Jag hade gjort det rätt bra ändå, det hade jag. Gått från nyutexad ekonom till kundansvarig med vindskontor vid Stureplan på 3 år. Efter en hel del turer med uppköp och politik fann jag mig sittandes ensam vid rodret på det lilla svenska bolaget, med ansvar för alla kunder, resultat och försäljning. Jag hade världens goaste kollegor i systerbolaget, som jag satt tillsammans med, men det var ensamt och lite bortglömd var jag nog av det danska moderbolaget.

Men jag försökte verkligen. Jag satt på måndagsmöten och rabblade pipelines och leads och cross sales och räntemarginaler tills jag blev yr och jag försökte intala mig själv att det var det viktigaste i hela världen. Av bara farten höll jag på att tacka ja när favoritkollegan på systerbolaget försökte värva mig som valutatrader, men jag insåg att jag inte ville kolla på 4 skärmar hela dagarna.

Jag minns att jag satt på det där vindskontoret när regnet smattrade mot takfönstret och undrade vad det var för fel på mig som inte tände på alla cylindrar när det pratades miljoner & kurser.

Och så en dag vann jag ett resepresentkort. Någon dag efter att jag hade skickat ett ledset mail till min syster, som var i Nicaragua på volontärjobb och tyckte att jag skulle komma och hälsa på, och konstaterat att resan dit blev för dyr, så ringde Taxi Stockholm och sa ”Grattis, du vann tävlingen!”. 15000 kronor att resa för i precis det rätta ögonblicket.

De där pengarna blev min grundplåt till en livsförändring. Jag bokade resan och kunde kasta mig om halsen på min syster och gosa med Dolly, som just fyllt 1 och som jag saknade så att jag gick sönder.
Två veckors semester hade jag fått och under de två veckorna så var det som att jag vaknade upp ur en dvala.

Någon gång den sista veckan, som vi spenderade på Little Corn Island utanför Nicaraguas karibiska kust, så började jag prata med några backpackers. De berättade att de hade kommit till Corn för en månad sen, och bara skulle stanna några nätter. Men så hade de fallit pladask för det enkla livet där och bestämt sig för att stanna och nu skulle de bara åka till Big Corn för att ta ut mer pengar och sen åka tillbaks.

Det drabbade mig. Jag ville ju också stanna kvar! Men så kan man väl inte göra? Jag hade ett jobb, en bostadsrätt och ett miljonlån. Ingen kille och inga barn förvisso, men visst satt jag väl fast? Visst var väl den där tiden över för mig, när jag bara kunde gå på känsla och göra som jag ville?

Jag åkte lydigt hem och sen gjorde jag revolt. Två veckor senare hade jag sagt upp mig och börjat planera min jorden-runt-resa. Biljetten? Min tävlingsvinst räckte till nästan halva den också.

Tre månader senare var min lägenhet uthyrd, väskorna packade och jag jobbade min sista dag. 6 månaders äventyr låg framför mig och jag kände mig så fri. 

katta-whitehavenWhitehaven Beach, Queensland, Australienkatta-myellaRanchliv på Myella Farm, Queensland, Australienkatta-queenstownQueenstown, NZ