Efter tio månader i kappsäck med mitt bohag fördelat på tre platser och post lite överallt så är mitt fokus just nu på att återupprätta rutiner.
För en person som jag, som älskar helhet mer än detaljer, syfte och vision mer än process och variation framför repetition, så låter det kanske konstigt när jag säger att jag längtar efter fasta rutiner. Men det är faktiskt inte konstigt alls.

Det som får livet att funka och bygger grunden för att kunna sväva ut i projektens och idéernas underbara värld är faktiskt rutiner. Jag mår bra när jag har koll på grejer och kan släppa tankarna på allt som ”hänger löst” – då kan jag fullt ut ägna mig åt det kreativa.

Eftersom jag inte haft ett eget hem på hela 2017, ingen återkommande vardag eller plats att installera mig på mer än för några nätter i taget, så har jag inte kunnat sätta några nya rutiner och det har varit jobbigt. Jag hämtar post på ett ställe, har ”kontoret” i en flyttkartong på ett annat och mina möbler i ett förråd.

Nu har jag äntligen en bas där jag kommer vara större delen av tiden. Jag har fortfarande ingenstans att sätta upp mitt kontor och måste vänta lite innan jag kan få posten till min egen adress, men jag kan ändå sätta lite rutiner. Allt från att ha en plats där jag lägger kvitton och kan bestämma återkommande dejter  med en träningskompis, till att börja bygga ett socialt nätverk och installera min skrivare.

Det kan låta som simpla grejer, men alla som flängt runt en längre tid kan nog känna igen sig – det är en utmaning att skapa struktur utan en bas – utan någon form av konstant som ger en möjlighet att skapa en rutin.

Den senaste veckan har jag ägnat åt att få full kontroll på högt och lågt igen. På att fixa praktiska grejer på min nya hemort, skapa struktur i post- och adminmaskineriet och börja hitta vardagsaktiviteter att göra här med andra.
Och nu när jag gör det så inser jag hur mycket energi de här 10 månaderna utan bas faktiskt har ätit. En anspänning har släppt och jag kan andas friare.
Det är lite som när våren och ljuset kommer och en inser hur mörkt det faktiskt varit. En befriande känsla.

Jag är inte framme än – jag har fortfarande inget eget hem och mina möbler är hos Shurgard – men jag har en bas och jag kan skapa rutiner.

Hur viktigt är rutiner för dig? Har du några liknande erfarenheter av ett liv i kappsäck? 

En ny favvorutin – att gå ner till sjön på morgnarna och börja dagen med den här frukost-TV:n.