Vänner & familj

En ode till möten och möjligheter

För någon månad sedan fick jag en inbjudan till en annorlunda jobbhelg – en minikonferens med bloggare & frilansare, hos Sofia. Kunskapsutbyte, inspiration och pepp, i Sofias fina hem. Kanske bästa konferensen ever?

Efter en fredagkväll med röj och fix inför vår lägenhetsvisning stupade jag i säng vid 22-tiden. Tidigt på lördag morgon hoppade jag in i bilen och körde söderut. Så gott som ensam på E4:an för ovanlighets skull.

På grund av sportlov och sjuka barn och sånt så blev uppslutningen rätt mycket mindre än tänkt – jag och Sofia på lördagen och sen anslöt Emmi för fotopromenad och lunch på söndagen. Men vi ville köra ändå, vi hade en radda påbörjade samtal från den magiska helgen i Åre att gräva vidare i och vem vill avstå det?

Vid 12-tiden rullade jag upp för Sofias uppfart och möttes av ett fantastiskt hus och en riktigt god lunch. Sen började vi prata och med undantag för lite sömn så slutade vi inte förrän jag backade ut bilen 26 timmar senare. För en ensamjobbande frilansare är det guld värt att få dela tankar om jobbet, framtiden, möjligheter och livet med likasinnade.

  Fönster vid köksbänken är ett måste i mitt nästa hem

Vi pratade en hel del om bloggandet, som ju faktiskt är orsaken till att vi överhuvudtaget satt där i köket. Om att det ibland är svårt när inspirationen tryter, om hur bloggen kan utvecklas med en själv och byta spår och riktning vartefter. Om hur otroligt mycket bloggen givit oss i form av möten, vänskaper och upplevelser. Till och med riktning i livet.

Sen var det dags för en skogspromenad – med kameror givetvis! Sofia tog mig med på sin vanliga skogspromenad, genom en vacker, mossbeklädd skog, med tjärnar och mysiga stigar.

  En riktig sagoskog kom vi till.

 Vackra Sofia, framför en vacker gammal laduvägg.

 Bloggare på promenad. Själv lade jag mig i sågspån & lera. Allt för bilden!

 Vem vill inte fota en timmerhög? De är vackra i sig själva, men passar utmärkt som porträtt-backdrop också.

På kvällen käkade vi middag, idéade om vad vi ska göra/bo/jobba med framöver och bollplankade vi om allt från webshoplösningar till bloggslogans.

Prick klockan 11 i söndags kom Emmi och då blåste det snöstorm och hela världen hade blivit vit. Jag som hade packat för vår eftersom jag skulle söderut! Vi gick ut på en fotopromenad – allt såg ju helt annorlunda ut från dagen innan. Det var så mysigt att gå med två nyfunna vänner och prata om allt möjligt.

Både Emmi och Sofia har hunnit med så himla mycket och det var kul att höra om deras resor, jobb och erfarenheter. Det är också skönt att hänga med såna som förstår precis när man kastar sig ner på knä mitt i en mening och börjar fota en bäck. Haha.

 Det var lätt snöstorm när vi gav oss av. Tur att det är mysigt med väder.

 De avverkade träden fick agera porträttbakgrund igen.

  Ett vackert övergivet hus, som jag hoppas någon tar sig an och ger lite kärlek. Så fint.

  Emmi! Just hemkommen från långresa – nästan så jag blir sugen på att dra iväg igen. Det är ju ändå tio år sedan jag gjorde min sväng runt jorden.

 Blogglunch.

 

Vi kunde konstatera att vi alla tre är i ett läge där ”allt är möjligt”. Det är liksom öppet och nya vägar ska beslutas om. Det var skönt att få dryfta idéer med några som är i samma läge. Det är liksom både häftigt och lätt ödmjukande att fundera på vilka möjligheter man ska utforska. Ett redigt lyxproblem.

Efter en god lunch var det dags att packa ihop och åka hemåt igen. Trött, men väldigt påfylld med sån där bubblande energi. Möten och möjligheter alltså. Det är ju det – och såklart kontrasterna de ljuva – som livet handlar om. Jag vill aldrig vara utan dem!

Winter workation i Nordomsjön

Winter workation i Nordomsjön

Det har inte ens gått en månad sen drömhelgen i Åre och jag är redan på nästa winter workation. Jag kan ha byggt upp ett beroende? Jag och syrran tog bilen upp till Särna igår för att ha en helg med jobb, framtidsdrömmar och gnistrande vinter. Bara hon & jag, i farmors och farfars gamla hus.

Vi har en hel del på agendan och det här med listor känns aktuellt. Förutom att hinna med en hel del utomhus så ska vi jobba – med våra respektive och våra gemensamma projekt – och så ska vi försöka spika inredning för ladan. Vi kommer få köra på för att hinna allt!

Längdskidorna lämnade jag hemma i sista stund, men det blir vinterjoggar, snöskopromenader och lite skoteråkning är det tänkt.

Vi har tagit en lugn morgon inomhus idag, med brasa, godfrukost och jobb. Det gäller att elda mycket, igår när vi kom var det tre minusgrader i huset och vi satt med mössa, filtar och element medan vi eldade som sjutton. När vi lade oss hade vi jobbat upp temperaturen till mer humana 17 grader i alla fall.

Vi fick förresten världens mysigaste sällskap till frukost – ekorren Kurre (nöddop) satt och kalasade på fågelfrön utanför fönstret, samtidigt som vi drack kaffe och åt nygräddade mammabullar*.

Nä, nu är det dags att snöra på joggingskorna och halka runt i snön – det är riktig vinter här, precis som jag hade hoppats!

nordomsjon-workation-2
nordomsjon-workation-1
nordomsjon-workation-3
vandra i helags

[:sv]Att vandra i Helags – om väder, livet och fjällkärlek[:]

[:sv]Jag vill börja med det viktigaste: att vandra i Helags med vänner borde alla som är ledsna få göra. Den här veckan har varit en kontrastrik resa, som började med sjukhus och avsked och avrundades med en på många plan stärkande vandring i fjällen.

Vi hade planerat den här resan ett tag, Sara, Katrin, Annie och jag och jag känner nästan att det var meningen att jag skulle få dela just den här helgen på just den här platsen med väldigt fina vänner. Min morbror somnade in natten till onsdag och mellan bortgång och allt som följer sedan så har jag fått tänka, ladda, blicka inåt och både skratta högt och vara ledsen. Allt i takt med väderkast och höjdmetrar.

Vi kom upp till Östersund i torsdags, jag och Annie. Där plockade Katrin upp oss och vi for vidare mot Såå för att möta Sara och plocka upp proffsutrustning på Rent-a-Plagg. Så briljant grej, att kunna hyra topputrustning och fjällvandra varmt, torrt och tryggt utan att behöva lägga ut många tusen. Jag önskar verkligen att de expanderar till massor av orter, det är så bra att fler kan komma ut med bra grejer. Jag plockade ut en sovsäck som skulle hålla mig varmare än på det här äventyret, en riktigt bra (och fin!) skaljacka från Klättermusen och ett uppblåsbart liggunderlag. Skönt att slippa släpa skrymmande packning på tåg & flyg. Vi fick också med oss två Hillebergtält och så köpte jag mig en Klean Kanteen-flaska som jag klurat på ett tag.

När vi var klara på Rent-a-Plagg så åkte vi vidare till Holiday Club Åre, som ju också är Saras arbetsplats. Där händer massor av spännande saker just nu, det kommer bli så bra! Jag och Annie bodde där och Katrin var inkvarterad hos Sara. Det blev ett rum med sjöutsikt som sist jag bodde där, helt magiskt att vakna till den där vyn. Åre ligger ju så otroligt vackert.

Torsdageftermiddagen & kvällen spenderades himla trevligt, men mer om det i ett eget inlägg.

På fredagen styrde vi kosan mot Helagsfjällen. Planen var att parkera i Ljungdalen, vandra upp till Helags fjällstation, slå upp våra tält och äta fjällmiddag a’la Katrin – fjällmat med lyxig guldkant (mer om det oxå). På lördagen skulle vi ta en topptur med lättare packning och sedan vandra tillbaks till Ljungdalen igen.

Det var en vacker vandring som började i eftermiddagssol, eftersom vi jobbade på förmiddagen och kom iväg från Ljungdalen först vid 16. Det är ju en bra bit att köra också och vi fick stifta bekantskap med grusvägarna runt Glen igen (där vi var i somras i samband med fjällridningen) och jag slogs av hur många fina minnen de här trakterna och vännerna bjudit mig på.

ut-pa-tur
På väg

vandra i Helags
 Ut på tur!

Det är en ganska lättvandrad led, som går genom fjällskog, förbi sjöar och vidare upp på fjället. Den första anblicken av Helagsmassivet var verkligen mäktig. Snöklädda, mörka berg som växer fram längs vandringen. En rad andra, vackra fjäll tornade upp sig runtom, nära och i fjärran och jag älskar den känslan. Att gå som en liten prick bland dessa uråldriga, trygga stenjättar. Det är något med berg som verkligen går rakt in i själen.

helags
Majestätisk vy

vandring-helags
 På väg över vadet med målet i horisonten 

vandra i helags
Fjällterapi

annie-hike
 Annie med sin fina retrorygga, även kallad korven

fjallvy
Fjälltoppar överallt! 

Katrin-Sara-Helags
Helags & vänner i kvällsljus

Längs vägen fick vi både sol och vindstilla, hagel och friska vindar. Det är så häftigt och respektingivande med väderkontrasterna i fjällen. Det gav mig så mycket att få vädra ut, bita ihop och bara gå just den här veckan. Storslagna vyer och väder blandat med samtal om allt mellan himmel och jord var precis vad jag behövde.

Vi gick i maklig takt och solen hann faktiskt gå ned innan vi kom fram till fjällstationen. Då blåste det rätt så friskt och de första snöflingorna började flyga. Vi valde plats för våra tält och jag såg med skräckblandad förtjusning fram emot en riktig prövonatt. Kvällen innan hade ett gäng fått sina tält sönderblåsta och fick flytta in i nödrummet och det skulle vara ungefär samma stormvindar denna natt, prognosen varierade mellan 10-14 sekundmeter och så snö då.

En förvånad herre som jobbade på stationen (som egentligen är stängd) kom ut med lykta, sa att vi inte var riktigt kloka och erbjöd oss ”sviten”. Efter lite övervägande tog vi erbjudandet och det var nog bra – det dundrade rejält i väggarna hela natten. Vi får testa tälten en annan gång och jag har kvar att ta revansch på kalla tältnätter.

Vi gjorde en lyxig middag på ett recept Sara valt ut och Katrin visade sina stormköksskills. Det blev gnocchi med brynt kaprissmör och babyspenat. Ruggigt gott efter 12 km vandring och så mysigt att sitta med tända ljus och höra isvindarna ryta utanför.

På morgonen lekte jag, Sara och Hazel runt i nysnön framför Helagsmassivets maffiga väggar. Sara har myntat ”jag älskar väder” och jag förstår precis vad hon menar med det. Det var så otroligt härligt att känna vinden bita och ena sekunden stå i sol med nysnö runt fötterna, för att i nästa stund blunda för isiga vindar med huvudet i ett moln.

sara-helags
Blåsig morgonlek i sol…

Katta-vader
…och moln! Det är så mäktigt hur det växlar! Här höll jag f.ö. på att blåsa av stenen, lutar mig framåt med nästan hela min tyngd.

sara-hazel
De här två alltså – så fina!

Helags-fjallstation
 Helags Fjällstation i morgonsol och nysnö

forsta-snon
Livet!

Det blev ingen topptur denna gång, eftersom det blåste så hårt med dålig sikt. Annie gav råd till några frusna löpare som skulle vidare upp och jag hoppas det gick bra för dem – det såg kallt ut! Vi åt frukost i lugn och ro, gav de snälla herrarna som jobbade där en chokladkaka och vandrade hemåt igen. Vi stannade på en fin fikaplats nedanför trädgränsen och njöt av kaffe & macka och började prata om framtida äventyr.

Katrin
Katrin och fjället

vandra i Helags - fikapaus
Fikapus med avocadomackor, nötblandning och kaffe, halvvägs ner

Väl hemma i Åre ställde vi in kvällsplanerna och jag och Annie mångsysslade på hotellrummet (jag med en dator utan minne och en svajig hårddisk – därav viss fördröjning), medan Sara & Katrin hängde hos Sara.

Jag somnade trött och glad och med tankarna på nästa tur till Helags – jag måste ju tillbaks och få uppleva vyn från toppen!

PS. Sara har skrivit så bra om vår tur till Helags och med fakta för dig som är sugen! Annie har skrivit om fem enkla & bra utrustningstips under vandringen och Katrin beskriver också så fint det här med väder, vänskap och fjällens storhet.

 [:]

[:sv]Min helg i bilder: Livets kontraster på 24 timmar[:]

[:sv]Det är ju i kontrasterna livet händer som jag brukar konstatera. Och den här helgen har verkligen varit en som påvisar detta faktum. Min helg i bilder var tänkt att dokumentera en helt vanlig, fin helg, men det blev något helt annat. Det blev kontraster. Tänkte att jag skulle skippa hela alltet, men sen tänkte jag att det är ju just såhär det är ibland, i sin alla ärligaste form. Fullt av kontraster.

I lördags åkte jag till Stockholm för att fira en riktigt begåvad och alldeles underbar tjej, som jag haft förmånen att få jobba med – Annika. Hon är en av mina favorit-AD:s och designar inte bara vackra webbar och digitala verktyg, hon är en fena på mönster, illustrationer och möbelrenovering också. Och förbaskat härlig som person.

helg-people
 Ägnade mig åt att titta på folk  innan kalaset, och fantisera över alla öden och historier som går förbi.

helg-bubbel
 Ett glas bubbel med gamla kollegor.

helg-annika
Fina Annika (th). Bra kontrast!

Efter några timmar på middag som bara flög förbi (jag skulle ta sista tåget hem till Norrpan, 21:51) så tvingades jag kasta mig hemåt. Tyvärr gick tåget ungefär en minut innan jag nådde perrongen och där stod jag. Skickade nödsignal till systern och fick ett entuasiastisk ”JAAA!” från syskonbarnen. Vilket välkomnande! Eftersom det tar sin lilla tid att harva ut till villaområdet i Älvsjö så valde jag att åka direkt dit. Vi hann gosa lite innan vi lade oss och jag blev återigen alldeles varm över att de där små trollen finns och är så jäkla fina, coola och väldigt roliga att hänga med.

På morgonen hade de blivit företagare; de skulle sälja nybakade frukostbröd (de här goda) till grannarna. Pappa Ola bakade för glatta livet och tjejerna levererade ut på sina beställningar. Något långsamt och ineffektivt, men det ska ju alltid finnas förbättringspotential. Jag är så stolt över dem. Det bara kör och de är så påhittiga.

helg-brod
Syskonbarnens levebröd…

helg-mammabullar
Lyckliga grannar fick dessa till sin söndagsfrukost.

Det var med en riktigt varm känsla jag åkte hemåt igår, sådär som det blir när man fått träffa så många människor man är glad över att ha i sitt liv.

Och sen ringde min gammelmoster. Och min syster. Och jag förstod att något hänt och ungefär vad det handlade om.
Vi har en morbror som inte haft ett lätt liv. Särskilt inte sedan vår mamma (hans storasyster & klippa) gick bort. Med jämna mellanrum de senaste 10 åren har vi åkt på olika utryckningar till Värmland, där han & mormor bodde. Efter att mormor gick bort för tre år sedan så har det bara blivit värre kan man säga.

Och idag har vi varit och sannolikt sagt farväl till en morbror som aldrig riktigt fick blomma ut. Och det väcker så mycket sorg och funderingar över den där andra delen av mänskliga relationer och livets utveckling. Den som inte blir så varm och givande och full av möjligheter, utan hård, snorig och för vissa, knäckande.

Vi har än en gång fått hälsa på det gamla som vår generation förhoppningsvis brutit med. Dessutom känner jag mig väldigt påverkad av liv och död och var gränsen går. När är ett liv värt att rädda? När vet man att det inte finns hopp? Den filosofin, i gränslandet mellan vetenskap, vilja att rädda liv och definitionen av ett liv, den har vi fått besöka idag. Filosofin utan tvärsäkra svar.

Beslutet är inte i våra händer, men det ser inte ljust ut. Imorgon vet vi mer. Men vi fick säga vårt adjö och finnas där idag, och det känns bra oavsett allt som varit och oavsett hur mycket vår närvaro gav.

Igår vaknade jag med framtiden, hoppet och obändig livslust koncentrerat i mina syskonbarn. I dag besökte jag det förflutna, såg döden i nästa avfart och återbekantade mig med sorgen. Det är förbannat kontrastrikt ibland, det här livet, men det är också själva poängen. Det ÄR i kontrasterna det händer. Allt sammantaget blev det en väldigt stark och fin helg.

helg-sjukhus
Också en del av livet. Jobbig, men fin.[:]

fjällvandring

[:sv]Fjällvandring i Åre – fjällräddning för tröga stadsbor[:]

[:sv]Här hemma är det sommar, men jag längtar till fjällvandring i Åre! Kanske borde sommarens alla dagar i fjäll och skog ha tankat på förråden och gjort mig rustad för en höst i stan, men jag känner nästan tvärtom. Jag längtar mer än någonsin efter att få maxa hösten i fjällen. Och sedan få maxa vintern i fjällen. Och så vidare. Jag vill vara där och uppleva allt! Soluppgång, dimma, höstglödande fjällvidder i solsken och solnedgångar på högsta parkett. Mycket vill ha mer kanske?

fjällvandring i Åre
Skogens guld

Jag tror att det jag saknar mest i stan är de där stora kontrasterna i naturens skiftningar. Att vädret känns och hörs. Att jag känner och hör mig själv. Här hemma på kontoret hör jag mest spårvagnar som dundrar förbi och skolbarn som dunkar i fönsterplåten (plus i går den pipande brandvarnare på fyra meters takhöjd som jag inte nådde att åtgärda. Gaah). Jag blir liksom störd i de längre tankarna och landar dem inte lika bra som i skogens lugn eller på fjällets vidder. Jag hittar inte inspirationen här.

fjällvandring

Som tur är åker jag upp till Åre om en vecka och där väntar en vandringstur på höstfjäll med tre av mina mesta inspirationskällor – jag måste nästan nypa mig i armen att de är där samtidigt, Katrin, Sara och Annie. Jag ser så mycket fram emot att garva, prata och vara tyst tillsammans med dem och bara ta in fjället i höstfärger. Vi är ett gäng livsnjutare oxå – så jag tror det blir en perfekt dos fjällmat med silver lining.

fjällvandring åre
 Min senaste vandringstur i Åre – Totthummeln!

Dessutom ska jag ta revansch på min senaste tältnatt! Ni det, den när jag skakande rusande in i raststugan och gjorde upp eld på världsmästartid? Nu kontrar jag med en varm sovsäck tack vare den här geniala idén. Någon som tror att jag klarar en hel natt utan raststuga? Jag hoppas oavsett att Rent-a-Plagg kommer till Idre-Särna snart, tror det finns många potentiella kunder där också.

Jag hoppas som vanligt på att få in en ensam Särnavecka i höst och bara gå loss totalt i fotandet. Skita i morgontrötthet och läggtider, bara all in på att vara där och fånga det som händer där det händer. Friheten! Äventyrslusten!

Vad längtar du till just nu? 

golden-forest

 [:]

[:sv]Det är vägen som är mödan värd[:]

[:sv]När jag var liten och vi reste så fanns ju inte McDonalds och sånt. Någon enstaka gång stannade vi på Moraklockan (den finns kvar!) på väg upp till Särna, men för det mesta hade vi med oss matsäck och fika och stannade till på någon vacker rastplats.

Idag följer stressen, eller snarare strävan efter effektivitet, med oss på vägen – det är jobbigt att stanna till, för alla husvagnar vi jagat om kör förbi igen. Vi ska fram och det snabbt! En drive through på det där jäkla snabbmatsstället och sen på’t igen. Matsäck har vi inte för vi ”hinner” inte planera den i förväg.

Jag har mer och mer börjat känna att jag vill ta tillvara på resan bättre. Nu i sommar har jag kört upp till Särna på sena kvällar och njutit av att stanna längs vägen för att fota och ta in det vackra. Jag har svängt av från stora vägar och in på mindre, för att en vy har lockat. Det är så kul och det är världens frihetskänsla att koppla bort sig från vägnätets eviga framåtsträvan och pausa tiden litegrann. Som att landa i en egen liten tidsbubbla när alla andra jäktar vidare.

Jag tycker överlag alltid att det är ”värt besväret” att fixa lite extra för en upplevelse eller ta sig en omväg. Stressen och jakten på effektivitet är den största fienden till det för mig. Då börjar jag tumma på dukning, matlagning och omvägar.Fast det är ju då jag egentligen behöver det. Att få stanna till och njuta av en måltid eller en resa.

Men nu är det sommar, stressen är låg och jag spenderade två dagar med två andra som också älskar det här med silver lining. Vi gjorde en grym middag med fjällutsikt innan vår kvällsritt och Katrin hade tagit med färsk timjan till köttet och Sara hade med bubblande fläderdryck. Detaljer som lyfter upplevelsen.

När Katrin, Sara och jag dagen efter åkte från den mysiga stugan i Björnrike till Hävvi  i Glen, där vi skulle spendera fredagkvällen, så bestämde vi oss för att köra långsamt och stanna till där vi ville för att fota och ta in vyerna.

På vägen stoppade vi till på vackra lokala gårdsbutiker och köpte ost, chark och en av dagens bästa – en latte på mjölk från kor på fjällbete. Jäklar vad gott det var! Vi tog ett fikastopp vid en älv, fotade lösgående kor, spegelblanka reflektioner. Precis på minuten kom vi fram till Hävvi och njöt av en trerättersupplevelse man inte väntar sig mitt ute i vildmarken. Men mer om det i ett annat inlägg!

bloggmiddag
 När bloggare är med får en finna sig i att vänta på maten! Timjan och fint porslin – upplevelsehöjare!

fjallmiddag
Den här utsikten alltså. Femstjärnig restaurang.

fabodvall 
Ett av stoppen på vägen var det här mysiga stället- Kullens Gårdsmejeri – där vi köpte ost, marmelad och årets godaste latte!

fjalllatte

torrvallen
 På Torrvallen köpte vi tunnbröd och korv. Supermysigt här också!

fotostopp
OOTD photoshoot.

fotostopp-kor
Mycket viktigt fotostopp!

bloggare
Fikastopp vi älvkanten. Så här cool blir man då.

Har du gjort något ”onödigt” upplevelsestopp i sommar? [:]

Lidö Värdshus

[:sv]Vykort från Lidö Värdshus och ett dygn i skärgården[:]

[:sv]I år gick den årliga kompisresan till Stockholms skärgård och Lidö Värdshus. Sedan 2005 har vi varje år försökt få till en gemensam resa med de i kompisgänget som kan, vilket är något av en utmaning numer. I år var vi två tappra som fick till det! Jag och ”långa Sara” (jag har många Saror i mitt liv, alla är bäst och just den här är lång också) lyckades pussla ihop ett dygn mellan olika resor och jobb och även om det låter kort så är det så jäkla sjyst – ett helt dygn med bara prat, softande och god mat. Inte kattskit alls!

Just den här gången föll valet på ett dygn i skärgården, eftersom väderprognosen såg bra ut. Igår morse tog jag tåget från Norrköping och Sara plockade upp mig vid centralen för vidare färd mot färjan.

För att komma till Lidö så krävs en kortare båtfärd – vi åkte från Räfsnäs brygga, strax utanför Norrtälje. Båtresan tog runt 20 minuter och det var tidig eftermiddag när vi steg i land i skärgårdsidyllen.

När man klivit i land på bryggan är Lidö Värdshus typ det första man ser. De har vandrarhem, pensionat och stugor på ön. Som namnet antyder finns en restaurang oxå och i vår pensionatbokning ingick en trerättersmiddag. Smidigt när en bara ska vara borta ett dygn och inte vill ha så mycket packning. Det var jäkligt prisvärt, för 695kr/person fick vi boende, trerättersmiddag och frukost. Båten ut kostade 45kr/person så det är ett bra tips om man vill njuta av skärgården utan att ha båt/tält/massor av tid.

Lidö är en lummig skärgårdsö, med både klippor, skog och ängar. Det finns till och med en bondgård på ön, så vi fick hälsa på kor och kalvar på vägen till vårt klippbad. Man går överallt på ön på ganska kort tid, den stora rundan är 5km ungefär.

Vid halv tre idag hoppade vi på färjan tillbaks, efter ett skitmysigt dygn i skärgården. Nu har jag mellanlandat hos pappa en natt, imorgon bitti går färden vidare för två dygn med en annan Sara och en Katrin. Mer mer om det då!

Ett vykort är ju inte ett vykort utan kort på vyerna förresten. Här är ett dygn på Lidö i bilder!

 

Lido-sara-jobb
Lite jobb, kaffe & glass i väntan på färjan

lido-kvarn
En fin kvarn mötte oss vid bryggan.

lido-utsikt
Havsutsikt från rummet!

lido-picknick
Efter bad & promenad runt ön firade vi sommar med bubbel & babbel. Bästa sättet!

 

lido-sara
Vackra Sara och havet! Vi har känt varann i typ 27 år. Galet ju.

lido-regn
Vi noterade att det regnade i fjärran. Tills vi noterade att det plötsligt regnade över oss och vi fick dra hem för ett ombyte.

lido-vardshus
Lagom till middagen hade det dragit förbi, vilket var tur eftersom restaurangen är helt och hållet utomhus.

lido-solnedgang
Efter middagen skulle vi bara kika på solnedgången, när jag plötsligt skymtade den vackraste kvällssolen jag sett på länge mellan träden och rusade som en galen människa ner till bryggan. ”SARA, KOLLA SOLEN”, skrek jag och drog iväg. Jo, jag älskar solnedgångar.

lido-havaianas
Efter frukost idag blev det klippor & korsord i några timmar…

lido-havsbad
…och sommarens andra salta bad, något friskt. Det var 24 timmar på Lidö det![:]

[:sv]Återblick: Juni – the Bucketlife version[:]

[:sv]Jag hade ju stora planer för juni och det är dags att kika tillbaks lite på vad jag hade för mig och om jag levde ut mina juni-drömmar!

Jag ville ha en lekfull juni med mindre allvar & prestation. Jag har blivit bättre på det men det kan ta tid att få ränderna att gå ur. En spark i baken och en påminnelse att leka kan behövas då och då! Jag ville också varva ner mentalt och koppla ned omvärlden i återkommande dos.

Så här gick det ungefär:

  • Logga ut – Jag vet att det här med att trycka på input-pausknappen sätter igång mina tankar och min kreativitet.

Ironiskt nog så blev juni den månad jag återinstallerade facebook-appen efter två år. Men det var för att all kommunikation på vår fotoresa skedde i gruppen där och jag missade hela tiden en massa roligt och viktigt så till slut kapitulerade jag. Nu ligger den i mobilen men jag går faktiskt nästan inte in och kollar den alls, så den kan få vara kvar en stund till.

I övrigt så har jag lyssnat på poddar, kollat snapchat och så, men det går ju inte att koppla ned i längre stunder när jag jobbar med just det här internetet. Vissa dagar har jag lagt bort mobilen helt under några timmar, andra dagar har jag varit haft roligt socialt & kreativt utbyte och då har det bars känts givande. Jag får godkänt tycker jag, för jag har tagit många fler promenader utan något i lurarna.

  • Ha ledig tid på egen hand – typ det bästa jag vet och något som alltid sätter igång lusten att göra roliga saker.

Det har inte blivit så mycket av det, om inte mina arbetsdagar på hemmakontoret räknas. De har varit delvis lediga men det var ju inte riktigt vad jag avsåg. Jag såg framför mig några dagar solo i Särna eller på annan plats, men det fanns faktiskt ingen lucka mellan resor, bröllop, midsommar och jobb. Men jag har inte ens tänkt på det, har haft så fantastiskt kul i juni. Flyttar med denna till juli helt enkelt, om behov uppstår.

  • Leka analogt – jag är ingen konstnär, men att måla, sjunga, pyssla, bygga eller göra något annat som bara innefattar mina händer och det jag har framför mig fysiskt, är så jäkla avkopplande och härligt.

Helt OK! Jag har sjungit en del faktiskt! Det har i och för sig med jobbet att göra och en inspelning vi håller på med där, men det är roligt ändå. Mina gamla Brimma-Bromma & stämbandsövningar har dammats av, för det var inte mycket styrka i stämbanden efter ett års tystnad. Jag har också börjat måla i den målarbok för vuxna jag fick i avskedspresent i julas (när jag bytte roll hos min kund). Jättemysigt och avkopplande!

  • Dra ner på allvaret – att sänka prestationskrav och allvarsnivån på det jag gör har alltid frigjort leklusten.

Jag får ett STORT MEGAGODKÄNT här! Jag har verkligen drivits av lust och lek i juni och det har varit en av mina bästa månader på länge. Jag har aktivt tänkt på att släppa prestation, något som var en utmaning på fotoresan där alla var så duktiga. Men jag lyckades bra! Jag har vågat testa och utvecklas, särskilt på fotofronten. Jag har tackat ja till saker och tänkt att det får gå som det går och jag har haft så roligt! Det här är stort för mig för jag har alltid så höga krav på mig själv och visst är det bra ibland, men de kan kväva kreativitet och lust också. Jag har verkligen upplevt att jag blir bättre och framförallt att jag har roligare när jag släpper dem.

  • Planera något kul – behövs det ens förklaras?

Med beröm godkänt! Sara kom ju hit och förgyllde stan under ett helt underbart dygn, jag har en spontan Särna-tripp på torsdag, kollar på kompistripp i juli och har banat väg för roliga grejer jobbmässigt. Jag har genomfört min midsommarcykling, ett grymt härligt mini-äventyr och jag ska möta upp några kursdeltagare på fotovandring i Sthlm i sommar. Förhoppningsvis också möta upp Helena på en fotovandring här i Norrpan nästa vecka. Massor av kul med andra ord!

  • Kravlös träning – jag vet att jag mår bra av träning och jag vet att jag är bra på att ställa krav på mig själv här och jag vet att jag tränar (och njuter) mer när jag skiter i kraven. Enough said.

Jag har faktiskt lyckats ganska bra! Jag har sprungit några gånger och njutit av sommarkänslan och att hitta nya stigar. Det har inte bekommit mig att jag har dåligt flås och att jag ibland stannat och fotat/vilat. Cyklingen var ju också en sån grej, rent skoj och ingen press. Jag ser fram emot att fortsätta med det i sommar och har packat en hemmagym-väska och mina inlines med till Särna.

Sen finns det några noga utvalda aktiviteter som jag tycker juni och lekfullhet lämpar sig särskilt väl för och som jag därför tänker se till att ha i minnesbanken när juni är över. The rest is bonus så att säga!

  • Spendera (minst) en somrig eftermiddag och kväll med bra vänner – Check!
picknick-friends
sara-industri-hopp
  • Laga mat och diska utomhus – check! Middag och efterföljande njutdiskning i Mormorsgruvan i helgen. Älskar det!
  • Träna utomhus och med naturliga redskap – check! Löpning & cykling har det blivit än så länge.
  • Beskåda en solnedgång vid vatten – Check! Jag och Sara gjorde ett försök med lite moln i vägen, men sen blev det också en kväll vid vattnet i Arvika.
  • Äta jordgubbar så mycket jag bara kan och orkar – halvcheck! Jag hade definitivt kunnat äta fler, men det har blivit ett bra gäng ändå.
  • Dricka bubbel på en brygga en sommarkväll – nope, inte än men den får hänga med till juli den oxå! 
  • Lära känna nya människor – jättecheck! Har mött oförskämt många inspirerande och fina nya bekantskaper, tack vare bröllop och fotoresa t.ex.
trio-falun
  • Äta svingod glass i solen – nope! Fattar inte riktigt varför, men det har jag faktiskt inte gjort! En glasspremiär att klara av i juli alltså. Värre kan man ju ha det!

När jag ser tillbaks på juni så är det med så mycket glädje och kärlek och skaparlust att jag nästan blir tårögd. Herregud vad tacksam jag är för allt det bra i livet och för alla jag haft turen att möta som skapar det. Lovelovelove på er!

Katta-Falun
Känslan i juni i en bild 🙂

 [:]

[:sv]Vilse, mör och lycklig – Midsommarcykling 2016[:]

[:sv]Jävlar vad jag älskar min midsommarcykling (det är nog första gången jag öppnar med ett fult ord, men det krävdes idag)! I år kände jag extra mycket pepp inför min årliga åka-vilse-cykling till landet (jag försöker att alltid ha god marginal så jag hinner fram till midsommarskål med efterföljande lunch) eftersom jag skulle cykla hela vägen från Norrköping. Det kändes som om jag skulle ha ett alldeles eget midsommarfiraräventyr innan det riktiga midsommarfirandet och det skulle jag ju. ÄLSKAR transport- och upplevelsemotion!

Jag satte av från Norrköping vid 08:30 och redan där åt jag lite på marginalen, men den var fortfarande mycket god. Jag hade tänkt komma iväg vid 8, men kunde inte slita mig från att fixa lite på min nya företagssajt. Men kartappen sa 3tim 40min till målet och det var 4,5 timmar till lunchen skulle börja. Kolugnt, tänkte jag utan att veta att just ko-relaterade problem skulle äta upp den där marginalen.

Med nypumpad cykel och gröt i magen började jag trampa. Och hade vissa kommunikationssvårigheter med GPS-tanten redan efter 2 kilometer. Hon äter inte bara vansinnigt med batteri, hon luras också! Men efter att jag hajat att vänster är likamed höger i hennes värld så hittade vi en framkonlig väg för vårt samarbete. Ett tag i alla fall. Jag var så nöjd och lycklig med mitt äventyr!

Men när vi kom i höjd med Norsholm/Linghem så hävdade hon en cykelväg som minsann skulle vara 45 minuter snabbare än den landsväg jag normalt cyklat därifrån. Det enda kruxet var ju att Google maps cykelguidning är en beta-version (det såg jag först när jag stod i en kohage och svor över att ”cykelvägen” plötsligt mynnat ut i en äng med koblajjor). Jag är ändå imponerad att traktorstigen i hagen ens fanns i Google maps. För det var helt klart den enda markyta i närheten som kunde kallas väg.

Jag hade inget val annat än att börja låtsas att min hybrid var en mountain bike och efter två kohagar, tre grindar och fyra lador så kom jag till slut ut på en något större grusväg (ändå med grässträng i mitten) som så småningom ledde till en landsväg. Den jag hade tänkt köra från början.

Den sista vilsekörningen får jag dock stå för själv, åtminstone indirekt. GPS-tanten hade ätit upp nästan allt mitt batteri så jag swipade uppåt och stängde ner henne helt enkelt (ifall jag skulle behöva bli hämtad i en kohage). Utan navigering cyklade jag förbi min sista avfart med ungefär 4 km innan jag (vid det här laget jävligt varm, trött och mindre lycklig) upptäckte fadäsen. Det var bara att vända tillbaks och dö uppför den svinhärliga, långa nedförsbacken jag just toknjutit av.

Med bara 10 minuters marginal rullade jag in med ett tjut på gräsmattan, så jävla nöjd! Typ 7,5 mil senare och midsommarskålen fick jag ta i cykelbrallorna. GPS-tant till trots – jag älskade min midsommarcykling och ser redan fram emot nästa år!

Landskapet i Östergötland är verkligen en svensk sommaridyll. Vackra ekhagar, slingriga landsvägar, Göta Kanal, röda stugor och vackra herrgårdar vid vatten. Det är så mycket landetporr att ta in längs vägen, att även min vilsecykling blev till en njutning för ögonen (benen och kossorna var mer förvånade än hänförda).

Efter det följde en underbar midsommar by the book. Eller nej förresten, vi hade 30 grader och sol, vilket inte alls är by the book, det är ju spektakulärt snarare. Mångkamp, tårta, massor av bad och fina människor blev det. Vi avslutade med en natt och dag i Mormorsgruvan, men mer om det i ett annat inlägg.

Här är en liten Snapvlogg från strapatsen förresten! Tror jag måste döpa om min tradition till Midsommarkycklingen, för jag verkar inte kunna uttala cykling som andra människor, haha.

Och såklart några bilder från en förbaskat bra dag!

midsommarcykling
Blåklint. Så vackert, särskilt eftersom det får mig att minnas blåelden som blommade på syrrans bröllop för exakt ett år sedan idag!

femkamp
 Jag ledde faktiskt femkampen ett tag i år, men Kalle (på bild) flög förbi på slutet med vass puttning.

vattenlek
De stora barnen lekte också

farochdotter
En av få lugna stunder, gäller att fånga dem.[:]

Sommarsolstånd

[:sv]Årets ljusaste natt – sommarsolstånd i Norrköping[:]

[:sv]

I går fick jag finbesök till stan, för Sara hade planerat in ett stopp i Norrköping på sin väg söderut. Vi skulle fira sommarsolstånd, kika på Norrköpings gems, fota såklart och en radda andra grejer. Det är mycket man vill hinna med när det kommer långväga gäster!

Vi hann inte riktigt allt, men det vi hann gjorde vi bra tycker jag. Efter en hemmalunch tog vi en långprommis runt Strömmen (min vanliga runda) och så klart fortsatte vi in i industrilandskapen, för de är ju högt på listan över Norrköpings bästa must-sees.  Sen skulle ju Sara få prova på vad jag tycker är bästa burgarstället, som faktiskt klår Flippin & gänget i Stockholm, Burgers & Bangers. Snopet nog var det stängt, så det fick bli Stadsvakten istället (som jag ju återvänt till några gånger), ett annat riktigt pangställe i stan. 

Efter en galet välsmakande middag var det dags att fira sommarsolståndet, en tradition som Sara haft i flera år. Årets ljusaste natt. Den borde verkligen få mer uppmärksamhet tycker jag, de ljusa sommarnätterna är ju typ det bästa som finns i hela världen och denna är ju drottningen av ljusa sommarnätter. 

Sara brukar springa eller vara ute och gå, men eftersom vi hade promenerat i flera timmar så bestämde vi oss för att hajka och yoga vid en sjö där jag upplevt en fin solnedgång förut. En våghalsig plan igår var dock att hitta en ny plats vid den sjön och det gick sådär pga skog & privat strandlinje. Så vi hamnade till slut på samma plats och det blev en riktigt fin och rolig kväll i sommarsolståndets ära. Dessutom hittade vi massor av hallonbuskar & smultron på vår omväg, så det var ju bra ROI på det äventyret – nu vet jag vart jag ska plocka frukostbär framöver. 

Vi filosoferade, solhälsade och fotade ända till halv tolv, då vi packade ihop och vände hemåt. En helt grym kväll som fick mig att återigen konstatera att det här med upplevelser i stort och smått är det som gör livet härligt. Det och lite dålig humor kommer man långt på. 

Så, nu går vi mot mörkare tider igen, men det märks ju egentligen inte förrän i augusti så jag tänker att vi snarare kickade igång den ljusa sommarnattssäsongen för i år. Och jag ska fånga så många jag bara kan! 

Sara-Folkparken
Välkommen till Folkparken, vår trädgård!

Sara-femoresbron
Femöresbron, numera gratis.

sara-industri-hopp
Lek & bus i industrilandskapen – fem tummar upp!

Sara-indutrilandskapen
Också en solhälsning

Sara-strommen
Industrilandskapen. Love it!

Glan-solnedgang
Glan – nu med mer moln, men ljusare natt!

Sara-Glan
Sara är en tjej med en himla massa bra traditioner, som den här.

Katta-glan
Såhär skulle man ha det!

[:]