In Bucketlists

Fun in the snow – min winter bucketlist

winter bucketlist

Isen har lagt sig, lite snö likaså och idag satte jag i värmekabeln till vattenledningen. Vintern är här med andra ord och min winter bucketlist är redo för säsongsstart!

Det här är den första vintern som jag bor heltid i ett riktigt vinterland och det känns så pirrigt att jag nästan inte vet vart jag ska börja. Om vi nu får en normal Särna-vinter så innebär det snö från ungefär nu fram till april. I vanliga fall riktigt mycket snö den större delen av tiden, men utan att bli för dyster så har ju vintrarna blivit lite kortare och varmare på senare tid. Men jag håller tummarna.

Jag ser fram emot att göra mesta möjliga av den här vintern. Det innebär såklart att vara utomhus så mycket jag kan och leka med snön på alla möjliga vis. Men det handlar också om att mys-huttra inomhus efter bitande kalla vinteräventyr.

 

Winter Bucket List 17/18

 

Åka släde med facklor en mörk vinterkväll

Finns något mer vintermysigt än att glida fram bakom ångande hästkrafter i skenet av facklor, till ljudet av knarrande snö och bjällror, inbäddad i varma filtar och skinn? Jag kommer nog inte på något och det här är något jag vill uppleva igen!

winter bucket list - slädtur

Uppleva norrsken

Jag har säkert sett norrsken någon gång när jag var liten, men jag har liksom inte blickat upp och upplevt ett norrsken som jag minns. I vinter vill jag få vara med om det, på riktigt. Jag har en app och väntar ivrigt på att den ska meddela mig när chansen är extra stor. Tack vare Helena har jag också hittat den här sidan som rapporterar dagligen om chanserna för norrsken.

Läsa böcker framför brasan

Åh vad jag saknat att förlora mig i en (riktig) bok och med många timmar utan dagsljus tänker jag att det är en perfekt syssla för mig här i vinter. Nedkopplat, avkopplat och alldeles, alldeles underbart. Vilka böcker får jag inte missa?

Ta sparken över sjön för att handla

…och för att fota, hälsa på grannen eller ta mig ut i skogen. Även om jag gillar att köra både skoter och äventyrsbil så gillar jag allra mest att ta mig fram med Katta-krafter och sparken är ett perfekt sätt att ta sig över på byn, få hem varor på ett smidigt sätt eller frakta kameraväska och stativ på små utflykter. Tänkte att min underbara fasters gamla spark ska få komma ut i snön igen. Då blir hon nog glad i himlen.

Skoteräventyr med vintertältning

Jag har bestämt mig för att köpa en egen skoter i vinter och den tänker jag använda till roliga äventyr! Bland annat planerar jag, Sara & Katrin en liten strapats där vi ska ta oss an en vintrigare väg mellan Åre & Särna. Mer om det sen. Men jag skulle gärna vilja kombinera ett skoteräventyr med en vintertältning också. Efter att jag och Sara var på den här helgen i Idre och vår Städjanguide berättade om vintertältning har tanken legat där och lurat. I vinter tänker jag att den ska bli av. Men då vill jag ha sovsällskap!


En vacker februaridag med syrran på Vedungenleden


Skoterskoj med Inos-gänget i Åre

Bada isvak

Egentligen vet jag inte om jag vågar skriva den här. Jag både vill innerligt och är absolut livrädd för den upplevelsen. Men efter att jag under hösten upptäckt tjusningen med riktigt kalla bad så tänker jag att det här är nästa naturliga steg. Om bad i nollgradigt vatten är helt fantastiskt (efteråt) så borde ju bad i isvak vara överjordiskt (efteråt), eller? Har hört att en inte ska ge sig på det här ensam, så vem är med mig?

Katta fullmoon swim

Fota natthimlen på Fulufjället

Så mörkt, flackt och vackert. Har en övertygelse om att det är en fantastisk plats att fota natthimlen från. Inga ljus som stör, bara jag, snön och tystnaden. Om jag har massor av tur kanske ett norrsken också. Och helst en kompis, eftersom inte heller vinterfjäll är en ideal plats att ge sig ut ensam på och speciellt inte nattetid. Så, vem är med mig? 🙂
Stjärnhimmel winter bucketlist
Gårdagens natthimmel här i Särna

Fira vintersolstånd med brasa

Ända sedan jag läste om Saras tradition att fira sommarsolståndet så har jag tänkt att jag ju borde fira vintersolståndet. Den där stunden när det vänder mot ljusare tider igen. Förra året hade jag hoppats på en vinterbrasa här i Särna, men pga julfirande och annat i Stockholm och Norrköping så blev det inte så. Men i år har jag och Sara dragit ihop just en sån ”ceremoniell” brasa, hos Sara i Hälsingland. Hurra!

Sådär, det var min winter bucketlist – jag kommer alldeles säkert att komma på fler saker att göra och allt jag planerat platsar inte på den här listan över särskilt härliga vinterupplevelser, men får jag uppleva hälften av detta så är jag nog väldigt nöjd framåt vårkanten.

Vad vill du allra helst uppleva i vinter? 

Share Tweet Pin It +1

21 Comments

In Friluftsliv

Spänning, glitter och sång – livet på landet

Livet på landet - talgoxar

I några dagar har minusgraderna kopplat grepp om världen häruppe och vilka konstnärer. Jag älskar livet på landet. Isen har lagt sig under sång, frosten gör allting skört och gnistrande och tankarna går lättare att tänka. Som om de åker runt på blankis därinne.

Vintern närmar sig och för första gången är jag på plats för att följa varje steg i den skiftningen. Gnistrande kalla, stjärnklara nätter, sjöns förvandling från spegelblank till ismatt. Talgoxarna som tjatar på mig när jag måste fylla på mat och ekorrens triumf när den ännu en gång lyckats riva ner en talgboll. Jag kan sitta och titta ut på dem och upptäcka att en timme gått utan att jag märkt det. De är så roliga och söta!

Idag tog jag en skogspromenad för att fånga dagens sista solstrålar och under den knappa timmen höll naturen mig i konstant förtrollning. Det som går in i mig allra mest är tystnaden. Och hur jag först nu märker att jag saknat den i många år. Tänk att något som inte hörs kan påverka en så mycket. Göra en så lugn och lyssnande.

Jag är så innerligt glad att jag flyttade hit. Över att jag ska få uppleva årstiderna på första parkett, över att vintern snart är här för att lägga ett extra lager med sparkles på allt, sila solljuset genom iskristaller och göra allting ännu lite tystare och tankarna ännu lite klarare. Livet på landet är livet i koncentrat.

Här är en kort film och lite snapshots från björken utanför. Där händer det grejer hela dagarna. Och så tror folk att jag har jag har tråkigt här!


PS. Följ mig gärna på youtube – jag kommer göra mer film om min vardag här på landet framöver…

Lunch! 

Oooh, det här är min talgboll!

Alltså, jag skojar inte…

Talgoxar på talgboll - livet på landetJag sa ju det!

Suckers…It’s all mine…

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Friluftsliv

Stockholm(arna) i mitt hjärta

Det är nåt visst med barndomskompisar. I helgen har jag tre av dem på besök här i ladan. När jag hörde bilen rulla in på gårdsplanen vid 21-tiden igår så sprang jag till dörren, gick ut och möttes av nervevade bilfönster och ”Stockholm i mitt hjärta” på högsta volym. Man blir ju varm i hjärtat för mindre!

Vi har haft ett alldeles underbart dygn sen dess. Efter en frukost framför brasan gav vi oss av mot Idre och Nipfjället, för att tanka fjälluft och tystnad till storstadsfolket. Nipfjället visade sig från sin allra bästa sida. Vit skare, vida vyer, gnistrande snö och så det där solljuset som bara finns i minusgrader. En helt magisk dag som kändes som bästa sortens vårvinterdag snarare än en fredag i november.


Lisa, Sara & Hanna på fjället. Tänk att vi känt varann i typ 30 år.

Hanna går oxå i skoterköpartankar (som jag).

En tvättäkta halo

”Aaaadrian!”

När Stockholm kommer till fjället, då är jag som gladast!

Efter en tur upp och nerför Lillnipen åkte vi hem och eldade igång bastun. Isen har lagt sig så vi kunde inte springa ut och bada men det löste jag med en yxa och en hink. Än är isen bara några dagar gammal och jag högg upp en liten vak, sänkte ner hinken och sen var det bara att köra en ice bucket-dusch (för er som minns den virala kampanjen).

Tänker att jag borde basta varje kväll ändå.

Efter en heldag med mina barndomsvänner tänker jag att jag skulle vilja skriva om den där gamla dängan. Stockholm saknar jag faktiskt inte alls, men de där Stockholmarna…De är alltid i mitt hjärta!

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Friluftsliv

Månskensbad och eld i Lyckans läger

Lyckans liv i Lyckans läger

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag. 

Strax efter tolv parkerade vi bilen i Edsåsdalen och packade ur våra väskor. Ett dygn i Lyckans läger kunde börja. Med oss hade vi god mat, varma kläder och väldigt goda humör. Vårt lilla Äventyr deluxe-gäng hade helgen till ära fått förstärkning i form av ÅsaSaras kompis sen många år, som jag och Katrin generöst fått låna in oss på.

Lyckans läger – bara namnet bär ju sig självt. Men själva platsen lever upp till det självsäkra epitetet. Några gulliga små stugor vid Lilla Offsjön, som kan hyras när längtan efter efter fjäll, sjö och total ro blir för stor. En enkel vandring på fyra kilometer tar dig dit från parkeringen och även om det känns nära så är känslan av att kliva in i en vilsam bubbla stor.

Vi njutvandrade upp och åh-ade och ah-ade över eftermiddagssol genom täta granar, knastrande snö och kärva fjällbjörkar. Med rätt många stopp för foto och ett essentiellt chokladstopp vid den vackra myren Vackermon tog det oss några timmar att komma fram.

Lyckans LägerKatrin, Åsa och guldljuset

..och jag, fångad av Sara och den vackra dagen.

Vår gulliga stuga väntade på oss vid Offsjön. Åsa spontanskuttade över hur mysigt allt såg ut.

Nere vid sjön ligger en bastu med brygga och toppläge för både solnedgång och fullmåne.

Efter att vi packat in oss och lagt in några vedträn i kaminen så gick vi ner till bastun, just efter solen gått ner. Känslan att lysa sig fram på en skogstig, ner mot sjön och bastun och omringad av tystnaden – den var så fin att jag rös av spontant välbehag.

När vi var tillräckligt varma så var det dags att bada. Kallt. Något som verkar ha blivit mitt nya livselixir – det var tredje gången på en månad som jag kombinerade ångande bastubad med karaktärsdanande kallbad och jag bara älskar det. Jag ska försöka förklara varför.

Med den kalla, hala bryggan under fötterna gick jag fram mot badstegen. Ett tunt lager is låg över sjön och vi kunde höra den lägga sig. Kylan under fötterna var skarp men uthärdlig. Jag bestämde mig för att bara gå fram till stegen och inte tveka. Bara köra. Den första kontakten med vatten och de små flarnen av is fick mig nästan att ändra mig. Men jag klev ner de tre stegen som fanns och kände iskylan över vristerna.

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag.

Det är något alldeles särskilt med de där frustande kalla baden som får en att tjuta högt och leva upp. Kanske är det i vinter jag premiärbadar i isvak?

Bastubad i Lyckans lägerSara & Åsa svalkar sig i det mystiska månskenet.

Efter allt badande var vi hungriga – och Katrin hade såklart planerat en lyxig eldmiddag. Vi hjälptes åt att elda och laga mat och det var så jäkla mysigt. Och mystiskt på något sätt, med den där fullmånen som gör sig så påmind med sitt speciella ljus.

Åsa & Katrin drog igång spisen.

Eldfokus!

Det blev en sjukt god linsgryta (som vi åt upp helt och hållet) som nog Katrin kommer lägga upp receptet på – håll utkik!

Åsa är numera vår vedarbetare. Väldigt talangfull och hårt jobbande!

Det var ingen slump att vi var i Lyckans läger just den här helgen. Redan för ett år sedan började Katrin prata om att vi skulle boka en stuga här när det är fullmåne. Och så blev det ju. Över förväntan bra dessutom!

Jag har just kommit hem och längtar redan till nästa gång jag får känna livet rusa tillsammans med de här löjligt mysiga äventyrskompisarna.

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In

Weekend getaway

Solnedgång Åre

Vi har jobbat hårt på går’n i veckan – nästan hela högen har varit där och röjt, dragit och sågat. Jag har somnat som en stock på kvällarna med skön träningsvärk i kroppen. Resten av högen är kvar över helgen, men jag hade andra planer med mitt frilufsiga äventyrsgäng och bilade upp till Åre igår och kom fram lagom till en spektakulär solnedgång.

Just nu sitter jag i Katrins mysiga fjällhem och dricker varmt ingefärsvatten till fjällutsikt. Om några timmar ska vi vandra upp till Lyckans läger och ägna kvällen åt god mat, fullmåne och kanske, kanske lite norrsken om vi har tur.

Jag känner mig verkligen blessed just nu. Att jag får bo där jag bor och kan göra det jag gör och umgås med galet inspirerande människor. Jag vet att jag skapat förutsättningar för det livet själv, men det är människorna omkring som ger guldkanten.

Äventyr deluxe-teamet (Sara, Katrin och jag) har fått ett riktigt fint tillskott i helgen – Million dollar Åsa* hakade på spontant och har lovat att fixa norrsken till oss. Hur bra?

Jag har flera små äventyr att blogga om men har tyvärr åkt från min kamerakabel i Stockholm, två veckors bilder ligger och väntar på överföring och kärlek. Därför bjussar jag på snabböverförda bilder från vår morgon så länge.

Vad har du för planer för helgen? Vilar du eller är du en partymyra? 

Katrin fixar frukost….

Weekend getaway…och jag bloggar med utsikt.

Share Tweet Pin It +1

6 Comments

In Inspiration

Att leva till hundra

I går morse somnade hon in, efter bara några veckors sjukdom. Vår glada, fina gammelmoster. Hon ville verkligen leva vidare. ”Jag skulle ju bli hundra år” sa hon med gråt i rösten när vi träffades för vad som skulle bli sista gången för en vecka sen. Och jag kunde verkligen känna med henne. Jag vill också verkligen leva.

Jag tror inte det spelar någon roll om man är 83 eller 39 eller 21 – lusten till och nyfikenheten på livet har nog ingen ålder. Och jag känner ännu starkare att jag ska ta vara på det där som är viktigt. Jag tror det är hur vi bejakar den där livslusten som betyder något, inte hur många år vi lever.

Jag vill känna vinden riva i kinderna på en fjälltopp. Kittlas av mjukt gräs under fötterna. Springa till barrdoft och trädens sus. Kramas med de jag tycker om. Bli förtrollad av ljuset en tidig morgon. Känna min historia och vara nyfiken på framtiden.

Och när chansen bjuds vill jag bada i en iskall, spegelblank sjö i fullmånens sken. Då tror jag att jag kommer leva till hundra, oavsett hur gammal jag blir.

Katta fullmoon swim

Share Tweet Pin It +1

12 Comments

In Inspiration

En fredagkväll i oktober

Det är en fredagkväll i oktober och jag sitter framför brasan i Nordomsjön, efter några fulltecknade dagar söderut. Jag funderar på avsked. Avsked och sorg och hur jäkla svår och smärtsam den delen av livet är ibland.

Det är oktober och för mig är den månaden väldigt starkt förknippad med avsked och sorg. Nästan alla de jag saknar i livet har blivit sjuka, somnat in eller begravts just i oktober så det är inte konstigt att det blivit så. Även andra tuffa farväl har på något sätt en koppling till hösten. Så även i år.

Det är svårt, gör ont och samtidigt är det fint. För all den där sorgen och saknaden, allt som gör ont, beror ju på att det finns kärlek, starka band och fina minnen.

Just nu känner jag som en varm sorg, för alla de som försvunnit på olika sätt. Jag är så väldigt glad att de finns och funnits, att jag lärt mig så mycket av dem, fått så mycket.

På något sätt gör det ändå avsked och sorg lite lättare. Den där tanken att oavsett om det är någon som går bort, en relation som tar slut eller tider som förändras, så bär vi med oss varandra i det som kommer sen. Fortsätter dyka upp då och då i en doft, en plats, en låt, en ny väg i livet. Fortsätter forma varandra genom minnen och lärdomar. För det tror jag vi gör, långt efteråt.

Så jag sitter här och låter kontrasterna kännas. Det kan vara så befriande att börja skratta mitt i gråten och så fint att känna en sorgsenhet som skuggar de allra lyckligaste ögonblicken – de är så tätt sammanflätade och liksom förstärker varandra.

Om vi inte kände något alls, vad vore livet då? 

Soluggång i oktober

Share Tweet Pin It +1

11 Comments

In Life Design

Wake up, kick ass, repeat – vikten av rutiner

Soluppgång - bra rutiner

Efter tio månader i kappsäck med mitt bohag fördelat på tre platser och post lite överallt så är mitt fokus just nu på att återupprätta rutiner.
För en person som jag, som älskar helhet mer än detaljer, syfte och vision mer än process och variation framför repetition, så låter det kanske konstigt när jag säger att jag längtar efter fasta rutiner. Men det är faktiskt inte konstigt alls.

Det som får livet att funka och bygger grunden för att kunna sväva ut i projektens och idéernas underbara värld är faktiskt rutiner. Jag mår bra när jag har koll på grejer och kan släppa tankarna på allt som ”hänger löst” – då kan jag fullt ut ägna mig åt det kreativa.

Eftersom jag inte haft ett eget hem på hela 2017, ingen återkommande vardag eller plats att installera mig på mer än för några nätter i taget, så har jag inte kunnat sätta några nya rutiner och det har varit jobbigt. Jag hämtar post på ett ställe, har ”kontoret” i en flyttkartong på ett annat och mina möbler i ett förråd.

Nu har jag äntligen en bas där jag kommer vara större delen av tiden. Jag har fortfarande ingenstans att sätta upp mitt kontor och måste vänta lite innan jag kan få posten till min egen adress, men jag kan ändå sätta lite rutiner. Allt från att ha en plats där jag lägger kvitton och kan bestämma återkommande dejter  med en träningskompis, till att börja bygga ett socialt nätverk och installera min skrivare.

Det kan låta som simpla grejer, men alla som flängt runt en längre tid kan nog känna igen sig – det är en utmaning att skapa struktur utan en bas – utan någon form av konstant som ger en möjlighet att skapa en rutin.

Den senaste veckan har jag ägnat åt att få full kontroll på högt och lågt igen. På att fixa praktiska grejer på min nya hemort, skapa struktur i post- och adminmaskineriet och börja hitta vardagsaktiviteter att göra här med andra.
Och nu när jag gör det så inser jag hur mycket energi de här 10 månaderna utan bas faktiskt har ätit. En anspänning har släppt och jag kan andas friare.
Det är lite som när våren och ljuset kommer och en inser hur mörkt det faktiskt varit. En befriande känsla.

Jag är inte framme än – jag har fortfarande inget eget hem och mina möbler är hos Shurgard – men jag har en bas och jag kan skapa rutiner.

Hur viktigt är rutiner för dig? Har du några liknande erfarenheter av ett liv i kappsäck? 

En ny favvorutin – att gå ner till sjön på morgnarna och börja dagen med den här frukost-TV:n. 

Share Tweet Pin It +1

22 Comments

In Vardagsliv

Vad en grå tisdag kan lära mig om livet

Livet alltså. Vilken berg- och dalbana det kan vara. 

I förrgår vaknade jag till en helt fantastisk soluppgång och frost i gräset. Idag sitter jag inne, med regnet smattrande mot fönstret och allt är grått och blött. Som en symbolik för känslan inombords.

Det är något med hösten och sorgliga besked. Historiken i vår familj är rätt anmärkningsvärd på den fronten. Det var på hösten mamma först blev sjuk, det var på hösten två år senare hon gick bort. Det var på hösten min farmor blev sjuk och gick bort och det var på hösten min mormor hastigt blev sämre och somnade in, för att tre år senare (för ett år sedan) följas av min morbror. Det är bara några exempel.

Nu har en annan kär släkting blivit sjuk och fått en väldigt dyster prognos. Och jag känner mig så sorgsen och tom. För hennes skull, för alla de andra nära som fått så tuffa kort på handen. Ibland kan en undra vad som är meningen med hela skiten, men det är ju just i den här sorgen som den ligger. För på andra sidan den är kärleken, närheten och gemenskapen.

Det är ju den som är värd precis allt. Det är den som gör så ont när den rycks bort. Det är därför bristen på nyanser gör oss besvikna i gråväder – för vi vet att på andra sidan det grå finns en sprakande explosion av färger. Och vice versa. De förstärker varandra, de där motsatserna.

Den här gråa tisdagen kommer göra nästa färgrika soluppgång lite starkare. Precis som det här sorgliga kommer ge mer värde till allt som är som vanligt.

I några få minuter var det verkligen som om himlen brann. Så otroligt vackert.


Att vara helt omgiven av de här färgerna gör mig andlös. Jag orkar nästan inte ta in det. 

Den mest intensiva showen är över och jag njuter av allt som kommer efter.

Som trolsk dimma i ett hav av rosa

Skogen som ser ut som den vill ligga kvar under täcket en liiiiten stund till. Och jag förstår den, det ser ju så mjukt ut. 

Frost på bryggan. Vilken morgon det blev.

 

Share Tweet Pin It +1

8 Comments

In Foto

Autumn adventures

Autumn adventures

En av alla fördelar med att ha workations med andra som gör ungefär samma sak som en själv, är att en kan lära sig en hel del nya saker. När jag hade en hög supergrymma fotografer här på minikonferens förra helgen så fick jag en massa ny inspiration och kunskap.

Bland det bästa var ju att Helena (som har precis exakt samma Canon-modell som jag) hade hunnit utforska sin kamera mer än jag, vilket ledde till att jag lärde mig massor om den. Ni vet när en knappt kan bärga sig att använda något nytt en fått eller lärt sig? Där är jag nu.

Två viktiga grejer som Helena berättade för mig var att:
1) Mark IV:an är himla kul att filma med och autofokus funkar bra mycket bättre än på III:an.
2) Den har också en superbra ”slow motion”-funktion (film med hög bildfrekvens) och inbygg timelapse funktion.

Alltså fatta hur mycket kul jag kan ha med min kamera framöver – här ska göras mer film!

Jag började leka redan under helgen och här kommer en film från några av våra utflykter under helgen, helt och hållet filmad med hög bildfrekvens. Att leka och testa nya saker helt utan prestation måste ju vara det roligaste som finns. Det tar verkligen fram den där ursprungliga glädjen som gjorde att jag en gång började fota.

Share Tweet Pin It +1

15 Comments