Frozen – Njupeskär i isdräkt

Frozen – Njupeskär i isdräkt

Hur många gånger har jag vandrat stigen mot Njupeskär? Jag vet inte, men jag vet att det är lika många gånger som jag trollbundits av sagoskogen, vattnets skiftande uttryck och det urgamla bergets lager av sten. Skört och mäktigt på samma gång.

Att se det vanligvis forsande vattenfallet i frusen form är speciellt. Kraften är där, men den är frusen och istället för dånet från fallande vattenmassor så är det märkligt tyst. Även om våren börjar ta greppet om fjället och Njupån porlar och forsar längre ner så är det stora fallet fortfarande inbäddat i ett massivt lager is och snö.

Efter en vecka med mycket jobb och byggtankar längtade jag upp på fjället. När Mari frågade om jag vill komma och fika hos dem uppe i Stormorvallen så bestämde jag mig för attdet fick bli en tur på Fulufjället. Mari:s stuga ligger precis vid entrén till nationalparken och är också bas för pappas jaktlag på kvällarna under älgjakten. Min släkt på mammas sida har bebott Stormorvallen och Mörkret, som ligger någon kilometer nedanför, i flera generationer. Tänk vilka vackra platser mina förfäder bodde på, på både pappas och mammas sida!

Efter en eldlunch och kaffe vid Björbäcksstugan, precis vid Naturum Fulufjället, så började några av oss vandra stigen mot fallet.

Mari, Axel och fjällhunden Hedvig

Istället för regn blev det sol och vi satt en stund vid raststugan, där vi njöt av utsikten och solen i ansikten. Den här tiden på året är det verkligen fantastiskt på fjället.

Axel, Eva-Mi och Mari chillar med utsikt

Stigen underhålls inte på vintern, men den är populär ändå och väl upptrampad. Förutom några djupa genomtramp kunde vi gå rätt så obehindrat på leden ända fram till fallet. Skaren är hård den sista biten och det gjorde ingenting att spången var insnöad över räcket. Leden är avstängd sista biten på vintern pga risk för laviner och stenras, men det var inte mycket snö uppe på klippkanterna så vi vågade oss fram ändå.

Tillbaks vid mitt favoritvattenfall! Undrar hur många gånger jag varit där?

Iskonst i storformat. Det är så coolt att isen har olika färger. Alltid turkost till höger och lite mer jordfärgat på vänstra sidan.

Iskonst i mindre format.

Mari tog den här bilden efter bara en snabbinstruktion och fångade solen som ett proffs – en naturbegåvning!

Fulufjället och Njupeskär är ett mäktigt utflyktsmål året runt och vi mötte 3-4 sällskap från olika länder längs vägen. Det var kul att se att fler letat sig dit trots lågsäsong. Det är ju nästan nu det är som härligast!

Har du varit till Njupeskär någon gång? 

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Jag är just hemkommen från sex dagar av full sprutt under en turné som gick mellan Särna-Stockholm-Göteborg-Stockholm-Sandviken-Särna. Den har också innehållit allt från uteserveringspremiär och (två) födelsedagskalas till två dagars filmjobb, poddande, välbehövt frisörbesök och lägenhetsrensning innan jag kunde krypa ner framför brasan i ladan igen klockan 22:30, med lugnet och tystnaden utanför. 

Det är något inbyggt speedat med vårmånaderna, eller hur? Trots att jag har ett kopiöst mycket lugnare liv än för fem år sen, så verkar det på något sätt alltid bygga upp till grand finale i april-maj-juni innan sommarstiltjen sätter in. Som om allt och alla vaknar till liv och känner att nu, nu ska det ske. Nu har jag återhämtningen på plats och grejar rejset utan större problem, men jag kan undra varför det går från noll till hundra den här tiden varje år? 

Just nu har jag mycket på dagsschemat: allt från betalt och ideellt jobb och byggstart av lada #2 (att bygga hus, det är inget en snyter fram!) till att fylla jämna år på det sätt jag vill (har inte en aning om hur ännu, med 5 veckor kvar).

Syrran & jag efter en riktigt bra helg för vårt drömprojekt! Och japp, hon ärvde allt drömhår 😛  Foto: Ola Christoffersson

Stockholm <3 Uteserveringspremiär den första varma kvällen, med fint häng, är väl ändå det mest cityhärliga man kan göra? Jessica, Åsa, Sara och Saras kille stod för årets utepremiär.

En Katt i människokläder. Det var overkligt att ha klänning och öppna skor efter sex månader i ullunderställ och skoteroverall. Overkligt och alldeles, alldeles underbart! Foto: Sara Rönne

Jag har några dagar här hemma nu, innan jag åker söderut igen. Då väntar en resa till Frankrike med mina barndomskompisar, där vi ska fira lanseringen av oss själva i version 4.0. Det blir asgrymt! Jag ska bara hitta mitt pass först…

Har du också svepts in i vårfloden eller taggar du ner inför sommaren? 

Amanda – mitt andra syskonbarn – som fyllt 9. Firandet sammanföll med årets andra sommarkväll och vi åt middag på uteplatsen klockan 20:30. Jag älskar vintern men ljumma sommarkvällar alltså. Också älskvärda. 

Säg hej till Leo – mitt senaste syskonbarn. Min syrra & hennes man är verkligen bäst på att leverera gulliga varelser att älska loss på!

En helg för kontrasterna

En helg för kontrasterna

På 24 timmar har jag åkt från droppande vårvinter rakt in i spirande vårgrönska. Det är som en timelapse-resa genom årstidsskiftet och just nu susar tidiga vårtecken förbi utanför tågfönstret.

När jag lämnar byn försöker jag alltid att få in så många grejer som möjligt i ett besök.
Sent igår kväll kom jag ner till Stockholm och mitt home away from home hos syrran och nu väntar några dagar på turné.

Torsdag

I dag åker jag till tur och retur till Göteborg och gör lite filmjobb för en kund. Förhoppningsvis kan jag sladda direkt från Centralen till en uteservering i kväll (litar inte riktigt på att tåget anländer när det ska dock). Sen blir det hotellnatt i stan faktiskt.

 

Min och Saras takbarssafari förra året. Kan inte fatta att det är uteserveringsdags igen. Hur jäkla snabbt gick den här hösten & vintern?

Fredag

ÄNTLIGEN har jag bokat en frisörtid! Sist var nog i…december kanske? Much needed alltså och skönt att få gå från skogstroll till människa igen! Har också bokat en ansiktsbehandling och tänkte strosa lite på stan och luncha med mina pirater innan det blir kalas hemma hos syrran. En sån där riktigt härlig cityfredag som jag kan sakna med stadslivet.  Tur att jag kan få dem ändå!

 

Lördag

Det blir nog en city stroll innan jag åker till Sollentuna för helgens andra födelsedagsmiddag, hos min barndomskompis Lisa. Blir en sleep over också, det är ju skitmysigt! Kanske får jag in en skogsjogg på Järvafältet om förkylningen är väck. Det blir faktiskt joggpremiär för i år i så fall!

Eventuellt stannar jag kvar i stan till på måndag och skiftar till sommardäck (what?!), sen åker jag norrut igen med ett stopp hos mammas kusin i Sandviken.

Mitt cityjag får sin dos i helgen och sen får min inre skogsmulle återgå till lugnet. Russin i kakan och det där ni vet 🙂

Vad gör du för kul i helgen? 

A natural high – turskidor på Forsaskalet

A natural high – turskidor på Forsaskalet

”Åker du bort när det är som allra finast här?” sa min granne idag och jag förstår honom verkligen. Vilket pucko gör så liksom? Som tur var åkte jag till Åre denna helg, där det var precis lika fint och fullt med favoritmänniskor.

 

En av höjdpunkterna var en skön dag med turskidor på Forsaskalet. Sara & Katrin har tydligen haft den här på sin vinter-bucketlist och i helgen stod planeterna rätt på övertid. Liften i Duved skulle egentligen ha varit stängd för säsongen, men den här vintern är ju inte som andra så det var en bonushelg vi tackade för.

I lördags packade vi två bilar och åkte först till Ullådalen, där vi parkerade min bil för hemfärd och sen till Duved där vi skulle börja turen.
Jag inledde med stil när jag skulle glida av sittliften lite världsvant på längdskidor, men plötsligt var i horisontellt läge och drog med mig Sara i fallet (jo, det var första gången för mig, jag kan ha trott att jag hade alpina skidor på fötterna en stund där. Haha). Men upp kom vi och jäklar vad fint det var!

Trots att vi åkte lift upp så var det en hel del stigning kvar att göra. Det gick faktiskt över förväntan att saxa i branta partier med längdskidorna, men till nästa säsong ska jag ha ett par turskidor med stighudar. Att gå upp och åka ner har blivit en ny kärlek i mitt skidliv, det är ett fantastiskt sätt att upplev fjällen på.
Det blev i vanlig ordning en hel del fotostopp. En ska inte stressa sig igenom det vackra!
Vi hittade en klippa som fick agera solgrop och vykort för vår fikastund. Just där, när jag lutade mig tillbaks och blundade mot solen, då ville jag stanna tiden.
Leden vi åkte går över Mullfjället och Forsaskalet och avslutas i Ullådalen, hela tiden med storslagna vyer som avbyter varandra. Fjäll & vidder så långt ögat når och frihetskänslan är total!

Jag älskar verkligen att vara ute och röra på mig – det gör upplevelsen så mycket större, för jag mår så bra när kroppen får jobba. När motionen kombineras med naturupplevelsen så tror jag det blir världens bästa natural high. The perfect storm för välmåendet.

När motionen kombineras med naturupplevelsen så tror jag det blir världens bästa natural high
Med Åreskutan som fond åkte vi ner mot Ullådalen. Med en mil i benen och solsken i själen kunde vi summera en helt grym dag och samtidigt konstatera att den inte var slut än.

Jag tror att den där lyckan vi jagar skiten ur oss för att hitta är så mycket närmare än vi tror. Den finns ju där, i människor, miljöer och aktiviteter vi tycker om. Det är en stor del av vad vi behöver för att må bra på naturlig väg.

Det ska jag ta med mig in i sommaren. Att vara utomhus, röra på mig och umgås med fina personer, gärna samtidigt. Det blir grunden i min sommar. Det blir fint.

Semi-filosofisk fredagslista

Semi-filosofisk fredagslista

Jag har transporterat mig ett gäng mil norrut och landat hos Sara i Åre. En helg med jobb, snöskor & bubbel väntar. Angeliqa är här på en egen workation för att tanka lite fjälluft, Katrin är här och Annie tog tåget upp idag.

De flesta av oss är egenföretagare och får på det här sättet hänga med kollegor och bolla business & framtidsplaner och varva det med fjälläventyr med kompisar. Förbaskat bra!

Jag och Sara började morgonen med en jobbfrukost i lugn och ro hemma. Som så ofta när vi hänger så hamnar vi väldigt högt och väldigt lågt i våra reflektioner. Vi halvfilosoferade lite över morgonkaffet och det resulterade i en Semi-filosofisk Fredagslista. Jag ställde 5 frågor till Sara och hon ställde 5 till mig. Läs Saras svar på mina frågor här!

Du har en oväntad relation med annat än människor. Vad är grejen med det? (Visa minst tre exempel i bild)

Jag fattade rätt snabbt att en av de ”andra sakerna” som Sara syftade på var Städjan. Det är nästan så att jag tänker på henne som en människa, men det är ju faktiskt ett fjäll. Åh, vad jag älskar det fjället. Haha. Städjan har fascinerat mig sen så långt tillbaks jag kan minnas. Klammern, som alltid vakat över byn i bakgrunden. Vad grejen är kan jag nog inte beskriva, men berg generellt och Städjan i synnerhet slår an något djupt i mig. Det är väl inte någon som är oberörd av berg, eller hur?

Det andra exemplet får nog bli deppigt vackra betongstrukturer. Ja, det är skitmärkligt för en som gillar vildmark, men det är ju något med kolonner i rad och grå betong som tilltalar mig. Jag är ett litet weirdo helt enkelt.

Det tredje exemplet lär ju bli fåglar. Jag är inte en ambitiös fågelfotograf, men av någon anledning har jag alldeles för många bilder på framförallt cityfåglar för att jag ska kunna förklara bort det. Jag blir väldigt glad av fåglar. Det är väl självklart?

Vad är den första tanke som dyker upp hos dig när du hör ordet kärlek?

Livet. Jag är jättekär i livet. Cheesy men sant!

 

Hur blir man en bra vän med dig? Hur många vänner kan man ha egentligen?

Jag tror jag faller för witty humor, positivitet och stora hjärtan, både vad gäller vänner och kärlekar. Jag är rätt så öppen för nya bekantskaper, tjej, kille eller bakgrund spelar inte så stor roll, bara man är snäll och öppen i sinnet. Det kan dock ta ett tag innan jag blir riktigt nära med någon och det beror nog mest på att jag kan vara smygblyg.

Jag önskar att man kunde ha många nära vänner, men det är ju faktiskt svårt att hinna underhålla nära relationer i obegränsad mängd. Något som blir väldigt påtagligt när man flyttar och är dålig på att ringa & messa dagligen. Jag vet inte, men kanske 2-5 riktigt nära vänner, 5-10 närmre vänner och så ett gäng bekanta?

Vilken är den bästa sociala medieplattformen för vänskap – och varför?

Trots att jag hyser en viss skepsis till fenomenet så får jag säga att facebook är den plattform som jag använder mest för att hålla mig uppdaterad, slänga iväg snabbchattar i eller samordna events med. Baksidan med att allt händer där är väl att det kan bli många smatterkonversationer parallellt att jag blir yr, inte hinner läsa ikapp allt eller svara på allt. Känns det igen?

Det jag egentligen tycker är bäst – näst efter att ses på riktigt då – är att ringa och ha gott om tid att prata. Inte alltid prata länge, men ha tid liksom. Eftersom hela världen, inklusive jag själv, numer är telefonskygg så blir det inte så ofta. Jag pratar helst i telefon med vänner när jag kör bil, men då är ju oftast alla andra på jobbet eller mitt i middagslagandet, så det är rätt sällan nån som svarar faktiskt. Haha.

Vad skulle du svara på de här frågorna? Svåra, eller hur?