Höstgräs

Med kaffe, mackjärn och fjällhunden Hedvig vandrade vi från Brottbäcksstugan för att njuta av höst på Fulufjället. Mari och jag hade bestämt oss för en aktiv söndag och jag föreslog fjället eftersom jag verkligen vill njuta av den korta och galet vackra fjällhösten. Fulufjället var färgat i orange, gult och rött och tjärnarna låg som en djupblå kontrast. Herregud vad fjäll är vackra på hösten!

Brottbäcksstugan ligger lite avsides från den stora entrén till Fulufjället och passar bra att börja från när en vill gå lite mer ensam så att säga. Vi gick stigarna söderut, inte åt Njupeskärshållet utan mot Sälen till. Vi såg inte en enda vandrare just där även om det stod några bilar på parkeringen.

Vacker höst på Fulufjället

Efter några kilometer vek vi av stigen och gick till ett ”hemligt” vindskydd som Mari visste om. Om jag har varit mycket på det här fjället i mina dar så är det ändå inget mot Mari, som i princip är uppvuxen här. Vår gemensamma släkt kommer ju från Mörkret och Mari och hennes familj har en stuga i Stormorvallen, som ligger just nedanför entréskylten till Njupeskär.

Väl framme så tände vi en brasa och tog fram mackjärnen. Jag hade förberett pålägg hemma, smidigt och ruggigt gott! Den här gången blev det mozzarella, tomat, lite rödlök och så forbondekorv till Mari.

Vindskydd på Fulufjället
Höst på Fulufjället

Varma mackor i mackjärn på Fulufjället
Min absoluta favorit-utelunch

Hedvig på Fulufjället
Hon må inte se ut som den klassiska fjällhunden, men en dagsmarsch uppför är ingen match för Hedvig! 

Katta Bucketlife
Jag tog min nya hatt på en premiärtur och försökte komma in i livet som hattmänniska. Det är alltid lite konstigt att ha hatt i början, men det blir snabbt en riktigt skön kompis att ha med i skogen och på fjället. Kanske till och med stan nån gång, det kan väl funka? Den här är från Brixton och heter Messer. 

Efter en delikat utelunch släckte vi elden och gick vidare uppåt fjället. En bit upp är det läge att vända sig om, ofta, och ta in vyerna. I horisonten ser vi Vedungen, Nipfjället, Idre Fjäll och Fjätervålen, som en ljuvlig rad av trygga berg. Att se berg och fjäll känns tryggt tycker jag. De är så konstanta och ger en känsla av stabilitet och lugn i en föränderlig värld. De flyttar inte på sig i första taget, de där bergen.

Vi plockade blåbär och pratade om livets fina och svåra varvat med tystnad, sådär som en gör på en vandring. Det är verkligen ett skönt sätt att umgås.

Mari fotar höst på Fulufjället

Vi kunde inte få nog av alla vackra höstdetaljer. Vilka färger fjället bjuder på just nu!

Blåbärsris i höstskrud

Höst på Fulufjället
Eldgräset!

Med strax över en mil i benen kom vi tillbaks till bilen, lagom möra och lyckliga efter en dag med färgsprakande höst på Fulufjället. Jag har sagt det förr och kommer troligen upprepa det om och om igen; det är en otrolig lyx att få bo såhär!

Att ta dagens första kaffekopp, rykande varm, och gå ner till sjön – det är nog det bästa sättet jag vet att börja dagen på.
I söndags låg dimman tjock över sjön och jag älskar känslan det skapar. Det är som att vara alldeles ensam i en helt tyst värld, där bara lugn och stillsamhet rådet. All stress rinner av mig och det är som att det där tysta lugnet liksom flyttar in i mig.

morgondimma över Särnsjön

Jag var ute strax efter klockan sex på morgonen och trots att solen gick upp strax innan halv sju så visade dimman inga tecken på att lätta. Vid sju gick jag upp igen, gjorde upp eld i öppna spisen och jobbade en stund medan jag brasan sakta spred värme i rummet. Herregud vad jag älskar vår öppna spis!

Morgondimma

Två timmar senare hade solen stigit såpass högt att den började skingra dimman. Det är verkligen häftigt att se dimman rusa över vattnet, som om den dras mot solen och inte kan låta bli. Sen, plötsligt, är den som borttrollad och himlen är blå och sikten fri. Jag blir lika förundrad varje gång jag ser den där dimrusningen.

morgondimma

morgondimma lättar över Särnsjön

Med en sån start på dagen är det svårt att ha en dålig dag, det kändes som om jag kunde erövra världen efter det. Jag önskar att jag var lika morgonpigg varje dag, men det tyvärr är det rätt skönt att sova också, eller hur? 🙂

Hur börjar du helst dagen om du får välja fritt? 

Katta i skogen

I förmiddags vinkade jag av syrran efter en intensiv och produktiv speed workation hemma i ladan. Efter en galakväll i Stockholm på Venture Cup i onsdags plockade jag upp syrran (och yrvädret Leo) och drog norrut i torsdags.

Johanna är ju frilans på heltid sedan i somras så vi har äntligen mer tid tillsammans. Tid som vi lägger på att mejsla fram våra olika idéer till mer handfast verklighet. Det är så roligt och ganska så nyp-mig-i-armen-overkligt på samma gång. Nu är vi där vi fantiserat om ett tag – i startgroparna för att dra igång något vi filat på i några år. Kanske blir det inget alls, men vi är i alla fall närmre nu än vi hade vågat hoppas.

Vi har också hunnit med att planera kommande avsnitt av Bortom ekorrhjulet och hur vi ska öka spridning och hitta samarbeten och så har vi promenerat, käkat god mat och inte hunnit basta. Vi hinner aldrig basta som vi tänkt av någon konstig anledning. Det är för mycket liv att leva här, dagarna är alltid för korta på nåt förunderligt vis.

Leo på workation
Att rasta Leo extensivt var nödvändigt för arbetsron. Har insett att jag aldrig skulle palla att ha en hundvalp, haha. Det är som att ha en svingullig gangster hemma, som konstant gör allt han inte får och har sönder ens favvogrejer, men man kan liksom inte bli arg pga sötheten.  

Att vara på finalen i Venture Cup i onsdags gav mig väldigt mycket inspiration på entreprenörsfronten. Jag är inte fostrad i en entreprenöriell anda, men jag älskar känslan av möjligheter och framåtdriv som omger människor med drömmar och passion.

Jag tror att jag har en inre entreprenör som klivit fram de senaste åren, även om jag inte bygger stora bolag och reser riskkapital till vardags. Kan man vara entreprenör utan att drömma om world take over och bolagsimperium? I så fall tänker jag att jag är mer av en livsentreprenör, som vill bygga min bästa vardag, utvecklas livet igenom och skapa något som andra också kan ha glädje av. Och ha tid för att leva livet vid sidan av.

Katta i skogen
Katten, glad i hatten

Nu ska jag i alla fall ta en paus i framtidsbyggandet och kolla en film i soffan framför brasan. En lördagkväll blir inte mycket bättre än så i min bok. I alla fall inte inomhus 🙂

 

Höstdrömmar

Redan i slutet av juli kom den smygande, längtan efter en ny säsong. Efter en osedvanligt svettig sommar och flera månader utan en enda brasa fick jag en sån akut längtan efter kylig, krispig luft och att få starta dagen med frukost framför öppna spisen.

Nu är hösten äntligen här och jag har samlat mina mest efterlängtade höstdrömmar i en tvättäkta bucketlist. Det finns väl knappast något bättre än att lista en lång rad upplevelser som får det att pirra i själen?

Höstens bucketlist

Soluppgångar

Det var faktiskt riktigt längesen jag senast packade en kaffetermos och gav mig ut för att beskåda en soluppgång, trots att det faktiskt är världens bästa frukostdoping. Det GÅR INTE att ha en dålig dag efter att ha upplevt hur solen stiger över horisonten och världen vaknar i en sprakande färgshow.

Särna - en kärleksförklaring
En osedvanligt vacker morgon förra hösten. 

Middagar över eld

I skogen, nere vid sjön eller varför inte vid öppna spisen i vardagsrummet? I höst vill jag njuta av många eldlagade mål mat och testa nya rätter. Jag har, med stor inspiration av Katrin, Sara och Saras mästerkock till pojkvän, Danny, fått ett stort intresse för att köpa på mig diverse roligt, lokalproducerat mathantverk där jag har chansen. Det är så kul att komma hem och laga till något med nya, spännande råvaror!

Chevretoast deluxe
Surdegstoast i mackjärn är nog min favoritutemat. Här med chevre från Skärvångens mejeri.

Workations

Nu var det ett tag sen och jag längtar så mycket efter att återigen få uppleva den där magiska känslan av att få utvecklas, garva, uppleva och planera framtid med skarpa, öppensinnade och drivna magipersoner. Som tur är har jag inte mindre än två såna workations i planeringen för hösten. Åh vad ljuvligt! Förra höstens samlingar i ladan var inget mindre än fantastiska.

Workation
Maria & Sara slutar inte prata bara för att det är ett fönster emellan


Maria på bryggan i Särna

workation
Katarina & Daniel fick både höst & vinter på Fulufjället. På samma dag!

Höstfjäll

Det är inte en lång säsong, men desto mer värd att maxa. Höstfjället är något alldeles särskilt, med glödande ljung, krispig luft och tomma stigar. Jag vill springa på Nipfjället, vandra runt och övernatta på Fulufjället och kanske, kanske hinner jag med en sväng till Jämtlandsfjällen också.

Höst Fulufjället
Pappa på ett höstigt Fulufjäll under älgjakten förra året

Framtidsbygge

I det här avsnittet av Bortom ekorrhjulet pratade jag och syrran lite om vad vi planerar för hösten. En idé vi filat på i några år börjar nu närma sig ett första steg och det känns så himla roligt! I veckan kommer Johanna upp till Särna och där ska vi forma konceptet och göra en affärsplan. Inom några veckor har vi förhoppningsvis en bra location säkrad för vår idé och kan börja förbereda för några pilotsvängar. Jag kommer skriva mer om vad det är när vi kommit närmre, vill ju inte jinxa något 🙂

Hamstra skatter i skogen

Jag ska ge mig ut på några fler turer i blåbärs- och lingonriset, för att samla på mig ännu mer bär inför vintern. Vilken rikedom att ha egenplockade vitaminbomber att börja kalla och mörka vinterdagar med. Jag är övertygad om att min blåbärskonsumtion är det som gjort att jag knappt varit sjuk en enda gång de senaste vintrarna.

Bada bastu och bada kallt

Förra året föll jag pladask för det här med att bada riktigt kallt – något jag faktiskt inte hade testat innan. En mer uppfriskande känsla har jag inte upplevt, det var något alldeles speciellt, och det vill jag uppleva igen! Och tänk om jag får uppleva ett bad under fullmånens sken igen, som jag, Rania och Daniel hade förmånen att få göra förra året. Då blir jag världens lyckligaste katt!

Katta fullmoon swim

Vardagsäventyr

Jag vill inte vara en innesittare i höst, jag vill dra till fjälls en måndag, sova utomhus en onsdag och paddla kayak en tidig söndagmorgon. Eller bara ta morgonkaffet ut i skogen och snacka med träden.  Det är så lätt att dagarna passerar i en lunk, men det är ju också de där dagarna som liksom är livet. Jag vill spendera dem på saker jag kommer minnas, inte i en soffa.

Stormig strandpromenad

Jag har tänkt på det i typ två år men det har inte blivit av. Jag vill så gärna bo några dagar vid havet och ta morgonpromenader i riviga höstvindar på en tom sandstrand, äta goda grytor och dricka rött vin framför en brasa och njuta av vemodet i en övergiven sommaridyll. Jag tror det kan bli riktigt jävla härligt!

Det är några av de grejer jag har högst på listan – som lär uppdateras löpande. Det finns ju så jäkla många sätt att njuta av hösten på!

Vad vill du helst hitta på i höst? 

 

Katta till skogs en juninatt

För vilken gång i ordningen är jag osäker på, men det är byggvecka igen här på gården och det är full fart precis som alltid. Vi har verkligen världens bästa team av byggare här, ledda av Tom som pappa jobbat med i alla sina projekt i mer än tio år – och det är inte svårt att förstå varför. Hittar man ett sånt här gäng grymma, effektiva hantverkare med en otrolig arbetsmoral, ja då släpper man dem inte.

Än så länge har vi inte börjat med bygget av nästa lada – vi ska få klart med bygglov och annat, men det stora och kanske jobbigaste steget är klart efter den här veckan. Nämligen den stora rensningen inför att vi ska riva och bygga. På bilden nedanför syns en del (!) av allt som gömde sig inne i Gammelstugan och i förrådet (de rum som är under det gamla taket).

Vi måste ju tömma de delarna som ska bli mitt nya hem, vilket gör att vi plötsligt har otroligt lite förrådsyta mot tidigare. Vi har fått göra en rätt så tuff gallring bland alla gamla saker och halvgamla prylar (som man kan undra varför de sparats alls). Jag har hittat så många fina, gedigna möbler som jag vill renovera och ha i mitt nya hem, men oj vad vi slängt saker också. Sex stora släp har gått till tippen och ett eller två till är redo.

Vi har sparat alla gamla möbler i bra skick och mest har vi slängt sånt som gamla madrasser, lådor med mögliga böcker och gamla halvtrasiga plastprylar. En del av de riktigt gamla verktygen (100-150 år gamla) har vi också slängt, helt enkelt för att det fanns ungefär fem av varje sort.
En sak som återigen slagit mig under det här arbetet är hur otroligt mycket energi det suger att ha många saker. I slutet av dag två, när vi lyckats få in all bråte välsorterat och med space kvar i stallet (!), så var jag så trött på alla typer av prylar. Ville bara kasta allt och vara helt fri från allt vad prylar kräver; koll, tid, struktur, yta och omvårdnad.

Det är faktiskt andra gången vi gör en sådan genomröjning, innan vi alls hade börjat bygga om första ladan så gjorde vi också ett sånt jobb i två andra förråd. En hel vecka tog det då.

Såhär blev det i alla fall efteråt – varsågoda, en kik in i mitt framtida hem 🙂 Det här vackra timrade rummet (som är en del av de allra äldsta byggnaderna på gården) kan vi som tur är spara. Det har inte ruttnat eller fuktskadats, det behöver bara ”lite” rengöring och handpåläggning.

Här blir det troligen ett gästrum längst in (och ett fönster) och möjligen en klädkammare eller förvaringsdel närmast nuvarande dörren. En del av väggen till vänster (närmast dörren ) kommer öppnas mot den kommande hallen.  Eventuellt också en del av taket (kommer ha loft i nya lyan).

Rummet med stegen upp till den gamla vinden.


Så vackert timmer! Jag skulle vilja tacka den förfader som byggt så rejält att jag kan bo där 150-200 år senare. Fantastiskt ju!

Här är den gamla hallen i den nyare delen från 1928. Här var det modernt ser ni, med el och allt. Farfar flyttade hit med sin mor och far när han var 12 år och de tog över hans mammas barndomsgård. Den här delen var intakt och inredd när jag var liten – minns att jag brukade gå in och förundras över att de hade bott där så många i ett rum och kök.

Tyvärr satte sig murstocken (troligen pga en ivrig grävling), det blev hål i taket och bjälklaget hann ruttna innan pappa och hans syskon räddade övriga delar med nytt plåttak för sådär 25 år sedan. Nu är det inte mycket som kan sparas, så hela den här delen får vi riva.


Luftigt tak som sagt…komplett med asbestplattor!

Jag ser så väldigt mycket fram emot att få sätta igång med själva bygget – troligast blir det i vår, om vi inte får ännu en rekordflod såklart. Det är inte helt enkelt att få lossa fyra man en hel vecka till i höst. Just nu känns våren och byggstarten så himla långt bort, jag kan nog inte förklara hur mycket jag längtar till att få ha ett eget hem igen. Få packa upp mina saker, inreda och skapa det som jag vill.

Men nu är jag i alla fall ett steg närmre. Vi är redo för rivning och återuppbyggnad, så nu är det ”nästan” bara roliga saker kvar på arbetsbeskrivningen. Och fram till dess får jag ju bo på andra sidan gården, mitt i paradiset, så det går faktiskt ingen nöd på mig alls!

[et_pb_section admin_label=”section”]
[et_pb_row admin_label=”row”]
[et_pb_column type=”4_4″]
[et_pb_text admin_label=”Text”]
Jag har landat hemma igen, efter nästan en månad med olika äventyr och utflykter till andra ställen. Det är en glad men trött själ som ser fram emot att få lite mer hemmatid i höst. Tid att strosa, tänka, plocka bär och ligga i ljungen på höstfjället. Åh vad jag älskar att vara här, det är en fysisk frid i kroppen.

Jag har just varit nästan en vecka i Stockholm, där jag haft jobbmöten, kompisdejter, spelat in podd och dansat loss på en rolig 40-årsfest. Jag brukar ju säga att jag älskar Stockholm i lagom doser och det kanske fortfarande är sant. Fast jag vet inte. Jag har verkligen allt svårare att se charmen med ljudmattan, tempot och livet uppe i huvudet. Tunnelbanan och Essingeleden. Nu längtade jag faktiskt hem rätt mycket, rätt snabbt.

Katta i skogen
Älskar att få komma hem till det här

Det har gjort något med mig att bo så nära naturen. Att uppleva total tystnad, en sprakande stjärnhimmel, dimmornas dans och naturens skiftningar – det fyller mig med så mycket mer än vad något i stan kommer i närheten av.

Jag grubblar mycket på det där. Hur långt vi urbana människor rört oss från the basics. Att livet i en storstad i så hög grad kommit att handla om shopping, effektivitet och egobyggande prestationer. Hur otroligt lätt det är att pysa hål på den tillfälliga lyckan. Hur många som prioriterar ned det där som verkligen får en att må bra på ett hållbart sätt. Som relationer, som natur, som tid till återhämtning.

Min bästa balansövning. Traska uppför en höjd och blicka ut över vidderna. 

Jag har just varit ute i två timmar och plockat blåbär. Jag gick ut i skogen, trött och full med tankar på allt som ska göras, på ekonomi och på prestationer i stort. Sen klev jag in bland träden och omslöts av doften av ris och kåda. Plockade bär och la mig i en stund i blåbärsriset. Lyssnade på tystnaden.

Blåbär

Sally och Dolly plockar blåbärNär vi gick på blåbärsplockarpromenad med hästarna för några veckor sedan. Hästarna var mer tokiga i blåbär än vi tror jag. 

Jag vände hem igen med lugn i kroppen och känslan av att vara rik, med fem nya litrar blåbär att fylla vinterförrådet med. Nu ska jag bara plocka lite mer och klyva lite ved så är jag redo för vintern!
[/et_pb_text]
[/et_pb_column]
[/et_pb_row]
[/et_pb_section]

Trumvallens fjällridning

Det finns en alldeles unik bubbla av frihet, natur och enkelhet som jag nog kommer återvända till så länge det är möjligt. Den bubblan är Trumvallens Fjällridning, denna pärla till fjällranch som jag besökt sex gånger på tre år.

Det allra första besöket kom sig av att jag googlade ”ridning på fjället” när syrrans 40-årsdag närmade sig. Jag klickade mig in på den första sökträffen och ja, jag behövde aldrig klicka mig vidare.

I år var det min tur att fylla 40 och lyckan när också jag fick ett besök på Trumvallen gick nog inte att ta miste på. Jag och syrran och en helg till fjälls, till häst!


Gäststugorna på Trumvallen 

Det har visat sig att min syster är en riktig mästare på överraskningar. På min födelsedag blev jag ju grundligt överraskad, precis som nu skulle det visa sig. När jag kom dit var det tomt på fäbodvallen – trodde jag. Men det var det ju inte.

Johanna var sen, men ett hemligt gäng hade redan dukat upp ost & kex inne i stugan. Där väntade Katrin, Anna och Sofia och i bilen med Johanna satt även hennes barndomskompis och min ”bonusstorasyrra” Jenny. Så hela helgen var det bara vi, fjället och hästarna. Helt underbart!

Överraskning på Trumvallen
Surprisegänget på vår veranda

Överraskning på Trumvallen
Det blev både middag, snacks & bubbel – en för jäkla bra start på helgen ju. 

Trumvallen bjuder verkligen på en alldeles särskild ridning. Jag skulle vilja kalla den meditativ, samtidigt som det finns inslag med mer action, om än inte på det klassiska ”rida-fort”-sättet. Några härliga galopper uppför fjället eller längs med större stigar får vi njuta av.

Annars är det framförallt skritt, men eftersom vi rider uppför fjäll och genom bitvis rätt tuff terräng så är det äventyrligt helt utan hastigheter. Över myr, nerför leriga, steniga branter, genom snårskog och uppför fjällsluttningar.
Fjällridning på Trumvallen
Johanna och Moonshine strävar uppför fjället

Topptur till häst på TrumvallenPå toppen av Oxsjövålen – en makalös utsiktsplats!

Det är samma när vi driver kor – fullt fokus och action som mestadels sker i skritt. Men spänningen i att hålla korna i schack, rida i helt obanad terräng och vika in i snår för att få tillbaks en ko som viker av från flocken, det är så spännande! Det allra bästa med just kofösningen är samarbetet med hästen. Vi blir ko-llegor (pardon the pun) som jobbar tillsammans och hästarna är så jäkla bra på det. Det är otroligt kul att få uppleva.

Kofösning på Trumvallen
Johan övervakar oss amatörcowboys så korna hamnar rätt


Så förbannat roligt att leka cowgirl! 

Driva kor på Trumvallen
Anna (som jobbar på Trumvallen) och syrran hjälper korna över ån. 

Livet på Trumvallen är enkelt och skönt. Vi duschar i utomhusduschen, borstar tänderna utanför knuten och äter mat lagad över öppen eld i den gamla timmerstugan. En av kvällarna är badtunnan uppvärmd och redo för ett uppmjukande bad efter en lång dags ritt och vi sitter i kvällssolen och njuter av dammens spegling av himlen och fäbodvallen.

Efter en händelserik dag går vi och lägger oss, trötta men fjäll- och hästrusiga, till ljudet av en sprakande brasa.
Imorgon är en ny dag med nya ridäventyr på Trumvallen.


Middagsdags på Trumvallen. I den här stugan äter vi frukost och middag varje dag. 

Livet på Trumvallen
Ett ljuvligt kvällsbad i solnedgången mjukar upp ömma ridmuskler efter en lång dag. 

Se livet på Trumvallen i SVT

Ikväll kan ni se mer om livet på Trumvallen i Kalle och Britas sex liv, där de hälsar på Hanna och Johan och testar cowboylivet i fjällen. Avsnittet kan ni också se på SVT PLAY redan nu!

Det går bra att bada i Njupeskär

Det här var sommaren jag började bada i vattenfall och jag tror aldrig jag kommer sluta. Två gånger har jag haft lyxen att få bada i Njupeskär, en gång har jag badat i Yxningåfallen. Kanske hinner jag med ett till bad innan sommaren definitivt är över, det får vi se.

Redan förra sommaren när Katarina var här, pratade vi om att bada i Njupeskär, men det var en kall sommar och badlusten var inte överväldigande. Jag hade dessutom inte haft en tanke på det innan så inga badkläder fanns med. Det behöver i och för sig inte stoppa en och det gjorde det faktiskt inte under mitt första dopp i år – då jag badade i underkläderna.

Bada i Njupeskär

Katta badar i Njupeskär

I sommar har ju temperaturerna varit högre och mitt första bad i Njupeskär var till och med behagligt. Jag tror det var runt 20-21 grader. En vecka senare var det nog närmare 17 och lite mer uppfriskande, men väldigt skönt ändå.

Jag har sett folk bada vid foten av fallet, men det är betydligt enklare att ta sig ett dopp uppe vid toppen – dessutom får man en vidunderlig utsikt och känslan av att bada i världens vackraste infinitypool, bara det gör det värt att ta den branta vägen upp runt fallet. Det är också färre som gör sig omaket att gå upp så chansen är större att du får bada i lugn och ro.

Jag och Dolly badar i Njupeskär

De senaste åren har antalet besökare bara ökat till Fulufjällets Nationalpark och Njupeskär. Det är på ett vis superroligt att fler får upptäcka det mäktiga fallet, den magiska sagoskogen och den vackra, steniga fjällplatån. Samtidigt ser jag hur det sliter på stigarna, som dock alterneras av, antar jag, det syftet.

Arg och besviken har jag också plockat en hel del skräp och hundbajspåsar längs stigarna – begriper inte hur vuxna människor (inte sällan framför barn) överhuvudtaget kan känna att det är OK att bara släppa sånt längs vägen. Baksidan av ökad turism tyvärr.

Vattenkraft

Alldeles vid kanten av det högsta fallet, där vattnet forsar fritt 80 meter ner.

Njupeskär är nog den absolut vackraste pool en kan bada i. Har du vägarna förbi närmsta veckorna tycker jag att du ska passa på att hoppa in i badkläderna och ta ett dopp, följt av en fika med makalös utsikt vid toppen av fallet. Men – ta med dig skräpet när du går så blir det lika njutbart för de som kommer efter.

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close