Chasing sunsets och minnen av mamma

Chasing sunsets och minnen av mamma

En av mina favoritsysselsättningar är att ge mig ut på soluppgångs- och solnedgångsäventyr med min kamera. Det är så fint att se dagen gry och världen vakna i en varm explosion av färger med en kopp kaffe i handen och ro i sinnet.

Lika fint är det att göra bokslut för dagen och vaggas in i en mjuk övergång till natt, med det där evigt skiftande skådespelet framför ögonen. Jag blir nästan knäpp av hur vackert det är ibland. Jag vet liksom inte hur jag ska ta hand om det på bästa sätt.

Det var ett tag sedan jag orkade upp till en soluppgång. Jag har sovit knasigt ett tag och fast jag kanske egentligen borde göra precis just ett sånt äventyr, så har jag liksom inte orkat. Men i tisdags kväll hade jag bestämt att jag skulle bege mig de 4 milen från Särna upp till ett av mina favoritfjäll, Nipfjället (bredvid Idre Fjäll). Och så fick jag alldeles underbart sällskap på köpet!

Jag åkte nämligen till Idre först, för att fika och prata med mammas allra bästa vän, Bippi. De var som ler och långhalm från att de var små tultande töser och ända fram till mamma gick bort 1999. Äntligen har jag och syrran, tack vare att Bippi hittade oss på facebook, fått till flera träffar med henne. Hon bor i Idre och är världens finaste och varmaste person.

För att förklara exakt hur mycket det betyder för oss att få träffa henne, så kan jag berätta att det nästan inte finns någon kvar som minns eller ens har träffat mamma. Mormor & morfar är borta, morbror är borta och vi har ingen kontakt med mammas andra vänner eller gamla kollegor. Pappa har ju en historia, syrran och jag har vår.

Men Bippi kan fylla i så mycket av det vi saknar. Måla bilden så mycket varmare och djupare och längre tillbaks i tiden. Hon var mammas allra närmaste, i nästan hela hennes liv. Det är så otroligt värdefullt att få sitta med henne och höra om allt det, höra henne göra mamma riktigt levande igen. Efter snart 18 år kan det vara svårt att framkalla känslan av henne som livs levande och inte en ouppnåelig drömfigur. Jag blir så lyckligt tårögd när jag tänker på det.

I alla fall så frågade jag om Bippi ville följa med på lite solnedgångssafari när vi hade fikat och pratat i flera timmar. Och det ville hon! Vi klädde på oss, tog bilen de 9 kilometrarna upp till parkeringen vid Nipfjället och började gå längs Trollvägen i blåst och drivsnö över vägen. Den låg tyvärr i skugga, så vi vände om och körde runt till andra sidan, där Idre Himmelfjäll håller på som bäst att bygga upp den nya, fina fjällsatsningen bredvid Idre Fjäll. Det är en otroligt utsikt, med kvällssol och utsikt ända till Sölen i Norge. 

Det blev en riktigt vacker och färgrik solnedgång den kvällen, och hela spannet från riktigt bitande fjällväder, till vårvarm vy i lä. Vissa kvällar är alldeles särskilt speciella och kommer hänga kvar länge därinne. Det här var verkligen en av dem.

Städjan i begynnande kvällssol.

Bippi <3

Norska Sölen, som fluffiga maränger i fjärran.

Helt magisk utsikt från Himmelfjäll!

Naturlig skönhet

Tack Särna, Idre & Bippi för den här gången. Vi ses snart igen!

[:sv]In i dimman – en dag på Idre Fjäll[:]

[:sv]In i dimman – en dag på Idre Fjäll[:]

[:sv]I dag fick vi äntligen spänna på oss skidorna och njuta av allt Idre Fjäll har att erbjuda. Eller ja, vad gäller alpin åkning då. Vi hade otur med vädret, men det är liksom skitsamma – har man längtat efter carvingsvängar så har man!

Hade vi varit jättesmarta så hade vi dragit supertidigt från Särna igår och hunnit njuta av en perfekt vårvinterdag med sol, blå himmel och rätt så tomma backar. Men – vi städade och satsade på eftermiddagsåkning, vilket vi hade kunnat få till om inte elen i Särnahuset hade brakat ihop just igår. Vi bestämde oss efter lite om och men för att använda väntetiden innan stugan var incheckningsklar till att vända tillbaks och byta ut en brunnen stickpropp i källaren.

Väl tillbaks i Idre (igen) kunde vi checka in, hämta skidor och njuta av en vacker solnedgång från vår högt belägna stuga. Och så hade vi totalt skärmstopp och spelade kort istället, vilket var riktigt mysigt. Kan sakna den där tiden innan skärmar fanns faktiskt. Vad roligt det är att spela spel och bara hänga!

När vi vaknade upp i morse var det till riktig mjölkdimma. Jag har nog aldrig varit med om liknande – vi såg väl sådär 30-50 meter framför oss, liftarna kom fram ur ingenting i himlen och jag hade flera gånger svårt att se att vi faktiskt var nere vid centrumområdet. Eftersom det är rätt så folktomt så var känslan att vi åkte runt i en egen liten molnbubbla på fjället, helt avskilda från omvärlden. Rätt så mysigt faktiskt.

Det var rätt så coolt ändå att åka svarta backar i total dimma, vilket jag och E gav oss på när Linnea hade skidskola. Kräver både mod och dödsförakt när man inte ens ser om backen svänger, stupar brant eller om man är nere vid liften redan. Vackert är det också, när man ser det med fotograf-ögon. Ångrade lite att jag inte hade med mig systemkameran så jag kunde ta en massa mystiska trädbilder (se toppbilden), men telefonen fick jobba lite mer idag.

Trots töig vårvinter så är det riktigt bra backar – det är bart i skogen och svårt att åka på de där roliga skogsguppstigarna, men jag är impad över hur pass bra backarna är fast det varit en snöfattig vinter och det varit plusgrader och till och med regn senaste veckan.

I morgon är vi på’t igen – då ska det snöa, men förhoppningsvis är sikten något bättre än idag 🙂

[insert]Fog-Idre [/insert]

 

[insert]lift-dimma-Idre [/insert]

 

[insert]IMG_9492 [/insert]

 

In i dimman from Bucketlife on Vimeo.[:]

[:sv]Gårdsjobb[:]

[:sv]Gårdsjobb[:]

[:sv]I förrgår kväll kom jag upp och klev ur bilen och bara njöt en stund. Det är så lugnt här!
Tills en kommer in i huset alltså, där är det fullt ös och inte en millimeter yta outnyttjad. På riktigt! Gud vad jag längtar tills ladan är klar och man kan laga mat utan att trampa på varann. Och typ ställa undan en kastrull utan att leta efter en plats i 10 minuter.

Igår var det gårdsjobb hela dagen – eller mer halva dagen faktiskt, som alltid här i Särna så kommer spontanfikagäster och då blev det dubbelfika istället.

Innan dess hann vi i alla fall kratta löv. Massor av löv. Och bära tunga grejer från en plats till en annan. OCh så har jag kollat in progressen i ladan – himla kul! Men mer om det senare.

Idag ska vi upp och hälsa på jägarna i skogen, fixa fint på gravarna och sminka fram småzombies. Mellan varven hoppas jag hinna med en promenad nånstans. Det är stressigt att ta det lugnt ibland, haha.

0F9A3515 0F9A3522 0F9A3534 0F9A3556 0F9A3562Nya rum på G inne i ladan…

0F9A3573Foto: Amanda

0F9A3601Pump it!

 [:]

Tre saker

Tre saker

Jag hittade den här lilla 3-listan hos Malin och tyckte den var ett bra sätt att reflektera lite. Så, här kommer en liten onsdagsreflektion i 3-takt!

3 saker jag ser fram emot:

  • Att ta mig upp till Särna snarast möjligt. Kollar schema och pussel för att få till några dagar av skog, frukost framför vedspisen och fotoäventyr.
  • Att träffa mitt allra första gudbarn (som nu är himla stor) och en kompis jag inte träffat på länge i kväll. Jäklar vad mysigt!
  • Att gå och lägga mig med en bra ljudbok i öronen.

fjätfallen-waterfall-bwFjätfallen, Särna

3 saker jag fasar för:

  • Klimathot
  • IS och likasinnade fundamentalister
  • Att någon jag älskar skulle råka ut för något hemskt

3 saker jag gillar: (förutom familj & vänner såklart)

  • Skog & fjäll!
  • Min kamera och allt den ger mig
  • Livet i kontraster

photonerdFoto: Sara Rönne

3 saker jag inte gillar:

  • Hummer
  • När folk mår dåligt omkring mig
  • Mänsklig mobbmentalitet

3 saker jag vill:

  • Gå på upptäcktsfärd med min kamera
  • Utbilda mig inom fjäll-/skog
  • Fortsätta utveckla Bucketlife – i livet och digitalt

exploring-bwNever stop exploring Foto: Sara Rönne

3 saker jag borde:

  • Yoga & styrketräna
  • Sluta prokrastrinera medelst laptop
  • Vara mindre kritiskt till mig själv

 

3 saker jag kan:

  • Bli lycklig över det enkla och roa mig själv
  • Leka med barn
  • Sova siestor


3 saker jag inte kan:

  • Nå ner med hela handflatan i golvet och ha raka ben samtidigt
  • Vara medvetet taskig mot någon
  • Träffa alla jag vill så ofta jag vill och acceptera att det är så

SaraEn rolig dag med Sara – en av de jag träffar för lite

3 saker jag har på hjärnan:

  • Hur jag bäst ska fira min kära sambo som fyller år snart
  • Skog & fjäll!
  • Min spännande ljudbok

ericEric

3 saker jag pratar om ofta:

  • Livets alla möjligheter
  • Vart världen är på väg
  • Att jag vill bo på landet


3 saker jag önskar mig:

  • En resa till Alaska
  • Ökad tolerans för tråkiga dagar. Jag gillar dem verkligen inte.
  • Mer tid med människor och platser som inspirerar mig


3 saker jag blir lugn av:

  • Att titta in i en brasa
  • Att gå på barr och rötter i skogen
  • Att ha gjort klart något jag tänkt på mycket

forest-love

3 saker jag blir stressad av:

  • När jag inte har koll på allt jag ska göra eller hur jag ska få det gjort
  • Röriga miljöer
  • Hårda, hetsiga människor


3 saker jag ska göra i helgen:

  • Umgås med Eric!
  • Ta en tur ut i skogen
  • Åka till Mormorsgruvan och ta upp båten & stänga för vintern

boat-sunset

3 saker jag gjort den senaste veckan

Det var min lista det. Nu ska jag fortsätta min Stockholmsdag med lite mer jobb och kompishäng enligt ovan!

Det vore så kul att se vad du svarar på samma lista – hojta till här om du gör en! 

Att nå sin fulla potential

Jag fick en hemuppgift i dagarna, inför en grej vi planerar på jobbet. Instruktionen var att ta med en sak, bild eller symbol som representerar som beskriver en aktivitet, en relation eller en händelse som gör er obeskrivligt GLADA!
Där jag känner att jag är mitt rätta jag, når min fulla potential, är helt uppfylld eller fullständigt blown away.

Härligt, eller hur? Problemet var att det tog mig förvånansvärt mycket tid att komma på något och det är ju, insåg jag, ytterligare en lärdom att ta med in på kammar’n.

När är jag egentligen mitt rätta jag och vilket är mitt rätta jag? Har jag i något ögonblick nått min fulla potential? Jag kan komma på stunder där jag varit helt uppfylld (det händer rätt ofta; om HSP är en verklig diagnos så har jag den) – och det är nästan alltid i naturen, särskilt när jag samtidigt jobbar med kroppen. En hike bland berg är nog mitt bästa; med kameran i troget släptåg såklart.

Men det här med min fulla potential och mitt rätta jag? Har jag nått den? Hur vet man det? Hur vet man om man hittat den optimala sammansättningen? Jag vet att det är kommunikation och språk och mänskligt beteende som får nyfikenheten att skutta. Jag gillar att hjälpa. Och jag är som bäst när jag helt och hållet släpper prestation, drivs av känslomässigt engagemang och en kravlös upptäckarlust. Frihet är viktigt för mig.

Jobbmässigt är jag nog närmst just nu sett till alla jobb jag haft, privat så borde jag nog bo närmare storslagen och rätt så ödslig natur (typ såhär?). Och på sikt så borde jag kanske kombinera de båda.

Det vore kul att höra om andras tankar om samma frågor – har du upplevt alla de lägena? När då i så fall? 

forest-view-stadjanEn topptur till Städjan –  helt i mitt rätta element!