In Frilansliv

Almedalen – en intensiv premiär

I skrivande stund befinner jag mig på en segelbåt utanför Gotska Sandön, har just ätit frukost och börjat morgonen med dåliga vitsar i gott sällskap. Sämre kan en ha det.

Jag blev rätt så spontant inbjuden till Almedalen av min far och hans kompanjon (eftersom jag ska jobba en del med deras nya företag) och även om det kändes rätt så körigt att åka hit mitt i min flytt, så är jag väldigt glad att jag gjorde det.

Jag har aldrig varit i Visby under Almedalen förut och det är ju en himla speciell upplevelse. Oavsett sammanhanget så blir det alltid väldigt speciell stämning när människor samlas med samma syfte. Så här öppna och mingelglada är nog bara svenskar i grupp just den här veckan. Tre dagar har jag varit här och det räcker rätt så bra. Det är otroligt intensivt och då har jag ändå inte haft en egen mingelagenda, utan mer hängt på bygg- & fastighetsfolket jag reser med.

Jag har framförallt fokuserat på stadsutveckling och boendefrågor vad gäller seminarier, även om det finns precis hur mycket som helst att lära och höra här dessa dagar. Vi har också ätit middag med så många inspirerande personer och jag har haft det himla gött.

Att bo på en segelbåt i en bissi hamn har faktiskt varit något jag varit sugen på i många år. Det har alltid verkat så härligt att sitta på en båt och mingla med folk som går förbi. Nu har jag fått göra det – vi har varit 8 personer på en stor segelbåt och som grädde på moset så blev jag erbjuden att segla tillbaks till Nynäshamn, via Gotska Sandön. Det krävde inte många sekunders fundering innan jag tackade jag och bokade av färjan hem.

Jag har faktiskt aldrig seglat förut, inte någon längre sträcka i alla fall. Det är verkligen en upplevelse och ett fantastiskt sätt att resa. Vi har ju alltid varit en skog- och fjällfamilj och har aldrig haft annat än roddbåtar för fiske.

I går kväll kom vi hit efter 7 timmars segling och har ankrat utanför stranden. Men mer om Gotska Sandön i nästa inlägg – nu är det dags att ta lilla båten in till ön för att utforska lite.

Är du en båtmänniska eller mer av en vandrare som jag? 

Vårt hem för veckan – Skyfall (en Bavaria 50 för er som kan mer om båtar än jag)

Och några av mina roomies – Ingrid, Tomas och pappson. Vilka solnedgångar en får vid havet alltså. Jag hade gärna haft en ren horisontlinje i Särna – det är ljuvligt vackert!

Tomas, Ingrid & segwayen på mingeltur i Visby hamn.

Vi låg inte mitt i smeten som de här gjorde – det har faktiskt varit riktigt lugnt utanför båten på kvällarna.

Vi började med middag och kvällsmingel när jag kom i tisdags kväll. Galet mycket folk överallt!

På väg hem till båten stannade vi och njöt av solnedgången.

Och snackades med några av öns trevliga kids.

Havet <3

Tomas i kvällssol

Pappa fick agera bloggfotograf. En av tio bilder blev någorlunda skarp i alla fall 🙂

Har du också varit på Almedalsveckan? 

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Life Design

Friheten, naturen och enkelheten – om att flytta till landet

Jag går ner den lilla ängsvägen mot sjön, som jag gjort så många gånger förr. Varje gång jag kommer ner ser sjön och himlen ut på ett nytt sätt. Jag kan inte tröttna på den här platsen. Nu är det en sommarnatt i juni och den är lite kylig. Dimman ligger över sjön och byn på andra sidan kan jag bara skymta. Då och då ser det ut som om bryggan går rakt ut i det vita och bara fortsätter.

Jag sätter mig längst ut på bryggan och bara är en stund. Det är ju inte så ofta det händer faktiskt – att jag bara sitter tyst för mig själv, utan någonting för händerna. Och jag inser att det är det jag uppskattar allra mest med den här platsen. Livet här har ett helt annat tempo. Det är rätt så ofärgat av köer, stress, späckade sociala agendor och framförallt så finns det space. Precis överallt. Jag kan gå långa promenader direkt från vår gård utan att möta en själ om jag vill. Det är tyst på allt utom vinden i träden och något enstaka avlägset hundskall.

Många undrar hur jag kommer klara omställningen från stad till landsbygd – kanske till och med att det räknas som glesbygd – men jag är faktiskt ganska säker på att jag kommer undra precis det motsatta. Hur orkar andra fortsätta det eviga jagandet? Jag har suttit i bilkö fler timmar än jag vill tänka på de senaste veckorna.

Jag kommer garanterat svära över att allting måste planeras mer. Att jag inte kan sista-minuten-handla, inte hitta ett brett utbud av vad som helst när som helst eller kunna ta en härlig aw i klackar en solig dag. Men – det är inte så ofta jag gör det nu heller. Och jag tror att den där tänkta veckan per månad som jag kommer vara i Stockholm kommer vara lagom för att få den där dosen av latte, folkmyller & sociala happenings. Och att jag kanske rentav kommer träffa mina kompisar mer när det måste planeras i förväg.

Vad jag tror jag kommer älska är att fixa på gården. Att kunna göra en eld nere vid min egna strand en fredagkväll. Att jag kanske kan ha häst eller höns. Att ha råd att göra annat än att bo för mina pengar utan att jobba ihjäl mig. Att kunna springa på ett fjäll så snart lusten faller på. Att slippa bli köpsugen när jag går längs en gata i stan. Att slippa prata om kvadratmeterpriser och räntenivåer så ofta.

Det kommer vara baksidor och tuffa utmaningar, garanterat. Men jag tror faktiskt att de inte kommer vara tuffare än de jag upplevt i storstadslivet. Made by Mary skrev så himla fint om sitt första år på landet och det är precis så jag tänker mig det. Med motgångar, krångel och helt ljuvliga stunder om vartannat. Så är ju livet! Men jag tror att det är lättare att ta motgångarna när det som i grunden gör mig glad och lugn i hela kroppen kommer vara så nära. Det jag vill ha mest av allt: friheten, naturen och enkelheten.

Tror du att du skulle trivas på landet? Eller bor du redan så? 

Share Tweet Pin It +1

33 Comments

In Vardagsliv

In transit – den stora flyttarhelgen

Hej, hej från Norrköping och från mitt i den senaste av min långa rad flyttar här i livet. Jag är nere med släp och pappas stor-Volvo för att få med mig allt mitt bohag. Det sprack dock, jag hade mer skrot än jag trott, så det blir en vända till faktiskt. Trots att jag rensat väldigt mycket det senaste halvåret.

Jag sitter just nu i vår nästan tomma fabrikslägenhet och väntar på frysen ska bli färdigurfrostad (nästan lika kul som att se färg torka). Vi har burit enormt mycket i vanlig ordning och jag har både rivsår och träningsvärk som sig bör. Erics nya lägenhet ligger ca 200 meter nerför gatan så vi har gått med allting dit – det var liksom för nära för att lasta ett släp med grejer. Smidigt men ändå lite omständigt, det har blivit några vändor.

En sak jag aldrig riktigt vänjer mig vid när det gäller flyttande är det här med hur snabbt ett hem förvandlas till rätt anonyma fyra väggar, tak och golv. För några dagar sedan var det här ett mysigt hem och nu är det (nästan) tomma rum Det blir liksom så naket och så tydligt att det mesta i ett hem är sånt en tar med sig. Människorna och den ombonade känslan.

Före

Just nu. Bordet ska köparna behålla.

Tyvärr kommer det ju dröja för min del innan jag har ett helt eget hem igen – det ska överenskommas och byggas först. Så mitt släp med bohag kommer få dela upp sig lite. Ett lass går till hyrt förråd, några prylar till pappas källare och så några grejer till ladan, där jag kommer husera större delen av tiden tills jag har mitt egna hus. Efter nästan sex månader i kappsäck & lådor längtar jag rätt så mycket efter att kunna packa upp mig själv igen. Men, good things come to those who wait. Det ska i alla fall bli skönt att ha mina grejer på en plats mindre ett tag.

Utsikten från Erics nya lägenhet – vårt gamla hus!

Så – här är jag just nu. I morgon åker jag tillbaks till Stockholm och sen vidare till Almedalen på tisdag. Efter det är det äntligen lite mer semester över livet!

Har du sparkat igång sommarlovet eller vad gör du i veckan? 

 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In Vardagsliv

Nu vet jag varför sommaren är kort

Jag har liksom råkat vända lite på dygnet här. De här vackra, ljusa nätterna kan bli min undergång. De och att jag har svårt att avbryta något jag börjat med.

I går kväll började jag montera garderoben som kom i förra veckan. Jag är rätt så less på att leva ur en resväska med noll överblick och koll, så det är rätt så efterlängtat att få en alldeles egen (om än ganska liten) garderob här, i väntan på ett eget hem.

När jag äntligen hade skruvat dit de sista grejerna och packat in alla kläder så hade klockan på något magiskt sätt blivit 02:30. Men det hade jag inte märkt. Jag lyssnade på ljudbok och monterade och därute var det ju fortfarande ljust. Hur ska en veta?

Och när klockan ändå var 50 minuter ifrån en soluppgång så var det ju ingen idé att lägga sig. I stället klädde jag om och gick ner till sjön. Där rusade dimman från stranden och fåglarna kvittrade glatt åt den rodnande himlen. Det är magiskt att vara ute den tiden på dygnet, den här tiden på året. Ljuset, fågelkvittret, dofterna. Som en porlande sommarsymfoni för sinnet. Natten till igår var det dimman över sjön som förförde mig bort från nattsömnen. Också magiskt att se.

03:23 gick solen upp och en kvart senare gick jag stigen från sjön upp mot ladan igen. Trött och lycklig kröp jag ner under mitt varma täcke och tänkte att jag får vända på dygnet en annan gång. I höst kanske (i skrivande stund är nämligen klockan 22:40 och himlen är helt galet vacker härutanför. Jag som skulle lägga mig nu).

Det är nog därför sommaren är kort. För att inte jag ska tyna bort. 

Börjar få rätt bra kläm på det här med IKEA-montering nu faktiskt. Men det är fortfarande inte särskilt kul tyvärr 🙂

Skitnöjd kvinna reder sig själv (resten av släkten har farit hemåt så det här tvåmansjobbet fick jag greja själv).

En blyg rodnad avslöjar att solen är på väg.

Trött men hänförd. Den här sjön alltså.

Solen går upp till vänster bakom höjden den här tiden på året, så den syns inte förrän efter nån halvtimme. Men då hade jag redan lagt mig.

Jag var väldigt nöjd med förbandet den här morgonen – hur bra?

Rose gold

Det är ändå värt hålögdheten ju.

Måndag morgon i Särna. Långt från köttmuren på Stockholms Central.

Share Tweet Pin It +1

10 Comments

In

Midsommar i Särna – gammalt och nytt

Jag tror inte att jag firat midsommar i Särna sedan jag var nere på ensiffrig ålder. Det finns några gamla super 8-filmer från när jag var 3-4 år och jag, mamma & syrran dansar runt midsommarstången på den vackra gammelgårn i Särna. Det såg ungefär likadant ut nu – något färre deltagare eftersom Särna på den tiden hade mer än dubbelt så många invånare, men det är precis lika mysigt nu som då.

Gammelgården i Särna är som gjord för midsommarafton. Med gamla gärdsgårdar och sommarängar som omger de välbevarade gamla fäbodstugorna och så gapskjulet (eller slogboden som det också heter) där spelmännen står och skapar den där underbara folkmusiken med dragspel och fioler.  Precis bredvid står den otroligt vackra gammelkyrkan, helt gjord i trä och byggd 1684. Tänk vilket hantverk, som står sig 333 år!

Efter att vi hälsat och pratat med diverse släktingar och bekanta så åkte vi över till Nordomsjön igen. Där hade vi pyntat ladan och förberett för långbord med 16 gäster – bara släkt och såna som är så gott som släkt. Riktigt mysigt och jag var så glad över att det var som förr, när farmor & farfar bodde här och det alltid var fullt med folk på gårn.

Vi åt bland annat västerbottenpaj, älg, egenfångad & egenrökt fisk och så hade jag köpt en stor flaska mousserande till midsommarskålen.

Efter riktigt mysig och lugn kväll gick jag och pappa till sängs – för äventyrsväckarklockan skulle ringa kl 05 på midsommardagen. Men mer om det äventyret nästa gång!

midsommar i SärnaRegnet höll sig borta så det blev en tur till Gammelgårn. Sån nostalgi!

Det var många som hade klätt upp sig otroligt vackert. Vet inte var de här dräkterna är ifrån dock, men vackra är de!

Den här trion var jag tvungen att gå fram till och be att få fotografera. Så himla fina dräkter – de är från Österåker om jag inte minns fel.

Vacker musik från spelmännen, som kom i lövad skrinda med hästkortege genom byn. Det missade jag tyvärr, men jag fick ju höra dem spela i alla fall!

Dragspelande dansledare!

Midsommar i Särna - särnadräktenHär är den vackra Särnadräkten – tycker allt är så fint! Såg att det fanns en till salu i min storlek på Blocket. Lite sugen, men 7000 kronor är ju rätt mycket pengar. Men tänk att komma iklädd Särnadräkt nästa år!

Gammelkyrkan. Tänk vad många människoöden den kunde berätta om ifall den kunde tala.

Pappas kusiner Marianne (som har huset bredvid vårt) & Leo och Leos fru Ines. Leo är en historieberättare av rang och en social mästare – bland annat kände han Olof Palme en gång i tiden.

Långbord i ladan. Vi passade på att midsommarsmycka takbjälkarna – i jul blir det granris i stället!

Vi börjar få lite ordning på utsidan, men tills allt är klart så har jag planterat blommor och så drog pappa upp lite björkkvistar här också.

Jag trivs så fantastiskt bra här – vill typ aldrig åka härifrån. Just nu sitter jag inne & kurar vid brasan medan åskan dundrar utanför. Blir inte mycket mysigare än så!

Hoppas du haft en riktigt härlig midsommarhelg, oavsett väder! 

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Inspiration

Att uppleva årets kortaste natt

Sommarsolstånd 2017

Den spegelblanka ytan visar upp kvällens tavla – en evigt skiftande reflektion av himlen ovanför. Den är rosa, lila, blå och så den där ljusa, obestämbara bakgrundsfärgen, som bara finns en ljus sommarnatt i norden. Ingen mörk natthimmel i sikte och så kommer det förbli ett tag till.

Hela jag är en enda lyckokänsla. Allting ryms i mig ikväll. Förväntan och pirr. Vemod och andäktighet. Spring i benen och inre lugn. Allt på samma gång.

Vi har kommit till årets kortaste natt.Sommarsolståndet. Vändpunkten som jag längtat efter sedan den där långa, mörka natten i december. Som allting stegrats mot sedan dess. Nu är ljuset här och det är så flyktigt, så otroligt värdefullt för att det knappt går att blinka innan kvällarna är mörkare igen.

De ljusa nätterna är den stora anledningen att jag aldrig kan tänka mig att bo någon annanstans i världen. Jag är så otroligt glad över att vi får ha dem, häruppe i norr. De kommer till ett högt pris, men det är värt all strävan under de långa, mörka månaderna. Det här uppvaknandet som sker varje år är magiskt. Och det skulle aldrig vara detsamma utan dvalan.

Det är kontrasterna som gör livet. Nu går vi mot mörkare tider igen, men just därför är ljuset så extra magiskt.

 Den vackraste spegel jag vet

Den här kvällen <3

Mörkare än såhär blir det inte i natt

Livet!

Tack för den här dagen.

Har du passat på att njuta av ljuset inatt? 

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In

Ännu en sommar i Särna

Det är sent när jag rullar in på gårdsplanen. Klockan har hunnit bli 00:39 men det är fortfarande ljust. Jag är framme i Särna och nu, äntligen, börjar ännu en sommar här. Den rör verkligen något djupt inne i mig, den här platsen.

Den betyder mycket för mig – det kanske framgår. Det finns alltid en pirrig magi i att passera skylten som berättar att nu är vi i Särna. Att komma ur den där första kurvan och fundera på om vi ska svänga mot Nordomsjön direkt eller ta en bysväng först. Knastret i gruset när jag svänger ner på farmor & farfars gårdsplan och nästan ser farmor stå där på bron, som alltid förr, trots att både hon och bron är borta nu.

Idag har jag mest skrotat runt, acklimatiserat mig och jobbat. Och så har jag tagit emot 600 kilo IKEA-leverans som pappa beställde för några veckor sedan. En soffa, några fåtöljer och en garderob till ”mitt” rum bland annat. Och jag har varit så fånigt glad hela dagen. Så glad över att vara här, så otroligt sugen på att fixa och jobba, så full av lust att skapa & tänka.

Nu ikväll tog jag en promenad och var sådär allmänt lycklig över den ljusa sommarkvällen och den färska grönskan. Över att vara här. Samtidigt kniper det lite i hjärtat över att det vänder i morgon, ljuset alltså. De är så fantastiska, de här långa dagarna och ännu är jag inte redo för att de ska bli kortare. Det gäller att ta vara på dem nu när de är här alltså.

Vi har montering för en hel sommar att ta tag i. Men soffan är numera på plats.

Förra veckan var pappa uppe & styrde med gräsmattesådd och gårdsstädning

Här på baksidan ska det bli stenlagd uteplats, gräsmatta och allmänt härligt!

Uppbyggt och tillplattat – redo för stenläggning! Och jo – jag ska måla de sista delarna i sommar.

Sommaren har kommit till Särna! Skir grönska och lillstugan är gulligare än någonsin! (ser du oxå ansiktet i bilden? 🙂 )

Dessa ljusa nätter <3

Årets näst längsta dag avrundades finast möjligt.

Share Tweet Pin It +1

13 Comments

In Vardagsliv

Dit längtan går – om slutspurt och sommarlov

I morgon åker jag norrut. Och vad jag längtar! Skogen. Känslan av att vara ledig (fast inte helt, men ändå). När jag har den känslan så blir jag alltid så full av kreativ lust. Jag vill baka, skriva, röra på mig, fota, skapa, odla, måla, möblera om, planera framtiden. Den där fria känslan är mitt livselixir.

Sen sist har jag haft en del på schemat. Jag har varit i Göteborg på jobb, Norrköping på skolavslutning, sprungit ett extra gott lopp och värdat en fruhippa för min barndomsbästis. Nu har jag just vaknat efter en två-timmars power nap. Huset är återställt, disken diskad och bruden hippad & glad efter en heldag och ett grekiskt garden party här i pappas hus.

Nu blir det lite lugnare under sommaren. På konsult- och kalasfronten alltså, det blir nog en hel del fysiskt jobb i och utanför ladan i sommar. Och en hel del vandring och löpning och egna jobbproduktioner.

Åh, jag längtar nu. Hade tänkt spendera merparten av våren i Särna ju, men istället blev det knappt en enda dag sen i påskas. Jag har haft härliga Stockholmshelger, rest till Lofoten och haft roliga jobbuppdrag, men det är ju något med Stockholm och livet i kappsäck som gör att jag är alldeles för mycket uppe i huvudet. Jag behöver skogen, ensamheten och de mötesfria dagarna för att grunda ordentligt (och herregud vad jag är less på att köa – har det inte blivit väldigt mycket trängre på både vägar och i kollektivtrafik, ni som bor i stan? Mvh tant).

En sak jag lovade mig själv när jag blev egen var att jag inte skulle ha så jäkla mycket för mig de här sista veckorna innan sommaren men på något sätt blir det alltid så ändå. Särskilt på den sociala fronten. Som om alla kommer ur idet och bara måste ta igen en hel vinters stugsittande de där veckorna innan semester. Känns det igen?

Så – nu är det dags för sommarlov (kind of), uteliv och bloggande; yaaay for vaycay!
Hur har du det – mitt i slutspurten eller har du checkat ut nu? 

Nu ska vi äntligen ut på äventyr igen, jag & äventyrsbilen!

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In Vardagsliv

En fredag i treor

Just nu sitter jag på min absoluta favoritplats i pappas hus* och softar med bloggande, bildpill och räkningar (gaaaah). Tänker att det är en bra kombo för att palla tråkig admin – att mixa det med rolig sysselsättning och vacker omgivning.

Framför nosen har jag en helt ljuvlig sommarbukett som jag fick med mig hem från min joggingtur i skogen idag. Mitt i turen fullkomligt drabbades jag av en doft och så himla starka minnen och känslor att jag var tvungen att stanna. Tittade ner och där var de – en hel hög med alldeles perfekta liljekonvaljer. Doften tar mig tillbaks till lågstadiets skolavslutningar i Ekbacken här intill (vet inte riktigt varför, men troligen var det liljekonvaljer inblandade) och den pirriga känslan av ett evighetslångt, spännande sommarlov. Det är ju verkligen så coolt hur dofter, ljud och smaker kan skicka en rakt in i ett gammalt minne eller en känsla och göra de så levande!

I alla fall. Min fredagsprokrastrinering (inför admingrejerna) får bli den här fredagslistan som Sara satte ihop idag. Precis lagom för en fredag, eller hur?

3 saker jag längtar efter

Med risk för att vara tjatig – men jag längtar upp till Särna nu. Har inte fått till det på över en månad och det börjar kännas!

Mitt egna hem (se *). Pappa är jättesnäll som huserar mig, men jag längtar verkligen efter att ha en egen garderob (istället för väskor och kassar) och att få inreda mitt absoluta drömhem.

Roliga sommaräventyr, små och stora. Jag vill maxa sommaren!

3 saker jag helst inte gör

Köar i allmänhet och går från tunnelbana till tåg eller vice versa på Stockholms Central i synnerhet. Själsdödande!

Äter hummer

Springer idioten på tid (ni som haft fysträning i diverse lagsporter hajar)

Sommarbukett från Järvafältet

3 saker jag ser fram emot

Att bygga mitt nya hem. Alltså bygga på riktigt! Bestämma från början till slut hur det ska se ut och vad som ska finnas där. Oooooh vad jag längtar (samt dras med grov beslutsångest, men det är det värt).

Att springa på Nipfjället (och andra fjäll) i sommar.

Att fira sommarsolståndet på en riktig favoritplats. Hoppas, hoppas att vädret är med mig!

3 saker som irriterar mig

Faktaresistens och bristen på källkritik. Inom typ allt.

Folk som tar för sig utan någon som helst hänsyn till andra

Kommer inte på något mer just nu. De stora grejerna ryms liksom inte inom ”irriterar”.

3 saker jag sysselsätter mig med

Att upptäcka platser med kamera & vänner (allt som oftast)

Dricka ett glas rosé (just nu)

Planera lite allt möjligt.

3 saker jag gjorde igår

Sov middag (Lofotens midnattssol naggade på sömnkontot)

Planerade & producerade innehåll för kund

Köpte 100 kvadratmeter gräsmatta samt tog ”sista” kompletteringsrundan (3 timmar) på IKEA med pappa – allt till ladan såklart!

3 saker jag ska göra imorgon

Springa en mil till förmån för Panzisjukhuset i Kongo – och hjälpa den här underbara världsförbättraren att dra in pengar till detsamma

Äta middag med min syster, svåger och syskonbarn. Längtar så jag spricker efter dem allihop!

Vinka av pappa som drar till Särna med 100 kvadratmeter gräsmatta och tre timmars IKEA-shopping.

Älskar att sitta här bland blommorna och se ut över sjön. Bra kontor! 

Share Tweet Pin It +1

4 Comments

In

Tre årstider på 36 timmar

Nu är vi hemma igen, med fullmatade minneskort i såväl kameran som minnesbanken. Vi började hemfärden redan i måndags, med slutmålet Touring Cars kontor senast klockan 18 i onsdags. Däremellan skulle vi vinka av Katrin i Östersund.

I Lofoten har vi haft kanonväder. Jag skulle säga sommarväder, men graderna steg väl som mest upp till 12 i antalet. Men det var grönt och frodigt överallt. När vi passerade Riksgränsen och kom in i Sverige igen så var det vinter fortfarande. Vårvinter förvisso, men inte ett spår av våren. Det kändes faktiskt lite märkligt och jag som ändå älskar vintern kände att jag nog var färdig med den för i år. Skir grönska och blomdoft gör liksom något med sinnet som inte smutsig snö, brunt gräs och kala träd klarar av.

Min stora behållning med att vi tog den långa vägen genom vintern och Sverige var att jag äntligen fick se Lapporten. Otroligt att jag aldrig varit där förut, men nu är jag sugen på att återvända dit – och gärna hinna med Stora Sjöfallets nationalpark och Abisko på samma resa.

Ett antal mil söderut på vår resa så kom vi äntligen ikapp våren. Och i takt med att vi betade av mil efter mil så reste vi in i sommaren. För en som älskar kontraster så är det ju den ultimata roadtripen ändå. Att resa genom tre årstider och alla dess skiftningar, det är ju som att resa i tiden. Rätt så häftigt.

Sista natten spenderade jag och Sara parkerade vid hennes fina familjegård utanför Bollnäs. Vi åkte de sista milen dit på en idyllisk liten omväg och var tvungna att stanna på flera platser och njuta av den sena solnedgången. Vi kom fram till Saras hus mitt i natten, och då låg dimman över somriga ängar och natthimlen var juniljus. En kan bli lycklig för mycket mindre. Efter en väldigt njutbar dusch var jag tvungen att gå runt och känna daggen i gräset och blicka ut över det dimhöljda landskapet innan jag kröp till kojs för sista natten i husbilen. Trots att vi skulle upp tidigt och köra de sista timmarna hem till Stockholm så kunde jag inte låta bli.

Morgonen efter fick vi njuta morgonkaffet på Saras omtalade farstubro, innan vi städade ur och packade ihop i husbilen och rev av de sista 3 timmarna på en 340 mil lång roadtrip. I Stockholm var sommaren i full blom, även om vädret slog om ungefär lagom till att vi kom tillbaks. Men sommarregn är också sommar.

Nu ska jag jobba ikapp och landa lite i vardagen igen, men det kommer ett inlägg inom kort om hur det är att resa med husbil, vår rutt och såklart, fler bilder från Lofoten.

Tills vidare – här kommer tre årstider på 36 timmar i bilder!

Sista lyxiga utemåltiden i Lofoten blev varma mackor över eld på en strand i försommarväder. Ljuvligt, och inte bara på bild.

Katrin svänger ihop mackorna medan jag och Sara roddar eld och njuter av utsikten. Den långa färden hemåt har börjat!

Men en ska inte ha bråttom i onödan när omgivningen ser ut såhär.

Ett dygn senare hade vi farit in i vintern. Is på Torne träsk och inte en grön skiftning så långt ögat nådde. Däremot en mäktig lapport!

Vinter som sagt. I sneakers. En utmaning!

I Hälsingland kom vi ikapp sommaren igen, efter att ha njutit av våren i Västerbotten. Och den gjorde oss inte besvikna.

Jag kan knappt greppa att det kan vara såhär vackert! ÄLSKAR ljusa sommarnätter.

Klockan närmade sig 01 när vi kom fram till Saras gård. Det här var på nattens tablå – omöjligt att stänga av och lägga sig.

Jag blev sugen på att springa in i dimman och leka älva en stund. Men älvor brukar nog inte ha löpartajts och vara stela efter 340 mil i bil, så jag nöjde mig med att betrakta. Inte så dumt det heller.

Dagen efter njöt vi sommar för fullt, med en efterlängtad kaffe på Saras farstubro. Särskilt mycket mer behövs inte här i livet ändå.

Share Tweet Pin It +1

9 Comments