Bucketlife

FRIHET | NATUR | UTVECKLING

Vatten – byn är full av vatten

Vatten – byn är full av vatten

Hur det går med vårfloden? Jodå, den frodas och mår. Det har bara stigit och stigit och ja, det kommer fortsätta så några dagar till. Hjälp! I går uppgraderade SMHI till en Klass 3-varning, just när min granne Stig hade berättat att stigningen minsann avtagit och jag började andas ut.

I dag väntas nämligen kraftigt regn vilket i sig ger mer vatten (såklart) men det ger också snabbare snösmältning och tillsammans blir de ett Dreamteam i vattenflödesbranschen. Rätt otajmad monsun måste jag säga.

Kvällen den 7 maj

Eftermiddagen den 10 maj. Jag kom inte ens ner till samma plats med kameran 🙂

Just nu är vattenståndet ungefär precis så högt att jag är inringad av sjön med en marginal på ca 50 cm. Onödigt nära tycker jag. All lågmark runtomkring är vattenfylld och ängarna är nu en del av sjön. Men sjön är väldigt stor nu och en höjning på 50cm runtom kräver en hel del. Som vår snickare Gillis sa idag när vi funderade på att plasta in delar av fasaden;
”Det är mer än tre hinkar”. Han var inte orolig, vilket ju var skönt, haha.

Det är häftigt att uppleva, men f*n så nervöst också.  Jag vaknade i morse av att jag drömde att jag vadade i vatten på hela gården. Man kan säga att vårfloden också översvämmat min hjärna de senaste dagarna.

Ser ni slogboden och den nedersta trädlinjen runt viken? Där slutar sjön i vanliga fall.

Jag är omringad av vatten och skräp!

50 centimeter. Det är min magiska siffra den här helgen. Måtte det inte stiga mer än så. Inte mer än tre hinkar!

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

När jag körde ut på bron över Österdalälven insåg jag att det är ingen vanlig vårflod i Särna. Särnsjön var inte så långt ner under bron som den brukar vara och det var ett helt nytt landskap jag kom hem till. Den första maj åkte jag söderut och då var stranden hemma vid sjön där den brukade vara. På Valborg gjorde vi eld därnere och njöt av att sjön började spegla himlen igen.

Ikväll när jag kom hem, sex dagar senare, hade strandlinjen krupit upp nästan hela vägen till ladan – alltså ungefär 50 meter högre upp än vanligt. Vår äng ner mot sjön ligger pyrt till vid vårfloden och det godkändes och signerades av min farfar inför bygget av Trängsletdammen på 50-talet. Han fick ersättning för det hela så det är ingen nyhet att vi ibland kan ha båten förtöjd utanför dörren i stället för nere vid slogboden, men det är inte ofta det händer alltså.

Vägen ner mot sjön – i vanliga fall

Ikväll såg den ut så här!

Jag tycker det är så häftigt att för första året få uppleva alla årstider här – och i år är de ju extra allt! Vinter var mer snörik och kall än på många år och våren nu verkar bli rätt speciell den också. Det finns en gammal bild nånstans där farmor står vid båten, som är förtöjd uppe vid ladan. Jag minns att jag har tittat på den och häpnat över hur hög sjön kan bli, men det var ju liksom en extrem vårflod nån gång på 70-talet.

Nu är strandlinjen nästan där den var på den bilden. Häftigt att få uppleva och ganska så nervöst. Det är ju långtifrån all snö som smält så vi vet inte riktigt var det här slutar – jag kanske kan köra isbad framför brasan i vardagsrummet om några dagar.

Baksidan av ladan – sjöutsikt har fått en helt ny innebörd här! I vanliga fall är sjön nedanför tallarna bakom rishögen. Tur att vi dikade ur och gjorde en ny damm, annars hade jag nog stått knädjupt i vattnet på den här bilden.

Om sex dagar ska bygget starta här är det tänkt – men om vattnet stiger mer måste vi omboka allt.

I morgon ska jag gå ut och mäta hur högt vattnet stigit från pinnen jag satte vid vattenkanten idag. Redan nu har det stigit runt 5 centimeter, så vi får se hur det här slutar.

Hur är det där du bor? Full sommar eller är du också mitt i vårfloden? 

Frozen – Njupeskär i isdräkt

Frozen – Njupeskär i isdräkt

Hur många gånger har jag vandrat stigen mot Njupeskär? Jag vet inte, men jag vet att det är lika många gånger som jag trollbundits av sagoskogen, vattnets skiftande uttryck och det urgamla bergets lager av sten. Skört och mäktigt på samma gång.

Att se det vanligvis forsande vattenfallet i frusen form är speciellt. Kraften är där, men den är frusen och istället för dånet från fallande vattenmassor så är det märkligt tyst. Även om våren börjar ta greppet om fjället och Njupån porlar och forsar längre ner så är det stora fallet fortfarande inbäddat i ett massivt lager is och snö.

Efter en vecka med mycket jobb och byggtankar längtade jag upp på fjället. När Mari frågade om jag vill komma och fika hos dem uppe i Stormorvallen så bestämde jag mig för attdet fick bli en tur på Fulufjället. Mari:s stuga ligger precis vid entrén till nationalparken och är också bas för pappas jaktlag på kvällarna under älgjakten. Min släkt på mammas sida har bebott Stormorvallen och Mörkret, som ligger någon kilometer nedanför, i flera generationer. Tänk vilka vackra platser mina förfäder bodde på, på både pappas och mammas sida!

Efter en eldlunch och kaffe vid Björbäcksstugan, precis vid Naturum Fulufjället, så började några av oss vandra stigen mot fallet.

Mari, Axel och fjällhunden Hedvig

Istället för regn blev det sol och vi satt en stund vid raststugan, där vi njöt av utsikten och solen i ansikten. Den här tiden på året är det verkligen fantastiskt på fjället.

Axel, Eva-Mi och Mari chillar med utsikt

Stigen underhålls inte på vintern, men den är populär ändå och väl upptrampad. Förutom några djupa genomtramp kunde vi gå rätt så obehindrat på leden ända fram till fallet. Skaren är hård den sista biten och det gjorde ingenting att spången var insnöad över räcket. Leden är avstängd sista biten på vintern pga risk för laviner och stenras, men det var inte mycket snö uppe på klippkanterna så vi vågade oss fram ändå.

Tillbaks vid mitt favoritvattenfall! Undrar hur många gånger jag varit där?

Iskonst i storformat. Det är så coolt att isen har olika färger. Alltid turkost till höger och lite mer jordfärgat på vänstra sidan.

Iskonst i mindre format.

Mari tog den här bilden efter bara en snabbinstruktion och fångade solen som ett proffs – en naturbegåvning!

Fulufjället och Njupeskär är ett mäktigt utflyktsmål året runt och vi mötte 3-4 sällskap från olika länder längs vägen. Det var kul att se att fler letat sig dit trots lågsäsong. Det är ju nästan nu det är som härligast!

Har du varit till Njupeskär någon gång? 

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Vårflod och Stockholm i sitt esse

Jag är just hemkommen från sex dagar av full sprutt under en turné som gick mellan Särna-Stockholm-Göteborg-Stockholm-Sandviken-Särna. Den har också innehållit allt från uteserveringspremiär och (två) födelsedagskalas till två dagars filmjobb, poddande, välbehövt frisörbesök och lägenhetsrensning innan jag kunde krypa ner framför brasan i ladan igen klockan 22:30, med lugnet och tystnaden utanför. 

Det är något inbyggt speedat med vårmånaderna, eller hur? Trots att jag har ett kopiöst mycket lugnare liv än för fem år sen, så verkar det på något sätt alltid bygga upp till grand finale i april-maj-juni innan sommarstiltjen sätter in. Som om allt och alla vaknar till liv och känner att nu, nu ska det ske. Nu har jag återhämtningen på plats och grejar rejset utan större problem, men jag kan undra varför det går från noll till hundra den här tiden varje år? 

Just nu har jag mycket på dagsschemat: allt från betalt och ideellt jobb och byggstart av lada #2 (att bygga hus, det är inget en snyter fram!) till att fylla jämna år på det sätt jag vill (har inte en aning om hur ännu, med 5 veckor kvar).

Syrran & jag efter en riktigt bra helg för vårt drömprojekt! Och japp, hon ärvde allt drömhår 😛  Foto: Ola Christoffersson

Stockholm <3 Uteserveringspremiär den första varma kvällen, med fint häng, är väl ändå det mest cityhärliga man kan göra? Jessica, Åsa, Sara och Saras kille stod för årets utepremiär.

En Katt i människokläder. Det var overkligt att ha klänning och öppna skor efter sex månader i ullunderställ och skoteroverall. Overkligt och alldeles, alldeles underbart! Foto: Sara Rönne

Jag har några dagar här hemma nu, innan jag åker söderut igen. Då väntar en resa till Frankrike med mina barndomskompisar, där vi ska fira lanseringen av oss själva i version 4.0. Det blir asgrymt! Jag ska bara hitta mitt pass först…

Har du också svepts in i vårfloden eller taggar du ner inför sommaren? 

Amanda – mitt andra syskonbarn – som fyllt 9. Firandet sammanföll med årets andra sommarkväll och vi åt middag på uteplatsen klockan 20:30. Jag älskar vintern men ljumma sommarkvällar alltså. Också älskvärda. 

Säg hej till Leo – mitt senaste syskonbarn. Min syrra & hennes man är verkligen bäst på att leverera gulliga varelser att älska loss på!

Sommaren 2014 tog jag ett stort steg jag inte ångrat. Jag sa upp mig och började jobba med två saker jag drömt om ett tag; att bli min egen chef och att bygga min bästa vardag, mitt bucketlife. Det blev ett sätt att leva och den här bloggen. Jag har nyligen bytt livet i Stockholm mot ett enklare och friare liv på vår släktgård i Särna, en liten by i norra Dalarna. Jag frilansar, bloggar och fotar så mycket jag kan och lägger bit för bit i mitt alldeles egna livspussel.

Följ mig här

Kategorier

Arkiv

Instagram Feed

Something is wrong.
Instagram token error.

Facebook

Bloglovin

Follow