När jag var runt 20+ sådär så brukade jag tänka att jag nog aldrig skulle kunna bo i Särna på heltid. Även om jag älskade platsen då också så tänkte jag att det liksom inte fanns så mycket att göra. Ingen bio, knappt några restauranger (förutom pizzerian och numera Lenas kök & bar) och inte så många butiker alls. Konsum, en klädbutik (som är grym för övrigt), en järnaffär och så några hantverksbetonade butiker. Nu finns också en butik med skotrar, fyrhjulingar och annat kul för den motordrivna.

Grejen är ju att det finns massor att göra – för den som gillar att vara utomhus. Dessutom är det inga köer så långt ögat når. Bara vacker vildmark att utforska på olika sätt. Nu kan jag absolut tänka mig att bo här en stor del av tiden. Så fort jag kommer hit så blir jag lugn och inspirerad. Det är noll meter till vidsträckt skog, jag ser fjällen och tiden kan läggas på det som är viktigt.

I lördags valde vi att ta ut skotern på en tur. Baksidan med skotrar är ju att de låter och drivs av bensin. Uppsidan är (förutom att det är sjukt kul att köra) att man kommer längre ut i naturen än om man tex vandrar, springer eller åker skidor (mina favoritsätt att komma ut på). Det gör ju att man kan utforska så mycket mer på en dag.

Efter lite roliga Stockholmar-grenar, som start av sur skoter och försök till start med fel nyckel, så kunde vi köra ut på sjön med matsäck, ved och riktigt glatt humör. Jag kan faktiskt inte tänka mig bättre lördagsgöra än att dra ut på vildmarksäventyr som involverar brasa och utefika.

Vi åkte en bit på Vedungsleden, en superfin betalled som Särna Skoterklubb vårdar ömt. Vi skulle inte åka så väldigt långt, men för den som vill så går det bland annat att åka upp på Vedungsfjället eller ända till Lofsdalen om andan faller på.

Vinterskogen var som ett sagolandskap. Det var så magiskt att fara fram i en skog som bitvis var helt vit från topp till rot. Det ger en riktig Disneykänsla och vi väntade oss nästan att Elsa skulle dyka upp bakom en av de vita trädstammarna. När vi stannade för att ta in det så slog det mig hur otroligt tyst det var. Inget bakgrundsbrus från bilar, inga flygplan, bara tyst skog i vinterdvala. Såna stunder sparar jag i lyckobanken.

Tänk att vi har så mycket obebodd vildmark i Sverige.  Det är verkligen något jag uppskattar mycket. Jag tänkte en hel del på det när vi var i Holland i höstas, där knappt en kvadratkilometer är obebyggd och man inte kan vara riktigt själv nånstans. Jag skulle få lite klaustrofobi av det tror jag.

Vi vände hemåt igen med påfylld inspirationsbank inför kvällens jobbpass. Såhär skulle alla arbetsdagar se ut ju!

workation-skotertur-3
Kolla den här vinterdrömmen…Så vackert att man nästan blir galen!

workation-skotertur-2
Vackert gäng ju, syrran, skotern & vintern

workation-skotertur-7

Vedungsleden
Vedungsleden bjuder på riktigt vackra vyer

workation-skotertur-4
Vi var tvungna att ta lite vinterporträtt såklart!

workation-skotertur-5
Sån här backdrop dräller det ju inte av i stan.

workation-skotertur-6
Det går att göra voltige på skotern också!

workation-skotertur-8
Till skogs

Som sagt. Jag kan inte få nog av vinter. Tur att jag snart ska upp igen!