Vid sju i går kväll upptäckte jag att nästan hela dagen gått utan att jag varit ute. Jag hade haft möten och jobbat och liksom inte kikat på klockan. Det är lätt att fastna ibland, särskilt när en har många olika grejer igång.

Jag slog igen datorn, bytte om till skogskompatibel outfit och gick ut. Lite lätt stressad av att en hel dag gått utan att jag andats frisk luft och rört på mig. Men så kom jag på mig själv, att det får vara så ibland. Jag ska ju bo här och jag kan ju inte ta mig ut på långa upptäckaräventyr varje dag. Inte om jag ska få annat gjort. Och kvällarna är långa och ljusa – jag hade två och en halv timme på mig innan solen skulle gå ned. I det bästa ljuset.

Lagom till jag gick ut upphörde snöblåsten och det blev en riktigt vacker kväll. Den dramatiska himlen höll sig på bildskönt avstånd och jag kunde njuta av kvällssol och en hel kör av fågelkvitter. Tillsammans med trädens sus och enstaka hundskall från byn på andra sidan var det allt som hördes. Älskar att få ha det så ibland.

Jag var ute i nästa tre timmar. Hur mycket jag än älskar vintern så är det svårt att slå de här långa, ljusa dagarna och kvällarna, man hinner så mycket mer. Jag hann försöka fota tranor som inte samarbetar och leta älg på kvällsbete. Och det var så vackert! Blev pirrig när jag tänkte på att den här byn ska bli mitt hem. Kunde inte låta bli att bygga mitt hus i fantasin och planera härliga äventyr med gamla & nya vänner.

Här kommer några bilder från en onsdagkväll jag kommer minnas länge.

En av de fina gårdarna i byn

Vägen till Nordomsjön

Särnsjön, med Särna på andra sidan

Särna kyrkaHär nere hittade jag tranor och färska spår efter älg…

…och en vacker, övergiven båt.

På väg hemåt vände jag mig om och möttes av det här. Helt magiskt vackert!

Fullmåne över SärnaSärna by i månsken, en ovanligt härlig onsdagkväll i maj.