Outdoors

Med Sylexpressen till fjälls – åka vessla till Sylarna

I söndags strålade solen från en blå himmel och vårvintern var verkligen i högform i Åre! Vår plan var att åka vessla till Sylarna och efter en god frukost och tillverkning av äggmackor åkte Sara & jag till fjälls. Planen för dagen var att ta oss upp till Sylarnas fjällstation, för att njuta av riktiga fjäll i solen, fika och fota. Katrin tog en lugn dag hemma, så det var jag, Sara, äggmackorna & kaffet som for iväg på morgonkvisten.

Från Åre tar det ca 40 minuter till Storulvåns fjällstation, där vi skulle hoppa på Sylexpressens vessla. Sara är lite skadad, men lät sig inte hållas från fjället för det – att åka vessla upp var ett rätt så spännande och kul sätt att ta sig upp som det skulle visa sig!

Vesslan tog lite tid på sig att komma upp pga kyla, men vi höll humöret uppe, till skillnad från våra medpassagerare. De skulle åka skidor ner och hoppade av halvvägs för att få en lite lugnare tur. Plötsligt var jag och Sara själva i vagnen och passade på att manspreada och fota loss. Vi kände oss som stjärnor i en limo där ett tag. Grymt härligt!

åka vessla till SylarnaOff we go! I början hade vi sällskap…

…sen ägde vi vagnen!

När man får manspreada på en fäll vet man att man har en bra dag. Haha.

Jag förstår faktiskt att förgasaren blev kall. Det blåste rejält därute.

Trots den något svajiga stabiliteten i uppfärden så vill jag verkligen slå ett slag för det fina familjeföretaget Sylexpressen. De var de första som körde där och är inne på sitt tjugonde år. De har fått kämpa mot STF som för några år sedan bestämde att de skulle ha all trafik och förbjöd Sylexpressen att köra, men de överklagade och fick köra igen. Känns bra att stötta de mindre, passionerade företagarna. De var så trevliga och fina oxå.

Väl uppe njöt vi av stormvindar, sol och rejäl fjällkänsla. När vi fick brain freeze av vinden gick vi in och fikade, innan vi gav oss ut igen och bara njöt av väder och vidder. Jag kan skriva ännu en fantastisk dag i Åre till böckerna, med sjukt mycket skratt och fjällterapi. Lucky, lucky me!

Livet #ftw tror jag det skulle stå om vi satte en tankebubbla på Sara här

Är lite nykär i mitt vidvinkelobjektiv faktiskt. Och troget förälskad i fjällväder. Vände mig om och den här vyn drabbade mig. Så vackert!

Sara försvann nästan i snöröken – men hennes glimmande kamerasökare avslöjade var hon fanns…

Tycker så mycket om den här bilden som Sara tog – helt enkelt för att jag ser att jag är lycklig i hela kroppen. Det är värt en hel del för en som haft perioder där det känts som att man nog aldrig kommer bli sådär helt och hållet glad igen. Men det går. Om man bara ger sig själv tid. Och möjlighet att hitta sin egen väg och vara sin egen bästa vän.

åka vessla till sylarnaEn pålitlig gammal vessla, som tog sig fram och tillbaks till sist!

På väg hemåt var vi tvungna att stanna och ta in vyerna. Och Sara fick posera med sin äventyrsbil. Nu har både Sara, Katrin och jag varsin äventyrsbil. Känns himla bra, med tanke på alla äventyr vi spånar på varje gång vi ses.

Nu är jag tillbaks i Stockholm och förvåren igen och jobbar. Jag är så glad över kontrasterna jag skapat i mitt liv. De ger mig liksom vett att uppskatta variationerna.

Phantom 4 Pro

Ett paradis på jorden sett från himlen – Phantom 4 Pro

Just hemkommen från en workation så är det dags att börja längta till nästa faktiskt. Jag och syrran ska åka till Särna några dagar i början på februari och fila lite på vårt koncept och hur vi paketerar det. Finns väl ingen bättre plats för oss att få inspiration på än där vi båda trivs som allra bäst?

Sist vi var där nu i början på januari så hade min begåvade svåger TV-fotografen Ola (han har faktiskt vunnit en Kristall, det ni!) precis köpt sin nya drönarkamera, Phantom 4 Pro och trots minusgraderna var han (och jag) ute och maxade det vackra morgonljuset över vår gård. Jag på marknivå, Ola från luften.

Det är lite körigt att hantera all sorts batteri- och elektronikdrivna grejer när det är så kallt ute, men en stund funkade det i alla fall. Drönaren grejade det galant, det var iPaden som Ola styrde skutan med som klappade ihop efter ett tag. Apples grejer är helt klart produkttestade i Kaliforniskt klimat, för min iPhone viker in hovarna så fort jag tar ut den under 5 plusgrader.

Resultat blev den här fina filmen som Ola lagt upp på Vimeo. I början ser man vår skog och granngården, sen ser man mer av vår gård och så Särnsjön, där pappa och tjejerna följer älgspår med skotern.

Det är ju verkligen en helt ny värld som öppnar sig med en drönare. Jag tycker det är så vackert och häftigt att få se en plats jag utforskat i hela mitt liv från ett helt nytt perspektiv plötsligt. Längre fram ska jag nog också investera i en sån här kompis. Vilka äventyr vi skulle kunna ha tillsammans!

-30 grader i januari from Ola Christoffersson on Vimeo.

Den bästa sortens födelsedag

Jag har upplevt 38 egna och säkert 500 andra födelsedagar i mitt liv och upplägget för en drömfödelsedag har skiftat mycket genom åren. När jag var liten handlade det mesta om kalas, godispåsar och pyssliga presenter, som tonåring var det att hänga kompisarna och vara ascool. Som tjugo nånting var det kul att ha fest och som tretti nånting har jag mer uppskattat middagar, snack och skratt än utgång och massor av paket.

Nu har jag bestämt var jag vill fira min födelsedag i år. Jo, på gården såklart, i Särna. Min smarta, roliga klippa till storasyster fyllde år nu när vi var där och det firade vi med en så himla mysig kväll. Efter morgonfirande, skoteråkning, vinterjogg & bastu  – med mängder av nysnö som aldrig slutade falla – så lagade vi en riktig god middag.

sarna-6

När middagen var avklarad klädde vi på oss ordentligt och gick ner till sjön med rislyktor, bubbel & fyrverkerier. Och ved såklart. Det var nämligen dags för en födelsedags-bonfire.

sarna-1
Bubbel & brasa

sarna-2
…och så fick Johanna skicka en önskning uppåt

sarna-3
Slogboden är en riktig favoritplats. Jag har så många minnen härifrån, från så många olika åldrar.

sarna-4
God tur!

sarna-5

I sommar alltså. Då blir det ju inte nysnö och kallt, men jag tror det kan bli en riktigt fin kväll nere vid sjön. Och kanske lite vandring istället för skoteråkning.

Hur ser din absoluta drömfödelsedag ut? 

 

Mellandagar och Ågelsjön runt

Det känns verkligen som om mellandagarna är vad de heter. Jag har alltid gillat mellandagarna, den där superlugna pausen mellan julupptakten och storslagna ambitioner för det nya året.

Efter att ha farit runt i Stockholmstrakten så har jag varit hemma och mellandagat mig sedan annandagen. Jag har blandat jobb med att kolla på Skam (på rekommendation av typ alla och ja, den är riktigt beroendeframkallande) och att ta mig ut i dagsljuset.

Igår blev det en tur till och runt Ågelsjön, med rätt så bra timing  till solnedgången. Den beskådades från den högsta klippan och det var så fint med den varma himlen och ljuset som gjorde träden nästan röda. Även om det inte är en flinga snö här så var det en vacker och krispig miltur i skog, som verkligen kändes skön efter mycket bilkörning och sittande i jul.

Nu fortsätter mellandagandet med tankar och val om vad som komma skall och lite mer jobb. Nyårsafton skulle spenderas i Särna, men det kan bli lite fördröjning på den resan. Vi får se.

I morgon blir det nog en härlig miljogg runt sjön – det är ju inte konstigt att det här landskapet ger mersmak, eller hur?

Hur pyser du runt i mellandagarna? Pyjamas och bokhög, jobb, skidor & bastu eller är du på en varm strand nånstans? 

skog-agelsjon
Sagoskogen i Ågelsjön

katta-agelsjon
Top

silhuett-agelsjon
Naturlig skönhet

vy-agelsjon
Älskar denna vy från middagsklippan

solnedgang-agelsjon
Trolltyg i tomteskogen…eller nåt

 

 

Holiday Club Åre, Grow och vintersol

[:sv]Efter en helt underbar helg på Holiday Club Åre, med högkvalitativt sällskap, sitter jag på tåget mot Östersund för vidare färd mot Malmö. Utanför brinner himlen i den vackraste soluppgången jag sett på länge och jag får kämpa för att inte kasta mig av i farten med kameran. Önskar jag kunde förmedla men mobilkameran står sig slätt här.

Igår drack jag glögg vid en brasa i snön, i eftermiddag plåtar jag hästar i Malmö. Gillar livets kontraster, även om jag vill ha mycket mer vinter och åker med omättad hunger så att säga. Som vanligt har det varit intensivt med livsnjutandet och lite jobb, så jag har inte hunnit mer på bloggfronten än att fixa första dagens bilder. Var sak har sin tid som det brukar heta.

Katrin hämtade upp mig på Frösön i fredags och vi tog en ostressad biltur till Åre samtidigt som solen & molnen showade i sin kvällsskrud (vid 13-14-tiden alltså). Det var så jäkla fint att vi var tvungna att stanna på två fotostopp, ett i Mattmar och ett i Undersåker.

Molnen låg som slöjor runt fjälltopparna, som färgades guldgula och rosa av ljuset. Ren och skär magi och alldeles gratis. Det går inte att stressa sig genom såna vyer! Jag, Katrin och Sara har på något sätt etablerat det här med att stanna och njuta längs vägen, vilket jag gillar skarpt.

Mattmar
Här måste en ju bara stanna. Klart som korvspad.

Mattmar-Katrin
Katrin & vintersolen

Mattmar-lada
Mattmar är inte dåligt det heller. Tänk att vakna med denna vy på morgnarna. Lador på fält har en särskild plats i mitt hjärta.

Undersaker
Vy från Undersåker, som inte alls förmedlar hur dundrande vackert det var på riktigt.

Areskutan
När vi närmade oss Åre så hälsade Skutan oss välkomna i sin allra finaste roséguld-klänning. Det är ju bara att falla pladask och kapitulera.

Efter incheckning på Holiday Club och lite inledande häng på den nya restaurangen Grow som öppnat i lobbyn, så hängde jag på Sara på det nyöppnade SATS-gymmet. Jag tror det var mitt första gymbesök på ett år och det var riktigt gött att köra ett kort benpass med kvälls-Åre utanför fönstret. Ser fram emot att träna där på dagtid, med sjön och fjällen som backdrop. Kanske Sveriges finaste gym?

Jag åt förresten den redan berömda Portabello-mackan på Grow – ÄT om du åker dit! Fantastiskt god, kolla bara på detta:

Portabello-grow
Kommer drömma om Portabellomackan till nästa gång.

Holiday-Club-gym

Det har blivit så himla fint på HCÅ nu, trots att de inte är klara med sin make over så är det väldigt stor skillnad. Min favoritgrej (än så länge – activity hub öppnar imorrn) är helt klart restaurangen. Ruskigt god mat och med det gröna i fokus så blir det så himla mycket roligare och fräschare att skippa köttet, även om det också finns. De har också lyckats skapa den där hemtrevliga, lugna och vackra miljön som är skön att vistas i. Trendigt men inte kalt, ombonat men ändå luftigt.

Grow Holiday Club Åre
Kolla vad mysigt!

Holiday Club Åre
Lobbyn, med uppfräschad möblering och julgran 🙂

Middag-grow
Hann med en snabbdejt med LaLinda också, och tjuvlyssnade lite när hon & Sara planerade Workation (som är på Holiday Club i januari – pepp som fasen) och så fick jag några snabbtips i proffs-vloggande oxå.

Igår hade vi utomhusgrejer för oss, men det får bli ett eget inlägg – nu är det dags att byta färdmedel.
Har du också toppat livet i helgen? 

 

 [:]

Kroppsjobb och fjällfika – saker att göra i smörväder

[:sv]Vi har haft några riktigt smöriga höstdagar här i Särna. Solen har skinit, soluppgångarna varit frostiga och färgsprakande och fjällen har varit sådär höstigt tillgängliga men ändå bjussat på lite snö.

Kalla morgnar har börjat med brasa i spisen och kaosig, gemensam frukost i det trånga köket. I lördags var vi till Nipfjället. Några av oss ville passa på att ta en topptur upp på Städjan, men vi enades till slut om att ”bara” ta en tur vid Nipfjället, som var lite mer lättvandrad för kidsen (tålamodsmässigt alltså, fysiskt hade de nog klarat Städjan).

När vi väl kom till toppen av Nipfjället blåste det storm – vädret var strålande i övrigt men med blankis & stormvindar är det ingen höjdare att gå på fjälltoppar för vare sig barn eller vuxna. Jag testade att segelglida på parkeringen, men insåg att det var väldigt svårt när man skulle vända tillbaks.

Vi ändrade planerna och tog en annan promenadled som utgick från parkeringen och gick till Nipvallen. Det är en vacker fäbodvall som är privatägd, men där vi kunde sitta i en solig backe strax utanför staketet och fika. Det var en lagom tur på totalt 4km och med härliga vyer över både norska & svenska fjäll.

Nipfjall-utsikt
Underbar vy från parkeringen på toppen av Nipfjället. Jag tror att det är Lofsdalen som syns med pister i fjärran, men är inte säker.

Fika-nipvallen
Så jäkla gött alltså. Fika med mina favvisar i solig skog med fjällutsikt!

Nipvallen
Norska fjäll i fjärran.

I söndags var det dags att börja jobba med vinterförberedelser. Hela högen hjälptes åt att kratta och köra bort löv. Det är sjukt mycket löv runt vår nedfart, så det tar sin lilla tid. När det var klart åkte jag och pappa upp och jobbade med en grej i skogen några timmar. Har sådär skön träningsvärk idag som man får efter hårt kroppsjobb, älskar det!

johanna-lov
Syrran och löven

lovtomning
 Pappa hade ivriga barnarbetare till hjälp. Släng in en fyrhjuling så får du dem att göra vilket tråkjobb som helst!

kratta-lov

Nu väntar vi in den stora snöstormen som ska komma inatt/imorgon. Idag har vi gjort klart det mesta inför att snön & vintern kommer. Vi har isolerat det som behövs isoleras på bygget och vi har säkrat vattentillförseln i vinter, genom att slita hårt med rörläggning och isolering av bäcken som leder ner vårt källvatten genom skogen. En rotvälta hade ställt till det i den bäck som våra förfäder grävde ur och som runnit oavbrutet i 200 år. Hårt jäkla jobb var det, men nu lär vattnet rinna 200 år till, minst!

Så, nu är jag och gården redo för vinter – Bring it on! [:]

[:sv]Fjätfallen i Östomsjön – en oktoberutflykt[:]

[:sv]Fjätfallen är ännu en av mina favoritplatser i Särna och i tisdags, efter mitt lilla skogsäventyr, tog jag bilen mot Östomsjön (vägen mot Sveg) för att njuta av den forsande Fjätälven.

Jag har några barndomsminnen från Fjätfallen, bland annat minns jag att vi var där på någon sorts spelmanskväll när jag var kanske 7-8 år. Roland Cedermark spelade dragspel och han var ju lite kändis, så det var ju spännande. Haha.

Jag älskar den här gamla bilden på farmor och mamma, tagen där 1979 eller 1980 kanske. Vi var nog hemma på semester från Saudiarabien, där vi bodde 1979-81. Mamma var 23-24 år och tvåbarnsmamma redan. Saknar dem båda så mycket!

Fjätfallen
 Farmor & mamma ca 1980

Fjätfallen Katta
 Jag, med nästan samma utsikt, 2016

Fjätfallen anno 2016 är sig nog ganska lika. De består av Övre Fjätfallet och Nedre Fjätfallet, som ligger en kort och vacker promenad i från varandra. Det övre fallet är större och forsen är stark & livlig där. Det är så mäktigt och samtidigt lugnande med ljudet av forsande vatten, hur det slår emot en när man närmar sig. Vi det övre fallet finns en slogbod och även en laxtrappa så att fisken kan leka sig uppför fallen.

Fjatfallen-vy

Fjatfallen-narbild
 Platån bjuder på en fin utsiktsplats där man kommer riktigt nära fallen.

Fjatfallen-stenar
Klippblock som stått emot vattnets krafter.

Ovre-Fjatfallen
Övre Fjätfallet sett på håll, med slogboden till vänster i bild. Himla bra fikaplats!

Jag tog också en kort promenad ner till Nedre Fjätfallen, som jag inte minns att jag varit till förut. Det var också väldigt vackert, även om det är lite mindre som sagt.

Nedre Fjätfallen

Det är någonting väldigt lockande med vattenfall, jag blir alltid så fascinerad och lugn av dem. Jag har så sakta börjat samla på mig några besök till olika svenska vattenfall, som Njupeskär, Tännforsen, Ristafallet och så Fjätfallen såklart. Är väldigt sugen på att ta mig till Storforsen också, det får bli nästa projekt tror jag.

Vet du fler sevärda vattenfall i Sverige? Har du någon favorit? [:]

[:sv]Nipfjället – en topptur med väder och vyer[:]

[:sv]Dagen började med förmiddagsjobb och fotande nere vid sjön, innan jag åkte mot Nipfjället. Nipfjället ligger några kilometer förbi (och bredvid) Idre Fjäll – man kör alltså mot Idre Fjäll och fortsätter förbi avfarten in mot fjällbyn . Nipfjället är ett av mina favoritfjäll här i krokarna och ett typiskt dalafjäll (lågfjäll), precis som Fulufjället. Dalafjäll är för mig klippblock, stenar täckt med grön lava (vet inte vad den heter faktiskt) och mer runda former än dramatiska branter. Jag älskar både och, även om dalafjällen har en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

När jag kom körande på Trollvägen var vädret ganska så disigt, precis som utlovat. Men som vanligt i fjällen så växlar vädret snabbare än en Formel 1-förare. Det är det häftiga med fjäll, även låga som dessa. Idag var det väldigt milt, runt 2-3 grader, så det var bara utsikten som påverkades av växlingarna.

Nipfjället
Pampig entre till Nipfjället

Nipfjallet-vy
Nipfjället och omgivning i grådis

Nipfjallet-trollvagen
 Trollvägen – där du kan rulla uppför med bilen i friläge. 

Jag parkerade i slutet av Trollvägen, där flera vandringsleder jag tänker ge mig på framöver börjar. Jag valde till att börja med en kort stig upp till en topp, där jag hoppades på en 360-utsikt med såväl Idre Fjäll & Städjan som fjällen mer norrut. Och det fick jag. Till en början drev molnen förbi i tät följd, med små, små luckor av mäktiga vyer, som jag försökte hinna med att både uppleva och fota.

Nipfjallet-stig
Stigen upp till toppen

Nipfjallet-vader
Väderväxling fjällstyle – ena sekunden såg jag min bil därnere, nästa var det bara vitt.

Nipfjallet-moln
Lucköppning i sin bästa form

Stadjan-moln
Städjan skymtar förbi bland molnen

Katta-nipfjallet
 Huvudet bland molnen

Nipfjället
På toppen, med utsikt över Sveriges vackraste (och sydligaste) topp – Städjan!

Efter någon halvtimme började det lätta och lagom till att jag gick ner från toppen så var det mestadels eftermiddagssol och fantastiska vyer över min favorittopp Städjan och det omgivande, böljande landskapet.

utsikt-trollvagen
Städjan längst till vänster, Idre Fjäll strax bakom (med påbörjade pister) och Nipfjällets södra kant längst till höger.

När jag hade kommit ner igen så lastade jag av lite kameragrejer i bilen och sen gick jag en bit av en vandringsled (som jag funderar på att springa imorgon) och bara njöt. Jag gick och funderade på det här med att vandra en längre sträcka själv och hur det skulle vara. Jobbigt, underbart och förmodligen givande. Roligt att jag direkt jag kom hem igen såg det här inlägget på Vandringsbloggen.

Nipfjallet-kullar
 Typiskt rundade, grönfärgade dalafjäll

Stadjan-nipfjallet
Majestätiska Städjan. Kan inte få nog av henne 🙂

Idag har jag återigen fått känna på hur underbart det är med det här runt knuten och jag är så ruskigt tacksam över att mamma och pappa kommer från denna plats och gav mig och syrran stora doser av den när vi växte upp och möjligheten att uppleva den nu. Vildmark, fjäll, skog och väder. Det gör verkligen under för min inspiration och hur jag mår. Jag älskar att vara här.[:]

[:sv]Fjällporr – Vandring på Fulufjället[:]

[:sv]Snudd på trettio år efter min första vända var det äntligen dags för en ny vandring på Fulufjället. Om jag var taggad? Jajemen! Vi har pratat om att vandra i sommar ett bra tag och från början var planen att åka längre norrut. Jag var sugen på både Abisko och Jämtlandsfjällen, men eftersom jobb och annat begränsade antal dagar vi kunde vara borta så fick det bli en närmare vandring. I mina hemtrakter så att säga.

Fulufjället bjuder på några olika vandringsleder som skiftar mellan ca 5-20 kilometer. Det går såklart att kombinera och göra längre vandringar, men vi valde Rösjöleden, som är 15km, och lade till svängen förbi Lorthån, som totalt skulle vara 20km tur/retur. Vi bestämde oss för att ta en övernattning på Fulufjället mellan söndag/måndag.

På måndagen var planen att åka hem, packa om och gå upp till vårt fiskeställe i skogen nära Nordomsjön och övernatta där natten till tisdag. Slutligen hade vi tänkt att göra en topptur upp på Städjan på tisdagen, om jag inte skulle jobba i Sthlm på onsdagen – det var inte helt inbokat när vi åkte upp.

Vi packade våra väskor och gav oss iväg. Vädret såg lovande ut och jag var så jäkla taggad på att få uppleva fjället igen, få somna med en mör kropp och lyckligt sinne. Finns något bättre?

När man vandrar på Fulufjället är det vanligaste att man parkerar vid Naturum – där finns en utställning, ett kafé, återvinningsplats och så är det startpunkten för de flesta turerna, även den kortare som bara går till Njupeskär och tillbaks. Där började också vi. Det går tydligen buss fram till Mörkret, vilket innebär en ”förvandring” uppför ganska branta vägar till Naturum. Det är 9% lutning på en del av sträckan!

Vi valde att gå den längsta sträckan första dagen, vilket innebar att vi gick mot fallet först. Vägen dit blir jag lika förtrollad av varje gång. Gammal mystisk urskog, bäckar med friskt & klart källvatten och så myrmark såklart. Det är så fint! Efter ett tag börjar en ganska brant stigning mot fallet, och för vår del, som skulle upp till toppen av fallet, så fortsatte stigningen ytterligare. Ska man till foten av fallet så vänder stigen nedåt igen efter ett tag.

Fulufjallet-trollskog
 En del av den vackra skogsstigen mot Njupeskär.

Fulufjallet-njupeskar
 Varm & svettig efter en brant stigning belönas man med den här utsikten. Det är så vackert! Det är riktigt häftigt när man plötsligt, från ett steg till ett annat, hör dånet från Sveriges högsta vattenfall.

Ärligt talat så är väl den här första biten, fram till fallet, den mest spektakulära och varierade. Fulufjället består sedan mest av en platå, med platt och snäll vandring, och man ser inte så många andra fjäll i horisonten förutom från den sidan där fallet ligger. Där har man en magnifik vy mot Idre Fjäll, Städjan och Nipfjället bland annat.

Vi vek som sagt av uppåt, mot toppen av fallet. I krokarna av den stigen kan man vika av och gå någon kilometer för att hitta Tjikko. Vi tog en kort avstickare, men eftersom vi inte visste hur långt och åt vilket håll vi skulle gå så gav vi upp det, men vi njöt av utsikten längs vägen!

Fulufjallet-katta

Sen kom vi fram till toppen av Njupeskär. Där har jag inte varit sen jag var liten och jag undrar verkligen varför. Det är en otrolig syn och så mäktig känsla att stå där. Man kommer ganska nära själva fallet, även om det är den första avsatsen av flera. Den allra sista avsatsen innan det faller fritt så att säga, är vansklig att gå nära, med hala stenar och lurigare terräng. Men ca tio meter ovanför satt vi i lugn och ro på en sten mitt i fallet och njöt av vår lunch. Jag har definitivt haft sämre lunchraster!

Vandring på Fulufjället
Utsikten från toppen! Kanten som syns i bilden är den sista kanten, jag står på ”trappsteget” ovanför, som var mycket säkrare, men med samma härliga, pirrande känsla av att stå vid kanten, som synes på bilden här nedanför!

Njupeskar-kant-katta
Det är lätt att låtsas att man är vid den sista kanten, eller hur? 🙂

Njupeskar-lunch
Vår magiska lunchplats. Jag ville verkligen inte gå härifrån, samtidigt som jag var sugen på att fortsätta. Men den här fikarasten bär jag med mig länge, länge. Det bästa är att även höjdrädda kan njuta av den här (min käre sambo är höjdrädd men kände sig väldigt trygg på den här platsen).

Efter vår spektakulära lunch vandrade vi vidare mot kvällens campsite Harrsjön,  via Lorthån. Vandringen är som sagt ganska lätt, om man inte har lätt för att vricka fötterna. Det är några partier med stenrösen och steniga stigar, men överlag är det flackt och lättvandrat.

Jag älskar ju det här landskapet, med myr, grönklädda stenar och knallblåa fjällsjöar. Jag tänkte faktiskt inte på att man inte ser de där pampiga fjällsilhuetterna i fjärran som man kanske oftast gör i andra fjälltrakter.

vandring på fulufjället
Eric på spången

Fulufjallet-Lorthan
 Vid Lorthån stannade vi för en kort fika och jag passade på att ringa Lisa som fyllde år. Det var en av få platser där jag hade täckning med Telenor!

Efter några kilometer till kom vi fram till vårt dagsmål – Harrsjön!

Fulufjallet-harrsjon-vy
Harrsjön och övernattningstugan på håll. Vi var helt själva här och det var en riktigt vacker, välutrustad och mysig plats.

Vi slog upp vårt lilla tält, som skulle visa sig vara högst olämpligt för fjällvind!

Fulufjallet-talt

Sen började vi utforska området. Här finns båtar att hyra, en övernattningsstuga och en raststuga som man kan värma sig i. Vi hade inga nycklar så vi kunde bara nyttja raststugan, men jag skulle kunna tänka mig att boka båt och övernattningsstuga någon dag eller två här.

Harrsjon-ekor

Harrsjon-fiske
 Eric testade fisket, utan större lycka. Pappa har berättat att det var gott om fisk här förr, men att det numera är rätt så utfiskat tyvärr.

Harrsjon-blommor
 Jag struntade i fisket och njöt istället av det vackra ljuset med min kamera. Vi hade sånt kanonväder alltså!

Fulufjallet-solnedgang-katta

raststuga-harrsjon
Raststugan, som skulle visa sig bli en lifesaver för min del. Det blåste en hel del på kvällen, så vi gick in här istället för att elda vid tältplatsen. Vi eldade i kaminen, käkade middag med egenplockade hjortron till, spelade kort och drack ett gott rött vin. Livet deluxe!

Stuga-harrsjon
 När solen hade gått ner och vi var supertrötta efter närmare 2 mils vandring och friskluft, så gick vi och lade oss i tältet. Det blåste väldigt mycket och det visade sig att vårt tält inte hade dragkedja längst ned, vilket lämnade en glipa med bara myggnät. Kallt! Dessutom måste jag skaffa en varmare sovsäck. Jag låg till slut och hackade tänder och skakade och insåg att jag inte skulle kunna somna, än mindre gå ut och nattfotografera som jag tänkt.

Det slutade med att jag gav upp vid strax efter ett och gick in i raststugan. Där får man bara sova i nödfall, men det var det banne mig för min del. Känslan när jag fick igång elden och började tina upp i skelettet var gudomlig. Eric hängde med in och vi somnade till slut och vaknade vid fem för att elda lite till innan jag somnade om till 07:30. Jag msåte helt klart öva på mitt tältsovande samt införskaffa rejälare prylar. Det var ju inte under nollstrecket, någon grad över, men jag frös så in i märgen alltså, trots att jag hade dubbla tjocka strumpor, underställ, mössa och hoodie på i sovsäcken.

Frukost-fjallvandring
Vi vaknade till klarblå himmel och fantastiskt väder, om än blåsigt fortfarande. Vi åt gröt med kanel & jordnötssmör, drack kaffe och njöt en stund i solen innan vi gick de 7 kilometrarna tillbaks till bilen.

Jag ser fram emot nästa vandring, med lite bättre utrustning. Jag är så otroligt glad över att det finns fjäll och vackra landskap och att jag har möjligheten att njuta av dem så mycket. Livet alltså!

 [:]

[:sv]I väntan på den perfekta vandringsryggan[:]

[:sv]I väntan på att hitta den perfekta vandringsryggan har jag min gamla vandrarrygga från min jorden-runt-resa, en trofast gammal vän. Herregud vad vi varit med om tillsammans och det känns nästan lite svindlande att sist vi vandrade tillsammans var i januari 2008 och jag åkte hem mot en helt oskriven framtid. Åtta år sedan.

Men även om den är en fin kompis så är den är inte så himla praktisk. Jag minns att jag redan då tyckte det var dåligt med fickor på utsidan och knasig stängning av den enda stora fickan mitt på. Dessutom har den inte så mycket att spänna fast sovsäck och sånt med, trots att den är en Kebnekaise Edition-variant från Haglöfs. Vi får se om de sitter kvar helt enkelt!

Men – jag ska ju inte ut på extrem vandring och tills jag hittat den perfekta vandringsryggan så passar jag på att njuta av lite nostalgiskt sällskap med Kebben. Vi har ju klarat av Australiens outback och Nya Zeelands sagoland tillsammans så det känns fint att få ta den med upp på Fulufjället.

Nu drar vi!

Har du tips på den ultimata vandringsryggan? Vad är det som är extra bra med den i så fall? 

den perfekta vandringsryggan
[:]