Det är något visst med att gå på upptäckarstråt och inte veta vad en ska få se och var en hamnar. Det här går ju att göra på platser som redan är bekanta också. Det är nästan ännu mer spännande, att ta helt nya vägar bortanför de en alltid tagit.

Det bestämde jag mig för att göra i lördags kväll. Det såg ut att bli en så fin kväll och solnedgång och jag ville röra på mig. Precis som det här med att transportlöpa någonstans, så tycker jag att upptäcktsfärder är ett ypperligt sätt att göra en prommis eller en löptur lite roligare.

Jag gick upp mot Ögånäset, där vår gamla sommarstuga står och där vi oftast bodde förr. Pappa timrade den när jag var runt 2 år, så den har hängt med ett tag. Jag tog först skogsstigarna där vi brukar rida på somrarna, och gick längs med Ögåns utlopp i Österdalälven.

Sen svängde jag av på en annan grusväg och tog mig genom skogen mot stugan. Det är ju rätt så bart i skogen men det var ändå några utmanande snöhögar här och var och där jag alltid tänker att en arg, nyvaken björnhona ska hoppa ut. Fast de redan har vaknat.

Sen blev det lite nostalgitrippande runt vår och de andra stugorna däruppe på näset. Pappas bror har en stuga bredvid och vi kusiner sprang däremellan och gjorde små stigar som knappt syns längre.

Vår fina stuga i skogen. Funderar på att fixa till den lite, den är otroligt mysig.

Den står sig ändå, även om den skulle behöva mer kärlek än den får idag. Jag och Eric gjorde en superröjning sommaren 2014, men sen dess har den bara varit utlånad några gånger.

Sen gick jag genom skogen ner till ”stranden” – och där minns jag knappt att jag varit någon gång alls. Vi hade ju vår badplats hos farmor och farfar och jag tror aldrig riktigt vi hängde vid vattnet här vid stugorna. Jag gick en bra bit norrut längs Österdalälvens strandkant och det var så vackert i kvällssolen. I sommar ska jag försöka hitta en kajak eller kanot till ett bra pris och försöka paddla en bit uppåt. Det är väldigt vackert längs älven, med fjällen som inramning.

Österdalälven norrut, mot Idre till.

Och söderut, med den fina träbron mellan Nordomsjön och Särna längst bort. Tänk att jag aldrig gått härborta förut!

En bättre lördagkväll! Jag gick längs vattnet tillbaks, innan jag vände in i skogen igen, tillbaks till ladan, brasan och en efterlängtad, god natts sömn.