Den spegelblanka ytan visar upp kvällens tavla – en evigt skiftande reflektion av himlen ovanför. Den är rosa, lila, blå och så den där ljusa, obestämbara bakgrundsfärgen, som bara finns en ljus sommarnatt i norden. Ingen mörk natthimmel i sikte och så kommer det förbli ett tag till.

Hela jag är en enda lyckokänsla. Allting ryms i mig ikväll. Förväntan och pirr. Vemod och andäktighet. Spring i benen och inre lugn. Allt på samma gång.

Vi har kommit till årets kortaste natt.Sommarsolståndet. Vändpunkten som jag längtat efter sedan den där långa, mörka natten i december. Som allting stegrats mot sedan dess. Nu är ljuset här och det är så flyktigt, så otroligt värdefullt för att det knappt går att blinka innan kvällarna är mörkare igen.

De ljusa nätterna är den stora anledningen att jag aldrig kan tänka mig att bo någon annanstans i världen. Jag är så otroligt glad över att vi får ha dem, häruppe i norr. De kommer till ett högt pris, men det är värt all strävan under de långa, mörka månaderna. Det här uppvaknandet som sker varje år är magiskt. Och det skulle aldrig vara detsamma utan dvalan.

Det är kontrasterna som gör livet. Nu går vi mot mörkare tider igen, men just därför är ljuset så extra magiskt.

 Den vackraste spegel jag vet

Den här kvällen <3

Mörkare än såhär blir det inte i natt

Livet!

Tack för den här dagen.

Har du passat på att njuta av ljuset inatt?