Katta i solnedgång vid Rösjöstugorna på Fulufjället

För snart ett år sedan plitade jag ner min tänkta kompass för 2018; en enkel vägledning och några önskningar för året som då stod för dörren. Mitt nästan ett år äldre jag ska nu återkomma med svaret på hur det gick och blev egentligen, det där året jag hade framför mig då. Mitt första hela år på plats i Särna.

Min spontana känsla är att det nog gick ungefär som jag tänkte mig. Att jag skulle fokusera på förvaltning, att bygga min bas, efter ett år med stora förändringar. Jag tycker att det har gått ganska bra faktiskt, även om jag bara är i början. Några grejer vet jag att jag inte ägnat så mycket tid åt som jag hade tänkt, men nu börjar ju ett nytt år snart, så de får nog hänga med dit!

Vi tar väl och kikar tillbaks på vad jag såg fram emot då, i januari 2018! 

Jag hade några huvudområden som jag ringade in och som jag ville jobba med under året. Såhär skrev jag om dem:

FOKUS

”Det här blir mitt ledord i år – jag vill att det ska genomsyra både fritid, jobb och framtid. De senaste åren har jag flängt så mycket, gjort lite av varje, bott i kappsäck och känt mig fram. I år vill jag renodla, skala av och fokusera. Det gäller i stort och smått – ner på daglig nivå.”

HUR GICK DET DÅ?

I själva ansatsen tycker jag att jag levde upp till det. Jag valde bort rätt mycket jobb och gav mig själv ledig tid för att tänka och landa i nästa steg och ta ner livet till en vardagsnivå med mindre omvärld. I rena ivern tog jag kanske på mig för många småjobb (ideella grejer och ströjobb) som nog tog plats från fokuset och jag lyckades inte fullt ut med att stänga ute (digitalt) innehåll och distraktioner. Jag är rätt så trött på sociala medier och hur de i perioder gör mig alldeles tom.

Det har också varit ett år där stora grejer hänt i världen och lokalt och den utvecklingen går rakt in under huden på mig. Jag tar in allt från klimat och girighet till rasism och polarisering och det har påverkat mig enormt mycket under året. Jag har varit ganska deppig och känt mig tom i långa perioder. Som om jag sörjer en fantastisk värld, så har det känts. Så fokuset blev skiftat och splittrat trots en bra ansats, men nu i slutet av året känner jag att mycket har landat därinne och jag känner mig mycket mer fokuserad nu än för ett år sedan. Det blev bara en liten omväg och ibland är det ju det som behövs!

UTVECKLING

”Jag älskar att utvecklas (även om jag ärligt talar känner att jag invecklar en del på vägen) och så även i år. Jag har valt ut några områden där jag vill lära mig mer och har lagt upp planerade självstudier. Med fokus enligt ovan.”

HUR GICK DET DÅ?

Det har varit ett jäkligt häftigt år, 2018. Men där jag tänkte mig utveckling i skills och kunskap, så blev det istället min personliga utveckling som tog huvudrollen. Så är livet ibland, det har sin egen agenda på nåt härligt vis. Jag bokstavligen känner hur jag är inne i en sån där fas där jag är som en svamp. Jag lär mig om mig själv och andra, jag testar, vinklar, omprövar och kastar upp det mesta för att se hur det kommer ner igen.

Det är så jäkla häftigt med de där faserna, där man liksom känner att man växer och lär sig nya saker om sig själv och världen. Oftast sker det ju lite mer gradvis, så man knappt märker det, men i år är det så tydligt – och det har varit på ett väldigt positivt sätt. Inte som i en kris eller ett trauma, utan mer som en riktigt spännande fas med massor av action, där jag med spänning väntar på nästa steg. Det är ju coolt alltså, att man aldrig är klar!

Jag har i alla fall testat på film lite mer – som jag ju ville – men jag har nog inte haft så mycket att säga. Samma med skrivandet. Tror det är så med mer intensiva år på insidan – det måste få lägga sig lite, sen vill det där nya få komma ut och det är då jag hittar mina nya uttryck. Jag tror 2019 blir året för det, eftersom 2018 blev ett inside job så att säga.

INSPIRATION

”Detta viktiga bränsle! Särskilt viktigt som ensamjobbande egenföretagare. Jag har satsat på det ända sedan jag blev egen och började ansvara för det själv, men nu när jag också bor rätt så avskilt så är det ännu viktigare och därför hamnar det där.”

HUR GICK DET DÅ?

Jag ville skaffa kollegor och ha workations för att få inspiration som ensamjobbare. Jag fick den bästa kollegan faktiskt – jag och min syster bildade duo och lanserade vår podd och vi är i startgroparna för ett annat gemensamt projekt vi drömt om. Ett skitkul år där vi tagit steg vi knappt vågade tro på och det är jag så himla glad och stolt över. Att få göra det med min syster är rent guld. Så himla fint!

Workations har det också blivit! I januari åkte jag till Åre med INOS och under året har jag både bjudit hem och blivit bortbjuden på mer spontana kulkonferenser.


Jag och syrran rev av en winter workation i februari…

Jeanette & Katarina fotar vid Ristafallet
INOS-häng i Åre i januari…

En långworkation i november i Åre och Örnsköldsvik blev det också, med kalla bad!

HÄLSA

”Ju äldre en blir, desto viktigare känns den och desto mindre får en gratis 🙂 . Jag tror på att ha en bra mix av aktivitet, bra kost och väl valda relationer.”

HUR GICK DET DÅ?

2018 ville jag få struktur på min tid och lyfta vardagsmotionen ett gäng snäpp. Och det senaste halvåret har jag faktiskt lyckats ganska bra med det. Jag fick en Fitbit Charge av Lisa i 40-årspresent i juni och det gav mig en rejäl skjuts att verkligen sätta upp mål och ta mig ut varje dag. Jag har haft 12000 steg per dag som mål och det har jag verkligen inte nått alla dagar, men det har höjt min nivå mycket.

Jag började också springa regelbundet nu under hösten och har fortsatt sen snön kom. Det har varit kravlös löpning och jag älskar det! Jag längtar ut. Jag mår så mycket bättre när jag rör på mig och jag tror det har räddat mig från att bli sådär avgrundstrött den här hösten. Förra året sov jag flera timmar om dagen för jag var så otroligt trött. I år har jag i stället haft energi och inte alls behövt ta power naps på samma sätt. I vinter fortsätter jag med löpning och såklart längdskidor – utetid och motion är mirakelmedel för allt banne mig!

Ett grymt lifehack – att hänga med kompisar utomhus. Här under en tvåmilavandring på Fulufjället!

Vad gäller att strukturera jobb & fritid så har det varit svårt tycker jag. Jag är i något slags konstant läge där jag både jobbar och är ledig, så dagarna flyter ihop. Jag har alltid något projekt jag pillar med, antingen eget eller kundrelaterat. Det har som sagt varit lite splittrat i år, med alla småjobb och de egna projekten, så här har jag inte nått hela vägen fram. Nu i mellandagarna har jag tagit helledigt och det är nog första gången i år tror jag.

SÄRNA!

”I år ska jag börja bygget av mitt egna hem och det ser jag fram emot så himla mycket! Men jag vill också lägga en mer yrkesmässig grund för min framtid här. ” Så skrev jag för ett år sedan och det har jag verkligen jobbat efter.

HUR GICK DET DÅ?

Mitt egna hem kunde jag tyvärr inte börja byggavårfloden och bygglovsansökan gjorde att allt drog ut på tiden, men i vår är planen att vi ska börja. Nu kommer vi dock satsa på ett annat bygge parallellt, så vi får se hur det blir med tiden.

 
När jag bokstavligen fick sjötomt

Yrkesmässigt har jag faktiskt kommit långt! Under 2019 kommer jag äntligen jobba helt och hållet med lokal verksamhet och det känns superkul! Jag kommer berätta mer om det i januari. Jag har nätverkat en hel del här i Dalarna under året, föreläst på olika platser och samarbetat med fantastiska VisitDalarna och haft lokala jobbuppdrag i mindre skala. Jag gjorde ett bra markarbete under 2018 och ser verkligen fram emot 2019 🙂 .

Jag hoppas också att jag lyckats med mitt mål att förmedla hur underbart det är att bo och leva nära naturen och att inspirera andra till att våga ta steg i sin respektive riktning. Nu mer än någonsin behöver vi förstå och värdesätta naturen på ett helt annat sätt än som vinstbringande resurs i ett konsumtionssamhälle – vi behöver bevara den för att leva och vi behöver bevara den för att överleva helt krasst.

Sammantaget så har 2018 varit ett bra år och ett oroande år. Det har varit känslosamt och utmanande men jag har haft en helt ny grundtrygghet när jag tacklat det som dykt upp. Jag har varit nyfiken på utmaningarna och haft en mental verktygslåda för att hantera dem. Jag tar med mig det in i 2019, tillsammans med ett försiktigt hopp om att vi kan förändra det som är snett i världen tillsammans.

Hur har ditt 2018 varit? Har du gjort någon tillbakablick? Länka gärna i en kommentar, årssammanfattningar är häftigt att läsa om!

vinterträd

En av de största anledningarna till att jag bor och trivs så bra här, är att jag fått så mycket närmre till rena naturupplevelser. De är nära och jag har tid till dem. De ger mig så mycket lugn i kroppen och jag tror de gör mig till en trevligare och bättre person. Den där saliga tacksamheten och förundran jag uppfylls av ute i naturen tror jag sprider sig till flera delar av mitt liv och förhoppningsvis också till de jag möter i det.

Jag känner mig i alla fall generellt så mycket mer grundad och glad numer, än när jag alltid upplevde press och jagade fram i bullriga miljöer med massor av budskap som berättade hur mycket bättre jag kunde bli / ha det / se ut.

Idag hade jag ett möte på förmiddagen (mer om det snart!) och sen åkte jag hemåt igen, åt lunch och jobbade lite, innan jag drog på mig skidstället och åkte över till Mickeltemplet. Det var äntligen dags för längdpremiär! Vid Mickeltemplet finns både utförs- och plattförsåkning, med finfina längdspår i skogen. En slinga på 5km (dagens runda) och en på 2,5. Det är Särna SK som ser till att vi har så fina spår och de har inte legat på latsidan sen snön kom.

(mobilbilder)

Jag kunde glida fram i nydragna spår, genom den tysta skogen, medan skymningen föll ikapp med snön. Det är riktigt fin skog längs spåret och just nu är det bara helt magiskt vackert överallt runt byn. Snötyngda granar, vitfrostiga björkar och vita vägar. I morgon ska jag ut och fota så ni också får se. Det är som en julsaga, jag vet knappt var jag ska göra av mig själv! Det är något alldeles särskilt att ta sig fram på genom en tyst vinterskog på skidor, helt ensam i spåren. Och jag ska göra det så många gånger i vinter. Vilken lycka att ha det här så nära.

ode till magkänslan

De senaste åren har jag gått från ytlig bekant till hängiven kompis med en ruskigt viktig komponent i mitt liv – magkänslan. Vi har haft långa perioder med stor distans mellan oss, jag och magen, och jag har faktiskt aldrig mått riktigt bra i de perioderna.

Jag har distraherat och tankat mig med utifrånkraft och visst har jag kunnat engagera mig och haft kul längs vägen, men det har ändå alltid gnagt något inom mig. Något som vuxit och kommit ikapp till slut.

Jag har tidigare sagt att jag brukar ha treårscykler, att ungefär vart tredje år blir jag äventyrssugen och gör någon form av uppbrott eller förändring. Men jag har börjat fundera på om det inte snarare har varit så att jag gjort många val på andra grunder än reflektion och egen vilja och efter ungefär tre år har det inre trycket liksom kokat över. Jag har varit på fel plats, i fel sammanhang eller haft fel jobb. Eller rätt och slätt saknat ett syfte.

Och så har jag börjat om och levt på nyhetens behag eller utmaningen att lära mig något nytt ett tag, innan jag gått varvet runt och gjort en förändring. På rena magkänslan.

Nu har jag ju, för kanske första gången, de allra flesta bitar på plats. Jag har reflekterat mig blå, rotat runt i mig själv och sedan gjort val och tagit steg helt och hållet inifrån. Vad och vilka som får mig att må bra har fått navigera. Det ska bli intressant att se om jag om sådär tre år känner ett behov av att bryta upp igen eller om det blir mer av en pågående utveckling av vad jag har idag.

Jag fick en himla bra fråga idag om det är så att jag tänker väldigt mycket kring mina val. På konsekvenser och det som händer sen. Efter lite fundering kom jag fram till att ja, jag tänker mycket, men liksom inte på valet och det som kanske kommer sen. Inte längre.

I stället för att analysera och försöka kalkylera vad konsekvenserna kan bli (som jag nog gjort mycket förut), så lägger jag den absolut största delen av min energi och mina tankar på att klura ut vad jag vill, i steget innan. På att hitta och landa i magkänslan. Sen kommer valen som en följd av det.

Jag förvånade mig själv lite, men jag tänker nog nästan inte alls på eventuella konsekvenser, på det sättet att jag försöker kalkylera eller kontrollera dem. Jag är nog istället nyfiken på vad ett steg kan tänkas leda till och så tänker jag att om just den vägen inte blir bra så får jag tänka om och göra nya ändringar i så fall.

Jag har inte tänkt på min beslutprocess på just det här sättet förut, men jag insåg idag att det är så den ser ut. Allra mest fokus i självkännedom och värderingar – liksom ställa den inre kompassen – och sen på själva görandet. Vad som kommer sen ägnar jag inte mycket tid eller oro till längre. Jag vet att det inte överhuvudtaget går att förutse eller kontrollera och det mesta är faktiskt inte oåterkalleligt.

Med den rätt så enkla skiftningen i var i processen jag lägger min energi så har jag lyckats gå från att vara tidernas superältare till att bli det som en del kallar modig (eller kanske dumdristig, haha) men som jag nog ser mer som att jag testar mig fram med ett öppet sinne.

Egentligen är det ju inte konstigt. När man (som jag gjorde förut) tänker att allting är väldigt definitivt och försöker tänka vad det leder till tio år framåt – då är det ju svinläskigt att ta ett steg. Om man i stället tänker att det är ett steg i en riktning som känns bra i magen – som kan backas eller bli ett steg i en annan riktning om det inte blev helt rätt – ja, då är det ju inte alls lika läskigt.

För mig har den här ändringen i vad jag lägger fokus på verkligen lossat många knutar. Summerat alltså – lägg lite tid på att förstå vad du drivs och mår bra av, landa i det och skippa försöken att detaljera eller kontrollera vad som kan tänkas hända om ett, tre eller tio år om du tar ett steg åt ett lite annat håll. Det kommer med ganska stor säkerhet inte alls bli som du trodde ändå.

Hur brukar du tänka? Går du och grubblar på något steg just nu till och med? 

Katta skogsyoga mars

Adventshelg - julmarknad på Lomkällan

Ljusen fladdrar och brasan sprakar och jag tror julkänslan vaknat nu, efter en riktig adventshelg i Särna. Ladan är lagom julpyntad, utanför står en gran med slingor, en glad tomte med marschall och härinne har en blandning av mammas och farmors gamla julpynt åkt fram. I helgen kom dessutom snön på riktigt och så väntar jag på uteslingor till granarna på gårn, men sen blir det nog alldeles perfekt julstämning här.

Igår stod jag nästan hela dagen och serverade eldvarm glögg på Lomkällans Julmarknad. Lomkällan är ett skogs- och arbetarmuseum här i Särna som har så mycket att visa och berätta om skogsbruket och människorna som präglat den här bygden. Sväng in där på en prisvärd fika nästa gång du passerar Särna och lär dig en härlig bit av historien på köpet!

Att stå där vid brasan, dricka glögg på ett renskinn och känna doften av barr medan stora snöflingor singlade ner mellan gamla timmerhus, ja det gav så himla mycket julkänsla. Fram till jag var tretton år så var det här i Särna vi firade jul. Med massor av snö, egenhämtad gran och lediga dagar utomhus. Det är verkligen jul för mig.


Mitt kontor igår! Det snöade rejält hela dagen, så jag fick vända skinnen upp och ner tills vi hade öppnat marknaden.

När glöggen stod på elden och marschallerna var tända, ja då kom julkänslan rakt över mig. Det var så mysigt! 

Det blev ännu mysigare när det var mörkt, men då var det svårfotat.
Glöggstation Lomkällan

En av de där tomtarna fick följa med mig hem igår – de är skitfina och kommer från Hede.


Marshaller kan man aldrig ha för många

Idag har jag istället firat andra advent med att göra alpin premiär på Idre Fjäll – också något som ger julkänsla på ett sätt. Backarna var så fina, efter helgens 30 pudriga decimetrar nysnö. Det blev ganska lugn åkning, men det känns härligt att ha dragit igång en säsong med massor av skidåkning. För i år ska det bli det, både på längden och utför.

Känslan vid säsongens första åk, när man glider ur liften, tar några stavtag och backen ligger öppen nedanför. Ren lycka!

Ni ser henne va, Städjan? Kan fortfarande inte fatta att jag BOR här!

Veckan som kommer nu går verkligen i jobbets tecken. Väldigt roligt jobb. Jag börjar med att assistera på reklamfoto i Funäsdalen i morgon och avrundar med livepodd i Stockholm på lördag. Däremellan blir det annat jobb som jag snart hoppas berätta mer om.

Har du kommit in i julfeeling än? 

BUCKETLIFE PÅ YOUTUBE

Close
Your custom text © Copyright 2018. All rights reserved.
Close