En vardag

En vardag

När jag valde att lämna staden för landet så hade jag framförallt en annan vardag i sikte. En där jag har tid. En där jag är ute. En där jag får jobba med kroppen, lära mig nya saker och framförallt, en vardag som tar mig tillbaks till det enkla – de basala sakerna som är lätta att ta för givet i en lägenhet i storstan.

I min nya vardag ingår fortfarande att jobba framför skärm, att handla mat och att fundera över ekonomin. Men i den finns också att skotta snö, hantera en vårflod och att laga saker. Att bit för bit försöka bygga en trivsam gård och se till att den är levande.

Det är nog det där sista jag uppskattar mest att lära mig mer om. Att kunna odla, att förstå årstidernas omutliga påverkan på livet och att lära mig klara av saker jag inte gjort förut.

Häromdagen var jag ute och jobbade i flera timmar. Jag krattade upp jorden nedanför ladan efter vårflodens framfart. Jag sådde frön för blomsteräng, krattade grus på gården och vattnade betongen till det framtida garaget. När dagsverket var gjort gick jag nerför ängsvägen till sjön. Lyssnade på allt majliv och njöt av att ha stranden tillbaks.

Vår strand, på vår gård. Mitt paradis på jorden. 

Vatten – byn är full av vatten

Vatten – byn är full av vatten

Hur det går med vårfloden? Jodå, den frodas och mår. Det har bara stigit och stigit och ja, det kommer fortsätta så några dagar till. Hjälp! I går uppgraderade SMHI till en Klass 3-varning, just när min granne Stig hade berättat att stigningen minsann avtagit och jag började andas ut.

I dag väntas nämligen kraftigt regn vilket i sig ger mer vatten (såklart) men det ger också snabbare snösmältning och tillsammans blir de ett Dreamteam i vattenflödesbranschen. Rätt otajmad monsun måste jag säga.

Kvällen den 7 maj

Eftermiddagen den 10 maj. Jag kom inte ens ner till samma plats med kameran 🙂

Just nu är vattenståndet ungefär precis så högt att jag är inringad av sjön med en marginal på ca 50 cm. Onödigt nära tycker jag. All lågmark runtomkring är vattenfylld och ängarna är nu en del av sjön. Men sjön är väldigt stor nu och en höjning på 50cm runtom kräver en hel del. Som vår snickare Gillis sa idag när vi funderade på att plasta in delar av fasaden;
”Det är mer än tre hinkar”. Han var inte orolig, vilket ju var skönt, haha.

Det är häftigt att uppleva, men f*n så nervöst också.  Jag vaknade i morse av att jag drömde att jag vadade i vatten på hela gården. Man kan säga att vårfloden också översvämmat min hjärna de senaste dagarna.

Ser ni slogboden och den nedersta trädlinjen runt viken? Där slutar sjön i vanliga fall.

Jag är omringad av vatten och skräp!

50 centimeter. Det är min magiska siffra den här helgen. Måtte det inte stiga mer än så. Inte mer än tre hinkar!

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

När jag körde ut på bron över Österdalälven insåg jag att det är ingen vanlig vårflod i Särna. Särnsjön var inte så långt ner under bron som den brukar vara och det var ett helt nytt landskap jag kom hem till. Den första maj åkte jag söderut och då var stranden hemma vid sjön där den brukade vara. På Valborg gjorde vi eld därnere och njöt av att sjön började spegla himlen igen.

Ikväll när jag kom hem, sex dagar senare, hade strandlinjen krupit upp nästan hela vägen till ladan – alltså ungefär 50 meter högre upp än vanligt. Vår äng ner mot sjön ligger pyrt till vid vårfloden och det godkändes och signerades av min farfar inför bygget av Trängsletdammen på 50-talet. Han fick ersättning för det hela så det är ingen nyhet att vi ibland kan ha båten förtöjd utanför dörren i stället för nere vid slogboden, men det är inte ofta det händer alltså.

Vägen ner mot sjön – i vanliga fall

Ikväll såg den ut så här!

Jag tycker det är så häftigt att för första året få uppleva alla årstider här – och i år är de ju extra allt! Vinter var mer snörik och kall än på många år och våren nu verkar bli rätt speciell den också. Det finns en gammal bild nånstans där farmor står vid båten, som är förtöjd uppe vid ladan. Jag minns att jag har tittat på den och häpnat över hur hög sjön kan bli, men det var ju liksom en extrem vårflod nån gång på 70-talet.

Nu är strandlinjen nästan där den var på den bilden. Häftigt att få uppleva och ganska så nervöst. Det är ju långtifrån all snö som smält så vi vet inte riktigt var det här slutar – jag kanske kan köra isbad framför brasan i vardagsrummet om några dagar.

Baksidan av ladan – sjöutsikt har fått en helt ny innebörd här! I vanliga fall är sjön nedanför tallarna bakom rishögen. Tur att vi dikade ur och gjorde en ny damm, annars hade jag nog stått knädjupt i vattnet på den här bilden.

Om sex dagar ska bygget starta här är det tänkt – men om vattnet stiger mer måste vi omboka allt.

I morgon ska jag gå ut och mäta hur högt vattnet stigit från pinnen jag satte vid vattenkanten idag. Redan nu har det stigit runt 5 centimeter, så vi får se hur det här slutar.

Hur är det där du bor? Full sommar eller är du också mitt i vårfloden? 

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Jag är just hemkommen från sex dagar av full sprutt under en turné som gick mellan Särna-Stockholm-Göteborg-Stockholm-Sandviken-Särna. Den har också innehållit allt från uteserveringspremiär och (två) födelsedagskalas till två dagars filmjobb, poddande, välbehövt frisörbesök och lägenhetsrensning innan jag kunde krypa ner framför brasan i ladan igen klockan 22:30, med lugnet och tystnaden utanför. 

Det är något inbyggt speedat med vårmånaderna, eller hur? Trots att jag har ett kopiöst mycket lugnare liv än för fem år sen, så verkar det på något sätt alltid bygga upp till grand finale i april-maj-juni innan sommarstiltjen sätter in. Som om allt och alla vaknar till liv och känner att nu, nu ska det ske. Nu har jag återhämtningen på plats och grejar rejset utan större problem, men jag kan undra varför det går från noll till hundra den här tiden varje år? 

Just nu har jag mycket på dagsschemat: allt från betalt och ideellt jobb och byggstart av lada #2 (att bygga hus, det är inget en snyter fram!) till att fylla jämna år på det sätt jag vill (har inte en aning om hur ännu, med 5 veckor kvar).

Syrran & jag efter en riktigt bra helg för vårt drömprojekt! Och japp, hon ärvde allt drömhår 😛  Foto: Ola Christoffersson

Stockholm <3 Uteserveringspremiär den första varma kvällen, med fint häng, är väl ändå det mest cityhärliga man kan göra? Jessica, Åsa, Sara och Saras kille stod för årets utepremiär.

En Katt i människokläder. Det var overkligt att ha klänning och öppna skor efter sex månader i ullunderställ och skoteroverall. Overkligt och alldeles, alldeles underbart! Foto: Sara Rönne

Jag har några dagar här hemma nu, innan jag åker söderut igen. Då väntar en resa till Frankrike med mina barndomskompisar, där vi ska fira lanseringen av oss själva i version 4.0. Det blir asgrymt! Jag ska bara hitta mitt pass först…

Har du också svepts in i vårfloden eller taggar du ner inför sommaren? 

Amanda – mitt andra syskonbarn – som fyllt 9. Firandet sammanföll med årets andra sommarkväll och vi åt middag på uteplatsen klockan 20:30. Jag älskar vintern men ljumma sommarkvällar alltså. Också älskvärda. 

Säg hej till Leo – mitt senaste syskonbarn. Min syrra & hennes man är verkligen bäst på att leverera gulliga varelser att älska loss på!

En helg för kontrasterna

En helg för kontrasterna

På 24 timmar har jag åkt från droppande vårvinter rakt in i spirande vårgrönska. Det är som en timelapse-resa genom årstidsskiftet och just nu susar tidiga vårtecken förbi utanför tågfönstret.

När jag lämnar byn försöker jag alltid att få in så många grejer som möjligt i ett besök.
Sent igår kväll kom jag ner till Stockholm och mitt home away from home hos syrran och nu väntar några dagar på turné.

Torsdag

I dag åker jag till tur och retur till Göteborg och gör lite filmjobb för en kund. Förhoppningsvis kan jag sladda direkt från Centralen till en uteservering i kväll (litar inte riktigt på att tåget anländer när det ska dock). Sen blir det hotellnatt i stan faktiskt.

 

Min och Saras takbarssafari förra året. Kan inte fatta att det är uteserveringsdags igen. Hur jäkla snabbt gick den här hösten & vintern?

Fredag

ÄNTLIGEN har jag bokat en frisörtid! Sist var nog i…december kanske? Much needed alltså och skönt att få gå från skogstroll till människa igen! Har också bokat en ansiktsbehandling och tänkte strosa lite på stan och luncha med mina pirater innan det blir kalas hemma hos syrran. En sån där riktigt härlig cityfredag som jag kan sakna med stadslivet.  Tur att jag kan få dem ändå!

 

Lördag

Det blir nog en city stroll innan jag åker till Sollentuna för helgens andra födelsedagsmiddag, hos min barndomskompis Lisa. Blir en sleep over också, det är ju skitmysigt! Kanske får jag in en skogsjogg på Järvafältet om förkylningen är väck. Det blir faktiskt joggpremiär för i år i så fall!

Eventuellt stannar jag kvar i stan till på måndag och skiftar till sommardäck (what?!), sen åker jag norrut igen med ett stopp hos mammas kusin i Sandviken.

Mitt cityjag får sin dos i helgen och sen får min inre skogsmulle återgå till lugnet. Russin i kakan och det där ni vet 🙂

Vad gör du för kul i helgen? 

Semi-filosofisk fredagslista

Semi-filosofisk fredagslista

Jag har transporterat mig ett gäng mil norrut och landat hos Sara i Åre. En helg med jobb, snöskor & bubbel väntar. Angeliqa är här på en egen workation för att tanka lite fjälluft, Katrin är här och Annie tog tåget upp idag.

De flesta av oss är egenföretagare och får på det här sättet hänga med kollegor och bolla business & framtidsplaner och varva det med fjälläventyr med kompisar. Förbaskat bra!

Jag och Sara började morgonen med en jobbfrukost i lugn och ro hemma. Som så ofta när vi hänger så hamnar vi väldigt högt och väldigt lågt i våra reflektioner. Vi halvfilosoferade lite över morgonkaffet och det resulterade i en Semi-filosofisk Fredagslista. Jag ställde 5 frågor till Sara och hon ställde 5 till mig. Läs Saras svar på mina frågor här!

Du har en oväntad relation med annat än människor. Vad är grejen med det? (Visa minst tre exempel i bild)

Jag fattade rätt snabbt att en av de ”andra sakerna” som Sara syftade på var Städjan. Det är nästan så att jag tänker på henne som en människa, men det är ju faktiskt ett fjäll. Åh, vad jag älskar det fjället. Haha. Städjan har fascinerat mig sen så långt tillbaks jag kan minnas. Klammern, som alltid vakat över byn i bakgrunden. Vad grejen är kan jag nog inte beskriva, men berg generellt och Städjan i synnerhet slår an något djupt i mig. Det är väl inte någon som är oberörd av berg, eller hur?

Det andra exemplet får nog bli deppigt vackra betongstrukturer. Ja, det är skitmärkligt för en som gillar vildmark, men det är ju något med kolonner i rad och grå betong som tilltalar mig. Jag är ett litet weirdo helt enkelt.

Det tredje exemplet lär ju bli fåglar. Jag är inte en ambitiös fågelfotograf, men av någon anledning har jag alldeles för många bilder på framförallt cityfåglar för att jag ska kunna förklara bort det. Jag blir väldigt glad av fåglar. Det är väl självklart?

Vad är den första tanke som dyker upp hos dig när du hör ordet kärlek?

Livet. Jag är jättekär i livet. Cheesy men sant!

 

Hur blir man en bra vän med dig? Hur många vänner kan man ha egentligen?

Jag tror jag faller för witty humor, positivitet och stora hjärtan, både vad gäller vänner och kärlekar. Jag är rätt så öppen för nya bekantskaper, tjej, kille eller bakgrund spelar inte så stor roll, bara man är snäll och öppen i sinnet. Det kan dock ta ett tag innan jag blir riktigt nära med någon och det beror nog mest på att jag kan vara smygblyg.

Jag önskar att man kunde ha många nära vänner, men det är ju faktiskt svårt att hinna underhålla nära relationer i obegränsad mängd. Något som blir väldigt påtagligt när man flyttar och är dålig på att ringa & messa dagligen. Jag vet inte, men kanske 2-5 riktigt nära vänner, 5-10 närmre vänner och så ett gäng bekanta?

Vilken är den bästa sociala medieplattformen för vänskap – och varför?

Trots att jag hyser en viss skepsis till fenomenet så får jag säga att facebook är den plattform som jag använder mest för att hålla mig uppdaterad, slänga iväg snabbchattar i eller samordna events med. Baksidan med att allt händer där är väl att det kan bli många smatterkonversationer parallellt att jag blir yr, inte hinner läsa ikapp allt eller svara på allt. Känns det igen?

Det jag egentligen tycker är bäst – näst efter att ses på riktigt då – är att ringa och ha gott om tid att prata. Inte alltid prata länge, men ha tid liksom. Eftersom hela världen, inklusive jag själv, numer är telefonskygg så blir det inte så ofta. Jag pratar helst i telefon med vänner när jag kör bil, men då är ju oftast alla andra på jobbet eller mitt i middagslagandet, så det är rätt sällan nån som svarar faktiskt. Haha.

Vad skulle du svara på de här frågorna? Svåra, eller hur?