Med boken Vandra på Angeliqas Ängsö

Med boken Vandra på Angeliqas Ängsö

I början av juni bjöd Angeliqa in till ett dygn på Ängsö – hemmamarkerna som fostrat Sveriges mesta vandrare. Hon har skrivit boken Vandra och hade signering på Ängsö på nationaldagen och efter det skulle vi övernatta i en löjligt mysig stuga med ett löjligt vackert läge.

Det blev Angeliqa, Louise och jag som hängde i försommarsolen på förstukvisten. Louise driver Isbergs Photography och har fotat nästan alla bilder i boken Vandra. De är ett drömteam, inte bara i contentsammanhang, utan att hänga med också.

 

Medan Angeliqa mötte sina läsare och skrev autografer för fullt, hängde Louise och jag i stugan med kaffe & fika på förstubron. Det är nog en av de bästa sysselsättningarna en kan ha för sig en sommardag. Efter att jag gjort en mycket udda entré med ett rosträd och ett ymnigt blödande finger, pratade vi om allt från dejting till utmattning och hur det är att driva eget som ensam anställd.
Efter en framgångsrik boksignering hämtade vi upp Angeliqa vid Ängsö Slott och tog en promenad runt ägorna. Herregud vad fint det är där. Jag förstår verkligen att Angeliqa alltid återkommer till Ängsö. Det vara som att vandra runt i vackraste tänkbara sommarlandskap, med hästar, får och sån där magisk lövskog med riktigt gamla träd som liksom står där som gamla visa pelare av trygghet.

Det vackra landskapet kantas också av massor med historia, vilket alltid gör det extra spännande. Angeliqa visade graven för en häst som skrämts av spöken och sprungit rakt in i sitt öde i en stenmur. Hon visade apostlaringen, en magisk cirkel av träd som planterats för att hålla onda andar på avstånd från slottet och som nu är som en lövsal med riktigt högt i tak.

Gulliga fårskallar på Ängsö
Apostlaringen vid Ängsö Slott. Kan flytta in där!
Efter att vi strosat runt en stund vände vi tillbaks till Lilla Utsiktenvår gulliga lilla stuga för natten – och dukade upp en festmåltid på förstubron (sa jag att vi hängde en del på förstubron? 🙂 ), fotade solnedgång och varvade livsfilosofi med asgarv. Ett riktigt jävla mysigt dygn helt enkelt.
Boken då? Jag köpte såklart ett signerat exemplar (jag tror jag har det enda som är signerat av både författarinnan och fotografen!) och så har jag fått ett ex också. Jag har bläddrat igenom den och är så otroligt imponerad. Den är som en mix av en riktigt bjussig vän som aldrig dömer och som kan jättemycket och en resa genom naturens skönhet i bilder.

Jag tänker återkomma med en mer ingående beskrivning av mina intryck, men ska du vandra i sommar eller någon gång i ditt liv, klicka hem denna fina, smockfyllda kunskapsbok om vandring här!

Internet of Friends

Internet of Friends

Det är ju rätt så utskällt, det där Internet och i många fall med rätta. Jag har själv skrivit ett antal inlägg om baksidorna med den där ständige följeslagaren.
Men nu tänkte jag prata om det jag tycker är oslagbart bra med denna uppkopplade fullservicearena och det är alla möten. För det är rätt så ofta som mina digitala möten leder till fysiska möten och spännande bekantskaper, varav en del blir till omistlig vänskap.

En av alla minnesvärda internetdejter var outdoor workation i augusti. Vi snackar flera gånger i veckan i vår messengergrupp om allt från businesscoaching till ventilering av tuffa livshändelser. Värt mer än guld!

En annan lyckad nätdejt var när jag firade vintersolstånd med ett episkt gäng i vintras – alla kompisar från nätet från början.

Min allra första Internetkompis hette Nörden på Aftonbladet chatt, där jag hängde konstant under 1995-1997 typ. Efter några månaders chattande så ringdes vi och bestämde att jag skulle komma och hälsa på där han pluggade. En hel helg i en annan stad, ett gäng mil söderut från Stockholm. På den tiden var naiviteten verkligen hög, för mina föräldrar släppte iväg mig efter lite övertalning (jag var iofs 17 men bodde hemma) och med ett löfte om att ringa och stämma av en gång per dag .

Jag blev varken mördad eller antastad – helgen blev riktigt rolig och jag fick känna på det pulserande studentlivet i en mellanstor stad och sova på golvet i ett litet studentrum. Inte minst fick jag en killkompis jag faktiskt hade kontakt med i några år efteråt. Lite fint nu när jag tänker tillbaks på det, hur mycket vi delade av kärleksproblem och livsfunderingar på den där chatten och i långa mail, jag och Nörden.

På senare år är det blogg- och instagramcommunityt som berikat och utvecklat mig massor. Några av mina närmsta vänner nu, riktigt fina vänner som hejar på varann i motgång och framgång och såna man kan prata om allt det viktiga med, kommer därifrån. Det finns så många jag skulle vilja träffa som jag inte hunnit träffa ännu och det fina är att det finns en öppenhet i just de kretsarna för att ta emot någon som man egentligen inte känner. Men jag tror grejen är att det känns som om man känner varandra om man följt och kommenterat hos någon en tid.

Häromveckan hade jag onlinebesök i den fysiska världen igen. Det var Boel som hörde av sig och föreslog att vi skulle ses. Jag har följt henne ett tag på instagram, där hon lägger upp bilder som gör mig varm och sugen på att springa ut i skog och fjäll så fort det går.

Vi har många intressen gemensamt – och det är ju precis det som jag tror gör det så enkelt att komma över den där första tröskeln med nätkompisar – så det kändes superkul att hänga ett dygn och bara nörda loss i utomhushäng, fotosessions och samtal om livsdrömmar. Vilket var just precis vad vi gjorde!

Boel hade i princip aldrig kört skoter innan och när jag föreslog antingen skidor upp på Nipfjället eller skoter + skidor upp till Vedungen, så valde hon det senare.

Det blev en grymt fin dag, eftermiddag, kväll och morgon och när jag vinkade av Boel vid bussen ungefär 20 timmar efter hon kom, så kändes det som vi hängt mycket längre. Det är så kul att träffa nya människor på det här sättet och jag är så himla glad att jag har plats för att ta emot dem och vidsträckt vildmark med fjäll som en äventyrlig lekplats att mötas på.

Jag kan ha skapat ett skotermonster… 🙂

Såhär en fredagkväll i självvald ensamhet vill jag tacka Internet. Dels för att jag kan bo här själv i en lada i skogen och försörja mig ändå, dels för att jag kan kontrastera det med ett rikt socialt liv – online och i den fysiska världen. Nästa helg åker jag till Åre för att hänga med ett gäng jättefina människor, provided to me by Internet. Rätt mäktigt ju, eller hur?

Vilken är din bästa ”nätdejt”? 

#inosww – unconferencing with a view

#inosww – unconferencing with a view

Jag är just nu på Holiday Club i Åre tillsammans med ungefär 30 andra medlemmar i Influencers of Sweden. Vi är mitt i #inosww – det vill säga årets Winter Workation. Det är en unconference, där vi deltagare själva skapar innehållet. Hittills har det hållits dragningar om allt från varumärkesbyggande till en workshop i blomstermandala, där HC:s fantastiskt vackra yogasal förvandlades till ett blomsterfyllt skaparrum (alltså ärligt- det måste vara Sveriges vackraste yogasal, med sin utsikt över Åre sjö och fjäll).

I år har jag tyvärr dragits med en riktigt envis (och evigt skiftande) förkylning, så för mig har det inte varit riktigt samma energiboost som förra årets magiska tillställning. Men det är en hög lägstanivå på att byta miljö, umgås med likasinnade och få träffa de där riktigt fina vännerna i ens liv. Jag behövde verkligen några dagar med kreativa själar och fjälluft.

Första kvällen var det välkomstmingel och middag och planering av griden – alltså schemat med konferenspass. Middagen åt vi på Grow och det var fasen det godaste jag ätit på riktigt länge. Den som tror att vegetarisk mat är tråkig måste sättas framför Grow’s Pots & Pans-middagar. Det är både socialt och förbaskat gott.

Sara Rönne och Linda Hörnfeldt Inos Winter WorkationSara & Linda välkomstminglar

Middag på Grow inoswwDen första av tre grymma middagar på Grow

Dag två började med en workshop i värdebaserat självledarskap, ledd av Sanna Sundell. Henne träffade jag första gången för två år sedan, när Linda, Sara, Sanna och jag hade vår allra första Winter Workation här i Åre. Sanna är en sån där person som verkar bestå av 100% varm energi. Dessutom är hon väldigt bra på att leda och utveckla människor och det är därför hon hjälper självaste kungen att coacha framtidens ledare.

Vi fick öva på att lyssna aktivt (öronöppnare!) och förstå vikten av att grunda det vi gör i våra starkaste värderingar. Det var 1,5 timmar som gick otroligt fort och lämnade mig med massor av reflektioner.

workshop Sanna Sundell inosww

Emilia lyssnar aktivt på Sanna 🙂

Sanna Sundell inoswwSanna!

Några åkte iväg på skotertur efter det, jag och Sara tog en promenad på sjön (jo, jag gillar ju sjöaktiviteter som sagt) och sen satt vi med en creative bunch och jobbade i Holiday Clubs coffice-vänliga lobby. Älskar det!

Sara Rönne på ÅresjönSara alltså. Så glad att hon finns i mitt liv.

Katta på Åresjön inoswwEn kan bara bli glad av att hänga i Åre, oavsett febernivå!

Efter att Johanna Nilsson lärt oss att inte jobba gratis och att våga renodla till att göra det vi älskar, så var det dags för Lindas boklansering – så imponerad av att hon skrivit den första boken om influencer som yrke. Boken heter Yrke: Influencer och kan beställas här! Heja Linda!

Det var första dagen det – och  återigen kan jag konstatera att det är riktigt lyxigt att få leva i den här känslan av att ha ett stort gäng kollegor som man verkligen tycker om och som brinner för ungefär samma saker som en själv.
Det är verkligen ovärderligt för mig att få till dessa träffar .- i små och stora sammanhang. Och jag älskar att jag nu får gå på konferenser där blomstermandalas är ett workshoptema? Love this business!

Vad kollegorna skrivit om vår Winter Workation

Hanna Wendelbo skickar ett vykort från ett vintrigt Åre!
Dryden  landade rakt ner i snön från cykloner & palmer på Mauritius.
Lanclin är tacksam!
Emilia Westerström har åkt skidor snabbare än vanligt.

 

Anden är villig men köttet är svagt

Anden är villig men köttet är svagt

Jag var ju till Stockholm förra helgen för en parad av födelsedagsfirande och där härjar visst en elak vinterbacill runt just nu. När jag kom hem i måndags hade den redan kickat in och jag har gradvis känt mig sämre under veckan. Även ont krut alltså!

Trots det har veckan varit riktigt jäkla rolig och effektiv och egentligen vet jag inte hur jag orkat. Men, det har liksom varit en vecka helt knökfull med bra saker på tema framtidsbygge (ääääälskar verkligen det, ifall det inte märkts ;).

Pappa & syrran kom hit i onsdags kväll och sen dess har vi jobbat intensivt! Vi har haft en till heldag med visionsbygge här i ladan med vårt härliga ”glesbygdsframtidsteam”, vi har poddat (jo, mer om det snart!) och ja, snörvlat. Några gnistrande och kalla kvällspromenader under stjärnhimlen har vi hunnit med också, även om jag får puls av att stiga upp ur sängen just nu.

Workshop i ladanEtt jäkla bra gäng (minus två coola tjejer som inte kunde). Vad gör en förkylning när jag får engagera mig i utveckling som ligger nära hjärtat!

Jag längtar så jäkla mycket efter att vara ute och svettas i vintern. Och att gå ut och fota i naturen. Jag har inte gjort något av det sen innan jag åkte till Stockholm. Jag vill gå med snöskor, åka längd och åka utför såklart. Och köra skoter!

I morgon åker jag till Åre för en riktigt efterlängtad workation – nämligen Inos Winter Workation  – som ju var en av förra årets härligaste upplevelser. Jag hoppas få både röra mig och fota massor där och jag VET att jag kommer få en rejäl injektion med pepp, inspiration och massor av nytt att lära mig. Och få köra skoter!

Ses vi där? 

Winter workationEn alldeles särskilt vacker vinterdag

SnowmobileOch en alldeles särskilt vacker skotertur

A day on the snowmobilesMina skoterpolare i Särna – Mari & Linda

Att lägga bitarna på plats – frilansliv och passion

Att lägga bitarna på plats – frilansliv och passion

Det är mörkt ute sen flera timmar, men jag har ljus tända, brasan sprakandes och en kreativ röra på bordet. Jag sitter och jobbar men det känns inte som jobb. Det känns uppfyllande, meningsfullt och fantastiskt roligt. Det är flera olika spår jag jobbar med parallellt, men de har ett gemensamt; de ligger mig ruskigt varmt om hjärtat.

Ett uppdrag jag fått nu i höst är att hjälpa en lokal verksamhet i framväxt.  Det är härligt nog en verksamhet vars produkt är miljövänlig, framtagen och patenterad i krokarna och skapar jobb lokalt. När jag sitter och försöker beskriva värden och budskap så är det som att jag får summera allt det jag älskar med den här platsen. Det kärva, rejäla och strävsamma. Det naturnära och det okonstlade.

I förra veckan var vi några som samlades här i ladan för ett annat projekt, om än närbesläktat. Det var ett häftigt gäng med olika bakgrund och kompetenser, men med det gemensamt att alla brinner för regionen och vill se den frodas och utvecklas. En hel dag ägnades åt vision och görande, vad och hur och efteråt på kvällen satt jag och syrran och smed planer för framtiden.

Hannah Risander
Coola Hannah, en ny härlig bekantskap, tar en paus i visionerandet. Hannah bor i Älvdalen och har redan gjort mer än jag kommer hinna i hela mitt liv typ. 

Dagen efter for jag & syrran till Vemdalen och tillbaks, för att göra en intervju för ett rent lustprojekt och jag tänker att fasen vad härligt det är när bitarna faller på plats. När man följer hjärtat och ägnar sin tid åt det där som får det att ta glädjeskutt. Som Hanna & Johan som ni ser här på bilden.

Trumvallen Frilansliv och Life design
Johan & Hanna (Och Blue Boy), som driver Trumvallens Fjällridning – mitt återkommande drömresemål. 

Jag ser verkligen fram emot både de utmaningar och de äventyr som väntar som frilansare i glesbygd. Ett mål jag har är att kunna jobba till största delen med kunder i närområdet och på längre sikt också driva en annan typ av verksamhet här än konsultande. Det är ett pussel att få ihop, men det ska bli så roligt att lägga bitarna på plats.

Outdoor photocation starts now

Outdoor photocation starts now

Det är dags för workation nummer 2 här i ladan – den här gången är det ett gäng härliga fotografer som jag lurat hit på minikonferens med outdoorsy feeling. Kompetensutveckling när det är som bäst!

Igår anlände Rania och Helena, efter en förlängd biltur på fotografvis – jag fick tidigt ett meddelande om att eta var ”ganska långt bort” eftersom de tog den bildsköna vägen från Östersund, över Tännäs med en omväg över Flatruet. De kom hit strax efter solnedgången med bildkorten fulla av renar och fjäll.

Vi började lugnt med middag och en eld nere vid sjön, där fullmånen speglade sig i den blanka ytan. Så vackert! Imorgon väntar äventyr på fjället, innan nästa Katarina ansluter vid middagstid. På fredag blir gänget komplett när Daniel kommer hit.

Vad vi ska göra? Elda, nörda loss totalt i all things foto och lära oss av varann (vi har en lista med önskeworkshops och diskussionspunkter) och förmodligen dra en hel del dåliga skämt. Vi har redan börjat på det sistnämnda.

Rania styrde eld med tändstål, jag pajade den och hon styrde upp igen. Bra att ha nytta av varann direkt.

Det är en sån jäkla bra grej det här med att samla ett gäng, flytta kontoret några dagar och få ny inspiration och kunskap tillsammans. Jag tror det blir en riktigt, riktigt bra helg!