Förra helgen blev det äntligen, äntligen av. Vi åkte upp till Särna och packade in oss i ladan för första gången. Det var inte mycket på plats – inga matstolar, ingen soffa, men fullt funktionellt. Efter ett år och tio månader – snabbare än väntat, men oj vad jag har hunnit längta ändå.

Så här såg det ut då när vi startade men vi började faktiskt planera det redan här – för mer än två år sedan.

Ungefär 7 arbetsveckor har det tagit, varav 5 med bygghjälp och 12-timmarsdagar, då vi jobbat väldigt intensivt. Och det är väl 1-2 såna veckor kvar, då vi ska fixa utsidan också – balkong, uteplats, byggröj och sånt så att vi slipper blicka ut över presenningar och frigolitsmul i sommar.

Den här helgen är vi framme vid det där stora målet och jag måste tillåta mig att bara fatta det. Vi firar vår första storhelg här, med fullt hus och allt igång. Det känns helt fantastiskt. Nu har vi även soffa, matbord och stolar och när eftermiddagen gick över i kväll fick jag och syrran några egna, lugna timmar när resten av högen var på skotertur och fiskade. Jag satte mig på ladans absolut mysigaste plats – i hörnet av soffan, med utsikt över brasan – och bara tog in det.

Vi är inte klara men vi är framme. Och det är nog mitt bästa påskägg nånsin!

Utsikten från loftet. Vi har en hård prestigekamp gällande köksön (som alla utom pappa vill förminska för att få plats med annat, som typ ett långbord och sånt. Vi kallar den numera för Kökskontinenten eller Kontinentalplattan. Den är enorm). Jag vill också slopa räcket som stör utsikten här, men pappa är av envist virke.

Soffan är på plats, men fåtöljer ska in också. Utanför fönstret syns ängen och Särnsjön.

Den absolut bästa platsen just nu. Farfars gamla hemgjorda bord får agera soffbord tills vi hittat rätt variant. Fint ju!

Glad Påsk från Särna!