Bonjour de Provence

Bonjour de Provence

I 30 år har vi känt varandra. De här tjejerna har all min viktiga historia och jag deras. Tillsammans har vi  parerat en hel del svåra tider och delat  så många bra stunder. Vi har varit sams och osams, glidit ihop och isär, men det är något med att ta sig igenom allt det. Då blir bandet starkare. Jag ser fram emot att analysera och skratta åt livet med de här när vi är 90 år. 

I år fyller vi alla 40 år och för att fira det hade vi sen länge bestämt att skulle resa tillsammans. Det blev aldrig någon New York-trip när vi fyllde trettio men nu blev det en drömmig helg i ett stenhus med pool i Provence. Den franska drömmen!

Vi hyrde ett hus med pool i den lilla byn Flayosc, någon timme utanför Nice. Efter mitt besök i Ravello 2010 och den här resan kan jag konstatera att kust i all ära, men bergen i dessa länder är något alldeles extra. Flayosc är en relativt fattig kommun, men det är en riktigt gammal och mysig bergsby, där vi bodde i ett villaområde strax ovanför huvudgatan i byn. Och ett villaområde här, det innebär vackra gamla stenhus med prunkande trädgårdar, långt från pulsen i kuststäderna.

Byvägen utanför vårt hus
Vyn på väg ner till byns huvudgata. Här trängs vingårdar med vindlande bergsvägar. Så vackert!
Vi hittade till slut huset med allt vi ville ha – många rum, härlig trädgård och pool, för att kunna ha soft hemmahäng med god mat
Det blev två kvällar med plockmiddag vid poolen – med allt det goda Provence har att erbjuda

Ett besök i Provence innebär självklart besök på en vingård. Vi fick faktiskt till två besök  – det ena till Chateau de Saint Martin, den vackra, lummiga vingården jag besökte med min kund för snart tre år sedan. Ett tips om ni är i trakten!

Sara, Lisa, Sussie & Sara. Så här glad blir man av rosésmakning i Provence!

Sussi hade en dröm om att äta druvor direkt från vinrankan – hon fick i alla fall vandra bland dem, fast det inte riktigt var ätmoget…
Ett valv i Flayosc
Vi besökte den orimligt pittoreska byn Tourtour också – ett måste om du är i närheten! Men gör inte som jag – som hade kamerabatteriet kvar i laddaren i huset. Här är i alla fall en bild jag fick med mobilen som är rätt talande för hela byn.

Tre härliga dagar blev det i Flayosc med omnejd. Jag är så glad att vi kom iväg tillsammans och byggde på arkivet med en jäkla massa bra snack och asgarv. Vänner alltså – det är bra skit!

 

All the good things to come

All the good things to come

Idag känns det som om jag ska börja ett långt sommarlov. Jo, det är minusgrader och tonvis med snö därute, men det är känslan jag menar. Det där pirret, förväntan och kravlösheten som kommer med löftet om en evighetslång sommar med äventyr.

Jag är tillbaks i Särna efter en helg som jag varit lite nervös inför några månader. Med tajt logistik och en lätt prestationsångest för en bästa väns 40-årsfest så har det faktiskt kittlat i de där gamla negativt stressrelaterade hjärnkopplingarna som inte varit igång så värst sen mina sista månader på mitt förra jobb. Det är så himla konstigt att det kan triggas av enbart nöjesrelaterade grejer, men så är det ibland. Känner du igen det också?

Allt gick bra och var kul såklart och nu är jag tillbaks hemma och har en känsla av att jag typ är ”ledig” fram till sommaren. Jag tror det är för att jag inte har några Stockholmsresor inbokade och kan landa lite här ett tag. Ledig är jag däremot inte; det är faktiskt en rad roliga grejer som väntar redan den här veckan och jag passade på att lista en rad grejer jag ser fram emot den närmsta tiden och som jag känner mig ruskigt lyckligt lottad över att se fram emot!

All the good things to come

Imorgon åker jag till Trysil för att på föreläsa igen på torsdag morgon. I julas gjorde jag en nervös premiär när det gäller att prata om sig själv (högst märklig och svår grej att föreläsa om!) och nu är det alltså dags igen – men det blir inte bara om mig den här gången, skönt nog.

Några timmar senare noterar jag två roliga punkter i kalendern; den ena är ett Meet & Greet med alla fellow Särnbor – ett event som min underbara granne Helena ligger bakom och som syftar till att vi nyinflyttade ska få bekanta oss lite mer med de erfarna Särnborna. Jättekul och grymt bra initiativ! Direkt efter det får jag favoritbesök i Ladan, när Sara & HNK kommer för en helg med skoter, god mat, skidor och fjäll. HUR härligt blir inte det?

Så här såg det ut senast Sara & Hennes Nya Kille var här, i september. 

Under resten av mars ska jag gästa en podd, fira påsk med familjen och åka massor av längd.

Trots sommarlovsinledningen så ser jag SÅ mycket fram emot min första fulla vårvinter här i Särna. Den underbara femte årstiden, med långa dagar, massor av snörelaterat skoj och väldigt mycket skidor i olika ledder.

I april blir det en Åre-helg med Sara & Amazing Annie och om jag får ordning på kalendern en MEGA-helg med mina mesta inspirationskällor, ritande och planering av byggstart för ”min” lada, innan maj tar vid och jag åker iväg för att fira 40 med mina barndomsvänner i ett ”Så mycket bättre”-upplägg i Frankrike (alla fyller i år, så vi kör på det här med varsin dag – fast en halvdag).

Det slår mig nu att den här vintern/våren kommer gå i rasande fart. Så gott som alla helger är redan inbokade och jag jublar över all the good things to come. Men först ska jag njuta skiten ur varenda nu.

Förra året firade jag bl. a. vårvinter med en vesseltur upp till Sylarna

Vad ser du fram emot just nu? 

That Friday Feeling – tre bra saker med helgen

That Friday Feeling – tre bra saker med helgen

Egentligen har jag haft that Friday Feeling sen i måndags, då jag först hade grannen Helena på mysig tjejmiddag och sen fick hit veckans gäst – min roliga, livsnjutande, knäppa, skarpa Sara. 
Skrattar fortfarande efter en riktigt mysig och rolig jobbvecka här i Särna och trots att vi jobbat en hel del så har det känts som en enda lång, pirrig fredag.
Faktiskt så känns hela livet lite så när jag hänger med henne. 

Helgen bjuder på lite lokala delikatesser och jag ser fram emot att dyka in i Särnas vintertraditioner – det ska en ju göra när en bor här!

Lokalt äventyr #1

Jag missade (vårvinter)fiskepremiären för några veckor sedan, men i morrn är det tydligen dags för skoterrally och det lät ju så kul (och lite läskigt?) att jag hakade på direkt.
Jag har fått det beskrivet som en tipspromenad med skoter och har blivit tipsad om att ta med matsäck som passar för brasa. Det låter ju som ett klockrent Katta-event helt enkelt! Jag kommer hänga med Mari & hennes familj, men ser fram emot att träffa många bybor under dagen.

Att ha photo shoots med Sara är en skrattfest. Den kvinnan har bilder på mig som jag hoppas aldrig kommer ut, haha. 

Lokalt äventyr # 2

Skoterrallyt avrundas med trubadurafton på Särna Camping (som för andra året i rad blivit framröstad till Sveriges bästa turistupplevelse i kategorin campingplatser – underbart!). Det blir första gången jag testar på Särnas publiv faktiskt, om man inte räknar när jag sommarjobbade i ett öltält på det gamla motellet när jag var 18.

Det ska bli jättekul att vara med på en bytradition, kameran åker med såklart. Vad gäller själva rallydelen så ligger jag nog i lä jämfört med Särningarna, som typiskt sett är födda på en skoter. Är det en farttävling så får jag nog sikta på jumbovinsten, haha.

Äventyr # 3 – skidåkning

I morgon kväll kommer pappa & co upp på sportlov, blir kul med lite familjehäng i ladan igen. Blir nog nån skiddag på Idre också och idag hämtade jag ut mina första egna alpinskidor på 25 år! Pjäxorna var tyvärr precis för små, så det får jag hyra, men äntligen har jag egna skidor!

På söndag blir det dock längdskidor för mig. Hade tänkt mig en fredagsmil idag, men det har snöat och blåst hela dagen så jag väntar in bättre spårförhållanden. Har verkligen blivit så såld på längd nu, det är den absolut bästa mixen av träning & naturterapi, eller hur?

Fredagsgöra – skotta undan efter ännu ett snörikt dygn
Vilka tre saker ger dig mest friday feeling inför helgen? 

En del lunchraster är bättre än andra

En del lunchraster är bättre än andra

Hej hej från andra sidan julen! Jag har äntligen landat i soffan med en skumtomte och lite tid att kika igenom bilder.

Det har varit några härliga dagar helt fulla med härliga människor. Jag ligger efter i mitt bildarkiv, så jag arbetar mig framåt med början i en fin sista dag i Särna.

Jag höll på att fixa med julklappar, jobba och bunkra Särna-lugn inför en vecka i stan. Vid sen lunchtid ville jag ut och ta en skidtur på sjön – det var rätt så perfekt snö, krispigt kallt och vackert eftermiddagsljus.

Precis när jagkom tillbaks till ladan så slog den här otroliga kvällshimlen till. Jag slängde mig ner till sjön igen och hann precis fånga några bilder innan ljuset mattades av. Naturen alltså. Vilken jäkla stjärna!

Nöjd efter en skön jäkla lunchpaus. Och sen såg jag det här…


Bara att slänga skidorna och springa ner!


Visst blir man andlös? Jag har bara ljusat upp träden lite på de här bilderna, the rest is nature <3


Min plats!

Att leva till hundra

Att leva till hundra

I går morse somnade hon in, efter bara några veckors sjukdom. Vår glada, fina gammelmoster. Hon ville verkligen leva vidare. ”Jag skulle ju bli hundra år” sa hon med gråt i rösten när vi träffades för vad som skulle bli sista gången för en vecka sen. Och jag kunde verkligen känna med henne. Jag vill också verkligen leva.

Jag tror inte det spelar någon roll om man är 83 eller 39 eller 21 – lusten till och nyfikenheten på livet har nog ingen ålder. Och jag känner ännu starkare att jag ska ta vara på det där som är viktigt. Jag tror det är hur vi bejakar den där livslusten som betyder något, inte hur många år vi lever.

Jag vill känna vinden riva i kinderna på en fjälltopp. Kittlas av mjukt gräs under fötterna. Springa till barrdoft och trädens sus. Kramas med de jag tycker om. Bli förtrollad av ljuset en tidig morgon. Känna min historia och vara nyfiken på framtiden.

Och när chansen bjuds vill jag bada i en iskall, spegelblank sjö i fullmånens sken. Då tror jag att jag kommer leva till hundra, oavsett hur gammal jag blir.

Katta fullmoon swim

En fredagkväll i oktober

En fredagkväll i oktober

Det är en fredagkväll i oktober och jag sitter framför brasan i Nordomsjön, efter några fulltecknade dagar söderut. Jag funderar på avsked. Avsked och sorg och hur jäkla svår och smärtsam den delen av livet är ibland.

Det är oktober och för mig är den månaden väldigt starkt förknippad med avsked och sorg. Nästan alla de jag saknar i livet har blivit sjuka, somnat in eller begravts just i oktober så det är inte konstigt att det blivit så. Även andra tuffa farväl har på något sätt en koppling till hösten. Så även i år.

Det är svårt, gör ont och samtidigt är det fint. För all den där sorgen och saknaden, allt som gör ont, beror ju på att det finns kärlek, starka band och fina minnen.

Just nu känner jag som en varm sorg, för alla de som försvunnit på olika sätt. Jag är så väldigt glad att de finns och funnits, att jag lärt mig så mycket av dem, fått så mycket.

På något sätt gör det ändå avsked och sorg lite lättare. Den där tanken att oavsett om det är någon som går bort, en relation som tar slut eller tider som förändras, så bär vi med oss varandra i det som kommer sen. Fortsätter dyka upp då och då i en doft, en plats, en låt, en ny väg i livet. Fortsätter forma varandra genom minnen och lärdomar. För det tror jag vi gör, långt efteråt.

Så jag sitter här och låter kontrasterna kännas. Det kan vara så befriande att börja skratta mitt i gråten och så fint att känna en sorgsenhet som skuggar de allra lyckligaste ögonblicken – de är så tätt sammanflätade och liksom förstärker varandra.

Om vi inte kände något alls, vad vore livet då? 

Soluggång i oktober