mitt liv i ett före och ett efter. Det var dagen då vår mamma till slut inte orkade kämpa den där hårda, vidriga kampen längre. Cancern vann och så mycket dog den dagen.

Igår strax efter klockan 1640 hade 17 år passerat sedan den allra sista stunden vi hade mamma i livet. 17 år. Det är svårt att greppa att jag snart har levt lika länge utan mamma som med henne. Det blir allt svårare att komma ihåg det där som var hon, mamman som fanns i min vardag, innan hon blev den onåbara.

Igår ville jag minnas. Ta en stund och tända några ljus när klockan visade 1640. Tänka på henne, försöka höra hennes skratt, hennes röst inom mig. Runtomkring mig var det sådär gult och orange som det var då. Jag kommer för alltid förknippa den allra vackraste höstskruden med de där dagarna i oktober, när allt tog slut och allt började om.

16oktober240F9A7778-Canon-5D
hostfarger-24oktober

24oktober-ljus

Jag ville göra en film också, för att kapsla in och minnas den här stunden och känslan. Tänkte inte lägga upp den först, men jag gör det ändå och passar på att be dig som också vill få slut på den fruktansvärda jäkla sjukdomen att skänka en peng till min och min systers insamling i mammas namn hos Cancerfonden.

24 Oktober[:]

[:sv]Fjätfallen i Östomsjön – en oktoberutflykt[:]

[:sv]Fjätfallen är ännu en av mina favoritplatser i Särna och i tisdags, efter mitt lilla skogsäventyr, tog jag bilen mot Östomsjön (vägen mot Sveg) för att njuta av den forsande Fjätälven.

Jag har några barndomsminnen från Fjätfallen, bland annat minns jag att vi var där på någon sorts spelmanskväll när jag var kanske 7-8 år. Roland Cedermark spelade dragspel och han var ju lite kändis, så det var ju spännande. Haha.

Jag älskar den här gamla bilden på farmor och mamma, tagen där 1979 eller 1980 kanske. Vi var nog hemma på semester från Saudiarabien, där vi bodde 1979-81. Mamma var 23-24 år och tvåbarnsmamma redan. Saknar dem båda så mycket!

Fjätfallen
 Farmor & mamma ca 1980

Fjätfallen Katta
 Jag, med nästan samma utsikt, 2016

Fjätfallen anno 2016 är sig nog ganska lika. De består av Övre Fjätfallet och Nedre Fjätfallet, som ligger en kort och vacker promenad i från varandra. Det övre fallet är större och forsen är stark & livlig där. Det är så mäktigt och samtidigt lugnande med ljudet av forsande vatten, hur det slår emot en när man närmar sig. Vi det övre fallet finns en slogbod och även en laxtrappa så att fisken kan leka sig uppför fallen.

Fjatfallen-vy

Fjatfallen-narbild
 Platån bjuder på en fin utsiktsplats där man kommer riktigt nära fallen.

Fjatfallen-stenar
Klippblock som stått emot vattnets krafter.

Ovre-Fjatfallen
Övre Fjätfallet sett på håll, med slogboden till vänster i bild. Himla bra fikaplats!

Jag tog också en kort promenad ner till Nedre Fjätfallen, som jag inte minns att jag varit till förut. Det var också väldigt vackert, även om det är lite mindre som sagt.

Nedre Fjätfallen

Det är någonting väldigt lockande med vattenfall, jag blir alltid så fascinerad och lugn av dem. Jag har så sakta börjat samla på mig några besök till olika svenska vattenfall, som Njupeskär, Tännforsen, Ristafallet och så Fjätfallen såklart. Är väldigt sugen på att ta mig till Storforsen också, det får bli nästa projekt tror jag.

Vet du fler sevärda vattenfall i Sverige? Har du någon favorit? [:]

Särnsjön

[:sv]Stillhet och morgonreflektioner vid Särnsjön[:]

[:sv]I går morse gick jag ner med morgonkaffet för att njuta av de vackra speglingarna i den alldeles stilla Särnsjön. Jag älskar vår plats nere vid sjön, för det är som att stå mittemellan två himlar där i strandkanten. Särnsjön är ganska stor och fångar upp himlens alla skiftningar så vackert att det nästan gör ont. Jag tycker särskilt om när ljuset och molnen är lite dramatiska, som igår.

Det är riktig lyx att få börja dagen därnere, med lugnet och tystnaden som då och då bryts av livet på byn och en och annan fågel.

Katta-brygga
God morgon!

Särnsjön
Himlen är nära

sarna-kyrka
Vackra Särna kyrka från andra sidan sjön

morning-serenity
Bästa starten på dagen

Nu ska jag åka över till Kyrkbacksgården för att planera nästa veckas begravning med prästen. Ännu en dag med kontraster.[:]

[:sv]Nipfjället – en topptur med väder och vyer[:]

[:sv]Dagen började med förmiddagsjobb och fotande nere vid sjön, innan jag åkte mot Nipfjället. Nipfjället ligger några kilometer förbi (och bredvid) Idre Fjäll – man kör alltså mot Idre Fjäll och fortsätter förbi avfarten in mot fjällbyn . Nipfjället är ett av mina favoritfjäll här i krokarna och ett typiskt dalafjäll (lågfjäll), precis som Fulufjället. Dalafjäll är för mig klippblock, stenar täckt med grön lava (vet inte vad den heter faktiskt) och mer runda former än dramatiska branter. Jag älskar både och, även om dalafjällen har en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

När jag kom körande på Trollvägen var vädret ganska så disigt, precis som utlovat. Men som vanligt i fjällen så växlar vädret snabbare än en Formel 1-förare. Det är det häftiga med fjäll, även låga som dessa. Idag var det väldigt milt, runt 2-3 grader, så det var bara utsikten som påverkades av växlingarna.

Nipfjället
Pampig entre till Nipfjället

Nipfjallet-vy
Nipfjället och omgivning i grådis

Nipfjallet-trollvagen
 Trollvägen – där du kan rulla uppför med bilen i friläge. 

Jag parkerade i slutet av Trollvägen, där flera vandringsleder jag tänker ge mig på framöver börjar. Jag valde till att börja med en kort stig upp till en topp, där jag hoppades på en 360-utsikt med såväl Idre Fjäll & Städjan som fjällen mer norrut. Och det fick jag. Till en början drev molnen förbi i tät följd, med små, små luckor av mäktiga vyer, som jag försökte hinna med att både uppleva och fota.

Nipfjallet-stig
Stigen upp till toppen

Nipfjallet-vader
Väderväxling fjällstyle – ena sekunden såg jag min bil därnere, nästa var det bara vitt.

Nipfjallet-moln
Lucköppning i sin bästa form

Stadjan-moln
Städjan skymtar förbi bland molnen

Katta-nipfjallet
 Huvudet bland molnen

Nipfjället
På toppen, med utsikt över Sveriges vackraste (och sydligaste) topp – Städjan!

Efter någon halvtimme började det lätta och lagom till att jag gick ner från toppen så var det mestadels eftermiddagssol och fantastiska vyer över min favorittopp Städjan och det omgivande, böljande landskapet.

utsikt-trollvagen
Städjan längst till vänster, Idre Fjäll strax bakom (med påbörjade pister) och Nipfjällets södra kant längst till höger.

När jag hade kommit ner igen så lastade jag av lite kameragrejer i bilen och sen gick jag en bit av en vandringsled (som jag funderar på att springa imorgon) och bara njöt. Jag gick och funderade på det här med att vandra en längre sträcka själv och hur det skulle vara. Jobbigt, underbart och förmodligen givande. Roligt att jag direkt jag kom hem igen såg det här inlägget på Vandringsbloggen.

Nipfjallet-kullar
 Typiskt rundade, grönfärgade dalafjäll

Stadjan-nipfjallet
Majestätiska Städjan. Kan inte få nog av henne 🙂

Idag har jag återigen fått känna på hur underbart det är med det här runt knuten och jag är så ruskigt tacksam över att mamma och pappa kommer från denna plats och gav mig och syrran stora doser av den när vi växte upp och möjligheten att uppleva den nu. Vildmark, fjäll, skog och väder. Det gör verkligen under för min inspiration och hur jag mår. Jag älskar att vara här.[:]

[:sv]Askan är den bästa jorden[:]

[:sv]Den första av tre heldagar här i Särna har bjudit på grå himmel, plusgrader och massor av skog. Mina förhoppningar om frost och soluppgångar med morgondimma ser inte ut att infrias – det kommer vara jämngrått varje dag. Men vad gör det när fjäll & skog finns utanför dörren och man får börja morgonen med en brasa i vedspisen?

Idag begav jag mig ut på två olika upptäcktsfärder. Den första i närområdet, till ett område som härjades av en skogsbrand för några år sedan. Vi red förbi där i somras och sen dess har jag velat gå tillbaks för det ser så mystiskt ut. En skog med en många döda träd ger som en känsla av dis på håll och så är det något kargt vackert över allt det döda med spirande liv runtomkring. Jag passade på att filma, så kan ni hänga med i mer än bara stillbildsform!

askan är den bästa jorden
Undrar hur det såg ut när det brann som häftigast här

skogsbrand-katta
Morgonkaffe blir knappast godare än här.

skogsbrand-trad
 Simplicity by nature

skogsbrand-bark
Naturen är den bästa konstnären

skogsbrand-lingon
 Askan är den bästa jorden. Ibland måste det gamla bort för att göra plats för det nya.

Efter det här äventyret åkte jag vidare till nästa – men det får ni se mer av i morgon![:]

[:sv]The forest is calling and I must go[:]

[:sv]Hela hösten har jag längtat efter att få några dagar på egen hand uppe i Dalarna. Dagar där jag kan njuta av hösten, skrota runt med kameran, jobba & skriva framför brasan och tanka lungor & huvud fulla med skogsluft. Den här veckan gick det att få till och nu åker jag strax på en rätt så spontan tur upp till ett krispigt och magiskt vackert Särna där isen börjat lägga sig på sina ställen och där dimman har legat tät på morgnarna. Jag hoppas jag inte missat den helt!

Jag packat det viktigaste och ska strax fara norrut – med ett litet stopp hos däckfirman. Det är dels dags för vinterdäck, dels fick vi pyspunka ute vid Ågelsjön igår så jag fick byta till reservdäck. Inget att köra till Dalarna på direkt alltså!

Så här såg det ut förra hösten när jag hade några dagar på egen hand däruppe – hoppas på minst lika härliga dagar nu! Det här är en av de viktigaste delarna av min life design – att kunna flytta min arbetsplats dit hjärtat längtar när behovet blir stort. Jag kommer alltid sträva efter det!

Särna-dimma
Vika_1
0F9A4072
sunrise-särna

november-sunrise
[:]

[:sv]En vandring i Ottsjö – Sveriges vackraste by? [:]

[:sv]Innan vi åkte hem från vår ljuvliga helg i Åre/Helags så hann vi med en vandring i Ottsjö. Ottsjö ligger 2,5 mil utanför Åre och beskrivs som ”en fjällby mitt i den jämtländska fjällvärlden, inbäddad mellan fjäll, skog och sjö”. Jag kan bara hålla med – och lägga till att det nog är en av de vackraste byarna i landet (Nordomsjön är vackrast såklart, men sen kommer Ottsjö 😉 ). Lyckan när jag upptäckte nu att Helags- och Ottsjöbilderna låg kvar på minneskortet var efter den här lilla skräckupplevelsen väldigt stor.

Ottsjö är väl för Annie vad Särna är för mig. De har haft en stuga där och hon har till och med bott där en period och hon ville visa vad hon pratar om när hon pratar om sitt magiska Ottsjö. Och jag förstår precis varför hon älskar platsen så mycket. Utsikten är helt fantastiskt, med det mäktiga Ottfjället som hela tiden är närvarande som en vacker vägg, bakom den vackra Ottsjön och flera andra fjäll i horisonten. Lugnt, fridfullt och mäktigt, nära Åre, nära fjälläventyr. Jag kan verkligen tänka mig att bo där.

Vi vandrade upp till en vacker platå, med utsikt över Ottsjön och Ottfjället. Det var en riktigt mysig led, som efter en fikapaus och flera sorters väder tog oss ner till byn, där man verkligen kunde känna utsikten. Det här med berg igen. De ligger liksom och meddelar sin närvaro in i kroppen på något sätt. På ett bra sätt. Jag kan inte få nog av den känslan och i Ottsjö är den nästan mer påträngande än i Åre, för fjället reser sig så nära och och utsträckt i synfältet.

Om du åker till Åre, så se till att ta omvägen till Ottsjö. Den är väl värd besväret!

vandring i Ottsjö
Ut på tur, långt ifrån sur!

ottsjo-hazel
Hazel – hunden som fångat mitt hjärta!

ottsjo-vader
Vacker utsikt med väder från platån

ottsjo-therese
Katrin hade vänt hemåt, men Saras kollega Therese, som ligger bakom Workout Åre, följde med, så kul att få träffa henne!

Vandring i Ottsjö
Mäktiga Ottfjället!

ottsjo-fikapaus
Fikapaus med både sol & regn.

ottsjo-annie
Annie tar in sin gamla hemvy.

ottsjo-hast
Det blev lite bonus-gos med häst oxå, sånt uppskattas ju alltid!

ottsjo-dromhus
Skulle absolut inte banga att flytta in här i morgon!

ottsjo-utsikt
Höstig vy över Ottsjön. Så jäkla vackert!

ottsjo-sara
Radarparet Sara & Hazel lägger ännu en fjällupplevelse till minnesarkivet.

Nu ser jag fram emot att fira helg, efter två dagar med huvudvärk & illamående så har jag fått livet åter! Det blir kalas och finbesök av syrran & det minsta syskontrollet. Happy days!

Vad ska du göra i helgen?[:]

vad är framgång

[:sv]Vad är framgång – egentligen? [:]

[:sv]Sara skrev för ett tag sedan ett för mig tankeväckande inlägg om framgång. Vad är framgång? Kan det definieras annat än för en själv? Saras inlägg satte igång mina egna funderingar på ämnet. Särskilt den avslutande raden ”Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång”.

Idag läste jag ett fint och ärligt inlägg hos Kenza på samma ämne och återigen väcktes tankegångarna. Vad är framgång för mig? Egentligen? Det blir också nästan direkt tätt kopplat till den stora, odefinierade stressen och pressen som så många (i ett rikt, modernt och tryggt samhälle alltså) verkar känna över en framgångsnorm, som verkar ha fastslagits utan att någon egentligen trivs med den.

Det är bollar i luften, outtömliga sociala skills, driv, inredningstalang, egoboost & empati i väl avvägd mix, hälsa, affärssinne, lycka och karriär. Det krävs en supermänniska för att vara bra på allt detta och fånga alla möjligheter, ändå är det allt detta samlat och mycket mer som vi tar in dagligen och kanske omedvetet mäter oss mot.

Meanwhile ser jag fler och fler omkring mig och i omvärlden som känner en tomhet inuti. Jag känner den själv. Psykisk ohälsa breder ut sig och framförallt drabbar den många unga, särskilt tjejer. Jag tror det är mer viktigt än någonsin att lära sig skärma av inflödet av andras (självklart polerade) framgång. Att reflektera över och bli trygg i sin egen version av framgång och fokusera på den. Tycka att den är okej. Vill du inte tjäna massor av pengar, är du inte intresserad av inredning eller supersocial? Det är okej!

Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva är att komma ifrån jämförandet annat än som inspiration. Men visst är det svårt att hitta balansen där. Det är lätt för den inre kompassen att störas av bruset och börja fladdra runt.

Så hur kan man hitta sin definition av framgång? Om den ens ska kallas så, det låter som att en strävar efter konstant framgång och det är faktiskt omöjligt. Livet bjuder på bakslag hur vi än vrider och vänder oss. Välgång kanske är bättre?

Jag har inte det rätta svaret, och jag tror ett första misstag är att tro att det finns ett färdigt svar. Dels för att jag tror att det finns ett eget för var och en av oss. Jag jobbar mycket på mitt, att hålla fokus på det och förstå vad det är. Helt avgörande för mig är att pausa bruset och vända mig inåt ibland. Det är också helt avgörande att varva det med bra samtal med bra människor nära mig. Då kan jag prova mina egna resonemang och deras och inte sällan landa färdigt i saker med lite nya perspektiv.

Framgång – eller välgång – för mig består nog av olika delar när jag analyserar det; vad jag vill känna och vad jag vill göra eller uppnå.

Den första, vad jag vill känna, är mer långsiktigt och fundamentalt. Vad jag vill göra är sånt som växlar över tid och med vad jag ”bockar av”. Grunden i det är att jag alltid vill fortsätta utvecklas och lära mig saker.

Vad jag vill känna

  • Frihet – att utforska och skapa. Pengar är till viss del ett verktyg här, men det handlar framförallt om att ge mig själv mentalt space till det, mellan åtaganden och borden.
  • Lust & nyfikenhet – de här två hänger ihop som ler och långhalm. De dagar jag har det här radarparet på plats, är också de dagar jag mår som allra bäst. Eller så är det när jag mår bra som jag känner lust & nyfikenhet. Hönan & ägget-situation!
  • Kärlek – säger som Sara, nu låter jag präktig kanske, men skitsamma! Kärlek är ju så häftigt. Till vänner, till familj, till världen och inte minst men kanske svårast ibland – till en själv.  Ni vet såna dagar när man tycker om sig själv, är kär i sina vänner och familj och kär i livet – de dagarna är så grymt bra!
  • Mod – det kommer ju oftast när ovanstående punkter gifter sig, men det är ju så viktigt att det ska få en egen plats. Nästan allt jag vill göra men inte gör, bromsas av rädsla. Det jag gör som inte blir fullt ut bra, är det ofta rädsla inblandat i (ibland är det dock brist på talang & kunskap oxå, som när jag målar eller försöker hålla blommor vid liv, haha). Men mod, det är bra skit.

Vad jag vill göra eller uppnå

  • Hjälpa andra där jag kan och ha civilkurage. Ensamma äldre, barn som har det svårt, vänner som behöver det, nån som trakasseras på tunnelbanan.
  • Tycka om mig själv precis som jag är – för att det möjliggör så mycket annat.
  • Bygga relationer och sammanhang och skapa mötesplatser som är konstruktiva, trygga, inspirerande och där människor mår bra av att vara.
  • Skriva en riktigt vacker låt.
  • Göra roliga projekt med roliga kunder – där jag får utvecklas såklart!
  • Ge energi till människor omkring mig.
  • Skapa något med mitt fotograferande. En utställning, bok eller liknande. Något med ett syfte jag drivs av.
  • Följa med i och förstå tillräckligt av teknisk och samhällelig utveckling för att fortsätta vara delaktig långt upp i åren. Här är en förebild!
  • Ha tillräckligt med pengar för att känna frihet och kunna göra de där bra sakerna jag vill
  • Se mer av världen – för att det finns så mycket vackert att uppleva, så mycket och många att förstå bättre och för att det är så fint att längta – och komma – hem.

Vad är framgång eller välgång för dig? 

Katta-framgang
Ett mycket framgångsrikt ögonblick i mitt liv. Snölek på Åresjön, fångat av Sara!

 [:]