Worklife

Hållbar prestation

Och på eftermiddagen vilade hon – om hållbar prestation

Med ett ryck vaknade jag till. Visste inte riktigt var jag var någonstans och det tog en stund innan min inre GPS kickade in och jag förstod att jag var i pappas hus. Och att det var eftermiddag, inte morgon. Jag hade sovit middag i 90 minuter och det var helt i sin ordning.

I förmiddags höll jag i en tre timmar lång kravinsamlings-workshop, som jag förberett mycket och lagt en hel del mental energi på innan. Jag tycker det är väldigt kul att facilitera workshops, men det kräver rätt mycket också. Det är viktigt att vara alert, följa med gruppen, läsa av dynamik och behov och snabbt kunna ändra planen om så behövs. Att hitta rätt övningar och rätt nivå på dem skulle jag säga är en konst – det ger ingen något att klistra upp post-its med självklarheter och det kräver en del att komma djupare på några få timmar.

Det är också viktigt att kunna stötta och förlösa diskussioner, väcka kreativitet och kunna hålla diskussioner inom rätt scope. Vill man ha ett bra resultat krävs en aktiv och lyhörd facilitering och bra förberedelser. En stor insättning av energi och fokus helt enkelt!

Även om jag inte leder workshops lika ofta nu som när jag jobbade på byrå så vet jag att det krävs återhämtning efteråt. Jag har vid mer än ett tillfälle lett en workshop på förmiddagen, för att sen åka direkt till en slutleverans eller uppstartsmöte på eftermiddagen. På byråtiden var det så; redan dagen efter kunde nästa projekt dra igång, en föreläsning vara inbokad eller ett projektmöte hos en stor kund förberedas.

Nu styr jag kalendern själv. Och satsar på hållbar prestation (med mycket inspiration från min kompis Annie) Och efter en workshop eller liknande som idag så planerar jag in luft efteråt. Inga fler möten eller deadlines samma dag. Gärna lugnt ensamjobb dagen efter. I morgon har jag planerat in just det – att beta av grejer fokuserat och därifrån jag vill.

När jag vaknade efter min eftermiddagslur var det något av det första jag tänkte på. Hur glad jag är att jag kan ge mig själv den där viktiga balansen mellan arbete och vila. Mellan prestation och återhämtning. Om jag någonsin har anställda eller tar en ledarroll i framtiden så ska det vara en av mina viktigaste principer, så gott som oruckbar. Jobba gärna hårt mot ett mål, ge allt –  men sen ska det banne mig vilas!

Får du den återhämtning du behöver efter en större jobbinsats? Brukar du planera för det?

Leve spontantiteten! Leve vårvintern! Leve fredagsfeeling!

Egentligen skulle jag ha varit i Särna med Sara den här helgen. Men eftersom Saras ben krånglar, jag sålde en lägenhet snabbare än väntat och ladan inte är redo att bo i ännu, så bestämde vi oss för att ta det längre fram istället, när vi kan njuta av vildmarken & äventyren fullt ut.

Jag skulle istället fara till Norrköping och invänta måndagens kontraktsskrivning. Sen tänkte jag om lite. Tänkte att jag ju ändå hade planerat en Särnahelg, har bil och prognosen lovade strålande vårvinter däruppe. Så jag for norrut i går eftermiddag istället. Och bara den här dagen var så värd de extra milen.

I dag har jag vaknat och eldat i vedspisen. Ätit frukost med fåglar utanför fönstret. Tagit en härlig vinterpromenad på sjön och jobbat till ljudet av Radio Dalarna och sprakande eld. En helt perfekt dag i min bok. Och jag tänker att jo, det vore ju riktigt, riktigt fint att bo här uppe ändå.

Ikväll ska jag fredagsmysa i ladan och montera lite grejer. Fixa & dona. Tar med Radio Dalarna ner tror jag, eller så blir det en bra ljudbok. Ett glas vin och lite chips (brukar inte äta det, men OMG har ni testat tryffelchips från Torres?).

Imorgon tänkte jag åka längd och köra skoter och preppa lite mer i ladan. En bättre helg helt enkelt!

Det är vårvinter by the book här nu – det droppar & kvittras och man kan dricka kaffe i T-shirt i solen.

Förmiddagsgöra som ger stjärnor i ögonen!

Efter lite sånt här….

…är energin på topp för sånt här.

Vad ser du fram emot i helgen? 

En ode till möten och möjligheter

För någon månad sedan fick jag en inbjudan till en annorlunda jobbhelg – en minikonferens med bloggare & frilansare, hos Sofia. Kunskapsutbyte, inspiration och pepp, i Sofias fina hem. Kanske bästa konferensen ever?

Efter en fredagkväll med röj och fix inför vår lägenhetsvisning stupade jag i säng vid 22-tiden. Tidigt på lördag morgon hoppade jag in i bilen och körde söderut. Så gott som ensam på E4:an för ovanlighets skull.

På grund av sportlov och sjuka barn och sånt så blev uppslutningen rätt mycket mindre än tänkt – jag och Sofia på lördagen och sen anslöt Emmi för fotopromenad och lunch på söndagen. Men vi ville köra ändå, vi hade en radda påbörjade samtal från den magiska helgen i Åre att gräva vidare i och vem vill avstå det?

Vid 12-tiden rullade jag upp för Sofias uppfart och möttes av ett fantastiskt hus och en riktigt god lunch. Sen började vi prata och med undantag för lite sömn så slutade vi inte förrän jag backade ut bilen 26 timmar senare. För en ensamjobbande frilansare är det guld värt att få dela tankar om jobbet, framtiden, möjligheter och livet med likasinnade.

  Fönster vid köksbänken är ett måste i mitt nästa hem

Vi pratade en hel del om bloggandet, som ju faktiskt är orsaken till att vi överhuvudtaget satt där i köket. Om att det ibland är svårt när inspirationen tryter, om hur bloggen kan utvecklas med en själv och byta spår och riktning vartefter. Om hur otroligt mycket bloggen givit oss i form av möten, vänskaper och upplevelser. Till och med riktning i livet.

Sen var det dags för en skogspromenad – med kameror givetvis! Sofia tog mig med på sin vanliga skogspromenad, genom en vacker, mossbeklädd skog, med tjärnar och mysiga stigar.

  En riktig sagoskog kom vi till.

 Vackra Sofia, framför en vacker gammal laduvägg.

 Bloggare på promenad. Själv lade jag mig i sågspån & lera. Allt för bilden!

 Vem vill inte fota en timmerhög? De är vackra i sig själva, men passar utmärkt som porträtt-backdrop också.

På kvällen käkade vi middag, idéade om vad vi ska göra/bo/jobba med framöver och bollplankade vi om allt från webshoplösningar till bloggslogans.

Prick klockan 11 i söndags kom Emmi och då blåste det snöstorm och hela världen hade blivit vit. Jag som hade packat för vår eftersom jag skulle söderut! Vi gick ut på en fotopromenad – allt såg ju helt annorlunda ut från dagen innan. Det var så mysigt att gå med två nyfunna vänner och prata om allt möjligt.

Både Emmi och Sofia har hunnit med så himla mycket och det var kul att höra om deras resor, jobb och erfarenheter. Det är också skönt att hänga med såna som förstår precis när man kastar sig ner på knä mitt i en mening och börjar fota en bäck. Haha.

 Det var lätt snöstorm när vi gav oss av. Tur att det är mysigt med väder.

 De avverkade träden fick agera porträttbakgrund igen.

  Ett vackert övergivet hus, som jag hoppas någon tar sig an och ger lite kärlek. Så fint.

  Emmi! Just hemkommen från långresa – nästan så jag blir sugen på att dra iväg igen. Det är ju ändå tio år sedan jag gjorde min sväng runt jorden.

 Blogglunch.

 

Vi kunde konstatera att vi alla tre är i ett läge där ”allt är möjligt”. Det är liksom öppet och nya vägar ska beslutas om. Det var skönt att få dryfta idéer med några som är i samma läge. Det är liksom både häftigt och lätt ödmjukande att fundera på vilka möjligheter man ska utforska. Ett redigt lyxproblem.

Efter en god lunch var det dags att packa ihop och åka hemåt igen. Trött, men väldigt påfylld med sån där bubblande energi. Möten och möjligheter alltså. Det är ju det – och såklart kontrasterna de ljuva – som livet handlar om. Jag vill aldrig vara utan dem!

Fredagsmix, helgplaner och barndomsdröm come true

[:sv]Jag vet inte om det är en revolt eller så, men efter några väldigt trötta veckor så har jag totalt överraskat mig själv med två löpturer på två dagar. För att jag liksom längtar ut, längtar efter att ge kroppen en utmaning, att få andas skogsluft och samtidigt få vädra hjärnan.

Jag har sämre flås och form än i mina bästa dagar, men jag kan strunta i det och bara njuta av att jag faktiskt varit ute i skogen och rört på mig. Jag går i de brantaste backarna, stannar och tar in vackra utsikter och är långtifrån den snabbaste varelsen bland träden, men jag är nog bland de gladaste.

Katta-runhappy 

Jag har just sparat den sista jobbuppdateringen för dagen och ska strax svida om för en middagBurgers & Bangers. Jag har alltid älskat burgare, men på sistone har jag inte alls varit sugen på kött. Sist vi var där provade jag deras veggoburgare, som verkligen höll bra klass, så det blir en sån i dag också.

Resten av helgen blir en blandad kompott av jobb, foto och julfix. Och ännu en skogstur. Det vankas 9-årskalas på söndag, så det gäller att ha laddat energinivån tills dess (ni som upplevt barnkalas hajjar).

Jo, vill du kolla på något fint såhär till helgen så har jag ett tittningstips också. Jag hintade för ett tag sedan om att jag stått på scen och nu är kampanjen ute. Som tack (eller straff?) för att jag tipsade in min kund på ett roligt projekt så fick jag order att sjunga i bandet som skulle bildas.

Vi fick nämligen bilda ett band på arbetstid och testa hur musik påverkar arbetsglädje och hälsa i stort. Vi hade verkligen fantastiskt roligt i vårt band (som fortfarande lever) och allra roligast var att få uppträda med en låt med låtskrivaren Kleerup i publiken. Vissa jobbdagar är bättre än andra!

Här kan ni se den fina film som projektet mynnade ut i. Have mercy!

 [:]

Norrköping

Fånga dagen – vinterpromenad i Norrköping

[:sv]Dagarna jag jobbar hemma är det lätt att fastna framför datorn och jobbet. Här i Norrköping har jag ju ingen transportsträcka att motionera, inga direkta ärenden ut och såhär års är jag så förbaskat trött att projektet att dra till Ågelsjön eller Vrinnevi för att springa i skogen känns huge.

Men jäklar vad viktigt det är att komma ut. Speciellt så här års och just för att jag är för trött. De få timmar av dagsljus som bjuds är så viktiga, det märker jag. Och även om jag gått – och fotat- min promenadsträcka här i stan (det är den enda som bjuder på naturinslag) ett oräkneligt antal gånger, så försöker jag motivera mig med en fotopromenad när det känns extra motigt. Alltid finns nya detaljer att leta och ljuset & årstiderna är en mäktigt kreativ stylingduo. De upprepar sig nästan aldrig!

Häromdagen valde jag ljusintag framför en powernap när jag började gäspa. Ljuset såhär års är fantastiskt för fotonördar, det är ju typ golden hour från soluppgång till solnedgång och är det lite kallt så är det dessutom så härligt krispigt. Som ett tunt, fint kristalldis över allting.

Nu ska jag strax bege mig till Ågelsjön för en joggpromenad. Det är några få timmar av dagsljus kvar och jag cravar både det och skogslugnet. Sen blir det kreativt jobb resten av dagen – det är lika bra att lägga merparten av det när det ändå är mörkt ute. Den friheten är lätt det bästa med att kunna planera sin arbetstid själv.

Även om jag tycker vi ska ge oss själva lite slack den här årstiden – jag tror liksom det är meningen att vi inte ska gå på högvarv – så är det ju bra att försöka tanka energi när det går.
Hur håller du energin uppe nu när det är som mörkast? 

Norrköping Strömmen
Fick andligt sällskap på promenaden.

overgiven-brygga
Älskar övergivna saker. Undrar vem som byggde den här och varför.

himmelstalund-sv
Himmelstalundsfältet och frihetskänslan. Måste vara underbart att vara hund här!

lonely-tree-bw
 Ett av mina favoritträd på Himmelstalundsfältet. Gör sig även i svartvitt.

vass-vinter
 Tror knappt jag sett något vackrare än de här fluffiga vassstråna i detta ljus. Vill liksom krypa in och bo i dem.[:]

Stockholmsfredag – Allt för Hälsan, fotojobb och favoritmänniskor

[:sv]Igår hade jag den stora äran att få fota Annie & Boel när de höll sin succéworkshop på Allt för Hälsan-mässan. Förutom att få eventfota (vilket är grymt kul och ofta utmanande vad gäller ljus & lokaler) så fick jag också möjligheten att lyssna på några av Sveriges vassaste chefer och eldsjälar när det kommer till hållbar hälsa i arbetslivet. Riktigt intressant var det och Annie & Boel imponerade med kunnig & proffsig moderering. Jag är sugen på att ta lite fler fotojobb än jag gör idag, så har du behov av event- /företagsfoto, utomhusporträtt eller barnfoto, skicka gärna ett mail!

Eftersom vi började tidigt på fredagsmorgonen så bestämde jag mig för att åka upp till stan redan på torsdag eftermiddag – det är för riskfyllt att lita på SJ och åka samma dag tyvärr. En spontan fråga om härbärge hos syrran möttes med ett ja som vanligt och en lika spontan dejtförfrågan till Sara gick oxå hem. Upplagt för ett dygn med flera favoritmänniskor alltså!

Jag och Sara möttes upp utanför Scandinavian Photo (ett paradis för fotonördar) på Sveavägen där jag äntligen införskaffat en extern blixt till min darling. Sen gick vi till Gretas på Haymarket och fikade. Som alltid när vi ses så blir det en massa snack om #lifvet, jobb & utveckling och roliga planer. Jag tror aldrig jag lämnat en träff med Sara annat än inspirerad & varm i hjärtat. Det är verkligen fint med såna vänner.

gretas-haymarket
Mumsiga macarons

sara-ronne
och en fin fierce kompis!

Efter en för kort fika tog jag rullväskan och gav mig av mot Älvsjö och trollhäng. Vi producerade content till Dollys musically-konto (mannequin challenge) och kollade lite på Häxor (en av mina absolut favoritfilmer som liten. Roald Dahl, vilken hjälte) innan det var sovdax. Dolly ville sova i gästrummet med mig och hur mysigt det än är så är det inte strålande för sömnen, haha. Jag sov kanske tre timmar totalt på ett litet hörn av sängen, men jag tror Dollan sov gott i alla fall.

mandis-trott
Passade på att testa min nya blixt på morgonen. Amanda illustrerade bra ungefär hur trött jag kände mig.

Strax innan klockan 8 kom jag till Älvsjömässan och fick verkligen kämpa för att inte börja fota den helt overkligt vackra soluppgången som pågick borta i horisonten.

Istället gick jag in i K11, mötte upp den dynamiska workshop-duon och började preppa & testa ljuset och drog igång en grymt rolig jobbdag!

Allt för Hälsan workshop
Fullsatt workshop, skarp panel och två grymma moderatorer. Bra jobbdag!

Hälsa som verktyg för lönsamhet
 Annie in action

Hälsa som verktyg för lönsamhet
Och Boel!

Något som var riktigt häftigt var att de tagit in en grafisk facilitator – cool titel, eller hur? Frida lyckades med konststycket att under nästan tre timmar fånga upp essensen av allt som sades och illustrera det alldeles strålande. Bra tips för alla som tröttnat på trista mötesprotokoll…!

grafisk-facilitering

Efter att jag och Annie trötta spanat runt på mässan (och fnissat lite åt alla knasiga varianter av hälsa som fanns där) och jag äntligen fått träffa den här coola kvinnan, rullade väskan & jag tillbaks mot Centralen och hem till Norrköping igen, där jag kämpade mig igenom tacos & en film ända fram till kl 21:15, innan jag toksomnade och vaknade klockan 10 i morse.

Nu ska jag förbereda morgondagens blogginlägg (som jag tror mina fotointresserade läsare kommer gilla), konstatera att jag inte kommer ha nybakta lussebullar till i morgon (eftersom jag kom på idag att det är första advent i morgon) och sen svänga ihop en vegolasagne till middag.

Vad pysslar du med idag? [:]

[:sv]I natt kommer jag drömma om Falu Rödfärg[:]

[:sv]Aaaaaaaaaah. Jag har gått en rond med Falu Rödfärg och känslan i kroppen just nu är total mörhet och huvudet är inte långt efter. Jag hade tänkt skriva klart min pågående inlägg om det här med att jobba, men jag är alldeles för trött, pga just jobb.

Klockan 9:30 idag började jag måla och med kortare avbrott för lunch och ett spöregn så har jag hållit på hela dagen, ända fram till klockan nio. Och jag har faktiskt njutit hela vägen.

I morgon åker vi hem och jag hade bestämt mig för att få klart den ena långsidan av ladan. Jag har skrapat halva, målat nästan hela två gånger med Falu Rödfärg och så har jag målat vindskivan och takbräderna och dörrlisterna med vit färg. Självklart ska vår lada vara röd med vita knutar, vad annars i Dalarna?

Det är tidskrävande arbete det här och det blir många turer upp och ner för stege och byggställning. Först skrapa (med stålborste) nedtill, sen klättra upp och skrapa upptill och börja måla. Sen måla nedtill, flytta ställning och repetera. Sen göra om allt ett varv till.

Till detta kommer regnskurar och förvirrade getingar som inte längre kan flyga in där de brukar och istället samlas upp och hovrar, som bilar vid en olycka i Stockholm. Värsta kön blir det! Som tur är så blir det inte aggressiva, utan just förvirrade. men när det är 35 vilsna getingar som surrar runt öronen så är det inte helt bekvämt att stå där under vindskivan och måla bräder…

Men, nu är den långsidan klar, med undantag för listerna runt den gamla dassdörren och det nya partiet som måste målas med en annan typ av färg. Falu rödfärg kan bara användas på obehandlat trä och den här panelen är grundmålad i vitt så det var en liten setback. Som tur är finns Falu rödfärg även i det utförandet och förhoppningsvis blir det samma nyans med den.

Nu ska jag gå och lägga mig med den fenomenala känslan av att ha ett redigt dagsverke i kroppen och det allra bästa är att jag kan gå ut i morgon bitt och se resultatet av det. En (nästan) färdigmålad långsida i rött & vitt. Jag kommer sova väldigt gott i natt, det är jag säker på.

ladan-upptill
 Kortsidan målade Jonny förra veckan (med en jättelång stege) och här på långsidan syns en del av mitt dagsverke!

lada-nedifran 
Penslarna i vätska och färgburkarna instoppade. Jag var tvungen att beundra mitt verk litegrann. Men jag kommer sakna den vackra, glödande bruna färgen som skymtar på kortsidan. Just den kortsidan är extra vacker, särskilt i kvällssol. Nästan så jag ska försöka övertala pappa att spara den…

lada-nedtill
 Den vita delen av väggen är ny, eftersom stockarna var ruttna där och inte kunde räddas. Det kommer kanske se lite knasigt ut även när det är rödmålat, men det är också vårt bidrag till en lada som påbörjades för flera hundra år sedan (den del som slutar vid knuttimret), och kompletterades 1928 (med delen längst ned och längst upp som syns på översta bilden). Som ett gemensamt projekt över många generationer. Det känns ändå lite fint tycker jag.[:]

maj

[:sv]Men vänta, är det maj redan? [:]

[:sv]Hej och välkommen maj! Jag börjar månaden med lite skatteångest. Jag har just varit hos min revisor och gått igenom deklarationen och det ser ut som att allt jag satt undan kommer gå åt. Herregud vad mycket man betalar i skatt som företagare, särskilt med enskild firma. Nästan 65% försvinner iväg. Jag gillar att betala skatt och jag gillar den filosofi på vilken vårt välfärdssamhälle är uppbyggt, men att bara få behålla 35% av det jag jobbat hårt för att dra in, det känns nästan brutalt.

Okej, slut på rant. Nu har jag ju ombildat till aktiebolag så det kommer bli något mildare skattemässigt framöver. Apropå ombildandet till AB så fick jag mitt namn godkänt och mitt organisationsnummer för lite mer än en vecka sen. Vilken känsla! Nu har jag alltså en grafisk profil, ett organisationsnummer och snart en liten webbsida uppe. Bara att köra på med andra ord!

Fokus för maj – som ju tydligen kommit nu, april susade förbi känner jag – blir alltså rätt mycket jobb. Att sätta upp min ”nya” verksamhet, särskilt online, greppa hur allt funkar med AB, sprida ordet om mitt företag och jobba på att få nya uppdrag.

Utöver det så ser jag fram emot:

  • Mer fjäll – den här månaden blir det Åre igen och ett superfestligt besök hos Sara.
  • Picknickpremiär i Folkparken
  • Att känna doften av hägg & syrén
  • Att fira mamma, som skulle fyllt 60 på söndag
  • Att springa till fågelkvitter på mjuka, gröna skogsstigar

maj
En majkväll i Folkparken förra året

Vad ser du fram emot att fylla skön maj med? [:]

[:sv]Det lilla projekt jag kallar livet[:]

[:sv]Idag har jag påbörjat mitt varv hos myndigheterna för att spottas ut på andra sidan som aktiebolagsdirektör (eller vad en nu kallas). Det är ju inte klart ännu, så jag har inte hunnit känna efter riktigt, men den dagen (förhoppningsvis nästa vecka) jag har mitt organisationsnummer i handen så tror jag det blir verkligt.

Men det är ju ”bara” en verktygsmilstolpe i det lilla projekt jag kallar livet. Alltså det är en stor grej för mig att ombilda till AB, men det är ju inte själva målet. Målet har jag skrivit om i tidigare inlägg om min life design och vad jag vill uppnå och eftersom jag har en del nya läsare så kan jag ju länka tillbaks till dem här (utan att fiska efter länkklick, läs om du vill) här (på engelska) och här och här

Jag har en ganska tydlig bild av vad jag vill göra framöver. Och med det tänker jag mig de närmsta 10 åren ungefär. För jag tror att det kommer förändras i takt med mig och flera gånger om eftersom jag delvis är en scanner. Jag och Sara konstaterade idag när vi pratade att det är både läskigt och härligt att vi hela tiden förändras genom livet – det är ju spännande och givande, men det innebär ju att vi hela tiden måste omrelatera till det omkring oss.

Jag ser framför mig att jag som aktiv senior (som det kallades när jag gjorde user research för ett kinesiskt företag som jobbade med digitala tjänster för dessa – inte att förväxla med en elderly, passiv pensionär) vill något annat än jag vill nu. Leva loppan och rulla hatt på Mallis kanske, eller driva hobbyprojekt med mitt likasinnade kompisgäng på Manhattan, men troligast så jobbar jag med välgörenhet nånstans i världen. Jag hoppas jag har både pengar, tid och hälsa att hjälpa andra på heltid när det ska bege sig.

Men nu är nu och nu kommer med att jag har en grafisk profil till mitt företag och snart är min sajt uppe och mitt AB igång. Jag har en kittlande idé om vad jag vill göra, inte bara med bloggen utan som konsult. De lirar tillsammans (om jag lyckas) och det känns bra i kroppen. Jag har bestämt mig för att våga mer än jag brukar och se eventuella bakslag för vad de är; lärande erfarenheter (mitt svåraste). Vi får se vart det bär!

Katta-sunset

 

 [:]

[:sv]Tankar från den sista vinterdagen[:]

[:sv]Vi tar en lugn morgon idag. Det vita vägrar släppa taget om fjället och det känns inte som att vi måste jäkta ut och maxa dagen – det roligaste backarna (på ost-sidan) har hela tiden legat i lite mer dimma än de på västsidan, så vi har åkt en hel del på västsidan redan.  Ostsidan får vi ta när Linnea har skidskola, eftersom hon var lite tvekande till att kasta (ploga) sig handlöst ut i dimman.

 

I morgon är det dags att åka hem igen och för min del är det två veckor sedan jag var hemma. Såg en instagrambild från Norrköping med grönt gräs, kan det verkligen ha gått så fort? Känns som jag ska ta ett speedtrain in i våren och det känns nästan lite spännande!

Väl hemma blir det fokus på en hel del jobbgrejer. Jag ska styra upp min planering och göra klart några samarbetsförslag jag har funderat på. Inte minst ska jag göra klar min företagssajt. Häromdagen när jag satt i liften formulerade jag plötsligt för mig själv vad jag gått och funderat på att nischa mig inom konsultmässigt. Det liksom bara satt. Så nu ska jag lägga upp hur jag bäst kommer dit, vad jag behöver komplettera med och hur jag paketerar mig. Roligt jobb!

Men först – ut i backarna för att klämma ur det sista ur vintern – in i dimman igen! 

stuga-vinter
Sista vinterdagen på ”vår gata” i Särna för några dar sedan

 [:]