Search

[:sv]Signalfel – livet från den ljusa sidan[:]

[:sv]God morgon! Här kommer en rapport direkt från Stockholms Central, där ett signalfel gör att jag sedan 07:54 väntat på att rulla vidare mot drömmig helg i Åre.

Min morgon är strålande så här långt faktiskt! Det började med att jag gick hemifrån i rätt god tid, eftersom jag skulle kånka på tunga & otympliga väskor. Efter sådär 400 meter stannade jag med ett ”fan också”. Jag hade glömt datorn. Jag ska ju jobba på tåget och i morrn. Hilfe!

Vände utan att tänka och insåg det stört omöjliga i att springa med sagda väskor. Dumpade dem en bit hemifrån och sprang tillbaks. Återvänder och tackar stilla eventuella ärliga passerande som måste undrat över väskhögen som låg där.

Just när jag kommer kånkande med sådär 400 meter kvar så hör jag plinget om att tåget strax ska inkomma. Springsnubblar fram, den tunga väskan på ryggen glider ner, axlarna krampar, skidfordralet leker vägbom …Ser framför mig hur bommarna går ner och jag vackert får stå och titta på när tåget rullar iväg utan mig. Lägger in en extra växel och genomsvettig kryper jag på tåget just som de sista passagerarna gått in. Andas och high fajvar mig själv inombords – I f-n made it!

Inser sen att den där frukosten som ingick skulle hämtats ut (av mig) på Pressbyrån och intet finns att uppbringa på tåget. It dawns on me…jag ska åka ända till Gävle innan jag får en chans att äta eller få min morgonkaffe. Över tre timmar dit. Gah!! Anar en växande huvudvärk efter den oergonomiska språngmarschen med oergonomisk väska. Tänker att en kaffe hade suttit som en smäck. Men, tåget är i tid och jag är så lycklig att jag hann att inget kan dämpa mitt humör.

Precis när vi anlände Stockholm C verkar ett vad de kallar ”massivt signalfel” ha uppstått i Karlberg och jag anade att min marginal på 20 minuter till nästa tåg i Gävle låg pyrt till. Och det gjorde den ju. Satt en timme på tåget, tackade min lyckliga stjärna för att jag inte skulle till ett flyg på Arlanda som mina grannar, innan jag pratade med tågvärden som berättade att mitt Gävle-tåg stod på spår 4 och väntade i samma långa tågkö som vi. Han ringde dem och jag fick grönt ljus att springa över. Tjoho! Hör hur han ropar efter mig ”där har du bistro också, så du får frukost!”. Ger honom en tumme upp och springer.

Så, nu sitter jag här. Fortfarande på Stockholm Central sedan nästan två timmar, men med två koppar kaffe (lika bra att ta påtåren på en gång) och tänker att det mesta ordnar sig ändå (trots att jag hörde bistrokvinnan prata om att ”nu är vi så sena att vi kanske inte kommer hela vägen till Åre”…).

Med kaffe och lite hopp kommer en långt. Kanske hela vägen till Åre?
signalfel
[:]

10 comments

  1. alltså katta!! din morgon!! jag är imponerad över ditt humör!! tycker synd om arlandagrannarna dock, skulle de långväga? hoppas du kommer fram – åre väntar på dig!

    1. Tack för tillrop! Märkligt nog har det inte bekommit mig så mkt, andra dagar hade jag kunnat tappa humöret av mindre! sitter just nu på Bromma och väntar på flyget – tåget ställdes in strax efter tolv, men då hade jag redan dragit 🙂

    1. Haha, nu måste jag ju fortsätta med den här positiva andan 🙂 Jag behöver övning i det jag också, men igår kom det liksom bara naturligt. Kanske för att jag lyckades hinna med tåget, då kunde inget röra mig sen!

  2. din inställning alltså! 😀 var på centralen idag och la upp en bild på insta med texten ”tack gud att jag inte ska åka tåg idag. KAOS” 😉 hoppas du kommit fram nu! Kram

    1. Tack, ja jag kom fram till slut, faktiskt bara en timme senare än ursprungligen tänkt. Fast till Östersund ist för Åre och med flyg i stället för tåg!

Write a response

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close