Särna bjöd på en stjärnklar fredagkväll och gården badade i sådär härligt mystiskt månljus. Jag bestämde mig för att inte gå in i ladan och pyssla, utan i stället passa på att njuta av en kväll nere vid sjön. Ungefär som jag och syrran gjorde för några veckor sedan.

Känslan när jag gick ner mot slogboden var så härlig. Ljudet av mina steg i sjön, ljuset som låg på orörda snödrivor och känslan av att vara precis där jag ville vara – det var så mysigt. Det var också speciellt att vara själv nere vid sjön, där jag tillbringat så många glada stunder med så många viktiga personer i mitt liv. Det hade kunnat vara sorgligt, men det kändes bara fint.

Jag tänkte på kvällarna under mammas sista sommar. När alla fortfarande fanns och vi grillade, dukade upp långbord och kvällsbadade, samtidigt som vi försökte ta tillvara på vad vi visste var mammas sista sommar.

Barndomens många sommarlovskvällar, nattbad med faster & mormor (de båda badade så fort isen släppt), vinterfiske i viken med brasa och varm choklad.

Igår var det bara jag, elden, månen och stjärnorna. Och de enstaka skotrarna som åkte förbi ute på sjön. Jag satt och tänkte på att det här, det är ingen dum plats att bo på. Och det är sannerligen en av de bästa platserna att spendera en fredagkväll på.

Tänk att det här är alldeles gratis!

Svårlagen discolampa

Evigheters evighet

Fredagsterapi

Ikväll blir det ladan istället. Kanske en vedbastu också om andan faller på och veden är torr.

Hoppas du får en riktigt härlig lördagkväll! Natur