Search

Allt som räknas

One to remember

Så kom den till slut, helgen då jag fyllde 40. Den överrumplade mig nästan, trots att jag funderat på den ganska mycket de senaste två åren. Som dokumentationsnörd och nostalgiker så har jag tänkt att den skulle vara så förberedd, med allt från summeringar till stor fest. Men plötsligt var den där och jag försökte hinna ikapp utan större framgång.

Vilken tur då att jag har världens finaste syster och vänner, som hade planerat lite mer än jag gjort – och dessutom lyckats hålla mig totalt ovetande. Det blev en helt underbar dag, när den omtalade majböljan nådde sin toppnivå. Efter en frukost på sängen (där jag roligt nog blev serverad det här receptet som ju finns i min kompis Marias fina bok) med min absoluta favoritfamilj, tog jag, Dolly & Amanda en skogspromenad med Leo. Jag gick och tänkte att den här dagen är helt perfekt – familjen, skogen och så en god middag på Långbro Värdshus lummiga uteservering som väntade.

Dolly, Amanda och Leo

Familj! Vänner!

Men det blev ännu bättre! Efter skogspromenaden gick vi direkt ner till Långsjön eftersom Dolly sa att syrran & Ola gått dit med våra badkläder. Gud vad härligt tänkte jag, eftersom det var 31 grader varmt och jag precis som Leo knappt ville lämna skuggorna.

Och därnere stod några av mina finaste vänner och sjöng, vid ett picknickbord under en gammal ek, precis vid sjön. Jag blir tårögd bara av att tänka på det. Förutom nästan alla mina barndomsvänner var också min tremänning Lina där och min kusin Fredrik. De båda har jag varit väldigt tajt med men så kom livet med flyttar, barn, pendlarstress och sånt och vi har liksom tappat kontakten. Jag blev så jävla glad att  de som kom var där och firade med mig.

Jag fotade nästan ingenting, men de här hittade jag i kameran i alla fall. Tack Lisa som knäppte några där jag var med, så jag verkligen vet att jag var där 🙂

Allt som räknas

Samtidigt som jag är innerligt glad över den här dagen, så kände jag också dåligt samvete. För det är verkligen så, att allt som räknas när det verkligen kommer till kritan, det är relationer (och hälsa). Djup, långvarig vänskap får oss att leva längre, känna mening och sammanhang. Och jag har tappat energi de senaste åren efter utmattning & depression och kämpar med dåligt samvete för alla jag inte träffar lika ofta som förr, men som jag verkligen tycker om. Det är något jag reflekterar över ofta.

När jag bytte stad och samtidigt gav mig den på att både greja dagpendling till ett riktigt krävande heltidsjobb i Stockholm (bra mycket mer än heltid i princip jämt faktiskt) och hålla alla sociala relationer på exakt samma nivå som innan (det skulle absolut inte märkas att jag hade flyttat!), ja då gick det i två – tre år. Sen var jag faktiskt så gott som körd i botten inser jag nu i efterhand. Jag blev telefonskygg, ville helst stänga in mig och klarade faktiskt inte av att boka in ens sociala åtaganden.

Nu mår jag ju mycket bättre, men bor istället ännu längre bort och egentligen hade jag velat träffa alla jätteofta. Men jag är fortfarande inte fullt mitt gamla jag och önskar jag kunde boka in massor när jag väl är i Stockholm, men det blir liksom för intensivt.

Därför blev jag så rörd, jublande glad och kände mig samtidigt otillräcklig liksom. Svårt att förklara men ni som varit där förstår.

En varm men väldigt, väldigt glad 40-åring!

Ensam är stark – med vänner i ryggen

När jag körde norrut, hemåt igen igår hade jag tid att reflektera över helgen och mina 40 år på jorden, medan skogen och fälten susade förbi. Och lagom till att jag rullade över Österdalälven i vacker kvällssol så hade jag landat i en beslutsamhet. Jag kan inte ses lika mycket som förr, men jag kan verkligen bli bättre på visa hur mycket jag tycker om och uppskattar mina viktiga personer. Och jag ska fortsätta forma mitt liv så att jag mår bra och har energi att göra det.

För det är faktiskt så, att oavsett hur stark du är eller vilka storslagna äventyr du är med om, så är hälsa och relationer allt som räknas i livets bästa och värsta lägen. Eller hur? Vi ska ta väl hand om dem.

16 comments

  1. Ååååh så fint gjort av dem!! Och grattis i efterskott!!
    Min egen 40-årsdag rullar strax in och mitt i min egen återhämtning i utbrändhetens tecken känner jag helt igen mig. Jag har ingen aning om hur den dagen kommer att bli… Inte som jag tänkt i alla fall.
    Hoppas att du får en fin helg!

    1. Tack så mycket! Ja, jag blev så jäkla glad alltså! Så fin dag.
      Det är verkligen en resa det där, med många stopp eller bakslag. Men det viktigaste är att fortsätta klappa sig på axeln och inte skynda på nåt.
      Jag är säker på att du får en jättefin dag du också! Kram

  2. Stort grattis till dig. Vilken underbart härlig dag du verkar haft. Kom ihåg att du är tillräcklig precis som du är, riktiga vänner finns där oavsett.

    1. Tack, ja så himla fin! Jo visst ska man komma ihåg det, samtidigt som det är viktigt att inte ta dem för givet heller. Distansvänskap är nästan lika klurigt som distanskärlek 🙂

  3. Så otroligt fint ordnat!! Känns som i en tv-serie från USA😃

    Vi är ju rejält dåliga på att träffas men jag hoppas vi lyckas snart. Tänker fortfarande att du är en av mina bättre kompisar trots glesa dejter just nu🌸

    1. Haha, ja nästan så – fast typ Frankrike, med lummiga träd och värmen 🙂
      Ja, det är verkligen ingen höjdare att flytta & flänga och bli deppig – gör inte underverk för att underhålla alla fina vänskaper. Vi får boka in en uppföljning i sommar och stämma av livet 🙂 Kram på dig fina Erika!

  4. Så himla mysigt! Nu vill jag också ha picknick när jag fyller år! Jag håller helt med dig vad gäller relationer, periodvis är det himla svårt att balansera och upprätthålla allt. Beroende på fas i livet. Jag tror dock i min enfald att det liksom jämnar ut sig, balanserar upp sig, med tiden. Genom alla livets faser.

    1. Picknick är grymt! Liter mer avslappnat häng liksom. Tyvärr väldigt väderberoende, har misslyckats några gånger genom åren (hade en picknicktradition förr när jag bodde i stan).

      Ja, det är ju så, att riktig vänskap står pall för livets olika faser, samtidigt som det inte bara sker automatiskt tror jag. Man behöver bygga den där grunden och sen vårda den så man inte tappar varann längs vägen.
      När fyller du?

      1. Ja vårda bör man. Jag fyller i början på augusti. Den 8:e. Känns lite overkligt faktiskt. Att bli 40. Jäklar vad fort det gått. Men det blir nog bra. Jag tänker att varje år har sin charm. 😅

  5. Åhh viken mysig födelsedag, vad härligt att vänner och familj fixat så! Och känns lite speciellt för mig att jag fick vara med på ett hörn jag med via receptet <3 Så härligt att läsa ikapp på din blogg, så mkt själavårdande inlägg att det inte är klokt <3 Älskart! Och ja, jag skriver utan tvekan under på att just det är det viktigaste i livet; hälsa och relationer/familj! Stor kram, längtar tills vi ses!

    1. Ja, det var så kul att de kom med det receptet, som syrrans kompis hade serverat året innan och alla blev sålda 🙂
      Tack Maria, blir väldigt glad för de orden – KRAM på dig!

Write a response

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close