All the good things to come

All the good things to come

Idag känns det som om jag ska börja ett långt sommarlov. Jo, det är minusgrader och tonvis med snö därute, men det är känslan jag menar. Det där pirret, förväntan och kravlösheten som kommer med löftet om en evighetslång sommar med äventyr.

Jag är tillbaks i Särna efter en helg som jag varit lite nervös inför några månader. Med tajt logistik och en lätt prestationsångest för en bästa väns 40-årsfest så har det faktiskt kittlat i de där gamla negativt stressrelaterade hjärnkopplingarna som inte varit igång så värst sen mina sista månader på mitt förra jobb. Det är så himla konstigt att det kan triggas av enbart nöjesrelaterade grejer, men så är det ibland. Känner du igen det också?

Allt gick bra och var kul såklart och nu är jag tillbaks hemma och har en känsla av att jag typ är ”ledig” fram till sommaren. Jag tror det är för att jag inte har några Stockholmsresor inbokade och kan landa lite här ett tag. Ledig är jag däremot inte; det är faktiskt en rad roliga grejer som väntar redan den här veckan och jag passade på att lista en rad grejer jag ser fram emot den närmsta tiden och som jag känner mig ruskigt lyckligt lottad över att se fram emot!

All the good things to come

Imorgon åker jag till Trysil för att på föreläsa igen på torsdag morgon. I julas gjorde jag en nervös premiär när det gäller att prata om sig själv (högst märklig och svår grej att föreläsa om!) och nu är det alltså dags igen – men det blir inte bara om mig den här gången, skönt nog.

Några timmar senare noterar jag två roliga punkter i kalendern; den ena är ett Meet & Greet med alla fellow Särnbor – ett event som min underbara granne Helena ligger bakom och som syftar till att vi nyinflyttade ska få bekanta oss lite mer med de erfarna Särnborna. Jättekul och grymt bra initiativ! Direkt efter det får jag favoritbesök i Ladan, när Sara & HNK kommer för en helg med skoter, god mat, skidor och fjäll. HUR härligt blir inte det?

Så här såg det ut senast Sara & Hennes Nya Kille var här, i september. 

Under resten av mars ska jag gästa en podd, fira påsk med familjen och åka massor av längd.

Trots sommarlovsinledningen så ser jag SÅ mycket fram emot min första fulla vårvinter här i Särna. Den underbara femte årstiden, med långa dagar, massor av snörelaterat skoj och väldigt mycket skidor i olika ledder.

I april blir det en Åre-helg med Sara & Amazing Annie och om jag får ordning på kalendern en MEGA-helg med mina mesta inspirationskällor, ritande och planering av byggstart för ”min” lada, innan maj tar vid och jag åker iväg för att fira 40 med mina barndomsvänner i ett ”Så mycket bättre”-upplägg i Frankrike (alla fyller i år, så vi kör på det här med varsin dag – fast en halvdag).

Det slår mig nu att den här vintern/våren kommer gå i rasande fart. Så gott som alla helger är redan inbokade och jag jublar över all the good things to come. Men först ska jag njuta skiten ur varenda nu.

Förra året firade jag bl. a. vårvinter med en vesseltur upp till Sylarna

Vad ser du fram emot just nu? 

Fullmånen och nyfikenheten

Fullmånen och nyfikenheten

Var vi än är i världen och hur vi än lever, så tror jag att vi är skapta på ett sätt som gör oss hemmablinda.
Vi hittar våra rutiner, vi ser inte allt med nya ögon hela tiden. Vi tappar förtjusningen som nya upplevelser ger oss.
Det är mänskligt. Men jag tror också att vi kan föda den där känslan, se detaljerna. Om vi bara tar oss tiden. 

Kan du komma ihåg senast du blev barnsligt förtjust över ett ögonblick? Rörd av en utsikt? Kände en ren lust att utforska och ta in en plats? Ibland kan jag känna att jag har en period där jag har ett filter som liksom dämpar allt det där. Oftast handlar det om att jag ”är i huvudet”. Med andra ord att jag är stressad över något, oroar mig eller känner mig splittrad. Jämför mig för mycket. De senaste veckorna kan jag faktiskt se i efterhand att jag haft en sån period. Jag har börjat jobba med en ny kund och jag vill verkligen greppa det och göra ett bra jobb. Jag har en hel rad lösa planer, besök och resor som jag ska försöka pussla in. Vi ska snart fira en lång rad 40-årsdagar och sommaren närmar sig med stormsteg och jag ska bygga hus eller köpa eller kanske något annat.  
Jag har suttit inne och jobbat mycket. Resten av tiden har jag tänkt på jobb och andra åtaganden. Känt att tiden rusar för snabbt. Jag har saknat att bara vara ute och uppleva. Att njuta av att bo här. Att vara på upptäckarstråt med nyfikna ögon. I går kväll kände jag den lusten igen. Vi satt och pratade och började knyta ihop säcken för dagen. Men så tittade jag ut och såg fullmånen, stjärnorna och den gnistrande snön. Och jag fick sån lust att släppa allt och gå ut. Med min bästa upptäckarkompis!  
För mig är kameran mitt nyfikna öga, min katalysator för upptäckarlusten. Genom den ser jag skiftningar i ljuset, vackra skuggor och dramatiska himlar. Alltså ser dem, på riktigt och jag älskar det. När jag ”jagar bilder” så handlar det inte om yta och att missa den ”riktiga” upplevelsen, även om det kan kännas så ibland. När jag är ute med min kamera så upptäcker jag, tar in och upplever det som är omkring på ett annorlunda sätt. Oavsett om det är naturen, ljuset eller ögonblick med människor. Igår kväll var det månen, stjärnorna och den gnistrande, orörda snön som gick rakt in i mig och inte ens de trettio minusgraderna kunde lägga ett filter emellan. Upptäckarlusten har vaknat igen och jag är så glad för det. Det är väl med den som med allt annat – svackorna får en att verkligen uppskatta topparna. Vad får dig att tappa eller hitta lusten? Var är du just nu? 

Naturligt rik

Naturligt rik

Det är fredag kväll och jag sitter vid köksbordet, hör brasan spraka och sippar på rött vin till maten. Med ett år bakom mig där jag prioriterat tid och lugn framför optimerad fakturering så borde jag kanske känna mig lite pank. Men för att använda en klyscha – jag känner mig så jäkla rik. Nästan skamligt rik.

Att ha förrådet fyllt med ved, får mig att känna mig naturligt rik. Att äta bär från skogen härutanför. Att i hög grad kunna styra med vem, hur mycket och med vad jag vill jobba. Att ha tid för spontana besök här hemma. Att ha naturen precis utanför dörren. Att jag kan bo på en plats som har min historia många generationer bakåt. Att få möta och lära känna nya, inspirerande personer, inte sällan över en eld.

Att få frivillig staplingshjälp av kusinen & hans kompis

Att när jag glömmer matkassarna på Konsum så hör grannen som jobbar där av sig och tar hem dem åt mig. Att jag kan åka skidor till mataffären. Att jag får börja varje morgon med att titta på småfåglarna en halvtimme, utan att känna mig stressad.

Att jag blir rörd varje dag av hur vackert det är här.

Att det är så tyst att jag tycker min egen andning stör. Att det frågas om allt annat än jobb när någon vill veta vem du är. Att jag bara kan ringa en granne när jag inte är här och be dem kolla om det verkligen bara är 2 grader i vardagsrummet.

Att det är fredag och jag ska ta skogsvägen till en stuga utan el för att fira helg. 

När känner du dig riktigt rik? 

Att komma hem ska vara en julfest

Att komma hem ska vara en julfest

Snön kom flygande emot mig när jag körde de sista milen mot Särna. Efter Älvdalen var vägen som orörd, med drivsnö och snötyngda granar som lystes upp av mitt helljus. Åh, det var magiskt, med snöandet, träden och känslan av att vara helt ensam på vägarna. Eller ja, jag var ju faktiskt det. Efter Älvdalen mötte jag inte en enda bil.

Jag vaknade i morse av snöröjning utanför fönstret och jag gick ut för att flytta bilen. Niklas, som satt i traktorn och som fixar snöröjningen på gården, berättade att han är min fyrmänning. När en bor i en liten by som både mamma och pappa kommer ifrån så är det inget konstigt – ändå blir jag lika glatt överraskad varje gång jag presenteras för en ny släkting. Det är så roligt!


Nyplogad gårdsplan – insnöad bil

När han åkt gick jag in och eldade loss – det var svalt i ladan – och sen åt jag en lugn frukost, packade upp min väska och kollade på småfåglarna. Efter lagom mycket kaffe gick jag ut.
Jag tycker om att ta en runda på gården när jag varit borta. Kolla vad vädret förändrat sedan jag åkte, om allt är i ordning och så går jag ner till sjön. Den bjuder alltid på en ny tavla, som en välkommen-hem-present.

Jag insåg att jag vaknat i Narnia, klädde om för en promenad och gick ut. Med risk för att vara tjatig – men som jag älskar att bo här. Det är så sanslöst vackert, rofyllt och naturnära.


Vyn som mötte mig utanför dörren. Vitt lördagsgodis!


En babygran med vinteroverall. Och så det där vinterljuset. Typ allt jag behöver i en bild.


Jag gick över sjön, in på våra skogsstigar och sen kom jag ut på den oplogade vägen som går till vår sommarstuga. Visst är den vacker? På vintern är det skoter eller skidor som gäller om vi ska dit.


När grannhuset ser ut såhär, då vet en att en bor bra! Pappas kusin har den här vackra gården som fritidshus (farfars syster bodde där förr). Grandungen bakom det stora huset döljer vår ena lada, som skymtar mellan träden. På ängen betar våra hyrhästar på sommaren. 


Vår väg var nästan smärtsamt vintervacker. Precis utanför högerkanten av bilden svänger man ner på vår gård. 

När jag kom hem fick jag världens fixarfeeling. Tror det var all vinter som fick igång mig, jag kände sån där Karl-Bertil Jonssonsk julharmoni, haha.
Först skottade jag upp våra gångpassager på gården, sen bar jag in tre säckar ved innan jag tog yxan och en säck och gick ut för att hugga grankvistar. Här skulle julpyntas!


Jag tände lyktan av bara farten. Gillar när det är mysigt både ute och inne!


Doften av gran alltså…Finns det något bättre jultjack? Hade en tanke om att klä det gamla vagnshjulet i grankvistar. Hur det gick får ni se senare…


Julskjortan på! 

Just nu kan jag faktiskt inte tänka mig en bättre lördag. Vinter, kroppsjobb, pyssel och brasa med julmusik. Jag vågar nästan inte skriva det, men fasen alltså, jag blir så lycklig av att bo här*!

*unjinx

Livet, grönskan och sprittande ben

Livet, grönskan och sprittande ben

Jag kikar bakåt och noterar en veckas bloggpaus. Ganska så oplanerat men också rätt så skönt. Anledningen är rätt så angenäm ändå – jag har haft en ganska intensiv vecka jobbmässigt här i Stockholm. Flera olika uppdrag har legat parallellt och då är tankarna helt och fullt där. Jo, så har jag prioriterat underbar sommarlöpning och skogspromenader på min paustid. När naturen fullkomligt exploderar i grönska och dofter så vill man ju bara ut så fort det går!

Här hos pappa kan jag bara gå utanför tomten så befinner jag mig på Järvafältets mysiga skogsstigar och det har skapat ett sånt rörelsesug i kroppen. När jag springer mellan rötter och stenar på mjuka barrstigar så tänker jag inte ens på att jag springer och dofterna gör mig alldeles pirrigt lycklig.

Trots att det är helt ljuvligt här i Stockholm nu så längtar jag väldigt mycket upp till Särna också, men det får vänta ett tag. Födelsedagskalas, Lofotenresa och jobb håller mig i Stockholm i en månad till i alla fall. Men till midsommar, då bär det av norrut igen. Förhoppningsvis hinner jag någon kortare vända dit innan dess.

Förutom lite mer frekvent bloggande så bjuder veckan på jobb, bubbel och mer skogslöpning. Och förhoppningsvis en och annan takbar med den här pinglan mot slutet av veckan.

Har din kalender också börjat tjockna betydligt inför sommaren? 

Den här tiden förra året var jag i världens varmaste bubbla efter den här helgen. En obeskrivlig upplevelse!