Search

Nu äntligen händer det!

Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /storage/content/62/190462/bucketlife.se/public_html/wp-includes/post-template.php on line 317

 

Det är ungefär tre år sedan jag körde första flyttlasset upp till vår nygamla lada på gården och lyckojublade över att äntligen få bo i paradiset. I ungefär ett år var det tänkt att jag skulle bo i familjens gemensamma lada, innan den andra skulle stå klar. Men så har åren gått och med dem vårfloder och andra byggen och nu har jag bott i kappsäck i tre år. Jag har längtat, hoppats, och väntat.Det är absolut ingen överdrift att säga att jag längtar efter ett eget hem – att få inreda, att slippa flytta ut med jämna mellanrum och att äntligen få hämta upp alla mina grejer från förrådet i Stockholm. Ja jävlar vilken lyx.

Det har länge känts som en ouppnåelig dröm nästan – ni vet hur det kan bli när man längtar efter något så mycket att det känns overkligt att det nånsin skulle hända. Men nu är det påbörjat. Nu är de första förberedelserna inför bygget av min lada igång. Jag kan inte beskriva hur skönt det känns!

Gammelstugan, juni 2020. 92 år efter att den här tillbyggnaden uppfördes är det dags att riva och bygga om.

En magisk junikväll gick jag ut för att ta några av de sista bilderna på Gammelstugan, som snart är ett minne blott. Den här delen byggdes 1928, när farfars mamma tog över efter sina föräldrar. Då var farfar 12 år och de bodde i denna etta med vedspis.

Timret som syns här har tidigare varit en del av gårdens äldsta hus, som stod ungefär där bilden är tagen. Och nu ska samma timmer återanvändas i mitt nya hem, men nu som innerväggar, så det äntligen får vila från hårda vintrar och solgassande sommardagar. Det känns så fint! Att se på det här timret, som är fällt, hemsläpat med häst, handsågat och handbilat, fyller mig med en sån enorm vördnad för allt jobb de lade ner för att bygga det. Vi kommer demontera med stor respekt och som sagt, återbruka det här utsökta hantverket. 

På baksidan har grävlingen gått hårt åt grunden under murstocken, vilket gjorde att huset började förfalla snabbt när jag var yngre. Men jag minns att det fortfarande var inrett och helt när jag var liten.

Nu börjar vi gräva för vatten och avlopp och idag kom jättemaskinen för att göra jobbet. Jag blir alltid så jäkla imponerad över vilken ”fingerfärdighet” en grävmaskinsförare kan ha. Som om skopan är en förlängd fingertopp med känsla.

Ingen liten pjäs, nej.

 

Så, juni står i full blom, nätterna är ljusa och snart börjar vi bygget av mitt hem. Samtidigt, sorger och oro som kontrast till försommaren, framtiden och fågelkvittret. Livet i koncentrat.

Vår plats på jorden, en juninatt

14 comments

  1. Så fina minnen! Förstår din längtan och vilken vacker och betydelsefull plats för dig! Synd att det behöver rivas, men underbart ändå att stugans timmer åter kommer till användning. Vi får väl följa med i det kommande arbetet med ditt nya hem?
    Hoppas det.
    Gunilla

  2. Sååå otroligt spännande. Ska bli roligt att följa. Jag kan förstå dina känslor. Till midsommar kan jag själv äntligen, efter lång tid och många beslut, få flytta in i vårt nybyggda timmerhus i Idre. Känns overkligt. Kanske vi ses på beachen Burusjön. Lycka till och glad midsommar / Linda 😊

Write a response

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close