Projekt Särna

After work i sin bästa form – fredagshälsning från Särna

En intensiv arbetsvecka är avklarad och så fort jag hade jobbat klart så tankade jag bilen och for mot norr. Den fredagsfeelingen går inte av för hackor (jag blev faktiskt så till mig att jag råkade spontanshoppa vårskor & vårjacka i Rättvik när jag skulle handla mat). Känslan att ha ett gäng dagar på egen hand häruppe, med jobb till ljudet av en brasa, lungor fyllda med fjälluft och en själ värmd av utebrasor, den är bara helt oslagbar!

Ikväll har jag bara gjort mig hemmastadd. Packat in, värmt upp och softat. Imorgon tänkte jag bege mig till antingen Njupeskär eller Nipfjället, lite beroende på vädret. Jag är väldigt sugen på att uppleva en solnedgång vid Nipfjället, med utsikt över Städjan, men det kräver ju en delvis molnfri himmel.

Städjan var så här vacker nu ikväll, så det är ju inte konstigt att en drömmer om att få se henne i kvällssol på nära håll också. Den här utsikten bjuds uppifrån krönet på den första backen ner mot Särna by (när det är relativt molnfritt). Jag kan inte tröttna på denna silhuett, som fascinerat mig i alla år.

Städjan sedd från Särna

Kvällen har spenderats här, med idéblock, dator och brasa. Och ett enda stort lyckopirr i kroppen. Jag vill aldrig åka härifrån!

I morgon ska jag samla steg och fjälluft – vad har du för lördagsplaner? 

En efterlängtad påsk i ladan

Förra helgen blev det äntligen, äntligen av. Vi åkte upp till Särna och packade in oss i ladan för första gången. Det var inte mycket på plats – inga matstolar, ingen soffa, men fullt funktionellt. Efter ett år och tio månader – snabbare än väntat, men oj vad jag har hunnit längta ändå.

Så här såg det ut då när vi startade men vi började faktiskt planera det redan här – för mer än två år sedan.

Ungefär 7 arbetsveckor har det tagit, varav 5 med bygghjälp och 12-timmarsdagar, då vi jobbat väldigt intensivt. Och det är väl 1-2 såna veckor kvar, då vi ska fixa utsidan också – balkong, uteplats, byggröj och sånt så att vi slipper blicka ut över presenningar och frigolitsmul i sommar.

Den här helgen är vi framme vid det där stora målet och jag måste tillåta mig att bara fatta det. Vi firar vår första storhelg här, med fullt hus och allt igång. Det känns helt fantastiskt. Nu har vi även soffa, matbord och stolar och när eftermiddagen gick över i kväll fick jag och syrran några egna, lugna timmar när resten av högen var på skotertur och fiskade. Jag satte mig på ladans absolut mysigaste plats – i hörnet av soffan, med utsikt över brasan – och bara tog in det.

Vi är inte klara men vi är framme. Och det är nog mitt bästa påskägg nånsin!

Utsikten från loftet. Vi har en hård prestigekamp gällande köksön (som alla utom pappa vill förminska för att få plats med annat, som typ ett långbord och sånt. Vi kallar den numera för Kökskontinenten eller Kontinentalplattan. Den är enorm). Jag vill också slopa räcket som stör utsikten här, men pappa är av envist virke.

Soffan är på plats, men fåtöljer ska in också. Utanför fönstret syns ängen och Särnsjön.

Den absolut bästa platsen just nu. Farfars gamla hemgjorda bord får agera soffbord tills vi hittat rätt variant. Fint ju!

Glad Påsk från Särna! 

Vår lada – en dröm som snart är verklig

I helgen åker pappa upp till Särna för att förhoppningsvis göra klart de sista stora grejerna med vår lada. Jag kan tyvärr inte åka upp den här gången pga jobb och andra praktiska grejer. Jag kan knappt tro att vi snart är där. Att vi snart kan bo i det som för 1,5 år sedan var ett delvis förfallet uthus och en dröm. En väldigt stark sådan, men ändå en dröm.

Så här såg det ut då, vackert i sin slitna form men helt obeboeligt. Om man inte är tre sval-familjer, de stortrivdes där!

Vi har ändrat och frångått skisserna en hel del, men på det stora hela har vi kommit så mycket närmare målbilden nu; att ha en plats där vi kan bo, umgås och njuta av allt som Särna och fjällvärlden har att erbjuda. Jag längtar så jag spricker till den första gången jag sitter framför brasan i det gamla stallet och njuter av att det hårda arbetet är klart.

Det kommer nog ta ett tag tills vi får allt smått & gott på plats, men om allt går vägen så är det inte många dagar till min första övernattning där.

Den här vändan ska köket på plats, insatsen i öppna spisen monteras och det sista med vattnet fixas. Och så en hel del annat ”småfix”.

Det här projektet har varit slitigt och stort, men jag har nog aldrig känt så mycket glädje över att jobba hårt. Målet får mitt hjärta att göra glädjeskutt.

Minus trettio grader i januari

I morse vaknade vi till frostiga rutor och ett kallt kök som ropade på eld i spisen. Utanför hade temperaturen droppat till minus 31 grader och ljuset var fantastiskt. Jag gick ut för att värma bilen och medan jag väntade på den så fick kameran testa sin förmåga i riktiga kallgrader. Det gick faktiskt, men jag tog ju bara några bilder.

Vi hade tänkt oss en långtur med skoter idag, men eftersom vi såg igår att det skulle bli kyligt så ändrade vi det till en kortare tur. Vi tog skotern upp till vår rastplats vid favoritsjön för att grilla korv och så fick tillfälle att testa våra kläder ordentligt också. Barnen pallade inte riktigt kylan och efter någon timme skjutsade pappa hem dem och barnafadern, tillika dagens fotograf, Ola.

När pappa kom tillbaks så var glöden perfekt och vi grillade varsin korv och maxade dagsljuset. Med Städjan i bakgrunden och en brasa framför näsan så är livet helt OK. Vi kom hem lagom frusna efter lite oplanerad extratid ute och det var rätt så gött med en varmdusch då kan jag säga.

Denna plats alltså. Så vacker. Se bara på Olas bilder här nedan, tagna med drönarkameran

skotertur-1
Halvvägs till sjön

skotertur-2
En inpackad undertecknad från drönarperspektiv

vy-nordomsjon
Vy från Nordomsjön mot Särna by, på andra sidan Särnsjön. Nere i högra hörnet är en del av vår äng nere vid sjön.

garden-nordomsjon
 Vår gård från ovan <3

Badrum, vedklyvning och vinterparadis

[:sv]Jag är helt mör och känner att det ska bli sådär fantastiskt skönt att lägga mig. Jag har just bastat med det mörka vinterlandskapet utanför bastufönstret och när jag gick tillbaks till huset genom den knarrande snön, i det blå nattljuset och med brasan inne i bastun som en varm lykta,  så kände jag mig så himla rik. Det är så vackert här!

I dag har jag inte gjort så mycket konkret nytta i ladan – jag har jobbat en del med datorn och så har jag huggit ved. Tom & co har gjort desto mer. Badrummen börjar bli klara (de blir så fina!), den öppna spisen har fått ny stålram och upphängning och så har vatten- och avloppsanläggning gjorts klara idag och ska testköras i morgon.

Såhär börjar i alla fall badrummen ta form – vi har två badrum med toa och dusch, för det brukar bli lite kö när man är 10 pers här och alla vill duscha/göra morgontoa samtidigt. Att viga två rum för det kändes helt rätt. Jag skulle gärna ha badkar här också, men det kanske blir en utomhusvariant vad det lider. En vedeldad badtunna vore en dröm, ungefär som den vi njöt av på Trumvallen förra sommaren.

badrum-2
Badrum två in the making – här är duschväggar på väg upp.

badrum-1
Tänk att det här var en oisolerad lada med nedrasat golv för bara 14 månader sen. Nu är badrum ett nästan klart.

badrumsskåp
Badrumsskåp i mindre modell för att skapa mer yta

De har också börjat montera köksskåp och det tänkte jag hjälpa till med i morgon – IKEA-grejer har jag ju monterat i mina dar och vågar säga att jag är ganska erfaren på området. Jag tycker det är så frustrerande att inte kunna vara till nytta alltså, skulle verkligen vilja lära mig flera delar inom byggande. Vilken otroligt häftig grej att kunna alltså, jag blir bara mer och mer imponerad av det hantverket.

Jag och pappson hade riktigt mysigt med vedjobb i mörkret. Med bra pannlampor och grym vedklyv så var det en fröjd att få jobba på i vinternatten – alltså klockan var ju runt 19 men det känns ju som natt väldigt tidigt här, för det är så mörkt utan stadsljus.

pappa-ved

vedjobb
 Bästa, bästa arbetsredskapet alltså. Två lass med ved blev det ikväll. Fler imorrn!

saga-ved
Den fina gamla sågbocken fick jobba igen!

 

Den enda baksidan med arbetsveckan är att jag inte hinner fota den gnistrande vackra naturen så mycket. Just nu är det minusgrader, snö och vacker rimfrost i träden. Jag knäppte några snabba bilder ner mot sjön när jag skulle hugga ved, men naturfotandet får jag vänta med till en annan tripp. Men såhär fint hade vi det idag!

vinterparadis
vinterdag

 [:]

Det börjar verka laduboende banne mig

[:sv]Sent igår kväll kom jag fram, efter en dimmig och lite småhalkig biltur från Stockholm. Idag tog jag lite sovmorgon men sen har det varit full fart fram till 20-tiden. Även om full fart för mig innebär att hoppa mellan olika arbetsuppgifter och inte riktigt bli klar med nån så snabbt som jag vill, haha. Det är ödmjukande att jobba bredvid så snabba och grymma yrkesmän, jag ligger i sånt lä alltså. Men jag gör mitt bästa och jag har ju faktiskt den ganska viktiga rollen att dokumentera allt och det tar lite tid det också.

Mina uppdrag den här veckan är att hårdvaxolja golv, hjälpa till med diverse bärande & flyttande av grejer och så den stora grejen för vintern – att fixa ved! Jag har sett fram emot riktigt härligt hugga-ved-träning de luxe, men pappa har köpt en vedklyv så vi får väl se hur fysiskt det blir. Kanske tar jag en del av veden med yxa bara för att.

I dag har det varit en mix av utomhusjobb och inomhusjobb. Vi har flyttat bastutunnan till sin vinterplats på andra sidan ladan, där vi nu har utsikt mot sjön genom det fina fönstret. Underbart! Grymma Särna-företaget PeRo, med grävproffsen André och Per har hjälpt oss både med att dra bastutunna med grävmaskin (måste vara första gången va?) och att fixa det sista med avloppstanken. Det blev några vändor med sandhämtning och en hel del finlir med grävskopan. Jag visste inte att man kunde göra så mycket precisionsjobb med en grävmaskin, det är häftigt att se.

flytt-bastutunna
Hur man flyttar en bastutunna del 1: snickra ihop glidvänliga medar av formplywood, montera under tunnan mha grävmaskin. Fäst draglina och börja dra mha grävmaskin…

bastutunna-flytta
Del 2: börja dra den. Som en jättestor och gosig pulka. Fick en helt ny upplevelseidé faktiskt. 

bastutunna-klar
Del tre – för den på plats mha precisionsjobb med grävmaskin. Nu är den på rätt sida av ladan och med rätt utsikt

pero-ab
Finlirarna Per & André från PeRo!

Vi har också (jag skriver vi men jag filmar mest och när jag försöker lägga mig i så säger pappa att jag ska vara försiktig…) lyckats baxa in en 350kg tung spisinsats (även det med hjälp av grävmaskinen faktiskt) i ladan, även om den sen också ska in i öppna spisen på något sätt. Även vedspisen är på plats i köksdelen.

spisinsats
Spisinsats på väg in

vedspis
Vedspis på plats.

Jag har ägnat större delen av dagen åt att hårdvaxolja golvet på loftet. Vi kör en olja med vitlasyr efter mycket om och men och misslyckad jakt på olja med mörkt pigment. Tanken var att golvet skulle ta upp färgen på bjälklaget, dvs mörknat trä, men det får bli vitt istället för att harmonisera med väggarna. Eller ja, det blir inte så himla vitt när man torkat av lasyren, hårdvaxoljan är rätt transparent. Jag ska ev köra en till omgång i morgon så kanske det blir något vitare.

Hårdvaxolja
Delen bortom det vita är avtorkad, den vita är under ”uppsugning”. Det gula i furugolvet tonas ju ned, men vi vill ha det lite vitare. 

Nu ska jag sova – man blir trött av att jobba en hel dag. I morgon hoppas jag få hugga ved! [:]

Vinterstängning och pepp för laduvecka

[:sv]Helgen är snart över och den gick himla snabbt för att vara så lugn. Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt och kryat på mig. I fredags började vi kolla på den här spännande serien (jag har en riktig True Crime-period just nu, och konsumerar både poddar & program på temat).

Igår åkte vi ut till Mormorsgruvan för att dra upp båten för vintern, något försenat. Den var full av vatten som var täckt av is och snö, men det gick ganska snabbt att tömma ändå. Klurigare var det att dra upp båten på land, eftersom sjön var så himla låg och det är väldigt stenigt och långgrunt. Men efter lite slit och kreativ problemlösning lyckades vi med projektet.

bat-gruvan
Något försenad båtuppdragning… 😛

skotta-gruvan
Eric skottade fram lunchrestaurangen

lunch-gruvan
Vårvinterfeeling

Det var riktigt kalasväder igår och det kändes mycket mer som en härlig vårvinterdag än som en novemberdag. Vi satt i solen och njöt av vår medhavda lunch på bryggan, innan vi tog itu med arbetet. Riktigt härligt, när jag blundade kunde jag låtsas att jag satt i en skidbacke eller på en skoter på en is i april. Enda skillnaden var att solen redan var på väg ner vid 15-tiden.

solnedgang-gruvan
 Tidig solnedgång. Men snart vänder det igen…

Idag ska jag packa för en vecka på vift – imorgon väntar gala i Stockholm (så kul att få gå på gala i jobbet!) och sen bär det av till Särna och årets sista arbetsvecka i ladan. Jag är så jäkla taggad för den, för nu ska det mesta bli klart av de stora grejerna. Kök, vedspis, badrum och öppen spis. Det sista med avloppet ska fixas också så vi får hoppas att vårt isoleringsjobb senast gjort susen så att det inte frusit där det ska grävas och täppas igen. Förhoppningsvis kan vi efter den här veckan börja inreda på riktigt och faktiskt bo och vara där. Det känns nästan overkligt!

Har du något du ser fram emot i veckan?  [:]

[:sv]Bygga om en lada – the thrilling vatten & avloppsinlägg[:]

[:sv]Det här med att bygga om en lada är inte bara inredningsporr med charmiga detaljer. Den här veckan har vi dragit in avlopp, vatten och el till ladan bland annat och även om det låter väldigt trist så känns det jäkligt häftigt. Det innebär att det börjar bli en bostad av vår lada och jag kan knappt fatta det!

Förra sommaren kändes det så långt bort, när jag och pappa började förbereda arbetet. Vi hade diskussioner om hur mycket tid vi kan lägga där och tanken var då fortfarande att vi skulle göra det mesta själva. Tidshorisonten landade på runt 10-20 år när vi gick igenom allt arbete och lade det mot korta semesterveckor och enstaka arbetsveckor under året. Jag blev tung i hjärtat och drömde om lottovinster och mailade Ernst (utan resultat). Det är inget litet projekt att forma om en gisten, delvis rutten lada med glipor mellan plankorna, till en plats där en kan laga mat och hålla sig varm i 30 minusgrader.

Sen bestämde sig pappa för att satsa helhjärtat och investera i en familjedröm och ta in hjälp, trots att det kostar. I september förra året åkte han upp med vårt dream team Tom, Darek & co för den första arbetsveckan och nu, ett år senare och totalt bara 4 hela arbetsveckor (iofs med 10-timmarsdagar), så börjar vi ana slutresultatet. Min drömplats på jorden. Det känns helt otroligt faktiskt!

Tillbaks till vatten & avlopp (min mest säljande mening ever?). Ett område där min kunskap begränsar sig till att jag förstår att vatten i kranen kommer någonstans ifrån och kiss & bajs helst ska försvinna när man spolar. Jag har aldrig haft hus och har därför aldrig behövt sätta mig in i det här med avloppstankar, pumpar, vattenledningar och grundvattennivå. Men nu har jag fått en liten inblick i det hela och vilken finurlig vetenskap det är!

Efter att pappa (som turligt nog jobbat hela sitt liv i byggbranschen) funderat och vägt alternativ så kom han fram till en bästa möjliga lösning. Vi har diskuterat att ha allt från mulltoa och duschkabin i icke våtrum till att installera en egen avloppstank och ha fullt fungerande våtrumsbadrum. Vi landade i det senare. Tanken är ju att vi ska kunna vara många där under 1-5 veckors tid och då blir det trist att tömma en mulltoa hela tiden. Och duschkabiner är svårstädade och tar mycket plats för liten verkstad.

Eftersom ladan ligger lite lägre än boningshuset och inte särskilt mycket högre än Österdalälven så finns översvämningsrisk. Det har varit år då båten legat vid ladans nedre väggända, för att vårfloden gått ända upp. I framtiden får vi tyvärr räkna med att högre vattennivåer än så kan förekomma och det gjorde att vi funderade på en lösning där avsloppstanken skulle ligga utanför det nuvarande boningshuset med en stark avloppspump, för att den inte skulle flyta upp eller läcka ut i grundvattnet. Men efter att pappa dykt ner i grundvattennivåer och förankringsaspekter så kunde den ändå grävas ner strax ovanför ladan. Pappa har valt en stor jäkel, eftersom stora sällskap lämnar efter sig en del avfall.

bygga om en lada
The mighty mighty avloppstank

Farfars gamla snillrika konstruktion från 50-talet har kopplats ihop med denna moderna. Han gjorde en avloppstank som läcker lite till jorden utanför, vilket ger bra, bördig jord.

avloppstank
Den gamla tanken får numera sällskap av ledningen från vår nya tank. Med värmekabel tejpad runt för att undvika frysning.

dra avloppsledning
Pappa preppar för ledningen med sand och sedermera frigolitbädd (jag gjorde samma jobb för vattenledningen, ger bra ryggträning!). Vår grävhjälp från PeRo i Särna är f.ö. sjukt proffsig och kan plocka upp småsten med skopan med en precision som om det vore hans hand. Coolt att se!

bygga om lada
Ungefär där frigoliten slutar har vår tank grävts ned. Uppe bredvid boningshuset är den gamla tanken.

Vi har dragit vatten också. För mer än hundra år sedan har våra arbetsamma förfäder grävt på skrå väldigt smart. Från höjden ovanför huset har en grävd bäck lett vatten från en egen källa ner till gården. Det har runnit oavbrutet sedan dess och jag minns hur roligt det var som barn att leka med ett av utloppen som går till fiskdammen. Vårt vatten här är det godaste dricksvattnet jag smakat, det är precis som vatten ur en fjällbäck.

Det vattnet går numera till en vattentank som pappa grävde ner för 25 år sedan, när det krävdes lite rörbyte och omledning. Från den tanken har vi nu dragit vatten även till ladan och passade på att rensa 25 års slam i botten som nu blir världens bästa odlings- och maskjord.

vattenbrunn
Den svarta högen till höger är 25 års slam från vattnet.

avloppsbrunn
Här vill man inte blir kvarglömd på jobbet!

lada-gravmaskin
Bakom grävmaskinen är vattentanken och så har vi grävt för ledningen till ladan tvärs över gården.

vatten-lada
Och här går det lyxiga vattnet in till ladan. Och jag har varit med och hjälpt till att dra det – så kul!

pappa-andre
Två nöjda grävare! Grävproffset André bor dessutom på en granngård, så han tar bara grävmaskinen hem på lunchen!

Hela tiden genom det här arbetet så slår mig två saker; 

  1. Hur svårt det måste vara att driva och planera ett sånt här projekt själv som helt okunnig i byggbranschen. Att pappa kan så mycket efter 45 år i branschen har sparat mycket tid och pengar i det här arbetet.
  2. Hur otroligt imponerad jag är över våra förfäders hårda och gedigna jobb med att bygga det här före oss. Överallt ser vi bevis på deras snillrika lösningar, yrkesstolthet och håra, hårda jobb. De hade inga skruvdragare, inga spikpistoler och de köpte inte panel och färdigfasade golv på Beijers. De sågade ner träden, hyvlade fram planken och i vissa fall gjöt de spikarna. Och ändå är allt så jäkla fint gjort. Det är rörande.

Jag ser redan fram emot nästa arbetsvecka. Förhoppningsvis får vi till ännu en i höst, men våra briljanta byggmästare är tyvärr väldigt bokade, så det kan bli efter årsskiftet. Jag hoppas på det förra![:]

Volvo v60

[:sv]Ladurenovering: en spontan kakeltripp och en Volvo V60-crush[:]

[:sv]Jag är i Särna! Det är arbetsläger i ladan den här veckan och jag sörjde över att jag pga jobb mitt i veckan hade svårt att åka upp. Men så ringde pappa sent i torsdags kväll efter vår spelning* och smörade. ”Vad kul att du ska upp, jag saknar dig” osv. ”Vad har du glömt?” frågade jag och pappa medgav att de kunde ha räknat lite fel på kakel till badrummen.

”Jag kan teoretiskt sett åka upp, men jag har bara klänning & tajts och ingen bil” sa jag. Jag var ju på jobb i Sthlm och hade bara tagit med tandborsten för eventuell övernattning. Men – allt går som bekant att lösa!

I går morse blev det klart – pappa hade bokat hyrbil och lagt undan 200kg kakel (”vi har räknat liiiiite fel” – jo, jo) och efter en härlig kompisfrukost gick jag till Hertz och plockade ut min drömbil, en Volvo V60. Jag har i några månader gått och suktat efter leasingbil och den jag allra helst vill ha är V60. Och nu är jag ännu mer övertygad. Jävlar vad rolig den är att köra och så galet snygg dessutom. Jag är KÄR! Så fort jag tar in en till kund så ska jag banne mig fira med en bil!

Volvo v60
Whats not to love? Det är en miljöbil också. <3

freedom
 Jag älskar att hoppa in i en bil och köra iväg på spontana äventyr såhär. Friheten!

Jag stannade till och fotade den vackraste rastplatsen jag vet – strax efter Trängslet-dammen.

Trängslet
Längst bort i bild syns dammkonstruktionen.

Jag kom fram till Särna vid 18-tiden och gick raka vägen in i ladan. Eller ja, först var jag tvungen att smälta och forcera detta…

ladan-gravning
So this happened…När vuxna människor har stora leksaker kan det bli lite stökigt…

gravjobb
 Det är avlopp och vatten till ladan som ska dras här.

Väl inne i ladan noterade jag som vanligt stor förändring efter att killarna varit här några dagar. Tom höll på med vårt blivande hallgolv, en skorsten murades, bjälklaget har oljats och balkongdörrar har satts in. Loftet kommer lätt bli den absolut favvoplatsen…

laduprojektet
Blivande hallgolv med golvvärme. Perfekt för gnistrande kalla vintermorgnar!

lada-loft
Jag har tyvärr bara med mig kompaktkameran pga skäl, så ursäkta bildkvaliteten, men det här loftet kommer vi slåss om! Helst vill man ju sova där, till ljudet av brasan nedanför…

lada-utsikt
 …och vakna på morgonen med den här vyn från balkongen!

Lyckan som sköljer genom mig varje gång jag kommer hit och vi jobbar med vårt projekt, ja den slår det mesta. Jag älskar denna plats så mycket och jag är så otroligt glad att vi drog igång det här. Det blir så jäkla bra!

Just precis nu har det gått ett år sedan vi började ordentligt. 4 arbetsveckor totalt och allt det här har hänt. Det är ju smått otroligt!

Jag tänkte bjuda på lite mer bilder och film imorgon, men nu måste jag sova. Klockan sju kommer grävproffset för att sätta avloppstanken på plats bland annat. Jag? Jag ska givetvis måla!

* Jag sjöng på en scen igår. I ett band. Och låtskrivaren kom och kollade. Det var stort! Men det får jag berätta mer om längre fram![:]

[:sv]I natt kommer jag drömma om Falu Rödfärg[:]

[:sv]Aaaaaaaaaah. Jag har gått en rond med Falu Rödfärg och känslan i kroppen just nu är total mörhet och huvudet är inte långt efter. Jag hade tänkt skriva klart min pågående inlägg om det här med att jobba, men jag är alldeles för trött, pga just jobb.

Klockan 9:30 idag började jag måla och med kortare avbrott för lunch och ett spöregn så har jag hållit på hela dagen, ända fram till klockan nio. Och jag har faktiskt njutit hela vägen.

I morgon åker vi hem och jag hade bestämt mig för att få klart den ena långsidan av ladan. Jag har skrapat halva, målat nästan hela två gånger med Falu Rödfärg och så har jag målat vindskivan och takbräderna och dörrlisterna med vit färg. Självklart ska vår lada vara röd med vita knutar, vad annars i Dalarna?

Det är tidskrävande arbete det här och det blir många turer upp och ner för stege och byggställning. Först skrapa (med stålborste) nedtill, sen klättra upp och skrapa upptill och börja måla. Sen måla nedtill, flytta ställning och repetera. Sen göra om allt ett varv till.

Till detta kommer regnskurar och förvirrade getingar som inte längre kan flyga in där de brukar och istället samlas upp och hovrar, som bilar vid en olycka i Stockholm. Värsta kön blir det! Som tur är så blir det inte aggressiva, utan just förvirrade. men när det är 35 vilsna getingar som surrar runt öronen så är det inte helt bekvämt att stå där under vindskivan och måla bräder…

Men, nu är den långsidan klar, med undantag för listerna runt den gamla dassdörren och det nya partiet som måste målas med en annan typ av färg. Falu rödfärg kan bara användas på obehandlat trä och den här panelen är grundmålad i vitt så det var en liten setback. Som tur är finns Falu rödfärg även i det utförandet och förhoppningsvis blir det samma nyans med den.

Nu ska jag gå och lägga mig med den fenomenala känslan av att ha ett redigt dagsverke i kroppen och det allra bästa är att jag kan gå ut i morgon bitt och se resultatet av det. En (nästan) färdigmålad långsida i rött & vitt. Jag kommer sova väldigt gott i natt, det är jag säker på.

ladan-upptill
 Kortsidan målade Jonny förra veckan (med en jättelång stege) och här på långsidan syns en del av mitt dagsverke!

lada-nedifran 
Penslarna i vätska och färgburkarna instoppade. Jag var tvungen att beundra mitt verk litegrann. Men jag kommer sakna den vackra, glödande bruna färgen som skymtar på kortsidan. Just den kortsidan är extra vacker, särskilt i kvällssol. Nästan så jag ska försöka övertala pappa att spara den…

lada-nedtill
 Den vita delen av väggen är ny, eftersom stockarna var ruttna där och inte kunde räddas. Det kommer kanske se lite knasigt ut även när det är rödmålat, men det är också vårt bidrag till en lada som påbörjades för flera hundra år sedan (den del som slutar vid knuttimret), och kompletterades 1928 (med delen längst ned och längst upp som syns på översta bilden). Som ett gemensamt projekt över många generationer. Det känns ändå lite fint tycker jag.[:]