Månskensbad och eld i Lyckans läger

Månskensbad och eld i Lyckans läger

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag. 

Strax efter tolv parkerade vi bilen i Edsåsdalen och packade ur våra väskor. Ett dygn i Lyckans läger kunde börja. Med oss hade vi god mat, varma kläder och väldigt goda humör. Vårt lilla Äventyr deluxe-gäng hade helgen till ära fått förstärkning i form av ÅsaSaras kompis sen många år, som jag och Katrin generöst fått låna in oss på.

Lyckans läger – bara namnet bär ju sig självt. Men själva platsen lever upp till det självsäkra epitetet. Några gulliga små stugor vid Lilla Offsjön, som kan hyras när längtan efter efter fjäll, sjö och total ro blir för stor. En enkel vandring på fyra kilometer tar dig dit från parkeringen och även om det känns nära så är känslan av att kliva in i en vilsam bubbla stor.

Vi njutvandrade upp och åh-ade och ah-ade över eftermiddagssol genom täta granar, knastrande snö och kärva fjällbjörkar. Med rätt många stopp för foto och ett essentiellt chokladstopp vid den vackra myren Vackermon tog det oss några timmar att komma fram.

Lyckans LägerKatrin, Åsa och guldljuset

..och jag, fångad av Sara och den vackra dagen.

Vår gulliga stuga väntade på oss vid Offsjön. Åsa spontanskuttade över hur mysigt allt såg ut.

Nere vid sjön ligger en bastu med brygga och toppläge för både solnedgång och fullmåne.

Efter att vi packat in oss och lagt in några vedträn i kaminen så gick vi ner till bastun, just efter solen gått ner. Känslan att lysa sig fram på en skogstig, ner mot sjön och bastun och omringad av tystnaden – den var så fin att jag rös av spontant välbehag.

När vi var tillräckligt varma så var det dags att bada. Kallt. Något som verkar ha blivit mitt nya livselixir – det var tredje gången på en månad som jag kombinerade ångande bastubad med karaktärsdanande kallbad och jag bara älskar det. Jag ska försöka förklara varför.

Med den kalla, hala bryggan under fötterna gick jag fram mot badstegen. Ett tunt lager is låg över sjön och vi kunde höra den lägga sig. Kylan under fötterna var skarp men uthärdlig. Jag bestämde mig för att bara gå fram till stegen och inte tveka. Bara köra. Den första kontakten med vatten och de små flarnen av is fick mig nästan att ändra mig. Men jag klev ner de tre stegen som fanns och kände iskylan över vristerna.

Jag önskade så att det fanns ett trappsteg till, men nedanför var det bara kyla och mörker.  Jag släppte taget, sjönk bakåt och kände hur livet rusade i varenda cell. Och inuti jublade jag.

Det är något alldeles särskilt med de där frustande kalla baden som får en att tjuta högt och leva upp. Kanske är det i vinter jag premiärbadar i isvak?

Bastubad i Lyckans lägerSara & Åsa svalkar sig i det mystiska månskenet.

Efter allt badande var vi hungriga – och Katrin hade såklart planerat en lyxig eldmiddag. Vi hjälptes åt att elda och laga mat och det var så jäkla mysigt. Och mystiskt på något sätt, med den där fullmånen som gör sig så påmind med sitt speciella ljus.

Åsa & Katrin drog igång spisen.

Eldfokus!

Det blev en sjukt god linsgryta (som vi åt upp helt och hållet) som nog Katrin kommer lägga upp receptet på – håll utkik!

Åsa är numera vår vedarbetare. Väldigt talangfull och hårt jobbande!

Det var ingen slump att vi var i Lyckans läger just den här helgen. Redan för ett år sedan började Katrin prata om att vi skulle boka en stuga här när det är fullmåne. Och så blev det ju. Över förväntan bra dessutom!

Jag har just kommit hem och längtar redan till nästa gång jag får känna livet rusa tillsammans med de här löjligt mysiga äventyrskompisarna.

Utomhus är bästa kryddan

Utomhus är bästa kryddan

Jag tror faktiskt att jag har helt rätt när jag påstår att utomhus är bästa kryddan. Oavsett om det är jägarsnus på fjällvandringen eller en äggmacka och varm choklad en kall vinterdag så smakar det banne mig gudomligt.

Ända sedan Katrin först introducerade mig till mackjärnet så har jag haft en vurm för dessa eldredskap. Jag köpte snabbt ett eget järn och vi har kompletterat med fler. Varma mackor över eld är snudd på oslagbart gott och precis som flera andra av mina favoriträtter så går de att variera efter sug (pajer, risotto, soppor, kladdkakor) – stoppa i det du gillar och det blir nästan alltid gott!

I lördags ville jag ta med mitt finbesök till en favoritplats – dit åker vi ofta med familjen och fiskar och där finns en eldstad med rediga sittplatser (som vi återkommit till sedan generationer bakåt). Jag föreslog att vi skulle göra en macklunch och mina kloka gäster kläckte idén att fylla dem med chevre, rucola, valnötter och honung. Mumma med andra ord.

Vi tog fyrhjulingen och eftersom vi var tre och skulle ha lite packning med oss så kopplade vi på vagnen också. På ditvägen fick Danny nöjet att sitta i den skumpiga vagnen – hur skumpig den var hade jag nog förträngt, för på hemvägen satte jag mig där och herregud. Det var inte skönt en sekund, men jag asgarvade konstant när vi åkte i skogen, pga helt brutal åkupplevelse.

Jag visste att vi inte skulle komma hela vägen fram med fyrhjulingen, eftersom det regnat massor och det är myrmark den sista biten. Jag stoppade ungefär där det började klafsa runt hjulen, men Danny hävdade kaxigt att ”här skulle jag åkt med bil” och jag testade en bit till (han är norrlänning och kompis med Sara så jag tänkte att jag litar på honom). Det bra med det beslutet är att jag nu har testat vinschen och den funkar bra tillsammans med en tall när en behöver dra sig loss från exempelvis en myr. Haha.

Fyrhjuling myrTest av vinschfunktionen – check!

Alla platser där Städjan syns är bra platser enligt mig.

Skogspromenad i höstfärgerEfter att vi kommit loss & parkerat fyrhjulingen gick vi till fots den sista kilometern.

Väl framme så ägnade vi oss åt våra respektive favoritsysslor – fiske och skogspromenad med fotofokus. Det är bra att jobba upp en hunger med lite fysisk aktivitet, som att dra loss fyrhjuling och gå i blötmark.

Vi gick längs en vacker bäck – som en trollskog. Det är så himla kul att utforska mina nya hemtrakter.

Katta på myrenPaus vid en myr. När världen är långt bort och naturen så nära.

Sara skogspromenadSara och hösten 

Napplöst fiske

Efter våra strapatser var det dags för mat. Den här helgen har jag verkligen inspirerats att gå all in på elddesign. Det är en hel vetenskap, det här med eld. Jag måste verkligen skaffa mig ett tändstål nu, så kul!

chevretoast i mackjärnEld med tändstål

Mackjärn över eldMackjärnen gör sitt jobb med våra chevremackor…

Chevretoast deluxe - utomhus är bästa kryddan

Ni ser ju hur gott det blir! Här är lördagens recept:

Chevretoast i mackjärn

Skivor av levain (blir godast)
Getost från Skärvångens mejeri
Rucola
Ekologisk honung
Rostade valnötter (praktiskt att rosta hemma innan)
Smör

  • Smöra brödskivorna på båda sidor (för att det inte ska fastna lika lätt i mackjärnet).
  • Lägg på rucola, chevre och valnötter på den ena brödskivan, lägg den andra över.
  • Stoppa in i mackjärnet och lägg över elden.
  • Grilla några minuter, vänd sedan på järnet. Öppna och kolla så att de inte bränns.

Ringla honung på den färdiga toasten och njuuuuuut!

Sara fixar kokkaffeEfter maten var det dags att inviga Saras nya kaffepanna. Sådär skinande kommer den aldrig bli igen! 

Det blev en riktigt fin och något äventyrsbetonad lördag, precis som jag vill ha det! Och mackorna, ja de smakade helt jäkla fantastiskt. Utomhus är bästa kryddan!

Vilken är din favoritmat när du är ute?

Hemma igen

Hemma igen

I förrgår kom jag hem igen – till Särna. Tänk att det här ska vara hemma nu – har lite svårt att förstå det faktiskt. Tänker att såhär lyxigt kan en ju inte få ha det.

När jag hade packat upp gick jag ut på en kvällspromenad. 5o meter hemifrån hittade jag ett hav av blåbär och inte en själ utom några få, tappra myggor. Jag plockade två liter, promenerade några kilometer till, innan jag satte mig vid Ögåns utlopp och njöt av kvällshimlen. Sen gick jag hem och eldade i spisen.

I går jobbade jag, tvättade och handlade för helgen. Jag plockade sommarens sista ängsblommor till vasen, innan jag gick ner till sjön och gjorde varma mackor över en eld. Jag vet att det kommer komma prövningar och bistra dagar, men jag vet också på något sätt att jag har hamnat rätt här. Att det kommer vara värt – ja till och med lyftas av – allt slit.

I dag får jag finbesök hit för en rolig helg – men mer om det sen! 

Min uteplats <3

Det börjar kännas höst vid sjön – ser fram emot färgsprakande speglingar i sjön!

Varm macka i mackjärn – tack Katrin för det grymma tipset!

Eldmat och sommarkvällar vid sjön

Eldmat och sommarkvällar vid sjön

Den här veckan – jag är så väldigt glad för den. Trots att det är Särnas överlägset mest intensiva vecka på året (vecka 29 är Festveckan och både turister och hemvändare fyller byn med liv – det blir till och med ont om parkeringar på byn), så har vi haft en riktigt lugn och mysig vecka här på andra sidan sjön. Jag, Gudrun, Jonny, Janne och Carla har varit solo här i några dagar. Jag är själv i ladan, Janne & Carla har varit själva i huset och Gudrun & Jonny bor i sin husvagn nere vid sjön.

Vi har skrotat runt, jobbat & fikat i lagoma mängder och det har varit så himla mysigt. Nån åker och fiskar, någon tar en tupplur eller klyver ved och en annan (jag) monterar IKEA-möbler. Sen fikar vi.

Det har också blivit några riktigt fina kvällar nere vid sjön. Janne & Carla (min farbror & min ingifta faster) var tyvärr tvungna att åka hem två dagar, men jag, Jonny & Gudrun (pappas barndomskompis och hans fru – de är som farbror & faster för mig också) gjorde middag över elden både igår och i förrgår. Ena kvällen bjöd jag på varma mackor i mackjärn – en riktig favorit som Katrin introducerade mig till – och den andra kvällen ställde Jonny & Gudrun till med kolbullefest.

Det var konstigt nog första gången jag åt kolbullar – vi har alltid gjort kolbotten när vi samlats nere vid sjön. Det var nog mer festligt. Det är ju ganska likt ändå, men smakar helt annorlunda. Kolbulle var nog inget som gjordes när vi barnbarn var på besök, så jag har liksom aldrig haft den äran förut. Men gud vad gott det var – nästan så jag föredrar det framför kolbotten (fast kolbotten vinner på nostalgipoäng).

Vår plats nere vid sjön, den är en av mina absoluta favoritplatser i världen. Det är ingen slump att den nog är mitt mest fotograferade motiv. Sjön som går ihop med himlen och skiftar utseende med den. Lugnet, den sprakande elden och alla samtal. Dimman som sveper fram när solen dragit sig tillbaks. Fåglarna, de vakande fiskarna och de enstaka ljuden från byn.

Jag hoppas att du som tittar in här då och då står ut med återkommande bilder på sjön, bryggan och de dramatiska himlarna. Jag kan nämligen inte få nog 🙂

I måndags var det jag som bjöd på eldmat nere vid sjön – med varma mackor på menyn. Allra godast blir de med tvättäkta surdegsbröd, men när det inte finns så duger det rätt bra med köpt surdegstoast. Jag gjorde en svampröra med fetaost, lök, paprika & matlagningsgrädde från Oatly. Till det lite halloumi & tomat och till köttätarna lite rökt korv eller skinka.

Bröden ska smöras på utsidan och sen är det bara att köra in järnet i elden några minuter, vända på det och sedan kolla av efter ytterligare några minuter.

Vi drack te till, berättade historier och pratade om livet – perfekt en småkylig sommarkväll!

Jonny flugfiskade mellan varven (och jag fick smyga in en till bild på sjön 🙂 )

I tisdags var det jag som blev bjuden på mat som sagt – en riktigt smarrig premiär! Kollbulle görs på vetemjöl, vatten och salt och smeten ska vara tjockare än pannkakssmet hälsar Gudrun.

Stek fläsk (om du äter kött såklart) och häll sedan över smeten. Vänd efter några minuter. Med lite extra olja i pannan blir kanterna härligt frasiga!

Medan du väntar på maten kan du roa dig med timer & groupies

Min första kolbulle – galet god med rårörda (Gudrun & Jonny-plockade) lingon till!

Tycker det här köket slår alla nyrenoverade lyxkök med hästlängder!