I går tog jag ut den vackra gamla Orsasparken* ur stallet för att ta den på en bysväng. Det är faster Margits gamla spark och jag vet inte hur längesen det var den senast fick vara ute och roa sig i snön. Om det var hon som hade den senast så är det nog minst 15 år sedan. På tiden alltså!

Den är i väldigt fint skick och jag var nästan barnsligt upprymd över turen – inte heller jag har åkt spark på många år, men det är ett himla fint sätt att ta sig fram på. Jag har sett så mycket fram emot att åka & handla med spark i vinter.  Riktigt bra träning är det också skulle det visa sig!

Jag skulle fram på byn och handla lite och precis som farmor brukade göra så bestämde jag mig för att ta sparken över sjön. Nu är det tjock och trygg is och man vet att det är lugnt när skotrarna börjat susa fram därute.


Skotersäsongen är igång!

På gården var det fortfarande lite för tunn och pudrig snö för att kunna åka ordentligt, på sina ställen gick medarna ner till gräset och det tog lite stopp. Men så snart jag var ute på isen så gick det riktigt bra – till en början kändes det hur lätt som helst!

Orsasparken

Ganska snabbt märkte jag dock att jag halkade med sparkfoten, eftersom pudersnön ligger direkt på isen nu. Idag hade jag broddar på och då gick det bättre, men igår fick jag liksom trycka lite konstigt med foten för att få fäste, så jag var lite öm idag. Men gud vad härligt det var – det här blir nog vinterns klart mysigaste träningsform!

Jag fick också så starka barndomsminnen där jag sparkade fram. Vi hade ju egna barnsparkar här när vi var små och jag minns hur de vuxna skjutsade oss på de stora sparkarna och det där rycket som kom när de tog i med foten och man gungade till lite varje gång. Så mysigt!

Orsasparken på Särnsjön

Kassen fäste jag i handtaget med hjälp av Margits gamla läderrem med spänne. Bra att ha. Förutom att själva sparkåkningen var rolig att återuppleva så var det också (ännu) en riktigt vacker vinterdag med minusgrader. Eftermiddagssolen gjorde allt pastelligt och vackert och jag bara njöt fullt ut. Det är så ofta nuförtiden som jag stannar upp och bara ler och suckar och är helt lycklig inombords. Det är fantastiskt att bo såhär.


Art by minusgrader


Just som jag närmade mig vår strand igen så försvann solen såhär tjusigt bakom trädtopparna

När jag kom hem igen var kinderna kalla och understället svettigt – det var rätt så pulshöjande benträning att sparka sig fram och tillbaks över sjön och det var så skönt att duscha, krypa in i torra kläder och sitta framför brasan och jobba när jag kom hem igen.

Tänk att det här med att handla mat kunde förvandlas till en riktig livsnjutarstund att se fram emot. Det hade jag inte trott, men jag ser redan fram emot nästa vända. Jag tror faktiskt att jag glömde köpa ägg idag…


Blir så glad av att ha sparken parkerad utanför dörren. Mycket vackrare än en bil ju (även om jag älskar min bil och den står några meter bort bara).

Nu är det bara några dagar tills jag åker till Stockholm igen, efter två hela månader häruppe. Det ska bli kul att träffa kompisar och hänga lite i stan. Jag ser mest fram emot att äta en god middag på restaurang, det var längesen nu. Men nånting säger mig att jag kommer längta hem lite hela tiden. Det är ju himla fint att känna så ändå.

* Tyvärr tillverkas inte Orsasparken längre, men Vansbro Sparkfabrik finns kvar.