Mitt Bucketlife

Med Sylexpressen till fjälls – åka vessla till Sylarna

I söndags strålade solen från en blå himmel och vårvintern var verkligen i högform i Åre! Vår plan var att åka vessla till Sylarna och efter en god frukost och tillverkning av äggmackor åkte Sara & jag till fjälls. Planen för dagen var att ta oss upp till Sylarnas fjällstation, för att njuta av riktiga fjäll i solen, fika och fota. Katrin tog en lugn dag hemma, så det var jag, Sara, äggmackorna & kaffet som for iväg på morgonkvisten.

Från Åre tar det ca 40 minuter till Storulvåns fjällstation, där vi skulle hoppa på Sylexpressens vessla. Sara är lite skadad, men lät sig inte hållas från fjället för det – att åka vessla upp var ett rätt så spännande och kul sätt att ta sig upp som det skulle visa sig!

Vesslan tog lite tid på sig att komma upp pga kyla, men vi höll humöret uppe, till skillnad från våra medpassagerare. De skulle åka skidor ner och hoppade av halvvägs för att få en lite lugnare tur. Plötsligt var jag och Sara själva i vagnen och passade på att manspreada och fota loss. Vi kände oss som stjärnor i en limo där ett tag. Grymt härligt!

åka vessla till SylarnaOff we go! I början hade vi sällskap…

…sen ägde vi vagnen!

När man får manspreada på en fäll vet man att man har en bra dag. Haha.

Jag förstår faktiskt att förgasaren blev kall. Det blåste rejält därute.

Trots den något svajiga stabiliteten i uppfärden så vill jag verkligen slå ett slag för det fina familjeföretaget Sylexpressen. De var de första som körde där och är inne på sitt tjugonde år. De har fått kämpa mot STF som för några år sedan bestämde att de skulle ha all trafik och förbjöd Sylexpressen att köra, men de överklagade och fick köra igen. Känns bra att stötta de mindre, passionerade företagarna. De var så trevliga och fina oxå.

Väl uppe njöt vi av stormvindar, sol och rejäl fjällkänsla. När vi fick brain freeze av vinden gick vi in och fikade, innan vi gav oss ut igen och bara njöt av väder och vidder. Jag kan skriva ännu en fantastisk dag i Åre till böckerna, med sjukt mycket skratt och fjällterapi. Lucky, lucky me!

Livet #ftw tror jag det skulle stå om vi satte en tankebubbla på Sara här

Är lite nykär i mitt vidvinkelobjektiv faktiskt. Och troget förälskad i fjällväder. Vände mig om och den här vyn drabbade mig. Så vackert!

Sara försvann nästan i snöröken – men hennes glimmande kamerasökare avslöjade var hon fanns…

Tycker så mycket om den här bilden som Sara tog – helt enkelt för att jag ser att jag är lycklig i hela kroppen. Det är värt en hel del för en som haft perioder där det känts som att man nog aldrig kommer bli sådär helt och hållet glad igen. Men det går. Om man bara ger sig själv tid. Och möjlighet att hitta sin egen väg och vara sin egen bästa vän.

åka vessla till sylarnaEn pålitlig gammal vessla, som tog sig fram och tillbaks till sist!

På väg hemåt var vi tvungna att stanna och ta in vyerna. Och Sara fick posera med sin äventyrsbil. Nu har både Sara, Katrin och jag varsin äventyrsbil. Känns himla bra, med tanke på alla äventyr vi spånar på varje gång vi ses.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och förvåren igen och jobbar. Jag är så glad över kontrasterna jag skapat i mitt liv. De ger mig liksom vett att uppskatta variationerna.

En dag full av liv – spontantur till Åre

Jag och Sara bestämde rätt spontant häromdagen att att jag skulle åka norrut ”i smyg”Katrin flyttade nämligen till Åre i onsdags och vi tänkte att det vore kul att fira det med en kvällseld och andra små helgäventyr.

I fredags efter jobbet lämnade jag Stockholms rusande befolkning bakom mig och körde norrut. Strax innan kl 23 möttes jag av Åres härliga kvällsljus.

Lördagen blev en heldag – vi började med överraskningsfrukost hos Katrin, fortsatte till Östersund för att tömma det sista i hennes lägenhet där och så passade vi på att stanna på vackra platser, fika på Frejas Bakeri och så ta den sceniska vägen tillbaks. Jag fick äntligen se Andersön och så blev det iskörningspremiär för min del. Alltså köra bil på isen. Har aldrig gjort det förut och det var märkligt och väldigt kul!

På kvällen gjorde vi en eld och åt en av de godaste middagarna på länge – varma mackor i mackjärn med skogssvampsoppa till.

Som Sara brukar säga ibland; det gäller att fylla dagarna med liv, inte tvärtom. Det gjorde vi riktigt bra igår tycker jag.

Bilderna är lånade av Sara – mitt minneskort pajade precis när jag laddade över 322 bilder från dagens alla äventyr. Alla bilder var trasiga enligt min dator och nu kommer jag inte åt dem på kortet. Jag har lite oflyt med bildhantering, men jag har den här helgen säkert lagrad på min biologiska hårddisk.

Katrin och hennes nya, supermysiga hem i Åre!

Goda bullar, det finns på Frejas. Vi passade också på att köpa surdegsbröd till kvällens eldmiddag.

Sen körde vi på isen hem – så kul!

Åre by night

Nattfoto.

 

Hållbar prestation

Och på eftermiddagen vilade hon – om hållbar prestation

Med ett ryck vaknade jag till. Visste inte riktigt var jag var någonstans och det tog en stund innan min inre GPS kickade in och jag förstod att jag var i pappas hus. Och att det var eftermiddag, inte morgon. Jag hade sovit middag i 90 minuter och det var helt i sin ordning.

I förmiddags höll jag i en tre timmar lång kravinsamlings-workshop, som jag förberett mycket och lagt en hel del mental energi på innan. Jag tycker det är väldigt kul att facilitera workshops, men det kräver rätt mycket också. Det är viktigt att vara alert, följa med gruppen, läsa av dynamik och behov och snabbt kunna ändra planen om så behövs. Att hitta rätt övningar och rätt nivå på dem skulle jag säga är en konst – det ger ingen något att klistra upp post-its med självklarheter och det kräver en del att komma djupare på några få timmar.

Det är också viktigt att kunna stötta och förlösa diskussioner, väcka kreativitet och kunna hålla diskussioner inom rätt scope. Vill man ha ett bra resultat krävs en aktiv och lyhörd facilitering och bra förberedelser. En stor insättning av energi och fokus helt enkelt!

Även om jag inte leder workshops lika ofta nu som när jag jobbade på byrå så vet jag att det krävs återhämtning efteråt. Jag har vid mer än ett tillfälle lett en workshop på förmiddagen, för att sen åka direkt till en slutleverans eller uppstartsmöte på eftermiddagen. På byråtiden var det så; redan dagen efter kunde nästa projekt dra igång, en föreläsning vara inbokad eller ett projektmöte hos en stor kund förberedas.

Nu styr jag kalendern själv. Och satsar på hållbar prestation (med mycket inspiration från min kompis Annie) Och efter en workshop eller liknande som idag så planerar jag in luft efteråt. Inga fler möten eller deadlines samma dag. Gärna lugnt ensamjobb dagen efter. I morgon har jag planerat in just det – att beta av grejer fokuserat och därifrån jag vill.

När jag vaknade efter min eftermiddagslur var det något av det första jag tänkte på. Hur glad jag är att jag kan ge mig själv den där viktiga balansen mellan arbete och vila. Mellan prestation och återhämtning. Om jag någonsin har anställda eller tar en ledarroll i framtiden så ska det vara en av mina viktigaste principer, så gott som oruckbar. Jobba gärna hårt mot ett mål, ge allt –  men sen ska det banne mig vilas!

Får du den återhämtning du behöver efter en större jobbinsats? Brukar du planera för det?

Månen, stjärnhimlen, brasan och jag – fredagkväll i Särna

Särna bjöd på en stjärnklar fredagkväll och gården badade i sådär härligt mystiskt månljus. Jag bestämde mig för att inte gå in i ladan och pyssla, utan i stället passa på att njuta av en kväll nere vid sjön. Ungefär som jag och syrran gjorde för några veckor sedan.

Känslan när jag gick ner mot slogboden var så härlig. Ljudet av mina steg i sjön, ljuset som låg på orörda snödrivor och känslan av att vara precis där jag ville vara – det var så mysigt. Det var också speciellt att vara själv nere vid sjön, där jag tillbringat så många glada stunder med så många viktiga personer i mitt liv. Det hade kunnat vara sorgligt, men det kändes bara fint.

Jag tänkte på kvällarna under mammas sista sommar. När alla fortfarande fanns och vi grillade, dukade upp långbord och kvällsbadade, samtidigt som vi försökte ta tillvara på vad vi visste var mammas sista sommar.

Barndomens många sommarlovskvällar, nattbad med faster & mormor (de båda badade så fort isen släppt), vinterfiske i viken med brasa och varm choklad.

Igår var det bara jag, elden, månen och stjärnorna. Och de enstaka skotrarna som åkte förbi ute på sjön. Jag satt och tänkte på att det här, det är ingen dum plats att bo på. Och det är sannerligen en av de bästa platserna att spendera en fredagkväll på.

Tänk att det här är alldeles gratis!

Svårlagen discolampa

Evigheters evighet

Fredagsterapi

Ikväll blir det ladan istället. Kanske en vedbastu också om andan faller på och veden är torr.

Hoppas du får en riktigt härlig lördagkväll! Natur

Leve spontantiteten! Leve vårvintern! Leve fredagsfeeling!

Egentligen skulle jag ha varit i Särna med Sara den här helgen. Men eftersom Saras ben krånglar, jag sålde en lägenhet snabbare än väntat och ladan inte är redo att bo i ännu, så bestämde vi oss för att ta det längre fram istället, när vi kan njuta av vildmarken & äventyren fullt ut.

Jag skulle istället fara till Norrköping och invänta måndagens kontraktsskrivning. Sen tänkte jag om lite. Tänkte att jag ju ändå hade planerat en Särnahelg, har bil och prognosen lovade strålande vårvinter däruppe. Så jag for norrut i går eftermiddag istället. Och bara den här dagen var så värd de extra milen.

I dag har jag vaknat och eldat i vedspisen. Ätit frukost med fåglar utanför fönstret. Tagit en härlig vinterpromenad på sjön och jobbat till ljudet av Radio Dalarna och sprakande eld. En helt perfekt dag i min bok. Och jag tänker att jo, det vore ju riktigt, riktigt fint att bo här uppe ändå.

Ikväll ska jag fredagsmysa i ladan och montera lite grejer. Fixa & dona. Tar med Radio Dalarna ner tror jag, eller så blir det en bra ljudbok. Ett glas vin och lite chips (brukar inte äta det, men OMG har ni testat tryffelchips från Torres?).

Imorgon tänkte jag åka längd och köra skoter och preppa lite mer i ladan. En bättre helg helt enkelt!

Det är vårvinter by the book här nu – det droppar & kvittras och man kan dricka kaffe i T-shirt i solen.

Förmiddagsgöra som ger stjärnor i ögonen!

Efter lite sånt här….

…är energin på topp för sånt här.

Vad ser du fram emot i helgen? 

Tankar om mitt nästa hem – vad jag söker

Just precis nu pågår vår lägenhetsförsäljning och förhoppningsvis kan vi skriva på snart. Den vanligaste frågan jag får nu är vart jag ska härnäst. Och den har jag ärligt talat inget svar på. Tankarna går runt olika alternativ.

Vår nuvarande lägenhet. Snart såld?

Ett är att köpa ett eget litet hus i Särna (eller bygga ett) och försöka hitta någon lämplig lösning för Stockholmsvistelser. Typ ett rum eller en andrahandslägenhet lite utanför stan.

Ett annat är att testa Åre ett tag, men det känns lite bökigare med nuvarande jobbuppdrag och återkommande Stockholmsbesök. Men vore ändå superhärligt.

Som jag och Sofia konstaterade i helgen – det är ett himla lyxproblem att ha så många möjliga alternativ. Det finns ju rätt många platser att välja på för ett nytt kapitel, där en bara har sig själv att tänka på och samtidigt inte exakt vet vart man vill. Jag vet vad jag vill, men var?

Kommer jag trivas med att bo själv i Dalarna, nära naturen men långt från vänner? Samtidigt har jag ingen som helst lust att bo i Stockholm på heltid. Det är för mycket tid i köer, för stressigt och för dyrt. Jag vill jobba för att leva, inte för att bo.

Jag har börjat ringa in vilka faktorer som är viktigast för mig, oavsett var jag hamnar. Med dem så är det kanske lite lättare att sålla och hitta rätt?

  • Det ska vara en plats som inspirerar – även om jag inte har ett sammanhang där ska det rätt omgående ha potential att kännas som hemma. För mig innebär det bra möjligheter till naturupplevelser, en bra energi (flummigt jag vet, men jag har alltid valt boende utifrån det)/bra människor och ett boende som har något speciellt. Om det så är historia eller fönster med utsikt vid köksbänken.
  • Det ska inte kosta så mycket att jag måste belåna mig högt. Jag vill helst hålla mig under en halv miljon i lån om det går.
  • Det får gärna vara hyfsat i ordning – jag vill inte ha något stort renoveringsprojekt själv. Lite målning och sånt går bra, men att dränera en grund, dra om el eller lägga nytt tak är jag inte jättesugen på nu när ladan börjar bli klar.
  • Det ska gå att ha fågelbord och finnas plats att odla. Jag har saknat fåglar så mycket i vår nuvarande lägenhet. Eller att kunna hänga ut kläder på vädring.

Mysig trädgård ju!

  • Jag vill gärna ha någon typ av uthus, som kan fungera som härlig atelje och förvaring för friluftsprylarna. Ett mysigt litet stall eller så. Kanske kan den hysa en bastu och ett litet gym också. Eller en häst.
  • Jag vill ha en utsikt. En vy som ger en känsla av space, en sån jag inte kan se mig mätt på. Där jag kan titta ut och följa årstiderna. Högt upp eller vackert placerat för soluppgång eller solnedgång.

Titta vad mysigt – ett härbre på köpet!

 Vedspis i köket. Det har jag drömt om länge! (De tre nedersta bilderna från svenskfast.se).

Vad skulle du leta efter om du fick välja helt fritt? 

Mars – workation, upplevelser och nytt läge

Mars är igång och prognosen visar en händelserik månad, som inleds med en liten bloggträff i Småland och avrundas med en större bloggträff på Grand Hotel Saltsjöbaden. Däremellan blir det (förhoppningsvis) vårvinter i Särna och så det kanske största – ett nytt läge.

I mellandagarna så kom jag efter mycket grubblande fram till att jag skulle bryta upp från Norrköping och min käre partner in crime & fun sen 8 år. Vi går nu skilda vägar och i dagarna ska vi (förhoppningsvis) sälja vår fina fabrikslägenhet i Norrköping och sen är det faktiskt lite oskrivet vart jag hamnar. Längtan går långt norrut, men vänner och jobb finns på närmare håll i Stockholm. Jag tror att upplägget blir ett, som de kallar det nuförtiden, digitalt nomad-liv, där jag varvar Stockholm och Dalarna. Men kanske blir det lite Åre också. Vi får se – och det är både spännande och läskigt!

Så mars då – förutom en framgångsrik lägenhetsförsäljning så hoppas jag också på ungefär det här:

På upplevelsefronten mycket nytt

  • Jag vill planera in härliga upplevelser framåt. Själv och med vänner. Just nu finns inget bokat för april-augusti och det vill jag ändra på! Jag tänker Sverige/Norden och mestadels i naturen med en kamera i handen och kokkaffe i ryggan.
  • I mars vill jag hinna vara lite mer i Särna och fixa i ladan. Nästa helg far jag dit för att göra verklighet av min 35-årspresent till Sara. Det blir skoter, eld, god mat och vedbastu bland annat. Underbart! Förhoppningsvis kan jag vara där nån mer vecka och maxa vårvintern med fiske på sjön, kanske lite skidåkning i Idre och härliga turer upp på Nipfjället och Fulufjället!

 

  • Jag vill passa på att uppleva mer vinterlöpning och skogslöpning.
  • Jag vill ha fler uppstyrda fotoupplevelser i mars! I februari fotade jag inte så mycket och hade mer jobbfokus. En soluppgång med kaffe & kamera var längesen till exempel, så det är hög tid nu (innan det blir alldeles för okristligt tidigt att genomföra, haha).

Hälsan, hälsan

  • Jag tar med det här med sömnen in i mars. Senast häromnatten hade jag en sån där sömnlös natt. Jag mår bra och är inte orolig så jag tror det handlar mer om att slappna av. Jag tänker meditation, träning och skärmfria kvällar. Det är nog en bra början.
  • Jag vill fortsätta mitt ”dagboksskrivande” så den får hänga med också.
  • I mars ska jag börja styrketräna igen. Long time no lifts. Jag börjar kravlöst och funktionellt. Tänker hemmaträning och uteträning med naturligt motstånd. Tre vänner har fått ryggproblem senaste veckan och jag inser att jag är i den åldern att styrka & rörlighet inte är så valfritt och utseenderelaterat numer, utan handlar mer om att inte gå sönder. Så det är bara att komma igång!

I kalendern

Jag har roliga saker inbokade i mars och så här ser kalendern ut just nu:

  • En mini-workation med Sofia aka Hildas och förhoppningsvis Explorista-Emmi. Jag åker i morrn bitti och är tillbaks på söndag. Promenader, bloggutbyte och härliga snack är planen!
  • En Särnatripp nästa helg som sagt, där Saras födelsedag ska firas (fast i efterhand då, men vi ville vänta in att ladan blev beboelig).
  • En workshop för en ny kund – ser fram emot det!
  • Massiv pepp för TIC sista helgen i mars – äntligen mer av det här!
  • En middag med en fin vän jag inte sett på länge.

På bubblarlistan

  • Mer tid i Särna
  • Ett besök i Åre

Har du några härliga planer för mars? 

februari bucketlist

Februari – hur det gick med min vinter-bucketlist

Det var ju ungefär igår jag skrev min Bucketlist för februari – och nu är det dags att summera. Hur blev det med alla de där storslagna vinterplanerna? Löpning och skoteråkning och tidiga kvällar? Vi kikar!

Först på min lista stod det här:

MAXA VINTERN

Jag var inte alls färdig med gnistrande vinter och ville att februari skulle vara all about vinterkul, som:

  • Åka längdskidor vid Mickeltemplet (Särnas skidmecka)

Nope. Det blev ingen längd pga utrymmesskäl i bilen. Framflyttad till nästa vecka!

  • Testa snöskorna i Särna, med tillhörande brasa såklart

Oh yes. Jag och syrran hade en helt magisk fredagkväll, med snöskor, brasa och lumumba. Och snack om livet. Underbart.

  • Åka skoter en solig vinterdag

Skoter blev det, men det var inte så soligt. Men det gjorde verkligen ingenting för världen var så gnistrande vacker att jag nästan gick sönder. Som en disneyfilm.

Vedungsleden

  • Vinterjogga med syrran och hoppa rakt in i bastun efteråt.

Jajemen! Vi sprang Broarna runt (8km) och hoppade (nästan) rakt in i bastun. Vi var tvungna att elda upp den först bara. Mer sånt nästa vecka!

  • Fota massor med vinter

Check på den, utöver Särna-vinter så blev det till och med en sällsynt vinterpromenad i Stockholmsområdet, närmare bestämt på Järvafältet.

Sen var det det här med att balansera. Såhär såg planen ut:

BALANSERA

Jag ville återuppta löpningen och ställa sömnen tillrätta. Det gick väl både upp och ner faktiskt.

  • Stänga ner skärmen vid 21

Nja. Jag har gjort det mer än innan, men också glömt bort tiden. Ska nog sätta en sån där påminnelse varje kväll. Dessutom har jag sovit riktigt uselt även under februari, vilket leder till stor trötthet på dagtid. Det har börjat gå bättre de sista två veckorna, men har fortfarande jobb att göra.

  • Springa tre gånger i veckan, helst i skogen

Nä. Det har blivit två löpturer totalt, pga ovan trötthet. Har ärligt talat bokat tid för provtagning, för jag kan liksom inte sova mig pigg. Men jag tänker inte piska mig själv över det. Målet kvarstår!

Efter en löptur 2014. Mer sånt här framöver. Fast lite varmare klädd då. Och i lite sämre form. Men ni hajar!

  • Dricka grönt te efter kl 13

Jag har druckit rött te för det mesta, men jag har dragit ner mycket på kaffet i februari. Särskilt duktig har jag varit på att inte dricka kaffe på eftermiddagarna. Bra där!

  • Skriva dagbok

Det har jag också gjort ganska bra. Tycker så mycket om reflektionen det ger, att faktiskt skriva ner tankarna. Det är så mycket som klarnar och fastnar då.

Sådär – det var februari! Imorgon kommer planen för mars. En del av punkterna här följer med, nya tillkommer.

Hur har ditt februari varit? Och hur ser planerna ut för mars? 

förändring

Mod och det här med ett liv i förändring

2017 kommer med stora förändringar för mig. Och fasen, förändring är ju nästan alltid jobbigt, även för en som alltid vill utvecklas. Förändring kräver sitt mod, vilket också är det lilla ordet som ska sparka mig i baken i år. Det är ju läskigt att inte veta vad som väntar. Att inte veta om det är rätt. Att inte veta hur allt ska lösa sig.
Ofta handlar ju också förändring om att bryta mönster och vanor. Att se sina brister i vitögat och försöka ändra på bekväma mönster. Ibland behöver man stanna upp och se om nuläget har utvecklats i takt med de egna drömmarna eller om det finns ett glapp.
Ibland handlar det om att stiga fram och ta ansvar på nya områden, våga göra nya saker. Våga göra något, även när det kan innebära att andra blir besvikna eller ledsna.
Det är tufft, kan vara skrämmande och kräver sitt mod. Jag har tänkt mycket på det på sistone. Var jag hämtar mod. När och varför jag saknar mod och när jag har det i överflöd.

 

Vart hämtar jag mod? 

När det kommer inifrån så hämtar jag det ofta i pirret – det där pirret som säger att jag verkligen vill nå dit jag försöker. Även om det är läskigt. Det är väl det många kallar magkänsla eller inre motivation. Pirret får mig att övervinna rädslan, för spänningen, utvecklingen och upplevelsens skull. Pirret och längtan efter den tillfredsställande känslan efteråt. När jag vågat, utvecklats, nått fram eller lärt mig något. Hamnat lite mer rätt.
Ibland måste jag hämta mod utifrån och där är ju familj och vänner mina viktigaste påhejare. Om de tror att jag kan så kanske jag faktiskt kan? Jag kan också bli så grymt inspirerad av andras små och stora steg att jag gör slag i nån sak av bara farten ibland.

 

När saknar jag det? 

För min del har det nog alltid legat i tron på mig själv och rädslan för att misslyckas/underträffa förväntningar eller göra någon besviken. Det är sällan oro för yttre faktorer, som ekonomi eller ovisshet om resultatet, som bromsar mig. Det är nästan alltid en osäkerhet på min förmåga och/eller hänsyn till andra. Det är säkert bra med ett visst mått av realism och omtanke om andra, men det måste balanseras, som allt annat.
Som tur är utvecklas man ju för det mesta med åren. Jag har gjort en hel del galna hopp och små, men viktiga förändringar trots rädslan och varje gång jag vågat har jag också stärkts i tron på vad jag klarar och förstått att det ibland är värre att svika sig själv än att göra andra besvikna.

 

När är jag som modigast? 

När magkänslan och stjärnorna linjerar och jag styrs av den där inre övertygelsen – ja då vågar jag nästintill vad som helst. När jag känner tydligt att det liksom är rätt och släpper tankarna på att andra ska bedöma och tycka och kanske misstycka. Jag kan ta tid på mig för att landa i den där vissheten, men när jag gjort det så vet jag. Och då vågar jag järnet.

Ibland tänker jag att jag är orimligt obrydd om kommande steg när jag väl bestämt mig. Som när jag sa upp mig från en fast tjänst för att resa i fem månader. Eller när jag gjorde det för att starta eget. Jag är ingen utpräglad kontrollmänniska alltså.
Jag har en ”det löser sig alltid”-inställning i de lägena och tänker att man inte vet om man inte provat. Och blir det tokigt så kan man för det mesta testa något annat.
Jag tror att jag borde tacka mig själv oftare för att jag faktiskt varit modig. Se tillbaks när jag känner mig liten och feg och inse att jag faktiskt vågat – och klarat – ganska mycket.
När har du varit riktigt modig? Berätta gärna, här i kommentarerna eller skriv ett inlägg och länka. Det är så himla inspirerande att höra andras historier om mod och förändring.

Mellan vinter och vår på Järvafältet

Just idag sitter jag i ett soligt Norrköping och det är svårt att hålla vårkänslorna tillbaks, även om det är kallt. Men jag kan inte riktigt släppa vintern. När den är sådär magisk som vinter kan vara.

Häromdagen fick jag faktiskt uppleva det i Stockholm. Mitt barndomshem, där jag spenderar en del tid nu när jag jobbar mer i Stockholm igen, ligger alldeles i utkanten av Järvafältet. Det är en riktig ynnest att ta en lång lunchpromenad genom ett riktigt lantligt och anrikt naturreservat.

Järvafältet har brukats och bebotts sedan medeltiden och det finns en del lämningar och spår från flera perioder i historien. Det vårdas noggrannt för att bevara det unika fågel- och djurlivet och hålla betelandskapet öppet som i gamla tider. Jag älskar att gå och läsa på skyltarna, som  berättar om gamla torpargrunder och strävsamma bönder som bott där, se sträckningen av den gamla, medeltida vägen och läsa om floran & faunan.

Solen sken, det var snö och ljuset var sådär vackert som det är i brytningstiden mellan vinter och vår. Sämre lunchraster har jag haft!

Hit brukade jag och mamma göra små utlykter när jag var liten. Vi kallade det Ronjaberget och jag trodde ett tag att Ronja faktiskt hade bott här. 

Bevarad blötmark där fåglarna stortrivs…

…Och betesmark där hästarna mår.

Magisk gammelskog som får ta hand om sig själv

Vårvinter

Den här sträckan kallade jag mysiga skogen när jag var liten. Stora gamla ekar (som inte syns här) och stigen går som i en skogssal. 

Skogsterapi i sin finaste form