In

Framme. Hemma.

Brasan sprakar och jag känner hur värmen sakta börjar sprida sig. Jag körde sent, lämnade köerna bakom mig och for ensam genom skogarna. På väg till den lilla by som råkade bli mitt rotsystem här på jorden. Vilken tur jag hade.

Här får jag en alldeles särskild ro. Här får jag en närhet till de jag saknar så mycket. Här finns mitt sammanhang.

När jag kom fram var det alldeles tyst. Bara månen lyste upp gården, tillsammans med den snö som ligger kvar. Jag stod där en stund. Tog in gården och tystnaden. Äntligen framme. Äntligen hemma.

Vedspis

Share Tweet Pin It +1

You may also like

Det börjar verka laduboende banne mig

Posted on november 16, 2016

Ännu en sommar i Särna

Posted on juni 21, 2017

Chasing sunsets och minnen av mamma

Posted on april 28, 2017

Previous PostWeekend i Vilnius - när fördomar kommer på skam
Next PostSom vanligt i Stockholm, men aldrig som förr

5 Comments

  1. Mari
    8 månader ago

    Åh, ser och låter så underbart <3

    Reply
    1. Katta
      8 månader ago

      It is! Så glad att ha den här platsen 🙂

      Reply
      1. Mari
        8 månader ago

        Förstår verkligen det 🙂

        Reply
  2. Katarina
    8 månader ago

    Åh. Efter helgens händelser längtar jag också ut även om jag älskar Stockholm. Men just nu skulle en stuga, jag och lugn och ro för att bara skriva vara det jag behöver.

    Reply
    1. Katta
      8 månader ago

      Jag förstår känslan precis. Imorgon åker jag upp igen för att få mer av det. Hoppas du får en skrivpaus på en lugn plats!

      Reply

Leave a Reply