Bucket life

Hej då november – det är inte du det är jag

[:sv]Idag läste jag inne hos Jonna om vad hon kallade novemberdimma och igenkänningsfaktorn var hög. Precis som Jonna har jag varit ovanligt trött och rätt så tom på både energi och känslor under november. Det har väl med antalet soltimmar och korta dagar att göra. Jag kände det förra året hösten också, liksom i februari eller när det nu var, som det var typ en soltimme på tre veckor och bara grått, grått, grått.

Men november har ändå haft sina höjdpunkter när jag ser tillbaks. Jag var inte mindre än tre vändor till Särna och det är ju ett härligt rekord.

Den första vändan bestod av dagar spenderade med bara skogen, fjällen & kameran. Magi!

skogsbrand-trad

utsikt-trollvagen
Katta november

Den andra resan var det begravning av morbror och sen stannade vi kvar några dagar på höstlov, där vi invigde den vedeldade bastun och njöt av den första snön, som föll i mängder!

begravning
Hejdå-hälsningar
november
Massor av snö…

mandis
…ger glada barn

Jag var uppe en sista vända för att jobba i vår fina, fina lada. Bästa jobbet!

trappa-lada
Loftet har numera trappa. Och där sitter min pappa.

hallgolv-lada
Golvet i hallen får sin sista finish.

Jag har också hunnit med att träffa kompisar, förfasas över världens alla bekymmer och haft magont över en orange man i USA med en räv på huvet.

För att summera:  Kära november, du har gjort så gott du kunnat. Det är inte du, det är jag. Och nu ser jag fram emot julmys, vintersolstånd och ljusets återkomst!

 [:]

Kroppsjobb och fjällfika – saker att göra i smörväder

[:sv]Vi har haft några riktigt smöriga höstdagar här i Särna. Solen har skinit, soluppgångarna varit frostiga och färgsprakande och fjällen har varit sådär höstigt tillgängliga men ändå bjussat på lite snö.

Kalla morgnar har börjat med brasa i spisen och kaosig, gemensam frukost i det trånga köket. I lördags var vi till Nipfjället. Några av oss ville passa på att ta en topptur upp på Städjan, men vi enades till slut om att ”bara” ta en tur vid Nipfjället, som var lite mer lättvandrad för kidsen (tålamodsmässigt alltså, fysiskt hade de nog klarat Städjan).

När vi väl kom till toppen av Nipfjället blåste det storm – vädret var strålande i övrigt men med blankis & stormvindar är det ingen höjdare att gå på fjälltoppar för vare sig barn eller vuxna. Jag testade att segelglida på parkeringen, men insåg att det var väldigt svårt när man skulle vända tillbaks.

Vi ändrade planerna och tog en annan promenadled som utgick från parkeringen och gick till Nipvallen. Det är en vacker fäbodvall som är privatägd, men där vi kunde sitta i en solig backe strax utanför staketet och fika. Det var en lagom tur på totalt 4km och med härliga vyer över både norska & svenska fjäll.

Nipfjall-utsikt
Underbar vy från parkeringen på toppen av Nipfjället. Jag tror att det är Lofsdalen som syns med pister i fjärran, men är inte säker.

Fika-nipvallen
Så jäkla gött alltså. Fika med mina favvisar i solig skog med fjällutsikt!

Nipvallen
Norska fjäll i fjärran.

I söndags var det dags att börja jobba med vinterförberedelser. Hela högen hjälptes åt att kratta och köra bort löv. Det är sjukt mycket löv runt vår nedfart, så det tar sin lilla tid. När det var klart åkte jag och pappa upp och jobbade med en grej i skogen några timmar. Har sådär skön träningsvärk idag som man får efter hårt kroppsjobb, älskar det!

johanna-lov
Syrran och löven

lovtomning
 Pappa hade ivriga barnarbetare till hjälp. Släng in en fyrhjuling så får du dem att göra vilket tråkjobb som helst!

kratta-lov

Nu väntar vi in den stora snöstormen som ska komma inatt/imorgon. Idag har vi gjort klart det mesta inför att snön & vintern kommer. Vi har isolerat det som behövs isoleras på bygget och vi har säkrat vattentillförseln i vinter, genom att slita hårt med rörläggning och isolering av bäcken som leder ner vårt källvatten genom skogen. En rotvälta hade ställt till det i den bäck som våra förfäder grävde ur och som runnit oavbrutet i 200 år. Hårt jäkla jobb var det, men nu lär vattnet rinna 200 år till, minst!

Så, nu är jag och gården redo för vinter – Bring it on! [:]

Särnsjön

[:sv]Stillhet och morgonreflektioner vid Särnsjön[:]

[:sv]I går morse gick jag ner med morgonkaffet för att njuta av de vackra speglingarna i den alldeles stilla Särnsjön. Jag älskar vår plats nere vid sjön, för det är som att stå mittemellan två himlar där i strandkanten. Särnsjön är ganska stor och fångar upp himlens alla skiftningar så vackert att det nästan gör ont. Jag tycker särskilt om när ljuset och molnen är lite dramatiska, som igår.

Det är riktig lyx att få börja dagen därnere, med lugnet och tystnaden som då och då bryts av livet på byn och en och annan fågel.

Katta-brygga
God morgon!

Särnsjön
Himlen är nära

sarna-kyrka
Vackra Särna kyrka från andra sidan sjön

morning-serenity
Bästa starten på dagen

Nu ska jag åka över till Kyrkbacksgården för att planera nästa veckas begravning med prästen. Ännu en dag med kontraster.[:]

vad är framgång

[:sv]Vad är framgång – egentligen? [:]

[:sv]Sara skrev för ett tag sedan ett för mig tankeväckande inlägg om framgång. Vad är framgång? Kan det definieras annat än för en själv? Saras inlägg satte igång mina egna funderingar på ämnet. Särskilt den avslutande raden ”Att bli bäst på att leva efter en norm, just för att det är en norm, kan omöjligt vara definitionen av framgång”.

Idag läste jag ett fint och ärligt inlägg hos Kenza på samma ämne och återigen väcktes tankegångarna. Vad är framgång för mig? Egentligen? Det blir också nästan direkt tätt kopplat till den stora, odefinierade stressen och pressen som så många (i ett rikt, modernt och tryggt samhälle alltså) verkar känna över en framgångsnorm, som verkar ha fastslagits utan att någon egentligen trivs med den.

Det är bollar i luften, outtömliga sociala skills, driv, inredningstalang, egoboost & empati i väl avvägd mix, hälsa, affärssinne, lycka och karriär. Det krävs en supermänniska för att vara bra på allt detta och fånga alla möjligheter, ändå är det allt detta samlat och mycket mer som vi tar in dagligen och kanske omedvetet mäter oss mot.

Meanwhile ser jag fler och fler omkring mig och i omvärlden som känner en tomhet inuti. Jag känner den själv. Psykisk ohälsa breder ut sig och framförallt drabbar den många unga, särskilt tjejer. Jag tror det är mer viktigt än någonsin att lära sig skärma av inflödet av andras (självklart polerade) framgång. Att reflektera över och bli trygg i sin egen version av framgång och fokusera på den. Tycka att den är okej. Vill du inte tjäna massor av pengar, är du inte intresserad av inredning eller supersocial? Det är okej!

Jag tror att det bästa vi kan göra för oss själva är att komma ifrån jämförandet annat än som inspiration. Men visst är det svårt att hitta balansen där. Det är lätt för den inre kompassen att störas av bruset och börja fladdra runt.

Så hur kan man hitta sin definition av framgång? Om den ens ska kallas så, det låter som att en strävar efter konstant framgång och det är faktiskt omöjligt. Livet bjuder på bakslag hur vi än vrider och vänder oss. Välgång kanske är bättre?

Jag har inte det rätta svaret, och jag tror ett första misstag är att tro att det finns ett färdigt svar. Dels för att jag tror att det finns ett eget för var och en av oss. Jag jobbar mycket på mitt, att hålla fokus på det och förstå vad det är. Helt avgörande för mig är att pausa bruset och vända mig inåt ibland. Det är också helt avgörande att varva det med bra samtal med bra människor nära mig. Då kan jag prova mina egna resonemang och deras och inte sällan landa färdigt i saker med lite nya perspektiv.

Framgång – eller välgång – för mig består nog av olika delar när jag analyserar det; vad jag vill känna och vad jag vill göra eller uppnå.

Den första, vad jag vill känna, är mer långsiktigt och fundamentalt. Vad jag vill göra är sånt som växlar över tid och med vad jag ”bockar av”. Grunden i det är att jag alltid vill fortsätta utvecklas och lära mig saker.

Vad jag vill känna

  • Frihet – att utforska och skapa. Pengar är till viss del ett verktyg här, men det handlar framförallt om att ge mig själv mentalt space till det, mellan åtaganden och borden.
  • Lust & nyfikenhet – de här två hänger ihop som ler och långhalm. De dagar jag har det här radarparet på plats, är också de dagar jag mår som allra bäst. Eller så är det när jag mår bra som jag känner lust & nyfikenhet. Hönan & ägget-situation!
  • Kärlek – säger som Sara, nu låter jag präktig kanske, men skitsamma! Kärlek är ju så häftigt. Till vänner, till familj, till världen och inte minst men kanske svårast ibland – till en själv.  Ni vet såna dagar när man tycker om sig själv, är kär i sina vänner och familj och kär i livet – de dagarna är så grymt bra!
  • Mod – det kommer ju oftast när ovanstående punkter gifter sig, men det är ju så viktigt att det ska få en egen plats. Nästan allt jag vill göra men inte gör, bromsas av rädsla. Det jag gör som inte blir fullt ut bra, är det ofta rädsla inblandat i (ibland är det dock brist på talang & kunskap oxå, som när jag målar eller försöker hålla blommor vid liv, haha). Men mod, det är bra skit.

Vad jag vill göra eller uppnå

  • Hjälpa andra där jag kan och ha civilkurage. Ensamma äldre, barn som har det svårt, vänner som behöver det, nån som trakasseras på tunnelbanan.
  • Tycka om mig själv precis som jag är – för att det möjliggör så mycket annat.
  • Bygga relationer och sammanhang och skapa mötesplatser som är konstruktiva, trygga, inspirerande och där människor mår bra av att vara.
  • Skriva en riktigt vacker låt.
  • Göra roliga projekt med roliga kunder – där jag får utvecklas såklart!
  • Ge energi till människor omkring mig.
  • Skapa något med mitt fotograferande. En utställning, bok eller liknande. Något med ett syfte jag drivs av.
  • Följa med i och förstå tillräckligt av teknisk och samhällelig utveckling för att fortsätta vara delaktig långt upp i åren. Här är en förebild!
  • Ha tillräckligt med pengar för att känna frihet och kunna göra de där bra sakerna jag vill
  • Se mer av världen – för att det finns så mycket vackert att uppleva, så mycket och många att förstå bättre och för att det är så fint att längta – och komma – hem.

Vad är framgång eller välgång för dig? 

Katta-framgang
Ett mycket framgångsrikt ögonblick i mitt liv. Snölek på Åresjön, fångat av Sara!

 [:]

[:sv]Birds flying high You know how I feel[:]

[:sv]I morse vaknade jag tidigt, bryggde kaffe och smet ut för att uppleva soluppgången igen. Jag hoppades lite på sån där mystisk morgondimma som oktobermorgnar brukar bjuda på (som på Saras fantastiska bilder här), men egentligen var jag bara glad över att vara ute igen, med kamera och termos.

Jag gick till min favoritdel av Strömmen, som är så mångfacetterad. Det är som om ett mangroveträsk, en tät, lummig djungelflod och en helt vanlig, svensk ström har vuxit ihop. Dessutom är det fullt med fåglar och en och annan fågelskådare (det är alltid kul att prata med dem eftersom de brukar delar fotointresset och kan så mycket om fåglarna som finns där). Jag har varit hit på soluppgångsturer förut och jag vet att dimman kan ligga tät över vattnet, för att sen rusa fram sådär vackert och upplösas när solens strålar bryter igenom.

Idag kunde dimman bara anas, sådär så att den nästan försvinner när man tittar på den. Det är nog för varmt i luften fortfarande. Men det gjorde inget, det var så vackert ändå och det känns som det var länge sen jag var uppe och såg världen vakna. Efter några halvtuffa veckor var det precis vad som behövdes och jag gick leende hemåt igen, värmd av kaffet, mössan och den där femstjärniga showen, som spelas varje morgon sedan fem miljarder år och som det inte går att tröttna på.

sunrise-norrkoping1
Amazonas eller Motala Ström?

sunrise-norrkoping8
 Andlig färd

sunrise-norrkoping3

sunrise-norrkoping4
 Morgonstund har guld i mund

sunrise-norrkoping7

Birds flying high
You know how I feel
Sun in the sky
You know how I feel
(Feeling good – Nina Simone)

 

sunrise-norrkoping6
 Älskar det tidiga oktoberljuset, så mjukt!

oktobermorgon
[:]

vandra i helags

[:sv]Att vandra i Helags – om väder, livet och fjällkärlek[:]

[:sv]Jag vill börja med det viktigaste: att vandra i Helags med vänner borde alla som är ledsna få göra. Den här veckan har varit en kontrastrik resa, som började med sjukhus och avsked och avrundades med en på många plan stärkande vandring i fjällen.

Vi hade planerat den här resan ett tag, Sara, Katrin, Annie och jag och jag känner nästan att det var meningen att jag skulle få dela just den här helgen på just den här platsen med väldigt fina vänner. Min morbror somnade in natten till onsdag och mellan bortgång och allt som följer sedan så har jag fått tänka, ladda, blicka inåt och både skratta högt och vara ledsen. Allt i takt med väderkast och höjdmetrar.

Vi kom upp till Östersund i torsdags, jag och Annie. Där plockade Katrin upp oss och vi for vidare mot Såå för att möta Sara och plocka upp proffsutrustning på Rent-a-Plagg. Så briljant grej, att kunna hyra topputrustning och fjällvandra varmt, torrt och tryggt utan att behöva lägga ut många tusen. Jag önskar verkligen att de expanderar till massor av orter, det är så bra att fler kan komma ut med bra grejer. Jag plockade ut en sovsäck som skulle hålla mig varmare än på det här äventyret, en riktigt bra (och fin!) skaljacka från Klättermusen och ett uppblåsbart liggunderlag. Skönt att slippa släpa skrymmande packning på tåg & flyg. Vi fick också med oss två Hillebergtält och så köpte jag mig en Klean Kanteen-flaska som jag klurat på ett tag.

När vi var klara på Rent-a-Plagg så åkte vi vidare till Holiday Club Åre, som ju också är Saras arbetsplats. Där händer massor av spännande saker just nu, det kommer bli så bra! Jag och Annie bodde där och Katrin var inkvarterad hos Sara. Det blev ett rum med sjöutsikt som sist jag bodde där, helt magiskt att vakna till den där vyn. Åre ligger ju så otroligt vackert.

Torsdageftermiddagen & kvällen spenderades himla trevligt, men mer om det i ett eget inlägg.

På fredagen styrde vi kosan mot Helagsfjällen. Planen var att parkera i Ljungdalen, vandra upp till Helags fjällstation, slå upp våra tält och äta fjällmiddag a’la Katrin – fjällmat med lyxig guldkant (mer om det oxå). På lördagen skulle vi ta en topptur med lättare packning och sedan vandra tillbaks till Ljungdalen igen.

Det var en vacker vandring som började i eftermiddagssol, eftersom vi jobbade på förmiddagen och kom iväg från Ljungdalen först vid 16. Det är ju en bra bit att köra också och vi fick stifta bekantskap med grusvägarna runt Glen igen (där vi var i somras i samband med fjällridningen) och jag slogs av hur många fina minnen de här trakterna och vännerna bjudit mig på.

ut-pa-tur
På väg

vandra i Helags
 Ut på tur!

Det är en ganska lättvandrad led, som går genom fjällskog, förbi sjöar och vidare upp på fjället. Den första anblicken av Helagsmassivet var verkligen mäktig. Snöklädda, mörka berg som växer fram längs vandringen. En rad andra, vackra fjäll tornade upp sig runtom, nära och i fjärran och jag älskar den känslan. Att gå som en liten prick bland dessa uråldriga, trygga stenjättar. Det är något med berg som verkligen går rakt in i själen.

helags
Majestätisk vy

vandring-helags
 På väg över vadet med målet i horisonten 

vandra i helags
Fjällterapi

annie-hike
 Annie med sin fina retrorygga, även kallad korven

fjallvy
Fjälltoppar överallt! 

Katrin-Sara-Helags
Helags & vänner i kvällsljus

Längs vägen fick vi både sol och vindstilla, hagel och friska vindar. Det är så häftigt och respektingivande med väderkontrasterna i fjällen. Det gav mig så mycket att få vädra ut, bita ihop och bara gå just den här veckan. Storslagna vyer och väder blandat med samtal om allt mellan himmel och jord var precis vad jag behövde.

Vi gick i maklig takt och solen hann faktiskt gå ned innan vi kom fram till fjällstationen. Då blåste det rätt så friskt och de första snöflingorna började flyga. Vi valde plats för våra tält och jag såg med skräckblandad förtjusning fram emot en riktig prövonatt. Kvällen innan hade ett gäng fått sina tält sönderblåsta och fick flytta in i nödrummet och det skulle vara ungefär samma stormvindar denna natt, prognosen varierade mellan 10-14 sekundmeter och så snö då.

En förvånad herre som jobbade på stationen (som egentligen är stängd) kom ut med lykta, sa att vi inte var riktigt kloka och erbjöd oss ”sviten”. Efter lite övervägande tog vi erbjudandet och det var nog bra – det dundrade rejält i väggarna hela natten. Vi får testa tälten en annan gång och jag har kvar att ta revansch på kalla tältnätter.

Vi gjorde en lyxig middag på ett recept Sara valt ut och Katrin visade sina stormköksskills. Det blev gnocchi med brynt kaprissmör och babyspenat. Ruggigt gott efter 12 km vandring och så mysigt att sitta med tända ljus och höra isvindarna ryta utanför.

På morgonen lekte jag, Sara och Hazel runt i nysnön framför Helagsmassivets maffiga väggar. Sara har myntat ”jag älskar väder” och jag förstår precis vad hon menar med det. Det var så otroligt härligt att känna vinden bita och ena sekunden stå i sol med nysnö runt fötterna, för att i nästa stund blunda för isiga vindar med huvudet i ett moln.

sara-helags
Blåsig morgonlek i sol…

Katta-vader
…och moln! Det är så mäktigt hur det växlar! Här höll jag f.ö. på att blåsa av stenen, lutar mig framåt med nästan hela min tyngd.

sara-hazel
De här två alltså – så fina!

Helags-fjallstation
 Helags Fjällstation i morgonsol och nysnö

forsta-snon
Livet!

Det blev ingen topptur denna gång, eftersom det blåste så hårt med dålig sikt. Annie gav råd till några frusna löpare som skulle vidare upp och jag hoppas det gick bra för dem – det såg kallt ut! Vi åt frukost i lugn och ro, gav de snälla herrarna som jobbade där en chokladkaka och vandrade hemåt igen. Vi stannade på en fin fikaplats nedanför trädgränsen och njöt av kaffe & macka och började prata om framtida äventyr.

Katrin
Katrin och fjället

vandra i Helags - fikapaus
Fikapus med avocadomackor, nötblandning och kaffe, halvvägs ner

Väl hemma i Åre ställde vi in kvällsplanerna och jag och Annie mångsysslade på hotellrummet (jag med en dator utan minne och en svajig hårddisk – därav viss fördröjning), medan Sara & Katrin hängde hos Sara.

Jag somnade trött och glad och med tankarna på nästa tur till Helags – jag måste ju tillbaks och få uppleva vyn från toppen!

PS. Sara har skrivit så bra om vår tur till Helags och med fakta för dig som är sugen! Annie har skrivit om fem enkla & bra utrustningstips under vandringen och Katrin beskriver också så fint det här med väder, vänskap och fjällens storhet.

 [:]

[:sv]Lördagslänkar om kosmos och mänsklighet[:]

[:sv]Ibland händer det att saker jag läser, ser eller hör greppar tag i mig ordentligt. Får mig att stanna upp och reflektera, känna en massa saker. Jag blir alltid lika glad när det händer och jag glömmer alldeles för ofta att bokmärka eller notera vad det var i stunden. Men jag har försökt återkalla några av dem i minnet, för jag vill gärna dela med mig av det till andra.

Utan inbördes ordning (direkt spegling av min hårddiskstruktur i hjärnan) kommer här några av mina favoriter.

Louise skriver så förbaskat bra hela tiden, men det här inlägget var så träffande och så rörande mänskligt. Louise skriver för kreatörer, men jag tror att igenkänningen och tipsen kan appliceras på de flesta av oss, oavsett om det gäller relationer, jobbprestationer eller det eviga självförverkligandet. Läs och ge dig själv lite slack en stund i livsracet.

På samma tema – om att vara människa med allt vad det innebär – har begåvade och inspirerande Sofie skrivit det här inlägget, som jag faktiskt blev lite tårögd, livet-törstig och rörd av. Det har tre år på nacken, men är väldigt relevant. Jag har ett år på mig att bli lika vis och nu har jag ju en ruggigt bra vägledning!

Annie bjuder också på snälla insikter om hur dumt det är med jämförelse. Att det är mycket bättre att känner efter hos sig själv istället. Vanligt sunt förnuft som är jäkligt lätt att glömma när vi ser gräddan av vad alla andra gör/har/tycker hela tiden, överallt.

Vill du bli riktigt ödmjuk inför livet och fatta vad som absolut inte spelar någon roll? Plöj igenom vetenskapsserien Cosmos – A Spacetime Odyssey (finns på Netflix). Trots att det är en serie som relativt övergripande behandlar kosmos, jorden, livet och vetenskapens utveckling så har jag har burit med mig den några veckor nu. Sen jag fastnade framför första avsnittet har jag liksom en svindlande känsla inombords mest hela tiden.

golden-water
Gratis ödmjukhet i flytande form

 [:]

[:sv]Närproducerade vardagsupplevelser jag vill avnjuta[:]

[:sv]Jag är rejält ressugen just nu. Eller jag kanske ska säga upplevelsesugen snarare, för jag har ingen lust att flyga & harva runt med packning direkt (jag ägnar så förbaskat många dagar per år med att kånka packning. Packa ner, packa upp, tvätta, komma på att jag glömt saker. Ja ni vet).

Eftersom jag jobbar på nya kunder och just startat upp mitt AB så är jag försiktig med utgifterna och de där stora resorna får vänta. Men det behöver ju faktiskt inte alla upplevelser göra.

Jag håller på att lista några grejer som jag kan göra med begränsad budget och utan att åka alltför långt & länge. Närproducerade vardagsupplevelser tänkte jag kalla dem – det blir en återkommande kategori här på bloggen och jag hoppas det kan inspirera andra till att lyfta in små äventyr och breaks i vardagen.

Här är några av de jag kommit på än så länge, utan inbördes ordning. Har du några tips så får du gärna dela dem i kommentarerna eller länka till egna små äventyr. Tänk om vi kan skapa en rörelse tillsammans!

  • Dra med mig en bra kompis på en höstvandring med trerättersmiddag på primuskök i ett närbeläget skogsområde (Stockholm eller Norrpan alltså). Är vi riktigt tuffa så tar vi en natt i tält också (men jag måste lära mig sova i sovsäck utan att frysa först). Tänker charkisar, gryta och typ chokladpudding, med någon god dryck till. Och varm saft framför brasan med fint prat om livet.
  • Kolla upp en spännande övergiven plats inom några mils radie
  • Fota villig modell eller mig själv med rökgranat i trollskog (OBS! Under brandsäkra former) eller bland klippor
  • Fortsätta njuta av soluppgångar och solnedgångar. Med kaffetermos, kamera och skrivbok.
  • Transportmotionera! Jag fikade med Annie idag, som ju är drottning av de här ”små” äventyren. Jo, det blir faktiskt som ett äventyr! Det ska planeras färdväg och färdkost och jag får alltid den där pirriga känslan av projekt och utmaning när jag hittar på sånt. Även om jag inte kutar tre mil till tåget, snarare en mil till landet, men ändå.
  • Paddla kajak uppför Österdalälven en spegelblank kväll.
  • Göra en take på Saras ypperliga tradition att fira sommarsolståndet och hylla vintersolståndet med en brasa utomhus. Snacka om värt att hylla för en som lider av mörkret som jag.

Jag har en känsla av att den här listan kommer växa, kanske snabbare än jag tänkt, men det känns ju som ett lyxproblem av bästa klass.

Kommer du på några vardagsäventyr som du skulle vilja göra? 

Solnedgång vid Glan
 Solnedgångar och soluppgångar kan aldrig överdoseras

lakeside-yoga
 Vinteryoga utomhus, kan det va nåt?

Termosfika Åre
 Varm saft OCH bra kompis – gets you through the dark season![:]

[:sv]Fjällporr – Vandring på Fulufjället[:]

[:sv]Snudd på trettio år efter min första vända var det äntligen dags för en ny vandring på Fulufjället. Om jag var taggad? Jajemen! Vi har pratat om att vandra i sommar ett bra tag och från början var planen att åka längre norrut. Jag var sugen på både Abisko och Jämtlandsfjällen, men eftersom jobb och annat begränsade antal dagar vi kunde vara borta så fick det bli en närmare vandring. I mina hemtrakter så att säga.

Fulufjället bjuder på några olika vandringsleder som skiftar mellan ca 5-20 kilometer. Det går såklart att kombinera och göra längre vandringar, men vi valde Rösjöleden, som är 15km, och lade till svängen förbi Lorthån, som totalt skulle vara 20km tur/retur. Vi bestämde oss för att ta en övernattning på Fulufjället mellan söndag/måndag.

På måndagen var planen att åka hem, packa om och gå upp till vårt fiskeställe i skogen nära Nordomsjön och övernatta där natten till tisdag. Slutligen hade vi tänkt att göra en topptur upp på Städjan på tisdagen, om jag inte skulle jobba i Sthlm på onsdagen – det var inte helt inbokat när vi åkte upp.

Vi packade våra väskor och gav oss iväg. Vädret såg lovande ut och jag var så jäkla taggad på att få uppleva fjället igen, få somna med en mör kropp och lyckligt sinne. Finns något bättre?

När man vandrar på Fulufjället är det vanligaste att man parkerar vid Naturum – där finns en utställning, ett kafé, återvinningsplats och så är det startpunkten för de flesta turerna, även den kortare som bara går till Njupeskär och tillbaks. Där började också vi. Det går tydligen buss fram till Mörkret, vilket innebär en ”förvandring” uppför ganska branta vägar till Naturum. Det är 9% lutning på en del av sträckan!

Vi valde att gå den längsta sträckan första dagen, vilket innebar att vi gick mot fallet först. Vägen dit blir jag lika förtrollad av varje gång. Gammal mystisk urskog, bäckar med friskt & klart källvatten och så myrmark såklart. Det är så fint! Efter ett tag börjar en ganska brant stigning mot fallet, och för vår del, som skulle upp till toppen av fallet, så fortsatte stigningen ytterligare. Ska man till foten av fallet så vänder stigen nedåt igen efter ett tag.

Fulufjallet-trollskog
 En del av den vackra skogsstigen mot Njupeskär.

Fulufjallet-njupeskar
 Varm & svettig efter en brant stigning belönas man med den här utsikten. Det är så vackert! Det är riktigt häftigt när man plötsligt, från ett steg till ett annat, hör dånet från Sveriges högsta vattenfall.

Ärligt talat så är väl den här första biten, fram till fallet, den mest spektakulära och varierade. Fulufjället består sedan mest av en platå, med platt och snäll vandring, och man ser inte så många andra fjäll i horisonten förutom från den sidan där fallet ligger. Där har man en magnifik vy mot Idre Fjäll, Städjan och Nipfjället bland annat.

Vi vek som sagt av uppåt, mot toppen av fallet. I krokarna av den stigen kan man vika av och gå någon kilometer för att hitta Tjikko. Vi tog en kort avstickare, men eftersom vi inte visste hur långt och åt vilket håll vi skulle gå så gav vi upp det, men vi njöt av utsikten längs vägen!

Fulufjallet-katta

Sen kom vi fram till toppen av Njupeskär. Där har jag inte varit sen jag var liten och jag undrar verkligen varför. Det är en otrolig syn och så mäktig känsla att stå där. Man kommer ganska nära själva fallet, även om det är den första avsatsen av flera. Den allra sista avsatsen innan det faller fritt så att säga, är vansklig att gå nära, med hala stenar och lurigare terräng. Men ca tio meter ovanför satt vi i lugn och ro på en sten mitt i fallet och njöt av vår lunch. Jag har definitivt haft sämre lunchraster!

Vandring på Fulufjället
Utsikten från toppen! Kanten som syns i bilden är den sista kanten, jag står på ”trappsteget” ovanför, som var mycket säkrare, men med samma härliga, pirrande känsla av att stå vid kanten, som synes på bilden här nedanför!

Njupeskar-kant-katta
Det är lätt att låtsas att man är vid den sista kanten, eller hur? 🙂

Njupeskar-lunch
Vår magiska lunchplats. Jag ville verkligen inte gå härifrån, samtidigt som jag var sugen på att fortsätta. Men den här fikarasten bär jag med mig länge, länge. Det bästa är att även höjdrädda kan njuta av den här (min käre sambo är höjdrädd men kände sig väldigt trygg på den här platsen).

Efter vår spektakulära lunch vandrade vi vidare mot kvällens campsite Harrsjön,  via Lorthån. Vandringen är som sagt ganska lätt, om man inte har lätt för att vricka fötterna. Det är några partier med stenrösen och steniga stigar, men överlag är det flackt och lättvandrat.

Jag älskar ju det här landskapet, med myr, grönklädda stenar och knallblåa fjällsjöar. Jag tänkte faktiskt inte på att man inte ser de där pampiga fjällsilhuetterna i fjärran som man kanske oftast gör i andra fjälltrakter.

vandring på fulufjället
Eric på spången

Fulufjallet-Lorthan
 Vid Lorthån stannade vi för en kort fika och jag passade på att ringa Lisa som fyllde år. Det var en av få platser där jag hade täckning med Telenor!

Efter några kilometer till kom vi fram till vårt dagsmål – Harrsjön!

Fulufjallet-harrsjon-vy
Harrsjön och övernattningstugan på håll. Vi var helt själva här och det var en riktigt vacker, välutrustad och mysig plats.

Vi slog upp vårt lilla tält, som skulle visa sig vara högst olämpligt för fjällvind!

Fulufjallet-talt

Sen började vi utforska området. Här finns båtar att hyra, en övernattningsstuga och en raststuga som man kan värma sig i. Vi hade inga nycklar så vi kunde bara nyttja raststugan, men jag skulle kunna tänka mig att boka båt och övernattningsstuga någon dag eller två här.

Harrsjon-ekor

Harrsjon-fiske
 Eric testade fisket, utan större lycka. Pappa har berättat att det var gott om fisk här förr, men att det numera är rätt så utfiskat tyvärr.

Harrsjon-blommor
 Jag struntade i fisket och njöt istället av det vackra ljuset med min kamera. Vi hade sånt kanonväder alltså!

Fulufjallet-solnedgang-katta

raststuga-harrsjon
Raststugan, som skulle visa sig bli en lifesaver för min del. Det blåste en hel del på kvällen, så vi gick in här istället för att elda vid tältplatsen. Vi eldade i kaminen, käkade middag med egenplockade hjortron till, spelade kort och drack ett gott rött vin. Livet deluxe!

Stuga-harrsjon
 När solen hade gått ner och vi var supertrötta efter närmare 2 mils vandring och friskluft, så gick vi och lade oss i tältet. Det blåste väldigt mycket och det visade sig att vårt tält inte hade dragkedja längst ned, vilket lämnade en glipa med bara myggnät. Kallt! Dessutom måste jag skaffa en varmare sovsäck. Jag låg till slut och hackade tänder och skakade och insåg att jag inte skulle kunna somna, än mindre gå ut och nattfotografera som jag tänkt.

Det slutade med att jag gav upp vid strax efter ett och gick in i raststugan. Där får man bara sova i nödfall, men det var det banne mig för min del. Känslan när jag fick igång elden och började tina upp i skelettet var gudomlig. Eric hängde med in och vi somnade till slut och vaknade vid fem för att elda lite till innan jag somnade om till 07:30. Jag msåte helt klart öva på mitt tältsovande samt införskaffa rejälare prylar. Det var ju inte under nollstrecket, någon grad över, men jag frös så in i märgen alltså, trots att jag hade dubbla tjocka strumpor, underställ, mössa och hoodie på i sovsäcken.

Frukost-fjallvandring
Vi vaknade till klarblå himmel och fantastiskt väder, om än blåsigt fortfarande. Vi åt gröt med kanel & jordnötssmör, drack kaffe och njöt en stund i solen innan vi gick de 7 kilometrarna tillbaks till bilen.

Jag ser fram emot nästa vandring, med lite bättre utrustning. Jag är så otroligt glad över att det finns fjäll och vackra landskap och att jag har möjligheten att njuta av dem så mycket. Livet alltså!

 [:]

[:sv]Vägen till en vardag just för mig[:]

[:sv]Jag är ingen vardagsmänniska. Vardag som jag länge definierat som att ha en radda liknande dagar i följd efter varandra under väldigt lång tid, med enstaka avbrott för rekreation & upplevelser (helger + semester). Förutsägbarheten och kanske framför allt känslan av att jag förväntas vilja göra samma sak dag ut och dag in, ofta med rätt tråkiga ”plikter” och rutiner, ja det har inte varit min grej, även om jag länge haft det just så. Det är för många av livets dagar som passerar utan utveckling och upplevelser i det klassiska ekorrhjulet.

Men det är inte riktigt så enkelt. För en sak som också kan vara obalanserande, om än inte tråkig, är att man flänger helt fritt utan en riktigt fast punkt eller plan. Det är inte heller idealt för mig. Poletten som sakta letade sig ner genom ett snår av normer, världsbild och självinsikt inom mig under några år, var att jag behövde skapa min vardag som jag kunde trivas i. Som gav trygghet och rutiner men som styrs av mig och som ger utrymme för upplevelser och variation.

Det var en stark känsla av klarhet när jag insåg att anledningen att jag inte trivdes min vardag för att jag inte gillade kontexten den fanns i och för att jag inte hade format den själv, bara hoppat in i en mall. Jag hade också under lång tid försökt ordna till den på en plats jag egentligen var klar med och utifrån syften som inte riktigt var mina, men som jag försökte hitta min högre mening i. I ett stressigt storstadsliv där prestation är valutan och där det högre syftet kunde skifta från att tjäna mycket pengar till att bygga cred i en ängslig bransch.

Jag insåg att jag var tvungen att lyfta ur mig själv från hela kontexten och börja med att hitta rätt plats. Sen kunde jag försöka bygga min alldeles egen vardag.

life-design-berrypicking

Jag tror att en bra vardag för mig (och säkert många andra) består av några viktiga grundelement. De här är de jag kommit fram till:

Vardag i rätt kontext

Vad den är skiftar med åren i takt med de egna preferenserna. Men jag tror det gäller att känna av då och då och förstå när de där preferenserna börjar skifta. I tjugoårsåldern var det Stockholms innerstad jag längtade till. Strax efter 30 började jag mer och mer otrivas i trängseln och längta ut närmre naturen (det gäller just nu), men det tog lite tid innan jag förstod själv att jag inte längre ville ”bo i stan”. När jag är femtio kanske jag vill till franska rivieran eller tillbaks till stan eller något annat.

Om man inte stämmer av det där då och då utan bara ångar på, så tror jag man kan harva alldeles för länge i en kontext som inte riktigt stämmer med ens utveckling. Vår personlighet ändras med tiden och våra preferenser är inte konstanta. Inte ens våra värderingar är det, så det gäller att stanna upp ibland, känna efter och stämma om gitarren.

life-design-raspberries

Självbestämmande

För mig är det här jätteviktigt. Jag vill övergripande styra över min tid, ha möjligheten att ändra planer och välja vad jag fyller den med. Självklart kan jag jobba måndag-fredag på kontor igen i perioder, men då är det för att jag valt det och med en kund jag vill jobba med. Stor skillnad!

Rutiner

De som känt mig länge ler nog nu. Jag har som sagt inte varit ett fan av rutiner, men det är nog mest för att jag inte valt dem själv. Ett visst mått av rutiner är bra och ger en kontinuitet som jag tror är nyttig. Rutiner är enkla att utföra just för att de är rutiner och om det blir enkelt att utföra saker som utvecklar dig, ger dig bättre hälsa och tar dig dit du vill, så är de ju fenomenala. De senaste veckorna har jag t.ex. gjort squats, armhävningar & crunches varje dag (utom tre) och nu fortsätter jag för att det blivit just rutin.

Vad jag tror är superviktigt är att välja dem med omtanke. Då blir vardagen något att tycka om och växa i. Jag funderar just nu på vilka rutiner jag vill fokusera på i höst och jag har ringat in att de handlar om hälsa, relationer och jobb.

Jag vill hitta nyckelrutinerna för att få alla de tre att löpa på smidigt så att säga. Det ska vara okomplicerat, så att de går att upprätthålla. De ska sitta uppe tydligt så att jag inte glömmer bort dem innan de satt sig i ryggmärgen. De ska också handla om det allra viktigaste så att det blir fokuserat. Jeanna skrev ett bra inlägg om just fokus nu i sommar och hur lätt det är att vilja lite för mycket.

Vad är ditt förhållande till vardagen? Är det komplicerat, vill du ändra något eller trivs du? Och har du några egna knep och rutiner för att forma den som du vill?

min bästa vardag

 [:]