Vad gör en på dagarna när en bor mitt i skogen, långt från butiker, caféer och restauranger? När jag var yngre tänkte jag att livet på landet måste vara dödens tråkigt. Och det hade jag kanske tyckt som 22-åring, med massor av lust att upptäcka världen, vet inte.

Vad jag upptäckt nu är att livet på landet är så mycket mer än den gängse bilden en random stadsbo kanske har. Det är både spännande och rikt på upplevelser – bara på annorlunda sätt. Framförallt på sätt som gör känslan mindre flyktig för mig än när jag bodde mitt i stan. Här upplever jag att det som stimulerar mig gör det mer långvarigt och djupgående.

Säg att jag hade tråkigt på hemmakontoret i min lägenhet utan balkong i Norrköping. Då brukade jag ta mig ner på stan en sväng, kanske fika och så gott som alltid köpa någon pryl eller ett plagg som jag egentligen inte behövde, men som liksom kastades på mig längs promenaden. Väl hemma var jag lite uppiggad men det höll liksom inte i sig så länge.

Idag satt jag med kreativt jobb och efter några timmar, när jag körde fast litegrann, så gick jag ut en sväng. Jag hörde ett energiskt krafsande på laduväggen och stod plötsligt öga mot öga med en förskräckt ekorre. Den stampade, sprang upp och ner för laduväggen och försökte greppa vem jag var. Jag blev alldeles varm & glad inombords och kom på mig själv med att fnissa högt och bara iaktta den och glömma allt annat.


Flummig ekorre – i stället för stand up 🙂 

Efter min dejt med ekorren gick jag ungefär 200 meter längs den lilla väg som passerar vår gård och sen var jag i skogen. Vetskapen att den fortsätter hur långt som helst i flera vädersträck gör mig fundamentalt lugn. Snöflingorna som dansade ner över de höga, gamla granarna gjorde mig lycklig över att vintern är här. Tystnaden var terapeutisk och gav hjärnan ro att dra igång de kreativa kopplingarna igen.

Kompishäng på fjället – istället för café

På vägen in tog jag med mig en säck ved och när jag kom in igen fortsatte jag jobba till ljudet av en sprakande brasa och en knasig ekorres krafsande på väggen. Utanför fönstret fortsatte snön att falla och småfåglarna att gnabbas om talgbollar.
För mig är det så berikande och riktigt spännande. Varje dag är det någonting som får mig att förundras – från ljusets och vädrets skiftningar till sången från isen som lägger sig.

Det mysiga livet på landet
Brasmys – istället för barhäng

Jag älskar staden också men jag tycker att äventyren som jag bjuds på här på landet förtjänar mer plats än de får. De får mig att bli glad på riktigt, hänförd på djupet och lugnare inombords. Märkligt nog har jag också varit mer socialt aktiv än på länge. Det är närmare till folk när det är glest med grannar konstigt nog. Dessutom planerar jag kompisträffar bättre eftersom det krävs och jag knyter fler nya kontakter nu. I förrgår gick jag spontant till bystugan och lärde mig bugg & hambo av grannarna.

Så, hur tråkigt är livet på landet? Enligt mig inte det minsta – tvärtom! Det är spännande, rikt på upplevelser och precis så lugnt som jag vill ha det, när jag vill ha det.

Skulle du trivas/trivs du på landet? Varför/varför inte? Vad tror du att du skulle sakna mest? 

 


Skogens små konstverk – istället för gallerier


Femstjärnig ljusshow – istället för konsert

Livet på landet - soluppgångSoluppgång nere vid sjön – istället för tunnelbana