Ladan bootcamp – nya verandan

Ladan bootcamp – nya verandan

Tystnaden har åter lagt sig över gården och byggstöket är undanröjt. Ännu en jobbvecka i vår lada är till ända och efter en hel vecka med fullt ös från morgon till sen kväll – med både det ena och det andra och det tredje och myche fölk på gårn – är jag rätt trött. Tur att jag kan ta igen mig på den fina nya verandan!

Men vilken vecka det varit. Tom & co har som vanligt jobbat på så man tappar hakan – effektivitet och yrkesskicklighet rakt igenom allt. När första dagen var till ända så hade vi en nästan färdigmålad lada och den sprillans nya verandan med sjöutsikt stod färdig. Och en påbörjad förstubro. Vi började undra om de skulle ha att göra veckan ut i det tempot.
Så har det fortsatt hela veckan – förrådsbygget hann jag inte ens dokumentera starten av, när jag kom ut efter lite skärmjobb var grunden redan klar.

Vi blev ju aldrig översvämmade av den där vårfloden, men jobbet med den andra ladan fick flyttas fram, pga sjö där grävningen skulle göras. Den här veckan har i stället bara handlat om att göra klart det mesta inne i och utanför ladan jag bor i nu.

Här kommer lite bilder på verandan – före, under och efter. I går kväll firade vi veckans jobb med Grand opening med pizza & öl i kvällssolen. Jag har på känn att den där verandan kommer vara sommarens boplats!

Så här såg det ut innan. Vi hann aldrig måla klart hela ladan förra året och ärligt talat har jag velat kring den här väggen. Den är fantastiskt vacker i kvällssol och helst hade jag velat spara den här solbrända tavlan.
Någon timme senare såg det ut såhär. Obs! att det vita partiet på långsidan hade målats under tiden. De jobbar så sjukt effektivt!

Sol och nästan 30 grader – en perfekt dag att bygga veranda. Kolla hur sjön har sjunkit undan också. Kvällen innan var vattnet vid virkeshögen. Det har gått ruskigt fort den här veckan och nu är det nästan tillbaks till normalstånd igen. Otroligt att det bara för en vecka sedan var all time high!

Sommarkväll dag ett och verandan har tagit form ordentligt. Vi har sol från morgon till kväll här och en vacker utsikt över sjön, så det kommer nog bli både frukost och middag häruppe ett antal gånger. För min del blir det nog lite utomhuskontor också… 🙂
Lite senare på kvällen, just som solen började gå ner, kunde jag & pappa gå ut och njuta av utsikten från den nya verandan. Vi konstaterade att det här är den bästa platsen på jorden, innan vi gick och lade oss.
Vi hade till och med fått nya fönsterfoder och en färdigmålad vägg & vindskiva. Jag är så djupt imponerad av dessa grymma yrkesmän, inte en detalj förbises.
Så här ser ladan numera ut nedifrån – kvar är att inreda verandan och så ska det beställas glas till staketet.
Sista kvällen och pizzafest på verandan, innan vi skulle jobba vidare med det sista. Vilket gäng!
Det var verandan det. Men vi hann med bra många fler grejer den här veckan, som var och en får sitt eget inlägg.
Efter lite byggstädning och en skogsjogg ska jag äntligen slå mig ner i soffan och unna mig lite Netflix. I morgon väntar lite söndagsjobb för att hinna med det som inte hanns med i veckan.

Vad tycker du om verandan? Har du några inredningstips så tar jag tacksamt emot dem! Det nuvarande möblemanget är högst temporärt 🙂

Vatten – byn är full av vatten

Vatten – byn är full av vatten

Hur det går med vårfloden? Jodå, den frodas och mår. Det har bara stigit och stigit och ja, det kommer fortsätta så några dagar till. Hjälp! I går uppgraderade SMHI till en Klass 3-varning, just när min granne Stig hade berättat att stigningen minsann avtagit och jag började andas ut.

I dag väntas nämligen kraftigt regn vilket i sig ger mer vatten (såklart) men det ger också snabbare snösmältning och tillsammans blir de ett Dreamteam i vattenflödesbranschen. Rätt otajmad monsun måste jag säga.

Kvällen den 7 maj

Eftermiddagen den 10 maj. Jag kom inte ens ner till samma plats med kameran 🙂

Just nu är vattenståndet ungefär precis så högt att jag är inringad av sjön med en marginal på ca 50 cm. Onödigt nära tycker jag. All lågmark runtomkring är vattenfylld och ängarna är nu en del av sjön. Men sjön är väldigt stor nu och en höjning på 50cm runtom kräver en hel del. Som vår snickare Gillis sa idag när vi funderade på att plasta in delar av fasaden;
”Det är mer än tre hinkar”. Han var inte orolig, vilket ju var skönt, haha.

Det är häftigt att uppleva, men f*n så nervöst också.  Jag vaknade i morse av att jag drömde att jag vadade i vatten på hela gården. Man kan säga att vårfloden också översvämmat min hjärna de senaste dagarna.

Ser ni slogboden och den nedersta trädlinjen runt viken? Där slutar sjön i vanliga fall.

Jag är omringad av vatten och skräp!

50 centimeter. Det är min magiska siffra den här helgen. Måtte det inte stiga mer än så. Inte mer än tre hinkar!

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

Vårflod i Särna – utökad sjöutsikt

När jag körde ut på bron över Österdalälven insåg jag att det är ingen vanlig vårflod i Särna. Särnsjön var inte så långt ner under bron som den brukar vara och det var ett helt nytt landskap jag kom hem till. Den första maj åkte jag söderut och då var stranden hemma vid sjön där den brukade vara. På Valborg gjorde vi eld därnere och njöt av att sjön började spegla himlen igen.

Ikväll när jag kom hem, sex dagar senare, hade strandlinjen krupit upp nästan hela vägen till ladan – alltså ungefär 50 meter högre upp än vanligt. Vår äng ner mot sjön ligger pyrt till vid vårfloden och det godkändes och signerades av min farfar inför bygget av Trängsletdammen på 50-talet. Han fick ersättning för det hela så det är ingen nyhet att vi ibland kan ha båten förtöjd utanför dörren i stället för nere vid slogboden, men det är inte ofta det händer alltså.

Vägen ner mot sjön – i vanliga fall

Ikväll såg den ut så här!

Jag tycker det är så häftigt att för första året få uppleva alla årstider här – och i år är de ju extra allt! Vinter var mer snörik och kall än på många år och våren nu verkar bli rätt speciell den också. Det finns en gammal bild nånstans där farmor står vid båten, som är förtöjd uppe vid ladan. Jag minns att jag har tittat på den och häpnat över hur hög sjön kan bli, men det var ju liksom en extrem vårflod nån gång på 70-talet.

Nu är strandlinjen nästan där den var på den bilden. Häftigt att få uppleva och ganska så nervöst. Det är ju långtifrån all snö som smält så vi vet inte riktigt var det här slutar – jag kanske kan köra isbad framför brasan i vardagsrummet om några dagar.

Baksidan av ladan – sjöutsikt har fått en helt ny innebörd här! I vanliga fall är sjön nedanför tallarna bakom rishögen. Tur att vi dikade ur och gjorde en ny damm, annars hade jag nog stått knädjupt i vattnet på den här bilden.

Om sex dagar ska bygget starta här är det tänkt – men om vattnet stiger mer måste vi omboka allt.

I morgon ska jag gå ut och mäta hur högt vattnet stigit från pinnen jag satte vid vattenkanten idag. Redan nu har det stigit runt 5 centimeter, så vi får se hur det här slutar.

Hur är det där du bor? Full sommar eller är du också mitt i vårfloden? 

Frozen – Njupeskär i isdräkt

Frozen – Njupeskär i isdräkt

Hur många gånger har jag vandrat stigen mot Njupeskär? Jag vet inte, men jag vet att det är lika många gånger som jag trollbundits av sagoskogen, vattnets skiftande uttryck och det urgamla bergets lager av sten. Skört och mäktigt på samma gång.

Att se det vanligvis forsande vattenfallet i frusen form är speciellt. Kraften är där, men den är frusen och istället för dånet från fallande vattenmassor så är det märkligt tyst. Även om våren börjar ta greppet om fjället och Njupån porlar och forsar längre ner så är det stora fallet fortfarande inbäddat i ett massivt lager is och snö.

Efter en vecka med mycket jobb och byggtankar längtade jag upp på fjället. När Mari frågade om jag vill komma och fika hos dem uppe i Stormorvallen så bestämde jag mig för attdet fick bli en tur på Fulufjället. Mari:s stuga ligger precis vid entrén till nationalparken och är också bas för pappas jaktlag på kvällarna under älgjakten. Min släkt på mammas sida har bebott Stormorvallen och Mörkret, som ligger någon kilometer nedanför, i flera generationer. Tänk vilka vackra platser mina förfäder bodde på, på både pappas och mammas sida!

Efter en eldlunch och kaffe vid Björbäcksstugan, precis vid Naturum Fulufjället, så började några av oss vandra stigen mot fallet.

Mari, Axel och fjällhunden Hedvig

Istället för regn blev det sol och vi satt en stund vid raststugan, där vi njöt av utsikten och solen i ansikten. Den här tiden på året är det verkligen fantastiskt på fjället.

Axel, Eva-Mi och Mari chillar med utsikt

Stigen underhålls inte på vintern, men den är populär ändå och väl upptrampad. Förutom några djupa genomtramp kunde vi gå rätt så obehindrat på leden ända fram till fallet. Skaren är hård den sista biten och det gjorde ingenting att spången var insnöad över räcket. Leden är avstängd sista biten på vintern pga risk för laviner och stenras, men det var inte mycket snö uppe på klippkanterna så vi vågade oss fram ändå.

Tillbaks vid mitt favoritvattenfall! Undrar hur många gånger jag varit där?

Iskonst i storformat. Det är så coolt att isen har olika färger. Alltid turkost till höger och lite mer jordfärgat på vänstra sidan.

Iskonst i mindre format.

Mari tog den här bilden efter bara en snabbinstruktion och fångade solen som ett proffs – en naturbegåvning!

Fulufjället och Njupeskär är ett mäktigt utflyktsmål året runt och vi mötte 3-4 sällskap från olika länder längs vägen. Det var kul att se att fler letat sig dit trots lågsäsong. Det är ju nästan nu det är som härligast!

Har du varit till Njupeskär någon gång? 

Så som det är att bo i Särna

Så som det är att bo i Särna

Sara skrev ett väldigt fint inlägg om att bo i Åre och jag känner igen så mycket av det hon lyfter fram vad jag känner för att bo i Särna. Möten på annorlunda sätt, vardagkvällar på oväntade platser och sysselsättning som får själen att jubla. Inte en enda kö så långt ögat ser.

Jag har fått frågan mer än en gång om hur det är att bo i Särna. De som inte bor här undrar över min fritid. De som bor här, som vet precis allt som går att göra med den, undrar mer över vad sjutton jag jobbar med. Jag har tänkt att jag ska dokumentera några typiska dagar i mitt liv här – precis som de kan se ut – i filmformat. Det blir jobb, vedhämtning, skidor och ekorrar. Vilken cliffhanger, eller hur? 🙂

Tills jag är klar med den filmen så kommer här några snapshots från min vardag i stillbildsformat – so far this week.

Igår satt jag inne och jobbade mest hela dagen. Utanför sken solen och smältvattnet droppade från taken, men jag klippte klart filmen som jag filmade material till i Linköping förra veckan och så uppdaterade jag en presentation för en annan kund.
Att klippa film kan verkligen ta hur lång tid som helst, men fasen vad kul det är! Vill lära mig så mycket mer om den konstformen.

På kvällen skulle jag på möte på byn. Vi var några i Turistföreningen som skulle ses på fika och sommarplanering och eftersom jag hade suttit inne typ hela dagen så bestämde jag mig för att låta bilen stå. Istället klev jag i vildmarksskidorna och åkte över sjön i en helt fantastisk kvällssol. De sista 200 metrarna fick jag bära skidorna i famnen, för nu har tövädret tagit greppet om de större vägarna ordentligt.

Ina, Karin, Sofie och Helena. Några riktigt grymma entreprenörer & eldsjälar i byn. Vilken ynnest att få mysfika och planera sommaraktiviteter med dessa tjejer!

Idag hade jag lunchplaner på byn och tankar på att dra till Idre Fjäll och riva av några premiärsvängar med mina nya skidor, men förmiddagen ägnades åt jobb istället. Mitt i kände jag att nä, jag bara måste checka ut en stund och njuta av den här helt underbara dagen.

Eftersom jag inte hade ätit frukost och det var hög tid för lunch, så packade jag ner en termos kaffe, två nykokta ägg och fröknäcke och hoppade ner i vildmarksskidorna igen. Jublade lite över att jag kan dra ner på sjön direkt från min ytterdörr och satte kursen mot norr.

Jag skidade under gångbron och följde Österdalälven upp mot Ögånäset (där vår timmerstuga ligger). Det är fantastiskt före just nu och vädret… Jag tog av mig den stickade tröjan och åkte i tunn underställströja utan vantar under en klarblå himmel och strålande sol. Helt ensam på isen. Vilket jäkla lyckopiller!

Tänk att jag får leka sportlov på en helt vanlig lunchrast.

Dags för ”brunch”  – solokvist på älven!

Efter min lilla utflykt jobbade jag några timmar till innan jag tog en powernap. Fan vad skönt det är ändå. Sen var det dags att hälsa på hos vår kungliga hästleverantör Lena (det är hennes hästar vi hyr och rider så fort vi kommer åt). Jag ska bli medryttare hos henne och efter många om och men kunde jag äntligen svänga förbi och heja lite på alla djuren.

Det är nåt visst med Lenas gård, jag trivs så bra där. Det är så himla mysigt med barn, hästar, kor, får, getter och hundar var en än tittar. Om jag inte vore så resande så skulle jag skaffa djur direkt. Två nordsvenskar och några får eller getter. Gärna ett gäng höns också.

Det blev ju inte mindre mysigt av att Bisa fick ett föl i söndags och att fåren levererar gulliga lamm till höger och vänster just nu. Herregud, man kan ju dö lycklig efter en sån eftermiddag.

3 dagar gammal och så jäkla gullig redan!

Två flasklamm som jag bara ville ta med mig hem. Orkar inte!

Precis som Sara så tänkte jag en vardagkväll i längdspåret häromsistens att ”det andra har som semester har jag som vardag” med en väldigt tacksam känsla. Och jag lovar att jag uppskattar det som om det vore semester nästan hela tiden. Visst kan jag bli less på att bära in ved, skotta snö och på att soporna bara töms en gång per månad, men det räcker med att titta ut genom fönstret så glömmer jag alla baksidor. Jag vill inte byta detta mot någon galleria i världen!