Search

När jag började om i Prästbodarna

Jag for till Prästbodarna i vackra Älvdalen med känslan av att ha tappat bort en väldigt kär del av mig själv; mitt fotande. Det är inte lätt att vara människa och ibland kanske inte heller direkt svårt, men lite skavigt. Som när jag det senaste året faktiskt slarvat bort mitt fotande en aning.

Jag har fotat mindre – eftersom jag haft ett heltidsjobb – och jag har också förvirrat mig genom att kasta ut både gammal bekant utrustning och gamla bekanta arbetssätt. Jag har bytt från Canon till Sony (inte helt klar över vad jag tycker om det just nu) och jag har gått en halv bildbehandlingskurs. Nu är jag helt förvirrad med andra ord. Livet är helt klart enklare när man håller sina rutiner. Men – det kan också lätt bli stillastående då.

Åter till Prästbodarna och det som blev lite av en omstart. 

Efter mitt totala fokus på jobb de senaste månaderna så har jag tagit någon dag här och var för att få in lite ledighet igen och det är så jäkla skönt. Efter jobbet i torsdags åkte jag hem och packade om för en helg utan mobiltäckning, i Hannahs ljuvliga lilla fäbodstuga utanför Älvdalen.

Vi ville ha vildmark, eld, mysiga kvällar och utvecklande snack och det är faktiskt precis vad det blev.Tyvärr var inte Hannah själv med, men däremot Sara och Louise – och Iowa, en väldigt fin och välartad Malamute.  Vi dryftade allt från karriär till nära relationer och hjälpte varann framåt mellan dåliga skämt och sus i träden.

Jag fick till exempel ventilera min låga fotolust, mitt skrivande (som avtagit en del) och min borttappade bildbehandling. Och så fick jag hjälp och en jävla massa inspiration. Workations med såna här människor är raketbränsle.

Hur kan man inte bli inspirerad av det här?
Och av den här.

Kör du också fast i gamla spår ibland? Att pausa, byta miljö (vara bortom täckning) och få bolla livet och sånt som bildbehandling kan bli precis den gnistan du letar efter.

Har du kört fast i nånting just nu? Rota fram kalendern, ring dina mesta mentorer och boka in ditt nästa rebootcamp – nu!

11 comments

  1. Känslan av att komma loss ifrån något man kört fast i som man tycker mycket om, är oftast en jädra adrenalinkick. Och kanske resultatet till och med blir bättre i en nystart när något legat i dvala? Det hade varit gutt att få känna samma energi, inspiration och ork hela tiden, men livet ser inte ut så. Och då hade vi ju inte uppnått kickarna heller :)…
    Bilderna ser fantastiska ut!!

    1. JA, det är som att bli nykär liksom! Jag fick lite grymma idéer kring bildbehandling av tjejerna och så några timmar i en helt magisk sagoskog. Blev så väldigt glad att hitta lusten igen, där i skogen! Och det är ju alltid de där kontrasterna som gör det. How i love them <3 Tack snälla du!

  2. Jag skulle aldrig kunna sluta fota (det känns nästan tvångsmässigt ibland) men däremot gör jag det bara med mobilen numera. Jag har inte tagit fram digitalkameran sedan en julafton för några år sedan, och måste säga att fördelarna med mobilen: den finns alltid till hands, kan tas med även på t ex löpning och skidåkning och i gratis fotoapp redigerar jag blixtsnabbt ljus och färg, överväger nackdelen att det kan bli något bättre bilder i en kamera.

    1. Samma här egentligen! Men mobilen tycker jag inte om alls, det blir aldrig magiskt med den för min del och så vill jag ha mina olika objektiv liksom. Men det gäller att ta sig ut i vackert ljus och mäktigt väder och det är ju det svåra när en jobbar. Men nu kommer jag ha lite mer luft så jag hoppas på stjärnklara vinterkvällar och guldfärgade morgnar 🙂

    1. Du kanske också ska testa Elin Keros kurs? Den är väldigt bra och precis som hon skriver så täpper den igen luckorna för självlärda. Har inte gjort klart den, men det jag kikat på hittills har varit grymt bra!

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close