Life Design

Hållbar prestation

Och på eftermiddagen vilade hon – om hållbar prestation

Med ett ryck vaknade jag till. Visste inte riktigt var jag var någonstans och det tog en stund innan min inre GPS kickade in och jag förstod att jag var i pappas hus. Och att det var eftermiddag, inte morgon. Jag hade sovit middag i 90 minuter och det var helt i sin ordning.

I förmiddags höll jag i en tre timmar lång kravinsamlings-workshop, som jag förberett mycket och lagt en hel del mental energi på innan. Jag tycker det är väldigt kul att facilitera workshops, men det kräver rätt mycket också. Det är viktigt att vara alert, följa med gruppen, läsa av dynamik och behov och snabbt kunna ändra planen om så behövs. Att hitta rätt övningar och rätt nivå på dem skulle jag säga är en konst – det ger ingen något att klistra upp post-its med självklarheter och det kräver en del att komma djupare på några få timmar.

Det är också viktigt att kunna stötta och förlösa diskussioner, väcka kreativitet och kunna hålla diskussioner inom rätt scope. Vill man ha ett bra resultat krävs en aktiv och lyhörd facilitering och bra förberedelser. En stor insättning av energi och fokus helt enkelt!

Även om jag inte leder workshops lika ofta nu som när jag jobbade på byrå så vet jag att det krävs återhämtning efteråt. Jag har vid mer än ett tillfälle lett en workshop på förmiddagen, för att sen åka direkt till en slutleverans eller uppstartsmöte på eftermiddagen. På byråtiden var det så; redan dagen efter kunde nästa projekt dra igång, en föreläsning vara inbokad eller ett projektmöte hos en stor kund förberedas.

Nu styr jag kalendern själv. Och satsar på hållbar prestation (med mycket inspiration från min kompis Annie) Och efter en workshop eller liknande som idag så planerar jag in luft efteråt. Inga fler möten eller deadlines samma dag. Gärna lugnt ensamjobb dagen efter. I morgon har jag planerat in just det – att beta av grejer fokuserat och därifrån jag vill.

När jag vaknade efter min eftermiddagslur var det något av det första jag tänkte på. Hur glad jag är att jag kan ge mig själv den där viktiga balansen mellan arbete och vila. Mellan prestation och återhämtning. Om jag någonsin har anställda eller tar en ledarroll i framtiden så ska det vara en av mina viktigaste principer, så gott som oruckbar. Jobba gärna hårt mot ett mål, ge allt –  men sen ska det banne mig vilas!

Får du den återhämtning du behöver efter en större jobbinsats? Brukar du planera för det?

förändring

Mod och det här med ett liv i förändring

2017 kommer med stora förändringar för mig. Och fasen, förändring är ju nästan alltid jobbigt, även för en som alltid vill utvecklas. Förändring kräver sitt mod, vilket också är det lilla ordet som ska sparka mig i baken i år. Det är ju läskigt att inte veta vad som väntar. Att inte veta om det är rätt. Att inte veta hur allt ska lösa sig.
Ofta handlar ju också förändring om att bryta mönster och vanor. Att se sina brister i vitögat och försöka ändra på bekväma mönster. Ibland behöver man stanna upp och se om nuläget har utvecklats i takt med de egna drömmarna eller om det finns ett glapp.
Ibland handlar det om att stiga fram och ta ansvar på nya områden, våga göra nya saker. Våga göra något, även när det kan innebära att andra blir besvikna eller ledsna.
Det är tufft, kan vara skrämmande och kräver sitt mod. Jag har tänkt mycket på det på sistone. Var jag hämtar mod. När och varför jag saknar mod och när jag har det i överflöd.

 

Vart hämtar jag mod? 

När det kommer inifrån så hämtar jag det ofta i pirret – det där pirret som säger att jag verkligen vill nå dit jag försöker. Även om det är läskigt. Det är väl det många kallar magkänsla eller inre motivation. Pirret får mig att övervinna rädslan, för spänningen, utvecklingen och upplevelsens skull. Pirret och längtan efter den tillfredsställande känslan efteråt. När jag vågat, utvecklats, nått fram eller lärt mig något. Hamnat lite mer rätt.
Ibland måste jag hämta mod utifrån och där är ju familj och vänner mina viktigaste påhejare. Om de tror att jag kan så kanske jag faktiskt kan? Jag kan också bli så grymt inspirerad av andras små och stora steg att jag gör slag i nån sak av bara farten ibland.

 

När saknar jag det? 

För min del har det nog alltid legat i tron på mig själv och rädslan för att misslyckas/underträffa förväntningar eller göra någon besviken. Det är sällan oro för yttre faktorer, som ekonomi eller ovisshet om resultatet, som bromsar mig. Det är nästan alltid en osäkerhet på min förmåga och/eller hänsyn till andra. Det är säkert bra med ett visst mått av realism och omtanke om andra, men det måste balanseras, som allt annat.
Som tur är utvecklas man ju för det mesta med åren. Jag har gjort en hel del galna hopp och små, men viktiga förändringar trots rädslan och varje gång jag vågat har jag också stärkts i tron på vad jag klarar och förstått att det ibland är värre att svika sig själv än att göra andra besvikna.

 

När är jag som modigast? 

När magkänslan och stjärnorna linjerar och jag styrs av den där inre övertygelsen – ja då vågar jag nästintill vad som helst. När jag känner tydligt att det liksom är rätt och släpper tankarna på att andra ska bedöma och tycka och kanske misstycka. Jag kan ta tid på mig för att landa i den där vissheten, men när jag gjort det så vet jag. Och då vågar jag järnet.

Ibland tänker jag att jag är orimligt obrydd om kommande steg när jag väl bestämt mig. Som när jag sa upp mig från en fast tjänst för att resa i fem månader. Eller när jag gjorde det för att starta eget. Jag är ingen utpräglad kontrollmänniska alltså.
Jag har en ”det löser sig alltid”-inställning i de lägena och tänker att man inte vet om man inte provat. Och blir det tokigt så kan man för det mesta testa något annat.
Jag tror att jag borde tacka mig själv oftare för att jag faktiskt varit modig. Se tillbaks när jag känner mig liten och feg och inse att jag faktiskt vågat – och klarat – ganska mycket.
När har du varit riktigt modig? Berätta gärna, här i kommentarerna eller skriv ett inlägg och länka. Det är så himla inspirerande att höra andras historier om mod och förändring.

Ju färre ting desto lättare sinne – om att rensa

Att rensa. Det har alltid varit ett tveeggat svärd för mig. Jag är en nostalgiker av rang och har samlat på mig allt från boardingkort till restaurangkvitton från resor och speciella events med tanken att jag ska ”göra en scrap book en dag” eller kommer tycka det är kul att se en gammal bussbiljett från min resa i Nya Zeeland när jag är 85 år och vill minnas mina äventyr.

Jag har till exempel en låda med telefonlappar från när jag pluggade i Brighton 1998.  De satt på anslagstavlan i studenthemmet i bland när man varit ute. Jag hade mobiltelefon, men det var ju så ruggigt dyrt att ringa till och ta emot samtal på, så samtalen tog man till studenthemmet. På många av de där magiska (de känns fortfarande speciella) gula lapparna står det typ.  ”your mum rang, said to call her back when you can”. Jag kan ju inte slänga dem, för hon gick bort året efter och i bland vill jag minnas att det fanns en tid när hon ringde mig och jag fick lappar om att jag kunde ringa tillbaks till henne.

Samtidigt känner jag mig så fri och så mycket lättare när jag lyckats övervinna den där nostalgin och gjort mig av med grejer som jag ändå bara släpar med mig, år efter år, från boende till boende. Gamla halvnötta smycken, kläder som jag aldrig egentligen trivts i, men som kan vara fina ”en sommarkväll när jag är solkysst och tillfället är rätt”.

I helgen kör vi en massiv rensning och jag utmanar mig själv. Jag har slängt gamla grattiskort från när jag fyllde 23, räkningar från när jag var 25 och till och med en C-uppsats. För jag kommer aldrig kolla i den igen, det kan jag konstatera efter att ha haft den i en och samma kartong i 15 år. Jag har samlat ihop säkert 70% av mina kläder och märkt två sopsäckar med ”skänkas bort”. Jag har slängt 10 gamla förpackningar till elektronikprylar, som den till min gamla macbook från den tiden macbooks var vita. Jag kommer nog inte sälja den och om jag gör det så behövs nog inte kartongen och garantipapprena. Jag slänger dem nu.

Det har verkligen slagit mig nu i helgen hur det här med ting och tillhörigheter kan tynga en. Visst är det fantastiskt att hitta gamla brev och bilder (de slänger jag aldrig tror jag) men det där som bara följt med år efter år och som mer handlar om borden än om kära minnen, det gör mig inte glad. Eller som bara varit okategoriserbart skräp som man inte orkat ta itu med (deklarationer, skolböcker och räkningar från 2o03 kanske kan slängas nu?) och som därför fått följa med i en kasse i en kartong eller två. Fula ljusstakar. Felköp på loppisar, eftersom jag nog aldrig kommer ha det där 50-talshemmet. De äter bara energi.

Nu åker det mesta, utom det allra, allra heligaste. Och jag känner mig redan så mycket friare, trots att sakerna fortfarande står i hallen, i väntan på att köras till återvinning och second hand-ställen i morgon. Och jag har på riktigt landat i att jag framåt ska ha så få saker jag bara kan. Bara det jag verkligen, verkligen behöver och älskar. Att vår planet behöver det är en anledning som är tillräcklig i sig, men jag tror verkligen att insikten landat i mig mer än tidigare nu i helgen. Den som handlar om hur röran får oss att må.

Ju färre ting, desto lättare sinne. 

Fria vidder & min kameraväska. Så värst mycket mer behöver jag inte.

Årets ord 2017 – tankar på en nyårsafton

Så är den här igen, den där sista dagen på ett år, övergången till det nya.  Jag har förberett ett inlägg för idag, jag har tänkt mycket på 2017. Saker och ting har kastats om en del så jag kommer att dela mitt 2017-inlägg lite längre fram.

Det kommande året känns extra oskrivet, både på en global nivå och på en personlig. Vad kommer hända med Trump, Putin och klimatet? Brexit, val, Syrien och IS? Politiken, systemen, AI och annat som bubblar? Jag har ingen aning, så för nu så tar jag ner det till det lilla, till mig själv.

Jag har tidigare skrivit om att jag om ett och ett halvt år når det aktningsvärda 40-strecket. Och att jag vill kliva över det som mitt starkaste, mest hållbara jag, så långt jag kan styra. Därför handlar 2017 mycket om vägen dit, oavsett förutsättningar.

Årets ord

Det nyckelord som ska få vara min följeslagare under 2017 är oförändrat. Det ordet är
mod. 

För mig betyder mod flera olika saker men det har ingenting med basejumps från skyskrapor att göra, eller att tälta bland isbjörnar (eller vem vet, just det kanske jag vill göra förresten).

För mig handlar mod i stället om något så ego som att utmana min inre fegis. Om att våga ta plats, göra svåra saker, hantera det jobbiga. Om att våga släppa och våga misslyckas.

Jag tror att mod är viktigt för att hitta och förverkliga drömmar fullt ut. Ta steg jag egentligen inte vågar, säga att jag kan saker som jag faktiskt kan och ibland kanske inte kan, men tänker lära mig.

Jag har varit modig, flera gånger. Tagit hopp och kliv som är modiga för andra, även för mig själv. Men jag har också fegat ibland, medvetet och kanske framförallt omedvetet. Undvikit eller bromsat. Det knasiga är ju att en oftast gör det när det gäller sånt som verkligen betyder något. Där är det ju som allra läskigast.

Så mod alltså. Årets ord. Resten av mina förhoppningar för 2017 kommer lite senare. Men som vanligt önskar jag att alla mina nära och kära och bekanta får vara friska och glada även 2017.

Gott nytt år därute!

Vad hoppas du på under 2017? 

plans-2017

Mina önskningar för 2016 – så gick det del 3

 Blogg & business

Jag hade en del planer och mål för både bloggen och mitt företag när 2016 stod för dörren. En del har jag uppnått, andra inte och så har det hänt saker som jag inte hade på agendan för ett år sedan. Ett spännande år har det varit! Det här hade jag på önskelistan för 2016:

Företaget

  • Jag vill skaffa 1-2 nya uppdrag under året. Som det ser ut fortsätter jag i mindre skala med min nuvarande kund och har möjlighet att blanda upp det med nya, spännande uppdrag, gärna i Norrköping

Jag har fått några mindre uppdrag, som fotograf och som webbnissa, vilket är superkul. Dessutom har jag och min syster börjat satsa på att jobba ihop, något jag inte visste förra året. Ser så galet mycket fram emot att göra roliga projekt med henne! Jag hade hoppats på ett till löpande uppdrag, men det ska vi ro hem 2017!

  • Paketera mina tjänster och ta fram en grafisk profil och sajt

Ja! Sajten är uppe, jag har en grafisk profil och har paketerat mig. Jag har också ombildat till AB under året, något jag inte hade bestämt mig för när jag skrev listan, och det känns superkul. Vi är redo för en massa spännande grejer 2017!

Johanna-coffice

2016 har nog varit året då jag verkligen börjat se resultat av det mer långsiktiga jobb jag gjort för min löpande kund. Det är verkligen kul att få vara med och bygga upp ett varumärke tillsammans med andra som brinner för samma sak och se när det börjar bli omtalat och uppmärksammat. Det tar jag med mig in i 2017 – tålamod och långsiktigt jobb lönar sig!

Bloggen

  • Uppdatera design och innehållsstruktur

Jag bytte tema i början på året och sen har jag inte gjort så jättemycket mer med designen. Kikar på ett nytt, fräscht tema för 2017 och sneglar lite på både den här lösningen och den här.

  • Jobba löpande med en innehållsplan

Ja och nej. Jag har gjort det i perioder, men har kämpat lite med bloggen i år, pga omständigheter. Tror dock mycket på 2017.

  • Starta samarbete med några drömpartners

Se föregående punkt!

Jag tror att jag samlat på mig kunskap, mod och inspiration under 2016, för att omsätta det i verksamhet på riktigt under nästa år. Jag ser verkligen fram emot det!

Mina önskningar för 2016 – så gick det del 2

Utveckling

Mitt andra område för 2016 var utveckling. Jag vill utvecklas och lära mig nya saker – som person och i min yrkesroll och 2016 blev verkligen ett bra år på den här fronten! Det här ville jag göra 2016:

  • Utbildning
    • Fotografi– jag har redan två grejer bokade, en bildbehandlingskurs och en fotoresa med handledning. Jag vill också lära mig fota med blixt.

Jag är så jäkla glad att jag bokade dessa. Särskilt fotoresan var en upplevelse som fortfarande sitter i som en härlig känsla av gemenskap, kunskapsutbyte och upptäckarlust. I början på december köpte jag en blixt och jag har börjat leka med den. Jag har också anmält mig till en kurs i ljussättning, hos Emma såklart.

grustag
fotoresor-buss
  • Yrkeskunskaper– Det är viktigt att satsa på sig själv som egenföretagare och därför har jag redan bokat några kurser för att förkovra mig 2016. Bland annat en hett efterlängtad kurs på Hyper Island och en retorikkurs. Så kul!

Hyper Island-kursen blev tyvärr inställd, men jag bokade om den till en endagskurs på Berghs som gav mig rätt så mycket på kort tid. Retorikkursen var riktigt, riktigt bra, även om jag inte haft förmånen att få testa på mina nya kunskaper i talarform. Kanske blir det 2017?

  • Terapi– det var några år sedan sist och jag tillhör de som tror att alla borde gå i terapi då och då och inte bara i kris. Jag älskar att försöka förstå mig själv och andra och därför kommer jag att börja året med några spännande timmar. Inte av något särskilt skäl utan för att jag vill utvecklas.

Jag gick några gånger på KBT men det gav ärligt talat inte mycket alls. Funderar på att testa en annan form, men har inte riktigt kommit på vilken som passar just nu. Men jag är sugen, det är jäkligt spännande att gå i terapi.

  • Skaffa härliga minnen med vänner och familj – vi växer genom upplevelser, inte saker.

Åh, det här är det bästa med hela året. Jag har umgåtts mycket med familjen och gjort en massa härliga saker med vänner. Som ett dygn med bästis i skärgården, vandring i Helags, en magisk 10-årshelg i Åre, årets mysigaste kvällsfika i Ullådalen (som jag inte bloggat om ännu), familjedagar i vårt Särna, ladurenovering med pappa, vandring på Fulufjället och kvällsdopp på landet. Bland annat.

Katta-Dolly-Amanda
fiskestalle
lido-sara
img_0380
golv5
Sara-indutrilandskapen

Kickass-Lillastugan
Bästa sortens kompishäng!

Det händer en hel del på ett år faktiskt. Vad har du lärt dig i år som du inte trodde eller kunde för ett år sedan? 

Mina önskningar för 2016 – så gick det del 1

Det är dags att skåda tillbaks på året som gått och se hur det gått med min riktning och mina planer. Något jag för det mesta tycker är roligt att göra, även om det är pirrigare att blicka framåt.

Överlag har 2016 inte haft den energi jag hoppades på. Det här känns faktiskt som ett år där många i min omgivning kämpat mer eller mindre och det är som om hela världen kämpat i uppförsbacke. Trygghet och framtidstro har ätits på av krig, klimatoro och mänsklighetens förvirring. Trump valdes till president och vi rustar upp vårt försvar mot öst. Mycket positivt händer som motkraft, men det har varit ett oroligt år tycker jag.

Jag har växlat en del i hur jag mått under året och jag har varvat pirrig energi för framtiden med trötthet och en känsla av vilsenhet. Jag har förstått en del saker, förvirrats av andra och börjat landa saker. Bra men ganska krävande. Jag har tagit in väldigt mycket av oron i världen. Mycket av min energi har gått inåt och jag har i perioder varit ganska tyst utåt. Som det blir ibland.

Men – till mina önskningar för 2016 och en titt på vad som hänt under året – häng med! 

Jag delade in mina planer under tre huvudområden; Hälsa & vardag, Utveckling och Blogg & business. För att det inte ska bli världens längsta inläggdelar jag upp det i tre olika. Here we go!

Hälsa & vardag

Jag ville okomplicera livet och byta prestation mot ett mer ”andligt” fokus. De här punkterna listade jag för året:

  • Fortsätta välja när och hur jag tar in omvärlden (dvs koppla ned ofta)

Jag har varit mycket mer medveten om det här. I perioder har jag känt att jag tar in för mycket och har då stängt ned en hel del. Jag har givit mig själv stunder utan telefon och dator och kamera och det har varit väldigt skönt. Det jag får backning på är att jag lyssnat otroligt mycket på poddar och ljudböcker. Jag har haft för få tysta stunder, med bara mina tankar.

katta-breathless
  • Meditera och hitta läsningen igen

Jag har inte lyckats med den här. Jag har inte läst en enda bok det här året tror jag. Däremot har jag lyssnat på säkert 30 böcker. Jag har mediterat då och då under året, men inte fått till en vana för det. Däremot har mina stunder ute i naturen varit min meditation.

  • Vara ute i naturen så mycket som möjligt

Jag tycker kanske aldrig att jag är det tillräckligt, men det här var verkligen året då alla mina pauser och resor handlade om att komma ut i naturen. Jag har varit i Åre fyra gånger, haft en magisk helg i Helags, ridit på Trumvallen, fikat i skogen, tagit mig på otaliga naturfototurer både här hemma och i Särna. Jag ser tillbaks på ett otroligt fint upplevelseår, där vänskap & natur stått för magin.

skogsbrasa-pask
En av årets alla härliga utefikor!

solnedgang-sarna-katta
Egentid i ett vårvintrigt Särna

katta-fika
Fototur & utefika vid Ågelsjön

  • Hjälpa andra än mig själv.

Åh, jag kan aldrig göra tillräckligt här. Men jag har skänkt rätt mycket mer pengar till olika organisationer i år och jag har tillsammans med min stora kund genomfört många hjälpinsatser och projekt i år. Allt är bättre än inget och jag hoppas att jag varit med och gjort skillnad för någon.

  • Dra ner på kostnader för större frihet

Nja. Den stora kostnaden idag är vårt boende och det är oförändrat. Privat har jag lagt väldigt mycket mindre pengar på kläder och sånt, men det där presentkontot har nog vuxit. Jag behöver nog dra ned på det. Jag har lagt mer än jag brukar på upplevelser och resor, men det har varit ren terapi för mig.

Jag har gjort en del investeringar i utrustning och utbildning inom ramen för företaget men jag har inte dragit på mig några fasta kostnader där i alla fall.

  • Ha självdistans och inte ta fel saker på för stort allvar.

I stort tycker jag att jag lyckats med det. Jag har lekt mycket mer i år och vågat saker. Jag har inte varit lika hård mot mig själv när jag inte lyckats på första försöket. Helt ok på den här punkten faktiskt!

Har du gjort några förändringar som påverkat hälsa & vardag i år?  

In the making – riktningen för 2017

[:sv]Jag har börjat klura på mitt 2017 – vilken riktning jag vill ta, vad jag skulle vilja uppleva och så allra viktigast – vad jag vill känna under året. Det här är nästan det bästa jag vet – själva upplevandet eller förändringsprocessen är ju såklart härligt, men reflekterandet och formulerandet är nästan lika härligt tycker jag.

Varje år sedan typ 2006 har jag skrivit brevet (och svaret) till mig själv inför kommande år. Formen har varierat lite, men alltid med tankar och mål för året som kommer. Det är något med formulerandet som sätter sig i bakhuvudet och gör att de där valen jag gör under året linjerar sig i rätt riktning. Allting blir inte klart eller precis som jag tänkt det, men jag tar brukar ta mig åt rätt håll.

Jag tror inte på nyårslöften men jag tror på att stanna upp och känna efter. Och jag tycker att den där lugna pausen som brukar komma efter jul lämpar sig så bra för just den här reflektionen. Årstiden är liksom som gjord för att blicka inåt med tända ljus och mörkt utanför fönstret.

Jag har några nyckelområden för 2017. Jag fyller 39 nästa år och har bestämt att jag ska må bättre än någonsin när jag fyller 40, så hälsa – fysisk och psykisk – står högt på listan. De flesta saker jag funderar på kopplar till det på ett eller annat sätt. Sen har jag redan bestämt ett nyckelord som ska få vara med mig under året. Men mer om det på nyårsafton!

Har du börjat fundera på ditt 2017? Brukar du sätta mål, andra riktmärken eller inget alls? Det vore kul att höra hur du tänker!

Några guldstunder från mitt 2016

Katrin-Sara-Helags
helg-bubbel
lada-gravmaskin
Fulufjallet-solnedgang-katta
img_0387

 [:]

vad är framgång

[:sv]Vad är framgång – egentligen? [:]

[:sv]Sara skrev för ett tag sedan ett för mig tankeväckande inlägg om framgång. Vad är framgång? Kan det definieras annat än för en själv? Saras inlägg satte igång mina egna funderingar på ämnet. Särskilt den avslutande raden ”Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång”.

Idag läste jag ett fint och ärligt inlägg hos Kenza på samma ämne och återigen väcktes tankegångarna. Vad är framgång för mig? Egentligen? Det blir också nästan direkt tätt kopplat till den stora, odefinierade stressen och pressen som så många (i ett rikt, modernt och tryggt samhälle alltså) verkar känna över en framgångsnorm, som verkar ha fastslagits utan att någon egentligen trivs med den.

Det är bollar i luften, outtömliga sociala skills, driv, inredningstalang, egoboost & empati i väl avvägd mix, hälsa, affärssinne, lycka och karriär. Det krävs en supermänniska för att vara bra på allt detta och fånga alla möjligheter, ändå är det allt detta samlat och mycket mer som vi tar in dagligen och kanske omedvetet mäter oss mot.

Meanwhile ser jag fler och fler omkring mig och i omvärlden som känner en tomhet inuti. Jag känner den själv. Psykisk ohälsa breder ut sig och framförallt drabbar den många unga, särskilt tjejer. Jag tror det är mer viktigt än någonsin att lära sig skärma av inflödet av andras (självklart polerade) framgång. Att reflektera över och bli trygg i sin egen version av framgång och fokusera på den. Tycka att den är okej. Vill du inte tjäna massor av pengar, är du inte intresserad av inredning eller supersocial? Det är okej!

Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva är att komma ifrån jämförandet annat än som inspiration. Men visst är det svårt att hitta balansen där. Det är lätt för den inre kompassen att störas av bruset och börja fladdra runt.

Så hur kan man hitta sin definition av framgång? Om den ens ska kallas så, det låter som att en strävar efter konstant framgång och det är faktiskt omöjligt. Livet bjuder på bakslag hur vi än vrider och vänder oss. Välgång kanske är bättre?

Jag har inte det rätta svaret, och jag tror ett första misstag är att tro att det finns ett färdigt svar. Dels för att jag tror att det finns ett eget för var och en av oss. Jag jobbar mycket på mitt, att hålla fokus på det och förstå vad det är. Helt avgörande för mig är att pausa bruset och vända mig inåt ibland. Det är också helt avgörande att varva det med bra samtal med bra människor nära mig. Då kan jag prova mina egna resonemang och deras och inte sällan landa färdigt i saker med lite nya perspektiv.

Framgång – eller välgång – för mig består nog av olika delar när jag analyserar det; vad jag vill känna och vad jag vill göra eller uppnå.

Den första, vad jag vill känna, är mer långsiktigt och fundamentalt. Vad jag vill göra är sånt som växlar över tid och med vad jag ”bockar av”. Grunden i det är att jag alltid vill fortsätta utvecklas och lära mig saker.

Vad jag vill känna

  • Frihet – att utforska och skapa. Pengar är till viss del ett verktyg här, men det handlar framförallt om att ge mig själv mentalt space till det, mellan åtaganden och borden.
  • Lust & nyfikenhet – de här två hänger ihop som ler och långhalm. De dagar jag har det här radarparet på plats, är också de dagar jag mår som allra bäst. Eller så är det när jag mår bra som jag känner lust & nyfikenhet. Hönan & ägget-situation!
  • Kärlek – säger som Sara, nu låter jag präktig kanske, men skitsamma! Kärlek är ju så häftigt. Till vänner, till familj, till världen och inte minst men kanske svårast ibland – till en själv.  Ni vet såna dagar när man tycker om sig själv, är kär i sina vänner och familj och kär i livet – de dagarna är så grymt bra!
  • Mod – det kommer ju oftast när ovanstående punkter gifter sig, men det är ju så viktigt att det ska få en egen plats. Nästan allt jag vill göra men inte gör, bromsas av rädsla. Det jag gör som inte blir fullt ut bra, är det ofta rädsla inblandat i (ibland är det dock brist på talang & kunskap oxå, som när jag målar eller försöker hålla blommor vid liv, haha). Men mod, det är bra skit.

Vad jag vill göra eller uppnå

  • Hjälpa andra där jag kan och ha civilkurage. Ensamma äldre, barn som har det svårt, vänner som behöver det, nån som trakasseras på tunnelbanan.
  • Tycka om mig själv precis som jag är – för att det möjliggör så mycket annat.
  • Bygga relationer och sammanhang och skapa mötesplatser som är konstruktiva, trygga, inspirerande och där människor mår bra av att vara.
  • Skriva en riktigt vacker låt.
  • Göra roliga projekt med roliga kunder – där jag får utvecklas såklart!
  • Ge energi till människor omkring mig.
  • Skapa något med mitt fotograferande. En utställning, bok eller liknande. Något med ett syfte jag drivs av.
  • Följa med i och förstå tillräckligt av teknisk och samhällelig utveckling för att fortsätta vara delaktig långt upp i åren. Här är en förebild!
  • Ha tillräckligt med pengar för att känna frihet och kunna göra de där bra sakerna jag vill
  • Se mer av världen – för att det finns så mycket vackert att uppleva, så mycket och många att förstå bättre och för att det är så fint att längta – och komma – hem.

Vad är framgång eller välgång för dig? 

Katta-framgang
Ett mycket framgångsrikt ögonblick i mitt liv. Snölek på Åresjön, fångat av Sara!

 [:]

Det är inte lätt att vara människa

[:sv]Det är inte lätt att vara människa[:]

[:sv]Det är inte lätt att vara människa. Man ska förverkliga själv, följa sina drömmar och allt det där. Jag älskar det konceptet. Vi lever ett liv (vad vi vet) och fatta hur kort det är egentligen!? Jag tog nyss studenten och nu är min nästa jämna födelsedag 40. Hur hänger man med i det?

Och hur gör man allt det där egna utan att samtidigt prioritera bort andra? Det är ett av mina stora dilemman på vägen mot drömverkligheten, har alltid varit. För relationer är ju också en av meningarna med livet. Utan dem är det inte så roligt. Och de kräver ju sina uppoffringar. Särskilt de med barn inblandade (och nej, det är inte därför jag inte skaffat barn hittills. Jag har levt småbarnsliv i sju år så jag har gjort dem iaf).

Jag har funderat mycket på det där i mina dar. Balansen mellan att bygga starka relationer, finnas där för andra (särskilt barn) och göra saker för att göra någon annan glad, kontra att göra saker för sin egen skull och det som gör en själv glad. Vi matas ju med båda delar för att vara ärlig. Jag har alltid varit bra på att åsidosätta egna behov för andra och samtidigt som det tar mycket så ger det också väldigt mycket.

När jag på senare år blivit bättre på att tillfredsställa den egna viljan och behoven, ja då kommer det dåliga samvetet istället. Det här vet jag att typ alla jag känner känner. Jag vet inte vad som är jobbigare, att strunta i att göra det man vill eller att ha dåligt samvete för att man gör det. Det är ju inte lätt att vara människa alltså, haha.

Det är också lätt att känna dåligt samvete för privilegiet att ens ha de här tankarna, för det betyder att man har det bra. Lite för bra? 

Det är inte lätt att dra den där tydliga gränsen. Den som hjälper att sålla bland saker man bör göra för andras skull och saker man bör göra för sin egen skull. Jag vill inte leva utan nära relationer, vilket jag tror krävs för att fullt ut göra sin egen grej i alla lägen. Men jag vill heller inte se tillbaks och ångra saker jag inte gjorde. Det gäller att hitta rätt i balansgången där helt enkelt. I vissa fall är det glasklart, i andra är det mer luddigt och det är ju de som är de svåra. Senast idag var jag tvungen att göra ett val som faktiskt gav dåligt samvete i båda alternativen och de är är ju inte bra på något sätt.

 

Hur gör du för att dra gränsen mellan dina önskningar och mellanmänsklig uppoffring? Tycker du att du har en bra balans där eller skulle du vilja ändra på något?

Katta-Dolly-Amanda
 Jag med två av dem jag gör allt för – mina syskontroll![:]