Jag skrev ju om det här med att ge sig själv lite mer första gången i livet för ett tag sen. Då var jag i Lofoten och var mitt uppe i första gången att resa med husbil. Det var inte självklart att vi skulle resa just på det sättet, men ibland faller liksom bitarna på plats i rätt tid.

Vilket boende passar oss?

Vi kollade runt en del på (rätt dyra och för oss ”felplacerade”) boendealternativ först, men landade inte riktigt. Det kändes som en utmaning att tvingas bestämma alla var/när/hur i förväg. Hur vi skulle lägga rutten, hur länge vi ville bo var och så. Tält kändes inte optimalt heller, men idén med bring your own boende lockade. Då kom vi på det. Vi borde såklart testa husbil! Är det någon resa där det passar så är det ju en där man verkligen vill utforska en ny plats och åka runt en hel del. Det finns ju inget bättre än när det dyker upp lokala supertips och oväntade guldkorn och en faktiskt har utrymme för spontanitet.

Vi kollade upp olika alternativ och hittade bland andra Touring Cars, som hyr ut husbilar runtom i världen. Det föll sig så lyckat att de behövde miljöbilder från bland annat Norge med en ny husbilsmodell och gärna lånade ut en av sina Hobby-campers till oss eftersom vi skulle till Lofoten.

Pirriga på väg!

Lunchpaus i norra Sverige

”Störst av allt är friheten” – fördelar att resa med husbil

  • Alltså friheten. Jag älskar känslan av att vara på väg på äventyr, utan krav eller tider att passa. Det var den känslan som var bäst med den här resa/boendeformen tycker jag. Självklart hade vi övergripande tider att passa, men vi kunde stanna på vackra platser och äta lunch, ändra oss längs vägen och övernatta bekvämt mitt i ingenstans om det behövdes. Vi hade ju både boende, mat och all packning med oss hela tiden. Och toalett!Jag gillade verkligen den känslan och skulle vilja göra en riktig rundresa i Sverige också. Jag tror det är ännu enklare här att hitta vackra ställplatser (kombinationen höga berg och smala vägar gör att det inte går att stanna till lika enkelt i de delarna av Norge är min känsla).

  • Äventyrskompatibiliteten – krångligt ord, men sant! I en vanlig bil med tre personer får en ofta banta ner packningen för att få plats. När en reser med allmänna färdmedel och ska bära allt själv får den gärna bli ännu mindre, för att inte tala om vandring, som jag gillar. Då vill en inte ha onödiga gram och skrymmande prylar i ryggan.

    Nu kunde vi ha med oss klotgrill, muurikka, vandringskängor, SUP-bräda (jo, Sara hade med sin, men vi använde den aldrig) och bäst av allt: alla våra foto- och elektronikprylar. Allt fick plats och vi behövde inte släpa allt in och ut ur stugor och hotellrum. Även om jag gillar de andra sätten att resa jättemycket så var det härligt att ha det såhär i en vecka.

  • Ekonomin. Jag ska inte säga att det är billigt, men det finns såklart ekonomiska fördelar när en kan bo i sin bil och ha självhushåll. Husbilar är dyra investeringar har jag förstått – den vi hade, som i och för sig var en stor och välutrustad Deluxe-modell, går loss på 780.000 kronor ny. Inte gratis och kanske inte en så klok investering för den som inte vill resa mycket på det här sättet.

    Jag tror det handlar mer om att det blir en livsstil och att det då kan gå jämnt upp på sikt.Annars kan du hyra husbil en vecka och beroende på modell och säsong så går väl de flesta på mellan 8-15tkr/vecka. Bränsle tillkommer (vår bil drog ca 1-1,3 liter/mil), gasol, campingavgift och så självriskreducering (vi lade 2800kr för att få ner den till mellannivån – det kan bli väldigt dyrt annars).

    Men – säg att ni är 4-6 personer så blir det ändå rätt prisvärt. Genom att planera och handla all vår mat i Sverige sparade vi många slantar på restaurangbesök och höga livsmedelspriser i Norge. Eftersom vi hade både kyl & frysfack och gott om förvaring så kunde vi ha med oss allt hemifrån och bara komplettera med smågrejer.

Husbilsliv deluxe!

Är det bara härligt med husbilssemester?

Håller du inte alls med Karin Boye om att det är vägen som är mödan värd? I så fall ska du nog undvika att resa med husbil en längre tur. Det finns såklart några baksidor, men som med allt så handlar det ju om smaken och baken och det där.

  • Det tar tid! Vi plockade upp vår husbil i Stockholm och det är ju en bit till Lofoten. Ungefär 130 mil mellan Stockholm och Moskenes, där vi landsteg. Husbilar får generellt inte köras snabbare än 80-100km/h och de är inte gjorda för kaxig kurvtagning (förlåt Sara & Katrin för en och annan överskattning i början av resan, haha).

    Jag tror det handlar om att ställa om från transportmode med snabb bil till resemode. Och vägen är en himla fin del av resan, extra mycket så i Norges mäktiga landskap.Skulle jag göra om samma resa skulle jag dock förlänga den – vi hade bara 7 dagar totalt och ungefär 4 av dessa spenderade vi på väg till och från Lofoten.
    Nu hade vi otur och tappade en hel dag pga vägarbeten som gjorde att vi missade nattfärjan från Bodö, men jag hade gärna haft en hel vecka bara i Lofoten.

Helt okej transporttid ju

Fotostopp är ett måste ibland

  • Inte för den superbekväma – du måste tömma toalett och spillvatten och fylla på nytt vatten och sånt smått och gott. Men jag, som fick rollen som septiktank-manager, blev väldigt positivt överraskad över hur enkelt och fräscht det ändå var. Kassetten var enkel att ta ut och gav ingen insyn. Ut kom blått vatten som värsta tampongreklamen och helt utan doft. Det var ingen större fara tycker jag, men visst, alla gillar inte ”skitgöra”.

Sammantaget så gillade jag verkligen att resa med husbil – jag är ju en frihets- och äventyrsjunkie och jag tycker om att köra bil. Jag har redan börjat tänka på en längre tripp runtom i norra Sverige och så skulle jag gärna dra söderut och testa husbilslivet i både alper och på soliga stränder. Jag tror också det är riktigt grymt att hyra en husbil i lågsäsong – tänk att parkera vid havet en blåsig novemberdag, ta en promenad och göra en brasa på en milslång, öde strand!

Är du sugen på att testa? Eller är du redan en inbiten husbilsfantast som de här härliga experterna?