Search

[:sv]Jag åkte mot solen och tog mig dit längtan ville[:]

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /storage/content/62/190462/bucketlife.se/public_html/wp-includes/post-template.php on line 316

[:sv]Jonna Jinton är ute på en av mina drömresor just nu och jag tar lyckligt in varenda rad och bild hon bjuder på längs vägen. Hon har en bil och en riktning, inga tider, inga måsten, bara kameran och packningen. Och vägen. Min dröm. Och jag hade valt precis samma riktning, är det något som drar i mig så är det norra Sverige och alla upplevelser som finns där och väntar.

Det är något jag själv tänkt på att göra flera gånger, särskilt när jag åker bil med andra och ser något jag bara vill springa ut och fota eller utforska vidare. Men vi är alltid på väg och måste vidare.

Min egna mini-version av den här drömresan är att ta bilen och åka iväg här i trakten. Det spelar ingen roll att det är för en morgon eller kväll eller att det inte är långt, långt bort, jag får precis den där pirrande känslan av frihet och lycka som Jonna beskriver så fint i det här inlägget.

I förra veckan gjorde jag precis en sån tur. En av de där varma, soliga kvällarna hängde jag kameraväskan över axeln och stativet under armen och körde in i solnedgången. Helt själv, med en bra pod och utan krav. Åh jag blir pirrig bara av att skriva om det!

Jag stannade till vid parkeringen vid Svensksundsviken, en ny plats för mig som jag fått tips om, och välkomnades av ett böljande rapsfält i guldigt ljus. Jag blev så glad! Jag hade planerat att fånga ett rapsfält och här låg det serverat, i bästa möjliga ljus dessutom!

Sen vandrade jag vidare och hittade några fina platser längs stigen, men tog mig inte hela vägen till Bråviken. Jag var osäker på vägen och ville inte riktigt gå tillbaks genom en okänd skogsdunge i skymningen, men det får jag göra i soluppgång nästa gång och passa på att utforska området mer.

Den känslan som de här små äventyren ger mig är obetalbar. Och får mig alltid att påminnas om att livet inte ska vara en transport mellan de stora äventyren. Livet byggs av att ta in de små äventyren mer, skapa dem där man är, så ofta man kan. Hitta känslan som får hjärtat att slå och själen att jubla och ta sig dit längtan vill.

[insert]rapsfalt-solnedgang[/insert]

[insert]Katta-rapsfalt-solnedgang [/insert]

[insert]dream-forest [/insert]

[insert]skymningshimmel [/insert][:]

8 comments

  1. Jättevackra bilder och du har så rätt! Också de små äventyren räknas, och vi måste hitta dem och leva dem. För det är så vi lever. Och vet du? I sommar ska jag göra en liten resa i Norrland. Ska vandra under några dagar, i den norrländska vildmarken och mellan olika byar. Främst har resan dock väldigt personliga skäl. Det handlar om att slå ihjäl några gamla demoner. Men jag blir ändå pirrig i magen när jag tänker på det. Just det där med att vandra med ett mål men utan en tydlig plan fram till målet är något som verkligen tilltalar mig.

    1. Wow, det låter så himla spännande, och så bra!! Hit them where it hurts!

      Det är verkligen en härlig frihetskänsla i det. Kravlösa äventyr är livet!

  2. Det bästa är ju att åka runt med bil och inte ha en planerad rutt! Ännu bättre tycker vi att det är med husbil, då kan man till och med stanna och äta eller sova precis när man vill 😉 Vackra bilder för övrigt!

    1. Ja gud, det är ju verkligen det ultimata! Min kompis har skaffat husbil och de drar iväg på alla möjliga helgäventyr och längre semestrar. Verkligen frihet!

      Tack så mycket!

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close