Snön kom flygande emot mig när jag körde de sista milen mot Särna. Efter Älvdalen var vägen som orörd, med drivsnö och snötyngda granar som lystes upp av mitt helljus. Åh, det var magiskt, med snöandet, träden och känslan av att vara helt ensam på vägarna. Eller ja, jag var ju faktiskt det. Efter Älvdalen mötte jag inte en enda bil.

Jag vaknade i morse av snöröjning utanför fönstret och jag gick ut för att flytta bilen. Niklas, som satt i traktorn och som fixar snöröjningen på gården, berättade att han är min fyrmänning. När en bor i en liten by som både mamma och pappa kommer ifrån så är det inget konstigt – ändå blir jag lika glatt överraskad varje gång jag presenteras för en ny släkting. Det är så roligt!


Nyplogad gårdsplan – insnöad bil

När han åkt gick jag in och eldade loss – det var svalt i ladan – och sen åt jag en lugn frukost, packade upp min väska och kollade på småfåglarna. Efter lagom mycket kaffe gick jag ut.
Jag tycker om att ta en runda på gården när jag varit borta. Kolla vad vädret förändrat sedan jag åkte, om allt är i ordning och så går jag ner till sjön. Den bjuder alltid på en ny tavla, som en välkommen-hem-present.

Jag insåg att jag vaknat i Narnia, klädde om för en promenad och gick ut. Med risk för att vara tjatig – men som jag älskar att bo här. Det är så sanslöst vackert, rofyllt och naturnära.


Vyn som mötte mig utanför dörren. Vitt lördagsgodis!


En babygran med vinteroverall. Och så det där vinterljuset. Typ allt jag behöver i en bild.


Jag gick över sjön, in på våra skogsstigar och sen kom jag ut på den oplogade vägen som går till vår sommarstuga. Visst är den vacker? På vintern är det skoter eller skidor som gäller om vi ska dit.


När grannhuset ser ut såhär, då vet en att en bor bra! Pappas kusin har den här vackra gården som fritidshus (farfars syster bodde där förr). Grandungen bakom det stora huset döljer vår ena lada, som skymtar mellan träden. På ängen betar våra hyrhästar på sommaren. 


Vår väg var nästan smärtsamt vintervacker. Precis utanför högerkanten av bilden svänger man ner på vår gård. 

När jag kom hem fick jag världens fixarfeeling. Tror det var all vinter som fick igång mig, jag kände sån där Karl-Bertil Jonssonsk julharmoni, haha.
Först skottade jag upp våra gångpassager på gården, sen bar jag in tre säckar ved innan jag tog yxan och en säck och gick ut för att hugga grankvistar. Här skulle julpyntas!


Jag tände lyktan av bara farten. Gillar när det är mysigt både ute och inne!


Doften av gran alltså…Finns det något bättre jultjack? Hade en tanke om att klä det gamla vagnshjulet i grankvistar. Hur det gick får ni se senare…


Julskjortan på! 

Just nu kan jag faktiskt inte tänka mig en bättre lördag. Vinter, kroppsjobb, pyssel och brasa med julmusik. Jag vågar nästan inte skriva det, men fasen alltså, jag blir så lycklig av att bo här*!

*unjinx