Ladan bootcamp – nya verandan

Ladan bootcamp – nya verandan

Tystnaden har åter lagt sig över gården och byggstöket är undanröjt. Ännu en jobbvecka i vår lada är till ända och efter en hel vecka med fullt ös från morgon till sen kväll – med både det ena och det andra och det tredje och myche fölk på gårn – är jag rätt trött. Tur att jag kan ta igen mig på den fina nya verandan!

Men vilken vecka det varit. Tom & co har som vanligt jobbat på så man tappar hakan – effektivitet och yrkesskicklighet rakt igenom allt. När första dagen var till ända så hade vi en nästan färdigmålad lada och den sprillans nya verandan med sjöutsikt stod färdig. Och en påbörjad förstubro. Vi började undra om de skulle ha att göra veckan ut i det tempot.
Så har det fortsatt hela veckan – förrådsbygget hann jag inte ens dokumentera starten av, när jag kom ut efter lite skärmjobb var grunden redan klar.

Vi blev ju aldrig översvämmade av den där vårfloden, men jobbet med den andra ladan fick flyttas fram, pga sjö där grävningen skulle göras. Den här veckan har i stället bara handlat om att göra klart det mesta inne i och utanför ladan jag bor i nu.

Här kommer lite bilder på verandan – före, under och efter. I går kväll firade vi veckans jobb med Grand opening med pizza & öl i kvällssolen. Jag har på känn att den där verandan kommer vara sommarens boplats!

Så här såg det ut innan. Vi hann aldrig måla klart hela ladan förra året och ärligt talat har jag velat kring den här väggen. Den är fantastiskt vacker i kvällssol och helst hade jag velat spara den här solbrända tavlan.
Någon timme senare såg det ut såhär. Obs! att det vita partiet på långsidan hade målats under tiden. De jobbar så sjukt effektivt!

Sol och nästan 30 grader – en perfekt dag att bygga veranda. Kolla hur sjön har sjunkit undan också. Kvällen innan var vattnet vid virkeshögen. Det har gått ruskigt fort den här veckan och nu är det nästan tillbaks till normalstånd igen. Otroligt att det bara för en vecka sedan var all time high!

Sommarkväll dag ett och verandan har tagit form ordentligt. Vi har sol från morgon till kväll här och en vacker utsikt över sjön, så det kommer nog bli både frukost och middag häruppe ett antal gånger. För min del blir det nog lite utomhuskontor också… 🙂
Lite senare på kvällen, just som solen började gå ner, kunde jag & pappa gå ut och njuta av utsikten från den nya verandan. Vi konstaterade att det här är den bästa platsen på jorden, innan vi gick och lade oss.
Vi hade till och med fått nya fönsterfoder och en färdigmålad vägg & vindskiva. Jag är så djupt imponerad av dessa grymma yrkesmän, inte en detalj förbises.
Så här ser ladan numera ut nedifrån – kvar är att inreda verandan och så ska det beställas glas till staketet.
Sista kvällen och pizzafest på verandan, innan vi skulle jobba vidare med det sista. Vilket gäng!
Det var verandan det. Men vi hann med bra många fler grejer den här veckan, som var och en får sitt eget inlägg.
Efter lite byggstädning och en skogsjogg ska jag äntligen slå mig ner i soffan och unna mig lite Netflix. I morgon väntar lite söndagsjobb för att hinna med det som inte hanns med i veckan.

Vad tycker du om verandan? Har du några inredningstips så tar jag tacksamt emot dem! Det nuvarande möblemanget är högst temporärt 🙂

Särnsjön och dimman

Särnsjön och dimman

Kvällar som den i lördags – när tiden finns och spontan upptäckarlust sammanfaller med magiska naturfenomen – de är fasen meningen med livet för mig. En av dem i alla fall. 

Jag kan bli så in i själen lycklig, rörd, ja nästan få ont av allt det vackra. Av hur förgängligt det är och hur djupt det kan beröra mig. Jag gör mitt allra bästa för att fånga det och kunna dela det vidare, men hur jag än försöker så går det ju inte att fånga allt med såna stunder.

Och det är kanske fint så. Jag kan ta vackra bilder att ha kvar, men resten sparas som en känsla, ett välbefinnande och som ren kärlek i kroppen.

Jag hann bara några minuter hemifrån innan jag stannade bilen för den här vyn. Som spökträd som svävar fritt.
Jag skulle egentligen åka över till andra sidan sjön, men här blev jag kvar. Vid sjöbodarna nedanför Israelshöjden gled dimman in framför solnedgången och jag kunde inte slita mig.
Magin i detta
För en kort, kort stund gled dimman in framför solen, som lyste upp granen på ett overkligt vis. Som en gloria. Sen sjönk solen ner bakom molntäcket och stunden var över. Men känslan, den kommer stanna kvar länge.

Bonjour de Provence

Bonjour de Provence

I 30 år har vi känt varandra. De här tjejerna har all min viktiga historia och jag deras. Tillsammans har vi  parerat en hel del svåra tider och delat  så många bra stunder. Vi har varit sams och osams, glidit ihop och isär, men det är något med att ta sig igenom allt det. Då blir bandet starkare. Jag ser fram emot att analysera och skratta åt livet med de här när vi är 90 år. 

I år fyller vi alla 40 år och för att fira det hade vi sen länge bestämt att skulle resa tillsammans. Det blev aldrig någon New York-trip när vi fyllde trettio men nu blev det en drömmig helg i ett stenhus med pool i Provence. Den franska drömmen!

Vi hyrde ett hus med pool i den lilla byn Flayosc, någon timme utanför Nice. Efter mitt besök i Ravello 2010 och den här resan kan jag konstatera att kust i all ära, men bergen i dessa länder är något alldeles extra. Flayosc är en relativt fattig kommun, men det är en riktigt gammal och mysig bergsby, där vi bodde i ett villaområde strax ovanför huvudgatan i byn. Och ett villaområde här, det innebär vackra gamla stenhus med prunkande trädgårdar, långt från pulsen i kuststäderna.

Byvägen utanför vårt hus
Vyn på väg ner till byns huvudgata. Här trängs vingårdar med vindlande bergsvägar. Så vackert!
Vi hittade till slut huset med allt vi ville ha – många rum, härlig trädgård och pool, för att kunna ha soft hemmahäng med god mat
Det blev två kvällar med plockmiddag vid poolen – med allt det goda Provence har att erbjuda

Ett besök i Provence innebär självklart besök på en vingård. Vi fick faktiskt till två besök  – det ena till Chateau de Saint Martin, den vackra, lummiga vingården jag besökte med min kund för snart tre år sedan. Ett tips om ni är i trakten!

Sara, Lisa, Sussie & Sara. Så här glad blir man av rosésmakning i Provence!

Sussi hade en dröm om att äta druvor direkt från vinrankan – hon fick i alla fall vandra bland dem, fast det inte riktigt var ätmoget…
Ett valv i Flayosc
Vi besökte den orimligt pittoreska byn Tourtour också – ett måste om du är i närheten! Men gör inte som jag – som hade kamerabatteriet kvar i laddaren i huset. Här är i alla fall en bild jag fick med mobilen som är rätt talande för hela byn.

Tre härliga dagar blev det i Flayosc med omnejd. Jag är så glad att vi kom iväg tillsammans och byggde på arkivet med en jäkla massa bra snack och asgarv. Vänner alltså – det är bra skit!

 

Let it go to let it grow

Let it go to let it grow

Jag skriver ju en del om det här med att göra aktiva val och forma en vardag att må bra i.  Som jag skrev för ett tag sedan så är frihet, natur och utveckling väldigt centrala delar i mitt välmående. Men en mer självskriven ingrediens för att må bra, och något jag ägnar mycket energi och kraft på, är ju relationer. Såklart. Är man ens utan relationer?

Att hänga med mina syskonbarn – det mest stärkande jag vet!

Grejen är ju att lika viktiga som relationer är för att må bra, lika ofta är de kanske det som orsakar raka motsatsen. De kan ge allt från grus i maskineriet och tappad motivation, till djup smärta. Såklart. Det är ju den andra sidan av det där myntet med att öppna upp hjärtat och släppa in någon.

Idag lyssnade jag på det senaste avsnittet av Kropp och Själ, som utforskade tesen att jakten på lycka gör oss olyckliga och att vi istället borde hitta det som ger oss mening. Någon pratade om att ”kvaliteten på ditt liv kan likställas med kvaliteten på dina relationer”. Jag tycker det ligger mycket i det. Vi människor är ju starkt sociala djur.

Jag kan undra ibland om inte den där frihetskomponenten jag behöver också till viss del har med relationer att göra. Alla har väl eller har haft någon relation i livet som liksom gör en låst i olika grad. De kan äta energi, hålla dig tillbaks, ge djupa, djupa sår som i värsta fall inte läker rätt och omformar dig i grunden.

Det kan ibland vara skönt att tänka att man skiter i det, att sluta eller engagera sig mindre i en relation som ändå bara sårar eller som är väldigt envägs. Bli fri från de som ger skav eller smärta om de inte fungerar bra. Särskilt de mest fundamentala, de som enligt normen ska stärka dig, som föräldra- eller kärleksrelationer.

En av mina mest stärkande relationer – den med naturen

Det här senaste året har jag reflekterat väldigt mycket över livsval men inte så mycket över relationer faktiskt. Trots att relationer är en så stor del av hur en mår. När jag lyssnade på programmet så gick det verkligen upp för mig att det ju inte är upp till bara den ena att hålla relationer levande och välmående. Jag fastnade i en tanke som för mig är rätt läskig, eftersom jag snabbt och lätt tar på mig skulden när en relation inte fungerar bra.

Den här tanken var ungefär ”tänk om en skulle lägga den mesta energin på de relationer där den andra faktiskt engagerar sig tillbaks och de som lfår en att växa”. Jag tror att många faktiskt lägger mer energi på de sämre fungerande relationerna.

Med det menar jag inte att man ska klippa och gå vidare så fort det är lite jobbigt. Då kan man inte få djupa relationer, det är jag övertygad om. Men såhär: om en relation under lång tid är energikrävande, enkelriktad, gör mer ont än gott eller helt enkelt inte ger utrymme för att en eller båda utvecklas, så kan en nog dra slutsatsen att den inte kommer bli bättre av att fortsätta i samma form, eller hur?

Det är ju en intressant grej att testa sig fram i. Göra en mental inventering.

Men hur gör man då? Kanske är det en tvåstegsraket? En bra början är väl att prata om vad som känns jobbigt. Det har jag nog varit rädd för många gånger. Men det kan ju hjälpa bara att förklara varför man upplever att relationen gått i stå. Och samtidigt sluta överkompensera.

Skulle det inte nå fram eller om relationen upphör för att man själv trappar ner lite, ja då kanske det får vara så. Det behöver ju inte vara så dramatiskt. En nära relation kan ju faktiskt gå över till en sällanrelation och gynnas av det, bara genom att förväntningarna sjunker. Kanske upptäcker den ena att den andra faktiskt stått för det mesta och kommer till insikt att relationen är viktig nog att engagera sig i. Om inte så kanske det inte är värt att stånga sig blodig för?

Vilket outtömligt ämne det här är, eller hur? Det går nog att lägga till hur många tankar som helst. Väcker det några tankar hos dig? Ser du över dina relationer då och då eller kör du mer på? Eller har du kanske något bra exempel på när det blivit bättre för att du sagt något eller har du släppt och gått vidare från en viktig relation? Det vore så intressant att höra!

Det börjar bli dags att komma hem

Det börjar bli dags att komma hem

Häromdagen gjorde jag ett spontant litet intro på insta stories – jag visare runt lite i det som ska bli mitt nästa stora projekt (jag har skapat en höjdpunktssamling på min insta som heter Ladurenovering – häng med där). Den andra gamla ladan på gården ska byggas om, och den ska bli mitt nya hem.

För det är faktiskt så att det börjar bli dags att komma hem nu. Rent fysiskt alltså. Ända sedan jag rullade förbi Särna-skylten med en fullpackad bil i augusti förra året så har jag ju varit hemma i själen. Jättejättehemma.  Jag har faktiskt aldrig känt att jag varit det förut, det fattar jag nu.

En tydlig vink är för mig att jag vill bygga här. En framtid, en vardag (min bästa!) och ett hem. Jag kan förstå att det verkar lite snurrigt det här, jag har ju bott här sedan i somras och det är ju inte under en gran jag sover på nätterna. Jag bor i familjens fritidshus kan man säga. Där har jag ockuperat ett av sovrummen och sen hänger jag runt i vårt jättestora vardagsrum, alldeles ensam för det mesta och med hela familjehögen då och då.

Hemjobb i familjens ”sommarstuga”

Jag är ganska flexibel av mig när det gäller boende, efter sex år med pendling, couchsurfing, hotellnätter och husdelning, men nu är det dags!
Jag vill ha en bas där jag kan packa upp och förvara mina saker, dit jag kan bjuda hem härliga människor när jag vill och där jag kan landa och få ro när jag behöver det. Det är ett år och två månader sedan jag hade en egen adress och jag längtar faktiskt efter en ny 🙂

Min lada – idéer

Var ska man börja sina drömprojekt om inte på PinterestDenna guldgruva för inspiration, idéer och, inte minst, för att samla och strukturera sina tidiga planer.

Jag har varit smått besatt på sistone av att kolla runt och ringa in vad jag egentligen vill ha.min board på Pinterest har jag samlat, rensat och börjat landa i en känsla. Man kan lätt gå bananas på rustik charm när man ska bygga om en gammal lada, men jag försöker hitta en balans mellan modern bekvämlighet och bevarandet av seklernas kärva skogsbrukarcharm, som ju faktiskt är gårdens och vår familjs historia.

Välkommen hem till mig (om ett tag…)!

Känsla och material

Jag vill ha vissa moderna inslag, som ett funktionellt kök, bra vitvaror och praktisk förvaring (ni vet, lådor som stängs mjukt och har massor med plats). Men jag vill ändå att grundkänslan ska bygga på naturen och livet som mina släktingar levt här.

Känslan jag vill skapa är lite kärv och enkel, med gedigna grejer som har en funktion. Inget pråligt och minimalt med onödigheter.  Jag vill också ta in lite historia, gärna genom att ge gamla möbler och saker som står här nytt liv med en funktion.

När det gäller material så ska en ju begränsa sig har jag hört! Jag har tänkt och tänkt och landat i naturen som sagt. Sten (gärna lokal om det går), klassiskt trä (så obehandlat som möjligt och så en del gammalt såklart) och så någon metall. Antingen mörk, typ gjutjärn/svart, eller koppar. Har inte riktigt bestämt mig ännu.

Sovrummet

Jag såg den där bilden på sängen med ett alldeles underbart takfönster och sen dess har jag inte kunnat släppa den. Jag bara måste komma så nära den som möjligt i verkligheten. Har du sett något mer magiskt nån gång? Har ingen som helst aning om hur man löser kombon takfönster och vintrar med två meter snö, men there’s got to be a way, haha (vet du minsta lilla om sånt så mejla mig)!

Tanken på att få somna och vakna med stjärnor och morgonrodnad, den äger mig. Att direkt kunna se ut och veta hur vädret är och om jag ska springa ut till soluppgången. Åh. Plus resten av känslan i den bilden. Sängen, väggarna, öppenheten. Min version av OS-guld.

Hur ser ditt drömsovrum ut?

Här är jag i dörren till Gammelstugan, där farfar och hans familj flyttade in 1928. Då byggde nämligen farfars far ut de båda gårdsbyggnaderna och timret från det tredje huset, som hade rivits, räckte till två av väggarna i Gammelstugan.

Den bestod av en liten hall och ett förråd och sen ett stort rum med både kök, matplats och sovplatser. Och öppen spis såklart. Det finns också ett loft/en vind, men jag tror att den bara användes till förvaring.

Här ska jag bo! Detta ska rivas men jag hoppas kunna bygga det nya i samma anda, för oj vad fint det var innan det förföll.

Tyvärr kommer vi behöva riva hela Gammelstugan (från dörren och ner mot sjön). Taket har rasat in och väggen på andra sidan är så gott som borta. Allt var intakt och inrett när jag var liten, men sen ställde grävlingen till det under grunden och allting har gradvis rasat och ruttnat.

I maj börjar arbetet – då ska vi parallellt göra klart det mesta på den andra ladan och så börja med ”min” lada. Men jag är inte sysslolös fram till dess. Jag håller som bäst på att göra grova skisser (tydligen kan man inte skicka sin Pinterestboard till hantverkare 😉 ), jag ska sitta med en arkitekt och fixa allt annat praktiskt som har med byggen att göra. Mina skisser och idéer är ju såklart inte helt igenom realistiska, men om det bara blir hälften av min vision så blir det så bra.
Det kommer bli massor av jobb , men jag tror aldrig jag varit så taggad förut! 

Det är dags att komma hem nu. Äntligen. 

All the good things to come

All the good things to come

Idag känns det som om jag ska börja ett långt sommarlov. Jo, det är minusgrader och tonvis med snö därute, men det är känslan jag menar. Det där pirret, förväntan och kravlösheten som kommer med löftet om en evighetslång sommar med äventyr.

Jag är tillbaks i Särna efter en helg som jag varit lite nervös inför några månader. Med tajt logistik och en lätt prestationsångest för en bästa väns 40-årsfest så har det faktiskt kittlat i de där gamla negativt stressrelaterade hjärnkopplingarna som inte varit igång så värst sen mina sista månader på mitt förra jobb. Det är så himla konstigt att det kan triggas av enbart nöjesrelaterade grejer, men så är det ibland. Känner du igen det också?

Allt gick bra och var kul såklart och nu är jag tillbaks hemma och har en känsla av att jag typ är ”ledig” fram till sommaren. Jag tror det är för att jag inte har några Stockholmsresor inbokade och kan landa lite här ett tag. Ledig är jag däremot inte; det är faktiskt en rad roliga grejer som väntar redan den här veckan och jag passade på att lista en rad grejer jag ser fram emot den närmsta tiden och som jag känner mig ruskigt lyckligt lottad över att se fram emot!

All the good things to come

Imorgon åker jag till Trysil för att på föreläsa igen på torsdag morgon. I julas gjorde jag en nervös premiär när det gäller att prata om sig själv (högst märklig och svår grej att föreläsa om!) och nu är det alltså dags igen – men det blir inte bara om mig den här gången, skönt nog.

Några timmar senare noterar jag två roliga punkter i kalendern; den ena är ett Meet & Greet med alla fellow Särnbor – ett event som min underbara granne Helena ligger bakom och som syftar till att vi nyinflyttade ska få bekanta oss lite mer med de erfarna Särnborna. Jättekul och grymt bra initiativ! Direkt efter det får jag favoritbesök i Ladan, när Sara & HNK kommer för en helg med skoter, god mat, skidor och fjäll. HUR härligt blir inte det?

Så här såg det ut senast Sara & Hennes Nya Kille var här, i september. 

Under resten av mars ska jag gästa en podd, fira påsk med familjen och åka massor av längd.

Trots sommarlovsinledningen så ser jag SÅ mycket fram emot min första fulla vårvinter här i Särna. Den underbara femte årstiden, med långa dagar, massor av snörelaterat skoj och väldigt mycket skidor i olika ledder.

I april blir det en Åre-helg med Sara & Amazing Annie och om jag får ordning på kalendern en MEGA-helg med mina mesta inspirationskällor, ritande och planering av byggstart för ”min” lada, innan maj tar vid och jag åker iväg för att fira 40 med mina barndomsvänner i ett ”Så mycket bättre”-upplägg i Frankrike (alla fyller i år, så vi kör på det här med varsin dag – fast en halvdag).

Det slår mig nu att den här vintern/våren kommer gå i rasande fart. Så gott som alla helger är redan inbokade och jag jublar över all the good things to come. Men först ska jag njuta skiten ur varenda nu.

Förra året firade jag bl. a. vårvinter med en vesseltur upp till Sylarna

Vad ser du fram emot just nu?